Under vintern får jag bejaka min manlighet



Hur kom det sig egentligen att jag tog steget och blev villaägare för drygt fyra år sedan? Var det för att jag ville ha en gemensam bostad med min kvinna, eller var det för att få sitta på altanen med en kall öl och njuta av den ljumma sommarvärmen? Eller var det kanske för att slippa vara orolig att störa grannarna när jag spelar Audioslave på hög volym på stereon?

Nja, det handlar nog inte om något av ovanstående alternativ.

Självklart ville jag bli villaägare för att kunna få bejaka min manlighet.

Som villaägare får man rikliga tillfällen till fysiska aktiviteter, och jag missar inte ett tillfälle att få arbeta i mitt anletes svett. Numera kan jag ägna somrarna åt ohämmad gräsklippning, och under vintrarna får jag fullständigt hänge mig åt snöskottning.

Den här vintern har ju bjudit på mycket snöskottning och igår var det åter dags att gå i närkamp med naturens krafter. Eftersom det kommit ännu mera snö tillbringade jag ett par timmar ute på tomten i sällskap med snölassen, och när snöskottningen var avklarad så avslutade jag dagens gärningar med att bära in några lass ved (se bilden ovan).

Nu ser jag fram emot sommaren och gräsklippningen.

Eller så inte.


Aftonbladet:
Nu drar Xynthia in över Sverige
SJ:s tågkaos fortsätter

DN:
Nytt snöfall ger trafikproblem

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Vart tog Anna Bergendahls gitarr vägen?



Allra först måste jag faktiskt få säga att det är en smärre skandal att inte Lovestoned gick vidare i Melodifestivalen med låten Thursdays. Låten var ju klart bäst i kvällens deltävling från Malmö. För ovanligheten skull en medryckande låt som man blir glad av.

Så till kvällens "vinnarlåtar" som gick vidare till Globen:

Anna Bergendahl, med låten This Is My Life, var helt ok. Hon har en skön röst men frågan är ju: vart i hela friden tog hennes gitarr vägen? Den försvann ju spårlöst mitt under hennes framförande. 

Och så Peter Jöback då. Nja, gäsp säger jag.

Övriga funderingar om kvällen delfinal:
Py Bäckman såg ut som en Ozzy Osbourne-look-alike och Noll disciplin lät som en slags blandning av Green Day och Magnus Uggla. Neo med låten Human Frontier lät som ett BWO-substitut, ifall nu någon saknar Bard och kompani.

Tyvärr missade jag förra veckans delfinal från Göteborg, men jag har just insett att den fantastiska trion Blue Man Group deltog som pausunderhållning. Jag är en stor fan av Blue Man Group och såg en hel förställning med dem i London för ett par år sedan. Det var en otroligt häftig show, faktiskt bland det häftigaste jag någonsin sett. Hittade deras nummer från Göteborg på YouTube (se videoklippet nedan).

Avslutningsvis en kommentar till presentationen av låten Thursdays ("torsdagar är som en blandning av onsdagar och fredagar"). Själv tycker jag dock att lördagarna är bäst.



Aftonbladet:
Pernilla Wahlgren missar bröllopet
Bergendahl och Jöback till Globen
- Konstigaste som hänt mig
Läsarna: Hon var bäst i kväll

DN:
Idol-Anna och Peter Jöback till Globen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Det gäller att ha bra på fötterna



Sitter och tittar på Olympiska vinterspelen från Vancouver på TV. Igår var det damishockey och ikväll är det skidskytte (som det för övrigt verkar vara varje kväll). Jag är lite förvånad över att jag sitter här och tittar, för egentligen är jag inte speciellt intresserad av idrott.

Men det är något vilsamt över upplevelsen att titta på vinter-OS. Jag kan inte riktigt förklara varför. Det är en avkopplande känsla att sitta i soffan, insvept i en filt, och titta på alla skidåkare som likt en renhjord böljar fram över de snötäckta kullarna.

Jag inser att känslan påminner lite om när jag för några år sedan var långtidssjukskriven för utbrändhet och varken orkade se på TV eller läsa. Det enda jag klarade av var att ligga på rygg i sängen och lyssna på P4.

Bland annat lyssnade jag på de finska sändningarna, vilka jag då tyckte var väldigt avkopplande. Det finska språket böljar fram på ett behagligt sätt, och trots att jag inte kan ett ord finska så lyssnade jag både på de finskspråkiga nyhetssändningarna och på något sorts önskeprogram med finsk schlagermusik.

Konstigt? Ja, kanske. Men ibland måste det få hända konstiga saker också.

När det gäller deltagarna i OS så antar jag att de måste ha bra på fötterna, såväl hockeyspelare som skidåkare. En som däremot hade dåligt på fötterna var den man jag fotograferade i Jurmala, utanför Riga, i somras (se bilden ovan). Av någon konstig anledning försökte han ta sig fram på stranden iförd inlines, vilket kanske inte var så lämpligt.

Men han kanske hade sina skäl, fastän det verkade konstigt.

Aftonbladet:
Ingen medalj i skidskyttestafetten
Helenas betyg: Underkänt
”Bara kameran kan matcha mig”
”Petter på väg att bli en bättre människa”

En lång och härlig söndag



Det bästa med helgerna är att man får sova ut ordentligt på mornarna. I morse när jag vaknade visade klockradion 11.47 och jag insåg att jag haft en lång och skön sovmorgon. Intill mig i sängen tittade min sambo fram, och ögonen var det enda jag såg av henne. Resten av sambon var helt inlindat i täcket.

"Pelletspannan har stannat och det är bara 15 grader inomhus", sa hon.

"Hm... Men här under täcket är det ju varmt, jag tycker att vi stannar kvar i sängen resten av dagen", sa jag.

"Nja, vi måste nog åka och köpa lite pellets. Det är tomt i pelletsbingen. Det är ju därför pannan har stannat", sa sambon.

Bara tanken på att jag har en helt och hållet oplanerad dag framför mig gör att jag får energi. Känslan att jag kan göra vad jag vill, gör mig glad. Och känslan att jag inte behöver göra något, om jag inte vill, gör mig ännu gladare.

Förutom pelletsinköp så handlar de planerade aktiviteterna idag om en liten tvättstugeupplevelse följt av lite skjortstrykning. För övrigt tänker jag sitta intill den öppna spisen och stirra in i elden, en aktivitet som inte bara ger mig värme i kroppen utan även frid i sinnet. 

Okej, jag kommer kanske också att hamna en stund vid datorn. Men här är det inte lika varmt som vid öppenspisen, så det är nog nära den sköna elden jag kommer att tillbringa större delen av dagen.

Angående mitt föregående blogginlägg, det som handlade om Finn fem fel: Det är helt OK att lämna en kommentar i kommentarsfältet här i min blogg och berätta vilka felen är i den högra bilden. Man behöver således inte göra det i Facebook, om man inte gärna vill förståss. 

Bilden ovan: 17 grader kallt utomhus, och 15 plusgrader inomhus. Efter att vi matat villapannan med lite pellets så har inomhustemperaturen dock ökat.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

Finn fem fel



Här kommer en liten utmaning för er som gillar klurigheter. Bilden ovan är tagen i höstas när jag sitter och avnjuter en paella vid Placa de Catalunya i Barcelona. Maten var god, luften var ljum och ölen var kall. Allt var alltså hur bra som helst.

Men i den högra bilden har det smugit sig in fem små fel. Den som upptäcker dem får gärna lämna en kommentar här i bloggen och berätta.

Om någon tycker jag ser lite farlig ut så beror det troligen på att jag inte har mina glasögon på mig. Jag tar nämligen av mig dem varje gång jag äter, annars ser jag inte maten.

Om någon vill se en förstoring av bilderna tryck på den lilla bilden nedan.



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

OS-feber vid middagsbordet



Att äta middag och samtidigt se på TV har egentligen aldrig varit min grej, jag vill nog helst kunna fokusera på måltiden och ostört få föra ett stilla samtal med de övriga runt bordet. Men idag fick det bli ett undantag - det är OS på TV.

När jag kom hem från jobbet förut ikväll så hörde jag till min förvåning att TVn var påslagen. Och i hallen mötte jag sambon med ett lass nygräddade pannkakor, och i farten gav hon mig följande upplysning:

"I dag ska vi äta middag i vardagsrummet. Anja Pärson åker snart störtlopp."

Trots gårdagens vurpa så hade ju Anja bestämt sig för att göra ett nytt försök, och spänningen var stor när hon åter gav sig iväg utför i störtloppsbacken.

Men det svenska stålet är starkt och trots smärtan efter kraschen igår kom Anja ner helskinnad efter ett snyggt åk i backen. Och att döma av TV-kommentatorns referat där han betonade Anjas smärta under loppet ("hon har ont - aj, aj, aj!") så riktigt kände man hur hon led för hela det svenska folket.

Jag minns 1970- och 80-talen då jag, tillsammans med de flesta andra svenskar, satt klistrade vid TV-apparaterna när Ingemar Stenmark åkte slalom. Varje gång han åkte så stannade Sverige. Folk gjorde avbrott i jobbet, trafiken stannade och undervisningen i skolorna stoppades - alla hade bänkat sig vid närmsta TV för att se Stenmark åka.

Själv har jag dock aldrig varit särskilt intresserad av att åka skidor. Men det har hänt! För några år sedan åkte jag och sambon några kilometer i ett längskidspår när vi var på vintersemester i Norska Trysil (se bildbeviset ovan). Innan den resan hade jag införskaffat en komplett skidutrustning - skidor, pjäxor och stavar (begagnade förståss) på Fyndlagret i Sundsvall. Och priset var helt OK: 300 kronor för hela rubbet.

Nu ska Anja snart åka slalom. Dax att koka lite tevatten.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Aftonbladet:
Helena Jonssons tårar efter nya OS-fiaskot
ACO missnöjd med sina skidor i tävlingen
Svenska folket: ”Du tar ingen medalj”
Glädjebeskedet: Anja kör slalomen

Säljarterror i luren



Mitt i middagsmaten ringer telefonen. Jag svarar, och i luren hör jag en klämkäck röst som säger:
 
"Hej, jag heter Linda och ringer från företaget Drömresan. Du kanske känner till oss?"
 
"Nej", svarar jag. "Jag har aldrig hört talas om det företaget."
 
"Okej", säger Linda och pladdrar hurtfriskt vidare: "Hos Drömresan har du chansen att vinna just din drömresa, och i stället för ett fåtal höga vinster så delar vi ut många lägre vinster så fler får chansen att vinna."
 
"Det är alltså ett lotteri..?"
 
"Ja, precis. Du kanske brukar lyssna på Mix Megapol?"
 
"Nej, aldrig."
 
"Nähä. Men du brukar kanske köpa en Trisslott ibland, eller spela på något annat sätt?"
 
"Nä..."
 
"Inte? Får jag fråga varför du inte brukar köpa lotter, då?"
 
"Därför att jag föredrar säkrare investeringar än att köpa lotter. Helst vill jag nog försöka att arbeta ihop mina pengar."
 
"Okej. Nu är det så att vi just nu har en reklamkampanj på Mix Megapol, och du är en av några få som vi vill ge ett erbjudande om att..."
 
"Nja, jag vill nog be om att få tacka nej", säger jag och avslutar samtalet.
 
Jag håller på att bli riktigt trött på telefonsäljare. Klämkäcka ungdomar som försöker pracka på mig allt från kalsonger och mobiler till elabonnemang och böcker. När det ringer törs man nästan inte svara, om man inte först har kollat på telefondisplayen. Om det är ett långt och konstigt 031-nummer eller ett 08-nummer som visas, då svarar jag inte. Eller så ropar jag till sambon: "det är till dig". Det kan ju faktiskt vara någon vi känner som ringer.

I min förra bostad hade jag anslutit mitt dåvarande telefonnummer till NIX, och nu är det nog dags igen. 
 
PS Linda är ett namn jag hittat på. Säljaren från Drömresan hette egentligen något annat.


Läs även andra bloggares åsikter om

Bröllop eller pellets, det är frågan



Idag friade jag till min sambo: "Vill du gifta dig med mig", sa jag. "Javisst", sa hon. "Va bra", sa jag.

Sen blev det tyst.

Till saken hör att jag ställt den frågan ett antal gånger och varje gång fått samma svar. Så att vi verkligen vill gifta oss med varandra, det råder det inget tvivel om. Men när det kommer till det praktiska genomförandet, då tar det stopp.

Så här har det varit i flera år nu. Vi har ju faktiskt bott ihop i drygt fyra år och inte ens kommit till skott och förlovat oss. Men nu känner jag att det måste börja hända något. Tanke måste omsättas till handling.

Egentligen så vet jag inte vad problemet är. Kanske handlar det om bekvämlighet. Kanske handlar det om snålhet. Det är ju inte direkt billigt att gifta sig. Att köpa två ringar är ju samma pengar som flera vintermånaders förbrukning av pellets. För att inte tala om kostnaden för brudklänningen och bröllopsfesten.

Förr (kanske även fortfarande) fanns det tuggummiautomater som även innehöll kapslar med Fantomenringar i plast. Kanske det kunde vara ett alternativ...

Vi känner också förväntningarna i vår omgivning. En gång när vi gjorde en dagsutflykt till Gävle (vi bor i Timrå) trodde några bekanta att vi smitit iväg för att förlova oss i hemlighet. "Nä, vi var till Valbo köpcentrum bara för skojs skull", förklarade min sambo till våra vänners besvikelse.

Fast egentligen är det en ganska cool idé. Tänk att få kungöra att vi förlovat oss i gångstråket mellan Lindex och Teknikmagasinet.  

Ibland har vi funderat på att förlova oss i samband med någon semesterresa utomlands. Det vill säga, vi brukar alltid komma på det just som vi kommit hem från en resa. Exempelvis sa vi till varandra i höstas: "Attans, att vi inte passade på att förlova oss när vi var i Barcelona".

Idag är det Alla Hjärtans dag och min älskade har fått ett hjärta av pellets, som jag gjort alldeles själv (se bilden ovan). Om vi sedan satsar våra pengar på giftemål eller pellets (eller både och), det får tiden utvisa. Kanske kommer svaret senare under året...


Aftonbladet:
– Jag gick bara fram och kramade honom
Våga och vinn på Alla hjärtans dag
Fixa Alla hjärtans- flirten – med sms
Dags att planera livet tillsammans
Ta hand om era hjärtan
Romantisk måltid – för ditt hjärta
Hjärtbesvär

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gränsen mellan komiker och politiker håller på att suddas ut




Allra först några korta minnesbilder från reklamavbrotten i kvällens Let´s dance:

Dressmanns knappgaranti: Vad innebär det? Kollade på Dressmanns hemsida men hittade ingenting. Jag är faktiskt intresserad av att veta vad Dressmanns knappgaranti innebär! Nån som vet?

Analklåda: Ett av reklamavbrotten handlade om botemedel mot analklåda. Alltså, fattar de inte att folk sitter och fikar framför TVn så här dags? Då kan man väl inte visa oss reklam som handlar om analklåda. Herregud!

Så till mitt blogginlägg:
Vem behöver egentligen standupkomiker när vi har politiker som Fredrick Federley och Gudrun Schyman?

Att vara politiker är ett viktigt uppdrag. Som politiker är man vald av folket att företräda oss när viktiga beslut om samhället ska tas. I det perspektivet kan man undra vad den centerpartistiske riksdagsmannen, och tillika megapajasen, Fredrick Federley håller på med. I januari åkte han på bjudresa till Kanarieöarna men ser inga problem med det. "Det var min dragpersonlighet Ursula som åkte", säger han. Hm..

I Let´s dance medverkar Gudrun Schyman och jag har tidigare bloggat om att jag gillar henne därför att hon har glimten i ögat. Men vart går egentligen gränsen mellan seriös politiker och tramsig underhållning? Det är en fråga jag ställer mig efter hennes framträdande i kvällen avsnitt av Let´s Dance.

Fortfarande håller jag Schyman lite högre än Federley, men man kan nog konstatera att båda bjussar Sveriges komiker på bra många uppslag till kommande skämt.

Själv konstaterar jag att gränsen mellan politik och tramsunderhållning håller på att suddas ut. I stället verkar vissa politiker bli förblindade av sin mediakåthet så till den milda grad att pajaserierna tar över.

Fortfarande tycker jag Gudrun Schyman håller sig (nätt och jämt) på rätt sida. Men Fredrick Federley har definitivt gått över gränsen.

En av deltagarna i Let´s dance är Stefan Sauk som för 20 år sedan medverkade i humorserien Lorry. I videoklippet ovan ser vi en av hans fantastiska monologer. Grym ironi av högsta klass.


Aftonbladet:
”Det var inte jag – det var Ursula”
”Han jobbar ju som en lobbyist”
Birro om att åka ut: skönt
Så bra var Let´s dance

Jag fick inte synas bakom Tony Irving

Intressant kommentar från bloggaren Krassman - In your face:
Nej Federlay, det var du


Tiden går, men musiken den består (och förhoppningsvis Freddie Wadling)





Livet förändras, precis som musiken.

I min ungdom kunde jag sitta i timtal med hörlurar på, och under stark koncentration lyssna på musik. För mig var en hel CD med Pink Floyd eller Berlinerfilharmonikerna både njutning och avslappning. Idag lyssnar jag ganska sällan på musik på det viset (i dagens höghastighetssamhälle finns ju inte den tiden). Men jag älskar fortfarande musik, och försöker lyssna så ofta jag kan.

Nu för tiden lyssnar jag på musik när jag exempelvis kör bil, stryker skjortor eller diskar. Och då blir det mest rockmusik i varierande hårdhetsgrad. Förr spelade jag CD-skivor i vardagsrummets stereoanläggning, i dag är det musik via datorn som gäller.

Förr tyckte jag stereoanläggningens kablar var en del av musikupplevelsen, så jag lät alla strömkablar och högtalarkablar mm breda ut sig i vardagsrummet. I dag är jag en anpassad medelsvensson som har kapslat in alla kablar i vita plaströr så att de ska smälta in i golvlisterna.

Under årens lopp har jag då och då träffat människor som påstår sig vara "musikaliska allätare", men med tillägget: "det enda jag inte gillar är opera och hårdrock". Men efter en stunds resonemang med dessa människor så kommer det fram att de egentligen betraktar all musik som antingen opera eller hårdrock. Den enda musik de egentligen gillar visar sig vara dansbandsmusik.
 
Och dansbandsmusik är ju en av de få sorters musik jag inte gillar.
 
I min ungdom lyssnade jag på allt från jazz, rock och blues till klassisk musik och folkmusik från olika länder. Men numera har jag i stället anslutit mig till den allmänna pöbeln som tittar på lättspydd underhållning, modell Let´s dance och Melodifestivalen.

Vad har hänt med mig? Jag som ville vara en musikalisk rebell har idag förvandlats till en avtrubbad allätare.

Men det finns hopp. Såg i lokaltidningarna att Freddie Wadling, Sveriges bäste sångare, kommer till Sundsvall för en spelning. Självklart vill jag se och höra honom, och jag lyckades också övertala sambon att följa med. Men just innan jag skulle beställa biljetterna blev jag tveksam. Jag såg några nyligen inspelade videoklipp med Freddie på YouTube, och han ser ju inte speciellt kry ut. Undrar om han lever ända fram till maj då han ska komma till Sundsvall?

Men kanske ska jag gå och lyssna på Freddie Wadling ändå. Oavsett hur man förändras så finns ju musiken alltid kvar i hjärtat. Det gäller nog både Freddie och mig.

I videoklippet ovan gör Freddie Wadling en helskön tolkning av den gamla schlagern Alla har glömt tillsammans med Sebastian Öberg på el-cello.

Pipeline: Hemsida

ST:
Freddie Wadling till Sundsvall

Dagbladet:
Freddie Wadling till Sundsvall


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

Asiatisk lunch med sonen

Idag åt jag lunch på en vietnamesisk restaurang i Sundsvall tillsammans med min son. Att ibland bjuda sin numera vuxne och utflugne son på lunch är ett bra sätt att få en stund på tu man hand med honom, och höra hur han har det.
 
På väg in i restaurangen berättade jag för honom att just här fanns Sundsvalls första pizzeria för så där 35 år sedan.
 
"Mm..", sa sonen.
 
"Hörru! När jag gick i gymnasiet, då var jag här och åt pizza. Känner du inte historiens vingslag när jag berättar det?", sa jag.
 
"Visst, jag vet att du är gammal", sa sonen. "Jag är hungrig."
 
Kanske trodde jag att sonen skulle bli lite imponerad av att ha en far som var med när pizzakulturen inleddes i stan, men inte då. Jag känner mig faktiskt lite som en pionjär i det fallet.
 
Inne i restaurangen plockar vi för oss av rätterna i buffén. Wokat och friterat, i olika varianter. Jag kommer att tänka på när sonen och jag en gång var i London och besökte en asiatiskt restaurang modell större.

Den gången gick jag också och plockade bland alla friterade bollar i buffén, friterade bollar med räkor, bollar med fläskfilé och diverse andra bollar som såg goda ut. Plötsligt kommer en man ur personalen fram till mig och pekar på en av de friterade bollarna jag lagt på tallriken. Han säger försynt: "Excuse me, that is the dessert".

Ja, det är inte lätt alla gånger med främmande matkulturer.

Men sonen och jag blev mätta idag också, väldigt mätta. Jag gillar rätterna i de asiatiska bufféerna.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Tänk om jag vore kung ändå...



Jag sitter på sängkanten och tittar på ett märkligt mynt som jag hittat i min plånbok. Man kan läsa på myntet att det är en svensk enkrona, men myntets frånsida ser väldigt konstig ut. Större delen av myntets baksida är täckt av ett antal streck (se bilden nedan till höger) och jag undrar för mig själv om det i själva verket är en falsk enkrona eller en kanske en spelmarker från något kasino.  

Jag kollar på Wikipedia och inser att det faktiskt är en alldeles äkta svensk enkrona, om än lite speciell. Just denna variant av enkronan kallas Finlandsmyntet och gavs ut under 2009. Myntet gavs ut för att uppmärksamma att det var 200 år sedan Finland separerades från Sverige, och det streckade fältet på frånsidan symboliserar havet som förbindelselänk mellan de två länderna.

På myntets framsida är det i alla fall den vanliga profilbilden på kung Carl Gustaf och jag undrar varför det är just kungen som får dekorera våra enkronor med sitt ansikte. Hur skulle en enkrona se ut om i stället någon annan person fick pryda framsidan? Jag till exempel.

Sagt och gjort. Med Photoshop till hands blir alla drömmar sanna, i alla fall i datorn. Resultatet av min lilla myntdröm kan beskådas längst upp i inlägget.

Nedan är Finlandsmyntets fram- och baksida (på riksbankens hemsida kallar man det åtsida respektive frånsida).





Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

När får vi höra slutet på Salt Road?



Ikväll talade Dolph Lundgren till svenska folket:

"När det är kallt ute då samlas vi norrlänningar runt ett levande ljus. Och om det är riktigt kallt, då tänder vi ljuset."

Så här inleddes årets melodifestivalpremiär i Örnsköldsvik. Men hur mycket norrlänning Dolph Lundgren egentligen är kan väl kanske diskuteras. Han föddes i Stockholm men växte som tonåring upp hos sina farföräldrar i Nyland i Ångermanland, knappt tio mil från Ö-vik.

Kul att han, som en av de tre programledarna, i alla fall satte Norrland på schlagerkartan.

Vilka bidrag som gick vidare till Globen och vilka som åkte ut noterade jag inte riktigt, men kvällens märkligaste bidrag måste nog har varit Road Salt med Pain of Salvation. Låten börjar väldigt bra som en powerballad, typ Scorpions, men sedan händer... ingenting.

Eftersom man ser att hela rockgruppen finns på scenen, med gitarr och trummor och allt, så väntar man liksom på att crescendot ska komma. Men det kommer inte. När låten är slut så konstaterar man att endast sångaren och keyboardkillen har framfört låten. De övriga i bandet fanns på scenen endast som någon sorts kuliss. 

I samband med omröstningen säger den kvinnliga programledaren: "Nu sitter ni väl i stugorna och grälar om vilket bidrag som var bäst ikväll". Jaså, tänker jag, och försöker komma på om över huvud taget något bidrag var bra.

Men jag hoppas i alla fall att nån gång få höra slutet på Road Salt, komplett med trummor, bas och gitarr.


Aftonbladet:
– Jag har totalt tappat greppet!
Läsarna: Fem plus Dolph!
Jenny Silver kom sist
En schlager utan schlager?
Läsarna prickade in rätt vinnare

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

DN:
Salem Al Fakir och Ola direkt till Globen

Det räcker med snö nu...



Idag har det åter igen vräkt ner en massa snö. Redan i morse när jag skulle åka till jobbet hade det snöat massor, och jag tänkte forsla bort en del med snölassen. Men jag fick ge upp. Temperaturen var - 2 grader och då blir snön ganska tung, därför skulle jag inte hunnit i tid till jobbet om jag fortsatt att skotta.

Det fick bli snöskottning efter jobbet i stället. Tur att vi fick ärva en snöslunga efter min sambos pappa - den kommer väl till nytta nu.

Nu är jag trött på det här. Nu vill jag inte har någon mera snö. Vår gräsmatta är ju täckt med en dryg meter snö. Det känns som om det kommer att dröja hur länge som helst innan snön smälter bort. Men det är skönt att det inte längre är så kallt. För några dagar sedan hade vi 24 grader kallt. Det är betydligt trevligare med - 2.

På bilden ovan ser vi en stilstudie när jag forcerar snödrivorna med snöslungan.


Aftonbladet:
Fint vinterväder väntas till helgen
”Vägverket struntar i säkerheten”
Det handlar om pengar - inte om luftföroreningar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Helpdesk i fördatorisk tid



Datorer är fantastiska. Så mycket lagringskapacitet på en så liten fysisk yta. Jag minns när man tyckte man att 1 GB var stor lagringskapacitet på en hårddisk, men idag finns det USB-minnen som kan lagra 256 GB och hårddiskar som rymmer 2 TB (terrabyte).

Men ibland händer det att datorerna krånglar, och vad gör man då? Jo, då ringer man någon lämplig helpdesk för att förhoppningsvis få hjälp med problemet. Många gånger beror dock problemet på att man som användare inte riktigt förstår hur man ska göra.

För länge sedan, i den fördatoriska tiden, var boken den viktigaste bäraren av information. Men hur bar man sig åt när boken krånglade och man inte kom åt all den lagrade informationen?

Kolla in den norska dokumentationen i videoklippet ovan hur det kunde gå till då den bokliga helpdesken kom på besök.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

Kontrollbesiktning hos tandis



Mesialt och buckalt.

Idag har jag varit hos tandläkaren på den årliga kontrollbesiktningen. Det jag tycker är det värsta med att vara hos tandläkaren är inte bedövningar eller borrande i tänderna, utan sittställningen. Eller rättare sagt: liggställningen. Man ligger ju så långt tillbakalutad att det nästan känns som om man hänger upp och ned. Och den känslan gör att jag tappar uppfattningen om vad som egentligen är upp eller ner, med påföljd att jag känner mig yr.

Men efter lite förhandling med tandläkaren så hittade vi till slut ett läge på stolen där hon kunde arbeta bekvämt, och jag slapp känslan av att hjärnan skulle rinna ut genom öronen.

Medan jag låg där och lyssnade på tandläkaren, som på sitt tandläkarspråk beskrev mina tänder, tänkte jag att detta faktiskt påminner en hel del om att vara hos Bilprovningen och få bilen besiktad. Jag är väldigt noga om att sköta om både min bil och mina tänder men när man befinner sig i sanningens stund då är det samma fråga som mal i huvudet: Hur mycket kommer det här att kosta, tro?

Kommer det att uppdagas några hål i tänderna, respektive rostangrepp på bärande balkar? Och vad kostar det i så fall att laga?

När tandläkaren till slut var färdig med sin undersökningen meddelande hon att jag faktiskt hade två hål.

"Och hur kommer det sig att du har två hål då?", frågade hon med allvarlig röst.

"Ja, inte vet jag", svarade jag. "Jag borstar ju tänderna duktigt varje dag".

"Använder du socker i kaffet?", frågade hon.

"Nä, jag dricker inte ens kaffe", sa jag.

"Kakor och godis då?

"Nä, jag gillar varken det ena eller det andra", sa jag.

"Hm.."

Men efter några sekunders funderande kom jag på:

"Det enda jag kan tänka mig är att jag dricker läsk ibland. Typ till maten och så..."

"Läsk?", utbrast tandläkaren. "Där har vi det. Sluta genast upp med det. Läsk är mer skadligt för tänderna än godis. Herregud!" 

"Okej", sa jag. "Många gånger dricker jag mjölk till maten men hur är det med öl då? Är öl skadligt för tänderna?" undrade jag.

"Nejdå, öl är helt ok", svarade tandläkaren. "I alla fall för tänderna." 

På väg ut från tandis kändes det trots allt ganska bra. Nu har jag fått en insikt om att öl på sätt och vis är nyttigt!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter