Fototriss: svart

Den här veckan är temat hos Fototriss svart och först tänkte jag publicera tre helsvarta bilder. Men det hade ju varit att göra det lite väl lätt för sig. Så det får bli tre fotografier istället. Som jag tagit idag. Första bilden visar min svarta motorvärmarsladd. I närbild.
 
Andra bilden har jag tagit på vår svarta kratta som ligger på gräsmattan.
 
Sista bilden har jag tagit på ett gammalt svart vinterdäck som blivit liggande på baksidan huset. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, svart

Hånflinet bekräftar bara skulden

 
Jag läser i media om Arbetsförmedlingens generaldirektör som fått sparken från sitt uppdrag. Misslyckade arbetslöshetsprojekt, missnöje bland personalen och skyhöga tjänstemobilräkningar tros vara några av skälen till att hon lyfts bort från sin direktörspost (de egentliga skälen är än så länge hemliga eftersom regeringen inte vill berätta varför man sparkat generaldirektören).
 
Angeles Bermudez-Svankvist förefaller vara en ful fisk i maktens vattendrag. 
 
I media ser jag bilder på Bermudez-Svankvist som tagits i samband med att hon fick beskedet att hon tvingats bort från sin direktörspost. På bilderna ler hon ett självsäkert leende; som om hon försöker säga: "Jag har inte gjort något fel. Jag tänker inte erkänna någonting. Jag är oantastlig". 
 
Angeles Bermudez-Svankvist är inte den första makthavaren som reagerar med ett självsäkert leende när de ertappats med händerna i syltburken. Jag minns när jag för en massa år sedan såg TV-bilder från rättegången mot  Arne Treholt, den norske politikern som sedermera dömdes för landsförräderi och spioneri.
 
När han gjorde entré i rättegångssalen log han stort, ungefär som en politiker på valturné, när han tog i hand och hälsade på sina bekanta. Detta trots att han stod anklagad för ett av de allvarligaste brott man kan begå mot sitt land. I stället framstod han bara som en looser som desperat försöker se ut som en vinnare.
 
Om jag skulle bli anklagad för ett allvarligt brott, och i synnerhet om jag var oskyldig, skulle jag definitivt inte reagera med ett hånflin. Istället skulle jag nog bli väldigt kränkt över denna anklagelse, och sedan väldigt fokuserad så att jag med all kraft kunde bevisa min oskuld. I själva verket skulle jag nog inte kunna tänka mig så många situationer som vore mer allvarliga.
 
Det självsäkra flinet är nog egentligen den främsta bekräftelsen på skuld.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Angeles Bermudez-Svankvist, politik, arbetsförmedlingen, makt, demokrati

Fototriss: randigt

Randigt. Så är veckans tema hos fotoutmaningen Fototriss och här kommer mina tre bidrag. På första bilden visar jag min egenkomponerade maträtt specialdesignad för veckans tema: senap och ketchup i ränder toppad med tre köttbullar.
 
När jag klippte gräsmattan idag klippte jag den randig; dvs varannan gräsklipparbredd. Kanske har jag nu skapat en ny trend. Vi får väl se om någon fler hänger på mitt nya gräsklipparmode.
 
Sista bilden visar skrapa-av-sig-skornagallret utanför vår ytterdörr. Under det randiga gallret kan man se vad som fastnat under skorna.

En tusenfoting på bild

 
En tusenfoting på promenad över den asfalterade parkeringen. Jag låg på magen och fotograferade. Jag är ingen expert på tusenfotingar men jag tror att det finns flera olika arter i olika storlekar. Detta exemplar var ovanligt stor för att vara tusenfoting, typ 3 - 4 cm. Dessutom hade den gula fötter och mycket hår. 
 
One cool guy.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Tusenfoting

Yohio - framtidens Lönnå?

 
Det är förmiddagsfika på jobbet och samtalet kommer in på Allsång på Skansen. Jag har förstått att Allsång på Skansen är ett populärt TV-program och just den här morgonen, vid just det här fikabordet, känns det som om alla andra svenskar utom jag brukar se det programmet. I princip samtliga runt bordet stirrar nämligen på mig och utbrister upprört: "Va? Brukar inte du se Allsång på Skansen?".
 
"Nej", säger jag. "Måste man det?"
 
Vid Allsång på Skansen kvällen innan denna förmiddag var en av artisterna Yohio, Sundsvalls senaste kändis. Runt bordet pratar vi om hur imponerande det är att han trots sin ungdom redan blivit superkändis, inte bara i Sverige utan framför allt i Japan. Vi enas om att han är duktig att sjunga och ger ett proffsigt intryck på TV.
 
Så säger någon: "Undrar hur han kommer att utvecklas som artist och som människa. Han är ju så ung och har troligen en lång karriär framför sig. Kommer han att klara pressen?"
 
En intressant fråga. Kanske slår han igenom worldwide och blir en firad stjärna välden över. Kanske återvänder han, efter många år i rampljusett, till Sundsvall och blir en ny Kjell Lönnå (som är en av Sundsvalls mer kända personligheter med många TV-program och körarrangemang bakom sig). Kanske får vi då uppleva Yohioton i GA-kyrkan med paljetter på altaret och rosatonade snödrivor. Kanske...
 
Längre än så kommer vi inte i spekulationerna denna förmiddag. Fikarasten är slut och jobbet väntar.
 
Bilden tog jag för någon vecka sedan under Yohios konsert på Konsertfesten i Sundsvall. 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Yohio, Lönnå, Sundsvall