Rapport från personvågen
Äntligen fredag
För övrigt kan jag berätta att jag varit på återbesök hos vårdcentralen. Senast jag var där (strax före jul) så var mitt blodtryck alldeles för högt men idag var det åter på normal nivå, 130/85. Det gör mig glad. Mina dagliga promenader har uppenbarligen gjort resultat. Det menade i alla fall sköterskan jag pratade med.
Rolling Stones ger mig hopp inför ålderns höst
När dödsångesten blir den främsta drivkraften
Terapi vid strykbrädan
Nu är det förkylt
När glasstruten slog till med förödande kraft
I morse när jag vaknade upptäckte jag två valkar runt magen som jag inte märkt förut. Ångrar nu att jag valde tre kulor i struten när jag var på stan igår och köpte glass. Jag borde istället valt två.
Aftonbladet.se avslöjar idag att man blir tjock om man äter för mycket fet mat, men forskare har också konstaterat att viktökningen tar olika lång tid för olika människor. I mitt fall slog gårdagens glasstrut till med förödande effekt och fick en omedelbar inverkan på mitt midjemått.
Påståendet att man går upp i vikt av för mycket fet mat tror jag faktiskt stämmer. Jag har faktiskt haft det på känn ett tag. Jag tror till och med man kan minska i vikt om man äter mindre mängd mat än man brukar.
För en månad sedan låg jag hemma och var sjuk några dagar. Troligen hade jag någon sorts light-influensa. Men på grund av mitt utmattade tillstånd orkade jag inte äta så mycket, och när jag provade att äta smakade det bara illa. Till och med pannkakskorv, en rätt jag normalt gillar, smakade äckligt.
När jag så småningom blev frisk och klev upp ur sängen igen vägde jag mig och konstaterade att jag gått ner tre kilo. Det var då det slog det mig. Om man äter äcklig mat så går man ner i vikt. Hädanefter tänker jag alltså enbart tvinga i mig äcklig mat, som jag inte kommer att orka äta upp, för att på så sätt bli smalare.
Bilden ovan är inte tagen igår utan för två år sedan i Polen. Där ser glassarna inte riktigt ut som i Svergie, de är liksom lite högre.
Läs även andra bloggares åsikter om Bantning, viktminskning, glasstrut, mjukglass, fett
Inget liknar den tyska likutställningen
Snart kommer den omtalade utställningen Körperwelten (eller Body worlds som den kallas på engelska) till Sverige. Utställningen består av flera hundra riktiga människolik som presenteras på en rad olika sätt - hela och i delar. Utställningen har varit på turné över hela världen och själv besökte jag den i Berlin 2001.
Alla som vill kan donera sin kropp till utställningen och har man "tur" kanske man får bli ett av utställningsobjekten efter sin död.
Jag har tidigare bloggat om mitt besök på utställningen och mina funderingar på att kanske själv få bli ett av objekten. Läs om det här.
Utställningen har premiär i Södertälje den 20 juli i år.
Här lever – de döda
DN:
Utställning med lik till Sverige
Länstidningen, Södertälje:
Tom Tit fylls av likdelar
Läs även andra bloggares åsikter om Körperwelten, Body worlds, likutställning, människolik, likdelar
Woke up this morning...
I morse vaknade jag klockan 06,45 av att klockradion startade. Då hade jag sovit i ett kör ända från att jag la mig klockan 23,30. Sånt stör mig. Jag vill egentligen vakna en gång vid så där 04,30 och konstatera att jag inte behöver kliva upp än på ett par timmar för att lugnt kunna somna om igen.
Men jag ska inte klaga. Att få sova gott en hel natt är en gåva man ska vara rädd om. För mig har det inte alltid varit så. Läs om det här.
Läs även andra bloggares åsikter om sömn, lycka
Att diska är en helig handling
Och här hemma har vi fått en vattenskada i köket. En rörkoppling på ett av rören upp till diskhon har (troligen under lång tid) varit otät vilket gjort att en liten, knappt synlig, stril med vatten runnit ner i golvet. Många bäckar små, typ... Fast den här gången var det en enda pytteliten bäck som blev ett helt vattendrag - inne i köksskåpets bottenplatta.
När vi upptäckte läckaget ringde jag försäkringsbolaget och nu står en fläkt mitt på köksgolvet (bilden ovan) och suger ut fukten ur trävirket. Som extra dekoration på golvet står också diskmaskinen, inklämd i ett hörn vid köksbordet. Detta innebär alltså att vi måste diska för hand.
Helt ok, tycker jag. Jag kan tänka mig bra mycket värre saker än handdiskning.
För snart tio år sedan läste jag för första gången boken Mandelträdet i din trädgård, skriven av den vietnamesiske buddhistmunken Thich Nhat Hanh. I boken förklarar han att allt man gör ska vara meditation, oavsett om man går, står, arbetar, besöker toaletten eller diskar. Så här säger Thich Nhat Hanh om att diska:
Thich Nhat Hanh menar alltså att varje handling måste utföras uppmärksamt och att varje handling är en helig handling, en ceremoni. På det viset skärper man sin uppmärksamhet och fördjupar sin närvaro i det man gör.
Jag tror det är därför jag gillar att diska med händerna. Det varma vattnet, de monotona handrörelserna och närheten till tallrikarna gör diskupplevelsen till meditation och avkoppling.
Så är det för mig. Vilken handling är helig och innebär meditation för dig?
Läs även andra bloggares åsikter om diska, meditation, helig, mandelträdet, diskmaskin
Riktiga män behöver inte silikonbröst
Q: Vad är en riktig man?
A: En riktig man är en man som inte behöver implantat för att förstärka sina behag. Själv har jag en snygg mage som är garanterat fri från silikon. Att den istället består av fett är en annan sak. Den är ju i alla fall äkta.
Men jag har läst någonstans att det faktiskt finns män som gör om sina kroppar på konstgjord väg, typ botoxbehandlingar och penisförstoringar. Skulle jag kunna göra något sådant? Nja... Om detta har jag tidigare bloggat. Läs här!
Bilden ovan hittade jag i flödet på Facebook. Jag har alltså inte tagit den själv.
Läs även andra bloggares åsikter om silikon, implantat, manligt, kvinnligt
Jag är trött
Jag skulle vilja berätta lite om hur jag mår. Kort sagt så är jag väldigt trött. Jag har känt mig så här ett tag nu men vet inte riktigt vad det beror på. Även flera andra personer i min omgivning säger att de är trötta. Kan det vara något som går? Har någon terrororganisation blandat sömnmedel i dricksvattnet eller handlar det bara om att hösten är här?
Kanske är jag helt enkelt hösttrött. Den sköna sommaren är ju definitivt över nu, dagarna blir kallare och det är mycket på jobbet. Det är kanske allt detta sammantaget som gör mig trött. Jag skulle vilja att det blir sommar igen och jag får sitta på altanen och njuta av värmen. Men det går ju inte nu. Istället måste jag tända öppenspisen (vilket i och för sig är mysigt) och ta på mig en extra tröja. Huga!
Jag har hört flera berätta att de äter vitaminer för att hålla sig pigga. Själv är jag lite skeptisk till sånt. Det känns lite artificiell på något sätt. Jag tycker det är bättre att försöka få i sig vitaminer på naturlig väg via nyttiga livsmedel. Exempelvis kan man få i sig C-vitaminer genom att äta grönsaker. Jag har också hört att man får i sig vitaminer via öl och renkorv. Exakt vilka de vitaminerna är - det vet jag inte, men öl och renkorv är definitivt gott så här på höstkanten. Konstigt nog blir jag ännu mer trött av det.
På kontrollbesiktning hos företagshälsovården
Härom dagen blev jag föremål för en kroppslig kontrollbesiktning. Vart tredje år får vi nämligen genomgå en hälsoundersökning hos företagshälsovården och sköterskan började med att fråga: "Hur mår du?".
"Jag mår bra", svarade jag. "I alla fall så tror jag det, men jag vet inte säkert. Vi får väl se om resultatet av hälsoundersökningen visar att jag mår så bra som jag tror".
Två timmar senare var hälsokontrollen klar och i min hand fick jag protokollet med min hälsostatus dokumenterad. Glädjande nog visade den att jag faktiskt mår lika bra som jag känner mig.
Hälsokontrollen bestod av flera delar. Blodprov, sex minuter på testcykel samt ett samtal med sköterskan om levnadsvanor. Blodprovet och blodtrycket visade på snygga värden, turen på testcykeln gick bra ("du har syreupptagningsförmåga som en brandman", sa sköterskan) och mina alkohol- och matvanor var helt ok. "Fast du borde motionera lite mer så att du kan ge ner några kilo i vikt", sammanfattade sköterskan.
Jag är naturligtvis jätteglad över det positiva resultatet av undersökningen. En av mina viktigaste ambitioner i livet är just - att må bra. Det är en bra förmån att få en regelbundna genomgångar av hälsotillståndet. Det mår både jag och företaget bra av.
Skönt att få slippa tobaksrök på svenska restauranger
Aftonbladet rapporterar idag att rökning är farligast på morgonen. Om man röker dagens första cigarett inom en halvtimme efter att man vaknat är risken 79 procent större att drabbas av lungcancer. Detta jämfört med om man väntar minst en timme. Det har forskare vid Penn State Collage of Medicine i Pennsylvania, USA, konstaterat.
Tummen upp för rökförbudet på svenska restauranger.
Bilden ovan: Maten är oftast god och atmosfären gemytligt på kroatiska restauranger. Däremot jobbigt att behöva stå ut med stinkande cigarettrök.
Aftonbladet:
Morgonciggen ökar risken för lungcancer
Dagens medicin:
Morgonrökning allra farligast
Fyra mystiska kilon från ingenstans
Hemkommen från förra veckans semestertripp till Kroatien kände jag mig sund, avslappnad och brunbränd. Jag mådde helt enkelt väldigt bra. "Jag har nog gått ner några kilo i vikt, också", tänkte jag.
Tillbaka i Timrå ställde jag mig omedelbart på vågen. Den visade att jag gått upp fyra kilo.
Vart kom de kilona ifrån?
Visst. Under veckan i den kroatiska semesterorten Makarska blev det en hel del grillat kött på mina middagstallrikar, och jag kan väl erkänna att det även blev en och annan kroatisk öl. Man är ju trots allt på semester.
Men fyra kilo..?
Hur som helst. Jag bestämde mig raskt att de fyra kilona ska bort, och det fort. Hittills har det gått ganska bra, en titt på min viktkurva visar en nedåtgående trend under veckan. Nu kan jag återgå till mitt ursprungliga mål, nämligen att lyckas få viktkurvan att krypa ner under 90-kilosstrecket.
Igår hade vi emellertid en liten nostalgiafton här hemma. Vi gjorde en maträtt som vi åt flera gånger under vistelsen i Kroatien. Rätten kallas Ćevapčići och kan beskrivas som avlånga kryddiga köttbullar. Här hemma grillade jag dem på vår utegrill (se bilden ovan). Jättegott!
Läs även andra bloggares åsikter om viktminskning, bantning, livskvalitet, kvalitetstid, Timrå, mat, Ćevapčići
Är groddar bara konstig vänstermat?
Den 19-årige plastsonen står böjd över dagstidningen som ligger uppslagen på köksbordet. En av artiklarna handlar om ehec-smittan.
"Vad är egentligen groddar?", frågar plastsonen. Hans mor (min sambo) tar sats för att svara men jag hinner före.
"Groddar är nån sorts konstig vänstermat som var populära bland miljövänner och hos rödvinsvänstern på 1970-talet. Jag trodde ingen åt det längre", säger jag och tillägger snabbt:
"Det handlar om samma sorts människor som dricker grönt te."
Sambon ser förvånad ut.
"Förr om åren åt jag mycket groddar, men jag har aldrig tillhört någon rödvinsvänster. Groddar är både gott och nyttigt", säger hon och fortsätter:
"Förresten, groddar finns ju i thaimat som du mer än gärna slafsar i sig. Dessutom är du ju sosse, så vaddå vänstermat?"
"Som socialdemokrat tillhör man inte rödvinsvänstern. Det är viktigt att komma ihåg", säger jag.
Den omtalade ehec-smittan verkar ju inte vara att leka med och nu avråder Livsmedelsverket oss från att äta råa groddar. Själv har jag inga som helst planer på att äta några groddar men vem vet när man kommer i kontakt med mat som innehåller just denna grönsak (för det är väl en grönsak?). Kanske bäst att syna salladen ordentligt nästa gång man går på restaurang.
Bilden ovan: Den enda föda för wannabeintellektuella jag hittade här hemma var grönt te. Men inga groddar.
DN:
Fortsatt sökande efter ehec-smitta
Egyptiska frön pekas ut som ehec-källa
Groddsmittan kommer från människa
Aftonbladet:
Här inne finns dödssmittan
De flesta sjukdomar sitter i huvudet
Ända sedan i söndags har jag haft en inflammation i tandköttet. Det är längst upp på vänster sida och det gör skitont. Vis av erfarenheten (jag har haft tandköttsinflammation flera gånger tidigare) så brukar jag massera med tandstickor på det inflammerade stället och dessutom borsta extra noga med tandborsten. Då gör det ännu mera ont, men det är ändå ett sätt att få bukt med eländet.
Idag är det torsdag och jag känner att inflammationen är på väg att gå över. Jag är övertygad om att min egen massagekur gör verkan och förhoppningsvis ska jag vara helt återställd till helgen.
Men jag har också märkt att smärtan lindras när jag koncentrerar mig på att slappna av. Igår, strax efter lunch, lutade jag mig tillbaka en stund och tog några djupa andetag. Sakta fyllde jag lungorna, höll kvar luften en sekund, och andades ut igen. Efter att ha upprepat detta tio gånger kände jag hur smärtan lindrades och jag kunde fortsätta att jobba igen.
Med rätt andningsteknik kan man lindra både smärta och stress, och på sikt även sänka blodtrycket. Inbillning? Ja det är möjligt, men det är också det som är själva grejen. Vår mentala kraft är stark, mycket starkare än vi tror. En vän sa till mig en gång: "De flesta sjukdomar sitter i huvudet", och jag tror det ligger mycket i det.
För mig spelar det ingen roll om jag bara inbillar mig att smärtan i munnen lindras. Huvudsaken är att jag hittar ett sätt att må bra.
Läs även andra bloggares åsikter om inflammation, tandborste, avslappning, andningsteknik, mentala kraft, sjukdomar
På rätt väg med stegräknaren
Imorn, fredag, är det femte dagen på vår stegtävling och hittills har jag gått ca 30 000 steg. Det låter kanske som väldigt många steg men egentligen är det inte tillräckligt. Minst 10 000 steg per dag är mitt eget personliga mål. För att få så många steg som möjligt registrerade i min stegräknare brukar jag hänga på mig den så fort jag duschat och klätt på mig på mornarna. Och med diverse morgonbestyr så hinner jag faktiskt gå ca 300 steg innan jag åker till jobbet.
Men det gäller också att gå så mycket som möjligt på jobbet, och att låta bli att ta hissen mellan våningarna. Dessutom är det nödvändigt att ta en rejäl promenad varje kväll efter jobbet. Ikväll tog jag mig i kragen och gick en 5000-stegspromenad.
Men trots att jag hittills inte gått så många steg som jag tänkt så är jag nöjd. Under den senaste veckan har jag gått ner ett par kilo i vikt, och det känns bra. Det känns som om jag är på rätt väg.
Läs även andra bloggares åsikter om stegtävling, viktminskning, stegräknare, motion, bantning
Stegtävling på jobbet - kanske går jag ner i vikt
I morse startade årets stegtävling på jobbet. Utrustade med varsin stegräknare ska vi promenera till Amsterdam. Kanske inte ända till Nederländernas huvudstad, men den som först promenerar lika många steg som det tar att gå till Amsterdam vinner ett pris.
I skrivande stund (kl 23,30) har jag sedan i morse gått nästan 10 000 steg. Det tycker jag är hyfsat bra. Om jag lyckas hålla den nivån på mitt dagliga promenerande så blir jag nöjd. Kanske jag till och med kommer att gå ner i vikt.
För ganska precis ett år sedan bestämde jag mig för att banta. Det har väl gått sådär. Under det här året har jag gått ner som mest tre kilo, men idag är jag uppe i nästan samma vikt som när jag började.
Att min bantning inte blivit mer framgångsrikt beror inte på något annat än mig själv. Periodvis har jag varit riktigt fokuserad på att motionera och att äta rätt kost, men mitt fokus brukar bara hålla fram till det blir fredag. Då tar fredagsmysets lockelser överhanden.
Ett effektiv metod att gå ner i vikt är att ha ångest. I slutet av januari hade jag under några dagar en rejäl ångest och då rasade kilona. Min vikt minskade med tre kilo på två dagar. Men trots allt är jag inte säker på att ångest är en bantningsmetod att rekommendera.
Då är det trevligare med en stegtävling på jobbet.
Som vanligt kan du följa min kamp mot kilona här till höger på sidan. Det ska bli intressant att se om jag lyckas ta mig under 90-kilosstrecket under innevarande år.
Läs även andra bloggares åsikter om stegtävling, bantning, viktminskning, ångest, motion
Skönt att få skämmas lite ibland
Härom veckan beställde jag en fotolampa från Cyberphoto. När försändelsen efter en dag dök upp med posten innehöll paketet inte bara fotolampan utan även en förpackning Twix. Spontant tänkte jag: "yes, vad gott!"
Men just som jag skulle slita bort omslaget och ta en tugga såg jag en liten märkning i ena hörnet: kcal 143. Insikten om hur många kalorier godisen innehöll gjorde att jag omedelbart bestämde mig för att avstå. Och jag blev också riktigt stolt över mig själv.
Jag uppskattar att den lilla påminnelsen om kalorimängden fanns där på godisförpackningen. Den fick mig att skämmas lite och därmed avstå från det onyttiga. 143 kalorier är ju lika många som man förbrukar under en kortare långpromenad och jag vill ju inte promenera i onödan.
Skamkänslor i preventivt syfte, typ.
Läs även andra bloggares åsikter om godis, choklad, kalorier, bantning, viktminskning, viktnedgång, chips, läsk
