Gott Nytt År!

Ut med det gamla. In med det nya. 2015 is coming through.
 
För mig personligen har 2014 varit ett bra år. Jag har inte känt några svårare sjukdomssymtomer, sambon och jag har gjort flera trevliga resor och jag har fortfarande jobbet kvar. Familjen mår bra, jag har varje månad råd att betala mina räkningar och i somras var vädret fantastiskt bra. Vad kan man mer önska?
 
Det skulle vara det här med åldrandet då.
 
Jag kan säga rakt ut att jag har lite åldersnoja, vilket alltid blir värre varje gång det är nyårsafton. Under 2015 fyller jag 57 år vilket innebär att jag har endast tre år kvar till 60. Sedan är det bara tio år kvar till 70 (och man vet ju hur fort tio år går). Och sedan 80... 
 
En av mina fastrar sa en gång att när man fyllt 80 är man inne i döåldern. Då kan det vara slut när som helst.
 
Fast det finns hopp. I ST läste jag härom dagen om kändisen Linda Nyberg som fyller 45 år. Rena ungdomen i mina ögon. I artikeln säger hon att 40 år är det nya 20 och 50 det nya 30. Det skulle alltså innebära att jag egentligen fyller 40 om tre år. Härligt!
 
Naturligtvis handlar inte ålder om hur gammal kroppen är utan om man fortfarande är nyfiken och positiv i sinnet. Det är just så jag försöker leva. Leva i nuet. Inte planera längre än till nästkommande fredag då man får öppna en bärs och äta en god middag,
 
Ute i stora världen har 2014 bjudit på många spännande nyhetshistorier, allt från Ebola och det svenska valet till IS och konflikten i Ukraina. Jag tror 2015 kommer att bli ett minst lika spännande år som 2014, både ute i världen och på min hemmafront. Facit på det får vi om exakt ett år.
 
Gott Nytt År!
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Gott Nytt År, nyår, livet

Jag är kreatör, inte administratör

 
Mellandagar.
 
Såna där underbara dagar då ingenting finns på agendan. Ingenting. Bara kravlös avkoppling och ett konstant lugn i kroppen.
 
Fast när man kopplat av i typ fem dagar i sträck, och det lutherska arvet börjar göra sig påmint därför att man bara sitter där och latar sig, då känner man att man kanske, kanske, skulle ta och göra nånting - exempelvis sortera några av de där pappers- och tidningshögarna som av någon anledning växer okontrollerat på olika platser i huset.
 
Det var just en sådan pappershög jag ägnade gårdagen åt att sortera, vilket resulterade i att en stor del av innehållet i högen gick rakt ner i pappersåtervinningen. 
 
I högen fanns bland annat ett tiotal oöppnade orangea kuvert, såna där man får varje år som handlar om ens pension. 
 
Alltså. Jag påstår att det svenska pensionssystemet är orättvist och odemokratiskt. Varför är det bara de som är intresserad av ekonomi och siffror som ska gynnas?
 
Jag menar, det är ju bara dessa personer som har förmågan att göra bra analyser av hur man ska lägga upp sitt pensionssparande. Vi övriga som bara får förhöjt blodtryck och nervösa kroppsryckningar av "informationen" i de oreangea kuverten - vi är ju helt rökta i sammanhanget.
 
Själv hatar jag siffror och är fullkomligt ointresserad av både spel och ekonomi. 
 
Däremot gillar jag att fotografera, lyssna på musik och att forma ord till skön lyrik. En sån som jag måste väl också få chansen till en bra pension. Exempelvis - om man vänder mobilen åt rätt håll när man videofilmar borde ligga till grund för hur bra pension man får. Inte bara hur bra man är på att räkna. 
 
Diskriminering är vad det är.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Pension, pensionssparande, Oreange kuvert, mellandagarna

Den blicken Kinberg Batra gav Löfvén

 
Det är lördag förmiddag och jag har brutit mot min heliga princip att aldrig kliva upp före klockan tolv en ledig dag. Men imorse råkade jag se i mobilen (brukar ibland surfa lite där i sängen) om den extrainsatta pressträffen klockan 10,30 på TV - och den ville jag se.
 
Budskapet på presskonferensen var att S-regeringen och de borgerliga partierna nu är överens. Det blir inget extraval. 
 
Ok. Kanske bra det. Risken med ett nyval hade ju varit att SD fått ännu fler röster, vilket skjutit Sverige ännu närmare katastrofens rand. Decemberövernskommelsen (som den kallas) ska väl också ge S-regeringen större möjligheter att leda landet utifrån sin egen politik, vilket naturligtvis är bra.
 
Men visst hade jag sett fram emot en spännande valrörelse där socialdemokraterna (förhoppningsvis) tagit debattfajten med SD och pulveriserat deras rasistpolitik. Fast det hade ju kanske i sig varit en risk. SD-anhängarna tenderar ju (märkligt nog) att öka varje gång partiet synas och nya skandaler blir offentliga.
 
Under presskonferensen var företrädarna från de sex partierna väldigt överens och inte minsta lilla konflikthärd syntes till. Men visst finns skillnadena där. Om inte annat i attityden. Moderatledaren (överklassföreträdaren) Anna Kinberg Batras blick när hon tittar på socialdemokraten (fackföreningskämpen) Stefan Löfvén visar med all tydlighet vem hon tycker är betydelsefull och vem hon inte tycker är det. 
 
Kanske som den gången hon påstod att stockholmare är smartare än lantisar.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Anna Kinberg Batra, Stefan Löfvén, decemberöverenskommelsen, nyval, extraval

Hittills inga skador under julen

 
Så är julaftonen över. Allt gick bra. Innevarande dag (juldagen) har jag tillbringar intill öppenspisen med att elda upp en kubikmeter julklappspapper och kartonger som blev resultatet av gårdagens julfirande. 
 
Jag drar mig till minnes julaftonen för två år sedan. Då pajade min rakapparat precis innan julfirandet skulle börja och istället hittade jag en rakningslösning som inte blev helt lyckad. Blodvite uppstod, kan man säga. Läs om det här.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blod, rakning, julafton, julfirande, jul, god jul

När tomten jobbar dansar renarna i snön

 
Dan före dan.
 
Idag har jag tagit ut en semesterdag och är hemma och städar. Vi har den arbetsfördelningen när det är saker på gång här hemma. Jag städar och sambon lagar mat.
 
Tog en sväng till Birsta förut och gjorde några kompletterande inköp. Köer överallt. Särskilt på vägarna mellan de olika affärerna. 
 
Igår hämtade jag lite ved i skottkärran för att elda med i öppenspisen. På gräsmattan stötte jag ihop med ett gäng renar - som dansade. Ja, man ska inte förvånas över nånting längre. 
 
God Jul!
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Jul, julafton, god jul, tomten, jultomten, renar

Skulle PewDiePies koncept funka i politiken?

Söndagmiddag här hemma. Korv och makaroner. Maträtten ifråga kanske inte lever upp till vad man spontant skulle betrakta som söndagsmiddag men julförberedelser pågår här hemma och vi ville ha nåt lättlagat till middag. 
 
Dessutom betraktar jag falukorv och pasta som fin mat. Naturliga råvaror, typ.
 
Vi samtalar om ditten och datten och min son berättar om PewDiePie, YouTubestjärnan som har otroliga 30 miljoner följare på sin YouTubekanal. I juli i år hade hans kanal fått 5,2 miljarder visningar vilket var den högsta siffra någon YouTubekanal någonsin fått.
 
PewDiePie heter egentligen Felix Kjellberg och är en helt vanlig 25-årig svensk kille från Göteborg. 
 
Hur har han då lyckats med bedriften att bli så oerhört populär på nätet? Jo, han filmar när han spelar datorspel. Samtidigt kommenterar han högljutt och skämtsamt det som händer på spelet.
 
Själv begriper jag inte riktigt hur man kan bli så oerhört populär på att filma sig själv när man spelar datorspel, samtidigt som man sitter och skriker. Men jag kan erkänna att jag ändå är imponerad av den unge gossens bedrift och unnar honom verkligen hans framgångar (enligt min son har PewDiePie tjänat 35 miljoner på sin YouTubekanal).
 
Jag funderar faktiskt själv på att prova på något liknande. Kanske filma mig själv när jag ser på Agenda och samtidigt högljutt kommentera det som händer, typ "ha ha ha, vilken ful jävla slips Löfvén har idag" eller "Gud vad het Camilla Kvartoft är". 
 
Sedan är det bara att luta sig tillbaka och vänta på att miljonerna ska rulla in.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om PewDiePie, agenda, politik

Fototriss: juldetaljer

Veckans tema hos Fototriss är juldetaljer. Min första bild tog jag härom veckan när sambon och jag var i Berlin. Jag fotade spegelbilden av mig själv i en kula som hängde i en julgran vid entrén på ett varuhus. Till vänster i bild (i kulan) skymtar sambon som stod och väntade ute på gatan.
 
I Berlin köpte vi också julstjärnan i bild nummer två. Stjärnan är tredimensionell och har spetsar som pekar åt alla håll.
 
I min tredje bild ser vi några av de fina ljus som sambon lyser upp vårt hem med.
 
En av ovanstående bilder har jag också lagt upp på Instagram.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, juldetaljer, foto, selfie, jul

Varför får man bara köra 80 över Sundsvallsbron?

 
Idag invigdes den nya Sundsvallsbron och i samband med det öppnades den också för trafik. Självaste kungen var på plats, speciellt inkallad för sin specialkompetens - att inviga olika saker. Det här gången klippte han dock inte ett band, istället fick han trycka på en knapp varpå belysningen på bron tändes. 
 
Själv körde jag över bron senare under kvällen och kunde konstatera att det var en mäktig känsla att få färdas över detta magnifika byggnadsverk. Lite förvånad blev jag dock över att hastighetsbegränsningen på bron var endast 80 kilometer i timmen, trots att den är byggd som tvåfilig motorväg. Jag undrar varför. Både före och efter bron är ju hastighetsbegränsningen 110 kilometer i timmen. 
 
Sundsvallsbron är ett smycke för Sundsvall och att åka över bron ger staden en känsla av storstad. Det behöver Sundsvall.
 
Bilden ovan tog jag i söndags när jag tillsammans med 15 000 andra människor gick över Sundsvallsbron i världens längsta fackeltåg. Runt bron cirkulerade en helikopter med vars hjälp man filmade hela fackeltåget.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Sundsvallsbron, Sundsvall, kungen, invigning

Min mage redo för Veckans brott

 
Idag var jag tillsammans med delar av familjen och åt julbord på IKEA. Bland annat åt jag rökt korv, små runda kroppkakor och ägghalvor med skaldjurscrème. Jag blev väldigt mätt och efteråt kändes det som om magen hade växt i omfång. Man skulle nästan kunna säga att magen inte längre får plats i skjortan. 
 
Som en hyllning till IKEAs goda julbord tog jag en selfie på min mage som den såg ut omedelbart efter att jag ätit klart. 
 
Nu nu ska jag sätta mig i soffan och titta på Leif GW Persson i Veckans brott. Han har också en fin mage. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Ikea, julbord, veckans brott

Låten som bekräftar segern

För ett tag sedan var jag med sonen och kollade på innebandy. Lagen som spelade var Granlo mot Pixbo. Sonen (som själv är hängiven innebandyspelare, fast på korpnivå) berättade att varje spelare i Granlo i förväg fått välja en egen favoritlåt som spelas i högtalarna om spelaren i fråga gör mål. 

Den självklara frågan som dyker upp i mitt inre är: OM jag vore innebandyspelare och OM jag gjorde mål, vilken låt skulle jag då välja?
 
Svaret på den frågan är Kött och blod med Mats Ronander. Introt på den låten skulle vara perfekt att ha som bakgrund när man med uppsträckta händer springer runt på planen och tar emot folkets jubel. 
 
Fast nu förhåller det ju sig så att jag inte är någon innebandyspelare, än mindre gör jag några mål. Så jag får väl lyssna på låten på Spotify istället. 
 
Jubla kan jag göra i hallen. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Innebandy, musik, Mats Ronander

Bäst i världen på fackeltåg

 
Idag har jag slagit världsrekord.
 

Tillsammans med sambon (och en massa andra människor) har jag gått i världens längsta fackeltåg, som dessutom var världens längsta luciatåg.

 

Luciatåget gick över den nya Sundsvallsbron som invigs nästa vecka.

 

Syftet med luciatåget var att hamna i Guinness rekordbok.

 

Målet var att slå det tre år gamla rekordet från Indonesien då 3690 personer gick i samma fackeltåg.

 

Resultatet blev långt över förväntan. 

 

Igår hade nästan 8000 personer anmält sig via nätet att de tänkte gå i fackeltåget över Sundsvallsbron. När sedan luciatåget var genomfört kunde arrangören konstatera att inte mindre än 15 000 personer hade deltagit.

 

15 000!

 

När jag gick där över bron och såg alla dessa människor som strömmade till undrade jag för mig själv hur det kommer sig att så ofantliga många valt att delta.

 

Jag tycker det är intressant att fundera över hur man kan förmå så många människor att göra samma sak samtidigt - trots flera minusgrader i luften, och trots att vi alla fick stå timmar i kö innan det blev dags att gå över bron. 

 

Själv tycker jag att det var kul att delta i denna unika happening, trots att jag blev lite frusen efteråt (det hela tog tre timmar inklusive väntetiden innan vi kom upp på bron). Antagligen var detta den enda gånget i mitt liv jag fått chansen att bli världsmästare.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Luciarekord, Sundsvall, Sundsvallsbron, fackeltåg, lucia


A boat over troubled water

För ett tag sedan besökte jag Stockholm. Vid ett tillfälle under vistelsen behövde jag ta mig mellan Djurgården och Gamla Stan. Jag kunde ha gjort det enkelt för mig och tagit en taxi men istället valde jag att ta Djurgårdsfärjan till Slussen, vilket är ett betydligt mer kostnadseffektivt färdsätt.
 
Det var sen vardagkväll men ändå rätt mycket folk som åkte med. Jag tänkte: skulle något liknande kunna funka i Sundsvall? 
 
Jag menar, det är ju ganska praktiskt det där - att använda en båt som en del i lokaltrafiken. Allra helst när vattenvägen är en genväg. Men det förutsätter ju förståss att befolkningsunderlaget är tillräckligt stort så att det lönar sig. 
 
Troligen skulle det inte löna sig i Sundsvall.  Det bor ju alldeles för få människor i staden med omnejd. 
 
Låt oss fantisera om en båtlinje mellan typ Skönsberg och Skönsmon. Eller mellan Skönsberg och inre hamnen. Skulle det funka? 
 
En lösning skulle kunna vara att bygga bostäder på Tjuvholmen. Då skulle nog en båtlinje mellan Tjuvholmen och centrala stan vara nödvändigt. Tjuvholmen är ju trots allt en ö.
 
Slutsatsen av detta är att Sundsvall behöver fler innevånare. Då skulle det också vara lönsamt med en båt i reguljärtrafik. 
 
Visst, i dagarna invigs den nya bron över Sundsvallsfjärden. Men den kanske inte i första hand är lämpad för lokaltrafik. En passagerarbåt skulle vara ett trevligt komplement till bron. Om det bodde fler människor i stan, förståss.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Sundsvall, sundsvallsbron, båttrafik, Stockholm

En bild. Ett pussel.

 
Det är torsdagkväll. Jag har just kommit hem från jobbet. Jag står i köket och ser ut genom fönstret. Funderar. Mina tankar resulterar i följande poetiska verk: 
 
En och en faller de på plats.
Pusselbitarna.
Initialt är konturerna diffusa.
Men för varje bit som finner sin plats,
i pusslet,
blir bilden skarpare.
Det jag skönjer skrämmer mig.
Hur kunde det bli så här?
 
Bilden ovan har inget med dikten att göra. Motivet på bilden är skylten med rumsnumret till vårt hotellrum när vi var i Berlin förra helgen.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Vardagslyrik, poesi, livet, Timrå, Sundsvall

Öga mot öga med Ampelmannen

 
Ytterligare iakttagelser från helgens vistelse i Berlin.
 
På många håll i Berlin ser trafikljusen ut som på bilden ovan (som jag tagit på Kurfürstendamm). Den röda gubben har armarna utsträckta som en stoppgest medan den gröna gubben befinner sig i en promenadsituation.
 
De tyska trafikljusgubbarna har också ett namn, Ampelmann, och efter Unter den Linden hittade vi en souvenirbutik helt och hållet tillägnad den röda och gröna gubben.
 
Utfomningen av Ampelmannen har sitt ursprung i det forna DDR och på Wikipedia kan man läsa att det i staden Zwickau sedan 2004 även finns en kvinnlig variant, Ampelfrau.
 
I Sverige kallas figuren på trafikljusen ibland för Herr Gårman men jag känner inte till om det finns någon souvernirbutik eller museum till hans ära. Jag vet inte heller om det på svenska trafikljus finns någon tjejvariant
 
Uppdaterad 141215:
På SVT Aktuellt berättar man att SPD (Socialdemokraterna) och De Gröna (Miljöpartiet) i den tyska staden Dortmund vill kvotera den kvinnliga varianten av Ampelmannsymbolen. Förslaget diskteras livligt i sociala medier. Vi får se hur det går.
 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Ampelmann, trafikljus, Berlin, Tyskland, resor

En mental korvupplevelse

 
Allting är mentalt.
 
Det största hindret för vår personliga utveckling är våra våra egna tankar. 
 
Så brukar det låta när diverse personliga utvecklare och experter på teambuilding är i farten. Och jag håller med helt och hållet. Dessutom påstår jag att det även är relevant när det gäller korv. I synnerhet tysk korv.
 
Under helgens tripp till Berlin hade sambon och jag återkommande diskussioner om korv. I tyska korvkiosker kan man nämligen köpa två sorters korv - vita och röda. På flera korvkiosker skyltade man dessutom med 1/2 meter wurst, dvs halvmeterlånga grillkorvar. Jag sa "vi kan väl dela på en korv, en vit. Jag har aldrig ätit vit korv."
 
"Aldrig i livet", sa sambon. "De ser vidiga ut, som långa vita jättemaskar."
 
Jag tog dock mod till mig och köpte en vit korv vilken faktiskt smakade riktigt bra. Sambon tog motvilligt en tugga och mumlade något om "konstig lös konsistens". Fast jag hävdar att de vita korvarna egentligen inte smakar något sämre än de röda, de bara ser äckliga ut. 
 
Med andra ord, att äta korv är en mental upplevelse. Synintrycket ger oss förutfattade meningar som sedan präglar våra handlingar. Bara för att en korv ser ut att vara äcklig så behöver den nödvändigtvis inte vara det.
 
Bilden tog jag hos den lokale korvgubben som stod i ett gathörn alldeles utanför vårt hotell. Visst blir man frestad att smaka på en vit, tysk, halvmeterlång, grillad korv?
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Korv, Tyskland, mat, Berlin, mentalt, tankar

Tänk om jag blivit Jägerintollerant

 
Laktosintolerans och glutenallergi har man ju hört talas om. Men Jägerintolleras - finns det?
 
Jag ställer frågan efter att sambon och jag tillbringat en långweekend i Berlin. I Berlin har vi vandrat runt på ett antal julmarknader (julmarknaden i Spandau var bäst, betydligt trevligare än Gendarmenmarkt), där vi tittat på tyska juldekorationer, ätit ett antal tyska korvar och druckit diverse tyska juldrycker. 
 
Jag kan också tillägga att det under vistelsen även slank ner en wienerschnitzel (och då snackar vi en riktig tysk wienerschnitzel, vilket är något helt annat än sådana där frysta varianter man kan köpa på Willys i Sverige) och några tyska öl, samt nåt slags fläsk i baguett som man grillade överallt på julmarknaderna. 
 
När det gäller de tyska juldrycker man kan välja på i de tyska julmarknaderna så finns det typ röd glühwein (upphettat rödvin blandat med Amaretto), vit glühwein (upphettat vitt vin blandat med exempelvis grappa) och varm choklad med Baileys. Under vår vistelse provade jag flera av de olika sorterna (det är viktigt att hålla värmen, eftersom det är ganska kallt i Berlin i december) men efter att jag till slut också provade en Jägertee hände något i min mage. 
 
Jag tänker inte här gå in på några detaljer om det som hände i min mage men jag skulle kunna säga att om terrorgruppen IS hade haft tillgång till samma sprängkraft hade de antagligen ödelagt både Syrien och Irak vid det här laget. 
 
Efter min Jägertee har min mage inte varit sig lik. Det bubblar och har sig i den även om jag bara äter lite pasta eller dricker vatten. 
 
Tänk om min Berlinvistelse utlöst Jägerintollerans hos mig. 
 
Bilden ovan. I Berlin träffade jag även på en konstig grön gubbe men det trodde sambon bara var inbillning. "Göna gubbar finns på trafikljusen", sa hon.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Julmarknad, Berlin, jul, Gendenmarkt, jägertee, glühwein

Fototriss: vitt

Den här helgen befinner jag mig tillsammans med sambon i Berlin. Här är vi på en liten weekendtripp och har under de senaste dagarna kollat in diverse julmarknader. I Berlin finns inte tillstymmelse till snö så temat vitt blev därför en utmaning. Första bilden har jag tagit på julmarknaden Gendarmenmarkt som lite överraskande besöktes av ett luciatåg från Sverige. I förgrunden en del av en vit staty mitt på marknadsområdet. 
 
Den andra bilden tog jag när jag duschade imorse. Golvet i duschen har vitt kakel.
 
När man tittar på den tredje bilden är kanske inte färgen vitt det första man tänker på. Men julgranskulorna är i alla fall vita och de är många i den här granen. Bilden tog jag idag på eftermiddagen vid Brendenburger Tor och den gigantiska granen som står där. 
 
Den här omgången av Fototriss är också en tävling med chans att vinna priser från CoolStuff. På min önskelista till tomten har jag skrivit att jag vill ha en Parrot AR Drone
 
Bildena kan även ses på Instagram.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Berlin, Fototriss, vitt, foto, julgran

Pajaspartiet klipper till - den här gången utan järnrör

Ja, vad säger man?
 
Pajaspartiet Sverigedemokraterna har slagit till med full kraft. Den här gången lämnade man järnrören hemma och istället klippte man till med beskedet att man tänker fälla regeringens budgetförslag. 
 
Skälet är en hämnd för att den socialdemokratiska regeringen inte vill ta i SDs rasistpolitik. 
 
Sverigedemokraterna talar om en en gigantisk invandring som är ett hot mot Sverige. Ett betydligt större hot mot det svenska samhället är väl istället Sverigedemokraterna, ett parti vars inskränkta budskap och främlingsfientliga politik håller på att förgifta Sverige - ett parti vars företrädare hytter med järnrör och ägnar sig åt näthat. 
 
Frågan är vad som händer nu. Bir det nyval? Tänker Alliansen bilda regering med SD? Själv kan jag inte låta bli att fundera på hur ett eventuellt nyval skulle sluta. Skulle Socialdemokraterna ta chansen (och har partiet förmågan) att förbättra valresultatet från september, eller finns det en risk att SD får ännu fler röster?
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Alliansen, Löfvén, budget, budgeten, politik, socialdemokraterna

Så börjar en bra dag

Det är tidig morgon, minusgrader ute och jag ska åka till jobbet. När jag ska sätta mig i bilen ser jag att det är is på rutorna. Det är i just den här stunden avgörandet kommer om det ska bli en bra dag eller inte. 
 
Det finns nämligen två sorters is som kan bildas på en bilruta: 
1. En tunn frostig is som är lätt att skrapa bort - bra is. 
 
2. Tjock hård svallis som i princip är omöjlig att få bort - dålig is. 
 
Den här morgonen fick jag glädjen att konfronteras med is av kategori 1 vilket innebar att jag snabbt blev klar med skrapandet och kunde komma iväg till jobbet. 
 
Det är en tunn ishinna mellan en bra och en dålig dag. 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Is, vinter, Timrå

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter