En ny iPad

 
Jag har köpt en ny iPad. En iPad PRO. Min förra iPad har hängt med sedan 2011 (om jag minns rätt) vilket i dessa slit-och-slänga-tider får anses som en lång tid. 
 
Samtidigt med den nya iPad köpte jag också ett tangentbord, speciellt anpassat till iPad PRO. I butiken hade man två typer av tangentbord att välja på, delt Apples original samt Locitech. Jag valde ett Locitech vilket jag inte ångrar. Svenska å, ä och ö finns med och hela tangentbordet är belyst underifrån. Dessutom var det betydligt billigare än Apples varian
 
Logitechs tangentbord kan också vikas ihop och fungerar då som ett stabilt fodral över iPad.
 
Blogg100/27
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, iPad, logitech

Allt väl hittills

 
Det här är mitt inlägg nummer 26 i bloggutmaningen Blogg100. Alltså har jag tagit mig igenom en fjärdedel av de 100 inlägg jag tänkt posta. Hittills har det gått bra, förhoppningen är att det ska gå bra även fortsättningsvis.
 
Vissa inlägg har kanske blivit lite tramsiga, men det bjuder jag på. Sociala medier är ju främst underhållning och opinionsbildning (tycker jag) och allra bäst blir det när humor och opinionsbildning sker samtidigt. Tramsnivån i min blogg är alltså uppfylld och nu är min ambition att öka andelen seriösa inlägg, exempelvis om samhällsfrågor och politik. Men den typen av ämnen kräver oftast mer tid och kraft, något som det råder viss brist på i min verklighet.
 
Bilden ovan tog jag idag på vår söndagsmiddag: falukorv som intogs med pasta.
 
Blogg100/26
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

En ny mattradition

 
Det handlar om mat.
 
Läste nånstans att det är Våffeldagen idag. Dagen heter egentligen Jungfru Marie bebådelsedag och har tidigare också kallats Vårfrudagen. Enligt Wikipedia omformades Vårfrudagen i folkmun till Våffeldagen och därmed uppstod traditionen att äta våfflor just denna dag. Själv föredrar jag våfflor med jordgubbssylt och grädde.
 
Idag firas också Earh Hour (jordtimmen) mellan klockan 20,30 och 21,30. Jordtimmen firas för att uppmärksamma klimathotet men det skulle inte förvåna mig om firandet så småningom omvandlas till en dag då man äter jordgubbar (jordtimmen - jorgubbar :) ). 
 
Inatt går vi över från normaltid till sommartid. Klockan 02,00 skruvar vi fram klockorna en timme och får därmed en timme kortare nattsömn (om vi inte sover en timme extra imorn bitti förstås, vilket troligen jag kommer att göra). Än så länge har inte övergången till sommartid sammanknippats med nån speciell maträtt men är det inte dags nu att så sker?
 
Vilken mat tycker du man ska äta när vi går över till sommartid?
 
Blogg100/25
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Earth hour, våffeldagen, sommartid, Blogg100

Living on the wings of danger

 
Ibland kan det bli lite fel.
 
Jag och sambon var i Krakow för nån vecka sedan. När vi skulle kliva på planet tillbaka till Sverige igen... ja, jag vet inte riktigt vad som hände. Men på nåt vis måste jag ha tagit fel dörr för på nåt konstigt sätt hamnade jag på ena vingen. 
 
Och innan jag visste ordet av hade planet startat och där stod jag - 10 000 meter uppe i luften på en flygplansvinge. Det var lite blåsigt, det var det, men turligt nog var det inte så molnigt så jag kunde verkligen njuta av utsikten.
 
Sambon gick däremot in i flygplanet genom rätt dörr och kunde sätta sig tillrätta på ett säte enligt boardingkortet. Där passade hon på att filma mig genom flygplansfönstret när jag traskade omkring på vingen. 
 
Blogg100/24
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, resor

Torsdag

 
Klockan är 23.00 och jag har just kommit hem. Jag har varit borta hela dagen ända sedan i morse. Nu är jag trött och vill egentligen bara gå och lägga mig. Därför blir det bara ett kort blogginlägg. 
 
Bilden tog jag idag i Lit, strax norr om Östersund. Vattendraget på bilden är Indalsälven. 
 
Godnatt!
 
Blogg100/23
 
 

A day in the life

 
En sammanfattning av dagen idag. Jag klev upp i morse, duschade och bestämde mig för att inte ha samma skjorta som igår. Åt frukost. Åkte sedan till jobbet.
 
På jobbet gjorde jag bland annat ett reportage till personaltidningen om en anställd som utbildar sig till deltidsbrandman. I samband med det hamnade jag på räddningstjänstens utbildningsanläggning här i stan. Det var spännande att se på nära håll hur det går till att klippa bort taket på en bil. Räddningspersonalen som övade använde en hydraulisk jättetång och det sa bara KLICK så var takstolparna på skrotbilen avklippta. 
 
När jag kom hem såg jag på nätet att Sven-Ingvarssångaren Sven-Erik Magnusson avlidit. Han var igång med sitt band i hela 60 år. Imponerande.
 
Till middag åt vi uppvärmda rester av gårdagens mat. På SVT-Aktuellt såg jag ett inslag om en förmodad terrorattack i London. Nån knäppgök mejade ner en massa människor med sin bil på Westminster Bridge. 
 
På Aktuellt även en debatt mellan Annie Lööf och Isabella Lövin om det är centern eller miljöpartiet som har den bästa miljöpolitiken. Jag sänkte ljudet och skrev det här inlägget.
 
Blogg100/22
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, terror, Sven-Ingvars, London

Just like John & Yoko

Ni vet den där välkända bilden på John Lennon och Yoko Ono när de ligger i en säng och Yoko ligger på rygg och John ligger på sidan intill henne. John är helt naken medan Yoko har kläderna på sig. John har lagt upp sitt vänstra ben över Yokos mage.
 
Bilden togs av stjärnfotografen Annie Leibovitz den 8 december 1980, på förmiddagen samma dag som John Lennon mördades. Leibovitz arbetade vid tidpunkten för den amerikanska musiktidningen Rolling Stone och bilden blev också omslagsbild till det nästkommande numret. 
 
Vad jag skulle vilja komma till är att jag förslog sambon att vi skulle låta oss fotograferas i samma position som John och Yoko. Sambon på rygg med kläderna på och jag naken med benet på sambons mage - precis som John och Yoko. 
 
"Glöm det",  sa sambon.
 
"Men vafan", sa jag. "Vi skulle säkert få många likes på Facebook".
 
"Jag sa glöm det", sa sambon.
 
Blogg100/21
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

En saga från Hornsgatan

 
Idag ska jag berätta en liten saga:
 
Det var en gång en man som gick efter Hornsgatan på Södermalm i Stockholm. Medan han gick trottoaren fram höll han sin smartphone framför sig, och i den tittade han på en film. Men så kom polisen och tog honom därför att filmen var dubbad. :)
 
Nån som fattar vitsen? 
 
Som en ledtråd går det bra att titta på bilden ovan som jag tog härom veckan på en tvärgata till Hornsgatan. Det var första gången jag såg den exotiska skylten och kände att jag måste fotografera den.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Stockholm, Södermalm, Hornsgatan, dubbdäck, humor

Jag har just utsett mina favoritbyxor

 
Jag är 58 år, snart 59. Det innebär att jag hittills levt i drygt 21 000 dagar. De allra flesta av de dagarna har jag haft byxor på mig.
 
När det gäller byxor så föredrar jag att ha på mig jeans. Blåjeans ibland men helst svarta jeans. I svarta jeans känner jag mig ledig men ändå lite uppklädd. Det händer också ibland att jag varierar mig med ett par chinos.
 
Fast jag undrar en sak: tappade verkligen byxor färgen lika mycket förr som nuförtiden? Som jag minns det blev byxor inte lika bleka i tvätten då.
 
Jag har alltid tvättat jeans i 40 grader och de har hållit färgen ganska bra. Men numera blir mina svarta jeans alltid blekare efter bara några tvättar. I byxbutikerna får jag numera rådet att tvätta byxorna försiktigt.
 
"Vänd byxorna ut och in och tvätta dem i 30 grader", brukar expediterna upplysa mig.
 
Men ska det verkligen vara nödvändigt? Ska man inte kunna kräva mer av ett par byxor?
 
Under fjolåret hittade jag dock ett par svarta byxor som ser ut att hålla färgen i tvätten. Fabrikatet är Park Lane och förutom att de är snygga så sitter de bra också. De har nu fått status som favoritbyxor i min garderob.
 
Blogg100/19
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, mode, park lane, kläder

Hamnade David Bowie i himlen när han dog?

 
1977 dog Elvis Presley. Jag tillhörde inte hans beundrarskara men jag vet att väldigt många andra gjorde det.
 
Jag minns att strax efter hans död gjordes en låt av en artist som jag nu inte minns namnet på. Låten hette Elvis calling from heaven och jag har försökt googla på låten men inte lyckats hitta någon information om vare sig låten eller artisten. 
 
Det var en ganska bisarr låt där sångaren (med en Elvislik röst) utgav sig för att vara den avlidne Elvis som berättade för sina fans att han hade det bra där uppe i himlen. Otroligt nog blev låten en hit. 
 
2016 blev året då många rockstjärnor lämnade jordelivet. David Bowie, Prince, George Michael m fl. Jag noterar att jag inte hört talas om nån låt som heter Prince calling from heaven. Det närmaste man kan komma är kanske Freddie Wadlings medverkande i fjolårets upplaga av Så mycket bättre. Han avled ju strax innan inspelningarna skulle starta men medverkade ju ändå både i intervjuform och vià sin musik.
 
Fast tiderna förändras ju i takt med den tekniska utvecklingen. Numera kanske inte rockstjärnor kommer till himlen när de dör. I dessa internettider kanske de istället hamnar i molnet. Vem blir först med att göra låten David Bowie calling from iCloud?
 
Blogg100/18
 
Läs även andra bloggares åsikter om Musik, blogg100, molnet, iCloud

Du ska inte tro att du är nåt!

 
I morse var jag på ett frukostseminarium anordnat av Unionen. Temat var Kan jag vara mig själv? Unionen presenterade upplägget inför seminariet så här:
 
Vi hör till olika gemenskaper så som en arbetsplats, familjen eller föreningslivet. Att höra till en grupp eller en gemenskap kan ge glädje men också skapa situationer där vi inte agerar utifrån våra egna värderingar. Samtidigt kan det såra att stå utanför en gemenskap.
 
Som svar på frågan; ja, jag tycker att jag kan vara mig själv. Numera. Men det har inte alltid varit så.
 
Jag minns en gång för länge sedan i yrkeslivet, jag och ett par kollegor var i färd med att utföra ett arbetsmoment (vi skulle göra ett lyft med en truck och jag satt bakom spakarna). En av kollegorna sa åt mig: "det där var snyggt jobbat. Bra gjort!"
 
Den andra kollegan sa upprört: "men så där kan du väl inte säga. Då tror han bara att han är nånting!"
 
Numera tycker jag dock att jag har så pass bra självkänsla att jag kan känna mig trygg i mig själv. Det känns bra att inte behöva vara streamline och göra saker bara för att andra gör det.
 
Om jag vill äta pasta till fisk - då gör jag det.
 
Här nedan delar jag med mig av ett gäng oneliners som jag antecknade under seminariet. Jag tycker de är riktigt tänkvärda (utgångspunkten är kanske arbetslivet men funkar naturligtvis I andra sammanhang).
 
"Mobbare är bara avundsjuka. De har dålig självkänsla och är avundsjuka på någon egenskap du har men som inte de har."
 
"Hur andra bedömer mig definierar dem, hur jag reagerar definierar mig."
 
"Försök inte utveckla sådant i arbetslivet du inte gillar att hålla på med. Förstärk istället det du är bra på."
 
"Bekräfta andra personers egenskaperna i stället för deras prestationer."
 
"Var stolt för den du är."
 
"Ge feedback med snälla ögon. Visa att du vill väl."
 
"Strunta i att se dig i spegeln, se i stället dina barn."
 
"Allting går, bara man vill."
 
"Det kan vara svårt att ge feedback till en person med låg självkänsla. Jobba på att först öka självkänslan hos personen."
 
Frågor på det?
 
Blogg100/17
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, självkänsla, arbetsliv

Är en bra hamburgare god, snabb eller billig?

Birsta.
 
Det byggs fler och fler hamburgerrestauranger i Birsta köpstad. Nu senast Big Boy som slog upp portarna till sin nybyggda restaurang strax intill den näst nyaste - Burger King. Sedan tidigare finns Max och McDonalds i området (samt Sibylla inne i Birsta City). 
 
Konkurrensen är alltså hård om hamburgersugna Birstabesökare. Frågan är: räcker kunderna till för alla hamburgare som väntar på att bli uppätna eller kommer någon av de nämnda hamburgerrestaurangerna att så småningom slås ut? 
 
Vilka egenskaper har då vinnarna i hamburgerfighten? Är det priset, snabbheten vid beställning eller är det kvaliteten på själva hamburgaren? Vilket är viktigast för en hamburgerkund; att få hamburgaren snabbt eller är kunderna beredda att vänta några minuter extra för att få en extra god (stor och fet) hamburgare. Eller handlar det enbart om priset? 
 
Jag ska erkänna att även jag ibland stannar till vid någon av hamburgerrestaurangerna. Det är lättsamt och enkelt sätt att lösa middagbekymren om jag är och handlar i Birsta. Men lyckligtvis är det en ovana jag inte faller för speciellt ofta.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, hamburgare, mat, Birsta

Pölsa på bästa sätt

 
Vilken relation har du till maträtten pölsa? Själv har jag ingen toppenrelation till pölsa men jag äter det om jag just då inte skulle ha något annat val. Men det är inte någon maträtt jag lagar som lördagsmiddag, inte som vardagsmat heller för den delen.
 
I mitt barndomshem stod pölsa ofta på middagsmenyn. Kanske var pölsa en typisk 60- 70-talsrätt.
 
Vad jag försöker komma till i denna betraktelse är: vad äter man till pölsa? I mitt barndomshem åt vi kokt potatis, rödbetor och stekt fläsk till pölsa, vilket jag tycker känns naturligt. 
 
För några år sedan diskuterade jag saken med en kollega som berättade att hen var van att äta stekt ägg till pölsa! Jättemärkligt, tycker jag. 
 
Min sambo tycker pölsa med kokt potatis och rödbetor hör ihop, men inte med något ytterligare tillbehör. Häromdagen läste jag om någon som åt stekt lök till pölsa. 
 
Det verkar uppenbarligen finnas många varianter på pölsätandet. Vilka tillbehör har du till pölsa?
 
Bilden har jag lånat från nätet.
 
Blogg100/15
 
 

Läs även andra bloggares åsikter om Pölsa, blogg100

En klänning gjord av skor

 
Under vårt besök i Krakow förra veckan gick vi bland annat in en sväng i köpcentrat Galeira Krakowska. Köpcentrat har en bit över 100 butiker och jag passade på att köpa ett par snygga skjortor till ett bra pris. Sambon köpte en tröja och en kjol. 
 
På ett ställe i ett av gångstråden stod en stor vit klänning upphängd. Vit en närmare titt (på klänningen och på skylten intill) insåg vi att den var helt och hållet tillverkad av skor. Närmare bestämt 150 par tennisskor. 
 
Alla skorna var var isärplockade och sedan ihopmonterade till klänningen. Jag tog några bilder som kan ses här intill. 
 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

Det är visst snyggt med kopparrör

 
För ett tag sedan bytte vi energisystem här hemma. Tidigare hade vi en pelletspanna som gav oss värme i elementen men i höstas åkte hela den anläggningen ut. Istället lät vi en VVS-firma installera en luft-vatten-värmepump. Den är betydligt mer lättskött, driftsäker och definitivt renare (ingen rök och sot som från pelletspannan).
 
I samband med installationen av den nya anläggningen ingick även montege av ett gäng nya rör i källaren. VVS-killarna var väldigt noga med att kapsla in rören i vita plasthöljen men jag sa: "nej, vafan, jag vill att rören ska synas! Det är ju trendigt med rör!"
 
"Va..?" sa VVS-killarna.
 
Jag har ju alltså noterat att i flera nyöppnade restauranger i Sundsvall är kopparrör som en del av inredningen (se exempel på bilden ovan som jag tagit på restaurang E-street). Om de används till att transportera vatten i eller om de endast är dekorationer - det vet jag inte, men jag tycker definitivt det är coolt.
 
Coolt blev det även i vårt pannrum med snygga kopparrör på väggarna (bilden nedan). 
 
Blogg100/13
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, dekorationer, trender

Oanvända vigselringar till salu

 
Hemma i Timrå igen efter minisemestern till Krakow och Stockholm. I bilen hem från Stockholm passade sambon på att kolla Facebook i mobilen (det var alltså jag som körde) och hittade en något märklig annons på en köp- och säljsida. 
 
I annonsen saluförde en privatperson två vigselringar i titan. Oanvända och ograverade. Nypris enligt annonsören 3 500 kronor men nu till salu för 500 kronor. 
 
En rad frågor inställer sig.
 
Är det här ringar som annonsören, inklusive partner, har ägt? Om de varit gifta med varandra - varför är ringarna ograverade och oanvända? Var de gifta men hade inte ringarna på fingrarna, utan i en ask? 
 
Om nu inte annonsören själv har ägt ringarna i samband med eget giftemål, hur har då denne kommit över ringarna? Köpte hen dem in blanco i hopp att hitta den rätte med rätt fingermått? Dök den rätte aldrig upp (alternativt, den rätte dök upp men hade fel fingermått) och nu säljer hen dem därför att de aldrig kom till användning?
 
Och vem köper vigselringar på Facebook? Det gäller ju att båda ringarna passar just de två personer som tänker gifta sig med varandra. Eller är det nån utan partner som köper båda ringarna, där den ena ringen passar köparens ringfinger, och sedan har med sig den andra ringen på krogen i hopp om att hitta rätt partner. Typ, prinsen som letar efter Askungen med hjälp av skon som hon tappat.
 
Eller är det bara så enkelt att det handlar om stöldgods?
 
Bilden har jag tagit på ett par ringformade ljushållare som min sambo har här hemma. Bilden har jag sedan kört genom redigeringsappen Snapseed på min iPad.
 
Blogg100/12
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

Jag såg fel låt vinna för jag var där

 
Sen lördag kväll. Sambon och jag har varit och sett årets Mellofinal live i Friends Arena i Solna. Nu pustar vi ut på hotellrummet intill Globen. 
 
Jag är ingen Mellofantast och jag gillar definitivt inte schlagermusik. Men på nåt underligt vis har Melodifestivalen blivit hela Sveriges gemensamma fest. Och vi är många som deltar - de flesta hemma i TV-sofforna men också på plats under deltävlingarna och i finalen.
 
Även undertecknad med sambo brukar delta i Mellofesten via TVn. Och det här året bestämde vi oss alltså för att också se spektaklet på plats.
 
Kort sagt så var det en trevlig tillställning. Oerhört mycket folk var på plats (jag vet inte hur många men arenan har plats för 65 000 och det såg nästan fullsatt ut) och stämningen var på topp.
 
Tyvärr vann dock fel låt. Nano borde ha vunnit. Boris Renés låt var också bra. Jag vet, för jag var där.
 
Blogg100/11
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Mellon, Melodifestivalen, musik, Boris René, nano

Vart är alla huliganer?

 
Då är vi tillbaka i Sverige igen. 
 
Nu närmast ska sambon och jag bo några nätter på hotell Globen för att under lördagen bege oss till Friends Arena och bevittna Mellofinalen live. När det var dags för middagsmat, fredag kväll, begav vi oss ut på promenad i Globenområdet på jakt efter en lämplig restaurang. Vi noterade att mycket folk var i farten och vi sa till varandra: "det verkar var nåt evenemang ikväll här på Globen. Undrar vad det kan vara."
 
Vi noterade att det var mest män, och några enstaka kvinnor i publikflödet. 
 
"Kan det vara en rockonsert?", undrade jag för mig själv. Nej, då skulle fler ha varit onyktra. 
 
"Kan det vara en hockeymatch eller nåt annat idrottsevenemang?" Nej, då skulle folk i den tillströmmande publiken haft halsdukar och matchtröjor på sig för att visa vilket lag man håller på.
 
Vi gick in på den grekiska kolgrillen för att äta och frågade en i personalen vad som är på gång. "Det är ishockey ikväll. AIK möter Tingsryd", sa killen på restaurangen. 
 
AIK. Ishockey. Vem trodde det? I alla fall inget som karaktären på publiken vittnade om. Jag menar, AIK-fans brukar väl vara kända för att vara ganska stökiga och aggressiva. Vi såg inte en endaste huligan och inte den minsta antydan till några kravaller.
 
Har AIK-fansen blivit snälla?
 
Bilden: ett lugnt och fridfullt Globenområde under fredagskvällen. Inte en huligan så långt ögat nådde. 
 
Blogg100/10
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, idrott, Globen, Stockholm, semester, resor

Trevlig dag i Krakow

 
Dag två i Krakow.
 
Vi har haft en trevlig dag. Vi har gått på stan, ätit dumplings till lunch, druckit choklad till eftermiddagsfika, shoppat på Krakowska Galleria, ätit kalvkött till middag. Allt till väldigt rimliga priser. På gallerian kunde man ladda mobilen genom att plugga in mobilen i ett eluttag och sedan trampa, typ träningscykel, för att alstra ström till laddmojängen (se bilden). 
 
Nu är timmen sen. Imorgon ska vi resa med tidiga morgonplanet för några nöjesdagagar i Stockholm. Prisnivån lär väl höjas rejält.
 
Blogg100/9
 
 

En blombukett idag eller jämställdhet varje dag?

 
Vi befinner oss i Krakow, Polen, sambon och jag. Vi landade i morse och blev upphämtade av en mycket trevlig taxikille (vi hade förbokat transfer via nätet) som under färden till centrala Krakow berättad om staden och om det vi såg genom taxifönstret under färden. 
 
Hotellet vi bor på visade sig ha ett riktigt guldläge. Det är beläget mitt emellan Gamla Stan och den judiska stadsdelen Kamikierz. Under dagen idag har vi flanerat omkring i Gamla Stan, ätit lunch, kollat på folk. Så här långt finner vi Krakow som en mycket trevlig stad.
 
Två fenomen har vi slagits av idag. Det ena är duvorna som finns i stora horder på torget i Gamla Stan. I många andra europeiska städer är det förbjudet att mata duvor, men så verkar det inte vara här. Här matar folk duvorna som livligt går till attack mot brödbitarna på marken.
 
Det andra fenomet vi noterat under dagen är alla människor som går omkring och bär blombuketter, företrädesvis kvinnor. Överallt i gamla stan stod försäljare och sålde rosor styckevis, och tulpaner I buketter. Vi undrade vad detta handlade om och frågade tjejen i hotellreceptionen. 
 
"Jamen, det är internationella kvinnodagen idag och ger männen blommor till sina kvinnor", sa hon.
 
Då undrar jag: är detta tanken med internationella kvinnodagen? Att vi män ska uppmärksamma kvinnorna under en dag på året då vi ger dem blommor? Handlar det inte egentligen om att kvinnodagen är en symboldag för kampen för att uppnå jämställdhet - varje dag under året. Det trodde jag.
 
Vad tycker du?
 
Bilden har jag tagit från hotellfönstret och visar prov på polsk parkeringskonst.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Internationella kvinnodagen, kvinnodagen, resor, Krakow, Polen, jämställdhet

På tur i Europa

 
På lördag är det Mellofinal i Friends Arena i Stockholm. Sambon och jag tänker åka dit. Vi har köpt biljetter och bokat hotell.
 
"Är ni Mellofantaster?", kanske någon frågar. Nä, det är vi inte. Vi gör det inte för musikupplevelsens skull utan enbart för att det verkar vara en kul happening. 
 
Men inte nog med det. Efter att vi bokade Melloäventyret för en månad sedan kände jag att en fredag-till-söndagtripp till Stockholm egentligen kändes lite futtigt. "Kan vi inte åka nån mer stans när vi ändå är i farten?", sa jag. "Ok, men det får inte kosta för mycket", sa sambon.
 
Efter en sökning på RyanAirs hemsida, där vi sökte på samtliga destinationer sorterade med lägsta priset först, hamnade Krakow bland de allra billigaste (endast Gdansk och Bremen var billigare).
 
"Ok, vi åker dit", sa sambon och innan jag visste ordet av hade hon hittat ett hotell. 
 
Så imorn åker vi. Skavsta-Krakow två personer tur och retur med Ryan Air: 680 kronor. Dubbelrum två nätter på hotellet i Krakow: 1000 kronor.
 
Det här kommer att bli en kul vecka.
 
Bilden har jag tagit på min resklara resväska i hallen.
 
 
Blogg100/7
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, mello, melfest2017, Melodifestivalen, resor

Starstrucked

 
Jag gillar stand up comedy. Eller rättare sagt - jag gillar BRA stand up comedy. Dålig stand up comedy får jag obehagliga kväljningar av. 
 
Att det är stor skillnad mellan bra och dåligt stand up comedy blev tydligt härom veckan då den lokala klubben Skratta med Käften hade standupkväll i Sundsvall. Stället var restaurang E-street och kvällen inleddes med några lokala förmågor som agerade uppvärmning. Jag kan bara konstatera att bonddrängshumor modell nyårsrevyer inte är bra stand up comedy. 
 
Aftonens huvudnummer var dock Al Pitcher som definitivt tillhör kategorin bra standup. Han är grymt bra och tillhör mina favoriter i genren.
 
Al Pitcher kommer från Nya Zeeland men bor i Sverige. Här turnerar han flitigt och skämtar om sina iaktagelser av Sverige och svenskarna. Det här var andra gången jag såg Al Pitcher live. Hans föreställningar präglas av tempo och tajming och hjärta, och förstås mycket humor.
 
Under sina föreställningar interagerar Al Pitcher med publiken, frågar vad folk heter och vad de jobbar med - och sedan improviserar han om det som de svarar. 
 
Efter föreställningen stod han i entrén och tackade gästerna genom att ta oss alla i hand. Jag lade upp en bild på Instagram som jag tog under förställningen (bilden ovan) och den både lajkade och kommenterade Al Pitcher.

Coolt tycker jag. 

Blogg100/6

 

Läs även andra bloggares åsikter om Al Pitcher, standup comedy, humor, e-street, blogg100

Vad har Donald Trump i kikaren - egentligen?

 
Från början av den amerikanska presidentvalrörelsen såg nog de flesta Donald Trump endast som ett pittoresk inslag i den politiska debatten. En gapig pajas som i sina tal slängde ur sig oförskämdheter mot enskilda personer och folkgrupper han inte gillade. Men så blev han utsedd till republikanernas presidentkandidat och många av oss kliade oss förundrat i huvudet. Ännu mer kliade vi oss när han också gick och vann presidentvalet. 
 
Ett av skälen till att han lyckades få halva amerikanska befolkningen att rösta på honom i presidentvalet var hans löfte att minska arbetslösheten. Det faktum att han var framgångsrik affärsman och lyckas med allt han företar sig, menade han själv, var en garanti för att han skulle lyckas uppfylla det vallöftet. 
 
Men varför har då Donald Trump varit så framgångsrik i affärer? Jo, därför att han är genomegoistisk. Hans pappa uppfostrade honom till att bli en "killer" och i Donald Trumps sinnevärld har det aldrig funnits något annat alternativ än att han skulle bli den ständige vinnaren.
 
Frågan är vad som skulle få en sån som honom att ta parti för arbetslösa arbetare i stängda bilfabriker? Omtanke om arbetarna? Nja, knappast. För Donald Trump handlar det nog bara om att skaffa sig ännu mer makt - bara för sin högst personliga skull.
 
Härom dagen höll preident Trump tal till kongressen. Där sa han att han tänker ge ökade medel till USAs militär. Trump menade i sitt tal att hans avsikt är att USA ska få den största militär landet någonsin haft. 
 
Då undrar jag: vad ska USA med så mycket militärer till? Har inte landet militärer så det räcker? Tänker Trump ladda för att starta ett storkrig nånstans?
 
Pengarna till den militära upprustningen ska bland annat tas med hjälp av nedskärningar i miljömyndighetens och utrikesdepartementets budgetar. Fast fler militärer och minskat miljöarbete känns inte som en speciellt långsiktig politik, tycker jag.
 
Blogg100/5
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Donald Trump, politik, USA

Inatt jag drömde. En märklig dröm.

Härom natten drömde jag en märklig dröm. Jag drömde att jag hade en husvagn uppe på taket på min bil. Och när jag skulle köra iväg så välte hela rasket. 
 
Jag minns att jag i drömmen tyckte det var pinsamt. Det samlades nämligen en hel del människor omkring mitt ekipage som låg där på sidan, mitt på vägen. 
 
Frågan är varför jag drömde just denna dröm. Jag har ingen husvagn. Jag skulle inte ens vilja ha en husvagn. 
 
Någon som kan tyda min dröm?
 
Bilden har jag lånat från nätet.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, husvagn, drömmar, drömtydning

Fuck lumpen!

 
Igår beslutade regeringen att återinföra värnplikten i Sverige.
 
Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag tycker om det.
 
I grunden tycker jag väldigt illa om krig och jag tycker väldigt illa om militärer. Jag menar, en förutsättning för att krig ska kunna startas är ju att det finns militärer. Eller..?
 
Visst, jag inser att det är nödvändigt med ett militärt försvar. Vi måste kunna försvara vårt land om vi blir militärt angripna av nån främmande makt. Men jag tycker ändå att militärer är något nödvändigt ont. 
 
Själv gjorde lumpen i slutet av 1970-talet. Jag tyckte det var ganska töntigt. Mitt minne av lumpartiden är tramsiga krigslekar och befäl som hade översitteri som sina främsta mål.
 
Jag kan inte förstå att människor frivilligt vill göra lumpen, eller arbeta som militärer. Vilka är egentligen deras drivkrafter? 
 
Därempt tycker jag att regeringen kunde införa en obligatoriskt överlevnadsutbildning (på låt säga ett halvår) för alla ungdomar. En utbildning där både tjejer och killar fick lära sig samarbeta för att överleva under förhållanden där de inte har tillgång till alla de bekvämligheter de är vana vid - typ mat i kylskåpet, rinnande varmt och kallt vatten, internet.
 
Vitsen med en sådan utbildning skulle vara att öva upp kreativiteten så att de inte står handfallna om en krissituation skulle uppstå, exempelvis ett långvarigt elavbrott eller en översvämning eller nån händelse som innebär att man tvingas bo i skogen. 
 
Däremot tycker jag inte att en sådan utbildning ska innehålla några krigsmoment. Det är trevligare att lära sig överleva än att lära sig döda varandra. 
 
Bilden är från slutet av 1970-talet då jag gjorde lumpen på Ing 3 i Boden. Det är,jag som står på marken, lutad mot däcket på grävmaskinen.
 
Blogg100/3
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, värnplikt, politik, krig, fred, militär

Ett spektakulärt skutt i trappan

 
Favoritbandet Walk off the Earth har släppt en ny video. Låten heter Shape of You (gjordes i original av Ed Sheeran) och framförs av bandet sittande i vardagssoffan hemma hos Sarah och Gianni (jag gissar att det är hemma hos dem, det är i alla fall deras yngste son som stultar omkring i soffan).
 
I vanlig ordning spelar de på diverse märkliga hemmagjorda instrument, den här gången på bland annat plaströr och matbestick. Än en gång kan man konstatera gruppmedlemmarnas fantastiska musikalitet och att musiken de skapar svänger kollosalt.
 
På slutet av låten kommer en kille ner för trappen i bakgrunden med en popcornskål i famnen. Missa inte hans spektakulära skutt. Gör om det den som kan!
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Walk off the Earth, musik, feelgood

Min mamma skulle nog blivit förskräckt


Jag tänker på min mamma. 
 
Min mamma föddes 1918 i Värmland och växte upp i orten Väse ett par mil öster om Karlstad. Hon var yngst i en skara på sex syskon och hennes uppväxt präglades av enkla förhållanden, på gränsen till fattigdom. Men tack vare ett ihärdigt kämpande av hennes föräldrar fick familjen mat för dagen och tak över huvudet. 
 
1940, när min mamma var 22 år, ockuperades Norge av Tyskland. Under de fem år ockupationen pågick flydde många norrmän över gränsen till Sverige, varav många hamnade i Karlstad med omnejd. 
 
Under min uppväxt berättade mamma många gånger om hur hon deltog som frivillig hjälparbetare för att ta hand om alla flyktingar från Norge. Med egna ögon såg hon det lidande som det nazistiska Tyskland orsakade och när Adolf Hitlers imperium till slut kapitulerade var min mammas glädje oändlig. 
 
Den nazistiska terrorregimen kom att gå till historien som bland den mest fruktansvärda som nånsin funnits. Nazisterna mördade fem miljoner judar, de byggde fasansfulla koncentrationsläger och gick till militärt angrepp och ockuperade flera av sina grannländer. 
 
Av naturliga skäl stod inte nazister särskilt högt i kurs i mitt föräldrahem. Mamma var också övertygad om att världen lärt sig läxan att aldrig igen släppa fram en ledare som Adolf Hitler. När hon gick bort 2006 var hon fortfarande övertygad om att den nazistiska ideologin för evigt var förpassad till historieböckerna. 
 
Jag vet inte hur mycket hon har koll på det aktuella världsläget 2017 där uppe i sin himmel men om hon kände till det som hänt de senaste åren skulle hon nog bli förskräckt. Först och främst skulle hon tvingats konstatera att vi numera har ett rasisktiskt parti i riksdagen som ivrigt hetsar svenska folket mot andra fokgrupper (precis som nazisterrna gjorde under perioden innan, och under, andra världskriget).
 
Hon skulle också tvingas konstatera att USA fått en president som användera sig av samma retorik som Adolf Hitler - nämligen den att landets problem orsakas av invandrare och att folkets problem ska lösa genom att undanröja dessa främlingar.
 
Att USAs president Donald Trump dessutom verkar vilja etablera sig som diktator bekräftas av hans forsök att välja vilka medier som ska få vara hans propagandamegafon.
 
Jag saknar min kloka mamma och hennes goda hjärta men är samtidigt glad att att hon inte behöver uppleva vad som hander I Sverige, i USA och i världen just nu. Hon skulle nog blivit väldigt ledsen.
 
Bilden är tagen en fin sommardag 1939, ett år innan tyska styrkor gick in i Norge. Till höger min mamma med sin syster, ännu lyckligt ovetande vad som väntade.
 
Blogg100/1
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om nazism, Donald Trump, USA, demokrati, blogg100

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter