Skev bild på sportpuben

Härom dagen var jag på en av stadens sportpubar och åt lunch tillsammans med min son. Jag åt stekt klyftpotatis och ribs (dvs väldigt kladdiga revbensspjäll) med sallad och lättöl till. Jättegott!

En sportpub är en restaurang där väggarna är dekorerade med ett stort antal TV-skärmar som visar olika sportevenemang. Det handlar alltså inte om att man som gäst själv sportar, utan man tittar på när andra idrottar. 

Vi sätter oss vid ett bord där golvet är lite högre upp än i den övriga lokalen. Här sitter vi bekvämt och mellan tuggorna tittar jag mig omkring. Förutom TV-skärmarna är väggarna helt täckta av små tavlor med bilder på olika idrottsstjärnor, och på somliga tavlor finns autografer av stjärnan.


Från vår plats har vi bra utsikt över två av TV-skärmarna. På den ena visas boxning och på den andra visas en fotbollsmatch. TV-skärmarna är plattskärmar i wide-screenmodell och jag noterar att bilden på den ena skärmen är skev. Förra gången vi besökte den här restaurangen visades samma ishockeymatch på alla skärmarna, och i samtliga fall var bilden skev. Fastän sändningen var i wide-screenformat så var skärmarna inställda i något sorts ytterligare wide-läge så figurerna på bilden blev nästan platta. Det såg för gräsligt ut men det konstiga var att ingen verkade reagera.

Det här är ett fenomen jag råkat på förut. Ibland när man varit och hälsat på hos folk med plattskärm så är den inställd i ett breddningsläge så att sändningar i 3:4-format (dvs inte wide-screen) ändå blir i wide-screen. Bilden blir därmed förvrängd och inte alls njutbar att se på. Ändå verkar ingen märka det. Konstigt.

Skälet till att man väljer att investera i en plattskärm i wide-screenformat (de är ju oftast väldigt dyra) måste väl antagligen vara för att man vill ha en så bra TV-bild som möjligt. Då är det ju väldigt konstigt att man sitter och tittar på en TV där bilden är skev och förvrängd.


Gissningstävling: Vad är storyn med ovanstående bild?
1. Jag dansar linedance.
2. Bilden är skev i sidled.
3. Jag gör en imitation av Jan Björklund.

Skriv gärna en kommentar och gissa rätt svar.

Graffiti - vår tids hällristningar

I syfte att förbättra min kondition, och kanske även gå ner något kilo (jag har nämligen gått upp nästan alla nio kilon jag gick ner i vintras), så försöker jag vara ute och promenera så ofta jag kan. När jag går mina motionsrundor brukar jag också försöka variera mig och ta lite olika promenadvägar i Timrå-området.

Härom dagen styrde jag kosan ned mot Wifstavarfsområdet. Bland annat gick jag genom en gångtunnel under järnvägen som nu fått ett helt nytt utseende sedan jag gick där senast. Gångtunneln var helt och hållet täckt av en graffitimålning.

Jag stannade till en stund och studerade det omfattande konstverket. De som målat verkar ha lagt ner ett ordentligt jobb och jag får intrycket att det är sanktionerat "uppifrån", av typ Timrå kommun eller Banverket eller liknande.

Jag tycker faktiskt att graffitimålningar är vackra. De är färggranna och många gånger utförda (som i det här fallet) på ett sätt som tyder på att målaren har konstnärliga talanger. 

Vissa verkar se graffiti som något negativt, kanske mest för att konstformen ofta utövas olovligt på offentlig plats. Visst, man ska naturligtvis inte måla på andras egendom utan lov. Men jag tycker absolut att en graffitimålning kan vara ett bra alternativ till en grå och trist betongyta.

Människan har ju alltid velat avbilda den värld hon lever i, och ett exempel på det är de hällristningar som folk högg in och målade i berget för så där 800 år sedan. Förutom att hällristningar var ett sätt att kommunicera, handlade det säkert också om människor som ville visa upp sina konstnärliga talanger. Och graffiti handlar om samma sak, människor som vill visa sin konst. Graffiti är inget planlöst klotter utan en konstform värd all respekt.

Men som sagt, man ska naturligtvis inte måla på andras egendom utan lov. Däremot är det jättebra när unga lovande konstnärer får visa sina talanger offentligt, utan att bryta mot lagen.


Intellektuella åsikter

Jag står i duschen och funderar på det här med intellektet. I förra veckan läste jag nämligen en intervju med Göran Greider i tidningen Kollega (Unionens medlemstidning). Göran Greider är chefsredaktör för tidningen Dala-Demokraten men deltar också i den offentliga debatten på andra håll, bland annat i olika samhällsprogram i TV.





I senaste numret av tjänstemannafacket Unionens utmärkta medlemstidning Kollega finns en intressant intervju med Göran Greider.

I intervjun säger Göran Greider att han ser sig som intellektuell och att han värjer sig mot att bli betecknad som tyckare. Vidare säger han: "En intellektuell måste ha ett reflekterande förhållande till sin omvärld. Se det som sin förbannade plikt att läsa och försöka förstå saker, ta in kunskap och inte bara attityder.

Jag går in på Wikipedia och söker på ordet intellektuell.  Där kan man läsa att "Intellektuell kallas en person som ägnar sig åt tänkande och analys av olika ting. Många anser att en intellektuell är någon som iakttar och konstant analyserar samhället omkring sig".

Jag tycker det är skönt att läsa vad Göran Greider säger i intervjun. Det räcker inte med att tycka en massa saker, man måste ju även ha koll på fakta.

Jag träffar dagligen på människor som vräker ur sig grundlösa påståenden utan att ha koll på om det verkligen stämmer. Och utifrån sina antaganden har de sedan en massa åsikter som därmed bara blir korkade.

Tänk om fler hade samma insikt som Göran Greider.


Selånger marknad

Går omkring på Selånger marknad och funderar på om jag verkligen gillar att vara här. Jag var egentligen lite skeptisk till att åka hit, men det hör ju liksom till att man ska besöka den årliga marknaden i Selånger.  Så nu är jag här.

När vi anlände till marknaden bestämde jag och mitt sällskap (sambo och svärmor) oss för att gå metodiskt tillväga och beta av marknadsområdet gata för gata, stånd för stånd. Och när vi gått igenom den första gatan konstaterar vi att det faktiskt är just jag, som egentligen inte var så intresserad av att åka hit, som hittills handlat mest. När jag tittar ner i min påse hittar jag sju par strumpor, ett tio-pack med kuvert och tre foppatofflor-dekorationer. Hm...

 


Jag har ibland hamnat i situationer där det inte bara varit jag som haft svarta foppaskor, och därför nästan tagit på mig fel skor. Därför har jag nu köpt speciella dekorationer som markerar vilka skor som är mina. 

Vi går vidare och min svärmor köper ett armbandsur och min sambo köper en påse tunnbröd. Och efter ytterligare ett antal gator med strumpstånd, stånd med foppatofflor och ännu mera strumpor med olika motiv blir jag hungrig. När jag meddelar detta blir även övriga i sällskapet hungriga och vi bestämmer oss för att äta något.

Matområdet på Selånger marknad har ett ganska stort utbud av olika sorters mat och vi står en stund och funderar på vad vi ska äta. Langos är förståss helt uteslutet (alltså, jag har väldigt svårt att förstå varför det alltid blir en lång kö så fort någon slår upp ett langostält. Det måste handla om någon form av masspsykos, att när man är på marknad, eller festival, då ska man äta langos. Vet inte om jag vill kalla friterat bröd och gräddfil för mat).

Damerna i sällskapet väljer wokad kyckling och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska äta kolbulle eller stekt strömming. Jag bestämmer mig för att äta båda rätterna. Först en kolbulle med mycket fläsk och lingonsylt, och omedelbart därefter en portion stekt strömming med potatismos.

Nu är jag ordentligt mätt och vi går till attack mot den sista tredjedelen av marknadsområdet. För våra sista kontanter köper vi en pepperonikorv (efter att ha provsmakat älgkorv, vildsvinskorv och renkorv) och det är dags att styra kosan hemåt.

Selånger marknad är faktiskt hel OK, men jag är nöjd efter några timmar. I yngre dagar tyckte jag det var jättekul att besöka både Selånger och Stöde marknader men idag är min entusiasm inte lika stor. Jag läste i en lokaltidning att antalet besökare vid Stöde marknad, som ägde rum för några veckor sedan, blir färre och färre för varje år. Kanske är marknader av den här sorten en utpost i det gamla bondesamhället som sakta är på väg bort. Istället vill den moderna människan handla bekvämt via nätet.

Men det är nog inte lika charmigt att köpa renkorv via Internet.

Bloggkartan


RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter