Att säga det förbjudna

 
Härom kvällen såg jag ett inslag i SVT Aktuellt om att Sverige tillhör de få länder i Europa som tar emot förhållandevis många flyktingar. En random svensk kvinna i övre medelåldern som spontanintervjuas säger att vi måste prata om volymerna som kommer till Sverige. "Men sånt får man ju inte säga i det här landet", sa hon. 
 
Inte..?
 
Men hon sa ju just det. Så frågan är då vilka konsekvenserna blir för att hon sa det där "man inte får säga". Kommer militär att rusa in i hennes hem och släpa iväg henne till något sunkigt fängelse anklagad för landsförräderi? Kommer hon bli torterad och avrättad därför att hon hade kritiska åsikter i TV (vilket är verkligheten i diktaturer med obefintlig yttrandefrihet)?
 
Nej, naturligtvis inte.
 
Däremot kan det hända att hon blir emotsagd. Och det är just det som är demokrati. Rätten att yppa sina åsikter och rätten att bemöta andras åsikter utan att riskera represalier i form av våld, internering eller något annat vedervärdigt. 
 
Repliker typ "sånt får man ju inte längre säga i det här landet" brukar ofta komma från debatörer som står Sverigedemokraterna nära, och som i samma andetag hävdar att Sverige styrs av en PK-maffia. Men deras problem är att de inte tål att bli ifrågasatta. De vill torgföra alla sina mer eller mindre rabiata åsikter, samtidigt som de vill att deras meningsmotståndare (PK-maffian) ska hålla käft. 
 
Är det den verkligheten vi kan förvänta oss om SD får makten i Sverige? Kommer en fri debatt utan risk för represalier att bli ett minne blott med Jimmi Åkesson som statsminister?
 
Frågan är när det blir mest farligt att säga det förbjudna.
 
Bilden har inget med innehållet i inlägget att göra. Den tog jag i våras vid en sjö nånstans i Norrland. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om yttrandefrihet, diktatur, demoktrati, media, pk, pk-maffia, politik, sverigedemokraterna

Fototriss: frukt och bär

Temat denna vecka hos Fototriss är Frukt och bär. I ena hörnet på vår gräsmatta hittade jag några smultron.
 
I frysen hittade jag en ask med blåbär (och eventuellt någon annan sorts oidetifierade röda bär), plockade för ett okänt antal år sedan. 
 
Okej, tomater är varken bär eller frukt men de är röda, runda och växer på en planta på vår gräsmatta. Och då tycker jag de är kvalificerade att vara med på bild. 
 
Bilderna har jag också lagt upp på Instagram.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om fototriss, frukt, bär, foto, sommar, odling, timrå, sundsvall, norrland

Om jag skriver nästa bok om Pippi Långstrump

 
Jag ska erkänna att jag är dålig på att läsa böcker. Jag ser hellre filmerna.
 
Jag har definitivt inte läst någon av de tre böckerna i Stieg Larssons Millenniumserie. Däremot har jag sett samtliga filmer. Jag tycker de var klart sevärda.
 
Idag släpptes ytterligare en Millenniumbok om karaktärerna Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist. Fast den här gången är inte Stieg Larsson författaren - han är ju som bekant död sedan ett antal år tillbaka. Istället hade David Lagercrantz anlitats för att skriva boken. 
 
En intensiv debatt pågår om det var rätt att göra så eller om det ska betraktas som cynisk spekulation. Själv har jag inte riktigt bestämt mig för vad jag ska tycka.
 
Igår såg jag en intervju i Aktuellt (SVT2) med David Lagercrantz om hans syn på cirkusen runt utgivningen av hans bok. Vanligtvis brukar intervjuer och debatter i Aktuellt vara ganska trista historier. Mediatränade och vältalande makthavare som försöker vända programledarnas skjutjärnsfrågor till egna pluspoäng. Men intervjun med David Lagercrantz var något annat. Han svarade på frågorna med att blottlägga sina känslor. "Jag gör bara så gott jag kan", sa han. 
 
På Twitter ramlade kommentarer in, typ "är David Lagercrantz drogad?", "David Lagercrantz är hög i TV". Jag tror inte för ett ögonblick att han var drogad. Istället skulle jag vilja se fler intervjuobjekt som erkänner att de inte räcker till. Tänk att få höra Stefan Löfvén stå i Aktuelltstudion och säga: "jag gör bara så gott jag kan".
 
David Lagercrantz är inte först i historien att skriva berättelser med karaktärer skapade av någon annan författare. Jag menar, Walt Disney har varit död i decennier men fortfarande görs seriealbum med Kalle Anka - och ingen har ju kritiserat det. 
 
Kanske en korkad jämförelse. Men vad skulle hända om jag skrev en bok med James Bond som huvudkaraktär? Eller Pippi Långstrump? 
 
Okej, troligen skulle jag bli stämd av någon rättighetsinnehavare men jag skulle onekligen få ett spännande uppslag till ett blogginlägg. 
 
Bilden: författaren David Lagercrantz intervjuad i Aktuellt.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om stieg larsson, David Lagercrantz, Millenium, lisbeth salander, böcker
 
 

Fototriss: på väg

Veckans tema hos Fototriss är på väg. Första bilden tog jag för några veckor sedan i Mora. Det lilla tåget är på väg från Mora camping till stadens centrum. 
 
På väg till festivalen Folkan Waterfront möttes vi av en starkt lysande regnbåge. Även den bilden tog jag för några veckor sedan. 
 
När vi semestrade i Kroatien för en dryg månad sedan gjorde vi bland annat en utflykt till havs. Bilden tog jag på en båt på väg söderut efter kusten.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om fototriss, foto

Nu står det klart: jag borde bli hemmaman

 
Jag öppnar dörren och går ut på altanen. Där ute har det regnat och i gräset är det blött. Luften känns frisk att andas. 
 
Stunden lockar fram existentiella tankar. Vem är jag? Varför gör jag det jag gör? Vad borde jag göra? 
 
Svaren finns naturligvis på nätet. Härom dagen hittade en kollega en sajt på nätet där man kan lära känna sin personlighetstyp genom att svara på 41 frågor. När man svarat på alla frågorna får man en beskrivning av den personlighetstyp man tillhör samt vilka yrken man skulle passa till. Mycket av det som anges i mitt resultat känner jag igen men det finns även sådant jag ställer mig frågande till. Att jag är empatisk och gillarmänniskor - det stämmer. Men hemmaman? Eller säljare? Nja...
 
Så här blev mitt resultat:
 
Min personlighetstyp:
Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.
 
Karriärer som skulle kunna passa:
Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmaman, musiker.
 
Gör frågorna här.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om jag