I Timrå. Måndag.

 
Ännu en härlig höstdag. Sol från en klarblå himmel, färger i rött och gult, sju grader varmt. 
 
Vid en parkeringsplats mitt i Timrå står två bilsäten prydligt parkerade. De har stått där ett tag nu. Jag undrar vad storyn är. Varför står de där?
 
Startade någon så snabbt med bilen så sätena flög ur och blev kvar på parkeringen? Kanske nån körskola som har simulatorträning? Nån som saknat soffa i vardagsrummet och tillfälligt använt bilsätena som sittmöbel?
 
Fler teorier om de två övergivna bilsätena?
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om timrå, norrland

Fototriss: så här ser det ut där jag är

Några bilder som visar hur det ser ut i Timrå idag, lördag. Idag har det varit en riktigt fin höstdag med solsken, sju grader varmt och vackra höstfärger. Med andra ord, en dag alldeles lämplig för en promenad.
 
Jajemänn!
 
 
Bilderna har jag också lagt upp på Instagram.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om fototriss, foto, höst, höstfärger

Helt plötslig borta

 
Idag försvann göra-listan jag har på jobbet. Alltså själva papperet där jag skrivit upp det jag ska göra.
 
Det har aldrig hänt förut och det stör mig att det hände just nu. Visst, ett antal av punkterna kan jag säkert dra mig till minnes och skriva ner på en ny lapp. Men troligen kommer jag att glömma nåt som då blir ogjort. 
 
Jag kan inte fatta vart papperslappen ifråga tagit vägen. Den låg ju där på skrivbordet igår. Jag har letat överallt i mitt kontorsrum - på och under skrivbordet, på golvet, i kameraväskan, i diverse tidnings- och pappershögar. Vissa högar har jag för säkerhets skull letat igenom två gånger. Men nej, ingen göra-lista.
 
Fan.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om jobbet

Så optimerar vi livets verkningsgrad

 
Igår kväll gick jag och lade mig klockan 23,30. Klockan 7,00 i morse vaknade jag. Med andra ord, 7,5 timmar som jag bara låg där, helt inaktiv, och sov i sängen. Borde jag skämmas? De 7,5 timmarna jag befann mig i sängen kunde jag istället använt till att vara produktiv på något sätt, typ städa eller jobba.
 
Jag menar - vår samtid präglas ju av en ständig strävan att allt ska optimeras och effektiviseras.
 
Egentligen är det konstigt att ingen forskat på området. Undrar egentligen hur mycket produktionen i företagen skulle kunna höjas om människans sömnbehov kunde minskas med typ 30 procent.
 
Syftet med att vi människor har fått vanan att sova på nätterna är ju att vi ska få återhämta oss inför nästa dags arbete. Men tänk så mycket tid som skulle kunna göras tillgänglig ifall någon forskare lyckades (exempelvis på kemisk väg) korta människans behov av återhämtning med några timmar varje natt. Då skulle vi hinna med att jobba mera, göra våra bostäder ännu vackrare och framför allt få en massa kvalitetstid då vi kan umgås med våra nära och kära.
 
Eller så kanske vi skulle dö - knall och fall.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om sömnbehov, effektivitet

Fototriss: rött

Rött är veckans tema hos Fototriss. I dessa dagar pratas det mycket om att öppna sitt hjärta. Det ska väl inte vara så svårt. Bara att dra ner blixtlåset. I alla fall hos mig hittar man då ett hjärta som är rött.
 
Höstlöv finns det gott om just nu. Vissa av dem är röda.
 
Tredje bilden blir en selfie. Eftersom det är Halloweentider får det bli en lite spookey selfie med röda ögon. 
 
Denna veckas Fototriss är även en tävling med priser från Coolstuff.
 
Bilderna har jag också lagt upp på Instagram.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om foto, fototriss, rött, öppna ditt hjärta

Min fantastiska upptäckt

 
Jag minns min första utlandsresa. Den gick till Røros i Norge. Jag åkte bil tillsammans med mina föräldrar och minns att jag stod på parkeringen utanför den norska varianten av Konsum i Røros och tittade upp mot himlen. Till min fascination konstaterade jag att den var blå. Precis som i Sverige. 
 
Sedan dess har jag gjort ett antal utlandsresor till mer avlägsna länder inom Europa, typ Nedeländerna och Kroatien, och numera vant mig vid att himlen är blå varje gång jag kommer utanför Sverige. Och när det är moln på himlen utomlands så ser även de ut som molnen hemma.
 
Är det inte fantastiskt?
 
 Jag har alltså hittills endast rest inom Europa. Om jag nån fång kommer utanför Europa ska det bli intressant att se om molnen är desamma även där.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om jorden

Löfvén vann partiledardebatten. Trots allt.

 
Partiledardebatt på SVT. Statsminister Löfvén kämpar på för att försöka leda Sverige på rätt väg framåt, mot honom står en splittrad borgerlighet och pajaspartiet SD som skyller allt på invandringen.
 
Frågan är hur klokare vi blir av en partiledardebatt på TV.
 
Sverige befinner sig i ett besvärligt parlamentarligt läge. Europa befinner mitt i en flyktingkatastrof och världen står inför förödande klimatförändringar.
 
Trots allt tycker jag Löfvén gjorde bra ifrån sig i kvällens debatt. Han har definitivt goda intentioner i sin politik, han har förhoppningsvis också en plan och han börjar bli mer och mer rutinerad som debattör. Jag tyckte också vänsterledaren Sjöstedt var bra - han var ju faktiskt den ende av partiledarna som gick i verbal närkamp med SD-ledaren Åkesson. 
 
För övrigt då? Tja. Moderatledare Anna Kinberg Batra är ju lika karismatisk som en påse sten, och såg mest bara arg ut. Jimmie Åkesson hade inte mycket att säga överhuvud taget, förutom några små instick om invandring.
 
Sammanfattningsvis kan man säga att debatten var som så många tidigare. Två timmars käbblande där den primära målgruppen är respektive partiers funktionärer och diverse wannabetyckare på Twitter. De som inte är så insatta, och inte hänger med i alla sifferexerciser, har tyvärr inte så mycket att hämta i debattspektaklet.
 
Är då partiledardebatter ett uttryck för en vital demokrati? Både ja och nej.
 
Ja - därför att en demokrati förutsätter en fri debatt där alla få komma till tals. Nej - därför att politiska debatter på TV endast är till för politiska nördar. Och där finns problemet. Demokratin är till för alla och därför måste också alla få tillgång till det politiska samtalet. Så är inte fallet med med partiledardebatter på TV.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om pldebatt, partiledardebatt, politik

Poesi en fredagkväll

 
Det är fredag kväll och orden faller plötsligt på plats i en liten dikt:
 
Värmen,
kommer från elden.
Öppenspisen,
är tänd.
 
Frågor på det?
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om poesi, dikter, fredagsmys

Höstpremiär

 
I morse var det is på bilrutorna, vilket innebar att jag blev jag tvungen att begå säsongspremiär med isskrapan. Is på rutorna - ett påtagligt tecken på att det inte bara är höst utan även en vinter på gång.
 
Inomhus blir temperaturen lägre och lägre, och vi eldar för fullt i öppenspisen. Snart får vi kanske till och med slå på elementen, trots att det innebär en ökad bränslekostnad (pellets).
 
Men det är okej. Allting har sin tid - sommaren också. Det är mysigt att sitta vid öppenspisen och känna lugnet från den sprakande elden.
 
Bilden tog jag på framrutan innan jag skrapade bort isen.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om höst, vinter, is, höstmys

Ökad gemenskap motverkar mobbning

 
Mitt liv passerar revy.
 
Igår visades första avsnittet av serien Morgans mission på SVT. Serien handlar om skådespelaren Morgan Alling som startar en mission mot mobbing vid en högstadieskola i Ystad. Underrubriken är det finns inga onda barn - bara onda mönster.
 
Morgans mission berör mig. På flera sätt.
 
Först och främst ger programmet mig flashbacks till min egen barndom och skolgång. I dessa flashbacks påminns jag om stöddiga översittare, om perioder av ensamhet och känslan av att tillhöra nåt sorts b-lag.
 
Idag vet jag bättre. Att jag tyckte mig höra hemma i b-laget var bara ett resultat av mina egna tankar. Tankarna präglade min självbild och mitt upplevda b-lag blev en självuppfyllande profetia.
 
Och när det gäller översittarna; idag vet jag att de egentligen bara var pajaser. Själv känner jag mig numera trygg i insikten att ha ett värde som alla andra. Jag har lämnat b-laget.
 
Jag tänker också på den vuxenvärld jag som 57-åring idag befinner mig i. Jag tänker på ledarskap i arbetslivet och hur man får människor att dra åt samma håll mot ett gemensamt mål. Jag tänker på det utmärkta citatet ovan som jag skärmdumpade från Morgans mission. Når man målen genom att dela upp folk i vinnare och förlorare? Nej. Alla har något viktigt att bidra med - bidragen ser bara ut på lite olika sätt.
 
Jag tror de flesta människor är kapabla att uträtta underverk bara de får rätt stimulans och uppmuntran. Å andra sidan kan man sänka en människa genom att ständigt låta henne höra att hon är en looser.
 
Självklart ska jag se även nästa avsnitt av Morgans mission.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om mobbning, mobbing, morgans mission, ledarskap

Kanske handlar det om ADHD

 
Coop i Timrå. 
 
Jag har packat två kassar fulla med returflaskor- och burkar. Vid pantstationen är det kö och före mig håller en herre med truckerkeps på att panta ett stort antal ölburkar. 
 
Plötsligt stannar pantmaskinen och displayen blinkar "kontakta personalen". Mannen med truckerkepsen går fram till kassan och låter meddela med hög röst att det är stopp i pantmaskinen och att personalen så snabbt som möjligt måste rätta till felet. "Ni måste skynda er så jag kan panta klart", skriker han. 
 
"Herregud", tänker jag. "Han måste väl kunna lugn ner sig lite. Det finns väl ingen anledning att bråka på personalen bara för att pantmaskinen har stannat". 
 
Mannen går oroligt fram och tillbaka framför pantmaskinen. "Skynda er! Jag orkar inte vänta."
 
En man som står intill, och som verkar känna kepsmannen, säger: "ta det lugnt. Det ordnar sig."
 
"Nää, jag tänker inte ta det lugnt. Jag har ADHD och blir väldigt orolig när nåt sånt här händer", gastar mannen med truckerkepsen.
 
Det där får mig att tänka till. Mannen med kepsen har alltså en diagnos. ADHD. Det förklarar ju en del. Plötsligt får jag en förklaring till hans beteende och därmed också en förståelse. 
 
Så småningom får även jag panta mina flaskor och när jag handlat klart och sitter i bilen på väg hem igen tänker jag: "det är kanske det som det handlar om. ADHD."
 
Jag tänker på människor som jag träffar i min vardag, exempelvis på jobbet, som jag upplever som hetsiga och som hela tiden måste göra saker så snabbt som möjligt - och som jag stör mig på. Kanske är det bara är så enkelt att de har en släng av ADHD, vilket de inte kan rå för. 
 
Vilket innebär att jag inte längre behöver vara irriterad på dem.
 
Så skönt.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om adhd, diagnos, hetskultur

När jag hamnade på samma bild som Kungen

 
Jag har tänkt på en sak. Förr ville många ha en autograf om de råkade träffa på en kändis. Det fanns till och med människor som samlade på autografer och hade fulla album med kändisars namnteckningar.
 
Så verkar det inte vara idag. Nuförtiden vill många istället ta en selfie om man möter en känd person. På TV och i sociala medier kan man se hur folk nästan står i kö för att avbilda sig själva tillsammans med politiker, popstjärnor och skådespelare.
 
Jag undrar hur autografer/selfisar fördelar sig bland de förfrågningar som kändisar får? Vilka förekommer mest? Blir kändisar fortfarande ombedda att skriva autografer överhuvudtaget? Jag skulle faktiskt vilja veta.
 
Jag kan i sammanhanget avslöja att jag för ett par veckor sedan i mitt arbete faktiskt konfronterades med en riktig kändis. Självaste kung Carl XVI Gustaf besökte företaget där jag jobbar och spontant tänkte jag "jag vill ta en selfie med honom".
 
Nu blev det dock inte en riktigt selfie. Men med lite hjälp från en av hovets medföljande informatörer hamnade jag i alla fall på samma bild som kungen (hon lånade min mobil och fotade när kungen gick förbi mig där på skogsstigen). 
 
Det hela blev betydligt smidigare än om jag bett kungen om en autograf.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om kungen, selfie, autograf, kändisar

Fototriss: rosa

Veckans tema hos Fototriss är rosa. Detta med anledning av Cancerfondens Rosa-bandetkampanj till förmån för kampen mot bröstcancer. Som varande man är kanske inte rosa den färg jag omger mig med allra mest men jag gör ett försök ändå att få till några bilder. På första bilden har jag doppat händerna i rosa färg och gjort ett avtryck på ett papper som jag sedan fotat.
 
På min andra bild håller jag upp en rosa ballong framför mig. Eftersom detta är konst försöker jag också att se djup ut på bilden.
 
Sista bilden en ros som jag fotade idag när sambon och jag var på en blomsteraffär i Birsta.
 
Bilderna har jag också lagt upp på Instagram.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om fototriss, rosa, foto

USB i mänsklighetens tjänst

 
Under historiens gång har mänskligheten brottats med en rad svåra frågor. Typ, hur botar man cancer? Finns det liv på mars? Och framför allt, varför går det inte att ansluta ett USB-minne till en iPad eller en iPhone?
 
Det senare har stört mig väldigt mycket.
 
Jag vet att man, via en adapter, kan ansluta ett SD-kort (från en digitalkamera) till en iPad/iPhone. Man kan också ansluta en digitalkamera till en iPad/iPhone via en USB-kabel. Men att ansluta ett USB-minne till en iPad/iPhone - det har hittills varit omöjligt.
 
Nu finns emellertid en lösning på problemet. 
 
För ett tag sedan köpte jag ett nytt sorts USB-minne, med ett USB-uttag i ena änden och en iPad/iPhone-anslutning i den andra änden. Med detta kan jag nu enkelt flytta bilder mellan min iPhone och PCn - i båda riktningarna. Det funkar hur bra som helst.
 
Ville bara berätta det.
 
Det finns fortfarande hopp om mänskligenheten.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om usb-minne, iPhone, iPad

Fuck telefonsäljare

 
Jag är fri. Äntligen.
 
Under åtta månader har jag avtjänat mitt straff - bakbunden och förnedrad. Men nu har jag alltså nått slutet av interneringen och mina bojor är lösta. Brottet jag begick: jag föll offer för lockelserna från en telefonsäljare. Straffet: åtta månaders medlemskap i en fucking bokklubb.
 
Telefonförsäljaren ringde på uppdrag av bokklubben Spänningszonen. Han sa att jag skulle få en bok utan att behöva köpa några fler. Det här var strax före jul ifjol och jag sa: "Visst, skicka boken så kan jag ge bort den i julklapp". 
 
När boken kom i brevlådan några dagar senare insåg jag att jag var medlem i en bokklubb. Spänningszonen, specialiserad på deckare. När jag läste det finstilta på bokklubbens hemsida förstod jag att det inte gick att lämna klubben förrän efter åtta månader, då jag "fullgjort mina åtaganden."
 
Under dessa åtta månader har det regelbundet ramlat in bokpaket som jag tvingats lösa ut för typ 300 kronor. Visst, möjligheten har funnits att avbeställa bokpaketen. Men detta måste göras under en kort period innan varje bokpaket skickas iväg, vilket jag för det mesta missat. 
 
Idag ringde jag till Spänningszonens kundtjänst och begärde utträde ur klubben. Min begäran beviljades omedelbart fast med frågan: "nån särskild anledning till att du inte vill vara med längre?" 
 
"Ja det finns det", svarade jag. "Ni är en samling assholes som har lurat mig. Ni sa ni skulle skicka en bok men ni skickade typ 15. Som jag fått betala dyra jävla pengar för". 
 
Okej, jag sa inte så - men jag tänkte. 
 
I gårdagens SVT Aktuellt fanns ett inslag om en äldre cancersjuk man som blev pålurad ett telefonabonnemang av en telefonsäljare från telekombolaget 4 One. När han försökte avsluta abonnemanget så var det inte helt enkelt.
 
Jag har tidigare bloggat om en dryg säljare från MySafety som försökte lura på mig en tjänst för att bevaka så att min identitet inte blir kapad på nätet. Det blev ingen affär med MySafety som visade sig ha fått åtskillig klagomål på sig.
 
Jag har även tidigare bloggat om Spänningszonens agerande på fulsäljsmarknaden.
 
Avslutningsvis vill jag bara säga: Fuck telefonsäljare.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om fulsäljare, telefonsäljare, fulsäljsmarknaden, telekombolag, spänningszonen
 
 

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter