Hit me with your iPadbag

Ibland är jag bara så himla rolig.
 
För ett tag sedan köpte sambon en ny handväska. Hennes kravspec inför inköpet var att hitta en väska som var
1. Bekväm på axeln.
2. Lätt att stänga med dragkedja.
3. I svart skinn.
4. Utformad på ett sådant sätt att hon fick plats med sin iPad (viktigast!)

Efter lite letande i diverse affärer hittade hon till slut en väska som uppfyllde hennes önskemål. Svart, bekväm och med dragkedja. Och framför allt - en innerficka lämplig att förvara en iPad i. 

Hemma igen efter sitt shoppingfynd skyndade sig sambon att lägga ner sin iPad i väskan. iPaden passade perfekt och gjorde även att väskan fick en stabil och kraftfull känsla, nästan lite tung. 

Det var då jag kom på den fantastiska produktidén och sa till sambon. "Om du nu skulle bli överfallen så är det bara att klippa till förövaren med handväskan. Ett lämpligt produktnamn på den nya iPadväskan skulle därför kunna vara iSmack."
 
Fast ovanstående stämmer nu inte helt och hållet. Det var inte jag som kläckte idén med iSmack. Jag erkänner det. Det var sambons dotter. Fast jag kan inte låta bli att ta åt mig äran. Det var ju så himla roligt. 
 
Ha ha ha ha...
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Produktutveckling, affärsidé, blogg100, #blogg100, handväska, iSmack

Hemma igen

Hemma igen efter en helg i Göteborg. Företaget jag jobbar hos hade en monter på Eurohorsmässan där jag hjälpte till med diverse fotograferingsuppdrag. 

I Göteborg är folk glada och trevliga.  Alla man möter i den staden verkar ha en obekymrad och positiv attityd till det mesta. Om det är taxichaufförer, hotellpersonal eller folk man möter på Kungsportsavenyn spelar ingen roll. Alla ler stort och säger "De ordnar vi". 

Nu är det sen söndagskväll och jag är trött. Godnatt!
 
Bilden ovan: I Göteborg upptäckte jag att Gothia Towershotellet är på väg att byggas ut med ytterligare ett torn. Ingen ekonomisk kris där inte...
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Göteborg, blogg100, #blogg100

Jag, en elbil och en grusplan

I går provkörde jag en elbil, en Renault Twizy. Bilen är pytteliten och obetydligt större än en självgående rullstol, men riktigt kul att köra. Maxhastigheten är ca 80 kilometer i timmen och man kan köra tio mil på en laddning. Priset är drygt 60 000 kronor.
 
Nej, jag är inte spekulant på bilen. Anledningen till att jag provkörde den var en ren slump. Jag råkade bara befinna mig på en plats där ett evenemang med elbilar ägde rum och någon sa: "Kom och provkör du också". "Självklart", sa jag.
 
Fast visst skulle det vara kul att ha en sån där liten rackare till elbil. Den är så liten att man nästan skulle kunna parkera den i vardagsrummet. Enkel att köra är den också. Bara att trycka på en knapp så är man igång. När jag tryckte gasen i botten lyckades jag faktiskt få den att spinna lite i gruset. 
 
Men den är nog inte mycket att ha i svensk vinterkörning. Dörrar och sidorutor är extra tillbehör och jag tror inte den har någon uppvärmning i kupén. Däremot är den säkert toppen under varma sommardagar när man vill åka ner på city och köpa glass.
 
Om jag uppfattade saken rätt kommer den även att visas under Vårmässan i Sundsvall nu i helgen. 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Elbil, Renault Twizy, blogg100, #blogg100

55 år gammal och still alive

 
Det var på den tiden jag jobbade skift på fabriken. Jag var 29 år och 11 månader och skulle alltså snart fylla 30. En yngre kollega i kontrollrummet tyckte 30 år verkade mycket och han undrade hur det kändes att vara så gammal. Själv var han i 20-årsåldern och menade att när man kommer upp i den höga åldern av 30 år är man egentligen förbrukad som människa. Han sa "när du fyller 30 ska du få en present av mig, och den presenten blir en pistol med bara en kula i".
 
Tjoho!
 
Idag fyller jag 55 år och betraktar numera 30 år som en ålder då man är väldigt ung. Näst intill barn. När jag ser tillbaka på mina 30- och 40-årsdagar minns jag inte dem som särskilt ångestfyllda. Däremot 50-årsdagen. Jag trodde 50-årsdagen automatiskt skulle innebära att jag fick hjärtinfarkt eller något annat allvarligt sjukdomstillstånd, men så blev det alltså inte. Istället mår jag nästan bättre idag än när jag fyllde 30.
 
Så pistolen med bara en kula i får vänta ett tag till. Nu är siktet inställt på 60.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, #blogg100, livet, döden, åldersnoja

Tejp - när katten själv får välja

Jag tror vår katt är lite knäpp. Av någon konstig anledning gillar han att äta tejp. Och varje gång han ätit en bit tejp så kräks han. 
 
För det första kan jag inte förstå varför han tycker tejp är gott. Jag har aldrig tidigare stött på någon levande varelse, varken mänsklig eller djurlik, som gillar att äta tejp. För det andra kan jag inte förstå varför han fortsätter att äta tejp eftersom det alltid får till följd att han kräks efteråt. Han borde ju trots allt se (efter att ha gått igenom samma procedur; äta tejp - sedan spy, typ fem gånger nu) att det finns ett mönster där. 
 
Ikväll var det dags igen. Jag satt i vardagsrumssoffan och höll just på att somna när jag hörde hur katten rusade omkring på golvet och jamade högljutt. Så rusade han in under köksbordet där han kräktes upp en brunaktig sörja. Troligen har han ätit på en bit packtejp som hängde lös från en kartong som står i hallen.
 
På bilden ovan hämtar vår katt igen sig efter kvällens tejpäventyr.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, #blogg100, katter, husdjur

Resultatet blev 13 millimeter

I veckan var jag hos min favoritfrisörsalong och fick håret klippt. Vanligtvis brukar jag vara väldigt nöjd efter mina besök där, och jag vill betona att jag inte är direkt missnöjd nu heller, men den här gången tycker jag faktisk att håret blev lite väl kort. 
 
Okej, jag sa att jag ville ha håret kortklippt. Men att det skulle innebära att frisörtjejen i fråga skulle ställa in hårtrimningsmaskinen på 13 millimeter och sedan göra processen kort med allt mitt hår var inte riktigt vad jag hade väntat mig. Men så blev det.
 
13 millimeter. Så korthårig tror jag aldrig jag varit tidigare i livet. 
 
Men det är ändå helt ok. Visst, eftersom mitt hår är väldigt glest längst upp på huvudet så ser det lite tunt ut. Men jag betraktar det som ett kortsiktigt problem. Håret växer ju snart ut igen. 
 
Och nästa gång jag besöker min favvosalong ska jag be att få en hårlängd på typ 17 millimeter. Det skulle kännas klart bättre. 
 
Jag har faktiskt tagit en bild på min nya frisyr. En extreme close-up, som vi säger i fotobranschen. Kort och glest ska det vara i år.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om hårmode, hårkonst, blogg100, #blogg100

Party hela helgen

I förra veckan berättade jag här på bloggen att det stundade fest på jobbet. Igår var det dags. Temat var 80-tal och själv (tillsammans några kollegor) valde jag att klä mig på hårdrockvis. Okej, jag kanske inte hade den mest brutala hårdrockoutfiten men jag gjorde i alla fall entré på festen klädd i svart.
 
Och så hade jag bandana på mig. Egenhändigt knyten enligt en instruktion jag hittade på nätet. Jag kan erkänna att jag känner mig riktigt bekväm med en bandana. Skulle faktiskt kunna tänka mig att ha det lite oftare.
 
För övrigt var kvällen trevlig med god mat, trevliga människor och discodans. Det är bra motion det där, att skaka loss ett par timmar på dansgolvet.
 
Ikväll väntar ytterligare festligeheter. Då ska jag delta i ett evenemang där ett antal anställda ska få guldklockor för lång och trogen tjänst. Min uppgift blir att fotografera det hela. Party on!
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, #blogg100, party, fest

Bygget har börjat

Nu verkar det som om arbetet med att bygga den nya skateparken i Sundsvall har börjat. Idag satte man upp ett staket runt byggplatsen och med en grävmaskin grävde man en grop. Det ska bli intressant att följa bygget från min arbetsplats alldeles intill.
 
För övrigt kom det en rejäl regnskur idag som gjorde att nästan all snö smälte bort på bara några timmar. Våren verkar vara på väg. Härligt!
 
Tidigare inlägg om Sundsvalls nya skatepark.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Sundsvall, skatepark, blogg100, #blogg100

Det brukar ordna sig på något vis

Härom dagen var jag ute på shoppingrunda med sambon. Bland annat besökte vi en heminredningsbutik som bland annat saluförde kuddar med tankeväckande texter. Jag tog en bild på en av kuddarna. Gillar budskapet. 
 
Saker och ting brukar ordna sig.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, #blogg100, framtiden

Jag är Kurt Russels lookalike

Frågan har bränt i mitt inre länge nu. Jag kan betona att det inte handlar om någon sorts wannabenoja eller allmänt högmod, utan bara enkel nyfikenhet. Jag vill ju liksom bara veta: Är jag någon kändis lookalike?
 
Nu har emellertid chansen kommit att få svar, detta tack vare appen MyHeritage.
 
MyHeritage har flera funktioner. Förutom att bygga egna släktträd kan man också ladda upp bilder på sig själv och låta appens inbygda system leta efter kändisar man är porträttlik. Jag provade med flera olika porträttbilder på mig själv och i det här inlägget tillkännager jag resultatet.
 
Bilden ovan visar att jag till 62 procent är lik Kurt Russel. Se där! En riktig kändis. Fast jag är inte helt säker på vad han är känd för. Jag tror han är skådis.  
 
Nästa försök resulterade i att jag till 59 procent är lik Benoit Mandelbrot, polskfödd fransk-amerikansk matematiker av litauisk-judisk härkomst. Enligt Wikipedia var han grym på fraktal geometri. Själv hade jag aldrig hört talas om honom.
 
Paul Nyrup Rasmussen, dansk sosse och under några år statsminister i Danmark. Min första lookaliketrofé.
 
Den här bilden tyder alltså på att jag är en kvinnas lookalike..? Betyder det att jag är androgyn? Sharon Den Adel är popstjärna från Nederländerna.  
 
Pierluigi Collina, italiensk fotbollsspelare. Vet inte om jag blir så smickrad. Karln ser ju inte riktigt klok ut.
 
MyHeritage kan laddas ner från AppStore och från Android Google Play.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om lookalike, blogg100, #blogg100, iPhone, Android

Så tolkar du IT-språket

Några har kanske redan sett den (den har ju valsat runt i diverse sociala medier ett tag). Men för dig som fortfarande tillhör de oupplysta kommer här en förklarande ordlista till de kryptiska termer som IT-folk svänger sig med. Läs och lär:

Backup - ligga på mage. 
DVD - det var det. 
E-post - långsammare än både A-post och B-post. 
Fildelning - en halv liter var. 
Laptop - mössa på same. 
Modem - motsats till ödem. 
SD-kort - Idolbild på Jimmy Åkesson. 
USB - Landet som kommer efter USA. 
Bluetooth - hos den som ätit blåbär. 
Gränssnitt - Knivslagsmål i Tornedalen. 
Hemsida - gavel på huset. 
Internminne - Anekdot från Kumla. 
Megahertz - Stor biluthyrningsfirma. 
Metataggar - fiskekrokar. 
Moderkort - bild på lilla mamma. 
Plattskärm - när man suttit på kepsen.
 
Fotnot: SD-kort med idolbilder på Jimmy Åkesson används endast av sverigedemokratiska partimedlemmar. Vi övriga kör med CompactFlash.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om IT, blogg100, #blogg100

Dagen man inte slipper undan

A man's got to do what a man's got to do.
 
Det finns vissa saker som jag tycker är oändligt tråkiga att göra. En sådan sak är att raka mig. Att raka sig känns enbart tröstlöst. Varje gång jag rakar mig känns det som om det var samma skägg som jag rakade bort förra gången. Dessutom tar det alldeles för lång tid. Fem minuters rakning känns lika långrandigt som två timmar i typ Teliasupportens telefonkö. Rakar mig gör jag bara när jag absolut måste, vilket i praktiken innebär när jag ska jobba. All ledighet, typ helger och semester, betraktar jag som rakfri tid. 

En annan tråkig sak som jag med viss regelbundenhet måste ägna mig åt är att byta däck på bilen. Det gjorde jag idag. Imorgon är det ju sista dagen man får ha dubbdäcken på och idag var det ledig söndag, tillika soligt, vilket innebar att det inte fanns någon återvändo. Bara att bita ihop och göra det man ska. Jag gissar att det också var flera med mig som valde att ha en däckbytarupplevelse just idag.
 
Att byta däck är som att raka sig. Det är samma tröstlösa moment varje gång. Hissa upp bilen med domkraften, lossa bultarna med mutterdragaren, byt hjul och dra fast bultarna igen. Jag har ägt egen bil sedan 20-årsåldern vilket innebär att jag vid det här laget bytt däck storleksordningen 70 gånger. 
 
Någon kanske undrar varför jag inte lämnar in bilen på en däckverkstad och får däcken bytta där. Svaret på den frågan är att jag egentligen tycker däckbyte är en skitgrej, visserligen en tråkig sådan, som man helt enkelt ska göra själv. Jag menar, inte går jag väl till frisören varje gång jag ska raka mig heller?
 
Nej, en man måste göra det en man måste. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om vinterdäck, dubbdäck, sommardäck, däckbyte, manligt

Fototriss: skyltar

Veckans tema hos Fototriss är skyltar. Den översta skylten är en konsekvens av begreppet hen - könsneutrala toaletter. 
 
Själv har jag lite svårt att släppa det faktum att jag inom en snar framtid kommer att fylla 55 år. Det innebär att lika många år gått från att jag fyllde 50 som det är kvar till jag fyller 60. Varning för 55-åringen!
 
Min tredje skylt hittade jag i en av Timrås förorter och den skylten är faktiskt alldeles äkta. Ta det lugnt på vägen!
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, foto, skyltar, blogg100, #blogg100

Noll

 
Fredag. Ätit middag. Varvat ner. Blivit trött. Blundar. Aktivitet noll. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, #blogg100, fredag, Timrå

The winner takes it all - fast inte alltid

 
Vad ska man göra med en vinnarskalle? 
 
Jag minns en gång när jag var liten, typ i lågstadieåldern. Vi hade besök hemma av släktingar; en familj bestående av mamma, pappa och en son som var några år yngre än mig. Vid ett tillfälle spelade vi Fia med knuff och den lille sonen ville inget hellre än att vinna - så mycket att han skrek, svor och till slut även försökte fuska. 
 
Jag minns att jag blev arg och klagade på hans fuskande men min mamma sa "låt honom vinna så blir han lugn. Han är ju en riktig vinnarskalle".
 
Att barn tjafsar när de leker är kanske inte så mycket att hänga upp sig på men hur ska man egentligen agera när vuxna beter sig på liknande sätt? Ibland träffar jag på personer med ett sådant kontrollbehov, och sådan vilja att dominera, så att de är beredda att ta till vilka fulingmetoder som helst för att försöka skaffa sig övertag. Inte sällan når de också framgång med sina översittarfasoner. De är ju trots allt vinnarskallar.
 
Frågan är hur man ska agera mot dessa människor. Ska man bejaka deras egon, för fridens skull, eller ska man försöka få dem att förstå att alla tjänar på samarbete och hederlighet? När den här typen av människor känner sig utmanade reagerar de ofta enligt Mahatma Gandhis beskrivning ovan. Först ignorerar de dig, sedan skrattar de åt dig, sedan försöker de bekämpa dig, men till slut faller de - besegrade av sitt eget ego. 
 
Mahatma Gandhi lär också ha sagt: "Den omtanke som visas idag, kan bära frukt imorgon". Oftast gäller nog även det omvända.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om vinnarskalle, egoism, kontrollbehov, dominans, fulingmetoder, översittare, Gandhi, blogg100, #blogg100

Hur såg vi ut på 1980-talet ut?



Det stundar firmafest på jobbet. Temat är 80-tal och frågan är vad jag ska ha på mig. Själv får jag ingen spontan reflex av 1980-talsmodet - vad hade man egentligen på sig då? För mig är 80-talet bara någon sorts mellanperiod som inte utmärktes av vare sig spännande musik eller snygga kläder. 1960- och 70-talen var roligare. Då fanns det hippies, respektive punkare och musiken var definitivt mer spännande. Men 80-talet..? Det enda jag minns från 1980-talet var tramsig discomusik.
 
Men jag har lyssnat uppmärksamt på diskussionerna under förmiddagsfikat de senaste veckorna. Där pratas det om pudelfrisyrer, axelvaddar och pastellfärger. En kollega beskrev 1980-talets klädmode som "brett och kort". "Ta något plagg du använder nuförtiden och kör det länge i torktumlaren. Då blir det 80-tal", sa han.
 
Så frågan är om jag ska satsa på knallgul pudelfrisyr, pastellgröna byxor eller blommig kavaj med axelvaddar. Hm... jag funderar vidare.

 

Läs även andra bloggares åsikter om firmafest, 80-talet, 60-talet, 70-talet, pudelfrisyr, blogg100, #blogg100


Jag blev (nästan) lurad av bedragare på nätet

Det är en konstig värld därute.
 
Jag tänker på den där gången för några år sedan när sambon och jag weekendsemestrade i Amsterdam. Vi befann oss på flygplatsen Schiphol och skulle checka in inför hemresan. Det var fruktansvärt mycket folk och vi försökte hitta till rätt incheckningsdisk i den oerhörda trängseln.
 
För ett ögonblick släppte jag taget om bagagevagnen för att kolla efter något i mina fickor, men endast efter några sekunder kom en vakt fram till oss och påpekade att vi inte fick släppa uppmärksamheten över vårt bagage, inte ens för en sekund. Innan han gick vidare sa ha trött "you see, it´s a strange world out there".
 
Samma konstaterande gjorde jag själv igår kväll. Det började med att jag fick ett meddelande på Twitter med texten "HAHA you gotta see this" samt en bifogad länk. Jag tänkte mig inte riktigt för utan klickade på länken och vips kom en inloggningsruta till Twitter upp.
 
Senare på kvällen insåg jag att jag blivit utsatt för ett försök till nätfiske. Meddelandet var egentligen falskt och hade skickats till mig utan avsändarens vetskap. När jag (dumt nog) angav mina inloggningsuppgifter i den falska Twitterrutan, skickades automatiskt liknande meddelanden i mitt namn till en massa andra Twitteranvändare. 
 
Som tur var gjorde en av dem, som fick ett sådant falsk meddelande, mig uppmärksam på vad som skett och jag kunde byta mitt lösenord. Förhoppningsvis är nu faran över för min del men det känns inte så kul att mitt misstag orsakade att även ett antal andra Twitteranvändare fick "mitt" bedragarmeddelande.
 
Det gäller alltså att vara på sin vakt, både på nätet och i verkliga livet.
 
It´s a strange world out there.
 
Bilden ovan har min sambo tagit. När vi besökte Schiphols flygplats fanns där en jetmotor i ankomsthallen som 50-pluskillar kunde leka i.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om nätfiske, phishing, datavirus, lösenord, Twitter, blogg100, #blogg100, Timrå

You gotta play the game

"Det måste matcha", säger sambon. "Färger på olika plagg måste matcha varandra. Man kan inte kombinera orange och ljusblått och inte heller ha en mönstrad tröja över en mönstrad skjorta", säger hon. 
 
"Nähä..?", säger jag.
 
Själv har jag aldrig tänkt så mycket på det där och har egentligen inga problem med att kombinera orange och ljusblått. Jag tycker faktiskt att det är riktigt snyggt.
 
Fast det här är ju en kvinnlig-manligtgrej och jag har lärt mig att spela spelet. Om man tillhör det manliga könet och vill leva ett tryggt och säkert liv ska man alltid se till att säga något positivt när färgerna matchar. Det gör jag.
 
För säkerhets skull gör jag det även när det gäller andra saker än kläder. Exempelvis igår när jag plötsligt såg en lila braständare och ett gem i samma färg ligga bredvid varandra på köksbordet. Snabbt ropade jag till sambon. "Titta! Gud, vad snyggt den där tändaren och det där gemet matchar varandra". 
 
"Jaha..?", sa sambon.
 
Fast ibland står jag på mig. Som exempelvis härom dagen när vi båda konstaterade att trägavlarna (som idag är blå) på vårt hus borde målas om. 
 
"Kan vi inte måla gavlarna i en annan färg, typ orange?", sa jag.
 
"Det går naturligtvis inte", sa sambon. "Orange matchar inte våra blåvitrandiga markiser ovanför fönstren".
 
"Nähä..?", sa jag. 
 
Nedan ser vi hur husgaveln ser ut i dag - blåmålad. Allra längst ner ser vi hur det skulle ha kunnat se ut om vi målat den orange. Snyggt va?
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, #blogg100, villaliv, kvinnligt, manligt

Dags för Löfvén att styra upp - vädret

Jag har stora förväntningar på Stefan Löfvén.  
 
Efter att vi genomlidit en lång och kall vinter vill vi, svenska folket, ha vår. Men får vi det? Nä..! Isiga vindar och snålblåst - det är vad vi får hålla till godo med. Och alltihop är Reinfeldts fel. Kan man bli annat än besviken på honom och på hans Alliansregering? Nej, nu lägger jag istället allt hopp på Socialdemokraternas nye ledare Stefan Löfvén; jag tror han är mannen som kan ordna sol och värme i Sverige. 
 
Tänk om det faktiskt vore så att regeringspolitiker hade makten över vädret. Frågan är i så fall hur deras väderbeslut skulle präglas av respektive politisk inriktning. Kanske så här:
 
Moderaterna skulle helt klart låta marknaden bestämma. Den som betalar mest får bäst väder.
Kristdemokraterna skulle nog överlåta makten i Guds händer och sedan be en bön om bättre väder. 
Vänsterpartiet skulle kanske använda sin makt över vädret till att straffa överklassen med slagordet "A hard rain's gonna fall!"
Socialdemokraterna skulle antagligen sätta solidariteten främst och låta alla få samma väder, oavsett inkomst. 
Sverigedemokraterna skulle troligen använda sin makt till att skapa en ny istid. Deras politiska visioner får ju nästan blodet att frysa till is.
 
 
Aftonbladet:
Väljarna dissar Löfvén i klimatfrågor
 
DN:
Löfvén fick med partiet...
 
Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Stefan Löfvén, Löfvén, s-kongress, politik, Blogg100, #blogg100

Fototriss: Gissa temat

Veckans tema hos fotoutmaningen Fototriss är Gissa temat. Det handlar alltså om att betraktaren ska gissa vilken den gemensamma nämnaren är för det tre bilderna man publicerar. Alltså; gissa vilket temat är för mina tre bilder.
  
En liten ledtråd: Temat jag valt är ett material.
 
För att se om du gissat rätt så avslöjar jag rätt svar längst ner i inlägget. Om du vänder din dator upp och ner kan du läsa vilket tema jag valt.
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, blogg100, #blogg100, foto, trä
 
 
 

Bygg fler höghus i Timrå

För övrigt tycker jag absolut man kan bygga ett höghus i Timrå centrum. Kruxet är bara att ett höghus i Timrå skulle se ganska ensamt ut eftersom den övriga bebyggelsen i centrum är ganska låg. Därför tycker jag inte man ska bygga endast ett höghus utan fem. Det skulle bara göra Timrå gott att få lite storstadskänsla i city.
 
Idag präglas bebyggelsen i centrala Timrå av gamla sunkiga trävillor och fyrkantiga betonglådor (typ ICA- och Coophusen). Timrå centrum är med andra ord oerhört trist. Ett gäng höghus med både bostäder och butiker skulle helt klart liva upp Timrå.  
 
Bilen ovan: Den byggnad som idag finns intill Timrås kommunhus kan med lite god vilja kallas höghus. Jag tycker fler höghus borde byggas i Timrå.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om höghus, Timrå, blogg100, #blogg100

Mitt första minne i livet är klart och tydligt



Sundsvalls Tidning är en ganska ok lokaltidning här i regionen. Tidningen har ofta läsvärda reportage i del 2 på helgerna och bra uppdatering av nyheter på nätet.
 
Men de dagliga tyckarna på sista sidan är ofta mer än lovligt hjärndöda. "Vad är det längsta du har åkt på skidor?", "Vad åt du till frukost i morse?" och "Vad är det bästa med Yohio?" är några exempel på frågor som STs journalister går ut på stan och ställer till Sundsvallsborna.
 
Härom dagen var frågan "Vilket är ditt första minne?"
 
Jag önskar nästan att jag var en av dem som fick frågan den dagen. I så fall skulle jag ha svarat: "Det var en torsdagskväll vid halv niotiden för snart 55 år sedan som jag plötsligt kände hur någon grep tag i mitt huvud. De två okända händerna drog kraftigt i mitt huvud och plötsligt såg jag dagens ljus för första gången. Jag minns det som om det var igår."
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, #blogg100, Sundsvalls Tidning, tyckare

Ibland hoppar jag in och arbetar i flygbranchen

 
Det var bättre förr.

Väldigt störande det där att man numera själv måste checka in på flyget via en automat på flygplatsen. Till och med bagaget checkar man in själv - och får en sån där pappersremsa som man ska fästa vid bagagehantaget. 

Vart ska det här sluta? Fattas bara att man får lasta det incheckade bagaget i flygplanet själv. Eller varför inte agera pilot och flyga planet? 

I förra veckan flög jag till Malmö tur och retur. I ena riktningen flög jag med Malmö Aviation och där fick jag i alla fall hjälp av en människa bakom en disk när jag checkade in. Det kändes bra. Men i andra riktningen flög jag med SAS och då var det självbetjäning som gällde (bilden ovan). 

Och den där remsan man får vet jag inte hur jag ska bära mig åt med. Fan...

Det är ingen ordning på något nu för tiden. 

 
 
Läs även andra bloggares åsikter om flyg, blogg100, #blogg100, SAS, Malmö Aviation

Tänk om det skulle hända på jobbet

 
Vi tänker oss följande situation en vanlig vardag på jobbet.
 
Det är tisdag förmiddag på en av de lokala arbetsplatserna i ett relativt stort svenskt företag. Platsen är ett konferensrum och en grupp medarbetare har samlats till möte. På agendan står resultatuppföljning, målstyrning och fortsatt strategiarbete.
 
Chefen inleder mötet med en serie ppt-bilder som visar den senaste månadens verksamhet i siffror och diagram. Han (det är en han i det här fallet) påpekar att han är väldigt nöjd med medarbetarnas engagemang men för att kunna komma upp i den budgeterade lönsamhetsnivån krävs att produktiviteten optimeras ytterligare.
 
En av ekonomiavdelningens controllers deltar i mötet och kopplar in sin laptop i OH-kanonen. Hon (det är en hon i det här fallet) tänker visa några ppt-bilder som beskriver det kommande effektiviseringsprogrammet inom området logistik.
 
Då plötsligt reser sig en av de församlade medarbetarna och börjar sjunga:
 
I have climbed highest mountain
I have run through the fields
Only to be with you
Only to be with you

Medarbetaren (som är en hon i det här fallet) sjunger de två första verserna och när hon kommer till refrängen reser sig samtliga på mötet och sjunger med:
 
But I still haven't found what I'm looking for
But I still haven't found what I'm looking for

När det blir dags för tredje versen tar chefen några steg ut på golvet mellan långsidan av konferensbordet och väggen med fönster. Han sjunger med hög och kraftfull stämma:
 
I have spoke with the tongue of angels
I have held the hand of a devil
It was warm in the night
I was cold as a stone

Precis där släcks ljuset i rummet och det blir mörkt.
 
Är ovanstående scenario realistiskt? Nej, naturligtvis inte. Men det var just den orealistiska aspekten jag kom att tänka på när jag såg delar av filmen Lejonkungen på TV i helgen. Visst, jag vet att Lejonkungen är en tecknad saga men samma fenomen förekommer i en rad andra filmer (även med "levande" skådisar); människor som helt omotiverat börjat sjunga mitt i en konversation. Då har jag tänkt: Vad skulle hända om man gjorde så i verkligheten?
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om arbete, jobbet, blogg100, #blogg100, möte, sammanträde, arbetsplatsträff, musik

Ny spännande produkt inom området digitala livsmedel

 
Nu är den äntligen här, produkten som är en revolution inom IT - men också inom området livsmedel. Med DigiTea kan du dricka en kopp te när du vill, samtidigt som du har tillgång till de senaste tesmakerna på marknaden.

DigiTea är en helt ny uppfinning - en tepåse med inbyggd USB-anslutning.
 
Gör så här:
- Anslut DigiTea till din internetanslutna dator.
- Ladda ner din favoritsmak från DigiTeas hemsida och installera i din digitala tepåse.
- Sänk ner din DigiTea i en kopp vatten - inom några sekunder har du en varm och härlig kopp te, laddad med din favoritsmak.
 
Observera att du även kan doppa ner tepåsen i kallt vatten. Den ackumulerade energin i din DigiTea tepåse gör att vattnet raskt värms upp till önskad temperatur.

DigiTeas hemsida kan du välja mellan ett stort antal smaker, allt från Classic Earl Grey och Green Tea till Exotic Fruit och Autumn Leaves.

Skaffa även iTea, den praktiska adaptern som gör det möjligt att ansluta DigiTea till din smartphone. Med DigiTeas app kan du sedan enkelt mixa just din favoritblandning bland smakerna - direkt i tekoppen.

Inom kort introduceras även DigiTea Pro - tepåsen med Bluetoothanslutning. Den levereras med laddningsburk och tre extra bonussmaker.

Fråga efter DigiTea i din livsmedelsaffär redan idag. DigiTea - en revolution inom tedrickandet.
 
Välj mellan digitala tepåsar i tre olika utföranden: Magic Black, Soft White och Funky Wire.
 
 
 
Aftonbladet:
April april
 
SVD:
Google stänger YouTube
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, #blogg100, första april, aprilskämt, 1 april, humor, te, IT, smartphone, iPhone, Android

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter