Är groddar bara konstig vänstermat?



Den 19-årige plastsonen står böjd över dagstidningen som ligger uppslagen på köksbordet. En av artiklarna handlar om ehec-smittan.

"Vad är egentligen groddar?", frågar plastsonen. Hans mor (min sambo) tar sats för att svara men jag hinner före.

"Groddar är nån sorts konstig vänstermat som var populära bland miljövänner och hos rödvinsvänstern på 1970-talet. Jag trodde ingen åt det längre", säger jag och tillägger snabbt:

"Det handlar om samma sorts människor som dricker grönt te."

Sambon ser förvånad ut.

"Förr om åren åt jag mycket groddar, men jag har aldrig tillhört någon rödvinsvänster. Groddar är både gott och nyttigt", säger hon och fortsätter:

"Förresten, groddar finns ju i thaimat som du mer än gärna slafsar i sig. Dessutom är du ju sosse, så vaddå vänstermat?"

"Som socialdemokrat tillhör man inte rödvinsvänstern. Det är viktigt att komma ihåg", säger jag.

Den omtalade ehec-smittan verkar ju inte vara att leka med och nu avråder Livsmedelsverket oss från att äta råa groddar. Själv har jag inga som helst planer på att äta några groddar men vem vet när man kommer i kontakt med mat som innehåller just denna grönsak (för det är väl en grönsak?). Kanske bäst att syna salladen ordentligt nästa gång man går på restaurang.

Bilden ovan: Den enda föda för wannabeintellektuella jag hittade här hemma var grönt te. Men inga groddar.


DN:
Fortsatt sökande efter ehec-smitta
Egyptiska frön pekas ut som ehec-källa
Groddsmittan kommer från människa

Aftonbladet:
Här inne finns dödssmittan

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Dramatiskt väderomslag i Timrå


Tänkte bara passa på att avslöja mitt tema till senaste omgången av Fototriss. Temat på mitt bidrag var Rund, vilket de flesta också hade svarat i sina kommentarer. Någon undrade om det är en ölflaska på mittenbilden. Det stämmer. Närmare bestämt en flaska med ölsorten Banks, ett gott sommaröl jag kan rekommendera.

Om det funnits något tema för bilden ovan hade det nog varit blöt. Bilden tog jag igår när jag tog en promenad genom Timrå i det varma solskenet. Så var vädret i vart fall när jag startade min promenad, men efter bara några minuter blev jag plötsligt överfallen av en rejäl störtskur. Bara så där. Jag vet inte vart den kom ifrån men snabbt som attan tog jag skydd i en liten väntkur vid Timrås nya resecentrum.

Vad gör man då när man sitter inklämd i en lite glasbur utan att kunna komma någon vart? Jo, man fotograferar. Med hjälp av appen Pro HDR kan man ta fina bilder med sin iPhone när ljusförhållandena är besvärliga och ljuset kommer från fel håll.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Jag ser fram emot nya motorvägen vid Iggesund


I år är det 35 år sedan jag tog körkort. Under dessa år har jag i tur och ordning ägt sex bilar (samtliga Volvo) och bakom rattarna på dessa har jag gett mig ut på både många och långa resor. Ofta har långresorna ägt rum i semestertider och nästan lika ofta har de inletts med att jag tagit E4 från Sundsvall med riktning söderut.

Att köra bil på E4 mellan Sundsvall och exempelvis Stockholm är ingen höjdarupplevelse i sig. Naturen är trist, vägen är ännu tristare och för mig handlar det enbart om en transportsträcka. Den enda höjdpunkten brukar vara Tönnebro, strax söder om Söderhamn. Där stannar jag till för att sträcka på benen samt gå ner till sjön för att titta en stund på kanadagässen.

Men under årens lopp har E4 mellan Sundsvall och Stockholm blivigt trevligare. De smala och krokiga vägavsnitten har ett efter ett ersatts av nya och bättre vägar, som förutom säkrare körning även medger högre hastigheter och därmed kortare restid. Jag föredrar helt klart att köra på en motorväg i 110 kilometer i timmen (typ sträckan mellan Gävle och Älvkarleby, som numera även är förlängd söderut förbi Uppsala) än en smal och krokig 90- och 70-väg (typ sträckan mellan Gnarp och Jättendal).      

Lyckligtvis är också fler nya vägavsnitt på gång. Idag berättar Sundsvalls Tidning om den nya motorvägen söderut från Hudiksvall som dras förbi Iggesund. Skönt, tycker jag. När den nya sträckan öppnas i oktober blir restiden mindre och körningen roligare.

Självklart innebär den nya vägen förändringar för livet i Iggesund. Förutom ett mindre trafikflöde genom tätorten (som borde bli en fördel för de boende) påverkas naturligtvis förutsättningarna för näringsidkarna på orten. Men vad är alternativet? Ska man låta bli att förbättra E4 bara för att kunna rädda några bensinstationer och grillkiosker i Iggesund? Förhoppningsvis innebär förändringarna istället att näringslivet i Iggesund stimuleras till ytterligare utveckling.

Nu ser jag fram emot en ny körupplevelse på nya E4 söder om Hudik.

Bilden ovan: Av någon anledning har jag vid flera tillfällen fått bensinstopp efter E4 mellan Sundsvall och Stockholm. Klantigt av mig eftersom bilen varnar för låg bränslenivå via instrumentpanelen. Med bensindunken i handen har jag därför gått långa sträckor i jakten på en bensinmack. Vid ett tillfälle använde jag en avkapad petflaska som jag, med hjälp av mina passagerare, kunde fylla på bensin i tanken.


ST:
"Självklart kommer vi att drabbas"
"Bättre transporter med nya E4"
Ny vägrestaurang planeras efter nya E4
Här är vägen som för oss närmare Stockholm


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Fototriss: Gissa temat


Denna veckas tema hos Fototriss är Gissa temat. Det innebär att varje deltagare själv bestämmer sitt tema och att betraktaren ska gissa vilket tema man valt. Kolla in de tre bilderna jag visar här och försök att gissa vilket tema som är mitt .


Det finns alltså något som dessa tre bilder har gemensamt. Klurigt? Jag ska ge en ledtråd: Mitt tema är ett adjektiv och har fyra bokstäver. Rätt svar avslöjar jag lite senare i en kommentar till blogginlägget.


Detta är den sista Fototrissomgången innan sommaruppehållet. Första helgen i augusti är Fototriss tillbaka igen.


Läs även andra bloggares åsikter om

Brutal kalldusch inför midsommarfirandet


I morgon är det midsommarafton och samtalsämnet på jobbet var hur vädret ska bli. Ska regnet hålla i sig eller finns det hopp om en strimma sol så att det går att tända grillen? Själv tycker jag naturligtvis att det vore kul med sol och värme, men under dagen har jag också gått omkring och tänkt på en helt annan sak. Nämligen det som hänt i Trollhättan.

I morse meddelade Saab att företaget inte har tillräckligt med pengar för att betala ut lönerna till sina anställda. En fullständigt oerhörd situation, och spontant tänker jag: händer detta verkligen i Sverige?

Jag har väl inte så stor koll på Saabs alla försök till finansieringsstrategier (de verkar vara rätt många), men uppenbarligen är det de anställda som nu fått ta smällen genom att tvingas undvara sina löner. Och dessutom precis innan midsommarhelgen. Det här känns definitivt inte som Sverige.

Tack och lov finns det fackliga organisationer inblandade som försöker styra upp situationen. IF Metall har under dagen kontaktat flera banker för att hjälpa sina Saabanställda medlemmar med kortsiktiga nödlån. Skönt att det fortfarande finns någon i Sverige som bryr sig.

Det som händer hos Saab i Trollhättan berör inte mig personligen och inte ens någon jag känner, men jag kan ändå inte låta bli att bli illa berörd. Att inte få ut den lön man räknat med måste vara fruktansvärt.

Trots de dystra turerna kring företaget Saab, och trots att väderprognosen inför morgondagen ser dyster ut, vill jag ändå önska dig som läser detta en glad midsommar. Själv ska jag ta mig en rejäl sovmorgon i morgon innan jag ger mig i kast med midsommaraftonens firande. Kanske går jag också ut i regnet en stund med midsommarkransen som tjusig huvudbonad (se bilden ovan).


Aftonbladet:
Därför firar vi midsommar
Expert: Det finns ingen plats för Saab
Antonov: Borde bli godkänd nu
Nu är det riktigt illa
Soltoppen




DN:
Tvingas ta banklån för att klara försörjningen
”Tiden hann i kapp oss”
Spykers aktie slaktas på börsen
Olofsson: Känner starkt för de anställda

Saab kan inte betala löner
”Läget har blivit akut”

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Funderar...

Hm...

Att lyckas flyga fastän det inte går



Humlan kan inte flyga, ty vingarna är för små.
Den struntar i vad du säger och flyger ändå.
Säg mig lilla humla, hur går den flykten till?
Men humlan bara mumlar: "man kan allt om man bara vill!"

Varför ser vissa människor bara moln när andra försöker se solen? Varför tycker vissa människor att det inte är någon idé när andra gärna vill prova först? Jag tror svaret handlar om pessimisternas strävan efter makt när de försöker hålla tillbaka optimisternas vilja att hitta lösningar. "Om inte jag lyckas, då ska inte du lyckas heller".

Själv vill jag hellre ångra det jag gjort än det jag aldrig vågade.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Med en bra bit kvar till lyckotaket


För ett par veckor sedan fick jag löneförhöjning. 1000 kronor upp i månaden. Hur mycket min lön därmed är uppe i tänker jag inte berätta (jämte samlivet är ju inkomsten bland det mest privata vi har), men jag kan i alla fall avslöja att det återstår ett antal tusenlappar innan jag är uppe i 28 000 kronor. Enligt Dagens Industri är det nämligen den summan som utgör den genomsnittliga månadslönen för en svensk.

Men trots att jag fortfarande ligger under medelinkomststrecket är jag lycklig. Med 1000 kronor upp i månaden känner jag mig ändå som en höginkomsttagare. Och som villaägare och nybliven höginkomsttagare måste det markeras med en justering i fasaden.

Därför plockade jag bort vårt altanbord med tillhörande stolar i plast och köpte en ny altanmöbel i acaciaträ. Inklusive svarta sittdynor. Det blev jättefint.

Idag kan vi läsa i bland annat DN och Aftonbladet att vi blir lyckligare när lönen ökar. Det stämmer nog. Med ännu fler tusenlappar på lönekontot kanske jag skulle kunna öka amorteringstakten på villalånet och kanske ge en extra hundralapp till Rädda Barnen. Sådant gör mig lycklig.

Men DN och Aftonbladet rapporterar också att det finns en ekonomisk gräns för lyckan. Om man tjänar över 40 000 kronor i månaden så ökar inte längre lyckan med lönen. Bra, tycker jag. Det skulle alltså innebära att jag har mycket lycka kvar att uppleva eftersom jag hittills endast kommit drygt halvvägs på lyckostegen.

Frågan är om jag någonsin kommer att nå upp till det ekonomiska lyckotaket.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Se mina tweets här på bloggen


Utveckling föder ofta framgång. Det gäller bara att våga ta steget mot det nya. Själv tog jag för ett tag sedan steget till Twitter där jag understundom gör små inlägg. Mina senaste tweets (dvs Twitterinlägg) går nu även att se här på bloggen (titta till höger på den svarta rutan).

Varför Twitter, och varför visa mina tweets på bloggen? Svaret är väl helt enkelt att jag tycker det är kul att testa nya fenomen inom området sociala medier. Jag har tidigare varit lite skeptisk till Twitter men har nu beslutat att ge det en chans. Så småningom ska jag utvärdera mitt twittrande för att se om det berikat mitt liv på något sätt.

Så över till något som är lite mera passionerat. För en vecka sedan visade jag en bild på bloggen och undrade om någon kunde gissa vad den föreställer. Rätt svar är en uräten passionsfrukt. Bilden var starkt uppförstorad och här ovan är den i rätt storlek. Jag kan meddela att den var riktigt god. Passionsfrukten, alltså.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Varmt klädda The Eagles gästade Sundsvall



Igår var jag och sambon på konsert med den amerikanska rockgruppen The Eagles. Platsen för konserten var Norrporten Arena i Sundsvall och totalt var vi nästan 20 000 personer på plats. Med andra ord var det en stor händelse i Sundsvall. 

Jag ska säga direkt att The Eagles aldrig tillhört några av mina favoritband men på något vis kändes det självklart att bege sig till Norrporten Arena denna fredagskväll. När ett av världens mest legendariska rockband kommer till stan, då är det en happening man inte får missa.

Fast egentligen tycker jag det känns lite fel att kalla The Eagles för ett rockband. Countryrock stämmer väl lite bättre som benämning och den första timmen av konserten hade en stark touch av just countryrock. Eftersom countryrock ligger en bra bit ifrån min favoritmusik tyckte jag konsertens inledning kändes lite seg, men en timme in på konserten hände något.

I låten Long road out of Eaden blev det plötsligt lite klös i gitarrerna och jag började känna hopp. Den andra halvan av konserten blev också mycket bättre än den första, eftersom man då lämnade countryslemmet och spelade mer rockiga låtar.

Några ytterligare reflektioner från min sida:
Den låt de allra flesta förknippar med The Eagles är nog Hotel California som kom överraskande tidigt i konserten. Låten hade dock ett spännande arrangemang med ett blåssolo som intro.

Säga vad man vill om The Eagles men de är oslagbara på stämsång. Det visade de ett flertal gånger under konserten, bland annat på inledningslåten Seven bridges road.

Det regnade under större delen av konserten men det gjorde inte så mycket tycker jag. Sambon och jag drog på oss våra Emergency ponchos (vilket var benämningen på förpackningens etikett). Själv skulle jag vilja kalla dem för engångs-regncape. Även bandmedlemmarna var ändamålsenligt klädda denna kväll med tjocktröjor och jackor. Under låten Boys of summer tilltog regnet och Don Henley drog upp kapuschongen inför sin sånginsats. Lite senare tog Glenn Frey på sig en stickad mössa som han dessutom toppade med en keps (se bild längre ned på sidan).

Förutom The Eagles har Sundsvall de senaste åren gästats av bland annat Rod Stewart, Elton John och Roxette. Mönstret är alltså världsartister som satt djupa avtryck i rockhistorien, men som för länge sedan passerat bäst föredatum. Om jag själv får önska någon artist inför kommande år så skulle jag gärna vilja uppleva Neil Young eller AC/DC på Norrporten Arena. Det skulle vara något, det.


Under Hotel California åkte den dubbelhalsade guran fram. Man kan undra varför under just den låten.


Glenn Frey tog på sig både stickad mössa och keps när regnet tilltog i Sundsvall.


Undertecknad med sambo var utrustade med Emergency ponchos och stördes inte nämnvärt av regnet.

Sundsvalls Tidning:
På god väg mot rockhimlen
Något surt i logen
Andra världsstjärnor som gästat Sundsvall
Otacksamt för tacksam Pernilla

Dagbladet:
Eagles flyger högt och lågt
Eagles bjöd på folkfest
Inget kittlar med harmlösa Eagles

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Idrotten ädla känslor föder



"Vancouver i brand".

Rubriken läser jag i Aftonbladet och intill den ser jag en bild på ungdomar som tänt eld på en polisbil. Spontant tänker jag på förortskravallerna i Paris och undrar om samma sak nu även inträffat i Vancouver. Brottas även västra Kanada med utanförskap, kriminalitet och droger som gjort att krutdurken exploderat?

Men så läser jag vidare i texten och inser att det hela handlar om ishockey. Hemmalaget Vancouver Canucks hade förlorat en ishockeymatch mot Boston vilket gjorde supportrarna galna. Av inget annat skäl än att favoritlaget förlorat en ishockeymatch begav sig 100 000 människor ut på stan för att slåss, anlägga bränder, välta bilar och krossa fönster. 

Jag tar mig för pannan och häpnar.

Osökt tänker jag på det gamla uttrycket "Idrotten ädla känslor föder". Uppenbarligen hade inte Vancouverfansen hör det talesättet.

Själv har jag aldrig varit mycket för att idrotta. När jag var liten blev jag alltid sist vald i gympalektionernas lagindelningar och skolmästerskapen i längskidåkning tyckte jag var stentråkigt. Jag har aldrig haft någon tävlingsinstikt vilket var det troliga skälet till min obefintliga idrottsentusiasm.

Men hör och häpna, under årens lopp har jag faktiskt ägnat mig åt två idrotter: bordtennis och bowling. Bordtennis ägnade jag mig åt under några år i högstadiet, och för cirka 15 år sedan spelade jag bowling i ett av företagets korplag. Men eftersom vinnarinstintinkten var lika med noll, och tävlingsnerverna var på gränsen till sammanbrott, blev de båda idrottkarriärerna kortvariga.

Härom dagen hälsade vi emellertid på några vänner som skaffat sig ett pingisbord (som de monterat upp i sitt garage) och även jag spelade en match. Naturligtvis förlorade jag men det gjorde inte så mycket. Eftersom de ädla känslorna flödade där i garaget ber jag ödmjukt att få gratulera motståndaren till segern.


Läs även andra bloggares åsikter om Vancouver, ishockey, idtorr, sport, kravaller

Livin´on the edge of tredagars skäggstubb



Ibland blir jag bara så trött på min skäggväxt. Jag rakar mig och rakar mig, men skägget det bara växer ut igen. Jag önskar att det gick att bestämma själv när skägget skulle växa. Ungefär som när man slår av och på en strömbrytare.

Bland det tråkigaste jag vet är att raka mig. Skulle helst låta bli om jag fick. Men om jag har mer än tre dagars skäggstubb så klagar sambon. "Nu är du väldigt taggig", säger hon då. Därför rakar jag mig regelbundet varannan dag. Jag vill ju inte riskera att sambon inte vill kramas med mig.

Jag rakar mig alltså inte varje dag utan varannan. Måndagar, onsdagar och fredagar. Fast ibland fuskar jag och skippar fredagsrakningen. Då rakar jag mig på den följande söndagen och kan därmed hoppa över måndagsrakningen. I princip skulle jag alltså kunna effektivisera mina rakningsrutiner och endast raka mig på onsdagar och söndagar. Men så långt tänker jag inte gå. Det finns en gräns då välbefinnandet övergår i dekadans. Där vill jag inte hamna.



Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

Postkodlotteriet gör mig irriterad


Härom dagen damp det ner ett brev från Postkodlotteriet. "50 miljoner under 5 veckor", stod det på kuvertet. Igår kväll såg jag en reklamsnutt på TV 4 där Rickard Sjöberg stod och fiskade. Fånigt leende gastade han "vinn 50 miljoner!"

Det är någonting med Postkodlotteriet som gör mig irriterad. Kanske är det Rickard Sjöbergs löjliga flin eller möjligen den uppblåsta väckelsestämningen i Postkodlotteriets reklam. De vill få oss att tro att miljonerna ska regna över oss.

"Jag vet faktiskt flera som vunnit på Postkodlotteriet", säger sambon. "Det kanske inte är helt värdelöst ändå".

Må så vara. Men jag tänker ändå undvika att titta på TV4 så jag slipper se Rickard Sjöberg fåniga flin.

Bilden ovan: Under rituella former bränner jag reklamen från Postkodlotteriet.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Mystiskt fenomen i sommarvärmen


Det svänger om klimatet dessa dagar. I lördags kunde vi här i Timrå njuta av Medelhavstemperaturer och strålande sol, och idag har vi haft ihållande störtregn. Mest glad över väderomställningarna blir väl vår gräsmatta som grön och grann (och skadeglad) tvingar ut mig på en extra omgång med gräsklipparen.

Men jag klagar inte. Sommaren är härlig, oavsett väderlek.

Bilden ovan tog jag i helgen när solen var som varmast. Nersjunken i en trädgårdsstol fann jag plötsligt motivet där framför mig, och eftersom kameran fanns på armlängds avstånd blev fotot snabbt taget.

Vad föreställer då bilden? Är det spenarna hos ett UFO eller är det kronbladen på någon växt som sambon inhandlat i Birsta. Skriv gärna en kommentar om du har något förslag på vad som finns på bilden. Jag kan tillägga att bilden är rejält uppförstorad men inte på något vis manipulerad.


Aftonbladet:
Goda solchanser...
Väderoraklet: Ser ut att bli en varm sommar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det är skönt att sniffa syrener


Det är stekhet lördag i juni och jag sitter tillsammans med sambon vid frukostbordet. Mackor och filmjölk står som vanligt på menyn och vi läser morgontidningen i varsin iPhone. Plötsligt känner jag en märklig stickande doft och jag säger till sambon: "Känner du att det luktar lösningsmedel? Är det någon som målar eller tvättar penslar i lacknafta?"

Sambon tittar frågande på mig och säger att hon inte känner något konstigt som luktar. I ögonvrån ser jag dock en bukett syrener som står på bordet och när jag lutar mig mot buketten inser jag att det är den som luktar.

"Det är en hårfin skillnad mellan lukten av syren och lösningsmedel", säger jag. "Jag skulle inte klara ett blindtest". Sambon håller inte med och menar att skillnaden visst är stor. "Syrener luktar gott och lösningsmedel luktar illa. Så är det", säger hon.

Jag ställer ifrån mig mjölkglaset och blundar. Jag har ju faktiskt inte påstått att syrenerna luktar illa. I själva verket luktar de ju riktigt gott.

Jag minns från min barndom att det fanns dem som sniffade thinner och bensin. Kanske man skulle gett dem en bukett syrener så att de kunde sniffat på dessa istället. Det kunde ha varit ett miljövänligt och icke hälsovådligt missbruksalternativ.

Nu ska jag ut och skutta på villatomten. Undrar om doften av syren är beroendeframkallande.


Aftonbladet:
Norrbotten varmast i hela Europa
”Jag fick frossa och svettningar”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Jag njuter av det fantastiska sommarvädret


Jag sitter på altanen och softar i det fantastiska sommarvädret. Solen skiner från en klarblå himmel och det är 25 grader varmt i skuggan. På Aftonbladet.se läser jag om åska och regn men det är uppgifter som jag ställer mig frågande till. Här i Timrå har det varit högsommarvärme hela veckan.

Trots att jag har en hel månad kvar till semestern så har jag börjat vänja min kropp vid ledighet. Varje kväll efter jobbet klär jag om till sommarskrud med trekvartsbyxor och t-shirt. Sedan spatserar jag omkring en stund på villatomten för att till slut hamna på altanen med en bit läskande melon. Den enda lilla nackdelen är att jag ibland blir uppe lite för sent på kvällarna. Detta på grund att det dröjer framåt midnatt innan det blir mörkt. När det är både varmt och ljust ute har man ingen lust att gå och lägga sig.

Bilden ovan: Altanen är favoritplatsen dessa dagar.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Studenten är firad


Idag har vi haft studentfirande här hemma. En av våra yngre familjemedlemmar har gått klart sin gymnasieutbildning och därmed tagit studenten. Att ta studenten är ju en omfattande ritual. Det är fester, baler, Champagnefrukost och en rad ytterligare aktiviteter. Och så förståss mösspåtagningen, följd av studenternas promenad utför trappan då de ska möta anhörigas och vänners gratulationer.

Jag tänker på när jag själv gick ut gymnasiet för typ 35 år sedan. Vad jag minns var studentfirandet inte lika omfattande som idag, och jag var heller inte så intresserad av att bli firad hemma. Som jag kan minnas så var det enda firandet en fest med klasskompisarna den dagen vi slutade.

Undrar egentligen om mina minnen är representativa eller om firandet faktiskt var mer omfattande än så. Är det jag eller är det tiderna som förändrats? Eller är det kanske båda?

Nu är jag trött och tänker lägga mig.


Läs även andra bloggares åsikter om

Idag friade jag till min sambo


Idag friade jag till min sambo: "Vill du gifta dig med mig", sa jag. "Javisst", sa hon. "Va bra", sa jag.

Sen blev det tyst.

Till saken hör att jag ställt den frågan ett antal gånger och varje gång fått samma svar. Så att vi verkligen vill gifta oss med varandra, det råder det inget tvivel om. Men när det kommer till det praktiska genomförandet, då tar det stopp.

Så här har det varit i flera år nu. Trots att vi bott ihop i snart sex år har vi inte ens kommit till skott och förlovat oss.

Egentligen så vet jag inte vad problemet är. Kanske handlar det om bekvämlighet. Kanske handlar det om snålhet. Det är ju inte direkt billigt att gifta sig. Att köpa två ringar är ju samma pengar som flera vintermånaders förbrukning av pellets. För att inte tala om kostnaden för brudklänningen och bröllopsfesten.

Förr (kanske även fortfarande) fanns det tuggummiautomater som även innehöll kapslar med Fantomenringar i plast. Kanske det kunde vara ett alternativ...

Idag kan vi läsa i Aftonbladet att om man gifter sig sent i livet ökar sannolikheten att förhållandet ska hålla längre. Stabilast relationer har de som träffats efter 40. Det låter ju bra. Min sambo och jag var över 40 när vi träffades och eftersom vi nu båda fyllt 50 så tyder väl det på att vår framtid är ljus.

Men frågan kvarstår: När gifter vi oss? Kommer vi att gifta oss över huvud taget? Ge oss en hint genom att svara på enkäten nedan.


.
Ovanstående text är delvis återvunnen från ett av mina tidigare blogginlägg. Bilden visar en hjärtformad hög med pellets som jag gav till min sambo på Alla Hjärtans Dag i fjol.

Wendela (Aftonbladet):
”Jag kan bara hålla med kärleksrådet från vår statliga siffermyndighet... ”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Reslusten väcks till liv


Bilden ovan tog jag för en månad sedan på Arlanda. På väg mot gaten där planet mot Manchester väntade såg jag en öppning mot våningen under med en text i neon: Jag är världsmedborgare, alla länder är mitt hem. Jag stannade till och tog ett snabbt foto med mobilen.

Härom dagen hittade jag bilden när jag bläddrade lite förstrött i mobilens bildarkiv. När jag tittar på bilden väcks reslusten. Frågan är vilket resmålet blir under årets sommarsemester. Men än finns det tid att fundera. Det är en hel månad kvar till semestern.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kolbullen blev nationaldagens höjdpunkt



Idag är det 6 juni och Sveriges nationaldag. Här i Timrå ägde det officiella firandet rum vid Vivstavarvskapellet och förutom högtidstal, musikunderhållning och klockringning kunde man på festplatsen även köpa kolbullar med lingonsylt. Jag ska erkänna att det egentligen var för kolbullarnas skull som jag deltog i firandet på Vivstavarvskapellets gräsmatta.

Kolbullar är en maträtt med gamla anor som förr var vanlig exempelvis bland skogsarbetare, kolare och rallare. Dessa jobbade ofta under primitiva omständigheter långt hemifrån och eftersom kolbullar endast består av vatten, mjöl, salt och rimmat fläsk lämpade de sig bra att laga i fält.

Under senare år verkar kolbullar ha fått en renässans då de ofta serveras på olika folkfester sommartid. Kolbullar är kanske ingen lightmat, men jag anser definitivt att det är en delikatess.

Länge leve den svenska kolbullen!

Men det finns även andra skäl än kolbullar för att fira Sveriges nationaldag. Yttrandefriheten, allemansrätten, och vår fantastiska natur är några exempel på varför jag är en stolt svensk. Jag är också stolt över att vi fortfarande lever i ett samhälle där alla har rätt till skolgång och kvalificerad sjukvård. Men det goda Sverige är ingen självklarhet. Det finns krafter som vill motarbeta att Sverige präglas av öppenhet, tolerans och solidaritet. Den negativa utvecklingen vill jag bekämpa. Jag vill vara rädd om ett Sverige där alla är lika mycket värda. 

Bilden ovan: Kolbullar ska helst tillagas i en långskaftad stekpanna över öppen eld. Bilden ovan har jag tagit vid dagens nationaldagsfirande i Timrå.
Bilden nedan: Så här såg min kolbulle ut innan jag åt upp den.



Aftonbladet:
Vi firar mångfald i dag – inte enfald
Midsommarafton är ju vår nationaldag
Klart att vi ska fira allt vi har gemensamt

DN:
Ordningen återställd för kungen
Därför gillar vi Sverige

ST:
Rekordmånga firade Nationaldagen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Fototriss: rött, vitt, blått


I denna veckas Fototriss är det allvar. Ett presentkort hos Solresor, värt 3000 kronor, står på spel så därför gäller det att leverera bilder som är nånting extra. Bilderna ska vara på temat rött, vitt och blått, dvs färgerna i den Kroatiska flaggan. Ovanstående bild har ett djupt budskap, så djupt att jag inte riktigt förstår det själv. Någon som har ett förslag vad som egentligen händer på bilden ovan.


För att delta i tävlingen ska man länka till ett av Solresors resmål och jag väljer att länka till Kroatien. Skälet är att jag semestrade där 2007 och åker gärna dit igen. Kroatien är ett jättetrevligt land med trevliga människor, ett resmål jag verkligen kan rekommendera. Bilden ovan har jag tagit i den lilla byn Pjescana Uvala, strax utanför Pula i norra Kroatien.


Water Crystal. Så kallas de små olikfärgade plastkulor som min sambo brukar köpa. När man köper dem är de pyttesmå och hårda men efter några timmar i vatten sväller de och får en geléaktig konsistens. Sambon använder dem som dekoration i diverse blomvaser mm. Själv tyckte jag det kunde vara kul att ta ett bad tillsammans med dessa kulor.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Chans till romans


Härom dagen fick jag en åktur i en Jaguar. Det läderklädda baksätet i den exklusiva engelska bilen var bland det rymligare jag suttit i och locken till askfaten var fjäderdämpade. Sådant gillar jag. När chauffören tillika ägaren (en av mina kollegor) trampade gasen i botten var vi raskt uppe i en bra bit över 100 kilometer i timmen, men trots den kraftiga accelerationen hördes knappt bilens V8-motor. Sådant gillar jag också.

Under färden var bilradion inställd på Mix Megapol och "Chans till romans". Programmet går ut på att lyssnarna i förväg får anmäla sitt intresse samt att i samband med sin anmälan ange en person man vill dejta med. Om man sedan har tur blir man uppringd av programledaren.

Under vår Jaguarfärd var det en kille vid namn Patrik som anmält till Mix Megapol att han ville dejta en tjej, vilken jag nu inte minns namnet på. När programledaren ringde upp denna tjej gav han henne två val. Det första alternativet var att hon följde med Patrik på en dejt (helt och hållet bekostad av Mix Megapol), och det andra alternativet var att hon fick 500 kronor i kontanter.

Hon valde kontanterna.

Både Patrik och hans tilltänkta dejt fanns med i direktsändning via telefon och på programledarens fråga "vad gör du nu då?" svarade Patrik. "Jaa, jag får väl försöka hitta någon annan tjej..." 

Fullständigt häpen över denna förnedringsradio undrar jag hur någon kan utsätta sig själv för något dylikt (jag tänker alltså på denne Patrik). Vad gör man egentligen efter att ha fått nobben i direktsänd radio? Uppsöker man närmsta kyrkogård och vandaliserar gravstenar eller går man kanske i kloster? Hur går snacket på hans jobb efter en sådan grej? Herregud!

Nåja, skit samma. Det var i alla fall kul att få bli bjuden på en åktur i en Jaguar.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Nå framgång med rätt historia



Igår såg jag kulturmagasinet Kobra på SVT 2. Avsnittet handlade om den unge författaren JT Leroy som slog igenom 1999 med romanen Sarah. En viktig del av JT Leroys image var hans egen bakgrundshistoria som bland annat handlade om prostitution och narkotikamissbruk. JT Leroy gjorde också framträdanden, ofta besynnerliga och alltid iklädd peruk och solglasögon, där han läste högt ur sina böcker. Förutom att hans böcker blev storsäljare blev han själv också en populär kultfigur.

Men 2005 kom avslöjandet att JT Leroy bara var en bluff. JT Leroy existerade inte, utan böckerna var skrivna av en 40-årig dam vid namn Laura Albert och vid alla framträdanden hade JT Leroy spelats av den 20-åriga Savannah Knoop. När bluffen var ett faktum blev alla JT Leroys beundrare jättebesvikna. Deras kufiske idol fanns helt enkelt inte, och beundrarna kände sig grundlurade.

Jag hade tidigare inte hört talas om vare sig JT Leroy eller romanen Sarah men jag häpnar över hur lätt man egentligen kan lura människor. Med rätt timing och en "snygg" story kan man uppenbarligen komma hur långt som helst.

Inom reklamens värld finns idag begreppet Storytelling som går ut på att förstärka ett varumärke med hjälp av en lämplig historia. Många svenska företag använder Storytelling i sin marknadsföring när man vill skapa en (positiv) myt om det egna företaget. Ovanstående historia om JT Leroy är ett lysande exempel på hur Storytelling kan göra en affärsmässig verksamhet framgångsrik.

Frågan är därmed om vi kan lita på den information vi får. Ta exempelvis bloggen du läser just nu. Finns det något som tyder på att personen bakom Per-Anders blogg egentligen existerar? Finns Per-Anders över huvudtaget eller är storyn om villan i Timrå, sambon och vedhögen bara en bluff?

Tänk om personen bakom denna blogg egentligen är någon annan som bara använder Per-Anders blogg som pseudonym.

Tanken svindlar. Vem kan det vara?

Bilden ovan: Vem är det egentligen som klipper gräset där på villatomten i Timrå?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter