2009 - ett bra eller dåligt år?

Det har varit lite glest med inlägg på min blogg på sistone. Det blir gärna så när det är juletider - då har jag helt enkelt inte tid att sitta vid datorn. När det är jul så vill man gärna umgås med folk IRL.

Just nu kommer jag inte på något vettigt att skriva men kan i alla fall berätta om en sajt som jag hittade på nätet härom dagen. Sajten heter Voter.se. och innehåller diverse omröstningar av allehanda slag. Det roliga är att man också kan länka omröstningarna till sin egen hemsida/blogg. Här nedan har jag länkat en omröstning om hur man tycker 2009 har varit.

Kanske inte så spännande, men här är den:


Rapport från snöyran



Klockan är snart halv tre på söndag morgon och vi har nyss kommit hem till Timrå. De senaste tio timmarna har vi ägnat åt bilkörning, tur och retur Sandviken. Skälet till denna lördagstur (totalt ca 50 mil) var att vi skjutsade sambons son som skulle köpa en bil i Sandviken som han hittat på Blocket.

Under hela resan vräkte snön ner. Snöyran gjorde att sikten blev väldigt begränsad, vilket medförde att biltrafiken efter E4 tidvis endast tog sig fram i krypfart. Bilden nedan tog jag nånstans norr om Hudiksvall (hastigheten var ca 30 km/tim). Fastän vi körde på en bred väg med en hastighetsbegränsning på 100 km/tim gjorde snövallarna vid sidan av vägen att det kändes som att köra på en skogsbilväg.

Bilden ovan är tagen för en halvtimme sedan när jag skottade snö på vår igensnöade gård för att kunna köra in bilen på gården.

Nu är det dags att sova. Antar att det blir mera snöskottning senare idag.



Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , ,

Aftonbladet:
Kaos på Skavsta – igen

Vad ska jag ge min sambo i julklapp?



Den minus 20-gradiga iskylan biter elakt i näsan när jag planlöst vankar omkring på Storgatan i Sundsvall. Jag är på jakt efter en julklapp till min sambo, och villrådig går jag in och ut i butikerna efter gatan. Efter att ha tittat på nattlinnen, morgonrockar och parfym har jag till slut hamnat på Åhléns där jag står och tittar på ett presentkit med diverse skönhetsprodukter. Nja..., jag vet inte.

Nej, jag känner faktiskt inte för att ge henne någon fantasilös förpackning med badskum. Jag vill ge henne en julklapp med kärlek, något som verkligen kommer från hjärtat.

Jag sätter mig i bilen och kör mot shoppingområdet Birsta, strax norr om stan. I Birsta råder trafikkaos, och inne i köpcentrat rusar folk omkring med händerna fulla av julklappskassar. Jag köper några klappar till sambon och min son men jag lyckas inte hitta den julklappen.

Men så till slut ser jag den. Julklappen med kärlek. Bokstavligt talat. Men naturligtvis kan jag inte här avslöja vad det är, för då blir det ju inte någon överraskning på julaftonen. Även sambon läser ju min blogg.

Lättad åker jag hem igen och ser fram emot en lång julhelg, med långa sovmornar.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ett analogt kort i digitalt format



Jag har blivit utmanad av Beate i bloggen Konst eller konstigt att göra ett julkort. Visserligen gillar jag att sitta och knåpa i Photoshop men denna gång väljer jag att göra en lite rough variant.

Jag tycker nämligen att de julkort som finns att köpa i handeln tenderar att vara lite trista. Börjar bli trött på alla tomtar och stjärnor och grötfat. Därför skulle jag i stället vilja vara lite modern.

I samma påse som jag har min checklista med namn till dem jag skickar julkort (se tidigare inlägg) har jag även en stor bunt med oanvända vykort. Det är överblivna vykort från resor (bl a från Trondheim och från vandrarhemmet på Långholmen) och gratiskort från krogbesök (reklam för Baileys och James Bond-filmer). I den högen hittade jag ett snyggt rött vykort från ett krogbesök i Sundsvall för typ 15 år sedan (se bilden ovan).

Kortet visar en ung dam som suger på tummen, och under bilden står det: Your thumb is back in fashion. Om man vänder på kortet så ser man att det är reklam för Mitsubishi mobiltelefoner (visste inte ens att det fanns mobiler tillverkade av Mitsubishi).

Detta kan bli ett snyggt julkort, tänkte jag och textade för hand: God jul och Gott Nytt År på kortet. Snyggt va!

För säkerhets skull har jag även gjort ett traditionellt julkort som jag visar här nedan. Det är vår gran, modell 2007, och en glimt av julklappshögen.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Under julen är alla granar vackra



Idag var jag och sambon på stan för att köpa en julgran. Egentligen kan jag tänka mig en plastgran men sambon vill ha en riktig gran och då blir det så. Dessutom vill hon att den ska vara "fin", dvs ha en rak stam och ett jämt fördelat grenverk.

Efter en stunds letande och funderande vid en av stans försäljningsplatser hittade vi så en gran med rak stam och ett grenverk så symmetriskt att den nästan ser ut som en plastgran.

När jag var barn var det min pappas uppgift att gå ut i skogen och hugga en julgran. Han tog alltid den första bästa gran han hittade och när han kom hem visade det sig ofta att stammen var sned och att grenar saknades.

Men min mamma klagade inte. I mitt föräldrahem rådde principen att alla var välkomna, oavsett hur man såg ut, och detta gällde också julgranar. Själv har jag fortsatt att hävda principen om allas lika värde, oavsett hudfärg, ålder, kön eller religion. 

Nu blev det en "perfekt" gran som fick följa med oss hem, men för mig hade det gått lika bra med en varit lite sned. Sånt kan man dölja när man klär granen med glitter och andra dekorationer.

Men allra helst hade jag velat plocka fram min gamla plastgran, för den varken barrar eller kostar några pengar.

Bilden ovan: Tills vidare får vår gran bo på altanen där det kanske inte riktigt framgår hur rak och ståtlig den är. Men snart kommer den inomhus där den iklädd kulor och glitter ska förgylla vår jul.


Aftonbladet:
Redo för julfest!
Bästa julklappen – en god gärning

Expressen:
Granskning: var femte julgran är stulen

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dags att skicka julkort



Klockan är 20,30 på kvällen, onsdagen den 16 december, och jag har just satt mig framför datorn för att skala en mandarin (det kan också vara en klementin, är inte riktigt säker på skillnaden) när sambon ropar från hallen:

"Julkort!"

Med en bunt julkort i handen kommer hon fram till mig och säger: "om vi vill vara säkra på att julkorten ska komma fram innan julafton så måste vi skriva dem nu. Idag är det nämligen sista dagen att posta julkort med julfrimärken."

Jag sätter mig vid köksbordet där sambon spridit ut alla julkorten i en stor hög. Raskt sätter hon igång att skriva julkort efter julkort, till mottagare som hon alla kan utantill. Själv tar jag fram min checklista med namn, adresser och vilka tidigare år dessa fått julkort (checklistan är en kvarleva från tiden innan jag blev sambo).

I dessa elektroniska tidevarv, där nästan all skriven kommunikation sker via nätet, känns det nästan konstigt att sätta sig och skriva julkort IRL. Men julkort på papper verkar vara en tradition som vi svenskar har svårt att släppa.

Frågan är varför vi fortsätter. Är det en tradition som vi gör reflexmässigt bara för att det hör till? Eller skickar vi julkort helt enkelt därför att vi vill glädja våra vänner och släktingar? Varför har vi inte helt och hållet gått över till elektroniska julkort? Känns det mer äkta med ett "riktigt" julkort?

Mardrömssituationen för oss svenskar är ju när vi dagen före julaftonen får julkort från någon vi inte skickat till. Vad gör man då? Sätter sig i bilen och kör 30 mil för att lägga ett eget julkort i avsändarens brevlåda? Eller nöjer man sig med att skicka ett Gott Nytt År-kort? Eller struntar man bara i det och tänker: Vad kul att få en julhälsning?

Nåväl, julkorten blev skrivna och postade idag, den 17 december. Hoppas bara att Posten är snabbare än man lovar, och levererar julkorten innan julafton.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Jag börjar bli tjock



Jag tänker att jag borde börja motionera. När jag vägde mig nyss visade vågen 97 kilo och det är minst 10 kilo för mycket. Känner mig som en säck potatis. Eller ett sånt där sjölejon jag såg på TVn härom kvällen.

Problemet är inte att jag tycker jag ser för tjock ut (jo, jag ser tjock ut men det är inget problem för mig), utan problemet är att jag känner mig tjock. Svullen, fet, äcklig.

Egentligen borde jag vara ute och motionera nu. Men istället sitter jag här vid datorn. Det är en del av problemet.

Det handlar också om för mycket god mat och för lite motion. Nyss åt jag två stora portioner Korv Stroganoff och tre bitar Toblerone. På helgerna blir det öl och chips. Jag som egentligen brukar förespråka en sund livsstil.

Hur kunde det bli så här?

Men jag röker i alla fall inte. 

Jag vet att jag måste ta mig i kragen och sätta igång. För ett par år sedan gick jag ner nio kilo på tre månader, så jag vet att det går. Bara man bestämmer sig.

Nu ska jag sätta mig i soffan och vila lite.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

Expressen:
Är det onyttigt med fruktsocker?

Det gäller att välja bitarna i livets pussel


Livspusslet. Hur får man egentligen det att gå ihop?

Jag påstår att det många gånger handlar om vilka val vi själva gör. Inte alltid, men ofta är det så.

Under perioder av mitt liv har jag jobbat skift, jag har varit aktiv i föreningslivet och jag har varit (ensamstående) småbarnsförälder. Och jag har också gått i väggen flera gånger. Min senaste krock med väggen var för sex år sedan, vilket resulterade i drygt ett års sjukskrivning. Den gången kom jag också till insikt om vad det egentligen beror på att vårt svenska samhälle håller på att koka över av stress.

Det handlar om status.

Jag har insett att det är en norm i dagens samhälle att alltid vara upptagen. Och om man är ständigt upptagen med alla sina åtaganden, och därmed är konstant stressad, då visar man också att man har en viktig funktion. Både i samhället och där hemma.

De allra flesta av alla de "måsten" som jagar oss, har vi faktiskt skapat själva. För många verkar livet vara en enda stor tävling: Vi måste vara bäst på jobbet, vi måste ha massor av aktiviteter på fritiden, och vi måste ha ett rikt sällskapsliv. Men när blodtrycket blir för högt och ångesten kommer krypande, då måste vi också kunna sätta stopp. Problemet är att det är få som klarar av att sätta stopp i tid.

När ekorrhjulet börjat snurra allt för fort, då är farten allt för hög för att vi ska kunna hoppa av. Det är först när smällen kommer, och vi blir sjuka, som vi kommer till insikt. Om vi har tur får vi "bara" psykiska problem, men det kan också handla om hjärtinfarkt eller hjärnblödning. Och då handlar valet plötsligt om livet eller döden.

Själv valde jag livet och mår idag hur bra som helst. Jag har ett arbete som är stimulerande, trots att jag numera inte jobbar så mycket övertid. Fritiden ägnar jag åt återhämtning och eftertanke tillsammans med familjen, och när jag får lust: då deltar jag i fritidsaktiviteter som jag tycker är roliga.

Man behöver inte ständigt jobba över, man behöver inte sitta i en massa föreningsstyrelser, och man kan faktiskt vara hemma en hel helg utan att världen går under. Allt detta är sådant man till stor del kan välja själv.

I bilden ovan kan du hjälpa mig att få ihop livets pussel. Bitarna går att flytta, och när du lägger dem på rätt plats så fastnar de med ett litet klick.

Ovanstående blogginlägg är relaterat till veckans bloggtema - Livspusslet - i Sofia Mirjamsdotters (Mymlans) blogg Bloggvärldsbloggen.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Med hopp om en kort och snöfri vinter



Eftersom jag försöker att vara en god världsmedborgare så hoppas jag naturligtvis att delegaterna vid den pågående klimatkonferensen i Köpenhamn ska fatta kloka och långsiktiga beslut. Det är ju viktigt att förhindra en framtida klimatkatastrof, så att vi även i framtiden får uppleva snö på vintern och badväder på sommaren.

Men jag är inte bara världsmedborgare, jag är även en egoistisk villaägare. Och som sådan får jag något lystet i blicken när jag hör ordet - pellets.

Det är nämligen med pelletseldning vi värmer upp vårt hus. Och ju kallare det är utomhus, desto mer behöver vi elda. Och ju varmare det är ute, desto mindre blir pelletsförbrukningen. Så enkel är ekvationen, vilket också innebär att ju kallare det är, desto högre blir våra uppvärmningskostnader.

Denna vinter har hittills varit ganska mild, vilket inneburit att vi kunnat hålla vår pelletsförbrukning på en förhållandevis låg nivå. Detta glädjer mig, eftersom det alltid är kul om man skulle få lite pengar över.

Visst, det kanske är vackert när det snöar, men personligen struntar jag fullständigt om det inte kommer en enda snöflinga under vintern. Jag tycker det är helt ok om det är blött och slaskigt, huvudsaken är att temperaturen håller sig över noll grader så vi inte behöver elda så mycket pellets.

Okej, det kan väl få komma lite snö över julhelgen då, för dekorationens skull. Och så kanske lite snö i mitten av mars om vi skulle få för oss att åka till fjälls några dagar. Men efter det vill jag ha vår och sommar, och massor av värme.

Svara gärna på min fråga nedan:


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , ,

Aftonbladet:
Tyvärr – nu slår vi värmerekord
Ljusen tänds i Köpenhamn
Bildt gjorde ett lovvärt försök

DN:
Kina ställer ökade krav på USA
Fortsatt vrede över läckt avtalsförslag

Är Climategate den egentliga bluffen?

Den här veckan pågår Förenta Nationernas klimatkonferens i Köpenhamn där världens ledare ska försöka enas om hur man ska kunna bromsa den globala uppvärmningen. FN vill förhindra en fortsatt ökning av jordens medeltemperatur för att på så vis undvika klimatförändringar och därmed ett katastroftillstånd på jorden.

Att jordens medeltemperatur ökar och att klimatet är på väg att förändras, det är de allra flesta klimatforskare på jorden överens om. Likaså är man överens om att det är vi människor som till största delen rår för detta, bland annat genom våra utsläpp av växthusgaser.

Runt om på jorden drivs också en kraftig opinion för en förändring av människans levnadsvanor, för att på så sätt förhindra en global katastrof.

Men tänk om det befarade klimathotet inte stämmer. Kanske det till och med är en bluff.

För inte så länge sedan lyckades hackare göra ett dataintrång i ett klimatforskningsinstitut i Storbritannien och kom då över e-post som sedan offentliggjordes. Innehållet i e-breven tolkades som att institutet mörklagt och i vissa fall manipulerat de uppgifter som ligger till stöd för klimathotet. Det påstådda avslöjandet av klimatbluffen fick därefter benämningen Climategate.

Jag undrar: Vad skulle egentligen FNs och klimatforskarnas syfte vara att presentera en konstruerad hotbild om klimatförändringar på jorden? Kan de skaffa sig mera pengar eller makt (vilket brukar vara motivet när någon försöker dölja sanningen) genom att bluffa om den globala uppvärmningen? Ja, kanske. Men jag tror inte de ens kommer i närheten av den makt och rikedom som jordens miljöbovar har. Därför tror jag de som förnekar klimathotet egentligen har mer att vinna på Climategate än de som vill stoppa klimatförändringarna.

Jag är varken klimatforskare eller datahacker så jag kan naturligtvis inte avgöra vad som är sant eller falskt i forskningen om klimatet. Däremot vill jag hellre tro på seriösa forskare än de som tjänar stora pengar på att fortsätta släppa ut koldioxid och andra växthusgaser.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Aftonbladet:
Släpper ut lika mycket koldioxid som en hel stad
1 200 limousiner på klimatmötet
”Ett avtal inte alls omöjligt”
Vi fattiga skapade inte klimatkrisen

DN:
FN:s klimatchef ljummen till utspel i USA
Klimatdata släpps som svar på kritik
Rika mot fattiga – så ser positionerna ut
Snabbguide: Därför är det klimatmöte i Köpenhamn

Hemsida för det svenska ordförandeskapet i EU:
COP 15, Sverie

Apan som lägger ut sina bilder på Facebook



Att lägga ut bilder på Internet är väl inte så svårt, det klarar ju vilken apa som helst. Se bara på orangutangen Nonja i Schönbrunn Zoo, i Österrikes huvudstad Wien. Nonja har nämligen en alldeles egen kamera, och med den tar hon bilder som via trådlöst LAN omedelbart hamnar på Internet.

Hur får man då en orangutang att ta bilder med en kamera? Jo just denna kamera (en Samsung ST1000) är modifierad så att varje gång Nonja trycker ner avtryckaren så ramlar ett russin fram ur kameran. På det viset har hon lärt sig att hon får en belöning varje gång hon tar en bild.

Nonja målar tavlor också, och hittills har hon målat 250 stycken. Den dyraste såldes för 2000 Euro. 

Självklart har Nonja en egen sida på Facebook, och det är där som alla hennes bilder hamnar. I skrivande stund har sidan drygt 41 000 medlemmar (igår kväll hade den 35 000) och självklart är jag med jag också. 

Det hela handlar om ett projekt som delvis går ut på att undersöka hur orangutanger kan stimuleras och utveckla sitt beteende (om jag förstått informationen rätt på hennes Facebook-sida). Fast ganska mycket handlar nog om att detta är en del i Samsungs marknadsföringskampanj för kameran i fråga. 

För Nonja själv är nog inte bildskapandet det viktigaste. I stället är det nog russinen som är den egentliga drivkraften.

Jag tycker Nonja är jättesöt (hon har ju även själv blivit fotograferad). Frågan är bara vad som, istället för ett russin, trillar ut ur kameran när den kommit ut i handeln. Då ska det ju vara något som stimulerar oss människor. Ett tuggummi, kanske?

Läs mer Om Nonja via länkarna nedan:
Nonja på Facebook

Samsung Affenews

Metro:
Orangutang tar bilder – delar på Facebook

Expressen:
Apar sig på Facebook

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Pannkakskorv - robust maträtt för hungriga män



Idag skulle jag vilja bjuda på ett recept som jag faktiskt komponerat alldeles själv. Maträtten kallar jag för pannkakskorv och är idealisk att laga i ordning på fredagar. Jag fick iden till rätten för ca 25 år sedan då jag var ungkarl och nästan varje torsdag gjorde pannkakor till middag. Ofta blev det några pannkakor över och många gånger funderade jag på om de inte skulle kunna gå att använda även till fredagens middag. 

Lösningen kom den gången då jag hittade några varmkorvar i kylen och plötsligt var det solklart hur jag skulle göra. Pannkakskorv är kanske inte att betrakta som någon light-mat, men man blir garanterat mätt till en låg kostnad. Själv gillar jag pannkakskorv därför att det är en robust och okomplicerad maträtt, helt enkelt manlig mat som funkar bra när det är fredag kväll.

Numera är jag sambo med en kvinna som har lite vidare syn på matlagning än pannkaka och korv, men igår åt vi pannkaka - och tro det eller ej, i morse hittade jag två grillkorvar i kylen och vips var dagens lunch räddad. Jag tog även tillfället i akt att föreviga min matupplevelse på bild som jag nu delar med mig av här:

Pannkakskorv
En person

Ingredienser
2 st färdigstekta tunnpannkakor
2 st varmkorvar (alt grillkorv)
4 ostskivor
En liten klick margarin

Gör så här:
(Se även bilderna nedan)
1. Värm ugnen till 225 grader.

2. Bryn de två korvarna lätt i en stekpanna.

3. Lägg ut pannkakorna bredvid varandra på ugnsplåten. Lägg två ostskivor på varje pannkaka och sedan en korv på varje pannkaka.

4. Rulla varje pannkaka runt respektive korv och sätt in plåten i ugnen. Grädda pannkakskorvarna i ca 10 minuter eller tills osten är smält.

5. Lägg upp pannkakskorvarna på en tallrik och servera med en skivad tomat och en öl (på bilden det estländska ölet Saku).

Smaklig måltid!

 2.
 3.
 4.
 4.
 5.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,



Maria Wetterstrand Sveriges Obama?

Opinionsundersökningsföretaget Novus Opinion har gjort en webundersökning för att ta reda på vem väljarna gillar bäst, Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin eller Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand.

Föga förvånande visar resultatet att de flesta av de tillfrågade miljöpartisterna gillar Maria Wetterstrand mest, och att socialdemokraterna i undersökningen gillar Mona Sahlin, men om man tittar på själva siffrorna så blir det genast intressantare: 

Endast drygt hälften (58 procent) av de tillfrågade sossarna hade stort förtroende för Sahlin medan nästan alla miljöpartister (90 procent) hade stort förtroende för Wetterstrand. Totalt inom det rödgröna blocket har väljarna större förtroende för Wetterstrand än för Sahlin (57 respektive 49 procent).
 
Jag tycker vi på allvar måste ställa oss frågan om det rödgröna blocket egentligen har rätt statsministerkandidat. Trots att jag själv är socialdemokrat tycker jag tyvärr inte att Mona Sahlin lever upp till de förväntningarna jag har på henne. Jag tycker inte hon verkar speciellt taggad, utan istället ganska trött. 

Mona Sahlin verkar mest se valet som en personlig uppgörelse mellan henne själv och Fredrik Reinfeldt, och att det är viktigare att bli påhejad av sina valarbetare (som redan bestämt sig för hur de ska rösta) än att vända sig till den totala väljarkåren.

Maria Wetterstrand verkar mer taggad. Hon utstrålar en öppenhet och optimism på ett sätt som mycket väl skulle kunna göra henne till Sveriges svar på Barack Obama. Inför presidentvalet talade han direkt till det amerikanska folket och sa: "Yes we can". I den svenska valrörelsen tror jag Maria Wetterstrand skulle låta trovärdigare om hon sa "Ja, vi kan (vinna över alliansen)" än om Mona Sahlin sa samma sak.

Diskussionen om det är Wetterstrand eller Sahlin som ska vara det rödgröna blockets statsministerkandidat har ju pågått ett tag, och jag tycker det är synd att vi måste ägna energi åt interna personfrågor.

Det viktigaste är ju trots allt att förmå väljarna att rösta bort högeralliansen i valet nästa år.

Novus Opinion hemsida
Redovisning av undersökningen: Förtroendet för Maria Wetterstrand och Mona Sahlin (pdf)

Aftonbladet:
Maria Wetterstrand populärare än Sahlin

Expressen:
Wetterstrands ungdomssynd
Hellre Wetterstrand än Sahlin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Får man egentligen ha roligt på jobbet?



Befinner mig just nu på Hotel Gothia Towers i Göteborg. Jag ska sova här i natt för att vara på möte hela dagen i morgon i Mölndal. Måste erkänna att det faktisk är riktigt kul att ibland få resa lite i jobbet. Men frågan är: får man egentligen känna så?

För några timmar sedan när jag satt på planet och tittade ut över Göteborg kände jag mig lite som en turist. Det var kväll och mörkt ute, och Göteborg glittrade som ett jättestort smycke under mig. Men så undrade jag för mig själv: Får livet egentligen vara behagligt under arbetstid?

Under många år av mitt liv var jag övertygad om att arbetet var något som faktiskt skulle vara besvärligt. Den allmänna attityden runt omkring mig var sådan, och att arbetet skulle vara förenat med något slags nöje - det var otänkbart.

Men så gick jag i väggen och blev sjukskriven och fick gå i terapi, och terapeuten sa: "klart du kan ha roligt på jobbet, man ska faktiskt sträva efter att ha roligt på jobbet. Lägg ner jantesnacket"

Så jag får väl försöka låta bli att skämmas när jag sitter här på tolfte våningen och tittar ut över alla lamporna på Liseberg. Fast lite skämdes jag när jag filmade med min kameramobil i den inglasade panoramahissen på väg upp till 23e våningen. Medpassageraren i hissen log lite överseende när jag ursäktade mig med: "man måste få vara lite töntig ibland." "Absolut", sa han.

Fast det är lite dyrt att äta här. Bland hotellets tre restauranger valde jag till slut lågprisalternativet i lobbybaren, endast 159 kronor för den mexikanska buffén. Maten var förvisso jättegod och det kändes riktigt lyxigt att vräka i sig räkor och tacochips med en Franziskaner (tyskt veteöl - jättegott), men jag kunde ändå inte låta bli att tänka på när jag bodde på Åsele Wärdshus för en månad sedan. Som hotellgäst där fick man äta vad som helst på menyn för endast 29 kronor. Jag minns att jag valde Skogshuggartallrik med två grillade köttbitar och stekt potatis.

Imorgon är det dock slut på "semestern". Då ska jag sitta på möte där många viktiga frågor ska avhandlas.

Videoklippet ovan har jag filmat i hissen på väg ner från 23e våningen till markplanet. En halv minut tog det. Bildkvalitn är urusel, men man får ändå en uppfattning om att man är i Göteborg.


RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter