På plats i Rotterdam
Ibland hoppar jag in och arbetar i flygbranchen
Väldigt störande det där att man numera själv måste checka in på flyget via en automat på flygplatsen. Till och med bagaget checkar man in själv - och får en sån där pappersremsa som man ska fästa vid bagagehantaget.
Vart ska det här sluta? Fattas bara att man får lasta det incheckade bagaget i flygplanet själv. Eller varför inte agera pilot och flyga planet?
I förra veckan flög jag till Malmö tur och retur. I ena riktningen flög jag med Malmö Aviation och där fick jag i alla fall hjälp av en människa bakom en disk när jag checkade in. Det kändes bra. Men i andra riktningen flög jag med SAS och då var det självbetjäning som gällde (bilden ovan).
Och den där remsan man får vet jag inte hur jag ska bära mig åt med. Fan...
Det är ingen ordning på något nu för tiden.
Pengar på väg
På väg hem
Nu har ångesten börjat släppa
Visa mig din resväska och jag berättar vem du är
Sambon och jag diskuterar min resväska.
Vi står i sovrummet och packar upp efter en veckas vistelse i Sälen. När jag packat ur min resväska och stängt den upptäcker jag att den har två repor på locket och smutsränder på baksidan.
"Jag är stolt över min resväska", säger jag. "En sliten resväska gör att man får större trovärdighet som turist. Det signalerar att man är en globetrotter som har stor erfarenhet av resande."
Sambon ser frågande ut.
"Det vet jag inte om jag håller med om. Jag tycker en smutsig och sliten väska ger ett slarvigt intryck", säger hon.
"Slarvigt..? Nej då, en sliten resväska är status", säger jag.
"Fast jag vill nog hellre ha en resväska som är hel och ren. Jag tycker det ser trevligare ut", säger sambon.
"Jag tänker i alla fall inte tvätta bort smutsränderna", säger jag.
När jag är på en flygplats brukar jag kolla in hur folk och resväskor ser ut tillsammans. Om jag ser en sliten resväska som kommer åkande på bandet vid väskutlämningen brukar jag kolla in hur personen ser ut som hämtar väskan. Om även personen ser sliten ut så känner jag beundran och tänker att den personen är nog berest.
Men om det exempelvis är en man med rosa skjorta och en långärmströja hängande över axlarna då drar jag slutsatsen att han antagligen tagit fel väska. En sådan person kan inte vara berest och har antagligen en helt osliten väska.
Själv har jag inte rest så där extremt mycket men jag kanske kan få någon att tro det nästa gång jag befinner mig med min väska på en flygplats.
Läs även andra bloggares åsikter om resor, semester, statusjakt
Värmande glögi i Tallinn
Jag och sambon har alltså varit på en weekendtripp till Estlands huvudstad Tallinn. Vi har färdats med Tallinks nöjesfartyg, bott på hotell och kollat in julmarknaden på Rådhusplatsen. Tallinn är kanske inte det optimala semesterparadiset på jorden men jag tycker staden är helt okej att vistas i under en dag eller två. Ett trevligt resmål för lite helgmys.
Julmarknaden var väl inte så där jättehäftig som vi trodde. Den bestod till största delen av försäljningsstånd där stickade vantar, julprydnader och skinnmössor fanns till försäljning. Jag köpte en mössa av kaninskinn och den värmde skönt i de isiga vindarna.
På marknaden kunde man också köpa glögi, vilket är den estniska varianten av vår svenska glögg. Glögi känns lite tunnare i konsistensen än vår svenska motsvarighet, men inte mindre välsmakande. I den bitande kylan var det gott och värmande med en mugg glögi, kryddad med mandel och kryddnejlikor.
I Gamla Stan i Tallinn finns det gott om mysiga restauranger där både personal och inredning är utsmyckade i en medeltida stil. Mest populär verkar Olde Hansa vara som ständigt är fullbokad med lång kö utanför. Vi ville dock inte vänta på att få äta, utan hamnade till slut på restaurang Munga Kelder (Munkkällaren). God mat och mysig miljö.
Förra gången som vi inte orkade stå och vänta i kön till Olde Hansa gick vi tvärs över gatan till Restaurang Peppersack. Den restaurangen är riktigt trevlig med bra mat, mysig miljö och jättetrevlig personal.
Min personliga favorit i Tallinns uteliv är dock puben Molly Malones. Där var vi även förra gången vi besökte Tallinn. På Molly Malones är stämningen alltid på topp och vid båda våra besök stod ett liveband på scenen som spelar irländsk folkrock. Ett toppenställe.
På tur över havet
Befinner mig just nu ute på havet, på väg mot Tallinn. Sambon och jag tänker ha lite weekendmys i den estländska huvudstaden med bland annat ett besök på stadens julmarknad. Citatet ovan hittade jag på en burk med julöl i taxfreebutiken.
Här kommer ytterligare ett fint citat:
"Det är inte lett att vara litau, men det är balt att vara est, och Vilnius något så är vi i Tallinn".
Efter Å kommer Ö, men vart finns Ä?
För ett par veckor berättade jag här på bloggen att jag passerat en by i Ångermanland med det extremt korta namnet Å. Tro det eller ej, men idag passerade jag faktiskt en plats med namnet Ö. Den lilla byn Ö finns två mil öster om Ånge, i Medelpad, och enligt Wikipedia är den 13 hektar stor och har 74 innevånare (2005).
Jag har alltså bildbevis på att det finns platser i Sverige som heter både Å och Ö. Frågan är nu: vart ligger Ä. Finns det någon plats i Sverige som heter Ä?
Läs även andra bloggares åsikter om Medelpad, Västernorrland, Ånge, Ö
Hoppas utländsla turister får smaka en kolbulle
Vad är egentligen typiskt svenskt?
Som jag tidigare berättat här på bloggen var vi för drygt en månad sedan en vecka i Kroatien. Bland alla trevliga aktiviteter var vi en kväll på en Kroatisk Afton med traditionell mat och musik. Vi fick Prsut, det vill säga lufttorkad rökt skinka, samt lyssna på tre herrar som spelade smäktande kroatisk folkmusik (bilden ovan).
När jag satt där i den ljumma sommarkvällen undrade jag vad utländska turister på besök i Sverige får uppleva när de går på Svensk Afton. Får de äta köttbullar med mos och lyssna på svensk folkmusik framförda av spelemän i folkdräkt? Eller får de gå på styrdans och svinga sina lurviga till något helsvenskt dansband?
Jag hoppas de i alla fall får de uppleva den storslagna norrländska naturen och smaka en kolbulle med lingonsylt och fläsk. Det är genuin svensk kultur det.
Läs även andra bloggares åsikter om Sverige, Kroatien, folkmusik, dansband, Norrland, kolbulle, kultur
Välsmakande små fiskar
Här kommer ytterligare en tillbakablick från vår semestertripp till Kroatien tidigare i sommar. En av kvällarna var det gatufest i Makarska där man grillade olika sorters fiskar, räkor och annat nyfångat från havet. Vid ett av stånden kunde man köpa små friterade fiskar som serverades med stekt potatis och bröd. Vid första anblicken såg dessa fiskar väldigt osmakliga ut men efter att ha fått provsmaka en liten fisk bestämde jag mig för att köpa en portion (se bilden ovan).
Sambon vägrade att befatta sig med dessa små fiskar som man åt upp helt orensade. "Jag gillar inte fisk där huvudet och ögonen är kvar", protesterade hon.
Skrolla neråt för att se några ytterligare bilder från det kroatiska fiskkalaset. Allra längst ner en bild där jag fotat de små delikata fiskarna på riktigt nära håll.
Läs även andra bloggares åsikter om Kroatien, fisk, Makarska, semester, sommar
Rejäla gator i Gävle
Vad betyder Gävle för dig?
Det hände sig en dag under sommaren att sambon och jag for till Gävle. Där besökte vi en trevlig Kinarestaurang och åt god mat. Därefter gick vi på stan ett slag och kollade på några glasfiberbockar. När vi gick över Rådhustorget startade ett klockspel. Melodin var Barfotavisan av Mats Paulson.
Efter en timme i Gävle åkte vi vidare till det egentliga målet för dagen. Arlanda flygplats. Där hämtade vi en av våra ungdomar som varit i Utlandet på semester.
För mig är Gävle en stad man åker förbi på väg till Stockholm. Men de få gånger jag varit där har jag upplevt Gävle som en riktig stad. Rejäla gator och rejäla hus. Och flera rejäla torg.
Jag gillar Gävle. Tror jag kommer att åka dit igen. Vad är din relation till Gävle?
Läs även andra bloggares åsikter om Gävle, Timrå
Allting har sin tid
Borta bra men hemma bäst.
Igår morse vaknade jag av Makarskas kyrkklockor som slog sju slag. Idag (söndag) vaknade jag till ljudet av grannens gräsklippare.
Sambon och jag är alltså åter hemma i Timrå.
Vår vecka i Makarska i Kroatien har varit helt igenom fantastisk, och jag känner att den fullständigt kravlösa tillvaron har gjort mig gott. Den mesta av tiden tillbringade vi på, och omkring, den tre kilometer långa strandpromenaden där mat och bad fanns inom nära räckhåll. Egentligen hade vi också tänkt att göra några utflykter, men den intensiva värmen (som höll sig mellan 30 och 40 grader) gjorde att vi slopade det.
Men allting har sin tid. Efter en vecka är man trött på den stekheta värmen och den ständiga jakten efter en skuggig fläck på den överbefolkade stranden. När en vecka har gått är man också mätt på grillad mat och ett dagligt intag av bärs. Efter att ha tillbringat en vecka med att ständigt bära omkring på en PET-flaska med vatten har jag även övergivit planerna på att bosätta mig i Kroatien (se föregående inlägg).
Istället var det jätteskönt att få sova i mina lagom svala sängkläder här hemma i Timrå. De genomsvettiga sängkläderna i Makarska saknade jag inte ett dugg.
Men sammantaget har alltså resan varit helskön och vi är helt inställda på att resa till Kroatien igen. Kanske reser vi då istället under våren eller hösten för att slippa den allra "värsta" värmen.
Bilden ovan visar Herr Turist när han befinner sig i en badsituation. Av säkerhetsskäl behöll jag dock hatten på.
För övrigt har vill jag också berätta att jag länkar till MormorMu och hennes tävling.
Reserapport från Kroatien
Min sambo och jag befinner oss just nu på en veckas semester i den lilla staden Makarska i Kroatien. Hit har vi rest på en sista minutenresa med ospecifierat hotell - och vi stormtrivs. Kroatien är ett väldigt trevligt land att turista i. Människorna här är trevliga, priserna är fördelaktiga och klimatet är jätteskönt. Hittills har det varit strålande sol och rejält varmt, och enligt prognosen kommer vädrat att så förbli under resterande tid av vår vistelse.
Det ospecifierade hotellet visade sig vara ett enkelt hotell i ett bostadsområde med bofasta innevånare. Fast egentligen kan man nog hellre kalla vårt boende för ett möblerat rum. Det har dusch, toa och en dubbelsäng, vilket räcker för oss. Det man möjligen kan sakna är luftkonditionering, men istället finns det en stor fläkt i rummet som ger lite svalka.
Egentligen hade vi tänkt att göra några utflykter till Dubrovnik och Mostar också, men de planerna har vi skippat. Jag skulle gärna besöka de städerna, de har ju både en spännande historia och intressanta miljöer, men det är helt enkelt för varmt för att ett stadsbesök ska vara givande. Det får istället bli vid nästa Kroatienbesök.
För fler Kroatienbesök blir det. Jag har redan bestämt mig för att Kroatien är mitt favoritsemesteland, och jag skulle till och med kunna tänka mig att köpa ett hus här. Visserligen finns det en risk att jag inte har råd med det, men jag skulle kanske kunna prova att söka politisk asyl här. Eller nåt... Jag skulle kunna försörja mig genom att gå runt med en kylväska på stranden och sälja öl och meloner.
Bilden ovan visar Herr och Fru Turist in action. Den är tagen i går på ön Brac dit vi åkte på en heldagsutflykt med båt.
Läs även andra bloggares åsikter om Kroatien, Timrå, Makarska, bad, sol, sommar, värme, turist
Reslusten väcks till liv
Bilden ovan tog jag för en månad sedan på Arlanda. På väg mot gaten där planet mot Manchester väntade såg jag en öppning mot våningen under med en text i neon: Jag är världsmedborgare, alla länder är mitt hem. Jag stannade till och tog ett snabbt foto med mobilen.
Härom dagen hittade jag bilden när jag bläddrade lite förstrött i mobilens bildarkiv. När jag tittar på bilden väcks reslusten. Frågan är vilket resmålet blir under årets sommarsemester. Men än finns det tid att fundera. Det är en hel månad kvar till semestern.
Läs även andra bloggares åsikter om resor, arlanda, semester
På besök i det tvåspråkiga Wales
Nu är jag hemma igen efter den tre dagar långa reportageresan i England. Ett hyvleri, flera byggvaruhus samt den enorma hamnterminalen i Hull var några av de ställen som jag och kollegan besökte. Det var väldigt intressant att på plats få se vårt företags träindustriverksamheter i England. Det var också väldigt intressant att färdas med bil genom England.
Den engelska landsbygden är precis lika trivsam som den brukar vara när man ser den på TV. De böljande gröna ängarna, de rödbruna tegelhusen och de gemytliga engelsmännen gör att man nästan känner sig förflyttad till någon scen i Morden i Midsomer. Lyckligtvis slapp vi dock vara med om något mord.
En av de platser vi besökte var den lilla staden Welshpool i Wales. Att Wales är tvåspråkigt framgick redan när vi passerat gränsen från England. Alla vägskyltar i Wales är nämligen skrivna på både engelska och kymriska (walesiska). På hyvlerikontoret i Welshpool träffade vi en kvinna som berättade att hennes barn får lära sig båda språken i skolan. Kymriska verkar vara ett ganska säreget språk för när hon drog några fraser så förstod vår guide (infödd engelsman) inte ett ord.
Enligt damen på kontoret är kymriskan på väg att få en allt starkare ställning i Wales. I vissa delar av Wales talar befolkningen uteslutande kymriskan.
Bilden ovan tog jag genom bilrutan i Welshpool, Wales.
Motorvägen med de dyraste bilarna
Manchester, Stoke-on-Trent, Welshpool, Coventry, Birmingham. Många mil i bil har det blivit under de senaste dagarna och fler ska det bli i morgon. Många intressanta möten med trevliga engelsmän har vi också haft, men dagarna har varit långa och just nu är jag rejält trött.
Trött är jag också på Blogg.se (vilket jag nämnt i tidigare inlägg) därför att deras driftstörningar är väldigt påfrestande. Under en tid har det varit näst intill omöjligt att publicera inlägg, och under de senaste dagarna har det heller inte gått att kommentera vissa av inläggen. Blogg.se påstår på sin hemsida att man åtgärdat problemen men det tar fortfarande allt för lång tid från det att jag tryckt på publiceraknappen tills inlägget syns på webben.
Bilden ovan har jag tagit idag på motorvägen mellan Birmingham och Stoke-on-Trent. Eller rättare sagt: på en av motorvägarna. Vår engelske värd berättade att man förutom den ordinarie, hårt trafikerade, motorvägen även kan välja en lite glesare trafikerad betal-motorväg. Vår värd förklarade att det mest är företagsrelaterade bilar på betal-motorvägen eftersom vissa företag är villiga att betala extra för snabb framkomlighet. På betal-motorvägen noterade vi också många bilar av den dyrare sorten, typ Jaguar, BMW och även en och annan Bentley.
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg.se, motorväg
Tågresa med förhinder.
Idag var det meningen att jag och kollegan skulle resa till Manchester i England. Först med tåg mellan Sundsvall och Arlanda, och sedan flyg till Manchester. Men planerna ändrades mitt emellan Tierp och Uppsala där tåget krockade med en moped. Där blev vi sedan stående två och en halv timme.
Lyckligtvis förmådde mopedföraren att hoppa av sin moped innan kollisionen och ingen blev skadad. Däremot missade vi flyget och nu sitter vi här på Arlandas Radissonhotell i väntan på nästa flyg som går klockan 07,50 i morgon bitti. Ett redan späckat schema i England kommer troligen att bli ännu mer späckat.
Bilden ovan tog jag idag genom tågfönstret vid ett kort uppehåll i Hudiksvall.
Mera om tåg-mopedkrocken kan man läsa här.
Åren går fortare än man tänkt sig
I morgon ska jag åka på tjänsteresa till England. Det blev bestämt för typ en månad sedan. I måndags kväll, när vi just lagt oss, frågade min sambo: "Har du kollat så ditt pass är i ordning och att det fortfarande gäller?"
"Det är klart att det gäller. Jag har ju nyss skaffat det", svarade jag.
Efter att ha stirrat i taket en stund tittade jag i passet och insåg att det gick ut i februari 2011. Alltså för två månader sedan. Det innebär således att jag skaffade det för 10 år sedan. Åren går i en rasande hastighet.
I tisdags morse for jag raka vägen till polisen och sökte ett nytt pass. Igår, fredag, fick jag ett sms från polisen som berättade att mitt pass var klart för hämtning. Tur för mig att passet blev klart fortare än de utlovade fem arbetsdagarna.
Tio år kan verka vara en lång tid, men går fortare än man tror. Om ytterligare tio år är jag 63 år.
Himmel..!
Läs även andra bloggares åsikter om pass, tid
När valborgsfirandet fick en ny dimension
Onsdag: Sambon kollar på Tradera och hittar ett presentkort på en övernattning för två personer hos hotellkedjan Choice Hotels. Hon bjuder 550 kronor och lyckas ropa in presentkortet.
"Coolt", säger jag. "Vart åker vi?"
"Inte vet jag", säger sambon. "Vart tycker du?"
"Riga..?" föreslår jag.
"Nja, för lång restid om vi bara ska vara borta en natt", svarar sambon.
"Hudiksvall då? Dit är det ju bara en timmes bilfärd från Timrå", försöker jag.
"Tja, Hudik är helt ok. Men det skulle vara kul med en lite större stad. Vad säger du om Uppsala? Där har vi aldrig varit", säger sambon.
"Bra förslag. Jag bokar en hotellnatt direkt", säger jag.
Fredag: Vi anländer till Uppsala och på hotellrummet slår jag på TVn (vilket är det första jag alltid gör när jag kommer in i ett nytt hotellrum). Jag zappar runt bland diverse svenska kanaler och BBC World (där jag ser en nygift Prins William skjutsa sin Kate Middleton i en Aston Martin) och hamnar till slut på en TV-kanal som heter 24UNT. Kanalen visar sig ha en lokal Uppsalaprägel och, förutom nyheten att en person blivit påkörd av en buss, verkar mest handla om studenternas Valborgsfirande.
Efter att sambon och jag tagit ett varmt bad, och skålat i mousserande vin, lämnar vi hotellrummet och tar en promenad på stan. Målet är någon trevlig restaurang för en sen middag. Vi ratar hotellets rekommendationer (varken svindyr entrecôte på Magnussons eller megaköttbullar på restaurang Lingon lockar) och väljer till slut en mysig grekisk restaurang vid namn Costas. Där avnjuter vi en både prisvärd och god middag.
Lördag (valborgsmässoafton): Efter frukosten beger vi oss ut på stan och inser att Uppsala kan sammanfattas i tre ord: studenter, studenter och studenter. Finns det egentligen någon annan kategori innevånare i denna stad? Vi inser också att i denna stad får valborgsmässofirandet en ny dimension och vid Fyrisån kollar vi in den traditionella forsränningen tillsammans med (enligt uppgift) 30 000 andra åskådare. Folklivet i Uppsala denna soliga aprildag är ju ingenting annat än fantastiskt!
Klockan 15,30 sätter vi oss i bilen för att åka tillbaka norrut, och hemma i Timrå igen ser vi tillbaka på en jättetrevlig helg i den stad vi just upptäckt: Uppsala.
Läs även andra bloggares åsikter om Uppsala, Timrå, 24UNT, Valborg, valborgsfirande, sista april, valborg i Uppsala, forsränning, Fyrisån
