En glad järnvägsvagn

 
Jag jag tycker den här järnvägsvagnen är snygg. Den ser glad ut. Om man öppnar sitt sinne och tittar på bilden - visst är det så att man ser två ögon (de två stötdämparna (eller vad det kallas för)), en glad mun (den böjda järnbalken mellan fjädrarna) och en näsa (kopplingsgrejen som hänger mitt på vagnen)?
 
Frågan är om det är en han eller en hon. Eller en hen.
 
Bilden tog jag för ett par månader sedan i Sundsvall.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Glädje

Det är arren som gör låtarna så mycket bättre

 
Det hände sig en gång typ i mitten av 1990-talet. Min son (då i nedre tonåren) och jag hade rest med nattåget till Stockholm för en heldag i huvudstaden. Bland annat besökte vi skivaffären Mega vid Sergels torg där vi noterade att ett band stod på en scen och gjorde ett soundcheck inför en spelning som skulle äga rum senare under dagen. Bandet hette The Soundtrack of our lifes och jag minns att sångaren såg lite lurvig ut. 
 
Det där där skivaffärsbesöket för snart 20 år sedan är väl egentligen det enda jag har att referera till när det gäller Ebbot Lundberg. Igår såg jag honom igen, den här gången på TV i det första avsnittet av årets omgång av "Så mycket bättre". Nu vet jag i alla fall hur han låter när han sjunger. 
 
Samtliga medverkande gjorde snygga versioner av Lill Lindfors gamla låtar men bäst tyckte jag Ulf Dageby och Agnes var. Fast egentligen - jag undrar om det spelar så stor roll vilka det är som sjunger. Det är ju ändå arrangemangen av låtarna som gör dem intressanta. Ta exempelvis Agnes version av En sån karl. Visst är hon en duktig sångerska men det som gjorde att hennes version blev så vass var det ensamma pianot i början av låten, den svävande syntslingan i bakgrunden och de lätt moderniserade ackordföljderna. 
 
Bilden ovan har jag hittat på nätet. Den visar Ebbot Lundberg med ett gäng hundar. Det är Ebbot som är längst till höger.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Så mycket bättre

Fototriss: en låt

Det regnade idag. Jag stod ute i regnet och blev blöt i håret. Ju längre jag stod kvar där i regnet, desto fler regndroppar föll det på mitt huvud. 
 
Veckans tema hos Fototriss är En låt. Grejen är att man med tre bilder ska illustrera en låttitel. Gissa vilken låttitel jag tänker på.
 
En ledtråd: Låten är skriven av Burt Bacharach och blev en stor hit med B. J. Thomas 1969. Siw Malmkvist har gjort en svensk version av låten. Vänd på datorn så kan du läsa rätt svar här nedan. 
 
 
pɐǝɥ ʎɯ uo ,uıllɐɟ dǝǝʞ sdoɹpuıɐɹ ɹä ɹɐʌs ʇʇäɹ
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, foto, en låt, regn

Återupprätta det glömda ordet

 
Tänk så många ord det finns egentligen. Vissa använder vi ofta, andra mer sällan. Ord som samtidigt, senaste och tillsammans använder vi hyfsat ofta, men hur är det med exempelvis belacka eller tryffera? Hur ofta använder vi dem? Kanske är det dags att vi utökar vårt ordförråd och i högre grad använder de lite ovanligare orden som finns i svenska språket.
 
På sajten Glömda Ord finns chansen att bekanta sig med ord som man kanske inte använder dagligen. Ett nytt ord om dagen läggs ut på sidan. Som besökare kan man sedan i kommentarsfältet berätta hur man använt just det ordet den dagen. En kul idé skulle kunna vara att utmana sina kollegor att använda dagens Glömda Ord på ett naturligt sätt under arbetsdagen.
 
Bilden ovan har inget med ovan nämnda sajt att göra. Texten i bilden sitter på en tavla jag fotade i nån inredningsbutik jag besökte nån gång. Bakgrunden i bilden kommer från nån app jag har i min iPad.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Ord, glömda ord, språk

Med koll på nätsnacket


 
Jag hittade en intressant sajt på Internet igår. Den heter SocialaNyheter.se och listar vilka nyheter som delas och diskuteras mest på Twitter och Facebook. Källorna till de olika nyheterna är olika webmedier, exempelvis Aftonbladet, DN, och SVT. Via SocialaNyheter.se kan man på ett enkelt sätt hålla koll på vilka nyheter som för tillfället får stor uppmärksamhet på nätet.
 
Några axplock från dagens flöde på SocialaNyheter.se:
 
Under dagen har det inte gått att göra statusuppdateringar på Facebook. Facebookpersonalen letar efter felet. (Aftonbladet)
 
I Mora ställer nynazistiska Svenskarnas parti upp i kommunvalet nästa år. Partiets mål är att skapa ett Sverige med enbart så kallade "etniska svenskar". För att kunna se vilka som är riktiga svenskar vill partiet införa DNA-tester. Till gruppen etniska svenskar räknar man inte exempelvis samer. (P4 Dalarna)
 
Fredrik Reinfeldt förvränger historien och påstår att högern och Moderaterna ligger bakom en rad reformer i Sverige - som de i själva verket motarbetade när de infördes. Väldigt läsvärd debattartikel av Kjell Östberg. (Aftonbladet)
 
MediaMarkt stänger en av sina butiker i Malmö. För hård konkurrens och dålig lönsamhet är skälet. I samband med beskedet om butiksnedläggningen placerades vakter ut i butiken för att de anställda inte skulle stjäla varor. (Aftonbladet)
 
Bilden ovan har ingenting med sociala medier eller nyheter att göra. Den tog jag förra helgen och visar strandlinjen där Timrå möter havet.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om media

Fototriss: rosa

Veckans tema hos fotoutmaningen Fototriss är rosa. Detta med anledning av Cancerfondens pågående Rosa bandetkamanj. Det är inte helt lätt att hitta rosa saker här hemma men efter lite letande hittade jag en rosa duk (eller vad det nu är) som sambon ibland brukar använda. Jag vände och vred på den för att försökte hitta nån kreativ vinkel att fota den på och till slut rullade jag ihop den. Precis då kom vår nyfikne katt och undrade vad jag höll på med - och, klick, så var bilden tagen.
 
Sambon är ju lite involverad i Rosa bandetkamanjen och har för ändamålet diverse prylar här hemma, bland annat Rosa bandetpennor. När jag skulle ta nästa bild var det samma visa igen. Jag vände och vred på pennorna och duken och till slut hittade jag en cool vinkel, och vem kom då promenerande på bordet - jo, katten förståss. Man kan se honom skymta bakom duken till vänster i bild.
 
På sista bilden fotade jag en blomma som hade lite rosa inslag i blomkronan.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, rosa, foto

Jag har sett datorns innersta väsen. Där är det hett

 
Jag har haft min PC i sju år. I datorvärlden är det att jämföra med att man kör omkring i en T-Ford, men trots sin ålder har min stationära dator funkat bra. Ända fram till i somras nån gång. Då började den plötsligt slå av sig själv, vilket inträffade gång på gång, ända tills den nästan inte gick att starta.
 
"Overheated" stod det på skärmen varje gång den slog av sig vilket naturligtvis kan tolkas som att den blivit för varm.
 
Efter att ha konsulterat en av familjens yngre datorkunniga förmågor så öppnade jag sidostycket på datorburken för att ge mig på operation rengöring. För ändamålet hade jag köpt en burk tryckluft som jag blåste rent med i diverse kylflänsar och fläktar. Mycket damm var det.
 
Efter det startade datorn snällt igen, och fungerade faktiskt ganska bra, men efter ett tag började den att krångla igen. Återigen konsultation av den yngre förmågan som den här gången bytte datorns nätaggregat. Igång igen med datorn som funkade en stund men snart kom meddelandet "overheated" igen och datorn stannade. 
 
Vid den här tidpunkten hade jag nästan gett upp och började så smått vänja mig vid tanken att datorn var slut. Forewer. Vår yngre förmåga hade emellertid inte gett upp utan sa "vi ska kolla CPUn". Det är nämligen väldigt viktig (har jag lärt mig nu) att kylflänsen sitter ordentligt fast mot CPUn. Och för att värmen (en CPU blir oerhört varm, har jag också lärt mig nu) ska kunna ledas bort från CPUn så bra som möjligt måste man ha kylpasta emellan. 
 
Och för att göra en lång historia ännu längre så åkte jag till Kjell & co och köpte en pytteliten tub kylpasta för 99 kronor som den yngre förmågan applicerade mellan kylflänsen och CPUn.
 
Och nu funkar datorn hyfsat bra igen. 
 
Fast oftast använder jag ändå min iPad.
 
Bilden ovan visar min dators innersta väsen, CPUn. Ovanpå den sitterylflänsen och kylfläkten.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om CPU

Avtrubbad av de tekniska framstegen

 
Det ska tydligen vara en rörelsedetektor i år. Åtminstone på offentliga toaletter. Det börjar bli så vanligt med rörelsedektorer som tänder ljuset på toaletter att jag numera inte ens bryr mig om att försöka tända ljuset manuellt. Jag bara förväntar mig att lyset ska tändas automatiskt när jag besöker en toalett nånstans. Vilket det också oftast gör. 
 
Utom här hemma. 
 
Det har flera gånger hänt att jag blivit stående i mörkret på toa här hemma och undrat vad det är för fel när inte ljuset tänds. Jag har försökt lysa med mobilen för att träffa rätt med strålen när jag plötsligt kommit på att, vafan, här hemma måste man ju tända toaljuset manuellt med en strömbrytare. 
 
Man vänjer sig snabbt vid bekvämligheterna. 
 
Bilden ovan: Så här ser de ut, sensorerna som numera finns på var och varannan offentlig toalett. Den på bilden har jag fotat på jobbet.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Välfärd, toaletter, Timrå

Affärer som sker i kärlek och rättfärdighet

Affärer och köpenskap. Stora affärer är på gång med mycket pengar på spel. I gårdagen TV-Aktuellt fick vi flera exempel på hur girigheten skördar offer, allt från sms-lån i Finland med skyhöga räntor till den ekonomiska atombomben som snart briserar i USA. 

 

Årets Nobelpris i ekonomi gick till tre amerikaner för deras forskning om aktiemarknaden. Själv tänker jag på avsnittet Om köpenskap i Khail Gibrans poetiska verk Profeten:


En köpman sa: "Tala till oss om Köpenskap." 

 

Och han svarade och sa:
Jorden skänker sin frukt, och ni ska inte lida brist, om ni blott förstår att fylla era händer. Genom att byta jordens gåvor ska ni finna överflöd och vara tillfreds.

 

Men om bytet inte sker i kärlek och rättfärdighet, leder det blott några till girighet och andra till hunger. Då ni som arbetar på havet och fälten och i vin­gårdarna möter vävarna och krukmakarna på torget och dem, som samlar kryddor, åkalla då jordens Ande att komma mitt ibland er och helga era vågar och er räkenskap, så att värde vägs mot värde.

 

Och låt inte dem taga del i er köpenskap som kommer tomhänta och vill sälja sina ord mot ert arbete. Till dessa ska ni säga:


"Kom med oss till fälten, eller gå med våra bröder till havet och kasta era nät;
Ty jorden och havet är fulla av gåvor till er, liksom till oss:"

 

Och om sångare och dansare och flöjtspelare kommer, köp även av deras gåvor. Ty också de är samlare av frukter och rökelse, och det som de bjuder er, är, fastän skapat av drömmar, kläder och föda för er själ. 

 

Och innan ni lämnar torget, se till att ingen har gått sin väg med tomma händer.
Ty jordens Ande sover inte lugnt hos vinden förrän den minste av er är tillfredsställd.

 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Budgetkaos, Obama, ekonomi, politik, USA, affärer, kärlek

Addicted to Avicii

 
Måste bara säga att jag gillar Aviciis nya album True väldigt mycket. På skivan blandas musikstilarna friskt; bluegrass, soul, funk, country - kryddat med ett smått hysteriskt, men oerhört medryckande, discotempo. Jag har tidigare avfärdat Aviciis musik som tramsig och konstgjord men True är något helt annat, det är musik på riktigt - väldigt bra, dessutom. 
 
Låtarna Wake me up, Hey Brother och Addicted to you tycker jag är bäst. De låtarna har fastnat rejält i min hjärna och jag kommer på mig själv med att gå omkring och nynna på dem dagarna i ända. När jag kommer hem från jobbet på kvällarna trycker jag omedelbart in min iPad i stereon och startar Sporifylistan med låtarna från True. 
 
Så är det.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Avicii

Fototriss: så här ser det ut där jag är

Veckans tema hos Fototriss är så här ser det ut där jag är. Just nu rådet höst i stora delar av landet och även här i Timrå har naturen exploderat i diverse sprakande höstfärger. Men vad vore höstfärgerna utan solen och ljuset? Bilden ovan visar en lönn där solen skiner genom löven och ger färgerna en extra glans.
 
Här en bit av en häck där växtligheten tagit rödaktig färgton. 
 
Att fota i motljus kan ge en extra kick i bilderna. Min tredje bild har jag tagit här hemma på gården.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, Timrå

Besök från vedhögen

 
I somras sågade vi ner en stor björk på vår gård. Eller rättare sagt, vi lejde en kille som klättrade upp i björken och sågade ner den bit för med en motorsåg. Efter det sågade jag björkstammen och grenarna i mindre bitar som jag för närvarande klyver i öppenspisvänliga vedträn. Vartefter vedträna är klyvda så lägger jag upp dem i en vedhög bakom huset.
 
Det var i denna växande vedhög jag för ett tag sedan träffade på insekten ovan. Insekten var ganska stor, uppskattningsvis 15 mm lång, och helt svart. Jag tog ganska många bilder på den och en av dem publicerade jag för snart en månad sedan som ett bidrag till Fototriss. Bilden ovan var en av de övriga bilderna jag tog.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Insekt, foto

Även en bebis måste väl få gå ut och äta ibland

Ser ett inslag på Aktuellt om mammor som ammar sina barn på offentliga platser. Många blir tydligen provocerad av det, vilket jag har svårt att förstå. Hur kan man bli upprörd över att se ett litet barn som äter mat?
 
Nyligen startades en kampanj (Du kan amma här) som stöd till de som vill amma sina barn, både i och utanför hemmet. Till kampanjen finns även särskilda klistermärken som exempelvis caféägare kan sätta upp för att visa att det är okej att amma på stället.
 
Caféer och restauranger är ju till för att man ska kunna gå dit när man är hungrig. Då är det väl inte så konstigt om även smä bebisar ska kunna få äta där. 
 
Bilden ovan visar bloggens upphovsman endast 10 månader gammal. Jag har egentligen inga minnen av vart jag blev ammad men av bilden att döma hade jag i alla fall ett gott humör. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Amma, amning, barn, mat, rättvisa

Varför finns schalottenlök?

 
Sambon står i köket och lagar mat. Det ska bli älgbiffar och som vanligt när hon är i matlagartagen har hon hämtat receptet från internet. Kokböcker och receptsamlingar på papper har hon slutat med för länge sedan. "Leta recept på nätet går fortare, och är enklare, än att bläddra i min gama receptpärm", säger hon.
 
I receptet står det att man ska ha med schalottenlök. "Varför finns egentligen schalottenlök?", utbrister sambon. "Går det inte lika bra med vanlig gul lök?"
 
"Fråga inte mig. Jag visste inte ens att det fanns något som kallas schalottenlök", säger jag.
 
En snabb koll på Wikipedia visar att det faktiskt finns smakskillnader mellan schalottenlök och vanlig gul lök. Schalottenlök har en mildare och mer aromatisk smak, står det att läsa. 
 
 ---- ooo ---- ooo ----
 
Problemet med det här blogginlägget är att jag inte ver hur jag ska avsluta det. Jag hittar inte någon logisk poäng, typ. Istället skulle jag kunna återge ett nyligen postat inlägg på Twitter av självaste @_GUD: 
 
"Hej människor. Kvart över två den 11 december i år är det 11/12-13, 14:15. Har ni börjat ladda ännu?"
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Timrå

En dröm om allas lika värde

 
Jag tänker på det som händer i USA. Det där att politikerna inte kommit överens om statsbudgeten vilket inneburit att alla statliga arbetsplatser har stängt och att de anställda fått gå hem utan lön. 
 
Skälet till att budgetförhandlingarna strandat är att högerpartiet republikanerna, med den rabiata fraktionen Teapartyrörelsen i spetsen, till varje pris vill stoppa president Obamas sjukförsäkringsreform. Hur tänker Teapartyfolket som med berått mod sätter så mycket på spel bara av egoistiska skäl?
 
Jag bara undrar.
 
Får vi nånsin se amerikanerna samlas om en gemensam dröm om alla likas värde? 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Obama, USA, budget

Det godas kamp mot det onda

 
Jag har just suttit och kollat på partiledardebatten på TV (Agenda, SVT 2). Jag känner mig lite matt. Tonläget i debatten var tidvis ganska högt men egentligen framkom inte så mycket nytt. De borgerliga partiledarna och den socialdemokratiske partiledaren Stefan Löfvén skyllde allt elände på varandra och sverigedemokraten Jimmie Åkesson skyllde allt elände på invandrarna. 
 
För övrigt minns jag inte så mycket av vad som sas under de två timmar debatten pågick. Ordflödet var ju så att säga ganska omfattande. Däremot minns jag att Stefan Löfvén och moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt hade samma färg på sina slipsar. Lila.
 
Man kan undra vilken nytta en sådan här debatt egentligen har. Är den på något vis informativ för de väljare som är osäkra på hur de ska rösta i valet nästa år? Nej knappast. Den här typen av debatter är bara underhållning för de redan övertygade. Vinnare i debatten är inte den som företräder bäst politik utan den som är bäst debattör. De väljare som inte har politik som sitt särintresse (men som är flest till antalet och som är viktigaste att nå med ett politiskt budskap) sitter knappast bänkade två timmar och tittar på politiker som kastar inövade floskler på varandra.
 
För mig handlar politik om ideologi. Det godas kamp mot det onda. Good guys mot bad guys. Därför har det hittills varit lätt för mig att rösta på socialdemokraterna när det varit val. Tyvärr tyckte jag inte Stefan Löfvén riktigt lyckades föra fram budskapet ikväll att det faktiskt är han som leder good guypartiet i samlingen. Kanske borde han ta lite hjälp av vänsterns partiledare Jonas Sjöstedt. Han åtminstone låter som han är snäll.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Partiledardebatt, pldebatt, Agenda

Fototriss: Stillhet

Veckans tema hos Fototriss är stillhet. På det nedlagda Wifstavarfs pappersbruk råder numera total stillhet. Det tidigare pulserande fabriksområdet står sedan ett antal år helt öde och ingen verkar heller veta om det någonsin kommer att bli någon form av verksamhet där igen. Byggnaden på bilden ovan står strax utanför fabriksområdet och får symbolera en avslutad industriepok.
 
Vår katt njuter av stillheten och tar sig en tupplur på lördagseftermiddagen.
 
Ikväll premiäreldade vi för säsongen i öppenspisen. Själv satt jag bredvid elden med min iPad och njöt av både stillheten och värmen.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, stillhet

Skateparken tar form

 
Nu börjar det hända saker.
 
Som jag tidigare berättat om här på bloggen pågår det ett bygge av en skateboardpark utanför mitt kontorsfönster. Arbetet har pågått sedan i vintras och hittills har det mest sett ut som om man bara flyttat jordhögar fram och tillbaka. 
 
Men under den senaste veckan har hänt saker. En grävmaskin har "skulpterat" fram formen av åkytorna ur jordhögen och nu verkar det som om det bara är själva ytan som saknas. Jag gissar att det är någon sorts betong som ska läggas uppe på åkytorna. 
 
Bilden ovan tog jag idag (fredag eftermiddag). 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Skatepark, Sundsvall

Profeten. Om veckoslutet

 
En vandringsman steg fram och sade: "Mästare, tala till oss om lördagar och söndagar".
 
Och Han svarade och sa:
 
"Era helgdagar är som era vardagar fast utan arbete. Och för dem av er som arbetar på helgerna är helgerna som vanliga vardagar med arbete. Ty meningen med vardagarna är att de ska vara som transportsträckor fram till helgen då vi kan skörda frukterna av livets mening. 
 
Livets mening är att dricka öl. Och öl dricker man bäst på helgerna. Redan på fredagskvällen kan man öppna den första flaskan och känna livets ljus fylla hjärtat och magen".
 
Vandringsmannen tog åter till orda och sade: "Mästare, varför är då helgerna så korta? Jag vill hinna med att dricka mer öl än bara på fredags- och lördagskvällen".
 
Han svarade: "Sant är att helgerna är alldeles för korta. Men när söndagskvällens ljuva stillhet vaknar upp till en ny arbetsvecka ska ni åter, likt daggen som längtansfullt söker sig ned till gräset, påbörja vandringen mot en ny helg då ölet ska belöna er kamp".
 
Ty ölet är som livet självt, det omätliga och gränslösa. Ölet ger veckoslutet mening och ny kraft till vardagens arbete".
 
------- 
 
Alltså, det är naturligtvis inte min mening att göra narr av Khalil Gibrans fantastiska verk Profeten men ibland kan det vara kul att liksom skoja till det lite. Dessutom är det ju helg snart och det är ju alltid trevligt. Rock on!
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Khalil Gibran, Profeten, öl, bärs, fredagsmys, helg

Det tänker jag inte berätta om på jobbet

 
Vissa steg i livet är lite svårare att ta än andra. I synnerhet om man känner ett stort motstånd mot att ta just det steget. I helgen tog jag ett sådant steg. Jag köpte nämligen ett par stretchjeans. 

Jag har alltid varit väldigt skeptisk till mjukisjeans. Jeans ska vara gjorda av riktigt jeanstyg och inte av någon sorts variant av mjukisbyxor.
 
Men så var jag och sambon och shoppade kläder i helgen. Jag hade bestämt mig för att köpa ett par nya jeans. På en av shoppinggallerians butiker hittade jag ett par snygga jeans men när jag tog i dem så insåg jag att de inte var gjorda av riktigt jeanstyg. Istället var tyget töjbart som om det var gjort av gummi. "Det där är ett par stretchjeans", sa sambon.
 
Instinktivt släppte jag taget om byxorna och gick vidare i butiken. "Men du kan väl prova dem. Stretchbyxor brukar faktiskt vara sköna", sa sambon.
 
"Jag tänket inte ta på mig mjukisjeans. Jag är ingen tant", sa jag.
 
"Fast dagens stretchjeans är något helt annat än mjukisjeansen som fanns på 80-talet. Dessutom är stretchjeans populära även bland yngre", sa sambon.
 
För att göra en lång historia kort så provade jag till slut strechjeansen och insåg att de faktiskt var jättesköna att ha på sig. Dessutom var de snygga. När vi lämnade shoppinggallerian en stund senare hade jag köpt två par stretchjeans, ett av modell blåjeans och ett par som var gråa. Så visst, jag har kapitulerat. Jag är nu beredd att ansluta mig till stretchjeansens skara av anhängare.
 
Men jag tänker inte berätta om det på jobbet.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Stretchjeans, mode, outfit, kläder, jeans

Rökningens underskattade fördelar

 
Det är en fredag i maj och kollegan och jag är på besök hos ett av företagets arbetsplatser. Vi gör ett reportage till personaltidningen och på plats har vi tagit bilder och intervjuat personalen. Som vanligt är det både roligt och intressant att få möta människor i deras vardag - de allra flesta har ju faktiskt något spännande och lärorikt att berätta. Nöjda med materialet vi fått beger vi oss till bilen för att åka tillbaka till jobbet.
 
Men först vill kollegan röka.
 
Jag undrar för mig själv varför människor röker. Ingen människa kan väl ha missat alla fakta som finns om rökningens negativa konsekvenser och som kan sammanfattas i två enkla ord: cancer och död.
 
"Visst, det är klart att jag är medveten om riskerna med rökning men det finns ju faktiskt fördelar också", säger kollegan och fortsätter:
 
"Rökning är något man kan ta till som både tröst och som belöning. Det svåra med att sluta röka är egentligen inte det fysiska beroendet. Istället handlar det om vanan att ta en cig i samband med vissa situationer, typ frukost eller andra måltider". 
 
Kollegan påstår också att rökning är något som både förenar och separerar - när man så själv önskar.
 
"När man är på fest är det ju alltid roligast på balkongen där folk står och röker. Till vardags är det också en bra ursäkt att komma ifrån en stund", säger hon.
 
"Jaha", säger jag och funderar.
 
Präglad av den strävan efter ökad effektivitet som råder i företaget där vi jobbar undrar jag om man inte skulle kunna optimera även rökningen. Skulle man inte på något sätt kunna ta till vara röken som rökarna andas ut, det som vi ickerökare brukar kalla för passiv rökning?
 
Varför inte helt enkelt blåsa in de rökfyllda utandningarna i en ballong? På det viset skulle vi ickerökare slippa passiv rökning samtidigt som rökarna kunde återanvända röken genom att andas in den igen från ballongen. Tänk så mycket pengar rökarna skulle kunna spara då. Och så roligt det skulle se ut på balkongen när det är fest.
 
Att ingen tänkt på det förut. 
 
På bilden ovan har kollegan lånat ut sin cigarettprydda hand för fotografering.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Rökning, hälsa, effektivitet

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter