Bildt vs Bodström


En liten betraktelse över två politikerbloggar.

Att utrikesminister Carl Bildt har en blogg som heter Alla dessa dagar är väl ganska känt vid det här laget. Men lika känt är kanske inte att han faktiskt har ytterligare en blogg som heter Alla dessa bilder. Carl har tydligen sin kamera med sig på jobbet och fotar allt från möten med andra länders utrikesministrar till sitt eget midsommarfirande.

En av bilderna på Carl Bildts bildblogg visar utrikesministern när han är på studentafton i Lund och på middagen flankeras av två unga damer. Carls egen kommentar under bilden är:

- Och att påstå att det inte var trevligt vore att å det grövsta våldföra sig på sanningen

Så talar en moderat när han är ute och partajar. Strikt och högtidligt.

Betydligt med avspänd är den tidigare socialdemokratiske utrikesministern Thomas Bodströms blogg. Han kallar sin blogg Bodströmsamhället och blandar politik med personliga reflektioner från sitt vardagsliv. Dessutom kryddar han sina texter med en hel del humor. Klart läsvärd tycker jag.

Jag gillar hans inlägg där han skojar om både sig själv och Carl Bildt.



Läs även andra bloggares åsikter om
,

Nio år kvar till 60





















Igår var det exakt ett år sedan jag fyllde 50 år. Då, i fjol, hade jag tio år kvar till jag skulle fylla 60 år, men nu är det alltså endast 9 år kvar. Ett år närmare ålderdom och så småningom död.

Jag fyllde alltså 51 år igår och jag kan inte låta bli att tänka på tidens hastiga gång. På min nuvarande arbetsplats har jag jobbat i 15 år och det känns fortfarande som jag nyss har börjat där. Och om ytterligare 15 år är jag 66 och pensionsmässig. Tanken svindlar.

Men jag hade en jättetrevlig födelsedag. Jag och sambon var på libanesisk restaurang och åt Meza (10 smårätter) samt kyckling, fläskfilé och lamm på grillspett. Vi fick jättemycket mat, som var jättegod, och när vi lämnade stället var vi jättemätta. Provade också libanesiskt öl som var helt ok.

Om ett år är det bara åtta år tills jag fyller 60.

Bilden ovan: Faten tomma och magen proppmätt på libanesisk restaurang.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Konst från hjärtat



Vad är konst?

Jag tänker inte ge mig in på någon djupare analys av begreppet konst, konstaterar bara att man troligen får lika många svar på frågan ovan som antalet människor man frågar. Själv så gillar jag konst som griper tag i mitt sinne och som lockar mig att ta en närmare titt.

Jag betraktar mig inte som konstnär men har faktiskt gjort en egen trädgårdsdekoration som jag placerat på vår villatomt (se bilden ovan). Den består av en liten samling stenar med en rostig järnklump i mitten. Järnklumpen är en del av en vinsch från något gammalt fartyg (tror jag) som någon hittat nere vid havet där det för länge sedan fanns en hamn. Järngrejen låg i ett hörn på vår gård när vi flyttade hit för tre år sedan.

Kanske man kan kalla mitt konstverk för en installation eftersom det numera är en del av platsen där det befinner sig.

Jag har ännu inte hittat på något namn på mitt konstverk, namnförslag mottages tacksamt. Svara även gärna på min lilla opinionsundersökning nedan.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om konst, konstverk, konstnär, trädgårdsdekoration

Från vildhingst till kastrerad hankatt



Det fanns en tid då jag ofta gick ut på dans. I stort sett varje helg åkte jag till något lämpligt dansställe för att ge mig ut i pardansens virvlar. På den tiden var jag singel och jag hade två syften med mina dansaftnar: Att ha kul och att försöka bli bekant med någon trevlig kvinna (egentligen hade jag endast ett syfte: att hitta en trevlig kvinna, men en förutsättning för att lyckas med det är ju att man har kul).

På varje dansgolv pågår ett socialt spel som man, om man så önskar, kan delta i. Det handlar om att bjuda upp så många damer som möjligt och på det viset signalera att man är aktiv på dansgolvet. Förhoppningsvis blir man sedan själv uppbjuden av någon dam, vilket i sin tur blir en signal om att man kanske är ett intressant objekt hos dansbesökarna av det motsatta könet. 

Som i alla andra spel så ökar vinstchansen med insatsen. Ju fler man bjuder upp, desto större är chansen att man själv blir uppbjuden. Och om man dansar både under damernas och herrarnas danser så blir man därmed en aktör att räkna med på dansmarknaden.

Det var väl egentligen inte så ofta jag hamnade bland de topprankade herrarna på dansgolvet, men till slut hittade jag i alla fall en trevlig dam som nu är min sambo. Och min övertygelse är att det blev i alla fall jag som fick den högsta vinsten.

Sedan vi blev ett par har danskvällarna blivit färre och numera är det väldigt sällan vi är ute och dansar. Men för ett tag sedan gick vi faktiskt ut på dans, så där bara för skojs skull.

För min egen del kändes det inte alls som förr. Jag hade inget driv att bjuda upp så många som möjligt utan kände mig mera som en kastrerad hankatt som mest fann nöje i att titta på de övriga dansgästerna. I den mån jag över huvud taget ville dansa, så ville jag bara dansa med min sambo.


Jag hade ingen som helst lust att delta i det sociala spelet på dansgolvet, i stället kände jag mig mera som en åskådare. Med nya ögon kunde jag nu iaktta alla överspända herrar (och damer med för den delen) som med varierande framgång gav sig ut på dansbanans sociala marknad.

- Vilka patetiska loosers, tänkte jag för mig själv, när jag med en rysning insåg jag att jag själv varit lika dan för tio år sedan.

Men, men. Who cares? Idag har jag mitt på det torra och är glad för det. Och vägen dit gick via många trevliga danskvällar som gav mig rikligt med motion på köpet.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Pinsamt på macken



Jag läser på Aftonbladet.se om ett par som träffades på en bensinmack och blev kära vid första ögonkastet. Inte kanske så kärleksfullt, utan istället rejält pinsamt, var mitt beteende den gången när jag tankade på Statoil -  och sedan glömde att betala.

Det här var på den tiden det inte var så vanligt med kortbetalning (det handlar om typ 15 år sedan) och jag brukade då oftast betala i sedelautomaten. Denna gång tankade jag emellertid från en pump för kassabetalning, av skäl jag idag inte längre minns.

Men eftersom jag ibland kan vara lite disträ var min hjärna helt inställd på sedeltankning och när jag tankat klart satte jag mig i bilen och körde iväg. När jag stannade till vid trafikljuset intill macken noterade jag hur en dam kom springande mot min bil. Hon såg upprörd ut och precis när hon knackade på min sidoruta kom jag på det: jag hade ju glömt att betala.

Det kändes pinsamt värre när jag gick förbi den långa kön av stirrande kunder för att betala i kassan. När jag gjort rätt för mig på macken åkte jag omedelbart hem, och gick därefter inte ut något mera den dagen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,