Egentligen gillar jag inte godis



Just det. Jag är faktiskt inte så förtjust i godis. Lakritsremmar och små sega olikfärgade godisar tycker jag helt enkelt är äckligt. Likaså stenhårda rosa konstigheter som fastnar i tänderna. Usch.

Men jag kan tänka mig en chokladbit. Ibland. Kanske till och med två. Eller tre.

Bilden ovan tog jag förra veckan på en chokladkartong som plötsligt dök upp på jobbet. Bara sådär.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Nu är vintern här



Så kom den då till slut.

Snön.

För att kunna köra bil fick jag sopa bort massor av snö och sedan skrapa rutorna. Men när jag väl startat och kört iväg blev det desto roligare. Jag är glad nu att jag kostade på nya vinterdäck med dubbar. Det gör att bilkörningen känns trygg.

Ovanstående bild tog jag idag på eftermiddagen över en snöklädd stadsvy.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Fototriss: Mysigt


Temat hos veckans Fototriss är Mysigt. Spontant tänker jag på tre saker som jag tycker är mysiga. Först och främst tänker jag på sambon. Hon är jättemysig. Idag gick hon omkring här hemma och satte upp adventsdekorationer. Då blev hela huset mysigt.


Jag tycker katter är mysiga. Bilden ovan visar min sons katt. Han är extremt mysig.


På söndagskvällarna klockan 21,15 brukar jag ha helgens stora mysstund. Då börjar Agenda på SVT2 och det tycker jag är ett jättemysigt program.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Wiehe och Laleh bäst i Så mycket bättre

Jag såg det första avsnittet, missade det andra och tredje, men tog ikväll plats i TV-soffan för att se det fjärde avsnittet av Så mycket bättre. Jag kan på en gång säga att Mikael Wiehe och Laleh var överlägset bäst i kvällens program.

Värd för kvällens avsnitt var Martin "E-Type" Eriksson. Förutom de andra artisternas versioner av hans låtar fick vi också se Laleh gråta när hon tittade på fårklippning och E-Type själv gråta när han berättade om sin döda mor. Känslosamt värre.

Här kommer mina analyser av låtarna:

Först ut var Tomas Ledin som framförde Set the world om fire. En finstämd tolkning med typisk Ledinkänsla.

Sedan gjorde Timbuktu en svenskspråkig version av True believer som han kallade Övertygad. Lite tam, tycker jag.

Efter Timbuktu var det Lalehs tur att sjunga och hon levererade kvällens första höjdpunkt. Hennes version av Here i go again var fantastiskt fin och hon visar än en gång att hon är en oerhört stor sångerska.

Kvällen insats av Eva Dahlgren blev lite av en besvikelse. Hennes version av This is the way var krystad och kändes inte speciellt fräsch.

Kvällens absoluta höjdpunkt kom när Mikael Wiehe sjöng en svensk version av Calling your name som han kallat Ropar ditt namn. I sin väldigt personliga version gav Wiehe låten en politisk dimension och han förklarade att han tänkt på befrielsekampen i Nordafrika när han skrev den svenska texten. 

Jag har dock fortfarande inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om Så mycket bättre som programidé. På plussidan finns naturligtvis den spännande mixen av artister och deras versioner av varandras låtar. Men ibland blir det lite väl gulligt när de medverkande öser lovord över varandra.

Visst ja. Programmet avslutades med att Lena Philipsson sjön Life. Inte speciellt intressant, tycker jag. Dessutom sjöng hon falskt.


Aftonbladet:
Många tårar och suveräna tolkningar
– Dahlgren fick förtur till låtarna
Diskutera kvällens ”Så mycket bättre”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,