Inlägget som inte blev skrivet



Bilden ovan var ämnad åt ett blogginlägg som jag tänkte skriva förra veckan. Men inlägget blev aldrig skrivet.

Lika bra det.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Egentligen gillar jag inte godis



Just det. Jag är faktiskt inte så förtjust i godis. Lakritsremmar och små sega olikfärgade godisar tycker jag helt enkelt är äckligt. Likaså stenhårda rosa konstigheter som fastnar i tänderna. Usch.

Men jag kan tänka mig en chokladbit. Ibland. Kanske till och med två. Eller tre.

Bilden ovan tog jag förra veckan på en chokladkartong som plötsligt dök upp på jobbet. Bara sådär.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Nu är vintern här



Så kom den då till slut.

Snön.

För att kunna köra bil fick jag sopa bort massor av snö och sedan skrapa rutorna. Men när jag väl startat och kört iväg blev det desto roligare. Jag är glad nu att jag kostade på nya vinterdäck med dubbar. Det gör att bilkörningen känns trygg.

Ovanstående bild tog jag idag på eftermiddagen över en snöklädd stadsvy.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Fototriss: Mysigt


Temat hos veckans Fototriss är Mysigt. Spontant tänker jag på tre saker som jag tycker är mysiga. Först och främst tänker jag på sambon. Hon är jättemysig. Idag gick hon omkring här hemma och satte upp adventsdekorationer. Då blev hela huset mysigt.


Jag tycker katter är mysiga. Bilden ovan visar min sons katt. Han är extremt mysig.


På söndagskvällarna klockan 21,15 brukar jag ha helgens stora mysstund. Då börjar Agenda på SVT2 och det tycker jag är ett jättemysigt program.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Wiehe och Laleh bäst i Så mycket bättre

Jag såg det första avsnittet, missade det andra och tredje, men tog ikväll plats i TV-soffan för att se det fjärde avsnittet av Så mycket bättre. Jag kan på en gång säga att Mikael Wiehe och Laleh var överlägset bäst i kvällens program.

Värd för kvällens avsnitt var Martin "E-Type" Eriksson. Förutom de andra artisternas versioner av hans låtar fick vi också se Laleh gråta när hon tittade på fårklippning och E-Type själv gråta när han berättade om sin döda mor. Känslosamt värre.

Här kommer mina analyser av låtarna:

Först ut var Tomas Ledin som framförde Set the world om fire. En finstämd tolkning med typisk Ledinkänsla.

Sedan gjorde Timbuktu en svenskspråkig version av True believer som han kallade Övertygad. Lite tam, tycker jag.

Efter Timbuktu var det Lalehs tur att sjunga och hon levererade kvällens första höjdpunkt. Hennes version av Here i go again var fantastiskt fin och hon visar än en gång att hon är en oerhört stor sångerska.

Kvällen insats av Eva Dahlgren blev lite av en besvikelse. Hennes version av This is the way var krystad och kändes inte speciellt fräsch.

Kvällens absoluta höjdpunkt kom när Mikael Wiehe sjöng en svensk version av Calling your name som han kallat Ropar ditt namn. I sin väldigt personliga version gav Wiehe låten en politisk dimension och han förklarade att han tänkt på befrielsekampen i Nordafrika när han skrev den svenska texten. 

Jag har dock fortfarande inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om Så mycket bättre som programidé. På plussidan finns naturligtvis den spännande mixen av artister och deras versioner av varandras låtar. Men ibland blir det lite väl gulligt när de medverkande öser lovord över varandra.

Visst ja. Programmet avslutades med att Lena Philipsson sjön Life. Inte speciellt intressant, tycker jag. Dessutom sjöng hon falskt.


Aftonbladet:
Många tårar och suveräna tolkningar
– Dahlgren fick förtur till låtarna
Diskutera kvällens ”Så mycket bättre”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Pennalism för att säkra överklassens fortlevnad

Sitter och kollar på Aktuellt på SVT2. Ett av inslagen handlar om Lundsberg riksinternatskola som polisanmälts av skolinspektionen för missförhållanden och våld vid skolan. Vid Lundsberg finns ett informellt system där treorna har makten, en makt som de upprätthåller med våld. De yngre eleverna skräms till tystnad.

Kända personer som varit elever vid skolan är bland annat Prins Carl Philip, Ian Wachtmeister och Michael Treschow. Kungligheter och överklass.

Jag undrar varför det är just samhällets översta skikt som ägnar sig åt pennalism när de går i skolan? Är det ett sätt att säkerställa den egna rasens fortlevnad? Att de uppfostrar sina barn till förtryckare är kanske bara ett sätt att upprätthålla den egna samhällsklassens överhet? "Att jag som nykomling en gång blev illa behandlad, det hämnas jag sedan på de yngre när jag själv blir äldre".

Själv tycker jag detta är förfärligt. Jag tror inte på en metodik att härdas genom förödmjukelse. Iställer vill jag bygga ett hållbart samhälle på begrepp som solidaritet och medmänsklighet, begrepp som antagligen är väldigt främmande i överklassens lekstuga.

Läs gärna artikeln om detta på SVTs hemsida.

SvD:
Traditionerna ska bevaras till varje pris



Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , ,

Dagens alla favoritstunder



Det är favoritstunderna som ger dagen guldkant.

Min första favoritstund infaller klockan halv tio på förmiddagen. Då är det förmiddagsfika på jobbet. Nästa favoritstund är klockan 12 då det är lunch. Sedan dröjer det ett antal timmar till nästa favoritstund. Den infaller nån gång efter klockan 23.00 då jag går och lägger mig för att sova. God natt!


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Har Jonas Sjöstedt hittat koden?

Nu lite politik.

I söndags kväll tittade jag på Agenda på SVT2. Först var det en intervju med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson som försökte beskriva partiets politik. "Vi är både höger och vänster. Vi är nationalister och ickerasister", sa Åkesson. Alla politiska riktningar på en gång, alltså. Fast om man läser deras partiprogram ligger nog trots allt etiketten "främlingsfientligast i riksdagen" närmast till hands.

Efter Åkesson kom ett inslag om hur man använder insekter som mänsklig föda, och därefter en intervju med den socialdemokratiske riksdagsmannen Thomas Östros om den pågående socialdemokratiska krisen. 

Jag tycker Thomas Östros framträdande i Agenda personifierar s-krisen. Med sin präktiga och självgoda attityd duckade för han intervjufrågorna och på frågan om han hade förtroende för Håkan Juholt svarade han att han hade förtroende för partiets verkställande utskott, vilket hade uttryckt förtroende för Juholt.

Jaha..?

I en tid då socialdemokratisk politik behövs mer än någonsin förmår inte partiet att komma upp på den politiska banan. Man kan undra varför. Jag tror att partiets överskott av präktiga farbröder, modell Östros, är en bidagande faktor. Det skulle nog inta skada med ett tillskott av färskt blod i partivenerna?

I förra veckans Agenda framträdde vänsterpartiets Jonas Sjöstedt som inte gör någon som helst hemlighet av att vilja bli näste pariordförande. Visserligen är även han en politikerfarbror, och hans egen marknadsföring av sig själv blir ibland nästan pinsam, men han ger onekligen ett sympatiskt intryck i TV. Är det Sjöstedt som kommer att hitta koden till framgång som socialdemokraterna så desperat letar efter?

Jonas Sjöstedt är lugn, saklig och förklarande. Han är den partiledare socialdemokraterna borde haft. Risken finns att vänsterpartiet, med Jonas Sjöstedt som partiledare, åker ifrån socialdemokraterna i nästa valrörelse. 


DN:
Juholt: Sahlin är viktig för mig

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , ,


Fototriss: Inramad


Temat hos veckans Fototriss är inramad. Bilden ovan tog jag på lördagskvällen i centrala Sundsvall. För fjärde året var det Lyslördag i stan då julens alla ljusdekorationer tändes samtidigt. Många Sundsvallbor var på plats och de fick uppleva både körsång och fackeltåg. Själv hann jag inte riktigt med i svängarna och missade alltihop, men senare på kvällen (när alla andra gått hem) tog jag och sambon en promenad genom ett vackert glittrigt Sundsvall. I och med Lyslördagen har Sundsvall fått en lysande inramning.


Nästa bild kommer från fotoarkivet och är tagen i Gdansk. I fjol sommar besökte vi den polska hamnstaden och tog bland annat en båttur genom Gdansk gigantiska hamn. Jag tog fotot genom ett nät på "vår" turistbåt som gav bilden en kul inramning.


Min tredje bild har jag under kvällen snickrat ihop i min digitala snickarbod. Här har jag försökt att rama in mig själv, vilket inte är helt lätt. Ibland känns det som om jag har lite svårt att hålla mig inom ramarna.

Veckans fototriss är också en tävling med chans att vinna priser från CoolStuff.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

En liten söt film



Jag har gjort en liten film. Förutom jag själv deltar de två nyhetsankarna Talking Tom och hans hundkompis Ben. Filmen har jag gjort med hjälp av iPhoneappen Talking News.

Tänk om jag blir nominerad till en Oscar.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Nu vet jag vad en daytrader är



Idag har jag lärt mig ett nytt ord. Daytrader. Det är en person som köper och säljer aktier, och dessutom gör ett stort antal affärer per dag. En daytrader håller noggrann koll på kursförändringarna och agerar snabbt för att kunna göra så stora vinster som möjligt.

En daytrader är alltså en börshandlare med spekulativa och kortsiktiga affärer som specialitet. För några år sedan kallades de av många för finansvalpar. Idag har de tydligen fått det finare smeknamnet Daytrader.

Anledningen till att jag fick mitt ordförråd utökat idag var att jag läste en artikel i Aftonbladet om Svend Egil Larsen i Norge. Han är en daytrader som satt i system att "lura" de automatiska börsrobotarna att höja aktiekurserna. På det viset köper han billigt och säljer dyrt, i snabbt tempo, med fina vinster som följd. High freqency trading kallas det också. 

Nu står Egil Larsen åtalad för marknadsmanipulering och hotas av fängelse. "Människa mot robot" är rubriken på artikeln i Aftonbladet.

Är Svend Egil Larsen en hjälte eller en förövare?

Kanske finns det också ett fenomen som kallas Nighttrader. Vad vet jag? Jag har i alla fall inte läst någon artikel om det. Frågan är dock om moralen är högre på affärer som görs i dagsljus än på dem som görs i skydd av mörkret.

Bilden ovan har jag lånat från nätet. Det gäller kanske även att ha lite tur när man handlar med aktier?



Läs även andra bloggares åsikter om

, , , , , ,

Fototriss: Kvinnligt


Temat för veckans Fototriss är Kvinnligt. Ett knivigt tema, tycker jag. Hur beskriver man det kvinnliga utan att det blir schabloner och klichéer? Efter lite funderande bestämde jag mig för att använda min närmaste kvinna som referens: min sambo. Mina bilder visar därför tre saker som hon är väldigt intresserad av - gardiner, mobilen och luktljus. Bilden ovan visar gardinerna i vardagsrummet som hon nyligen satte upp.


Min sambo använder flitigt sin iPhone. Med den letar hon recept på nätet, skickar sms och ibland även ringer med. På bilden har hon nyss öppnat Tradera för att kolla aktuell budgivning på någon aktion hon deltar i. Sambon använder även sin iPhone som plånbok och i gummiskalet förvarar hon både pengar och papperslappar.


Och så luktljusen då. Överallt i huset tänder hon ljus i olika formationer och med olika dofter. Mysigt och stämningsfullt, tycker jag.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

När magin uteblev



Idag har det varit en magisk dag, en dag som dessutom bjudit på ett magiskt klockslag. Tillsammans kan detta  sammanfattas i tio ettor: 111111-11,11. Med andra ord: 11 november 2011, klockan 11,11.

Fast i praktiken blev inte dagen så magiskt. Jag var lika trött som alla andra vardagar när jag klev upp i morse, mitt arbete bjöd inte på några större överraskningar och lunchen smakade varken sämre eller bättre än vanligt.

När kollegans klockradio (se bilden ovan) slog om till kl 11,11 höll jag andan och blundade. Var det nu en magisk fe skulle uppenbara sig och överlämna nycklarna till en spritt ny Volvo XC90? Eller skulle kanske en årsförbrukning pellets regna över mig, eller skulle vädret slå om och sommarvärmen återvända?

Inget hände dock. När jag öppnade ögonen igen såg jag samma skrivbord och samma dator framför mig. Dessutom ringde telefonen och jag blev åter inkastad i mina jobbrutiner. Kanske den magiska fen istället kommer om drygt ett år, den 12 december 2012, kl 12,12. 121212-12,12.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Juholt har rätt - men gör fel

Idag kan vi läsa i Aftonbladet och DN att Håkan Juholt håller fast vid ståndpunken att han inte vill stå på samma sida som Sverigedemokraterna i SVTs debattstudio. Jag förstå Juholt, men jag tycker ändå han gör fel. Självklart är det inte kul när Socialdemokraterna ofrivilligt buntas ihop med rasistpartiet SD, ett parti som Socialdemokraterna inte har det minsta gemensamt med. Men trots allt är det viktigare att Socialdemokraterna deltar i det politiska samtalet och med argumentation visar att partiet tar avstånd till SD.

Samtidigt håller SVT fast vid ståndpunkten att fritt få välja hur man arrangerar debattlokalen, vilket de har sin fulla rätt att göra. I ett fritt och demokratiskt samhälle ska media aldrig behöva ge efter för påtryckningar utifrån. Om media gör det tappar de både trovärdighet och oberoende.

I praktiken har alltså både Socialdemokraterna och SVT målat in sig i var sitt hörn, en situation som ingen av dem verkar kunna ta sig ur.

Jag undrar hur det kommer att se ut när det blir TV4s tur att arrangera TV-debatt. Om TV4 väljer en liknande uppställning som SVT i debattlokalen - kommer Socialdemokraterna att delta då? Men om TV4 istället väljer en annan uppställning  - kommer det då att anses som en eftergift åt Socialdemokraterna?

Som opinionsläget just nu ser ut måste nog Socialdemokraterna ta alla chanser att debattera mot sina politiska motståndare. Om inte Socialdemokraterna själva talar om att de står för ett alternativ till Alliansens högerpolitik så kommer heller ingen annan att göra det.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det heter USB-minne



Jag blir mer och mer irriterad. Min frustration har snart nått sådana höjder att jag starkt överväger att starta en Facebookgrupp. Den gruppen ska heta: "Det heter USB-minne - inte sticka".

Varför då denna frustration? Svaret finns i ett tidigare blogginlägg som går att läsa här.


Läs även andra bloggares åsikter om

Tankar en måndagskväll i november



Det är måndagkväll i november och jag tittar ut i mörkret genom vardagsrumsfönstret. Nyss kom jag till insikt om att det nog inte blir någon bra julhelg i år. I alla fall inte om man ser till antalet lediga vardagar. Julaftonen är nämligen på en lördag vilket innebär att om jag skulle vilja vara ledig samtliga mellandagar måste jag ta ut fyra semesterdagar. Sånt suger.

För övrigt har jag just ätit en clementin. Den var söt och god och hade åtta klyftor. Jag tror jag äter en till.

Bilden ovan har jag tagit på jobbet. Lokalerna genomgår just nu en renovering och ventilen på bilden var tillfälligt blottlagd när innertaket i korridoren blev utbytt.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Fototriss: Så här ser det ut där jag är


Grått, grått, grått. Det är väl det närmsta man kan komma en beskrivning av verkligheten just nu. Dimmigt, disigt och trist i största allmänhet. Så när veckans tema hos fotoutmaningen Fototriss visade sig vara Så här ser det ut där jag är idag tänkte jag först bidra med tre bilder i den grå färgskalan. Men jag ändrade mig. I stället bestämde jag mig för att försöka hitta färgerna i det grådisiga vädret. Bilden ovan visar en grävmaskin i Skönsberg, Sundsvall, samt en skylt som leder gångtrafiken rätt.


På var sin sida om Sundsvallsfjärden pågår förberedelserna för det kommande brobygget vilket innebär omfattande grävarbeten. Bilden ovan visar ytterligare en grävmaskin i Skönsberg, en tjusigt orange sådan.


Den sista bilden har jag tagit här hemma. Den visar lyktan vid vår entrédörr som sprider ljus i höstmörkret.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Veckans fototema hos wtfdc: Tungt



Bloggen wtfdc har presenterat veckans fototema, vilket är tungt/heavy. Först tänkte jag lägga ut en bild på min mage (den är alldeles för tung) men valde att låta bli. Jag inser att min mage inte blir speciellt snygg på bild. Istället blir mitt bidrag en bild jag tog under fjolårets semesterresa i Gdansk. Bilden visar ett militärfordon som stod parkerat utanför entrén till Solidaritetsmuseet. Jag förmodar att fordonet i fråga är rejält tungt.

För den som vill läsa mer om vår tripp till Gdansk och om organisationen Solidaritet kan läsa mitt tidigare blogginlägg här.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

När döden blir digital



Det är torsdag, två dagar innan alla helgons dag. Jag är på kyrkogården för att tända ett ljus på mina föräldrars grav och med mig har jag min 85-åriga faster. Medan vi sakta promenerar över kyrkogården läser hon namnen på gravstenarna högt för sig själv och konstaterar att hon känner de flesta. Eller rättare sagt, kände. Att de hamnat här tyder ju på att de inte längre finns i livet.

"Bland mina vänner är det snart bara jag kvar i livet", säger hon med vemod i rösten. 

Min faster och jag talar med varandra om livet och om döden. Det ligger liksom nära till hands när man promenerar på en kyrkogård med gravstenar så långt ögat når. Faster har en ganska avspänd syn på döden och hon verkar inte bekymra sig nämnvärt över att hon rent statistiskt befinner sig på ålderns höst. Kanske beror det på att hon är väldigt pigg för sin ålder och dessutom ser till att ge sitt liv stimulans.

Själv tänker jag på alla fysiska gravplatser vi ser runt omkring oss. Jag undrar för mig själv om det egentligen inte är lite omodernt att vi fortfarande tar hand om våra döda genom att gräva ner dem i marken. Konstigt att ingen hittat en digital lösning på det där. Det mesta av det övriga i livet sker ju numera via nätet. Varför då inte även döden?

Men det kanske kommer det också. I framtiden kanske vi, efter den slutgiltiga utloggningen, packas ner i en zip-fil för att därefter slutförvaras i ett datamoln. Sedan kan de anhöriga tända ett virtuellt ljus via Internet när de vill minnas sina döda.

Fast vid närmare eftertanke är det inget jag önskar. Förhoppningsvis kommer döden även fortsättningsvis vara IRL, eller kanske IRD. Det känns nog bäst så.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ja, må han leva uti tvåhundra år!



Ja, må han leva!
Ja, må han leva!
Ja, må han leva uti hundrade år!
Javisst ska han leva!
Javisst ska han leva!
Javisst ska han leva uti hundrade år!

Jag fyller inte år idag utan jag sitter bara och funderar lite. Aldrig tidigare har världens befolkning varit så gammal som nu. Tidigare var det bara några få som blev 90 år, idag är det fler och fler som blir över 100.

Tänk om jag skulle blir så gammal. 100 år. Undrar hur det då skulle kännas på min hundrade födelsedag om mina gäster sjöng Ja, må han leva uti hundrade år! Det skulle kännas som om de inte ville att jag skulle bli äldre.

Det är kanske dags att uppdatera den gamla födelsedagssången.

Ja, må han leva uti tvåhundra år!


Forskning och medicin:
Vi blir äldre! Ska vi göra något åt det?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter