På väg hem

Här kommer ännu en bild från vår Norgeresa för en månad sedan. Bilden har jag tagit på hemvägen i närheten av Storlien. Håll med om att vi har vacker natur i den svensknorska fjällvärlden.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om E14, fjällvärlden, Storlien, semester

Gycklarunderhållning i Trondheim

 
I slutet av juli besökte jag och sambon Trondheim i Norge. Samma vecka som vi var där pågick också det årliga evenemanget Olavsfestdagene. Ett av inslagen i Olavsfestdagene var en historisk marknad där bland annat den svenska gycklargruppen Bastardus SaNs underhöll med diverse upptåg.
 
Bastardus SaNs var verkligen bra och jag hoppas få möjlighet att se dem igen.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Gatuteater, Bastardus SaNs, Trondheim, Olavsfestdagene

När jag hade oväntat roligt

 
Vad kan man då säga om den här bilden? Jo, det sägs ju att när man fyller 50 år så slutar man att ha roligt i livet. Istället har man bara trevligt.
 
Och eftersom jag hunnit bli 50+ (4) så gäller det att leva upp till förväntningarna.
 
Härom dagen körde jag bil mellan Umeå och Sundsvall. I höjd med Nordmaling blev jag törstig och stannade vid en kiosk och köpte två burkar Fanta - en med apelsinsmak och en med citronsmak (för övrigt en överraskning att Fanta citron nu kommit tillbaka). Egentligen hade jag tänkt köpa två Fanta Apelsin men eftersom jag ville undvika att få alltför roligt köpte jag in burk av varje smak. Fanta Citron borde rimligtvis inte vara lika gott som Fanta Apelsin.
 
Jag började med att dricka upp burken med Fanta Citron. Det smakade faktiskt riktigt gott. När jag så även druckit upp burken med Fanta Apelsin insåg jag att de två drickorna var lika goda.
 
Trots att det inte var meningen fick jag ganska roligt ändå.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fanta, läsk, nonsens, trams, nonsensbloggning, tramsbloggning

Ny video med Walk off the Earth

 
Min favvogrupp just nu, Walk off the Earth, har kommit ut med en ny video på YouTube. Låten heter PayPhone och är precis som de flesta tidigare med gruppen en riktig höjdare. Walk off the Earth är musikaliska, har bra låtmaterial och har dessutom diverse hyss för sig på sina videos som gör att de är trevliga att både lyssna och titta på.
 
Jag har tidigare bloggat om Walk off the Earth här.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Walk off the Earth, musik

Den enes olycka - de andras gemenskap

Ett litet minne från den nyss avslutade semestern.
 
Det är en av semesterns få riktigt varma dagar och jag njuter av ledighet, tom kalender och långa sovmornar. Jag har parkerat vid Coop för att gå in och handla när jag på håll ser en man som med stor möda förflyttar sig utmed husväggen. I handen har han en Systempåse och han är, kort sagt, aspackad.
 
När jag handlat klart och är på väg ut ur butiken ligger mannen på golvet i entrén. Några kunder sitter på huk runt honom och när jag går närmare inser jag att jag känner honom. Vi är inte nära bekanta men så pass att vi brukar heja på varandra när vi möts.
 
Jag visste inte att han hade grava alkoholproblem. I alla fall är det slutsatsen jag drar när jag ser hans Vodkaflaska och det tillstånd han befinner sig i.
 
Han är på gränsen till medvetslös men när jag säger hans namn rycker han till och han svarar "Ja..?" En av de andra kunderna har ringt ambulansen som är på väg och jag frågar honom hur man mår. Han öppnar ena ögat och får fram: "Det är brännvinets fel alltihop". Så får han syn på sin systempåse och säger: "Ge mig gottepåsen. Jag vill ha en sup".
 
"Skulle inte tro det", säger jag.
 
I väntan på ambulansen börjar jag och de andra kunderna att småprata med varandra. 
"Jag såg när han ramlade. Han föll handlöst bakåt och slog bakhuvudet i golvet", säger en dam i församlingen. 
 
"Vi måste se till att hålla honom vaken till ambulansen kommer. Det såg verkligen otäckt ut när han föll", säger en annan dam.
 
"Men.. visst är du mamma åt en av mina arbetskamrater", säger en man åt en tredje dam som nu anslutit sig.
 
Vi fortsätter att prata om ditt och datt och stämningen börjar så smått att kännas lite gemytlig.
 
"Jag har för mig att han är gift med en kvinna jag är ytligt bekant med. Undrar om de fortfarande är ihop", säger en av damerna. 
 
Ambulansen kommer, lastar in mannen och åker iväg. Vi skiljs åt var sitt håll. Hemma igen blir jag sittande och funderar på vad jag varit med om. Där stod vi, fem personer runt en sanslöst berusad man som låg på golvet. Vi fem hade aldrig tidigare träffats men i vår nyfunna gemenskap fick vi plötsligt mycket att prata om. En gemenskap grundad av en man vars liv uppenbarligen var i kris.
 
Det hela känns aningen absurt. 
 
Jag kommer att tänka på en gammal låt med Pugh Rogefeldt som heter Karneval. Tyvärr har jag inte hittat den på vare sig Spotify eller YouTube men texten går att läsa här
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om semester, alkohol, missbruk, gemenskap, Systembolaget, droger, karneval

Jag tänker inte se Dallas 2012

 
Fredag kväll, TV 4. 22-nyheterna är slut och det blir reklam. För femtielfte gången visas en trailer att TV-serien Dallas är tillbaka i ett antal nyinspelade avsnitt. Karaktärerna JR och Bobby Ewing är fortfarande med och precis som förr spelas de av Larry Hagman och Patrick Duffy. I trailern ser de ut som åldringar, vilket egentligen inte är så konstigt eftersom det var bortåt 30 år sedan seriens hade sin storhetstid.
 
Själv har jag aldrig gillat Dallas och på den tiden det begav sig kunde jag för mitt liv inte förstå varför serien var så populär. Jag blev bara förbannad när jag såg den dryga och självgoda JR men noterade också samtidigt att många tyckte han var häftig. Varför?
 
Samma fråga kan man också ställa sig i det verkliga livet. Varför attraheras vissa av människor som är maktfullkomliga? Vill de själva, men förmår inte, vara härskare? Försöker de kompensera sitt behov av att trycka ner andra genom att alliera sig med en tyrann?
 
Vilka behov tillfredställer egentligen Dallas hos folket?
 
Aftonbladet:
Men, vilken bra ögonmakeup
Nu slåss kanalerna om vad du tittar på
– Det känns helt naturligt
Följ Marcus Leifbys rapportering om ”Dallas” här
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Dallas, Dallas 2012, makt, maktfullkomlighet, härskarteknik

Det bästa man kan säga om Norrlands Guld är...

 
...att flaskorna är snygga i motljus.
 
Jag sitter och kollar igenom bilderna i min digitalkamera. Hittar bland annat bilder från Konsertfesten i Sundvall för ett par veckor sedan. Bland annat hittar jag en bild jag tog i ett av öltälten medan jag väntade på att konserten med Tomas Ledin skulle börja. Bilden visar fyra flaskor Norrlands Guld på ett bord i ett nyss avslutat spöregn.
 
Jag gillar att dricka öl men jag tycker inte om Norrlands Guld. Jag tycker det smakar urinprov (inte för att jag någon gång smakat på ett urinprov men jag liksom inbillar mig att det skulle smaka som Norrlands Guld). Och jag blir alltid lika frustrerad när jag hamnar på någon festival, och det endast finns Norrlands Guld att välja på (vilket oftast är fallet).
 
Visst, någon kanske har invändningen att, typ: "jamen va fan, man går väl inte på festival för ölupplevelsens skull. När man dricker öl på stadsfestival så är väl kvantiteten det viktigaste, inte kvaliteten!"
 
Men jag tycker inte det. När jag dricker öl så vill jag att det ska smaka bra. Jag skulle gärna se att det fanns fler ölmärken att välja på, exempelvis Höga Kusten (mitt favvoöl just nu) eller det finska ölet Karhu (mitt favvoöl nummer två).
 
För mig är kvalitet viktigare än kvantitet. Även när det gäller öl.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Konsertfesten, Sundsvall, Norrlands Guld, Höga kusten, öl, bärs, Karhu

När ett gäng färgglada ungdomar utmanar makten

 
Nyss kollade jag in den ryska punkgruppen Pussy Riot på YouTube. Jag hittade flera videoklipp där de spelar på diverse udda platser - i ett varuhus, i en kyrka samt på en gata. På videoklippen röjer tjejgruppen Pussy Riot hårt och de färgglada rånarluvorna är alltid på när de kör sina punkiga och skramliga låtar. Stilen är trotsig och provokativ.

Jag kan inte påstå att jag jublar över deras musikalitet men det spelar inte så stor roll. I en demokrati har alla rätt att utrycka sig hur man vill; genom musik, text eller ord. Det är demokratins grundtes.
 
Om Pussy Riots framträdanden ägt rum i exempelvis Sverige hade de möjligen avfärdats som skruvade reklamjippon. Men Pussy Riots problem är att de finns i Ryssland och då blir det annat. Dagens dom mot medlemmarna i Pussy Riot (två års fängelse för huliganism) visar att den ryska regimen inte klarar av en provokation från ett gäng färgglada ungdomar.
 
Pussy Riot dömdes för att ha skändat den rysk-ortodoxa kyrkan efter ett framträdande i Frälsarkatedralen i Moskva. Många menar dock att det egentliga skälet till domen är gruppens kritik mot president Putin.
 
Kännetecknande för en demokrati är en öppen debatt och att det ibland också finns utrymme för att ta ut svängarna. Om man inte gillar det som sägs är man fri att argumentera emot. Det debattklimatet verkar dock inte finnas i Putins Ryssland.
 
Aftonbladet:
Ryssen kom – och åkte
Pussy Riot anses skyldiga till huliganism
 
DN:
Experten: ”Oproportionellt hårt straff”
Pussy Riot-medlemmar fälls
AIK-fans stödjer Pussy Riot
Feminist sågade ned kors i protest
Medlem i Pussy Riot: Vi ångrar inte framträdandet
Pussy Riots aktioner utmanar Putins makt
I dag faller domen mot Pussy Riot
McCartney stöder ryska punkarna i Pussy Riot 
Manifestationer för Pussy Riot
Pussy Riot-anhängare kan åtalas
Krav på sänkt straff för Pussy Riot
Starkt artiststöd till Pussy Riot
 
 
SVD:
Rysk dom politisk enligt Bildt
Pussy Riot döms till två års fängelse för huliganism
 
Läs även andra bloggares åsikter om Pussy Riot, Putin, Ryssland, demokrati, diktatur, religion

Tecknad serie i olika dialekter

 
Tänk om det fanns möjlighet att välja olika varianter av en tidning skriven på olika dialekter. Typ Kalle Anka & CO eller Fantomen på antingen skånska, göteborgska, jämtländska eller pitemål.
 
I Norge är det verklighet.
 
Det norska seriealbumet Pondus ges ut i fyra olika upplagor inriktade mot olika geografiska områden i Norge: Syd- och Östlandet, Syd- och Västlandet, Mittnorge och Nordnorge. En ganska spännande idé, tycker jag, som troligen är ganska unik. 
 
Pondus är en frejdig serie med diverse märkliga karaktärer som även ges ut på svenska. I Sverige kan man läsa den både som seriealbum och som seriestripar i diverse olika dagstidningar. Själv brukar jag ibland läsa den i Sundsvalls Tidning.
 
Bilden ovan har jag tagit i en REMA 1000-butik i Trondheim där man kunde köpa Mittnorgeupplagan av Pondus.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om dialekter, Pondus, serier, språk

Ett mystiskt ämne sköljer över min bil

 
Ibland kan livet vara underbart för en geting men mindre roligt för en bilägare.
 
Jag står på garageuppfarten och tittar ut över taket på min bil. Biltaket, förresten hela bilen inklusive rutor, är täckt av ett tunt lager med något som skulle kunna liknas vid klister. När jag lägger handen på bilen klibbar fingrarna fast ungefär som mot en post-itlapp.
 
Det klibbiga ämnet kommer från en stor björk som står på gården. Även tidigare år brukar björken släppa ifrån sig detta klisteraktiga ämne men detta år har det varit ovanligt mycket. Extremt mycket, skulle jag vilja säga.
 
Ovanpå på taket promenerar det ett gäng getingar som metodiskt slickar i sig (eller vad de nu gör) av björkklistret. Jag gissar att det innehåller socker och därför attraherar getingarna. De är så upptagna med att frossa i detta hav av björkklister att de inte ens bryr sig om mig när jag går nära för att fotografera.
 
Jag undrar: vad är detta för ämne som vår björk envisas med att skölja över vår bil? Och varför gör den det?
 
Jag börjar ana att björken hört när sambon och jag pratat om att såga ner den för att kapa upp den till ved. Kanske är detta björkens hämnd för de planer vi har ("om jag ska dö så ska jag i alla fall djävlas med er så mycket jag kan innan jag faller").
 
Någon som vet vad det är som björken släpper ifrån sig och varför det är så mycket just i år?
 
Bilden ovan: En geting promenerar omkring på mitt biltak och frossar ohämmat på det mystiska ämne som björken sprider omkring sig.
 
Läs även andra bloggares åsikter om björk, geting, björkar, Timrå

I ett med naturen

 
Jag brukar hävda att man alltid ska ha en kamera med sig. För tänk om det plötsligt skulle dyka upp något spännande framför en, exempelvis en björn eller en rostig gammal grävmaskinsskopa, och så har man inte möjlighet att fota.
 
Ovanstående skopa var en av de tingestar som korsade min väg idag. Jag blev omedelbart kär i den och skyndade mig att ta en bild med min mobil. Skopan verkar ha stått på sin plats ett bra tag eftersom det växer gräs både omkring den och på insidan.
 
En järnkonstruktion i harmoni med naturen.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om naturen, harmoni, konst, Timrå, Sundsvall

Nyplockade hallon

 
Det är mycket snack om bärplockning nu. Än plockas det blåbär här och än hjortron där. Själv tycker jag att bärplockning är bland det tråkigaste som finns. Det känns som en evighetssysselsättning utan slut som man bara får ont i ryggen av.
 
Däremot tycker jag det är gott att äta bär som andra har plockat. Idag på eftermiddagen hälsade vi på några vänner som bjöd på glass med nyplockade hallon och blåbär. Det var jättegott. Innan hallonen serverades så passade jag på att ta en bild ner i bunken där de låg. Bilden blev hyfsat bra trots att jag fotade med mobilen.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om hallon, blåbär, bär, bärplockning

Fototriss: mat mat mat

Temat för veckans Fototriss är mat mat mat. I förra veckan besökte jag och sambon Trondheim och den årliga festivalen Olavsfestdagene. På den historiska makrnaden sålde man bland annat kanderade äpplen. Jag hade aldrig smakat det förut och det var jättegott.
 
 
Inte bara människor behöver mat utan även djuren. Nu för tiden har vi en katt inneboende hos oss och han verkar inte tänka på så mycket annat än mat. Varje gång någon öppnar kylskåpet jamar han och kommer springande. På bilden tar han sig en tugga ut matskålen.
 
 
Många betraktar kräftor som en naturlig del av sommaren. Härom dagen hade vi kräftskiva tillsammans med grannarna och jag passade på att fota några kräftor. Erkänner att jag faktiskt föredrar att fota dem än att äta dem.
 
Veckans Fototriss är även en tävling med priser från Coolstuff.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, mat, foto

Drick rätt öl och du kan ta båten till krogen

 
Det här ska handla om Clausthaler Lemon, alkoholfritt öl från Tyskland. Första gången jag smakade Clausthaler Lemon tyckte jag det smakade väldigt konstigt, ungefär som citronsaft blandat med öl (vilket egentligen inte är så konstigt eftersom det är just öl blandat med citronsaft). Men två dagar senare provade jag att dricka en flaska till och då smakade det mycket bättre.
 
Nu har det gått typ fyra veckor och jag har druckit totalt 14 flaskor Clausthaler Lemon, och numera tycker jag det är jättegott. Fördelen med Clausthaler Lemon är att den inte är så sötsliskig utan har en vuxen smak och släcker törsten väldigt bra. Den snygga flaskan gör också Clausthaler Lemon till en törstsläckare med attityd.
 
Idag är jag väldigt glad att jag inte gav upp efter den första flaskan utan gav Clausthaler Lemon en andra chans. Det är precis som när man lyssnar på musik. Man ska aldrig låsa sin uppfattning kring ett musikstycke innan man hört det flera gånger. Lyssna exempelvis ett par gånger på Snälla Snälla med Caroline af Ugglas. Håll med om att låten blir bättre och bättre ju fler gånger man hör den.
 
Clausthaler finns även som vanligt öl, fast fortfarande alkoholfritt. Både Clausthaler och Clausthaler Lemon är väldigt välsmakande och bra att ta till om man exempelvis måste framföra någon form av motordriven farkost, exempelvis en båt. Lämpligt om man kanske bor på en ö i skärgården och vill åka till någon annan ö och besöka en skärgårdskrog.
 
För det är ju inte bra att dricka alkohol och sedan köra båt efteråt.
 
SVD:
Därför är sjöfyllerilagen bra
 
Aftonbladet:
Läsarna om kändisarnas utspel
Så säger experten om sjölagen
 
Läs även andra bloggares åsikter om Clausthaler, alkohol, sjöfyllerilagen, båtliv

Vitryska diktaturen inte värd någon respekt

Jag läser i media om den diplomatiska tuppfäktningen mellan Sverige och Vitryssland. I förra veckan utvisade Vitryssland den svenske ambassadören Stefan Eriksson för att han skulle ha haft kontakter med den vitryska oppositionen. Sverige svarade med att utvisa två diplometer från den vitryska ambassaden i Sverige och nu stänger Vitryssland sin ambassad i Sverige.
 
Vitryssland brukar kallas Europas sista diktatur och styrs med järnhand av presidenten Alexandr Lukasjenko. Han håller sig kvar vid makten med hjälp riggade val och trakasserier av oppositionen.
 
Tidigare i år fick Vitryssland stor uppmärksamhet när två unga killar, Vladislav Kavaliou och Dmitri Konovalov, dömdes till döden och avrättades för terrorbrott. Rättegången som föregick dödsdomarna var mycket bristfällig och den enda bevisningen mot de båda var deras erkännanden vid förhör med den vitryska underrättelsetjänsten KGB. Erkännandena tog sedan Konovalov och Kovalev tillbaka eftersom de hävdade att de blev torterade för att erkänna. Mycket talar också för att de faktiskt blev torterade eftersom de efter förhören fördes akut till sjukhus med inre blödningar. Förutom deras "erkännanden" fanns inga övriga konkreta bevis för deras skuld.
 
Dessutom visade inte de vitryska myndigheterna den minska gnutta medkänsla mot de båda killarnas anhöriga. Kavalious mamma fick beskedet att hennes son blivit avrättad i ett brev. Hon fick alltså inte möjlighet att träffa honom innan avrättningen, ingen möjlighet att ta farväl.

Eftersom jag är stor motståndare till dödsstraff upprördes jag av det öde som Kavaliou och Konovalov gick till mötes, inte bara för dödsdomarna i sig utan framför allt för att de (troligen) dömdes oskyldiga.
 
Alexandr Lukasjenko är inte värd den minsta respekt och jag tycker det är helt rätt att kritisera missförhållandena i Vitryssland. Naturligtvis är det också riktigt att visa stöd till vitryska människorättsorganisationer. 
 
Med en stark opinion, både inom och utanför Vitryssland, kan landet gå en politisk vår till mötes. Men till skillnad mot den i Nordafrika hoppas jag den vitryska våren blir oblodig och resulterar i att nya demokratiska krafter tar över.
 
 
Aftonbladet:
Kraftig upptrappning att stänga ambassad
Vitryssland stänger ambassad i Sverige
Verklig konflikt med diktaturen
KGB bjöd in svenskar efter gosedjursattack
 
 
SVD:
Vitryssland kastar ut alla svenska diplomater
 
GP:
Diktatorn visar sitt rätta ansikte
 
DN:
Vitryska ambassaden i Sverige stänger
Vitryssland utvisar Sveriges ambassadör
 
Läs även andra bloggares åsikter om Lukasjenko, Vitryssland, Belarus, demokrati, diktatur, dödstraff, opposition

När man är ett offer för de mänskliga reflexerna

 
Vi människor har vissa reflexer vi inte verkar kunna styra över. Några exempel: Om vi blir bländade av solen så dras pupillerna i ögonen samman. Om vi råkar bränna oss på ett finger drar vi reflexmässigt bort hela handen. Om vi ser en skylt med texten "Nymålat" - då vill vi känna med ett finger på den målade ytan om det verkligen stämmer.
 
Ovanstående trafikljusstolpe såg jag förra veckan i Trondheim. Utan att tänka på det kände jag med fingret på stolpen och konstaterade att den var nymålad - precis som det stod textat på papperslappen.
 
Det mänskliga psyket är ibland märkligt.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Norge, Trondheim, nymålat, mänskligt, reflexer, centrala nervsystemet

OS i semesteravslut har börjat

 
Egentligen borde jag ha haft en plats i den svenska OS-truppen. De utmaningar jag står inför är i princip lika svåra som att simma snabbt, hoppa högt eller boxas hårt.
 
Idag har jag nämligen avverkat den första arbetsdagen efter fyra veckors semester. Det gick hyfsat bra. Men jag inser att de olika grenarna i semesteravsluts-OS blir väldigt tuffa utmaningar.

Första utmaningen: Att över huvud taget ta sig upp ur sängen på mornarna. Under semestern har jag sovit till klockan 12 i stort sett varenda dag. Nu måste jag istället kliva upp klockan 7, vilket känns oerhört brutalt. Lyckligtvis har jag ett antal flextimmar på jobbet att ta ut så taktiken är att jag får ta det här stegvis. Imorse snoosade jag till halv åtta. Siktar på klockan 7,15 i morn bitti.

Andra utmaningen: Börja använda långbyxor igen. När jag har semester har jag alltid trekvartsbyxor på mig. Varje dag. Oavsett väder. Semester är trekvartsbyxor för mig. Idag var den första dagen på fyra veckor som jag hade långbyxor på mig. Det kändes definitivt fel.  

Tredje utmaningen: Återskapa semesterkänslan efter klockan 16 på dagarna, vilket är ett bra sätt att göra övergången från semester till arbete så mjuk som möjligt. Egentligen är det inte så svårt. Det är bara att ta på sig trekvartsbyxorna igen. Ikväll fick låtsassemesterkänslan en extra kick eftersom vi var bjudna till grannarna (som fortfarande har semester) på kräftskiva.
 
Förhoppningsvis har jag medaljchans i åtminstone en av grenarna i semesteravsluts-OS.
 
 
Aftonbladet:
Sverige är klart för OS–final


Läs även andra bloggares åsikter om semester, OS, olympiska spelen, utmaningar, sovmorgon, sjusovare, trekvartsbyxor, piratbyxor, kräftor, kräftskiva

Jag vill surfa när jag äter



Jag gillar att ta fram den när jag är på restaurang.

Mobilen, alltså. 

Allvarligt talat. Att uppdatera Facebook när man är på restaurang, det hör liksom till. McDonalds har fattat det och på deras restauranger har de speciella trådlösa nätverk som gästerna kan surfa på medan de äter sina hamburgare. Samma trivselfaktorer upplevde vi när vi besökte Trondheim förra veckan. På restaurang Egon fick man ett lösenord på kvittot (man betalade innan man började äta) och liknande förmåner fick vi även på andra restauranger i staden. 

Snacket om att man ska låta bli sin mobil när man är på restaurang, och istället ägna sig åt sina vänner på plats, tycker jag bara är dumt. Det vinns inget motsatsförhållande där, påstår jag. Jag tycker det är kul att checka in på Facebook när jag är på något spännande ställe, typ en restaurang eller på besök hos någon. Det behöver inte innebära att jag är oartig.

Det finns de som menar att det ökade användandet av sociala medier gör att folk slutar umgås IRL. Det tror inte jag. Jag läste någonstans (minns tyvärr inte var) om en undersökning som visade att människor faktiskt i högre grad än tidigare träffas IRL, just tack vare sociala medier. 

Det här är helt enkelt sättet vi umgås nu för tiden. Både IRL och digitalt. Samtidigt. Och det är inget att skämmas för. 

Bilden ovan
har sambon tagit på sin filé Black and White och mina ribs när vi var på restaurang i Trondheim.

Aftonbladet:
Facebook kan begå lagbrott

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, surfa, Internet, nätet, irl, sociala medier, McDonalds, Egon, Trondheim


Vem vill ha Tomas Ledins svettiga handuk?

 
Konsertfesten lördag. Fortfarande uppfylld av fredagens höjdarkonsert med Bryan Adams funderar jag på om någon av kvällens begivenheter kan bli intressant.

Melissa Horn? Nja... Sambon och jag skippar henne till förmån för ett restaurangbesök med några grannar.

Badjävlar? Standupkomik på en fotbollsarena inför tusentals människor, funkar verkligen det? Ja, det funkade. Badjävlar blev en positiv överraskning och Henrik Schyffert var fullständigt grym på scenen. Han hade läst på ordentligt om Sundsvall med omnejd och jag skrattade så jag nästan fick yrselkänningar när han skämtade om ormar på Norra Berget och Indalsbor i storstan (eller var det Lidenbor?).
 
Johan Rheborg var också bra och jag skrattade gott åt både hans elaka skämt om kungen och om den svenska sjukvården. Björn Gustavsson och Peter Apelgren var däremot inte lika bra och när de stod på scenen skrattade jag nästan inte alls. 
 
Tomas Ledin? Vad kan man ha för förväntningar på Tomas Ledin? Uppenbarligen var de stora hos väldigt många bland besökarna på Norrporten Arena. Det kändes på något vis i luften att Tomas Ledin för många besökare var kvällens förväntade höjdpunkt. Och visst, under hela konserten gav han järnet ordentligt och levererade svensk trivselpop med dunder och brak. Och den sprakande ljusshowen gick heller in den av för hackor.

Själv har jag egentligen ingenting emot Tomas Ledin men känner mig heller inte speciellt exalterad över hans musik. Många av hans låtar bygger på, typ: na na, na na na... och så några nattennn... lite här och där. Jag har börjat tröttna på det där. Bäst under konserten var dock när Tomas Ledin stod ensam på scenen med sin akustiska gitarr (samt några små syntljud i bakgrunden) och framförde Blå blå känslor samt Mikael Wiehes hyllningslåt till Björn Afzelius Den jag kunde va. Då glänste Ledin ordentligt, tycker jag.
 
Men jag har funderat en del på det där med Tomas Ledins handduk. När Tomas Ledin kom ut på scenen igen för att köra sitt extranummer hade han en handduk med sig som han torkade svetten ut ansiktet med. Många artister brukar avsluta sina konserter med att slänga ut trumpinnar och plektrum till publiken men Tomas Ledin, han slängde ut sin svettiga handduk. Jag undrar: Är det verkligen någon som vill ha Tomas Ledins handduk som han torkat svett med? Och vad gör man i så fall med den? Hänger upp den i tvättstugan som en någon slags illaluktande trofé?  
 
Totalt sett tycker jag att helgens Konsertfesten i Sundsvall har varit ett jättetrevligt arrangemang. Jag betalar hellre pengar för att gå på Konsertfesten än på Gatufesten. Bättre artister, större ytor och inte lika rörigt är faktorerna till Konsertfestens fördel. Jag är redan nyfiken på vilka nästa års artister blir. 

ST:
Ledin jobbade hårt och bjöd på en stark avslutning
Vackert utan att lyfta
Rheborg briljerar under stark humortimme
 
Läs även andra bloggares åsikter om Konsertfesten, Sundsvall, Bryan Adams, Tomas Ledin, Badjävlar, Henrik Schyffert, Johan Rheborg, Björn Gustavsson, Peter Apelgren, Norrporten Arena, Melissa Horn, Gatufesten
 

Kan man bli annat än glad av Bryan Adams låtar?

Klockan är två på lördag morgon (4 augusti 2012) och jag har just kommit hem från den bästa konserten under Sundsvalls Konsertfests tioåriga historia. Jag har sett Bryan Adams och just nu känner jag mig bara glad. Jag gillar verkligen Bryan Adams ösiga skogshuggarrock, de klösiga gitarriffen och hans okomplicerade utstrålning på scenen. Inga konstigheter utan bara rak och redig rock,n roll framförd med glädje och hjärta.

Tidigare under kvällen stod Magnus Uggla och gruppen Kent på Norrportens scen. Konserten med folkhemspajasen Uggla struntade jag och sambon i och Kent såg vi ungefär halva speltiden. Jag har ännu inte riktigt bestämt mig för vad jag ska tycka om Kent. Jag gillar deras mäktigt tunga, men också luftiga, sound samtidigt som jag stör mig på sångarens röst. Han låter enbart löjlig.

I eftermiddag är det dags igen för en ny konsertkväll. Då ska Tomas Ledin bli huvudnumret men frågan är om han kan överträffa Bryan Adams. Jag har svårt att tro det.

Bilden: På Bryan Adams uppmaning höll alla i publiken upp sina mobiler som blev ett häftigt ljusspel under konserten.


Aftonbladet:
Adams kan konsten att äga publiken
”Jag vill ha koll på pengarna”
Bryan Adams hot: sluta göra skivor


ST:
Från "Heaven" till Sundsvall
En fest för hela Sundsvall
Kaos i kön
Bryan Adams levererar från början till slut
Sveriges största rockband övertygar igen
Den gamle uven kan fortfarande underhålla

 

Läs även andra bloggares åsikter om Konsertfesten, Bryan Adams, Sundsvall, Magnus Uggla, Kent, Tomas Ledin

Laddar med norsk rap inför Konsertfesten i Sundsvall

 
"Kom å ta meg baby baki toyota´n til Magdi x2"
 
Rap på norska, kan det vara nåt? Tja, varför inte? Första gången jag hörde den norska rapduon Karpe Diem (det var i måndags) så smålog jag men när jag hörde deras låt Toyota`n till Magdi för tredje gången (spelas jättemycket i norsk radio) så insåg jag att jag faktiskt gillar låten. Karpe Diem kör en tuff funkig rap som tillsammans med de norska texterna låter riktigt häftigt. På videoklippet ovan kan man se en liveversion av Toyota`n till Magdi.
 
För övrigt laddar jag just nu för fullt inför helgens Konsertfest i Sundsvall. Det blir massor av musik under dagarna två och bland artisterna kan nämnas gruppen Kent, Tomas Ledin och Melissa Horn. Men det är på fredag kväll klockan 23,30 som Konsertfestens absoluta höjdarartist gör entré. Då kliver självaste Bryan Adams upp på scenen och jag förväntar mig ett rejält rockös med mycket klös i gitarrerna.
 
Mina tidigare blogginlägg om Sundsvalls Konsertfest:
Bästa låtarna med Bryan Adams
Jag är bönhörd - Bryan Adams kommer till stan
 
 
ST:
Inget sommarväder som 1969 i helgen
Tio år av stjärnglans
 
Läs även andra bloggares åsikter om Norge, rap, funk, hiphop, Karpe Diem, Konsertfesten, Sundsvall, Bryan Adams, Tomas Ledin, Melissa Horn, Kent, Magnus Uggla

Nu har ångesten börjat släppa

När jag började min semester för snart fyra veckor gjorde jag en lång göra-lista med saker som måste åtgärdas under min ledighet. Typ städa källaren, sortera diverse tidningshögar och måla trägavlarna på huset. Med andra ord - tråkiga saker som alltid har en tendens att bli framflyttade ("det där ska jag göra till sommaren när jag har semester").
 
Nu är semestern snart slut och det mesta på listan är ogjort.
 
Förra veckan insåg jag plötsligt att jag inte varit så där duktig som jag tänkt och jag kände hur ångesten kom krypande upp genom magen som en lång orm. Fan...
 
Till saken hör att vi inte varit ute och rest något den här sommaren (bortsett från några dagars stugboende i Norrfällsviken). Förra onsdagen, när ångestormen nått ungefär upp till halsen, sa jag till sambon:
 
"Nu reser vi nånstans. Det behöver inte vara så långt bort och vi behöver inte vara borta länge, bara vi får se något annat än de här väggarna och den här gräsmattan ett tag".
 
"Jag har faktiskt tänkt samma sak", sa sambon. "Vart ska vi åka?"
 
"Trondheim", sa jag.
 
Sagt och gjort. Vi fick tre härliga dagar i den norska pilgrimsstaden och hemma igen inser jag att ångesten har gått över. Skönt, men samtidigt också lite synd. När jag har ångest går jag nämligen ner i vikt (vilket jag behöver göra). Nu när jag mår bra igen så äter jag mer och har därför gått upp igen. Men om jag måste välja mellan ångest och två kilos övervikt så väljer jag det senare. Det viktigaste är trots allt att må bra.
 
Göra-listan då? Ja, om endast 11 månader har jag sommarsemester igen och då kan jag åter ta i tu med alla måsten. Troligen är väl listan ännu längre då.
 
Bilderna ovan och nedan: När jag har semester vill jag resa iväg och upptäcka världen, även om den bara finns 40 mil bort. Norge är ett härligt resmål, jag blir glad av både språket och innevånarna. På bilderna några roliga skyltar vi träffade på.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om semester, ångest, göralista, sommar, Trondheim, Norge

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter