Media Markt en vän i nöden

Jag läser på ST.nu och Dagbladet.se att Media Markt i Sundsvall har gått back med 46 miljoner kronor. Totalt har elektronikkedjan Media Markt i Sverige förlorat en halv miljard kronor.

När Media Markt för något år sedan slog upp portarna i Birsta köpcentrum, strax utanför Sundsvall, så gav man sig in i en redan överetablerad marknad. I Birsta finns nu totalt fem varuhus (om jag räknat rätt) för elektronikprylar. Ett av dessa (On Off) pallade inte för konkurrensen och gick nyligen i konkurs.

Jag har ingen analys till varför Media Markt gått back (mer än att det råder överetablering) men personligen är jag lite skeptisk till att handla på varuhus typ Media Markt och El-giganten med flera. Säljarna är ofta okunniga om produkterna och mest intresserade av att sälja varor man för tillfället har en kampanj på.

Eftersom jag fotograferar mycket så händer det också att jag lite då och då handlar fotoprylar. Och nästan alltid köper jag fotoprylarna hos Cyberphoto eller Scandinavian Photo via nätet. Dessa två företag har ett komplett sortiment av fotoprylar och även kunniga säljare (man kan ringa dit och resonera med dem).

Visst, fördelen med Media Markt är att de har många kameror utställda i butiken. Så ibland har det hänt att jag gått dit för att klämma på någon kamera jag är intresserad av, men sedan har jag gått hem för att beställa den från nätet.

Fast i vintras hade jag stor nytta av Media Markt. Vårt avlopp i huset hade blivit igensatt så därför kunde vi inte gå på toa. Då åkte jag till Media Markt för att låna varuhusets toalett (vi bor nämligen inte så långt ifrån) därför att den toaletten är både rymlig och trevlig.

Så därför betraktar jag trots allt Media Markt som min vän i nöden.


Läs även andra bloggares åsikter om Media Markt, El-giganten, Sundsvalls Tidning, Dagbladet, Sundsvall, Birsta, Cyberphoto, Scandinavian Photo

Skellefteå - fruktbarhetens stad



Likt Columbus en gång upptäckte Amerika så har jag under senare år upptäckt Skellefteå. Innan 2006 hade jag i stort sett aldrig varit här men i början av veckan besökte jag staden för tredje gången.

Samtliga gånger jag besökt Skellefteå har varit å jobbets vägnar. Denna gång blev det endast ett snabbt besök, eftersom jag och kollegan behövde göra en matpaus under vår reportageresa norrut.

Mitt på torget i Skellefteå finns en besynnerlig tingest som antagligen är någon sorts offentlig dekoration (se bilden ovan). Den kallas Lyftet och man behöver inte ligga inne med speciellt mycket snuskig fantasi för att få associationer till en viss manlig kroppsdel.

Jag undrar vad tanken med Lyftet är. Kanske är det en hyllning till den manliga fruktbarheten och utgör en kultplats för stadens innevånare. Jag kan se framför mig hur Skellefteborna samlas runt Lyftet och med heliga riter försöker motverka en negativ befolkningstillväxt i kommunen.


Jag tycker Skellefteå verkar vara en trevlig stad som man inte glömmer i första taget efter en promenad över torget.



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Bli sjuk av förmiddags-TV



Det är tisdag förmiddag och jag sitter i lobbyn på Hotell Lappland i Lycksele. Jag och min kollega befinner oss på en liten reportageresa i norra Sverige som ska resultera i ett antal reportage i vår personaltidning. Igår var vi i Piteå, och idag alltså i Lycksele.

Vi har fått några håltimmar innan nästa reportageuppdrag och vad gör man då? Jo, då sätter man sig naturligtvis vid var sin laptop och kollar mail och surfar runt lite i största allmänhet.

På väggen i lobbyn hänger en platt-TV som visar förmiddags-TV på TV 4. Jag har faktiskt nästan aldrig sett på TV på en förmiddag, och tittar intresserat på ett inslag om när man monterar en liten röd stuga längst upp på Globen. Undrar hur det känns att stå där uppe.

När Nyhetsmorgon slutar tar ett program vid som heter Doctors. Det visar sig vara en amerikansk pratshow med ett gäng äppelkäcka läkare som ohämmat frossar i olika sjukdomstillstånd. Temat denna dag verkar vara smittorisker och vi får veta allt om hur stora riskerna är att bli smittad av olika sjukdomar, allt från bältros till utslag efter rakning.

Det börjar klia på hakan och jag känner att jag inte längre pallar för detta oerhörda program. Jag försöker byta kanal, men det går inte. I stället utbryter myrornas krig på samtliga kanaler.

Om man inte redan är sjuk så är risken stor att man blir det av att se detta program.

Jag packar ihop min dator och flyr ut ur hotellet. Min kollega kommer efter och vi åker och gör reportage om produktion av trävaror. Det är sådant man mår bra av.

(Bilden ovan: Platt-TVn, i det för övrigt trevliga Hotell Lappland, bjöd på ångestframkallande sjukdoms-TV) 


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Titlar ända in i döden



I torsdags var det Kristi himmelsfärds dag och i sällskap med min 84-åriga faster gjorde jag och min sambo ett besök på kyrkogården. Vi hade med oss penséer som vi planterade på mina föräldrars grav och när det var klart promenerade vi runt på kyrkogården lite.

Min faster är trots sin mogna ålder i god form, både fysiskt och mentalt, och under promenaden känner hon igen många namn på gravstenarna. Flera var hon bekant med och kunde berätta små historier om.

Under promenaden konstaterade vi att på kyrkogårdens äldre gravstenar fanns ofta de avlidnas titlar. Och förutom den ofta förkommande titeln hemmansägare noterade vi även bland annat trotjänarinnan och flottningsförmannen på stenarna.

På de modernare stenarna fanns däremot nästan inga titlar angivna. Jag funderar på hur det skulle se ut med någon av dagens yrken på en gravsten. Typ: Här vilar managementkonsulten NN, eller kanske Här vilar framåttänkaren NN (jag såg faktiskt en annons för ett tag sedan där ett företag sökte en framåttänkare). 

Härom dagen fick jag ett nyhetsbrev från tidningen Kamera & Bild där man kunde se en intervju med Julieanne Kost som är Photoshop-evangelist. Det är en titel i 2000-talet, det.

Tiderna förändras alltså. Förr i tiden visade man sin identitet på gravstenen, idag kan man göra det på Facebook - medan man fortfarande är i livet. Bra, va?



Läs även andra bloggares åsikter om
, , ,

På väg att bli blogghora?

Läser på Expressen.se en krönika av Ninni Schulman där hon skriver om sitt maniska bloggande. Ninni Schulman skriver bland annat: "Att blogga ger ett rus som jag tror kan jämföras med vilket narkotikaklassat preparat som helst."

Det värsta är att jag känner igen mig lite i hennes beskrivning. Jag har ständigt minna sinnen öppna för att kunna snappa upp något intressant att skriva om.

Jag blogghorar regelbundet, det vill säga länkar mina blogginlägg till i första hand artiklar på Aftonbladet.se: Men det händer även att jag horar på andra nyhetssajter på nätet. Precis som Ninni Schulman kollar jag också regelbundet besöksstatistiken och blir glad när den ibland pekar uppåt. 

Men ännu har det inte gått så långt att jag betraktar det som ett problem.

Jag har tidigare skrivit inlägg i min blogg där jag funderar över mina nät- och bloggvanor:
Kung i mitt eget bloggrike
På väg att bli ett bloggmonster
Facebook ger mig ångest


 Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Gayvänligt på hotellet



Min sambo och jag har bestämt oss för att göra en weekendresa till Jurmala (badort strax utanför Riga i Lettland) om en månad. Och precis som förra gången vi var där så tänkte vi även denna gång flyga med Ryan Air. Flygbolaget i fråga trafikerar nämligen rutten Skavsta - Riga och har man tur kan man komma riktigt billigt undan.

Men det gäller att boka biljetter i rätt tid - och vad som är rätt tid är som ett lotteri. När jag kollade på Ryan Airs webbsida för en vecka sedan kostade en tur- och returresa för tre personer (min son ska också hänga med) drygt 400 kronor, inklusive skatter, avgifter och en resväska (man får nämligen betala extra för varje resväska). När jag kollade i förrgår hade priset plötsligt höjts till ca 1500, och i går var det nere på 1000 kronor.

Jag skyndade mig att boka, för trots allt är 1000 kronor ganska överkomligt för en flygresa för tre personer. Men det gäller alltså ha full koll när man bokar hos Ryan Air, numera får man till och med betala extra när man checkar in.

När flygresan var bokad kollade vi på nätet efter någonstans att bo. Och det lutar också åt att vi måste bo en natt på hotell, natten innan vi lyfter från Skavsta. Passande nog finns det ett nybyggt hotell alldeles intill flygplatsen.


På bokningssajten Booking.com finns en beskrivning av hotellet och under rubriken Faciliteter står det bland annat att hotellet är gayvänligt. Liknande omdömen finns även om flera hotell i Riga. 

Jag har hört talas om exempelvis hotell och restauranger som är barnvänliga, och då brukar det innebära att det bland annat finns speciella barnmenyer samt lekrum för barn. Men vad innebär det när ett hotell är gayvänligt? Finns det speciella gaymenyer eller särskilda gayrum. Vad jag vet så är väl homosexuella som folk är mest, de äter och sover väl som alla andra.

Jag tog upp detta till diskussion med min sambo som sa: "Det kanske trots allt finns särskilda gaymenyer. Kommer du inte ihåg när vi var i Amsterdam? Där kunde man ju köpa pasta som såg ut som små snoppar" Men så tillade hon: "Men det finns ju homosexuella av båda könen, och alla borde ju vara välkomna när det kallas gayvänligt."

Hur som helst, det ska bli kul att åka iväg en sväng till Jurmala.

(Bilden ovan: Förra gången vi reste till Riga och Jurmala var sommaren 2007. Här en bit av den 3,2 mil långa stranden i Jurmala.)



Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Armenien bäst i Eurovision song contest



Norge?

Nog måste man väl ändå säga att det är lite förvånande att det blev Norge som vann årets Eurovision song contest. Trenden de senaste åren har ju varit vinnarlåtar med österländska tongångar, och norska slutresultat långt ner på listan. Jag tycker inte låten är dålig, den är bara väldigt...norsk.

Ändå tycker jag det är fullständigt obegripligt hur en klämkäck norsk gut med en klämkäck norsk låt kan dra in tolvpoängare efter tolvpoängare även från syd- och östeuropa.

Men naturligtvis säger jag: Grattis Norge, det är ni värda! Jag har alltid gillat Norge och normännen, och jag skulle gärna besöka Norge oftare om inte allt vore så himla dyrt där.

Själv gillade jag Armeniens bidrag bäst. Cool blandning av österländska tongångar och västerländsk rock.

Några övriga reflektioner från Eurovisionsfinalen i Moskva:

¤ Jag gillade budskapet i Israels bidrag där en israel och en palestinier sjöng tillsamman. Respect!

¤ Jag tycker faktiskt att Eurovisionsprogrammen är bättre nu för tiden än tidigare. Det östeuropeiska inslaget har blivit en vitamininjektion och jag blir bara trött på typ Frankrike och England som envisas med att skicka sina sega bidrag. 

¤ Hela showen kostade 340 miljoner kronor varav öppningsdelen kostade 10 miljoner kronor. Jag undrar: var är den ekonomiska krisen?

Sverige och Malena då? Ja, jag hade nog inga större förväntningar på den låten i finalen och blev kanske inte så förvånad över det dåliga resultatet. Men, men. Allt kan ju hända i Schlagerfestivalen.

Bilden ovan: Inga & Anush representerade Armenien i Eurovision song contest.

Här kommer en liten opinionsundersökning jag totat ihop:



Aftonbladet:
Norge vann schlager-EM

"Jag ska festa hela natten"

"Europa är inte redo för mina höga toner"
Läsarna: Du var fem plus, Malena!
Vem är bäst i finalen? Rösta här!
Brittisk tv-stjärna sågar Malena
Malena höll på Norge


Läs även andra bloggares åsikter om Norge, Eurovision song contest, Sverige, Armenien, Israel, Moskva, Malena, Melodivestival, Schlagerfestival

Rösta inte på mig i EU-valet




Idag kan jag meddela att jag inte ställer upp som kandidat i EU-valet den 7 juni. Skälet är att jag inte har någon som helst lust att flytta till Bryssel för att i parlamentets korridorer bli jagad av lobbyister som försöker tvinga på mig sina särintressen.

Visserligen har jag hört att EU-politiker tjänar bra men samtidigt tror jag de också har väldigt långa arbetsdagar. För min egen del prioriterar jag att få arbeta på dagarna och vara ledig på kvällarna och få sova ut på helgerna. I mina ögon är EU-politiker ett skitjobb. Ungefär som att steka hamburgare på McDonalds (som också förefaller vara ett stressigt jobb men inte alls lika mycket betalt).

Nej, jag vill fortsätta att sitta vid min dator och förse bloggvärlden med djupa analyser av samtiden. Jag trivs också bra med att få vara en medarbetare i ett osexigt svenskt skogsföretag. Och trots att jag inte vill jobba vare sig i Europaparlamentet eller på McDonalds respekterar jag dem som gör det.

Som någon sa: It's a Dirty Job, But Someone's Gotta Do It.

Delta gärna i min lilla opinionsundersökning nedan:


EU-valet i Aftonbladet:
Läsarna: Bra med EU-polis

"De vill skapa Europas förenta stater"

Partierna om EU och brottsligheten

Vilket parti borde du rösta på?
Här är kandidaterna till EU-parlamentet
Positiv ton ska ge M-röster i EU-val
Gubbkuppen


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

En myra på promenad



Bara några rader om min nya vinjettbild (header) längst upp på bloggsidan. Tycker det är kul att variera mig lite och testa nya bilder ibland. Den här bilden är tagen sommaren 2007 när vi var på semester i Kroatien, och vid ett tillfälle kom en myra tappert släpade på en brödmula över vårt badlakan. Jag skyndade mig att ställa in macroläget på kameran och tog en serie bilder.

När jag tittar på bilden så inser jag att längtar efter sommar och semester...

Är raggmunk fin mat?

Leif Mannerströms Raggmunk med fläsk

Härom dagen gjorde jag raggmunk till middag, en maträtt jag tycker väldigt mycket om. Jag tänkte egentligen göra rårakor men de gick bara sönder i stekpannan så jag ändrade strategi och gick över till att göra raggmunk i stället. Med andra ord, jag hällde i mjölk, vetemjöl och några ägg i potatisgeggan och vips fick innehållet i stekpannan en fast och fin form.

Jag var faktiskt ganska stolt när jag något senare kunde servera familjen ett gäng gyllenbruna raggmunkar, och till dessa bacon och lingonsylt.

Själv tyckte jag att jag gått i land med ett mästerstycke, som lagat i ordning denna middag. Men kan man kalla det för fin mat?

Vad är egentligen definitionen på fin mat? På sätt och vis tycker jag raggmunk är fin mat, jag har ju faktiskt lagat mat av riktiga råvaror. Det är ju inte alls frågan om något halvfabrikat.

Men handlar fin mat om vilka råvaror man använt, eller är det egentligen priset det är frågan om? Blir det fin mat när man äter kött som har högt kilopris?

Hm... Jo, priset har nog stor betydelse i sammanhanget.

Men den finaste maten är nog den som tillagats med kärlek, vilket är fallet när jag gör raggmunkar.

(Bilden ovan är för ovanlighetens skull inte tagen av mig. Jag var tvungen att kolla på nätet för att hitta en bild på raggmunk)


Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

Deklarationspanik



Klockan är 21.30 på kvällen den 4 maj 2009 och för en halvtimme sedan insåg jag att det är sista dagen att lämna in deklarationen. Snabbt som attan letade jag fram min deklarationsblankett ur tidningshögen på skrivbordet för att skriva under den. Samtidigt kom min sambo in i rummet.

- Du, vafan, det är ju sista inlämningsdag för deklarationen idag, säger jag. Det hade jag alldeles glömt bort. Jag kan ta med din också så åker jag bort till skattehuset och lämnar in den.

- Va, säger sambon. Läser inte du tidningarna? Det har skrivits ett antal gånger i tidningarna att man slutat med drive-in-inlämningen. Istället ska man deklarera via sms eller Internet.

- Och om man nödvändigtvis vill lämna in deklarationen på papper så måste man skicka in den med snigelpost, och det är  ju för sent nu, tilläger hon.

- Ingen drive-in-inlämningen?, säger jag och hickar till.

- Än sen då?, säger sambon. Det är ju hur enkelt som helst att deklarera elektroniskt. Kolla på din blankett hur man gör.

Då inser jag att jag faktiskt deklarerade via Internet i fjol. Och efter några klick på Skatteverkets hemsida så är årets deklaration klar, lika enkelt som förra året.

Min puls är nu normal igen och jag kan återgå till bloggen.

(Bilden ovan: Så här ser vårt Internetmodem och vår router ut. Det var genom den gula sladden som min elektroniska deklaration åkte iväg till Skatteverket.)


Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

En minigris är skjuten



Härom dagen tog jag ovanstående bild med min mobilkamera, en bild som jag känner ett intensivt behov att dela med mig av till läsekretsen. Bilden är tagen på en livsmedelsaffär i Sundsvall och visar löpsedlarna för de nyss anlända kvällstidningarna. Kolla in Aftonbladets löpsedel till vänster och rubriken "Robinson-Jarmo sköt ihjäl ex-fruns minigris".

I sina strävanden att sälja så många lösnummer som möjligt är det ju ett bekant faktum att kvällstidningarnas löpsedlar har stor betydelse för försäljningen. Det innebär ju att rubrikerna på löpsedlarna refererar till artiklar som många förväntas vilja läsa om.

Därför undrar jag: Finns det verkligen människor som utbrister följande replik när de ser ovanstående löpsedlar?

- Yes, idag måste jag verkligen köpa Aftonbladet så jag får läsa om Robinson-Jarmo när han sköt en minigris.

Robinson-Jarmo har alltså skjutit en minigris.

För det första: vem är Robinson-Jarmo?

Visst, jag förstår att det är någon av deltagarna i dokusåpan Robinson eftersom han kallas Robinson-Jarmo. Men är det verkligen på det viset att vad deltagarna i TV-såpor har för sig engagerar folk mer än det som händer i den verkliga verkligheten runt omkring oss?

För det andra: Han har skjutit en minigris.

Herregud! Om han skjutit sin ex-fru eller någon av de övriga Robinsondeltagarna kanske det funnits ett läsvärde i artikeln. Men en minigris...

Är vår verklighet verkligen så innehållslös att det är dokusåporna som ger oss spänning?



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Robinson i Aftonbladet:
Straffet: Ingen lyx-semester

Paktkungens sorti blev snöplig och ynklig


Piratpartiet in i riksdagen?

Igår berättade jag i min blogg att jag deltog i en förstamajdemonstration samt att jag gillar Socialdemokraterna. I samma blogginlägg gjorde jag också en (något tillspetsad) analys av de övriga partier som ställer upp i riksdagsvalet. Av alla de kommentarer jag fick så kom de flesta från uppretade piratpartister (blev lite överraskad där) som gick igång ordentligt på mitt påstående att Piratpartiet består av "omogna hackervalpar".

Reaktionerna är intressanta ur flera aspekter.

1. Varför var det bara Piratpartister som blev upprörda? Jag var ju inte direkt snäll mot något av de nämnda partierna. Beror det på att det är bara Piratpartister som ser nätet som ett naturligt debattforum eller är det helt enkelt så att Piratpartiet har många anhängare? Det kanske är just Piratpartiet som blir det stora hotet mot de etablerade partierna i nästa val, inte Sverigedemokraterna.

2. Efter att ha läst kommentarerna så vet jag nu att Piratpartiet inte bara består av hackervalpar. Och jag håller med Marcus (en av dem som kommenterade inlägget) att "jakten på fildelare INTE får gå ut över medborgarnas integritetskydd".

Jag har tidigare bloggat i samband med inledningen av Pirate Bay-rättegången där jag bland annat skriver att jag inte tror att myndigheterna löser några problem med att jaga vanliga medborgare som laddar ner mp 3-låtar. I stället tycker jag det är musik- och filmbranschen som måste utnyttja den tillgängliga tekniken kommersiellt i stället för att ropa på förbud.

För mig blir ändå valet Socialdemokraterna därför att de har en helhetssyn och de har en ideologi som passar mig. Och till skillnad från Marcus tror jag vår vardag faktiskt på verkas en hel del beroende på om vi har en röd eller blå regering.

Aftonbladet i dag:
Pirate Bay-männen riskerar nytt åtal
Hur ska Piratpartiet förvalta makten?
Piratpartiet är fjärde störst i Sverige

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Därför demonstrerade jag 1 maj



Gratisätning eller inte.

Det var frågan jag ställde mig när jag funderade på vilket demonstrationståg jag skulle ansluta mig till idag. Timrås socialdemokrater hade nämligen lockat med gratis buffé på O´Learys om man gick i deras tåg men jag valde ändå att ansluta mig till Socialdemokraternas 1 majtåg i Sundsvall (trots att jag faktiskt bor i Timrå). Känner mig liksom mer hemma där eftersom jag fram till för tre år sedan var Sundsvallsbo.

Det finns mycket man kan säga om Socialdemokraterna, både på riks- och kommunalnivå, men för mig handlar det om ideologi. Jag anser nämligen att alla människor är lika mycket värda och det parti som ligger närmast den synen är trots allt Socialdemokraterna.

Tyvärr så har väl Socialdemokraterna just nu inte någon optimal partiordförande och statsministerkandidat. Om Mona Sahlin hade en egen fan-club skulle jag nog inte vara med i den.

Men varför är då Socialdemokraterna det parti som lockar mig mest? Ja, vad är egentligen alternativen? Låt oss titta på vilka övriga partier som står till buds, och min analys av dem:

Moderaterna: Inget alternativ för mig. För mig är det fullständigt uteslutet att rösta på ett parti som har klasskillnader som ideologi. Jag känner ingen samhörighet med fisförnäm överklass och vattenkammade börsyuppisar.

Folkpartiet: Vill man vara snäll kanske man kan säga att folkpartiet under typ 1980-talet utgjorde något slags mänskligt inslag i borgerligheten men idag, med partiordförande Jan Björklund i spetsen, är Folkpartiet, med sin batongliberalism, bara en kopia av moderaterna.

Kristdemokraterna: Kristna värderingar med kärnfamiljen i centrum, säger KD. I praktiken homofobi och ytterligare ett stödparti till Moderaterna, säger jag. Inget alternativ för mig.

Centern: Det parti som i början av 1900-talet började som ett intresseparti för Sveriges bönder hade faktiskt en del mänskliga drag under 1990-talet, under Olof Johanssons ledning. Idag har dock den nuvarande partiordföranden Maud Olofsson styrt Centerns kurs ordentligt åt höger.

Vänsterpartiet: Det finns ibland stunder då jag kan finna intressanta inslag i vissa idéer som vänstern för fram. Men eftersom de har lite svårt att helt och hållet frigöra sig från det kommunistiska oket har jag svårt att rösta på dem.

Miljöpartiet: Detta parti har säkert till stor del medverkat till att miljöfrågorna lyfts upp i den allmänna debatten. Det är bra, men fortfarande känns Miljöpartiets profil väldigt flummig och ingenting för mig.

Sverigedemokraterna: Man behöver bara kolla på deras egen hemsida för att inse att de är fullständigt livsfarliga. Deras slogan är "Trygghet och tradition" och under rubriken Våra åsikter skriver de bland annat: "Vi förespråkar en moralisk upprustning, vi värnar västerlandets kristna etik, och vi vill stärka nationalkänslan, för att på så sätt skapa en större trygghet och gemenskap inom det svenska samhället". I praktiken rasistideologi förklädd till "vanligt" politiskt parti. Håll dem långt borta från riksdagen!

Piratpartiet: Enfrågeparti där det mänskliga behovet av fildelning via Internet står i fokus. När det gäller den specifika frågan om fildelning kanske de ibland får in en del poäng, men hur mycket koll har de egentligen på sjukvård och arbetsmarknadspolitik mm. Omogna hackervalpar har nog inget i riksdagen att göra.

Socialdemokraterna: Mitt val i politiken.

(Bilden ovan är från dagens demonstration i Sundsvall)


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , , , , ,

Första maj i Aftonbladet:
Burop mötte Wanja
"Jag känner mig starkare"
Upprörda känslor när Sahlin skulle tala
Väljarnas råd till Mona Sahlin
Häv förlamningen och tänd gnistan
Protestera mera
Upp till pamp
Vad vill du säga på 1 maj?
Läs Wanjas hela första majtal

Sundsvalls Tidning:
Metalls ordförande oroas över växande klyftor

Att vara Per-Anders


Mediekändisen Alex Schulmans blogg heter Att vara Alex Schulman och är tydligen en av Sveriges mest lästa. I sin blogg är han ofta arg, och i vart och vartannat inlägg trycker han till olika personer i sin omgivning. Så är det tydligen när man är Alex Schulman.
 
Men hur är det då att vara Per-Anders? Jo, tack bra. För tillfället har jag en begynnande övervikt som jag känner att jag borde göra något åt. Just nu väger jag 95 kilo vilket är minst tio kilo för mycket.

Bilden här intill är tagen för drygt ett år sedan då jag vägde endast 86 kilo. Den vikten var resultatet av tre månaders intensiv bantning inför en ljumskbråckoperation. På bilden är jag nyopererad och har ett stort sår i ljumsken. För att kunna duscha utan att få vatten i såret klippte jag till en ICA-kasse och tejpade fast tunt midjan. Jag blev så imponerad av min look så jag tog en bild av mig själv.

Så kan det bli ibland när man är Per-Anders.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , ,

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter