Bildt vs Bodström


En liten betraktelse över två politikerbloggar.

Att utrikesminister Carl Bildt har en blogg som heter Alla dessa dagar är väl ganska känt vid det här laget. Men lika känt är kanske inte att han faktiskt har ytterligare en blogg som heter Alla dessa bilder. Carl har tydligen sin kamera med sig på jobbet och fotar allt från möten med andra länders utrikesministrar till sitt eget midsommarfirande.

En av bilderna på Carl Bildts bildblogg visar utrikesministern när han är på studentafton i Lund och på middagen flankeras av två unga damer. Carls egen kommentar under bilden är:

- Och att påstå att det inte var trevligt vore att å det grövsta våldföra sig på sanningen

Så talar en moderat när han är ute och partajar. Strikt och högtidligt.

Betydligt med avspänd är den tidigare socialdemokratiske utrikesministern Thomas Bodströms blogg. Han kallar sin blogg Bodströmsamhället och blandar politik med personliga reflektioner från sitt vardagsliv. Dessutom kryddar han sina texter med en hel del humor. Klart läsvärd tycker jag.

Jag gillar hans inlägg där han skojar om både sig själv och Carl Bildt.



Läs även andra bloggares åsikter om
,

Nio år kvar till 60





















Igår var det exakt ett år sedan jag fyllde 50 år. Då, i fjol, hade jag tio år kvar till jag skulle fylla 60 år, men nu är det alltså endast 9 år kvar. Ett år närmare ålderdom och så småningom död.

Jag fyllde alltså 51 år igår och jag kan inte låta bli att tänka på tidens hastiga gång. På min nuvarande arbetsplats har jag jobbat i 15 år och det känns fortfarande som jag nyss har börjat där. Och om ytterligare 15 år är jag 66 och pensionsmässig. Tanken svindlar.

Men jag hade en jättetrevlig födelsedag. Jag och sambon var på libanesisk restaurang och åt Meza (10 smårätter) samt kyckling, fläskfilé och lamm på grillspett. Vi fick jättemycket mat, som var jättegod, och när vi lämnade stället var vi jättemätta. Provade också libanesiskt öl som var helt ok.

Om ett år är det bara åtta år tills jag fyller 60.

Bilden ovan: Faten tomma och magen proppmätt på libanesisk restaurang.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Konst från hjärtat



Vad är konst?

Jag tänker inte ge mig in på någon djupare analys av begreppet konst, konstaterar bara att man troligen får lika många svar på frågan ovan som antalet människor man frågar. Själv så gillar jag konst som griper tag i mitt sinne och som lockar mig att ta en närmare titt.

Jag betraktar mig inte som konstnär men har faktiskt gjort en egen trädgårdsdekoration som jag placerat på vår villatomt (se bilden ovan). Den består av en liten samling stenar med en rostig järnklump i mitten. Järnklumpen är en del av en vinsch från något gammalt fartyg (tror jag) som någon hittat nere vid havet där det för länge sedan fanns en hamn. Järngrejen låg i ett hörn på vår gård när vi flyttade hit för tre år sedan.

Kanske man kan kalla mitt konstverk för en installation eftersom det numera är en del av platsen där det befinner sig.

Jag har ännu inte hittat på något namn på mitt konstverk, namnförslag mottages tacksamt. Svara även gärna på min lilla opinionsundersökning nedan.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om konst, konstverk, konstnär, trädgårdsdekoration

Från vildhingst till kastrerad hankatt



Det fanns en tid då jag ofta gick ut på dans. I stort sett varje helg åkte jag till något lämpligt dansställe för att ge mig ut i pardansens virvlar. På den tiden var jag singel och jag hade två syften med mina dansaftnar: Att ha kul och att försöka bli bekant med någon trevlig kvinna (egentligen hade jag endast ett syfte: att hitta en trevlig kvinna, men en förutsättning för att lyckas med det är ju att man har kul).

På varje dansgolv pågår ett socialt spel som man, om man så önskar, kan delta i. Det handlar om att bjuda upp så många damer som möjligt och på det viset signalera att man är aktiv på dansgolvet. Förhoppningsvis blir man sedan själv uppbjuden av någon dam, vilket i sin tur blir en signal om att man kanske är ett intressant objekt hos dansbesökarna av det motsatta könet. 

Som i alla andra spel så ökar vinstchansen med insatsen. Ju fler man bjuder upp, desto större är chansen att man själv blir uppbjuden. Och om man dansar både under damernas och herrarnas danser så blir man därmed en aktör att räkna med på dansmarknaden.

Det var väl egentligen inte så ofta jag hamnade bland de topprankade herrarna på dansgolvet, men till slut hittade jag i alla fall en trevlig dam som nu är min sambo. Och min övertygelse är att det blev i alla fall jag som fick den högsta vinsten.

Sedan vi blev ett par har danskvällarna blivit färre och numera är det väldigt sällan vi är ute och dansar. Men för ett tag sedan gick vi faktiskt ut på dans, så där bara för skojs skull.

För min egen del kändes det inte alls som förr. Jag hade inget driv att bjuda upp så många som möjligt utan kände mig mera som en kastrerad hankatt som mest fann nöje i att titta på de övriga dansgästerna. I den mån jag över huvud taget ville dansa, så ville jag bara dansa med min sambo.


Jag hade ingen som helst lust att delta i det sociala spelet på dansgolvet, i stället kände jag mig mera som en åskådare. Med nya ögon kunde jag nu iaktta alla överspända herrar (och damer med för den delen) som med varierande framgång gav sig ut på dansbanans sociala marknad.

- Vilka patetiska loosers, tänkte jag för mig själv, när jag med en rysning insåg jag att jag själv varit lika dan för tio år sedan.

Men, men. Who cares? Idag har jag mitt på det torra och är glad för det. Och vägen dit gick via många trevliga danskvällar som gav mig rikligt med motion på köpet.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Pinsamt på macken



Jag läser på Aftonbladet.se om ett par som träffades på en bensinmack och blev kära vid första ögonkastet. Inte kanske så kärleksfullt, utan istället rejält pinsamt, var mitt beteende den gången när jag tankade på Statoil -  och sedan glömde att betala.

Det här var på den tiden det inte var så vanligt med kortbetalning (det handlar om typ 15 år sedan) och jag brukade då oftast betala i sedelautomaten. Denna gång tankade jag emellertid från en pump för kassabetalning, av skäl jag idag inte längre minns.

Men eftersom jag ibland kan vara lite disträ var min hjärna helt inställd på sedeltankning och när jag tankat klart satte jag mig i bilen och körde iväg. När jag stannade till vid trafikljuset intill macken noterade jag hur en dam kom springande mot min bil. Hon såg upprörd ut och precis när hon knackade på min sidoruta kom jag på det: jag hade ju glömt att betala.

Det kändes pinsamt värre när jag gick förbi den långa kön av stirrande kunder för att betala i kassan. När jag gjort rätt för mig på macken åkte jag omedelbart hem, och gick därefter inte ut något mera den dagen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kampen efter biltvätten



Jag sitter i min bil och kör genom centrala Sundsvall. Snösmältningen är i full gång och det rinner vatten från den tinande snön, ut på körbanan. Nyss har jag kört genom en biltvätt och försöker nu hålla mig så långt bort som möjligt från övriga bilar på gatan. Jag vill ju inte att min nytvättade bil ska bli skitig då där direkt efter tvätten.

Strax innan ett trafikljus hamnar jag bakom en liten WV Polo och jag bromsar in för att avståndet ska bli så långt som möjligt. På gatan innan körde jag nästan upp på trottoaren för att undvika att bli nedstänkt av en mötande långtradare.

Ute på motorvägen är det förvånansvärt torrt och jag kan andas ut. Nu är chansen stor att jag kan komma hem och parkera en skinande blank bil på min gård.

Kyckling till middag - utan glas



Jag är egentligen inte speciellt benägen att ta risker. Har alltid bältet på mig när jag åker bil och vill ogärna äta mat som gått över bäst-föredatumet. Men igår kände jag och min sambo att vi ville leka med döden lite. Vi bestämde oss nämligen för att äta kyckling.

Det var ju alltså påskdagen igår och vi hade bjudit upp till stor familjemiddag. Diverse barn med respektive, kusiner och föräldrar invaderade vårt hem och allt som allt samlades 13 personer runt vårt matbord i vardagsrummet.

När jag och min sambo dagen innan diskuterade vilken mat vi skulle bjuda på, föll valet till slut på ugnsstekta kycklingfiléer. Detta trots den senaste tidens händelser med glasbitar som hittats i olika matförpackningar. Vår strategi fick bli att försöka undersöka kycklingfiléerna lite innan vi serverade dem till våra gäster.

Ingen kul historia det där med glasbitar i kyckling. Ska bli intressant att läsa om vad polisen kommer fram till i sin utredning.

För övrigt börjar nu våren att ge sig till känna på allvar. Idag tog jag och sambon en promenad i det vackra vårvädret och hittade vårens första tussilago (som jag naturligtvis fotade - se bilden nedan). Vi tittade även in på ortens OKQ8-mack där man varje påsk har en bur med levande kycklingar. Även de hamnade på mitt minneskort i kameran.

Klicka på bilderna nedan för att se förstoringar.

 


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Finns det påsksånger?



Påsken har ju vissa likheter med julen. Förutom att det är en stor kyrklig högtid så brukar vi ju även dekorera våra hem med påskpynt, precis som vi under julen hänger upp julpynt. När det är jul dricker vi julmust och under påsk dricker vi påskmust, och innan jul skickar vi julkort och innan påsk skickar vi påskkort. 

Vidare brukar de flesta ha en julgran när det är jul, som man bland annat kan dansa runt, och under påsken kan man dansa runt påskris dekorerat med fjädrar. Det finns i och för sig avvikelser där - på den tiden när jag var ungkarl satte jag påskfjädrarna i min monstera.

Men det finns en stor skillnad mellan de två högtiderna: under julen brukar vi sjunga julsånger, men jag har aldrig hört några påsksånger.

Vi är säkert många som exempelvis har sjungit Hej tomtegubbar, Stilla natt och Staffan Stalledräng på julaftonen. Men vad kan man sjunga när det är påsk? Det är ett ägg utsprunget eller Jag såg mamma kyssa tuppen?

Jag vet att det finns påskrelaterade sånger i den svenska psalmboken, men det är knappast något man stämmer upp under påskmiddagen. Man kanske inte ens behöver sjunga under påsken över huvud taget?

Nu undrar jag: ska man sjunga under påsk och i så fall vilka sånger?

Påsk i Aftonbladet:
Nu är det påsk
Fixa påskbuffé för under 400 kronor
Så lagar du påskens lammstek
Så smakar snapsen till påskmaten


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Män som hatar kvinnor



Nu har även jag sett filmen alla pratar om: Män som hatar kvinnor. Filmen är den första av tre som bygger på böcker av Stieg Larsson, och de följande två filmerna kommer till hösten.

Jag ska på en gång bekänna att jag tillhör den avvikande minoritet av befolkningen som inte läst någon av Stieg Larssons böcker (alla verkar ju ha gjort det). Men nu har jag i alla fall sett den här filmen.

Män som hatar kvinnor är en både välgjord och spännande thriller. Den handlar om en journalist (spelad av Michael Nyqvist) som får i uppdrag att försöka lösa ett ouppklarat fall med en ung flicka som försvann för många år sedan. I filmen finns flera intressanta karaktärer och den som gav mig det starkaste intrycket var Lisbeth Salander (spelad av Noomi Rapace), en ung punktjej och tillika datahacker.

Filmen innehåller en rad väldigt brutala scener. Trots det känns det inte som om det är vanligt underhållningsvåld bara för våldets eget skull. Här handlar det istället om att tydliggöra bilden av den starkes förtryck av den svage.

Jag läser en krönika i Svenskt Näringslivs tidning Entreprenör där skribenten Johan Wennström kallar Män som hatar kvinnor för "chockerande fördomsfull". Skälet är att några av företagsledarna i filmen framställs som både nazister och sadister. Wennström tycker det är stötande att företagandet i många filmer påstås vara präglat av  förtryck, missunnsamhet och själviskhet.

För mig är det helt ok med människor som väljer att bli egna företagare och jag är väl medveten om det hårda arbete som många entreprenörer lägger ner, och tillika stora betydelse de har i samhället.

Men vi kan heller inte blunda för det faktum att jakten på makt och pengar inte sällan gör människor förblindade, och därmed tenderar att bli både själviska och missunnsamma. Detta gäller naturligtvis inte bara företagare utan ävan andra makthavare i samhället.

Men tyvärr återfinns många av dessa "bad guys" bland näringslivets höjdare.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Mona Sahlin måste bli trovärdigare i media



Just nu går mediedrevet hårt åt Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin och LOs ordförande Wanja Lundby Wedin. Men är mediedrevet hårdare bara för att de är kvinnor?

Jag tycker det är hur bra som helst att Socialdemokraterna har fått en kvinnlig partiledare och jag ser väldigt mycket fram emot mindre "förgubbning" i partiet. Tyvärr tycker jag Mona Sahlin mer passar in i gubbgänget än signalerar en nytändning av partiet. Med gammal SSU-retorik från 70-talet flörtar hon med redan etablerade sossar men missar de osäkra väljarna, de som hon verkligen behöver nå.

Tänk om Anna Lind funnits kvar i livet. Hon var precis den partiledare Socialdemokraterna behövt. Trygg, tydlig och en utstrålning som vittnade om ett gott hjärta. Egenskaper som kunde ha gjort henne till en utmärkt partiledare och statsminister. I stället har vi Mona som med besvärad blick och nonchalant ton i högre grad klagar på andra än berättar vad hon själv vill göra.

Naturligtvis är det politiska budskapet det allra viktigaste. Men förpackningen får inte underskattas. Partiledaren är trots allt en viktig del i partiets ansikte utåt och när Mona Sahlin visar sig på tv så är det större risk att hon skrämmer bort väljare än lockar dem till partiet.

Jag tvivlar inte ett dugg på att Wanja Lundby Wedin är väldigt kompetent i sin roll som LOs ordförande, men tyvärr har hon hamnat i en återvändsgränd i AMF-affären. Självförvållat eller inte, det kan inte jag bedöma. Men jag tror hon får svårt att fortsätta med sina uppdrag i diverse styrelser - inklusive LOs.

Wanja Lundby Wedin och AMF-bonusar har jag tidigare bloggat om här.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

AMF-affären i Aftonbladet:

Wanja Lundby-Wedin avgår
Agerandet öppnar för mer kritik
Skyller - på Wanja
"Du har fel Mona"


Låtsaskrig för bombade



Jag läser i dagens Sundsvalls Tidning att företaget Berget Events ska anordna ett låtsaskrig vid Åstön, en före detta militäranläggning vid kusten, några mil utanför Timrå. Namnet på evenemanget är Berget 7, som i praktiken handlar om ett omfattande air softgun-spel. Enligt tidningsartikeln väntas 1500 personer från hela världen delta i krigsleken.

Min spontana reaktion när jag läser detta är: Hur är man skapt som anmäler sig till detta?

På olika håll i vår värld utspelar sig just nu ett stort antal väpnade konflikter, med ett oändligt mänskligt lidande som följd. Barn, kvinnor och män tvingas leva i en ständig skräck för att bli dödade av krypskyttar eller av bomber. Och soldaterna är i de flesta fall unga grabbar som befinner sig långt hemifrån och inget hellre vill än komma tillbaka till sina familjer. Och om de kommer hem är risken stor att de är lemlästade både till kropp och själ.

I det perspektivet undrar jag hur vuxna människor kan klä sig i militäruniformer, utrusta sig med låtsasvapen och springa omkring i terrängen och skjuta på varandra.

Innebär det faktum att vi i Sverige varit förskonade från väpnade konflikter, att vi inte riktigt kan förstå vad en krigssituation egentligen innebär? Eller är deltagarna våldsbenägna knäppisar som istället för att ta värvning hos Främlingslegionen väljer att delta i ett ofarligt lightkrig - men ändå kan få utlopp för sin stridslängtan.

Herregud, väx upp!

Läs med om Berget 7 på ST.nu:
Det är inte så allvarligt som det ser ut
Kommentarer om Berget på ST.nu
Krig på Åstön i sommar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Relationsprat på sportpuben















Bilden har jag tagit idag när vi åt lunch på sportpuben.


Idag åt jag lunch tillsammans med min son. Vi gick på en av stans sportpubar och åt ostgratinerade enchilladas med tomatillosås och ris. Fast istället för ris tog jag klyftpotatis som egentligen hörde till den andra rätten i buffén - biff med syltlök.

Det händer lite då och då att jag äter lunch tillsammans med min son och för mig är det fina stunder. Han har hunnit bli 27 år och lever numera sitt eget liv, och det blir inte så många tillfällen då vi får tid att träffas på tu man hand.

Men när vi äter lunch på sportpuben känns det nästan som att resa bort lite. Som att åka på en timmes semester.

För tillfället är han i färd med att separera från sin flickvän och är på jakt efter en egen lägenhet. Vi pratar mest om innebandy, som är hans stora intresse, och den förestående cupen som äger rum till helgen. Plötsligt säger han:

- Nu har det gått flera dagar sedan det blev slut mellan mig och min tjej och du har ännu inte frågat varför. Är du inte intresserad av vad som hänt? Bryr du dig inte om mig?

Jag blir lite överrumplad över frågan men säger:

- Det är klart att jag bryr mig om dig, men alla andra gånger jag märkt att du har relationsproblem och jag frågar hur du har det så brukar du alltid svara "vi tar det sedan". Och sedan vill du inte prata mer om det. Om jag frågat om varför ni gjort slut hade du då gett mig något svar?

- Nä de hade jag inte, men jag hade i alla fall velat att du frågat, säger sonen.

- Ok, säger jag, varför gjorde ni slut då?
 
- Det tänker jag inte svara på. Nu frågar du bara för att jag ville det, säger sonen.

Senare på eftermiddagen ses vi igen, och vi gör sällskap på Systembolaget för att köpa några fredagsöl. Sonen undrar vilken sort jag brukar köpa.

- Anderssons, därför att den ölen är billigast, säger jag.

- Hästpiss, muttrar sonen, då är det väl lika bra du köper några burkar Kung.

- Jamen det är väl riktigt fulöl det, säger jag och vi skrattar åt diskussionen.

Efter en stunds promenerande bland hyllorna hittar vi Saku, en ölsort jag inte sett tidigare på Systemet. Saku är ett estländskt öl, som är väldigt gott, och som jag hittills endast hittat på färjan till Tallinn.

Vi köper några flaskor var och går ut ur butiken och jag tänker på den gamla sången som Hasse Alfredsson sjöng:

"Men man hoppas att barna ändå får ett glas öl."


Nej, det tänkte jag egentligen inte. Men det blev ett bra avslut på detta blogginlägg.

April, april

Nu kan jag avslöja att blogginlägget jag postade igår var ett aprilskämt. Påståendet att ett rymdskepp kraschat på vår gård var något jag hittat på, och bilden var ett montage. Jag tänkte att det kanske är bäst att berätta det ifall någon trodde det var sant...


Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

Rymdskepp kraschade i Timrå



I går morse vaknade vi av ett konstigt ljud vi inte kände igen. Ljudet var som en dov duns, men samtidigt så kraftig att hela huset skakade till.

- Tror du det var snöröjningen som körde på grindstolpen, sa sambon och tittade på mig som att hon verkligen hoppades att det skulle vara en traktor som kört på en stor sten.

För egentligen förstod vi båda att det handlade om någonting mycket större. Kanske till och med kraftigare än en eventuell explosion i sodapannan, i den intilliggande Östrandsfabriken.

Sakta smög vi fram till köksfönstret och där utanför mötte oss en fullständigt osannolik syn. Ett rymdskepp hade kraschlandat på vår villatomt och strax intill den havererade farkosten stod en liten grön figur och borstade av sig snön.

- Fantastiskt, detta måste förevigas, sa jag och rusade iväg efter kameran.

Ute ur huset stannade jag till några meter från varelsen, för jag visste ju inte om den lille krabaten var farlig eller inte. Varelsen höjde sakta sin arm och sa:

- We come in peace.

- Va bra, sa jag. Kom med in så får du frukost.

Så gick det alltså till den dagen när vi åt frukost tillsammans med en lite grön rymdvarelse.



Läs även andra bloggares åsikter om
,  

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter