När allt blev fel vid frukostbordet

Idag vill jag berätta lite om min frukost. När jag äter frukost börjar jag alltid med att bre margaring på en smörgås, gärna på ett mörkt mjukbröd, och sedan toppar jag med något lämpligt pålägg, exempelvis en skiva rökt skinka. Till det dricker jag ett glas mjölk. När jag ätit upp smörgåsen gör jag ytterligare en eller två, fast med ett annat pålägg, typ en ostskiva eller leverpastej. Ibland händer det även att jag äter ett kokt ägg.

När jag ätit upp alla mackor, och det eventuella ägget, går jag över till frukostens höjdpunkt, filmjölken. Filmjölken äter jag med en sked ur en djuptallrik, och ovanpå filmjölken brukar jag hälla någon form av flingor. Det kan handla om Crunchy eller ibland müsli.

Men i morse hände något. Utan att jag egentligen har någon förklarring så inledde jag mitt frukostätande med filmjölken och inte med mackorna. Efter några sekunder kom jag emellertid på vad jag gjort, och jag började istället bre en smörgås. Turligt nog hade jag bara hunnit ta några skedar av filmjölken och jag kunde snabbt gå tillbaka till den invanda frukostrutinen.

Ibland är det ganska lite som kan skapa dramatik i vardagen.
 
Apropå frukost: Jag stör mig verkligen på mjölkförpackningar med skruvlock. Det känns inte speciellt miljövänligt med mjölkförpackningar som är tillverkade av två sorters material - både papper och plast. Tacka vet jag istället mjölktetror med rivflik (som inte har någon extra plastkomponent). Med dessa kan man lätt klämma ut all filmjölk ur förpackningen - till skillnad från skruvlockstetror där det alltid blir kvar en liten skvätt längst upp.
 
 
Aftonbladet:
Så tömmer du tetran
 
Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, frukost, mat

Funktionell konst att slicka på

 
När jag härom dagen färdigställde mitt bidrag till Fototriss tog jag massor av bilder. Bland annat på en hög med sockerbitar som jag hällt sirap på. När jag fotat klart fick mitt godisarrangemang stå kvar en stund medan jag satt vid datorn och la sista handen vid bilderna.
 
Det var då vår katt kom in på scenen. Han tyckte uppenbarligen att mitt konstverk av socker och sirap smakade bra eftersom han stod där och slickade en bra stund.
 
Funktionell konst, typ.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Foto, konst, godis, katt, sirap, #blogg100, blogg100

Jag längtar hem till Leif GW och fläskpannkaka

Idag på eftermiddagen. Jag sitter på jobbet och telefonen ringer. Det är sambon som vill att jag köper med mig en förpackning dammsugarpåsar på vägen hem. Samtidigt berättar hon att hon precis satt in en långpanna med fläskpannkaka i ugnen.
 
"Toppen. Då har jag två saker att längta efter när jag kommer hem från jobbet. Leif GW Persson och fläskpannkaka", säger jag.
 
"Förresten", säger jag till sambon i telefonen. "Jag har naturligtvis tre saker att längta efter. Jag längtar efter dig också".
 
Klockan 21.00 ikväll börjar Veckans brott på SVT 1 med Leif GW Persson och Camilla Kvartoft. Det programmet ser jag varje vecka.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om #Blogg100, blogg100, Veckans brott, mat, kärlek, längtan, Leif GW Persson

Beatboxing med Walk Off The Earth

 
Här kommer mera musik med favvogruppen från Kanada - Walk Off The Earth. De har gett ut ytterligare en ny video som heter I Knew You Were Trouble och på den här låten gästas gruppen av beatboxingkillen Terry "krNfx" Im (längst till vänster). Den här låten sjunger de helt acapella och jag gillar verkligen det sköna soundet hela gänget skapar med sina röster.
 
Undrar föresten hur man uttalar Terry "krNfx" Ims smeknamn inom citattecknen. 
 
 
Tidigare blogginlägg om Walk off the Earth:
Cant take my eyes of you
Payphone
Somebody that I used to know
 
Läs även andra bloggares åsikter om Walk off the earth, musik, krnfx, beatboxing, #blogg100, blogg100, #blogg, blogg

Om blåvalens sperma och Instagramupplopp

Lördag kväll i villaidyllen. Stillhet råder. Sambon sitter i vardagsrumssoffan och spelar Quizkampen på sin ipad, och jag sitter i rummet intill och betalar räkningar på min PC.
 
"Vet du hur stor mängd sperma en blåval sprutar i väg när den får utlösning?", ropar sambon.
 
"Nej",säger jag.
 
"400 liter", säger sambon och vi skrattar båda åt det värdelösa vetandet. Quizkampen ökar definitivt allmänbildningen. Eller så inte.
 
Utomhus är det 15 minusgrader och tidigare under dagen passade vi på att frosta ur frysen (perfekt utomhusklimat att ställa ut frysvaror i). Men nu är vi klara med det och kan njuta av en lugn och skön lördagskväll framför öppenspisen. 
 
Så ser vekligheten ut just denna lördag hos ett 50 plus-par i Timrå.
 
På nätet läser jag om en annan verklighet. På Aftonbladet.se skriver Alice Bratthammar och Amanda Ivanović om sina upplevelser i samband med gymnasieupploppen i Göteborg i december. De två 17-åringarna var själva på plats och i sin medryckande berättelse tar de oss med till Plusgymnasiet, mitt i händelsernas centrum. Vi får läsa om anonyma Instagramkonton där ungdomar blir uthängda, om aggressiva poliser och om ungdomsgäng som godtyckligt attackerar andra ungdomar.
 
Upploppen i Göteborg visar hur lätt krutdurken kan explodera och jag försöker förstå vad som gör att den antändande gnistan uppstår. Varför ägnar sig människor åt att misskreditera varandra på nätet? Varför har vi så lätt att döma andra människor trots att vi inte har alla fakta?
 
Alice's och Amandas text är ganska lång men ändå väl värd att läsa. Ett viktigt dokument om nutiden, en bit bort från den trygga villaidyllen i Timrå. Läs texten här.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, blogg, Instagram, blogg100, Göteborgskravaller, 50plus, Timrå

Fototriss: Sött

Jag ska erkänna direkt att jag inte är mycket för sötsaker. Slemmiga, olikfärgade och kemikaliestinna godisar kan jag vara utan. Möjligen kan jag tänka mig en bit choklad - men bara en enda bit (eller två). Om jag äter flera bitar känns det bara kladdigt i munnen. Men för alla er andra som gillar sötsaker ska jag bjuda på tre riktigt söttiga bilder. Bilden ovan tog jag i eftermiddag på ett gäng blandade godisar som sambon inhandlat för fotoändamålet.
 
Veckans tema hos fotoutmaningen Fototriss är alltså sött och bilden ovan tog jag i somras på Sundsvalls Gatufest. Bilden visar den populära godissörjan Slush som finns tillgänglig på diverse sommarfestivaler.
 
Den tredje bilden tog jag i dag. Den visar ett gäng sockerbitar som jag hällt sirap över. Kan det bli mer sött?
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100.blogg100, blogg, #blogg, foto, Fototriss, sött, godis

Rapport från personvågen

Nu har jag hållit på i en dryg månad med mitt viktminskningsprojekt och jag har faktiskt gått ner ett par kilo. Men jag vill ner några till. Den dödsångest jag kände för en dryg månad sedan är nu förbytt i en inre frid, ty blodtrycket har sjunkit till en normal nivå och därmed också den överhängande dödsrisken. Men med minskad dödsångest blev också motivationen mindre att gå ner i vikt. 
 
Kampen går dock vidare. Jag fortsätter mina halvtimmespromenader och försöker äta så "rätt" som möjligt. Men eftersom det för närvarande är ohyggligt kallt ute känns det inte kul att gå ut. Det gäller också att vara väldigt fokuserad vid matbordet, annars är det lätt hänt att det slinker ner en extra portion köttfärssås. 
 
Min aktuella viktstatus går att kolla in längre ner till höger (Beach 2013).
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, blogg100, viktminskning, dödsångest

Jag joinar #Blogg100

Först funderade jag en stund - sedan bestämde jag mig. Jag hänger på #Blogg100, bloggutmaning som går ut på att publicera minst ett blogginlägg om dagen i 100 dagar.
 
Jag brukar ju säga att bloggandet ska var lustfyllt och att man ska skriva blogginlägg endast när det känns kul. Varför då hoppa på #Blogg100 när jag periodvis knappt förmår posta två inlägg i veckan? Svaret är att det verkar vara ett roligt sätt att boosta kreativiteten, vilket jag har nytta av både privat och i jobbet.
 
Så nu är det bara att blunda och hoppa rakt ut i bloggsfären.
 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om #Blogg100, bloggande, blogg

Ny skön video med Walk Off The Earth

 
Mitt favoritband har släppt en ny video. Låten heter Can´t Take My Eyes Off You och bandet är naturligtvis Walk Off The Earth. På den här låten (som gjordes i original av Franki Valli 1967) gästas de av sångerskan Selah Sue.
 
Walk off the Earth producerar videos i en jämn ström som ofta är väldigt kreativa.Jag gillar gruppen för deras sköna låtar, avspända humor och fantastiska musikalitet.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Walk Off The Earth, musik, glädje, musikalitet

Fototriss: Vad ligger dig varmt om hjärtat?

Temat för veckans upplaga av fotoutmaningen Fototriss är Vad ligger dig varmt om hjärtat? 
 
Vad ligger då mig varmt om hjärtat? Ja, ganska mycket, allt ifrån att mina nära och kära ska ha det bra till rättvisefrågor ute i samhället. Och så naturligtvis vår mysiga katt. Han ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
 
Det bästa han vet är när man kliar honom på halsen. Då sträcker han ut sig och kurrar intensivt.
 
Han gillar också att sova ovanpå elementet i vardagsrummet. Där är det varmt och skönt, och där kan han ligga och njuta i timmar.
 
Veckans Fototriss är också en tävling med priser från Ving. Med Ving kan man resa till många olika länder, bland annat Tjeckien. Dit funderar jag och sambon på att åka framåt våren.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, katt, katter, foto, Ving

Inte så kul att frysa om näsan

 
Jag har tänkt på en sak. Måste det verkligen vara så här kallt ute? Vad är egentligen syftet? Idag har det varit 24 minusgrader och det är inte kul. Jag frös om näsan då jag var ute.
 
Däremot kan vinterväder vara snyggt på bild. Bilden ovan tog jag idag när jag var ute på ett fotouppdrag i ett smällkallt Norrland. Solen sken från en klarblå himmel och den vita snön lyste vackert på träden. Turligt nog var det endast korta stunder jag behövde vistas utanför bilen. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Vinter, foto, Norrland, Timrå

Besvikelse i TV-soffan

 
Det är måndag och jag ser tillbaka på helgens TV-tittande. Först tänkte jag se Allt faller, den nya humorserien på TV4. I serien medverkar Henrik Schyffert, Johan Rheborg och Jonas Gardell, tre komiker som jag vanligtvis gillar skarpt.
 
Men den här gången uteblev min entusiasm. Visst, det var välspelat och tänkvärt men också fruktansvärd deprimerande. Allt faller kändes enbart påfrestande och efter ett och ett halvt avsnitt (jag såg avsnitten på TV4 play), gav jag upp. 

Mitt andra försök till TV-upplevelse gjorde jag igår då jag tänkte se första avsnittet av TV4s nya serie Familjen Holstein-Gottorp. Serien handlar om en svensk kungafamilj och medverkar gör flera intressanta skådespelare, bland annat Johan Ulveson.
 
Jag hoppades att med Ulveson i rollistan skulle jag få se lite snyggt skojande med kungahuset men så blev det tyvärr inte. Familjen Holstein-Gottorp visade sig vara ytterligare en i raden av tramsserier i överklassmiljö och jag stod ut i ungefär 10 minuter. Sedan stängde jag av.
 
Mitt tredje TV-försök gick dock bättre. Klockan 21.00 igår kväll bänkade jag mig framför TVn för att se första avsnittet av En pilgrims död på SVT1, Leif GW Perssons serie om Palmemordet. Leif GW tror ju inte att Christer Pettersson mördade Palme och i En pilgrims död spekulerar han fritt om hur mordet egentligen gick till. Jag ska helt klart se de tre återstående avsnitten i serien.
 
Tråkigt nog sändes En pilgrims död samtidigt som Agenda på SVT2. Med tanke på allt skräp som visas på TV är det helt otroligt att de fåtal program som är sevärda sänds samtidigt. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Allt faller, TV4, Holstein-Gottorp, Johan Ulvesson, TV, SVT, Palme, En pilgrims död, Agenda

Fototriss: Så ser det ut där jag är

Timrå, januari 2013. Tre bilder som visar hur det ser ut här idag. Första bilden visar ett gäng skidor vi var uppe och hämtade på vinden. De ska användas vid en kommande fjällresa.
 
Spår i snön från någon form av fågel (tror jag).
 
Idag mötte vår julgran sitt obevekliga öde. Sambon klippte av grenarna och slängde ut den genom altandörren. Ett sista foto och sedan adjöss med den här julen.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Timrå, Fototriss, vinter, snö, julgran, foto

Tänk om järnrören var en medveten SD-strategi

 
Idag var jag på Coop och handlade. I kassan slängde jag en blick på löpsedlarna och på Expressens stod det "Får rekordsiffror i Demoskop. SD-ledarens plan: avslöjar sina fiender i ny bok".
 
Jag tänkte för mig själv: Hur är det möjligt att Sverigedemokraterna lyckas höja sina opinionssiffror efter alla deras negativa affärer? Hur kan det komma sig att nära tio procent av Sveriges befolkning är beredda att rösta på ett parti vars företrädare går på stan och hytter med järnrör i fyllan? Jag får faktiskt inte ihop det där.
 
Men så slår det mig. Kanske allt är en medveten strategi från SD. Tänk om det var så att Kent Ekeroth medvetet släppte sin mobilfilm till Expressen för att på så sätt sprida den. SD-strategerna kanske visste att deras sympatisörer attraheras av handlingskraftiga politiker som tar saken (i detta fall järnrör) i egna händer.
 
Eftersom SD har invandrarfientlighet som sin profilfråga är det inte svårt att gissa att det är just den frågan som attraherar deras sympatisörer. Sett i det perspektivet kanske Ekeroths mobilfilm är ett riktigt smart drag i partiets marknadsföring. I filmen säger SD-företrädaren Erik Almqvist till Soran Ismail: "Det här är inte ditt land. Det är mitt land". Detta blir ett statement om SDs syn på "ickesvenskar". Tillsammans med detta statement blir sedan sekvensen med järnrören en komplett programförklaring från Sverigedemokraterna. Typ "Vi agerar!"
 
Jag har faktiskt undrat hur Expressen kom över de för SD komprometterande mobilfilmerna. Men om ovanstående teori skulle vara relevant kanske det får sin förklaring.
 
Visst, affären med järnrörsfilmen kostade flera ledande SD-politiker deras poster i partiledningen. Men om filmen resulterar i höga opinionssiffror (och sedermera valframgångar) är det trots allt ett lågt pris.
 
Förhoppningsvis är mina ovanstående teorier felaktiga. Jag hoppas även att inte så många som tio procent av svenskarna är rasister. Men jag kan ändå inte låta bli att få obehagliga rysningar av Sverigedemokraterna. Nästa val blir en riktig rysare.
 
 
Expressen:
Toppnotering för SD 
 
DN:
Toppnotering för SD
 
Aftonbladet:
De rödgröna drar ifrån - SD går fram
 
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, politik, Expressen, järnrör, rasism, Kent Ekeroth

Äntligen fredag

 
Det är konstigt hur det kan bli. På vardagskvällarna är det svårt att komma i säng i vettig tid, och titt som oftast händer det att klockan hinner bli över tolv innan jag kommer i säng. Självklart får det till följd att jag är rejält trött när jag ska upp morgonen efter.
 
Men varje vecka har en fredag och då brukar jag se fram emot att kunna vara uppe lite senare på kvällen. Men vad händer då? Jo, på fredagskvällarna brukar jag vara så trött att jag ibland stupar i säng redan klockan 22. Det känns orättvist. Vad är det för belöning efter en hel veckas slit?
 
Hälso- och välmåendeexperter brukar ju säga att man inte ska se vardagarna som transportsträckor till helgerna. Istället menar de att man ska försöka ge guldkant till alla dagar i veckan. Visst kan man göra roliga saker även på vardagar, och det gör jag, men säga vad man vill - det är väldigt skönt när det är fredag eftermiddag och man vet att man har en hel helgs ledighet framför sig. Särskilt mycket njuter jag av att få sova ut på mornarna.

För övrigt kan jag berätta att jag varit på återbesök hos vårdcentralen. Senast jag var där (strax före jul) så var mitt blodtryck alldeles för högt men idag var det åter på normal nivå, 130/85. Det gör mig glad. Mina dagliga promenader har uppenbarligen gjort resultat. Det menade i alla fall sköterskan jag pratade med.
 
Bilden ovan har jag tagit under en av veckans lunchpromenader längs Selångersån.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om fredagsmys, fredag, blodtryck, motion, Sundsvall

När kärleksdramat fick en kinky vändning


Uppdaterad: Nu med kommentarsfältet intakt.
 
Jag har tidigare berättat om triangeldramat med Barbie, Ken och - Börje. Läs om detta här. När du gjort det kan du fortsätta läsa nedanstående.

Barbie lämnade alltså Ken och flyttade istället ihop med Börje men efter nästan ett och ett halvt år har de flyttat isär. Eller rättare sagt, Barbie slängde ut Börje. Skälet var att Börje varit otrogen - med Ken. Barbie råkade nämligen ertappa de båda herrarna när de befann sig i en öm situation i duschen.

Hoppsan, nu blev det visst lite kinky här på bloggen. Beklagar det.

 
Läs även andra bloggares åsikter om kinky, sex, homosexualitet, otrohet, Barbie, Ken, bögar, gay, kärlek

Rolling Stones ger mig hopp inför ålderns höst

 
Tiden går fort nu. Det är redan 2013. 
 
Senare det här året fyller jag 55 år. Det känns nästan lite otäckt. För fem år sedan fyllde jag alltså 50 men det känns som om det var igår. Det är alltså lika många år till jag fyller 60 som det var sedan jag fyllde 50. Om de närmaste fem åren går lika snabbt som de fem föregående, då är jag ju snart där.
 
60 år.
 
Att fylla 60 år känns på något vis som att ta första steget in i ålderns höst. Undrar hur det egentligen kommer att kännas. Kommer jag fortfarande att vilja lyssna på rockmusik när jag fyllt 60? Eller kommer man automatiskt att bli förvandlad och istället börjar lyssna på svensk dansbandsmusik, typ Lasse Stefans eller Trio med Bumba? Bara för att det likson hör till. 
 
Jag är rädd för vad som komma skall.
 
Men så tänker jag på gubbarna i Rolling Stones. De är ju typ 70 år och de rockar ju fortfarande. De ger mig hopp inför ålderns höst.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om ålder, Rolling Stones, ålderdom, pension

När kommer den bästa uppfinningen?

Det sägs att Charles Holland Duell, som i slutet av 1800-talet var chef för United States Patent and Trademark Office (USAs motsvarighet till Patent och registreringsverket), ville lägga ner sin verksamhet därför att "allt som kan uppfinnas redan är uppfunnet".
 
Detta sa han alltså i slutet av 1800-talet.
 
Man kan konstatera att det faktiskt kom några uppfinningar till under de följande 100 åren. Rätt många egentligen. Datorer, penicillin, television och naturligtvis bakmaskinen är bara några av alla exempel.
 
Det har alltså hänt en hel del inom den tekniska utvecklingen under de senaste 100 åren. Frågan är om det faktiskt är nu vi kommit till tidpunkten då det inte finns så mycket mer att uppfinna. Vi har datorer, vi har Internet och vi har digitala lösningar på det mesta runt omkring oss - så vad mer behöver vi?
 
Det är just här som den spännande tanken kommer. Om vi tänker på all den utveckling som ägt rum under de senaste 100 åren (som Charles Holland Duell inte trodde skulle inträffa), vilka blir då uppfinningarna som världen kommer att få se under de kommande 100 åren? Tanken svindlar. 
 
Vilken uppfinning saknar du som ingen uppfunnit än?
 
 
Fritänk:
1900-talets viktigaste uppfinningar
 
Läs även andra bloggares åsikter om Patent, datorer, Internet, bakmaskin, utveckling, forskning, innovation

Chokladpudding räddade värlen

 
Som bekant gick inte världen under den 21 december. Många hade ju befarat det eftersom just det datumet var det sista i Mayafolkens kalender. Skönt, tycker jag. Om jorden gått under så där bara några dagar före jul hade det lätt kunnat orsaka lite dålig stämning runt om i världen. 
 
Nu är det dock klarlagt varför jorden faktiskt inte gick under. Det var helt enkelt så att några omtänksamma människor i USA offrade 2000 muggar av chokladpuddingen Jell-O till Mayagudarna, vilket fick dessa att låta bli undergångsavtryckaren.
 
Att detta är sant bekräftas i videoklippet ovan.
 
Nedan bilden från offerceremonin som skymtar förbi i filmen.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Mayakalendern, Mayafolket, Mayagudarna, Maya, Jell-o, undergång

Vårda profilen med musik

Ibland händer det saker som gör att man hickar till.
 
Exempelvis då man inser att den senaste låten man lyssnade på, på Spotify, läggs upp under rubriken Aktiviteter på sitt Facebookflöde. Tänk om det skulle inträffa att man i rent studiesyfte hade lyssnat på exempelvis låten Diamonds med Rihanna (bara för att man sett att någon av ens Facebookvänner lyssnat på den låten) och sedan stänger av Spotify, då kan ju övriga Facebookvänner faktiskt tro att det är exempel på musik man gillar. 
 
Och vad ska folk då tro?
 
Det är sådana gånger man måste ha sinnesnärvaro att avsluta sin musikupplevelse på Spotify med något mer representativt, typ Neil Young, AC/DC eller varför inte Walk Off The Earth.
 
Det är viktigt att man vårdar sin profil på Facebook. 
 
Fotnot: Diamonds med Rihanna är en allmänt påfrestande låt där större delen av låten är ett evinnerligt tjatande om Ahhh-ahhh-ahhh... Shine bright like a diamond in the sky... ahhh-ahhh-ahhh...
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, Spotify, Rihanna, Diamonds, varumärke, profilvård, Facebookflöde
 
 

Ibland ser jag på TV

Det är egentligen inte så ofta jag ser på TV. Förutom en och annan 21-sändning av Aktuellt så är nog Agenda på söndagskvällarna i stort sett det enda program jag ser. Okej, jag brukar se Melodifestivalen och Så mycket bättre några gånger per år men därutöver ser jag nästan aldrig på TV. Visst, Veckans Brott med Leif GW Persson brukar jag förståss följa men förutom det programmet blir det inte så mycket TV-tittande för min del.
 
Fast härom kvällen tittade jag faktiskt en stund på TV. Jag hade sett det andra avsnittet av Kristina Kappelins utmärkta serie om Europa då jag blev sittande kvar och helt oplanerat även såg programmet efter. Programmet var det första av två avsnitt av den finska deckaren Inget ljus i tunneln.
 
Inget ljus i tunneln kändes ganska dyster och lite märklig, men samtidigt fascinerande och fängslande. Både inomhus- och utomhusscener hade ett konstigt gröngult färgstick som nästan gav känslan av att filmkopian legat för länge ute i solen. Den finska deckaren var väldigt annorlunda, på ett befriande sätt, jämfört med både svenska och amerikanska motsvarigheter.
 
Det andra och sista avsnittet av Inget ljus i tunneln sänds på söndag. Jag tänker se det också. Men efter det slår jag av TVn.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om TV-tittande, Aktuellt, Agenda, Kappelin, Inget ljus i tunneln, Finland, SVT

Med siktet inställt på Beach 2013

På sätt och vis känns det lite patetiskt. Som ett billigt nyårslöfte bara för löftets egen skull. Men jag är motiverad och jag ska försöka att göra mitt bästa.

Jag har nämligen bestämt mig för att gå ner i vikt. Igen.
 
Förra veckan berättade jag här på bloggen att jag hade besökt vårdcentralen och fick då veta att jag hade för högt blodtryck. Sköterskan ordinerade mig mera motion (minst en halvtimmes promenad varje dag) och en förhöjd dos av min blodtrycksmedicin. Eftersom även mitt BMI låg högt bestämde jag mig också för att gå ner i vikt.

Följande strategi gäller: I skrivande stund väger jag ca 96 kilo och mitt mål är att åtminstone komma ner under 93 kilo, helst under 90. För att sätta press på mig själv att lyckas minska vikten lägger jag ut min viktkurva här på bloggen. Aktuell vikt kan man se genom att klicka på bilden längre ner i den högra spalten.
 
Det här med att lägga ut viktkurvor på nätet har jag provat förut. Under 2011 uppdaterade jag min vikt varje dag men till slut rann min strävan efter viktminskning ut i sanden. Nu gör jag alltså ett nytt försök.
 
Bilden ovan har sambon tagit på mig när jag slappar på stranden i Makarska, Kroatien. Tyvärr kunde jag vid tillfället inte leverera några magrutor och det är heller inte mitt mål med att gå ner i vikt. För mig handlar det om att må bra, och det hoppas jag kunna göra med (bland annat) rätt vikt och rätt blodtryck.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Nyårslöfte, nyårslöften, nyår, 2012, 2013, nytt år, viktminskning, vikt, viktnedgång

Nyårsfunderingar precis innan slutet

 
Preludium:
Vi närmar oss slutet.
Slutet på 2012.
 
Nånting har hänt oss.
Vi är förändrade.
 
Det var på julaftonen.
Jag såg Karl-Bertil Jonsson.
 
Postludium:
Tage Danielsson skrev Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton 1964, och 1975 gjordes den som tecknad film. Det är den filmen som varje julafton visas på TV av Sveriges Television.
 
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton handlar om en pojke som tar julklapparna från de rika och ger till de fattiga. När jag såg filmen på årets julafton insåg jag att tiderna har förändrats. Tage Danielssons saga om Karl-Bertil Jonsson skildrar den tidsanda som fanns på 1960- och 1970-talen. Då var det fint att bry sig och solidaritet var viktigt värdeord i samhället. Idag gäller andra samhällsnormer. Nu heter värdeorden entreprenörskap och kundfokus.
 
Om Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton gjorts idag hade han antagligen sålt julklapparna istället för att skänka bort dem.
 
Vilka värdeord vill du ska gälla under 2013? Ska vi återupprätta solidaritet, satsa på entreprenörskap eller finns det kanske något nytt, fräscht ord vi inte provat förut? Det är frågan.
 
Gott Nytt År!
 
 
Aftonbladet:
Nya lagar
Jan Malmsjö hoppade över
 
DN:
Överraskande nyårtstal i Nordkorea
Firande jorden runt
 
Läs även andra bloggares åsikter om Nyårsafton, nyårslöfte, nyårslöften, Gott nytt år, julafton, solidaritet

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter