Vårpremiär för motorsågen



Nu är sysselsättningen räddad under den kommande sommaren. Ikväll fällde vi nämligen en stor tall på baksidan av vårt hus. Fast egentligen var det inte vi som utförde själva fällningen - en professionell trädfällare var på plats och sågade ner tallar både på vår gård och hos grannen (se bilderna nedan).

När tallen var fälld tog jag vid med min egen motorsåg för att kvista och kapa upp stammen i mindre bitar (se bilden ovan). Nu återstår arbetet med att samla ihop riset för bortforsling och att klyva bitarna till vedträn.

Ovanstående beskrivet arbete är en alldeles utmärkt sysselsättning för den som bantar, och bantar är ju som bekant det jag håller på med. Viktkurvan går ju både upp och ner, men den långsiktiga trenden pekar ju ändå nedåt. Att min viktminskning går lite sakta är helt ok. Det viktiga för mig är att jag mår bra - och det gör jag.

Själv tror jag att mycket av mitt välmående beror på att jag kommit igång med ett regelbundet motionerande (långpromenader).

   


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Så nätverkar du - på konferensen och på dansgolvet



Nätverka.

Så kallas det när folk inom näringslivet träffas på konferens och blir bekanta med varandra. Och när man blivit tillräckligt bekant med någon konferensdeltagare, då byter man visitkort. Till slut, när man fått tillräckligt många visitkort, då har man upprättat ett nätverk (typ som på Facebook, fast med papperslappar).

Under den gångna veckan har jag varit på en tvådagars konferens i Stockholm och förutom många givande föredrag fanns där även rikliga möjligheter till nätverkande. Vid konferensmiddagen fortsatte nätverkandet, som då kallades för mingel, och vid eftersnacket i baren blev det många skratt då en av deltagarna berättade om sina eskapader genom åren på dansgolvet.

Vi konstaterade att dansbandskulturen har regionala skillnader och att det är stor skillnad hur man dansar i södra och norra Sverige.

Att gå ut på dans är ju också ett sorts nätverkande, fast lite mera handgripligt. Det fanns en tid då jag ofta var ute och dansade, och det var ju faktiskt på dansgolvet som jag träffade min nuvarande sambo. Hur det gick till går att läsa om här.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Dags att ta plats på Norra Berget



Läser idag i Sundsvalls Tidning och Dagbladet att rockgruppen Roxette ska gör Sverigecomeback i Sundsvall den 7 augusti. Spelningen i Sundsvall blir den första gruppen gör i Sverige sedan 2001. Scenen blir på Norrporten arena mitt i stan.
 
Det här låter kul, och självklart kommer jag att finnas på plats den dagen. Men jag tror inte jag kommer att köpa biljetter och se bandet från publikplats, utan istället väljer jag nog att se konserten från det intilliggande Norra Berget. Det valet gör jag inte av snålhet, utan för att det helt enkelt är häftigare att se rockkonserter uppe från berget. Jag hoppas bara att scenen kommer att placeras på ett sånt sätt att man ser och hör bra.
 
Genom åren har jag sett ett antal utomhuskonserter från Norra Berget, exempelvis Gary Moore, Rocktåget och Gyllene Tider. För så där 20 år sedan satt jag på berget, tillsammans med hundratals andra fans, och såg Roxette när de spelade i Folkets Park (som också ligger intill Norra Berget). Jag minns det som en oerhört häftig upplevelse, och från min plats både såg jag rakt ner på scenen och hörde musiken perfekt.

Bilden ovan är från 2004 och konserten med Gyllene Tider i Norrporten Arena (som på den tiden hette Sundsvalls idrottspark). Sommarkvällen var ljum och skön, och med picnickorgen laddad gladdes vi åt sittplatsen på berget. Därmed slapp vi trängas i publikhavet nere på Arenan. Förutom musiken fick vi även njuta av solnedgången och utsikten över Sundsvall.
 
När det gäller internationellt kända svenska artister tycker jag Roxette är bland de bästa, mycket bättre än ABBA. Medan ABBAs musik präglas av plastig tuggummipop, känns istället Roxettes musik som om den kommer från hjärtat. Men mycket av Roxettes storhet handlar naturligtvis om att Marie Fredrikssons är en duktig sångerska. Utan henne skulle nog Roxette bara vara en något rockigare variant av Gyllene Tider (som egentligen inte tillhör mina favoriter). 

Jag ser fram emot den 7 augusti.


Aftonbladet:
Roxette spelar i Sundsvall

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Nu förstår jag hur det känns att korsa Grönland på skidor



Jag fortsätter att dela med mig av upplevelserna från helgens fjällresa.


Som jag skrev i helgens inlägg från Trysil så är jag ingen stor skidåkare. Med mina skidor inköpta på Fyndlagret i Sundsvall (300 kronor inklusive pjäxor och stavar), gav jag mig ut i spåret för att, tillsammans med sambon, erövra Trysilfjällets snöklädda vidder. Trots att jag är otränad, och trots att det var brant uppför, kämpade jag tappert på de bakhala skidorna.

Efter en timmes åkande, som kändes som flera mil, kom vi fram till ett korsande skidspår och en skylt som visade vägen. Skylten visade också hur långt vi åkt, vilket var betydligt kortare än vi trott: 0,9 kilometer.

Och jag som trodde jag var på väg att korsa Grönland, när vi i själva verket bara åkt en bit bortom bilparkeringen. Vi stannade till vid skylten, och vilade en stund, innan vi fortsatte vår mödosamma färd över de vita vidderna. Efter skidturen var jag helt slut, men samtidigt skönt avslappnad, och jag insåg att det faktiskt är riktigt skönt motionera.

Efter en dusch och god mat i vår hyrstuga somnade jag sedan gott i soffan.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tillbaka på ruta ett igen



Nu är jag tillbaka - i flera bemärkelser.

Dels är jag tillbaka i vardagen igen efter en trevlig helg i Sälen- och Trysilfjällen. Dels är jag tillbaka på ruta ett i mitt viktminskningsprojekt.

Vi hade en jättehärlig vistelse i fjällen med fint väder, skidåkning och god mat. Med på resan var också min sambos dotter med fästman, en kille med stort intresse och fallenhet för matlagning (till vardags äger han en hel restaurang).

Under vår vistelse i fjällstugan försåg han oss med massor av god mat (och även god dryck) vilket fick till följd att jag nu gått upp det dryga kilo som jag gick ner innan fjällvistelsen. Men jag sörjer inte, jag hade faktiskt räknat med att fjällvistelsen skulle innebära ett litet avbrott i mitt bantande. Å andra sidan gläds jag åt att jag faktiskt kommit igång med ett regelbundet motionerande (jag har just kommit hem från en långpromenad), och jag ser heller inget problem med att återuppta min viktminskning.

Som en extra stimulans i mitt viktminskningsprojekt har jag gått med i stegtävlingen som startat på jobbet. Alla deltagarna har fått en egen stegräknare samt en inloggning till stegtävlingens egen sajt på nätet där man kan registrera hur många steg man tagit. Själva tävlingsmomentet verkar trigga folk att börja promenera, och stegtävlingen var den stora snackisen på förmiddagsfikat. 

Ingen verkar längre vilja åka hiss på jobbet, och vissa till och med antydde att de tänkte gå en omväg om de måste besöka toaletten.

Här finns min aktuella viktstatus, en sida som även går att nå längst upp till höger på bloggens startsida.

Bilden ovan: Under vår fjällweekend passade vi även på att besöka Experium, det nya äventyrsbadet i Sälen. Egentligen är jag en badkruka, men vattnet var varmt och skönt, och vattenruschen lagom snäll.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Hittills ingen aska i skidspåret



Jag ska ärligt erkänna att jag är en ovan skidåkare. De gånger jag åkt skidor efter grundskolan kan räknas på ena handens fingrar. Jag åkte skidor i lumpen för drygt 30 år sedan, samt en handfull gånger därefter.

Så det var alltså en klockren amatör som tillsammans med sambon gav sig ut i den norska skidorten Trysils långdåkningsspår idag. Men så här såg det i alla fall ut när jag susade fram i spåret (se videoklippet ovan).

Dagens väder var fantastiskt med klarblå himmel och en minusgrad. Ingen aska från Island har vi heller märkt av, men kassörskan i kvatersbutiken sa att hon kännt lukten av svavel igår. Tur att vi färdas hit med bil och inte med flyg.

Nåt händer i min mage



Det har nu gått en och en halv vecka sedan jag började mitt viktminskningsprojekt och under den här tiden har jag lyckats minska min vikt med drygt ett kilo. Min ambition är att gå ner ca ett kilo i veckan så hittills är jag rätt nöjd med resultatet.

Att gå ner i vikt är i allra högsta grad en mental historia. Det handlar om att bestämma sig för vad man vill uppnå och sedan förverkliga det. Konstigare än så är det inte.

Min metod att gå ner i vikt är ganska okomplicerad. Jag äter frukost på morgonen, samt äter vanlig husmanskost till lunch och middag - fast endast en portion varje gång (tidigare brukade jag ta både två och tre portioner, bara för att det var så gott). Dessutom har jag helt slutat att äta fikabröd, istället äter jag en frukt som kvällsfika. Varannan dag tar jag också en promenad på minst 40 minuter.

Visst, att leva upp till de nya sunda ambitionerna är naturligtvis lättare sagt än gjort. När jag äter middag så måste jag fokusera ordentligt på att endast ta en portion. Och framåt åttatiden på kvällen, när suget efter något gott kvällsfika kommer, då måste jag mobilisera mina mentala krafter för att inte stoppa något gott i munnen (typ bullar eller muffins eller nåt annat gott som ofta finns i kylen).

Fast jag tror att det här med att stoppa något gott i munnen egentligen bara är en reflex. Hittills under min viktminskningsperiod har jag inte haft några större problem med att undvika sötsaker. Det handlar bara om att vara fokuserad, och att tänka på vad man gör. Och om man vänjer sig vid att inte äta sötsaker, då blir det tills slut också en vana.

Men jag har en lång väg kvar innan jag är i mål. I skrivande stund väger jag ca 95 kilo och målet är att åtminstone komma ner under 90 kilo, helst ner till en vikt av 87 kilo. 

Under de närmaste dagarna kommer jag inte att kunna uppdatera min viktkurva. Tillsammans med delar av familjen ska jag nämligen åka till fjälls för en lite skidsemester. Vi tänkte nämligen avsluta vintern med lite frisk fjälluft och en hel del god mat (!?). Just det, god mat ska det bli - men vällagad, och i lagom mängd.

Tidigare bloggat om mitt viktminskningsprojekt:
Min aktuella viktkurva
Jag vill gå ner i vikt

Det som händer i min mage är väl egentligen att den är på väg att bli lite mindre. Förhoppningsvis ska jag inte råka ut för samma fenomen som Homer på bilden ovan.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Ett slag för pannkakskorv

Mymlans bloggtema denna vecka är mat. Hon vill ha förslag på det bästa vardagsreceptet och kriterierna är att det ska ta max en halvtimme att laga, att ingredienserna inte är för dyra och att de finns tillgängliga i vilken mataffär som helst. Men det viktigaste är att det ska vara sjukt gott.

Mitt bidrag blir pannkakskorv, och den som läser min blogg regelbundet känner säkert igen sig. Pannkakskorv har jag bloggat om tidigare. Det finns nämligen en speciell story om hur jag komponerade denna maträtt som du kan läsa om här.

Pannkakskorv är kanske inte någon lightmat, och av det skälet undviker jag för närvarande denna maträtt. Jag befinner mig nämligen just nu mitt i ett viktminskningsprojekt. Lite synd, för pannkakskorv är faktiskt väldigt gott. Här kommer i alla fall receptet:

Pannkakskorv
En person

Ingredienser
2 st färdigstekta tunnpannkakor
2 st varmkorvar (alt grillkorv)
4 ostskivor
En liten klick margarin

Gör så här:
(Se även bilderna nedan)
1. Värm ugnen till 225 grader.

2. Bryn de två korvarna lätt i en stekpanna.

3. Lägg ut pannkakorna bredvid varandra på ugnsplåten. Lägg två ostskivor på varje pannkaka och sedan en korv på varje pannkaka.

4. Rulla varje pannkaka runt respektive korv och sätt in plåten i ugnen. Grädda pannkakskorvarna i ca 10 minuter eller tills osten är smält.

5. Lägg upp pannkakskorvarna på en tallrik och servera med en skivad tomat och en öl (på bilden det estländska ölet Saku).

Smaklig måltid!


 2.
 3.
 4.
 4.
 5.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Carlos Santana bästa rockgittaristen



I dagens Aftonbladet.se kan man läsa om den brittiska radiokanalen BBC 6 Music som lät sina lyssnare rösta fram de senaste 30 årens bästa rockgitarrist. Vinnare i omröstningen blev John Frusciante, som tidigare spelat med Red Hot Chili Peppers.

Vad är egentligen kriteriet för att kunna bedömas som en bra rockgitarrist? Aftonbladets egen musikexpert Joacim Persson tycker att det inte bara handlar om hur känd gitarristen är, eller hur snabbt denne spelar, utan om att man dessutom spelar gitarr med hjärtat.

Eftersom jag är en stor rockälskare vill jag lägga mig i diskussionen och publicerar här min alldeles egen lista över de fem bästa, bland gitarrister som varit verksamma under de senaste 30 åren. Min bedömning blir inte bara utifrån gitarristernas spelskicklighet utan även den musikupplevelse de levererar.

1. Carlos Santana slog igenom redan på 1960-talet med sitt bländande latinoinfluerade gitarrspel och hade då ett flertal stora skivframgångar. Under 1980- och 90-talen hörde man inte så mycket talas om honom men 1999 gjorde han en rejäl comeback. Då släppte han CDn Supernatural där Carlos visar prov på sitt utomordentligt skickliga, allsidiga och känslomässiga gitarrspel. Några år senare släpptes uppföljaren Shaman, en CD i samma anda.

2. Angus Young, gitarrist i det australiensiska rockbandet AC/DC. Jag tycker det finns få rockgitarrister som kan leverera så fullständigt grymma hårdrockriff som Angus Young.

3. Frank Zappa tillhör mina absoluta favoriter inom rockmusiken. Han hade en unik förmåga att kombinera musikalitet, humor, spelskicklighet och nyskapande. Tyvärr gick Frank Zappa bort i prostatacancer, december 1993.
 
4. John Frusciante. Ok, John Frusciante är en grym gitarrist och Red Hot Chili Peppers är ett grymt rockband. Och om man kunde rösta fram den bästa rockbasisten skulle jag tveklöst rösta på bandets basist Flea.

5. John McLaughlin. Här snackar vi extrem spelskicklighet, ibland kombinerad med lite sträva tomgångar. John McLaughlins musik gränsar ju en hel del åt rock/jazz- och fusionshållet, och kan därmed ibland upplevas som lite svår. Men god musik utmärks ju av att den tar ett tag att smälta in.


Aftonbladet:
Är han världens bästa gitarrist?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Glad av en fläck på skjortan



Avdelningsmöte på jobbet.

Vi pratar om det vi jobbade med förra månaden, och vi pratar om vad vi ska jobba med den här månaden. Och så pratar vi om policydokument och så tittar vi på Powerpointbilder. Sånt som man ofta gör när man sitter på möte på jobbet.

Min blick fastnar på min ena skjortärm och jag inser att jag inte riktigt känner igen skjortan jag har på mig. Jag har alltid trott att den här skjortan är vit med smala blå ränder men inser nu plötsligt att den i själva verket är vit med smala grå ränder.

Jag har alltid gillat den här skjortan, men tyvärr blev den lite missfärgad en gång när vi fick översvämning i tvättstugan (vår tvätt hamnar ofta på golvet bredvid tvättkorgen och de översvämmade kläderna i tvätthögen färgade av sig på varandra). Trots att jag tvättat skjortan ett flertal gånger sedan dess, så har den missfärgade fläcken inte försvunnit. Som tur är blev fläcken ganska liten så jag har fortsatt att använda skjortan som vanligt.

Men nu ser jag att fläcken är borta. Grå ränder i stället för blå, och ingen fläck på skjortan. Är det egentligen min skjorta jag har på mig? Ja, vems skjorta skulle det annars vara? Ingen annan i familjen har skjortstorlek XL, och jag har inte tagit av mig den någon annan stans än hemma. Har skjortan förvandlats på något sätt eller är jag färgblind?

Efter mötet går jag på toa och undersöker skjortan noggrant i spegeln. Och i en speciell vinkel från belysningen så ser jag faktiskt den missfärgade fläcken. Den är är kvar men har väl mattats av alla tvättar. Men ränderna är fortfarande grå. Skönt ändå att det är min egen skjorta jag har på mig.

Men det är första gången jag blir glad över att hitta en fläck på skjortan.



Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

Min vikt just nu



I början av maj 2010 bestämde jag mig för att gå ner i vikt (läs om det här). Varje dag väger jag mig och redovisar sedan min vikt på nätet. Här ovan ser du min aktuella viktstatus. Denna sida är åtkomlig via länken Min vikt just nu längt upp till höger (ovanför bilden där jag står på vågen) på bloggens startsida.

Mina tidigare blogginlägg om viktminskningsprojektet:
Jag vill gå ner i vikt
Nåt händer i min mage
Tillbaka på ruta ett igen
Jag har tappat fokus på vikten


Arkiv:



















Jag vill gå ner i vikt



I söndags kväll, typ vid niotiden, bestämde jag mig: Nu ska jag gå ner i vikt.

Jag har under en tid känt mig uppsvälld och lite obehaglig till mods, och kulmen kom under påskhelgen. Efter ett kopiöst ätande av diverse godsaker (allt från fläskfilé med klyftpotatis, till sambons fantastiska bakverk) så kände jag till slut att det blev för mycket. Jag mådde nästan illa, och fick också lite ont i magen.

I takt med att mitt födointag legat på topp, har också mitt motionerande under en längre tid legat på noll. Detta sammantaget har medfört att jag helt enkelt blivit för tjock.

För några år sedan genomförde jag ett framgångsrikt viktminskningsprojekt, vilket resulterade i att jag gick ner nästan 10 kilo på tre månader. Jag kände då stark motivation eftersom jag måste gå ner i vikt inför en operation.

Den gången tog jag hjälp av Viktklubb.se, vilket jag tyckte funkade väldigt bra. Men den här gången tänkte jag försöka gå ner i vikt alldeles på egen hand, utan hjälp utifrån.

Min strategi blir densamma som förra gången: vanlig hederlig kaloribantning, och inget GI-tjafs. Jag tänker äta vanlig husmanskost, men lagom stora portioner, och jag tänker helt sluta med fikabröd och godis. Dessutom tänker jag ta regelbundna långpromenader, minst tre gånger i veckan.

Målet är att gå ner ungefär 10 kilo så att jag hamnar på 87 kilo. Första delmålet blir dock att komma under 90 kilo.

Som en extra press på mig lägger jag ut min aktuella vikt i bloggen, så hela bloggsfären kan följa hur jag tunnas ut, kilo för kilo. Ska bli spännande att se hur jag lyckas.

Kurvan ovan visar innevarande månads viktutveckling (eller kanske hellre - viktavveckling).


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Aftonbladet:
”Gången ger mig så mycket”

Hjärnans egen road-movie



Ibland känns det som om min hjärna lever ett eget liv.

Det är påskaftonens morgon och jag har sovit som en stock hela natten. Jag ligger i sängen och njuter av att slippa kliva upp, då plötsligt min hjärna vaknar till liv. Som om jag hade en egen Youtube i huvudet, sätter hjärnan igång att spela upp en massa repriser av olika situationer jag varit med om under de senaste veckorna.

För mitt inre ser jag platser jag varit på, människor jag pratat med och ännu fler människor jag mött. 

Jag känner hur alla övriga delar av kroppen tar majoritetsbeslutet att fortsätta sova, men hjärnan fortsätter glatt att ösa ur sitt eget Youtubearkiv. Och nu låter den mig minnas reportageresan jag och min kollega gjorde i mitten av mars.

Under två dygn körde vi 100 långa mil på ödsliga och ändlösa vägar i Norrlands inland. En av platserna vi besökte var Vilhelmina. 

När man startar i Sundsvall känns Vilhelmina väldigt långt bort, men väl framme påminns man om hur stort Norrland egentligen är. Utanför hotellet i Vilhelmina såg vi nämligen en skylt (se bilden ovan) som visade lite av de norrländska perspektiven.  

Enligt skylten är Sundsvall endast halvvägs från Vilhelmina när man åker till Stockholm. Och om man åker norrut är sträckan till Kiruna nästan lika lång som till Stockholm. Jag som trodde att Kiruna inte låg speciellt långt från Vilhelmina.

Att Norrland är stort, och utgör 59 procent av Sveriges yta, det var alltså en av de saker min hjärna ville att jag skulle ligga och tänka på under påskaftonens förmiddag. Så småningom vaknade också min mage och gjorde mig uppmärksam på att det var frukostdax, och då hade jag inget annat val än att kliva upp.

PS. Om man tittar noga på bilden ser man att en av de små skyltarna är bortbruten. Undrar vilket ortsnamn som stod på den.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Många kronor små kan hjälp gatubarnen



Härom dagen skrev jag ett blogginlägg och berättade att om jag vann 214 miljoner kronor, då skulle jag bygga ett barnhem i Brasilien. Anledningen till inlägget var att Mymlan hade valt den frågeställningen i veckans bloggtema.

En av kommentarerna till mitt inlägg kom från en för mig okänd kille som heter Patrik Appelquist. Han har startat ett eget projekt som han kallar Gatubarn.nu där han samlar in pengar till gatubarn i Latinamerika. Grejen är att han planerar att själv resa till Latinamerika och på plats jobba som volontär under ett år.

På Gatubarn.nu förklarar han att de insamlade pengarna oavkortat ska gå till barnen där han ska jobba som volontär. Kostnaderna för hans eget uppehälle tänker han stå för själv.

Dessutom deltar Patrik med sitt projekt i en tävling som kallas Gemensam Styrka som anordnas av fackförbundet GS. Om Gatubarn.nu får mänga röster kan projektet få ett rejält tillskott i sin projektkassa. Själv har jag gått in på Gemensam Styrka och röstat på Gatubarn.nu.

Bygga barnhem är bara ett av många sätt att använda en eventuell storvinst. Här är Mymlans sammanställning över de inkomna förslag hur man sätter sprätt på 214 miljoner kronor.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Inga spekulanter hörde av sig



Nu kan jag avslöja att mitt inlägg i torsdags om snöförsäljningen bara var ett aprilskämt. Jag har inte alls sålt snö till södra Sverige och jag hade heller ingen direktförsäljning vid min villatomt. Fast jag hade naturligtvis inte haft något emot om någon burit bort snön från tomten och sedan betalt för det.

Fjolårets aprilskämt på min blogg tycker jag var ännu bättre. Det kan du läsa om här.

Fast jag behöver nog inte sälja snön för att bli av med den. Nu försvinner den av sig själv. Våren är på väg och krokusen börjar faktiskt titta fram i vår rabatt (se bilden ovan).

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Jag vill bygga ett hem till gatubarnen



I veckans bloggtema undrar Mymlan vad man skulle göra med pengarna om man vann 214 miljoner kronor (angående en man i Helsingborg som vann den summan). Sett ur privatekonomisk synvinkel är ju 214 miljoner väldigt mycket pengar, så mycket att det nästan svårt att fatta.

Själv skulle jag låta bygga ett barnhem i Brasilien där hemlösa gatubarn kunde få bo. UNICEF uppskattar att det finns ca 100 miljoner gatubarn i världen, varav ca 40 miljoner i Latinamerika. Oftast hamnar barnen på gatan för att de helt enkelt inte har någonstans att bo eller för att de flytt från misshandel, vanvård eller alkoholism i hemmet.

Vad gör då statsmakterna i länder med många gatubarn för att komma tillrätta med problemet? Försöker man skapa ett mänskligt samhälle så att barnen kan bo hos sina föräldrar? Tar man hand om gatubarnen och ger dem mat, husrum och utbildning så de kan bli fungerande samhällsmedborgare. 

Nej, man skjuter dem.

Mellan 1988 och 1991 mördades 5 611 gatubarn i åldern 5-17 år i Brasilien. De flesta barnen mördades med pistolskott i huvudet. Morden utfördes oftast av speciella polisstyrkor som fått till uppgift att "rensa" bland gatubarnen, eftersom gatubarnen uppenbarligen mera ses som ett "sanitärt" problem än ett mänskligt problem.

Om jag vann 214 miljoner kronor skulle jag alltså låta bygga ett hem där (i alla fall några av) gatubarnen i Brasilien fick mat, trygghet och utbildning. Något som samhället i Brasilien uppenbarligen inte vill/klarar av.

Nu ska vi komma ihåg att det inte bara är i Brasilien det finns gatubarn. Till och med i vårt trygga Sverige finns det hemlösa barn. Och om det är mig det hänger på så delar jag gärna med mig av mina 214 miljoner för att hjälpa dem också.

Problemet är bara att jag inte vunnit 214 miljoner kronor. I själva verket har jag inte vunnit något alls (jag spelar nämligen aldrig). Min lycka är i stället att jag sedan födseln levt i Sverige, vilket till stor del är skälet till att jag lever ett tryggt och säkert liv.

Och visst, att präglas av ett tryggt liv i Sverige innebär ju att man inte behöver slåss för den dagliga överlevnaden. Istället funderar man ju på om man ska ta en platt-TV eller en ny dator på avbetalning, eller kanske både och. Om jag vann 214 miljoner skulle jag naturligtvis göra mig skuldfri och även unna mig och mina närstående någon lyxig kapitalvara, samt en rejäl slant på banken.

Men mitt behov av 214 miljoner kronor är ändå inte lika stort som hos gatubarnen i Brasilien.


Läs mer om gatubarn:
UNICEF om gatubarn
Wikipedia om gatubarn
Gatubarn i Sverige - finns de?

Bilden ovan har jag lånat från lakarmissionen.se

Läs även andra bloggares åsikter om
, , ,

Mera mobiltestning

img_0019 (MMS)

Sticker emellan med en ett litet inlägg från mobilen i testsyfte. Idag har jag varit ledig från jobbet och i morse fick jag därmed möjlighet att sova ut ordentligt. Det var jätteskönt. Men jag vaknade ca kl 10.00 av att min hjärna körde den senaste veckans alla händelser i repris. Hjärnan verkar vara en kroppsdelar som lever ett eget liv. I alla fall min hjärna. Bilden ovan har jag tagit med mobilen och visar hur jag ser ut ikväll. Bilden är tagen med en speciell mobilkamerafunktion som kallas Hipstamatic och gör bilderna lite coolare.


Snö till salu



Sedan en tid tillbaka ägnar jag mig åt en intressant och inkomstbringande sidoverksamhet. Jag säljer snön på min gård.

Den främsta kundgruppen har jag hittat på svenska västkusten och i Skåne, en region som enligt uppgift förlorat all snö från i vintras. I stället tvingas man där stå ut med vår och barmark, samt insikten om att det snart är dags för gräsklippning och trädgårdsarbete.

Jag har valt att sälja snön via Tradera och hittills har jag sålt ca 450 liter. Rekordet var en kund i Mölndal som bjöd 500 kronor för en kartong enligt bilden ovan. För att inte snön ska smälta under transporterna packar jag den i speciella frystäta kartonger där snön håller sig osmält i ett dygn.

Nu tänker jag dock utveckla min affärsidé. Eftersom snön så smått börjar försvinna även i den här regionen av landet erbjuder jag nu också direktförsäljning vid min gård. Under hela eftermiddagen idag går det bra att komma hit till min villatomt i Timrå för att köpa lite prima tösnö. Det är självbetjäning som gäller och finns jag inte själv på plats så går det bra att lägga pengarna i postlådan.

Pris: 50 kronor för en 60 liters plastsäck. Detta är ett utmärkt tillfälle att reparera det alltmer sönderfallande snötäcket på gårdar och parkeringsplatser mm.


Sundsvalls Tidning:
Så undviker du tuppäggen

Aftonbladet:
Olika lokaltidningar

DN:
Nytt FN-organ ska begränsa ditt internetanvändande

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter