Därför gick jag i årets första majtåg

2 kommentar(er)


Idag har jag gått i socialdemokraternas första majtåg i Sundsvall. Promenaden gav mig 2000 steg extra i min stegräknare. Men att gå i första majtåget handlar egentligen om så mycket mer än att få motion. Ytterst handlar det om att jag vill leva i ett demokratiskt samhälle. Demokrati är nämligen inte så självklart som många tror.

Enligt uppgift var det ca 500 personer som mötte upp i årets första majtåg i Sundsvall. Själv kunde jag konstatera att en stor del av dessa var personer med uppdrag inom det socialdemokratiska partiet och/eller inom facket. Jag var nog en av de få uppdragslösa som gick där.

I demonstrationståget hamnade jag intill en kvinna från den kurdiska delen av Iran och under promenaden från Folkets Hus till Stora Torget pratade vi om demokratin och rätten att få demonstrera. Hon konstaterade att den demonstrationsrätt vi har i Sverige är i många andra länder långt i från självklar. I exempelvis Syrien och Libyen är det ju förenat med direkt livsfara (vilket vi kunnat konstatera många gånger i den senaste tidens nyhetssändningar).

"I Sverige har arbetarrörelsen under många år kämpat hårt för rätten att få gå ut på gatorna och demonstrera. Men på bara ett litet kick kan den rätten vara borta. Det tänker inte många på här i Sverige", sa kvinnan.  

Och visst har hon rätt. I det senaste valet fick vi ett öppet rasistiskt parti i riksdagen (Sverigedemokraterna) och vad som finns på deras långsiktiga agenda är det nog ingen annan än de själva som vet. Vi kan bara hoppas på att utvecklingen i Sverige inte blir som i Tyskland på 1930-talet.

För övrigt kan man ju konstatera att diverse debattörer på den politiska högerkanten gör sina försök att förändra opinionen. Nyliberale debattören Johan Norberg försökte för ett tag sedan att lansera idén om en försämrad semesterlagstiftning och på arbetsgivarorganisationen Almega vill man slopa OB-ersättningen. Dessa typer av förändringar är det nog få löntagare som vill vara med om i Sverige.

Men trots det lockar alltså inte socialdemokraternas demonstrationståg så många fler än det hundratal som fullgjorde sina uppdragsskyldigheter. Kanske är det dags att fundera på om första majfirandet i sin nuvarande form är den mest effektfulla manifestationformen som arbetarrörelsen kan uppbringa. 

Det brinner i de politiska knutarna. Kanske dags för lite nytänk?


Aftonbladet:
"Avskaffa rätten till semester"
”Vi ska avskaffa barnfattigdomen”
Waidelich första stora tal – Sahlin var där
Experten: ”Juholt har dämpat skojigheten”

Alliansfritt Sverige:
Almega: Röda dagar - schmöda dagar

Johan Norberg:
Semesterläsning
vad var hur vem varför när

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
#1 - Den Ofrivilliga Bloggaren

Det är sand, men den är så otroligt finkornig (tar sig in överallt..)och ljus, så jag förstår att den ser ut som snö. Trevligt med besök från norr på min blogg! Välkommen åter.

#2 - Mia

mmm visst är det så. Men vi är så bortskämda och har hunnit, precis som du skriver, blivit så säkra på att vårt fredliga och rika land ska bestå. Men granskar vi kritiskt de senaste årens utveckling borde vi ordentlig skärrade.



Folk som varit arbetslösa och sjuka har haft det knackigt, men behandlats med någorlunda respekt tidigare. Den patientnära läkaren har varit betrodd att göra bedömningen om någon kan arbeta eller ej. Idag är det tvärtom, den minsta lilla arbetsföra delen det finns i en människa... ja, då får det inte bli sjukskrivning... då ska man stå till arbetsmarknaden, säga upp sig från ett tryggt arbete osv. Hur många arbetsgivare anställer någon som har arbetsförmåga på 25 procent? Inte så många utan att få ordentlig ersättning från staten.



Skatteförändringar som gynnar de som redan har bra ekonomi på de med sämre ekonomis bekostnad. Alltför få ser detta, av de som har bra ekonomi...