Fördelen med Willys i Timrå

För snart ett och ett halvt halvt år sedan lade ICA-butiken här i Timrå ner verksamheten. När allt i butiken var bortsålt stängde man och slog igen. Sedan stod butikslokalen tom ett bra tag men i slutet av förra året drog kommersen igång igen. Då öppnade Willys en ny butik i lokalen. 
 
Nackdelen med Willys i Timrå är att de bara har mellanfil från Garant. Jag vill ha "normal" fil från typ Arla eller Norrmejerier.
 
Fördelen med samma Willysbutik är att entrén ligger mot gatan och om man ställer bilen på parkeringsfickan alldeles intill är det nära att snabbt rusa in om man har brottom och bara behöver någon enstaka vara.
 
Ville bara säga det.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Willys, Timrå, blogg100

Politik och humor med Schyffert och Lindström

 
Var och kollade på föreställningen Ägd med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström i fredags. Gillar den skarpt. 
 
Schyfferts och Lindströms show är politisk. Den handlar om samhällsfrågor, om ekonomi och om marknaden - med andra ord om ämnen som vanligtvis kan tyckas tråkiga och torra. Men tempot under föreställningen är högt, de behåller publikens fokus hela tiden och det blir aldrig tråkigt. Under den knappt två timmar långa föreställningen skrattar jag så mycket att jag får omväxlande yrselkänningar, huvudvärk och... ja, känner bara lycka.
 
De sätter fingret på diverse tramsigheter som vi i de breda samhällslagren ägnar oss åt; allt från kapptävling i villaområdet om vem som har värsta grillen till patetiska Facebookuppdateringar. Frågan är: vad håller vi egentligen på med?
 
Deras devis är; marknadsekonomin funkar så länge alla tror på den. Men vad händer om någon börjar ifrågasätta att marknaden ensam ska få styra våra liv, vad vi gör, och vad vi köper?
 
Tänk om Schyffert och Lindström vore politiker. Vilka berikande debatter det skulle vara i Agenda. Jag menar, dessa två komiker anstränger sig för att förklara för oss vanliga människor, på ett pedagogiskt och humoristiskt sätt, hur samhället fungerar. Det gör inte politikerna som blir utfrågade i TV. De ägnar sig istället åt pajkastning och verbala tjuvnyp, för att visa sig duktiga inför respektive partiers funktionärer (samt alla wannabetyckare på Twitter).
 
Henrik Schyffert som statsminister och Fredrik Lindström som finansminister, det vore nånting det.
 
Bilden: Henrik Schyffert och Fredrik Lindström i Tonhallen i Sundsvall i fredags.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Henrik Schyffert, Fredrik Lindström, blogg100, ägd, politik, ekonomi

Om diktaturer, vapen och moral

Jag tillhör ju oss som tycker det känns bra att Sverige inte förnyade avtalet om krigsmaterielleverander till Saudiarabien. All heder åt utrikesminister Margot Wallström för hennes avståndstagande mot Saudiarabiens brott mot mänskliga rättigheter.
 
Saudiarabien är en brutal diktatur där straffet för äktenskapsbrott är halshuggning och där regimkritiker riskerar spöstraff. I Saudiarabien är politiska partier och fackföreningar förbjudna, och homosexualitet är belagt med dödsstraff. Kvinnor tillåts inte att bestämma över sina egna liv utan står under manligt förmyndarskap. Kvinnor är också förbjudna att köra bil. 
 
När regeringen stoppade krigsmaterielexporten surnade Saudiarabiens ledare till vilket fick till följd att det svenska näringslivet fick panik. Risken fanns ju att många andra affärer (som inte har med vapenexport att göra) också skulle gå om intet. Ett argument från näringslivet (och andra högerdebattörer) var: att göra affärer med diktaturer är ett sätt att påverka dem i rätt demokratisk riktning. 
 
Det tror jag inte alls på. Att göra affärer med ett land som Saudiarabien innebär bara att man bekräftar deras ickedemokratiska statsskick och accepterar att landet bryter mot de mänskliga rättigheterna.
 
Skulle det vara okej om Sverige sålde vapen till exempelvis IS? Idag tror jag de flesta svenskar skulle se det som en fullständigt horribel tanke. Men om vi tänker oss ett framtida scenario där IS får stor makt och inflytande (och mycket pengar) skulle då Sverige "ha råd" att låta bli att exportera till denna terroristorganisation?
 
Under de senaste dagarna har Saudiarabien bombat och skjutit granater mot Jemen. Är det med svenska vapen man skickar iväg död och förintelse mot oskyldiga människor i sitt grannland?
 
I dagarna har statsminister Löfvén varit på besök i Kina, vilket är ytterligare en diktatur Sverige gör affärer med. Nu har också det svenska näringslivet och regeringen, med svenske kungens hjälp, lyckats återställa de "goda relationerna" med Saudiarabien. 
 
Saudiarabien, Kina, Islamiska staten. Vart går egentligen gränsen mellan sund handel och cynisk omoral?
 
Vilket har det största värdet - demokrati eller ekonomiska rikedomar?
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, saudivapen, Saudiarabien, Kina, Löfvén, socialdemokraterna, politik

Fototriss: fåglar

För att gå iland med med veckans tema, fåglar, hos fotoutmaningen Fototriss så bestämmer jag mig att frångå en av mina principer. Principen i fråga är att alltid ta nya bilder till varje tema men denna gång väljer jag att leta fram några fågelbilder ur arkivet. Min första bild är från i somras då vi besökte Sydkoster och föreställer ett fjäderfä (tupp eller höna?) i en inhägnad på ön.
 
Den andra bilden tog jag i december, 2011 i Tallin. Vi var på julmarknad och mitt på torget stod en stor julgran där ett antal småfåglar hade sin vistelse.
 
Sista bilden tog jag för snart ett år sedan i Reykjavik. Island är kanske inte mest känt för sina fåglar (frågan är om det överhuvud taget finns några där) men helt plötsligt hittade vi dessa djur som betade intill en vägkorsning i centrala stan. Jag har inte en aning om vilken sorts fåglar detta är.
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Fototriss, fåglar

Snötyngda fjädrar

 
Våren var på väg men hejdade sig. Igår eftermiddag var det torrt på vägarna och långt gången snösmältning, imorse när jag klev ut genom dörren låg massor med snö på marken. Det är sånt som kallas aprilväder, men nu redan i mars.
 
Idag åt jag lunch på restaurang. Vanligtvis brukar jag ha med mig matlåda hemifrån på jobbet men idag blev det till att ge sig ut i snöslasket. Vi skulle tacka av en medarbetare som slutade. Vid restaurangentrén stod en kruka med påskris och gråblå fjädrar. Fjädrarna var genomblöta av slaskvädret och såg väldigt ledsna ut. Jag tog en bild med mobilen på de vattentyngda fjädrarna (bilden ovan). 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

Pölsa

 
Sambon och jag sitter i vardagsrumssoffan och surfar på varsin iPad. Sambon bestämmer sig för att inleda ett samtal. 

"Idag serverades det pölsa i skolmatsalen på skolan där jag jobbar. Inte så många av barnen tyckte det var gott", säger hon. 

"Kanske inte så oväntat. Pölsa har aldrig tillhört någon av mina favoriträtter", säger jag. "Jag minns pölsa från barndomen som något sorts nödvändig ont i tillvaron. För mig är pölsa en sunkig 1970-talsrätt. Finns det överhuvud taget någon som äter pölsa nuförtiden?

"Om pölsa är tillagat på rätt sätt tycker jag det är helt ok", säger sambon.

"När jag äter pölsa får jag en förnimmelse om att äta hjärnsubstans. Jag har visserligen aldrig ätit hjärnsubstans men jag inbillar mig att färgen och konsistensen är densamma", säger jag.
 
"Det tycker inte jag", säger sambon.
 
"Okej", säger jag.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Pölsa, blogg100

Det hände igen

Plötsligt dyker det upp, mitt under förmiddagsfikat på jobbet. Blogguppslaget. Jag tänker: det där måste jag blogga om ikväll när jag kommer hem. Men nu ikväll när jag sätter mig för att skriva, då har jag glömt vad uppslaget handlade om.
 
Jag gjorde alltså samma misstag igen - jag missade att skriva ner idén när den kom. Att jag aldrig lär mig.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

50 mil tur och retur

 
Idag har jag kört sträckan Sundsvall - Nordmaling tur och retur. Typ 50 mil blev det totalt. På sågverket jag besökte gjorde jag en intervju till en artikel i personaltidningen - på engelska. Mannen jag intervjuade var amerikan, vilka brukar vara lättare att prata engelska med än engelsmän. Jag vet inte riktigt varför jag tycker det, men amerikaner pratar mer begripligt än britter - på nåt vis.
 
När jag tittade i anteckningsboken efteråt hade jag skrivt fraser blandat både på engelska och svenska. Så kan det gå.
 
Bilden ovan tog jag på vägen hem. Jag var på väg ut från en parkeringsficka (så jag körde väldigt sakta) då jag såg de mäktiga molnen - som blev ännu mäktigare efter lite pålagd HDR-effekt i min iPad.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

Get your motor running. Head out on the highway.

Motorvägen mot Sundvalls norra infart. Bilen framför mig kör 100 kilometer i timmen. Jag kör om. 

Då ökar den framförvarande bilen farten och när vi båda är uppe i 110 (vilket är hastighetsbegränsningen) ligger vi jämsides. För att kunna fullborda omkörningen tvingas jag gasa på ytterligare och är uppe i 120 km i timmen innan jag lyckas ta mig förbi.

Visst, jag kunde ha saktat in och avbrutit omkörningen men det kändes inte så lockande eftersom flera bilar låg bakom. 

Frågan jag ställer mig är varför föraren ökade farten när jag var på väg att köra om. Hade hen medvetet lagt sig på hundra knyck bara för att vänta in första bästa bilist som kom ifatt, för att sedan "köra ikapp" när hen var på väg att bli omkörd? 
 
Jag fattar inte sånt där.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

Jordskorpan förefaller vara tunn i Timrå

 
Med våren kommer snösmältningen. Först smälter den lösa snön uppe på snöhögarna, sist smälter isen längst ner. Och varje år är man där och hackar med spaden, för att påskynda att också den tjuriga isen smälter bort.
 
Igår var jag ute på gården och hackade, men isen var hård och ville inte ge med sig. Först hackade jag med spaden - sedan med ett spett. Jag tog i allt vad jag kunde, men uppenbart drämde jag till lite för hårt. Se videoklippet ovan vad som hände.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, timrå, sundsvall, våren, vår

Fototriss: nostalgi

Jag är egentligen inte mycket för nostalgi. Den bästa tiden är nu och saker och ting kan bara bli bättre, tycker jag. Men oavsett vad jag tycker så är nostalgi temat hos Fototriss och jag har letat fram några saker som minner om en svunnen tid i mitt liv. Labyrintspelet på min första bild är typ 30 år gammalt. 
 
Nallen på min andra bild var min sons bästa vän när han var liten. Nallen har blivit lite platt av alla kramar den fått. 
 
Jag har alltid älskat musik och när jag var ung (innan CD-tiden) köpte jag många vinylskivor. Numera spelar jag aldrig vinylskivor och det är inte ofta jag spelar CD-skivor heller. Nuförtiden är det musik på datorn som gäller för hela slanten. Men jag har en skivspelare kvar som jag för bildens skull tog en närmare titt på ikväll.
 
Bilderna har jag också lagt upp på Instagram.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Fototriss, foto, nostalgi

Jag gjorde i alla fall ett försök

 
Solförmörkelsen idag. Fotoförsök.
 
För sent insåg jag att jag hade ett möte på jobbet inbokat just under den där timmen då månen skulle passera mellan solen och jorden. Genom fönstret i rummet där mötet ägde rum såg jag hur ljuset utanför gradvis blev liksom - dovare. Det liknade inte skymning, men på nåt vis blev ljuset matt. 
 
Efter en halvtimme reste jag mig och lämnade mötesrummet. Jag gick och hämtade mina kameror - min ambition var att försöka fota solförmörkelsen, trots att jag visste att det skulle bli svårt.
 
På parkeringen utanför jobbet hade en ansenlig skara människor samlats, utrustade med svetsglas, mobiler och gamla datadiskar. Jag började med att fota rakt mot solen, sedan fotade jag genom ett svetsglas som jag lånade av en man.
 
Som väntat blev resultatet inte speciellt bra. När jag tittade med blotta ögat genom svetsglaset så jag ljusskärvan från den partiellt täckta solen. Men när jag fotade genom svetsglaset blev solen på bilden endast en stor vit prick. Solens sken var oerhört stark. 
 
Bilden ovan tog jag utan filter med min Nikon D610 och bilden nedan genom svetsglaset med min mobil (där man åtminstone kan skymta solskärvan)! På Instagram har jag lagt upp en bild jag tog med min Canon Powershot G12. Jag tror säkert det blivit bättre bilder om jag hade haft mer kunskap om hur jag skulle gått tillväga.
 
Men en trots att jag inte lyckades det karaktäristiska solskärvan blev bilderna ganska coola ändå.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Solförmörkelse, Sundsvall, Timrå, blogg100

När verkligheten kom i vägen

Det blev en sån där dag igen. En sån där dag då det inte fanns nån tid att blogga. Verkligheten kom i vägen.
 
Men snart är det helg igen. Då ska verkligheten in få vara något problem.
 
Blogg100/19
 

Godnatt

Jag är med i Blogg100. Åtagandet är att skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Det här är mitt inlägg nummer 18.
 
Hittills har det gått riktigt bra. Jag har känt inspirationen flöda och varje dag förmått mig själv att skriva ett inlägg. Fast idag käns skrivandet lite trögare. Jag har ägnat kvällen åt att städa, och nu är jag trött. Just nu ligger inspirationen på noll. Godnatt!
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

Jag har ett problem

 
Det var igår, måndag.
 
Varannan tisdag är det soptämning här på gatan. Då kommer sopbilen och tömmer alla soptunnor som vi villaägare lydigt ställt ut på gatan. Sopbilen brukar komma tidigt på morgonen så därför brukar vi ställa ut soptunnan redan kvällen innan. 
 
Så igår kväll vid ca 22-tiden sa jag till sambon: "nu tar jag och ställer ut suptunnan på gatan".
 
"Ok, ta med dig soppåsen i köket också så blir soptunnan full", sa sambon.
 
Sagt och gjort. Jag tog med mig soppåsen och gick ut.
 
I morse när jag skulle åka till jobbet stod vår soptunna kvar på gården. Jag hade alltså tagit med mig soppåsen ut, lagt den i soptunnan och sedan gått in igen. Jag missade helt enkelt att ställa ut den på gatan. 
 
Nu skulle jag jag vilja säga att det är fullt naturligt att glömma saker ibland. Bara för att man gör en sak så behöver det nödvändigtvis inte följas av en annan sak. Min hjärna gillar inte riktigt att tänka i de banorna. När jag gjort en sak, då är min hjärna inställd på att "allt är klart". Då finns det inte riktigt utrymme för nånting ytterligare som jag måste tänka på. 
 
Problemet just nu är bara vad vi ska göra av soporna de närmsta två veckorna.
 
Bilden: Okej, det är ingen soptunna. Det är en annan sorts tunna. Men det är en i alla fall tunna. Den här tunnan har vi som dekoration på gräsmattan. Bilden tagen i somras.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Timrå, Sundsvall, sopor

På mitt nattduksbord

 
Mitt nattduksbord består av fyra svarta, runda, smala ben av metall samt två hyllor av frostat glas. På den övre hyllan står en klockradio, en burk med pennor, två tomma deodoranter, ett presentkort på SF-biografer samt några Euromynt. Klockradion är av en traditionell modell med gröna digitalsiffror, en snooseknapp och en ratt på sidan där man kan ställa in de olika kanalerna.
 
Bredvid klockradion står min eltandborste i laddningsaggregatet.
 
På den undre hyllan ligger två tandborstetuier (med tillhörande tandborstar), en mobilladdare, en fotoblixt, två anteckningsböcker samt en isskrapa som det står Scandic på. 
 
Ja visst ja. Glömde nämna att på den övre hyllan står även ett glas vatten samt en sänglampa.
 
Bilden ovan: på mitt nattduksbord finns också ett presentkit med en uppsättning nagelvårdsprylar jag vann på en tävling nånstans, nångång.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

Rocka sockorna för det roliga och annorlunda

 
Härom dagen hittade jag en spännande evenemangsinbjudan på Facebook. Evenemanget heter Rocka Sockorna och bakom står en tioårig tjej, Nathea, som vill hylla sin storasyster Noelle. Noelle har Downs syndrom och lillasyster gillar sin storasyster därfär att hon är rolig och annorlunda. 
 
Ibland händer det dock att Nathea får höra fula ord om sin storasyster och då blir hon ledsen. 
 
För att markera att det är bra och roligt att vara annorlunda har Nathea (genom sin mamma) skapat det här evenemanget. 
 
Rocka Sockorna går ut på att man den 20 mars (på fredag) ska dra på dig olika sockor för att visa att man tycker att människor som är annorlunda gör världen bättre, rikare, roligare och mera färgstark. 
 
Ett mycket bra initiativ, tycker jag. Självkart tänkter jag hänga på. Jag har redan bestämt vilka strumpor jag ska ta på mig och även hunnit provat dem tillsammans med sambon (bilden ovan).
 
Rocka Sockorna på Facebook:
https://www.facebook.com/events/1467001283546504/
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Rocka sockorna, blogg100

Fototriss: transportmedel

Det finns en rad olika transportmedel. På den första bilden har jag fotat ett USB-minne. Med ett sådant kan man transportera datafiler som är för stora för att maila eller lägga på Dropbox.
 
En skottkärra är ett typiskt transportmedel på min villatomt. Bland annat transporterar jag pelletssäckar med den.
 
Den sista bilden får bli en arkivbild. Bilden tog jag i somras då vi semestrade på Koster. Farkosten på bilden transporterade människor mellan sydön och nordön.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, transportmedel, Timrå, Sundsvall, foto

Fredagen den 13. En lägesrapport.

Våren rycker allt närmare. Idag har det varit fullt solsken, 11 grader varmt och nästan vårkänsla i luften. Nästan all snö (som numera är snö i istillstånd) är borta från gårdsplanen. På gräsmattan finns det dock en hel del snö kvar. 
 
På vägarna är det torrt och egentligen skulle man kunna köra med sommardäck. Största halkrisken är egentligen all sandningssand som ligger kvar på vägar och trottoarer. 
 
Jag är frestad att byta till sommardäck i helgen. Men jag vet också att det finns en risk med det. April är en lurig månad. Jag minns åtskilliga år under mitt liv då jag trott att våren varit här, men så i slutet av april kom snöstorm och kyla och det hade varit livsfarligt att ha sommardäcken på. Tur att jag brukar vänta i det längsta med att byta däck. Så jag avvaktar nog i år igen. 
 
För övrigt är det fredagen den 13 idag. Jag kan meddela att allt gått bra. Hittills. Fredagen den 13 inföll även förra månaden. Den dagen gick också bra. Det är sånt man får glädjas åt.
 
Bilden ovan: vår katt Houdini fick utgöra illustration till dagens inlägg.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fredag 13, blogg100, Sundsvall, Timrå, våren, vårkänning

Jag är en Mr Spock look-alike

 
För ett par veckor sedan avled den amerikanske skådespelaren Leonard Nimoy. Han var mest känd för sin roll som Mr Spock i TV-serien Star Trek. Karaktären Spock var hälften människa och hälften vulcan, vilken är en påhittad sorts humanoid från den påhittade planeten med samma namn. 
 
Med sitt svarta hår, väl markerade ögonbryn och spetsiga öron hade Spock ett väldigt karaktäristiskt utseende.
 
Det är här vi kommer in på kanadensiska dollarsedlar. Dessa sedlar pryds nämligen av en bild på Wilfrid Laurier som var Kanadas premiärminister mellan 1896 och 1911. På de kanadensiska dollarsedlarna påminner Laurier till utseendet lite om Spock.
 
Som en hyllning till den avlidne Leonard Nimy har många Spockfans i Kanada under de senaste veckorna ritat på dollarsedlarna så att bilden på Laurier ännu mer liknar Spock. Man har ritat dit håret, ögonbrynet, skägget och de spetsiga öronen (se bilden ovan). Fenomenet kallas spocking.
 
Nu tänkte jag att jag inte skulle vara sämre. Därför har jag gjort en egen hyllning till Spock och ritat lite på en bild av mig (se bilden nedan). Ganska likt, va?
 
 

Läs även andra bloggares åsikter om Spock, spocked, blogg100, Timrå, Sundsvall

Allting har sin tid

 
Jag läser på nätet att skådespelaren Johnny Depp har startat ett rockband med namnet The Hollywood Vampires. I gruppen ingår gamla ärrade rockstjärnor som Paul McCartney, 73 år, Alice Cooper, 67 och Aerosmithgitarristen Joe Perry, 65. Johnny Depp med sina 52 år är alltså rena lillpojken i sammanhangen.
 
Bandet ska spela på rockfestivalen Rock in Rio i Brasilien och planerar också att ge sig ut på en turné.
 
Det fanns en tid då Beatles var mina stora idoler och jag tycker fortfarande väldigt mycket om deras musik. Jag tycker för övrigt att 1970-talet var det årtionde som rent generellt bjöd på den bästa musiken. Många fantastiska grupper och låtar blev till på den tiden.
 
Men det här med att släpa upp gamla rocklik på scenen bara för att de en gång i tiden tillhörde de allra största - det känner jag mig lite kluven till. 
 
Visst. Om de fortfarande har glöden och spelglädjen kvar, då är det helt ok. Men om det bara handlar om att de ska stå på scenen och köra igenom sin gamla hits ännu en gång - då tycker jag inte det känns speciellt kul. 
 
Nostalgi är inte min grej.
 
Bilden ovan har jag hittat på StockSnap.io, en sajt där man kan ladda ner gratis bilder.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om The Hollywood Vampires, blogg100, musik

När lamporna släcks efter nyhetssändningen

 
Jag har funderat på en sak.
 
Det handlar om nyhetssändningar. Närmare bestämt i slutet av varje nyhetssändning. Alltså när nyhetspresentatörerna sagt "nu tackar vi för oss och önskar en fortsatt trevlig kväll" och kameran zoomar ut och slutvinjetten visas och signaturmelodin spelas - och man kan se hur hur presentatörerna (förutsatt att de är flera, vilket de oftast är) småpratar med varandra. I de allra flesta fall skrattar de och det framgår tydligt att de är på ett väldigt gott humör.
 
Det jag undrar är: vad pratar de egentligen om då?
 
Är det då de bekräftar varandras fantastiska insatser under sändningen med typ "Vilken otroligt snygg påa du gjorde där till inslaget om genmodifierade bakterier".
 
Eller pratar de om vad de ska göra efter jobbet. "Nu ska jag raka vägen hem, hälla upp en stor bamsegrogg och sedan gå och lägga mig" och får till svar av kollegan: "Nej vafan. Häng med ut på stan istället så går vi ut och tar en öl tillsammans".
 
Nån som har nån ytterligare teori vad dessa uppsluppna samtal kan handla om? 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Aktuellt, rapport, nyheter, politik, tv, blogg100
 
 
 

Min inre röst

 
Jag försöker lyssna på min inre röst. Den bukar för det mesta ha rätt. 
 
Men nu gör den mig förvirrad. Den säger olika saker. Ibland säger den sant, ibland säger den falskt. Igår sa den mörker, idag sa den ljus. 
 
Är det uppåt eller nedåt som gäller?
 
Vem ska jag tro på när inte ens den inre rösten kan vägleda mig?
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, livet

När pengarna är viktigare än samvetet

Ska Sverige förnya sitt avtal om leveranser av krigsmateriel till Saudiarabien? Nej, naturligtvis inte.
 
Frågan debatteras för närvarande flitigt. Skälet är att Sverige står inför beslutet att förnya sitt avtal med Saudiarabien om leveranser av krigsmateriel, eller att avsluta det. 
 
Saudiarabien är en absolut monarki. Förutom att kung Salman bin Abdul Aziz är statschef är han också vice premiärminister. Tillsammans med sin familj utser han landets ledning. Några fria val bland befolkningen förkommer inte (vissa val förekommer, fast med begränsade inslag av demokrati). 
 
I praktiken är alltså Saudiarabien en diktatur, dessutom en brutal sådan. Politiska partier och fackföreningar är förbjudna och homosexualitet är belagt med dödsstraff. Även för äktenskapsbrott är straffet halshuggning och om man är kritisk mot regimen riskerar man spöstraff. Ett exempel på detta är bloggaren Raif Badawi som kritiserade landets religiösa ledare i sin blogg. För det dömdes han till 1000 piskrapp, anklagad för att ha smädat islam. 
 
I Saudiarabien är diskriminering av kvinnor en del i samhällssystemet. Kvinnor tillåts inte bestämma över sina egna liv och står under manligt förmyndarskap. Bland annat är kvinnor förbjudna att köra bil. 
 
Statsminister Löfvén har ju sagt att han leder en feministisk regering. Men om den socialdemokratiska regeringen förnyar avtalet med Saudiarabien tycker jag den feministiska profilen faller platt. 
 
Visst, allt detta handlar om pengar. Om Sverige får fortsätta att sälja vapen till diktaturer som Saudiarabien får vi välbehövliga inkomster till landet och arbetstillfällen säkras. Men till vilket pris? Vad är pengar värda om de är besudlade med blod. Om moralen inte har någon betydelse för den svenska exportindustrin - skulle vi då inte lika gärna kunna sälja Saabkanoner till terroristerna i IS?
 
Den socialdemokratiska regeringen står inför ett självklart beslut: stoppa vapenexporten till Saudiarabien! 
 
Länkar:
De 31 vill fortsatta tjana pengar...
 
Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Saudiarabien
 
Export av krigsmateriel är inte frihandel
 
Säg upp vapenavtalet med Saudiarabien
 
Blogg100/8
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Saudiarabien, vapenexport, krigsmaterielexport, socialdemokraterna, Löfvén, demokrati, diktatur, politik

Fototriss: motljus

Veckans tema hos fotoutmaningen Fototriss är motljus. När jag begav mig ut för att fota gick tyvärr solen i moln. Men efter en stund öppnades en liten glugg i molntäcket och jag passade på att ta en bild.
 
Fast man behöver ju inte ta hjälp av solen för att få motljus. Det går lika bra med en ficklampa. Här är motivet en förstärkare med diverse reglage och en anslutning för hörlurar.
 
Den tredje bilden har jag tagit på vår katt. Motljuset från fönstret gör att morrhåren liknar fiberoptik. Även hans fällda hårstrån syns tydligt motljuset.
 
#Blogg100/7
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, motljus, foto, solen, katt

Skägget växer

 
 
Jag har funderat på en sak. Växer skägget även när jag sover om natten? Eller stannar skäggväxten upp då? Skulle jag inte behöva raka mig lika ofta om jag sov mera?
 
Frågor, frågor. Alla dessa frågor. 
 
Bilden ovan är en selfie jag tagit på mig själv i badrummet.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Timrå, Sundsvall

Så smakar blomvatten. Tror jag.

 
Nu har jag provat Aloe Veraläsk. Det smakade som en blandning av blomvatten och parfym. Inte gott, med andra ord.
 
Jag brukar ibland smörja mig utanpå kroppen med gel-varianten (vilket är det naturliga tillståndet) av Aloe Vera. Det gör jag främst på senhösten när temperaturen passerar nollstrecket och blir minusgrader - vid den tidpunkten på året får jag ibland eksem på händerna. Då funkar Aloe Vera-gel perfekt. Helt enkelt det bästa sättet att lindra eksem.
 
Men att dricka Aloe Vera..? Vad ska det vara bra för? Jag har aldrig hört talas om nån som har exem i magen. 
 
Nej, jag är skeptisk. 
 
Bilden ovan tog jag med mobilen genom öppningen i flaskan med Aloe Veraläsk.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Aloe Vera, läsk, blogg100, Timrå, Sundsvall

Det finns en mening med rödbetor

 
Det är den där ständiga sinuskurvan. Den går uppåt, den går nedåt. Periodiskt återkommande med- och motgångar. Så är livet för oss alla - varken vi vill det eller inte. 
 
Grejen är att det finns en mening med det. För att vi till fullo ska uppskatta de positiva inslagen i livet är det viktigt att vi emellanåt har det lite tråkigt. Kanske att vi ibland också får uppleva lite obehag.
 
Det är därför jag äter rödbetor till pytt i panna. Jag gillar inte rödbetor. Men när jag ätit upp rödbetorna (vilket jag alltid börjar med) så kan jag till fullo njuta av själva pytten och det stekta ägget. På det viset kan jag styra när jag ska befinna mig i sinuskurvans toppar respektive dalar.
 
Bilden ovan tog jag för en stund sedan på min middagstallrik.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Rödbetor, pytt i panna, mat, livsåskådning, sinuskurva, Timrå, Sundsvall
 
 
 
 
 
 

Vart tog nyckelbarnen vägen?

 
I begynnelsen fanns Hyland Hörna.
 
Hyland Hörna var en svensk talkshow i televisionens barndom som sändes i svensk TV mellan åren 1962 och 1983 (alltså hela 21 år). 
 
Programmet leddes av Lennart Hyland och i samband med serien sammanställdes bland annat en ABC-bok (1966) som såldes till förmån för leprasjuka barn. Jag minns att mina föräldrar köpte en sån bok (svenska folket fick skicka in förslag på verser till varje bokstav). Några av verserna minns jag fortfarande, exempelvis den under bokstaven Ä:
 
Älgen ensam satt och log,
i en söndeskjuten skog.
 
Under bokstaven N kunde man läsa:
 
Nyckelbarnet sa till pappan,
far, jag såg din fru i trappan.
 
Begreppet nyckelbarn var en snackis på den tiden. Nyckelbarn var barn till föräldrar som båda var yrkesarbetande och för att kunna ta sig in i hemmet efter skolan hade barnet en nyckel runt halsen.
 
Jag minns att min mamma tyckte synd om nyckelbarnen.
 
Idag pratas det aldrig om nyckelbarn. Finns de inte längre? Går alla barn på dagis och fritids idag?
 
Intressant det där hur modeorden kommer och går - i takt med att samhället förändras. På 1970-talet pratade ingen om att nätverka eller skicka en tweet. Idag är det många som använder de orden dagligen.
 
Nyckelbarn verkar däremot vara ett ord som inte längre behövs.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, nyckalbarn, Timrå, Sundsvall

Varför Ola Salo?

 
Jag läser på nätet att Ola Salo kommer till festivalen Folkan Waterfront i augusti. Okej. Då vet vi vem som som ska spela i öltältet. Nu väntar vi bara på besked vem som blir huvudartist på stora scenen. 
 
För jag jag kan väl inte tänka mig att det är pellejönsartisten Ola Salo som ska vara huvudnumret vid årets festival.
 
Vid förra årets upplaga av Folkan Waterfron var Miss Li det stora dragplåstret. Så här bloggade jag då. Innan fjolårets festival var jag ingen större anhängare av Miss Li, men efter att jag upplevt konserten med henne ändrade jag mig. Miss Li var ju riktigt bra. 
 
Tänk om det blir likadant efter att jag sett och hört Ola Salo live. Kanske kommer jag ut som Ola Salo-fan efter festivalen.
 
Fast jag hoppas fortfarande att någon annan artist blir huvudattraktionen vid året Folkan Waterfront.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Folkan Waterfront, Söråkers Folkets Hus, Timrå, Sundsvall

Dags för en ny omgång av Blogg100

 
Blogg 100 är igång igen, för fjärde året i rad. Jag var med förra året och året dessförinnan, men gav upp i förtid båda omgångarna. Nu tänkte jag prova igen - utmaningen är att posta minst ett blogginlägg per dag, under 100 dagar. 
 
För att öka läsvärdet i mina 100 kommande inlägg tänkte jag inte bara bjuda på utlämnande personliga betraktelser, skarpsynta politiska analyser och exempel på nyskapande fotografi. Det kanske också blir någon nakenchock samt redogörelser för aktuella intriger på jobbet. 
 
Fast kanske ändå inte. 
 
Mest troligt är att läsekretsen får glädjas över de blogginlägg som blir skrivna överhuvud taget. Och då blir det som vanligt - små funderingar i vardagen.
 
Nåja, jag kör så länge det håller. Vi får se hur det går.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, nakenchock, Timrå, Sundsvall

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter