Riskfritt för tjuven att stjäla

"Det är i princip riskfritt att begå ett villainbrott i Stockholm. Endast två procent klaras upp."

Orden kommer från kriminologen Leif GW Persson i kvällens avsnitt av TV-serien Veckans Brott.

Inslaget i programmet handlar om de sk miljonbrotten, vilket är benämningen på de 1 miljon brott i Sverige som aldrig klaras upp. Det är "vardagsbrott" som exempelvis misshandel, inbrott, stölder, bedrägerier och trafikbrott. De ouppklarade miljonbrotten utgör ca 90 procent av alla anmälda brott i Sverige.

I förra veckans avsnitt av Veckans brott efterlyste Leif GW Persson och programledaren Camilla Kvartoft tittarnas erfarenheter av polisens hantering av miljonbrotten. De fick 2000 svar. Det var historier om exempelvis misshandelsfall och stölder där polisen visste vilka förövarna var men ända la ner utredningen.

Varför?, kan man undra.

Leif GW Persson menar att det är själva genomströmningen av hanterade brott hos polisen som belönas, och till den kategorin hör de som avskrivs. Av det skälet läggs alltså många utredningar ner. Helt enkelt därför att det är enklare att lägga ner dem än att utreda dem.

Leif GW Persson är kritisk till polisens arbete och menar att det även finns kritik inom polisens egen organisation. Men de poliser som är kritiska törs inte träda fram därför att de är rädda för repressalier.

"Polisen måste få till den operativa verksamheten så att någonting blir gjort, och kritiken inom organisationen måste tas tillvara och förvaltas", sa Leif GW i programmet.

Om Leif GW Perssons analys är korrekt är det ju fruktansvärt. Har vi en poliskår i Sverige som helt enkelt är för slö för att göra sitt jobb?

Jag undrar vad som skulle hända om jag råkar ut för ett nedlagt miljonbrott, och där polisen vet vem förövaren är, och jag skulle hänga ut förövaren på bloggen. Eller ta lagen i egna händer och själv på lämpligt sätt straffa boven ifråga. Skulle polisen lägga ner det brottet också?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Dygnets kortaste timme



Det är konstigt det där. Dygnets timmar verkar vara olika långa. Kortast verkar timmen mellan kl 22,30 och 23,30 vara. Från det att jag bestämmer mig för att gå och lägga mig (typ 22,30) till det att jag verkligen kommer i säng (typ 23,30) tar bara några minuter. Trots att det är en hel timme.

Det tycker jag är konstigt.

Bilden ovan tog jag förra vintern. Jag hittade den härom dagen när jag hade storrensning av bilder i mobilen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Upp till kamp med Stefan Löfvén

Vit rök kommer ur skorstenen vid Socialdemokraternas partikansli på Sveavägen i Stockholm.
Precis som när kardinalkollegiet i Vatikanen väljer en ny påve har sossarnas verkställande utskott signalerat att en ny partiledare är vald. Det blev Stefan Löfvén.

Stefan Löfvén har en bakgrund som svetsare och fackföreningskämpe. Bra det. Facket behöver definitivt mer inflytande i politiken. Men kan Löfvén locka tillbaka väljarna till partiet och höja opinionssiffrorna? Förhoppninsvis, men det är inte självklart.

Själv får jag samma känsla i kroppen av Löfvén som jag fick av Håkan Juholt när han valdes till partiordförande för snart ett år sedan. Lite "jaså", så där. Det ska verkligen bli intressant att se vad han kommer att uträtta på sin nya post. Förhoppningsvis har han inget annat än kläder i garderoben så att debatten kan handla om sakpolitik och inte eventuella klavertramp.

Men framför allt hoppas jag att han har en ledartröja i garderoben så han kan samla partiet i kampen för en socialdemokratisk valseger 2014.


Aftonbladet:
”Jobben en av huvuduppgifterna”
Mus i bankomaten skåpade ut (S)coopet
Löfven blir en tuff match för Reinfeldt
”Hoppas Löfven bara har kläder i garderoben”

DN:
Fosterbarnet som blev partiledare
”Stolt och glad” Löfven mötte pressen
Ledarskribenterna ger Löfven sitt stöd

Demker: Ett slags provanställning

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Alternativa metoder för långsiktigt sparande



Låt oss säga att jag äger 10 miljoner kronor. Låt oss också säga att jag inte vill handla upp allt på en gång utan även vill spara lite för framtida behov. Vilket skulle då vara det smartaste sättet att placera dem?

Som kontanter förvarade i madrassen? Nja, kanske inte så smart. I madrassen genereras ingen ränta, och skulle det börja brinna i sängen så är allt borta i ett nafs.

Som obligationer eller aktier? Säkert jättesmart. Men det förutsätter att man har kunskap, tid och intresse att bevaka börskursen.

Sätta in dem på ett bankkonto? Tja, varför inte? Åtminståne säkrare än i madrassen.

Som skogsinnehav? Kanske. Men om skogen skulle bli hemsökt av damer som Gudrun och Dagmar finns det risk att rikedomarna bokstavligt talat blåser bort. Kanske inte så säker penningplacering, trots allt.

Som pensionsförsäkring? Visst, pengar efter pensionen är nog bra att ha. Men även där gäller det att ha koll på läget så att man väljer rätt fond. Och vem orkar hålla på med sånt?

Samla på returflaskor? Ja, definitivt en sparform som passar mig. Med en plåttunna överfull med returflaskor har man alltid en valutareserv nära till hands. Bra att ha två dagar före löneutbetalningen.

Fast i själva verket äger jag ju inga 10 miljoner. Om sanningen ska fram så uppgår mina tillgångar till typ 60 kronor. Det är summan jag fick när jag pantade flaskorna på bilden ovan.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,