Riskfritt för tjuven att stjäla

"Det är i princip riskfritt att begå ett villainbrott i Stockholm. Endast två procent klaras upp."

Orden kommer från kriminologen Leif GW Persson i kvällens avsnitt av TV-serien Veckans Brott.

Inslaget i programmet handlar om de sk miljonbrotten, vilket är benämningen på de 1 miljon brott i Sverige som aldrig klaras upp. Det är "vardagsbrott" som exempelvis misshandel, inbrott, stölder, bedrägerier och trafikbrott. De ouppklarade miljonbrotten utgör ca 90 procent av alla anmälda brott i Sverige.

I förra veckans avsnitt av Veckans brott efterlyste Leif GW Persson och programledaren Camilla Kvartoft tittarnas erfarenheter av polisens hantering av miljonbrotten. De fick 2000 svar. Det var historier om exempelvis misshandelsfall och stölder där polisen visste vilka förövarna var men ända la ner utredningen.

Varför?, kan man undra.

Leif GW Persson menar att det är själva genomströmningen av hanterade brott hos polisen som belönas, och till den kategorin hör de som avskrivs. Av det skälet läggs alltså många utredningar ner. Helt enkelt därför att det är enklare att lägga ner dem än att utreda dem.

Leif GW Persson är kritisk till polisens arbete och menar att det även finns kritik inom polisens egen organisation. Men de poliser som är kritiska törs inte träda fram därför att de är rädda för repressalier.

"Polisen måste få till den operativa verksamheten så att någonting blir gjort, och kritiken inom organisationen måste tas tillvara och förvaltas", sa Leif GW i programmet.

Om Leif GW Perssons analys är korrekt är det ju fruktansvärt. Har vi en poliskår i Sverige som helt enkelt är för slö för att göra sitt jobb?

Jag undrar vad som skulle hända om jag råkar ut för ett nedlagt miljonbrott, och där polisen vet vem förövaren är, och jag skulle hänga ut förövaren på bloggen. Eller ta lagen i egna händer och själv på lämpligt sätt straffa boven ifråga. Skulle polisen lägga ner det brottet också?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Dygnets kortaste timme



Det är konstigt det där. Dygnets timmar verkar vara olika långa. Kortast verkar timmen mellan kl 22,30 och 23,30 vara. Från det att jag bestämmer mig för att gå och lägga mig (typ 22,30) till det att jag verkligen kommer i säng (typ 23,30) tar bara några minuter. Trots att det är en hel timme.

Det tycker jag är konstigt.

Bilden ovan tog jag förra vintern. Jag hittade den härom dagen när jag hade storrensning av bilder i mobilen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Fototriss: Less is more


Fototriss: Less is more. Minimalism och enkelhet. Djupsinnigt och svårt.


Dramatiskt och hotfullt. Ångest och förtvivlan.


Över och förbi. Tomhet och saknad. More is less.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Upp till kamp med Stefan Löfvén

Vit rök kommer ur skorstenen vid Socialdemokraternas partikansli på Sveavägen i Stockholm.
Precis som när kardinalkollegiet i Vatikanen väljer en ny påve har sossarnas verkställande utskott signalerat att en ny partiledare är vald. Det blev Stefan Löfvén.

Stefan Löfvén har en bakgrund som svetsare och fackföreningskämpe. Bra det. Facket behöver definitivt mer inflytande i politiken. Men kan Löfvén locka tillbaka väljarna till partiet och höja opinionssiffrorna? Förhoppninsvis, men det är inte självklart.

Själv får jag samma känsla i kroppen av Löfvén som jag fick av Håkan Juholt när han valdes till partiordförande för snart ett år sedan. Lite "jaså", så där. Det ska verkligen bli intressant att se vad han kommer att uträtta på sin nya post. Förhoppningsvis har han inget annat än kläder i garderoben så att debatten kan handla om sakpolitik och inte eventuella klavertramp.

Men framför allt hoppas jag att han har en ledartröja i garderoben så han kan samla partiet i kampen för en socialdemokratisk valseger 2014.


Aftonbladet:
”Jobben en av huvuduppgifterna”
Mus i bankomaten skåpade ut (S)coopet
Löfven blir en tuff match för Reinfeldt
”Hoppas Löfven bara har kläder i garderoben”

DN:
Fosterbarnet som blev partiledare
”Stolt och glad” Löfven mötte pressen
Ledarskribenterna ger Löfven sitt stöd

Demker: Ett slags provanställning

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Alternativa metoder för långsiktigt sparande



Låt oss säga att jag äger 10 miljoner kronor. Låt oss också säga att jag inte vill handla upp allt på en gång utan även vill spara lite för framtida behov. Vilket skulle då vara det smartaste sättet att placera dem?

Som kontanter förvarade i madrassen? Nja, kanske inte så smart. I madrassen genereras ingen ränta, och skulle det börja brinna i sängen så är allt borta i ett nafs.

Som obligationer eller aktier? Säkert jättesmart. Men det förutsätter att man har kunskap, tid och intresse att bevaka börskursen.

Sätta in dem på ett bankkonto? Tja, varför inte? Åtminståne säkrare än i madrassen.

Som skogsinnehav? Kanske. Men om skogen skulle bli hemsökt av damer som Gudrun och Dagmar finns det risk att rikedomarna bokstavligt talat blåser bort. Kanske inte så säker penningplacering, trots allt.

Som pensionsförsäkring? Visst, pengar efter pensionen är nog bra att ha. Men även där gäller det att ha koll på läget så att man väljer rätt fond. Och vem orkar hålla på med sånt?

Samla på returflaskor? Ja, definitivt en sparform som passar mig. Med en plåttunna överfull med returflaskor har man alltid en valutareserv nära till hands. Bra att ha två dagar före löneutbetalningen.

Fast i själva verket äger jag ju inga 10 miljoner. Om sanningen ska fram så uppgår mina tillgångar till typ 60 kronor. Det är summan jag fick när jag pantade flaskorna på bilden ovan.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kanske kvalificerad för Wikipedia

Jag undrar en sak. Vilka kriterier ska man egentligen uppfylla för att få bli omnämnd i Wikipedia? Måste man vara president, rockstjärna eller läppfisk? Själv tog jag körkort 1978 efter att ha gjort två uppkörningar, jag har suttit i kommunfullmäktige under en mandatperiod och jag har även gjort en kortare intervju med Wanja Lundby-Wedin. Räcker det?

Eller måste jag bli massmördare?

Av en slump upptäckte jag att Anders Behring Breivik har en egen artikel i Wikipedia. Är han verkligen värd det? En norsk massmördare och knäppskalle. Först studsade jag till lite när jag såg hans namn men inser efter lite eftertanke att han nog måste finnas där. Han är ju faktiskt en historisk person, vare sig jag vill det eller inte. Jag förväntar mig ju att hitta både Saddam Hussein och Adolf Hitler i Wikipedia, så varför då inte Breivik? Trots att de alla är bad guys så är de ju ändå en del av historien.

Så trots allt: Jag föredrar nog att vara en good guy i det fördolda än en bad guy i historieböckerna.


Läs även andra bloggares åsikter om

Bättre fly än illa fäkta



Härom dagen hittade jag en kul bild i mitt Facebookflöde. Den handlar om färjeolyckan utanför Toscana och kaptenen som lämnade fartyget alldeles för tidigt. Vilken fegis. 


Läs även andra bloggares åsikter om
, , ,

Fototriss: Ränderna går aldrig ur


Efter juluppehållet är det så dags igen för Fototriss. Temat denna gång är Ränderna går aldrig ur och jag har funderat hela dagen hur jag skulle tolka det. Men så ikväll, närmare bestämt klockan 20,46, rann det till i hjärncellerna och jag kom på vilka bilder jag skulle ta. Utmaningen är ju att ta bilder på ränder som både är symboliska och konkreta.


Vilka är då mina ränder som aldrig går ur? Jo, de ränderna handlar om musik. Hela mitt liv har jag älskat musik, främst via skivor av olika slag. Först via LP-skivor (översta bilden), och sedan via CD-skivor (bilden ovan).


Trots att musikmedierna förändras med tiden så fortsätter jag att njuta av musik. Numera blir det inte så ofta via skivor utan istället via datorn eller mobilen. Men musikränderna - de går aldrig ur.

Apropå fotografier. Jag skulle faktiskt vilja passa på tillfället att puffa lite för mina Anton Corbijn-lookalike-bilder jag visade på bloggen tidigare i veckan. Fula - men coola.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Nu är det dags att hjälpas åt


Håkan Juholt har avgått som partiledare för Socialdemokraterna och jag känner ett sting av sorg. Till viss del för Juholts egen skull men mest för Socialdemokraternas skull. Det här känns verkligen inte bra.

Den kris som Socialdemokraterna går igenom är allvarlig och jag tror inte den enbart beror på Håkan Juholt. Krisen började nog egentligen långt innan valåret 2010, kanske redan på Göran Perssons tid. Och orsaken till krisen - ja, den hittar man nog i den egna partiorganisationen.

Jag citerar rakt av delar av Katrine Kielos utmärkta analys i Aftonbladets ledare:

"Många socialdemokrater klagar på medierna. Mediedrev kan naturligtvis alltid diskuteras men någonstans måste man påpeka den enkla sanningen: om ni inte vill ha artiklar om ert ­inre liv i pressen – sluta då upp med att läcka saker om ert inre liv till pressen.

Lös era konflikter genom att prata med varandra. Inte om varandra.

Det har alltid funnits starka intressen inom svensk socialdemokrati, falanger om man så vill, men det har också alltid funnits ledare som har kunnat resa sig över dem och tänka på Sveriges bästa.

Det är sådana ledare som ­socialdemokratin nu behöver. På alla nivåer. Människor som förstår att en ny socialdemokrati måste uppstå i dialog med omvärlden – inte inom den ­egna strukturen. Och att Sverige behöver en ny socialdemokrati.

Det här är ett parti som byggt upp ett av de anständigaste samhällena i hela världen. Ni är så oerhört mycket bättre än såhär. Rasten är slut. Det handlar om svensk socialdemokratis hela framtid. Och i förlängningen Sveriges."


I ett samhälle som mer och mer präglas av egoism och prestationshets tycker jag det är oerhört viktigt att det finns socialdemokratiska värderingar som motvikt. Begrepp som solidaritet, omtanke och medmänsklighet måste åter bli normgivande begrepp bland oss svenskar. Om inte så kommer Sverige att bli ett kallt och osympatiskt land att leva i - och det vill inte jag.

Nu bävar jag inför vem som ska bli ny partiledar för Socialdemokraterna. Existerar den personen i partiet? Blir det Thomas Östros, Sven-Erik Österberg eller Mikael Damberg? Ingen av dem, hoppas jag. Istället säger jag: Jonas Sjöstedt.

Med andra ord: slå ihop vänsten och socialdemokraterna med Jonas Sjöstedt som ny gemensam partiledare. Han är lugn, saklig och pedagogisk i sin framtoning och precis den ledare Socialdemokraterna behöver. Om inte den typen av ledare finns inom de egna s-leden kanske det inte finns någon annan råd än att ta vänstern till hjälp.

Bilden ovan: Partiet gråter medans företrädarna träter. Så tror jag inte vi gräsrotssossar vill ha det. Skippa de interna maktkamperna och börja istället att hjälpas åt.


DN:
Håkan Juholt avgick som partiledare
Detta har hänt
Det här är Håkan Juholt
Socialdemokraterna – historia och ideologi
Diskutera: Vem ska bli ny ledare för S?
Jämtin på presskonferens: S leds nu av partisekreteraren
Juholt hade inget annat val än att avgå
SSU: Det bästa han kunde göra
S urholkar tilltron att leda regering
”Möjligt att Nuder ser det här som ett bra läge”
”Socialdemokraternas särställning är över”
S-profiler: Ett nödvändigt steg
Nio namn – men ingen som tycks längta efter att bli S-ledare

S håller fortsatt krismöte
Här är de hetaste S–kandidaterna

Distrikten kräver större öppenhet i valprocessen

Pressat S måste snabbt hitta sin nya ledare



Aftonbladet:
Carin Jämtin leder S som partisekreterare
Han offrade sig för partiet

”Veteranerna hade fått nog”
”Wanja som höll i yxan”

Har gått under jorden - en ny framtid väntar
Viktigaste valet för S



Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

Jag tar lika bra bilder som Anton Corbijn

  
  
I lördags såg jag Skavlan på TV. Jag vet inte vad jag förväntade mig (det var första gången jag såg ett helt program med Skavlan) men jag tyckte det var överraskande bra. Bland gästerna fanns Horace Engdahl (överaskande cool kille), Felicia Feldt (som skrivit en avslöjande bok om sin mamma) samt två skojiga norrmän.

I Skavlan-studion fanns också Anton Corbijn, världsberöm fotograf mest känd för sina blider på olika rockstjärnor.

Jag har alltid undrat varför Anton Corbijn är så berömd. Hans bilder är ju egentligen ganska fula. Enkla kompositioner, mycket kontrast och ofta i svartvitt. Men när jag bild-googlar på hans namn, och tittar på bilderna i sökresultatet, blir jag sittande en stund. Okej, hans bilder är faktiskt ganska coola, trots (eller just därför) att de är fotografiskt väldigt enkla och avskalade. Det unika är kanske att han fått förtroendet att ta bilder på kändisar - och sedan lyckats bli känd för det.

I Fredrik Skavlans talkshow berättar Corbijn att han inte förbereder sig speciellt mycket inför varje fotojobb. Han brukar heller inte använda något stativ eller extra belysning. Bara sin handhållna kamera. Dessutom berättar han att han numera fått lite sämre syn vilket gör att hans ögon inte längre har samma fokusförmåga. Trots det (eller just därför) blir hans bilder så coola.

Visst, Corbijn lägger säkert ner mycket jobb på sina bilder men jag påstår att jag kan göra lika bra ifrån mig med min iPhone. Med rätt app och rätt filter (och rätt motiv) är det klart på några minuter.

Bilderna ovan är ett urval ur min egen fotoportfölj. Jag vet att bilderna är fula men samtidigt ändå lite coola. Klicka på bilderna så blir de förstorade.


Aftonbladet:
Corbijns helgon

DN:
Anton Corbijn på Fotografiska, Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Stoppa avrättningarna i Vitryssland!



För ett tag sedan berättade jag här på bloggen om de två vitryska killarna Dmitri Konovalov och Vladislav Kovalev som blivit dömda till döden för terrorbrott efter en mycket tveksam rättegång. Vladislav Kovalevs mor, Lyubou Kavalyova, vädjar nu i ett upprop på nätet att de vitryska myndigheterna inte ska verkställa avrättningen av hennes son. Istället vill hon att myndigheterna lägger manken till för att hitta de verkliga förövarna till terrorbrotten.

Jag blir starkt berörd av detta och kan nog inte mer än ana mig till hur fruktansvärt det skulle vara om det var min son (för övrigt jämnårig med killarna ovan) som oskyldigt dömd satt och väntade på att bli avrättad. Självklart har jag skrivit på Lyubou Kavalyovas petition och om det är någon ytterligare som vill det så går det bra att göra det här. Där kan man också läsa Lyubou Kavalyovas petition i sin helhet. 


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tänk om jag låg i sängen



Jag halvligger i soffan, det är sent och jag vill gå och lägga mig. Problemet är att jag inte vet om jag orkar. Det är mycket jobb med att gå och lägga sig för natten. Jag ska borsta tänderna, ta min medicin, släcka husets alla tända lampor och kolla om ytterdörren är låst. Dessutom brukar jag också kolla en extra gång om jag låst bilen. Allt det där tar tid.

Det tar alltså en god stund från tanken att jag vill lägga mig till att jag faktiskt ligger i sängen. Den stunden känns som en lång ökenvandring som kräver både mental och fysisk styrka. Just nu är jag inte säker på om jag kommer att klara det. 

Funderar på om jag ska sitta kvar här och sova i soffan istället. Fast det är ju trots allt bekvämare i sängen.

Lika bra att kliva upp så jag kommer i säng nån gång.

Bilden ovan har inget med inlägget att göra. Den tog jag härom dagen när jag var på bio.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Riktiga män behöver inte silikonbröst



Q: Vad är en riktig man?

A: En riktig man är en man som inte behöver implantat för att förstärka sina behag. Själv har jag en snygg mage som är garanterat fri från silikon. Att den istället består av fett är en annan sak. Den är ju i alla fall äkta.

Men jag har läst någonstans att det faktiskt finns män som gör om sina kroppar på konstgjord väg, typ botoxbehandlingar och penisförstoringar. Skulle jag kunna göra något sådant? Nja... Om detta har jag tidigare bloggat. Läs här!

Bilden ovan hittade jag i flödet på Facebook. Jag har alltså inte tagit den själv.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

När julgransljusen mötte det eviga mörkret



I helgen slängde vi ut julgranen. Skönt tycker jag. Kvar på golvet blev en stor hög med barr samt en något mindre hög med julgransljus. Båda högarna åkte ut med soporna. Att även eljusslingan åkte ut beror på att den gick sönder för en vecka sedan (alla ljusen var sönderbrända). Därför fanns ingen annan råd än att kassera hela slingan.

Innan ljusslingan mötte det eviga mörkret på soptippen fick den i alla fall en sista uppgift: Att vara fotomodell.

Så kan det gå.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Datatankning pågår



Virusdramat i min dator fortsätter. Jag lyssnade på min sambos råd och har bestämt mig för att formatera om hårddisken. Att försöka ta bort viruset med hjälp av diverse metoder och program som rekomenderas på Internet gick inte så bra. Spywareprogrammet som slagit klorna i min dator verkar vara alltför kraftfullt för att kunna övervinnas.

Lyckligtvis så kommer jag i alla fall åt de bilder jag sparat på datorn så dessa håller jag nu på att tanka över till en extern hårddisk. 90 GB har hittills tankat över. Därefter dags för formatering.

Bilden ovan,
på den externa hårddisken, har jag tagit med iPhone-appen Pro HDR samt lagt på filtret Retro i appen BeFunkyPro.



Bensinproblem i Ångermanland



Ångermanland, fotouppdrag, soppatorsk. 

Redan på vägen upp mot de Ångermanländska skogarna insåg jag att bensinen inte skulle räcka. Men jag hade bråttom, och jag tänkte: "Jag tankar på vägen hem".

När jag fotat klart tog jag min GPS-navigator till hjälp för att hitta närmaste bensinstation. Navigatorn har nämligen en funktion som gör det möjligt att söka efter exempelvis restauranger, flygplatser, sjukhus - och bensinstationer.

När jag gjorde sökningen befann jag mig i Nordingrå och navigatorn gav mig beskedet att en bensinstation fanns endast en kilometer bort. Raskt begav jag mig iväg - för att endast finna ett tak och en övergiven byggnad. Macken var alltså nedlagd.

Med en suck gjorde jag en ny sökning som visade på en bensinstation i Gallsäter, en mil bort, lyckligtvis efter den väg jag som skulle ta mig hemåt. Okej, enligt bilens bensinmätare skulle bensinen räcka för ytterligare 40 kilometers körning så det kändes lugnt.

Framme i Gallsäter syntes ingen mack till, endast en före detta mack ombyggd till kiosk. Suck igen.

Enligt navigatorn var nästa mack i sydlig riktning OKQ8 på Hörnöberget. "Okej, det kan gå. Det är bara några mil dit. Dessutom är jag säker på att macken i fråga finns kvar. Det var ju inte så länge sedan jag tankade där", tänkte jag. 

Framme på Hörnöberget visade bensinmätaren på tom tank och det var inte utan pirr i magen jag svängde upp för backen. "Skulle jag ta mig ända upp", tänkte jag. Men uppe på berget skulle jag i alla fall få pusta ut. Nu skulle jag äntligen få tanka.

Trodde jag.

Där macken stod vid mitt förra besök fanns nu bara en tom vändplan. "Är den macken också nedlagd?", tänkte jag för mig själv och kände paniken komma krypande. "Vad i..?

Nu var goda råd dyra. Jag hade ju i princip ingen bensin kvar i tanken och om det nu skulle finnas en bensinstation i närheten som inte var nedlagd så skulle det ändå vara svårt att åka dit. "Shit!"

Nästa förslag från navigatorn var OKQ8 i Veda, på andra sidan Höga Kustenbron. Okej, bara att hoppas att bensinen räcker. Med minimalt gaspådrag körde jag över bron för att bara mötas av ytterligare en tom vändplan där navigatorn påstod att det skulle finnas en bensinstation. "Alltså..? Vad gör jag nu?", tänkte jag. Bilens motor kunde nu när som helst stanna av bensinbrist.   

Navigatorn gav mig nu två alternativ. I Ärlandsbro, 13 km söderut, (i riktning hemåt) skulle det finnas en Preemmack, men 10 km norrut skulle det finnas en Bilisten-mack. Vad skulle jag välja? I båda fallen var avståndet över en mil och frågan var om jag tog mig någonstans överhuvud taget. Frågan var också: Var någon av de två bensinstationerna nedlagda, och i så fall vilken. Kanske båda. 

Efter lite funderande valde jag till slut att åka en mil norrut till Bilisten-macken i Lunde. Avståndet dit var ju faktiskt lite kortare. Med tankarna snurrande i huvudet körde jag så mjukt och försiktigt som möjligt norrut: Skulle bilen få bensinstopp? Finns det en bensinstation i Lunde? 

Och här bryter vi för reklam. "Det är dumt att betala för mycket!" Dam-daram-daram.

Jag skojar bara. Den här bloggen är helt reklamfri förutom annonsen från Blogg.se under det översta inlägget. Tillbaka till inlägget om mina bensinstrapatser:

Efter en ångestfylld biltur från Veda (lyckligtvis utan bensinstopp) kom jag till slut fram till Lunde och där, som i en hägring, där stod faktiskt en alldeles riktig bensinstation. Men det var ingen hägring. Bilisten-macken fanns på riktigt.

Vad lär vi oss då av detta oerhört långa blogginlägg?
Jo...
...se till att tanka ordentligt innan du ger dig ut på längre bilresor.
...bensinen räcker väldigt långt om du kör ekonomiskt. Om jag i vanliga fall skulle köra lika bensinsnålt som jag körde de sista milen i ovanstående berättelse skulle min bränslekostnad sjunka betydligt.  
...att lycka är relativt. Vem kunde tro att man skulle bli lycklig av att se en Bilisten-mack. Jag som trodde att lycka handlade om goda relationer och en trygg inkomst. Så fel man kan ha. Men det är alltid trevligt att få nya insikter i livet.

Bilden ovan: Fungerande bensinstationer är sällsynta i Ångermanland men kyrkor verkar det finnas desto fler av. Jag passerade flera kyrkor under min jakt på bensin. Bland annat for jag förbi Nordingrå kyrka.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Oro när Facebook avslöjar ditt skvaller



Jag läser på Aftonbladet.se om en förmodad bugg som skapat oro bland användarna på Facebook. Enligt Aftonbladet kan buggen orsaka att privata inlägg på Facebook (som avsändaren endast avsett för några få), i själva verket varit synliga för många fler. Nu är många oroliga att deras skvaller ska avslöjas för dem de skvallrat om.

Själv är jag inte så värst orolig. Jag är väldigt noga med att aldrig sätta något på digital pränt (varken i e-post, på Facebook eller i andra sociala medier) som jag inte kan stå för i alla sammanhang. Risken finns att ”hemlig” information kan hamna i orätta händer, avsiktligt eller oavsiktligt, trots att den endast varit avsedd för någon man litar på.

För mig är Facebook en lekstuga för vuxna. Visst, även jag är med och leker i den digitala lekstugan och ibland har jag också riktigt roligt där. Roligast tycker jag det är när stimulerande diskussioner uppstår, eller när någon delar med sig av en bild som gör andra engagerade. Men det gäller att hela tiden tänka sig för. Hur man beter sig på nätet blir i praktiken en spegelbild av den man är.

Denna spegel ser inte jag som ett hot utan snarare som en möjlighet. Det är ju trots allt jag som bestämmer vad som ska synas i min egen Facebookspegel, och om jag bara tänker till lite så är möjligheterna oändliga.

Genomtänkt information är alltid smartare än ogenomtänkt skvaller.


Aftonbladet:
Privata meddelanden tycks läcka på Facebook

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Datavirus förklätt till antivirus



Fientlighet kan visa sig på olika sätt. Vissa släpper bomber från flygplan, andra baktalar sina kollegor medan de riktigt ondsinta går till attack med datavirus. 

I helgen råkade jag ut för det senare. 

Helt plötsligt dök den bara upp på skärmen - varningsrutan (bilden ovan) som påstod att min dator var smittad med datavirus. I alarmerande ordalag fick jag rådet att skyndsamt ladda ner programmet XP Antivirus 2012 för att på så sätt bli fri viruset. Fast jag kände på mig att något inte stämde. Efter konsultation med min datorhackande sambo (som gjorde ett antal sökningar på nätet) kom vi fram till att det i själva verket var XP Antivirus 2012 som var viruset - förklätt till antivirusprogram.

Nu sitter vi här och försöker få bort viruset från min dator. Men det går trögt.

Av den information vi hittat på nätet vet vi nu att XP Antivirus 2012 ett sk spywareprogram och att det placerat ett stort antal filer på hårddisken. Syftet med XP Antivirus 2012, och andra liknande spionprogram, är att samla in information (exempelvis bankontonummer) från den attackerade datorn. I praktiken handlar det alltså om ett rånförsök, fast på digital väg. 

Eftersom jag upptäckte virusattacken innan spionprogrammet helt och hållet blivit installerat kunde jag förhindra att det börja syna informationen på min dator. Men datorn har slutat fungera (på grund av alla installerade spionfiler) och i nuläget kan jag bara starta den i felsäkert läge. Med hjälp av diverse instruktioner och säkerhetsprogram på nätet försöka vi nu få bort eländet, men som sagt: det går trögt.

"Vi formaterar om hela datorn. Det går fortast", säger sambon.

Visst, själva omformateringen går nog ganska snabbt. Men allt efterarbete då? Alla program som ska ominstalleras, e-postprogram som ska konfigureras och alla bilder som backuppas (kan man säga så - backuppas?). Fast en omformatering är kanske enda utvägen ändå. Attans datavirus!



Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

The girl with the dragon tattoo



Igår var jag och sambon på bio och såg The girl with the dragon tattoo. Filmen började bra med den gamla Led Zeppelinlåten Immigrant Song som bakgrundsmusik till förtexterna. Väl hemma igen kollade jag på nätet och fann att artisten hette Karen O. Filmens förtextinledning var riktigt cool och var nästan som en egen liten film.

Men hur var The girl with the dragon tattoo för övrigt då? Tja, jag tycker den var ganska lik den svenska originalfilmen Män som hatar kvinnor. Det var faktiskt mer än en gång jag där i biomörkret tänkte frågan för mig själv: varför har man gjord den här engelskspråkiga varianten överhuvud taget?

Jag tycker det svenska originalet var bättre och om man sett den känns ju The girl with the dragon tatoo bara som att se Män som hatar kvinnor en gång till.

Visst, man når säkert ut till en bredare internationell publik med en engelskspråkig och USA-producerad film, men en engelskdubbad Mikael Nykvist hade säkert gått lika bra.

Jag tycker för övrigt att Mikael Nykvist i den svenska originalvarianten spelade Mikael Blomkvist minst lika bra som Daniel Craig i den engelska kopian.

Däremot tycker jag Rooney Mara gjorde karaktären Lisbeth Sahlander lite mer mänsklig och sårbar än Noomi Rapace i Män som hatar kvinnor. Rooney Mara som Lisbeth Salander blev därmed mer levande i The girl with the dragon tattoo.

När filmen var slut och vi reste oss ur biofotöljerna för att gå ut hörde jag någon bakom mig som sa: den här var mer lik boken. Eftersom jag inte läst boken av Stieg Larsson har jag ingen uppfattning om den åsikten. Kanske är det så. 


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jonas Sjöstedt kan bli farlig för sargat S

Nu är Jonas Sjöstedt vald till ny partiledare för Vänsterpartiet. Bra för Vänsterpartiet men sämre för Socialdemokraterna. Jag tror Sjöstedt vid rodret kan innebära ett rejält lyft för Vänstern och locka många nya sympatisörer till partiet.

Hur man än vänder och vrider på den politiska steken så är politikers framträdanden i TV av stor betydelse för deras framgångar. Det jag hittills har sett av Sjöstedts framträdanden i TV-rutan vittnar om att han fattat innehållet i mediekursen. På ett lugnt och trivsamt sätt, utan arrogans, förklarar han sakligt sina politiska visioner. Sådant bidrar till trovärdighet och går hem i stugorna.

Jämför här med socialdemokratiske riksdagsmannen Thomas Östros framträdande i Agenda (SVT2) i november. Med en präktig och självgod attityd duckade han för intervjufrågorna och på frågan om han hade förtroende för Håkan Juholt svarade han istället att han hade förtroende för partiets verkställande utskott, vilket hade uttryckt förtroende för Juholt.

Suck.

Man kan också jämföra med Ylva Johansson, även hon s-riksdagsman, som nyligen skyllde den socialdemokratiska krisen på partiledaren Håkan Juholt. När Johansson fick intervjufrågan om hon trodde att Juholt förmådde att ta Socialdemokraterna ur krisen svarade hon "jag hoppas det". "Men det var inte svar på frågan. Tror du det?", sa intervjuaren. "Jag hoppas det", upprepade Johansson.

Suck igen.

Tyvärr är Thomas Östros och Ylva Johanssons typ av uttalanden ganska vanliga bland Socialdemokratiska företrädare. Därmed är det heller inte så konstigt att Socialdemokraterna befinner sig i en kris. Arrogans och nonchalans lockar inga nya väljare. Jag tror många besvikna s-väljare nu söker sig till Vänsterpartiet som i och med partiledarbytet kanske får en nytändning.

Själv bekänner jag mig fortfarande till den socialdemokratiska läran och har trots allt inga planer på att rösta på Vänsterpartiet. Detta främst på grund av Vänsterpartiets kommunistiska arv. Det fanns nämligen en tid då Vänsterpartiet uttryckte lojalitet med förtryckarstaten Sovjetunionen vilket jag känner ligger partiet fortfarande i fatet. På något sätt känns det som om Vänsterpartiet inte helt och hållet lyckats kasta av sig det gamla kommunistiska oket.

Nu återstår dock att se hur Jonas Sjöstedt fixar den kommande politiska profileringen i Vänsterpartiet. Kommer han att kunna leva upp till sin trivselimage och kommer han att kunna ge sina politiska ansatser ett innehåll? Det ska också bli intressant att se om media lyckas leta upp några lik i den Sjöstedtska garderoben. 

Socialdemokraternas och Vänsterpartiets fajt om väljarna ska bli intressant att följa.


Aftonbladet:
”Vad glad, stolt och rörd jag blir”
Han lämnar parti på fall

DN:
Jonas Sjöstedt ny V-ledare
Sjöstedt vill göra V grönare
”Sjöstedt själv försöker tona ner förväntningarna”

Vill förbjuda bemanningsföretag
Dinamarca ingen dålig förlorare
Att bo i Stockholm ett straff för Sjöstedt


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Passivt primalskrik för oss diskreta

br />
Ibland känns det som om man bara vill skrika. Högt, och bara rakt ut. Låta frustrationen och ångesten välla som en tsunami ut genom halsen och munnen.

Fast så kan man ju egentligen inte göra. Tänk om man skulle befinna sig på ICA när lusten att skrika kommer över en. Hur skulle det se ut? Och framför allt: hur skulle det låta?

Nej, då är det bättre att låta någon annan skrika. Jag brukar kalla det passivt primalskrik. Som att äta upp tårtan men ändå ha den kvar.

Tidigare ikväll hängav jag mig en stund åt passiv primalterapi. Då lyssnade jag på låten Gasoline med den amerikanska hårdrockgruppen Audioslave. Kolla in videon ovan. Där snackar vi frigörande avgrundsvrål. Dessutom skönt gitarrspel (och trummor och bas med för den delen).

Jag funderar dessutom på om jag inte skulle lägga mig till med liknande ansiktsbehåring som sångaren Chris Cornell. Kolla in hans mustasch och skäggväxt som ibland skymtar fram i videon.


Läs även andra bloggares åsikter om Audioslave, primalskrik, primalterapi, ångest, frustration
2012-01-03 @ 23:32:00 Permalink Vardagsbetraktelser Kommentarer (11) Trackbacks ()


RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter