Tvärstopp

 
Tvingas konstatera att min Blogg100-utmaning sprack förra veckan. Anledningen var en oerhört intensiv arbetsvecka där tid för bloggande helt enkelt var obefintlig. Den här bloggen går därmed in i lågfrekvent läge. Blogginlägg kommer att förekomma även i fortsättningen men betydligt mer sporadiskt än under de senaste månaderna.
 
Imorn åker jag till Stockholm på en weekendtripp med min son. Vi har för avsikt att besöka trevliga pubar på Södermalm och njuta av värme och solsken som väderleksprognoserna har lovat.
 
Bilden ovan tog jag under Valborgsfirandet för snart en vecka sedan.
 
 

Pajasapor

 
Jag ser på TV-Aktuellt att tonläget mellan Nordkorea och USA är på väg att höjas. Kim Jong-Un och Donald Trump hetsar mot varandra, och båda har svårt att dölja hur sugna de är på att få starta ett väpnat krig. 
 
De båda statsöverhuvudena liknar mest två aphanar som försöker markera sina revir. Man skulle kunna avfärda dem som tragiska pajaser men tyvärr förfogar båda parter över livsfarliga vapen vilket gör dem oerhört farliga för omgivningen! 
 
Två små människor, men kapabla att göra så stor skada.
 
Blogg100/57

Missen återställd

 
Igår missade jag att posta ett blogginlägg. Det kommer här istället. Bilden ovan tog jag igår i samband med att jag utförde några fältmässiga arbetsuppgifter.
 
Blogg100/56

Födelsedag

 
60 minus.
 
Många människor med åldersnoja envisas med att ange sin ålder med ett plus efteråt. Låt säga att personen i fråga är 54 år men om någon frågar vederbörande hur gammal denne är så svarar personen 50+.
 
Jag har också åldersnoja men samtidigt realist och inser att åren går, varken man vill det eller inte.
 
Idag fyller jag 59 år men jag väljer att säga att jag är 60 minus. Det är lika bra att vara mentalt förberedd på det som kommer att hända om exakt ett år. Då blir jag 60 på riktigt. 
 
Det känns skrämmande men jag försöker vara stark.
 
Blogg100/55
 

Jag hävdar bestämt att jorden är rund

 
Jag har blivit uppmärksammad på att en bild jag publicerade på min blogg för sex år sedan i veckan dök upp som en illustration till ett debattinlägg på Facebook. Sidan där inlägget (och bilden) publicerades heter Politisk debattgrupp från höger till vänster och den aktuella frågan som debatterades var om jorden är platt eller inte. 
 
Bilden gjorde jag till ett blogginlägg där jag ironiserar lite om människors inskränkthet i allmänhet, och kanske inom Timrå kommun (där jag bor) i synnerhet. 
 
Personen på bilden är jag själv. Bilden på mig har jag tagit med självutlösare på kameran när jag står på nerfarten utanför vårt hus. Den "platta jorden" på bilden är bordsskivan på vårt altanbord som jag fotade på samma ställe för att få solljuset från samma håll. Kartan på skivan har jag klippt ut från Google Maps. Rymdbilden i bakgrunden har jag hämtat från NASAs hemsida som gratis tillhanda högupplösta bilder från rymden.
 
Allt har jag sedan mixat ihop i Photoshop. Notera särskilt skuggorna jag lagt till under mina fötter så att det ska se ut som om jag verkligen står på kanten. 
 
I sammmanhanget kan jag tillägga att jag inte tvivlar det minsta på att jorden är rund. Att någon laddat ner bilden och använt den i ett annat sammanhang är ok för mig. Jag vet att den risken finns när man lägger upp bilder på nätet. Av just det skälet lägger jag inte heller upp bilder på nätet (bloggen, Facebook, Instagram mm) som jag inte kan stå för i alla sammanhang. 
 
Blogg100/54
 
 
 

Skruvade ljus i kronan

 
Lördag. Det är min dag idag. Jag fyller år på måndag men eftersom måndagar är tråkiga dagar att fylla år på så bestämde jag mig för att fylla år idag istället. Lördag är liksom lite mer lämpad att ha fest på.
 
Och eftersom det är min dag idag så bestämde jag att det var jag som skulle få bestämma vilka ljus vi skulle ha i ljuskronan ovanför matbordet i vardagsrummet. Sambon envisas med att dessa ljus alltid ska vara i samma färg och helst matcha den för tillfället rådande helgen (typ röda ljus vid jul och gula under påsk). 
 
Jag tycker det är snyggt med ljus i olika färger.
 
Därför letade jag fram några levande ljus i olika färger, och modeller, och satte i ljuskronan; två röda, ett gult, ett vitt samt två gröna ljus som dessutom var i en sorts skruvad modell. Det blev jättesnyggt, tycker jag.
 
Blogg100/53
 
 
 

Varför musik i gångtunneln?

 
På gångvägen mellan järnvägsstationen och centrala Sundsvall finns två gångtunnlar. Ovanför gångtunnlarna går Köpmangatan och Parkgatan. 
 
Det händer ibland att jag har anledning att gå i dessa gångtunnlar. Varje gång har jag till min förvåning noterat att det sitter högtalare i gångtunnlarna som det avströmmar musik ur. 
 
Jag undrar varför det spelas musik i gångtunnlarna. Jag undrar också om musiken kommer från någon radiokanal eller om den kommer från typ Spotify. Eller kommer musiken från nån CD eller nåt?
 
Vem styr musikflödet i gångtunnlarna? Är det nån kommunal tjänsteman eller nån på typ Trafikverket?
 
Till saken hör att det förekommit en del överfall i nämnda gångtunnlar (om jag fattat rapportering i lokalmedia rätt). Kanske syftet med musiken är att distrahera eventuella busar som avser att hoppa på oskyldiga medmänniskor så att de avstår från att utföra attacker. 
 
Eller handlar det om att musiken spelas i syfte att underhålla gångtrafikanterna?
 
Bilden har jag taget i en av de två gångtunnlarna. Den är också utsmyckad med blått ljus.
 
Blogg100/52

Ny cool funktion i Snapseed

 
Återigen en kväll då timmen blev sen innan tillfälle gavs att skriva ett blogginlägg. 
 
Jag har nyss roat mig lite med att testa en ny funktion i bildbehandlingsappen Snapseed. Funktionen kallas dubbelexponering och det tog en stund innan jag fattade hur man skulle göra. Som tur är finns små instruktionsfilmer i appen som visar hur man gör. 
 
Bilden ovan har jag tagit på mitt tangentbord. Med hjälp av dubbelexponeringsfuktionen i Snapseed har jag lagt in en annan bild "under" bilden på tangentbordet och sedan gjort så att den undre bilden "lyser igenom" i bokstaven H. 
 
Jag fattar fortfarande inte riktigt hur det gick till. Känner att jag måste testa en gång till med en annan bild. Men helt klart en cool funktion.
 
Blogg100/51
 
 

Hälften kvar

 
Halvtid.
 
Det är 19 april och jag har kommit halvvägs i bloggutmaningen Blogg100. 50 blogginlägg sedan 1 mars. Hittills har det gått bra och jag har inte missat någon postning en enda gång. 
 
Om jag räknat rätt så går Blogg100 i mål den 8 juni. Då är sommaren här. Ser fram emot den.
 
Sommarbilden ovan tog jag för ett par år sedan här hemma. Snart är den varma årstiden här igen. :)
 
Blogg100/50

Hårt bröd

 
Idag har jag inget att skriva om på bloggen. Kommer inte på något bra att berätta. Visar en bild på förpackningen med hårdbröd som stod på köksbordet när vi åt middag tidigare ikväll. 
 
Blogg100/49

Kanske är vuxennapp lösningen

 
Häromdagen hade en kollega med sig sitt lilla barn på jobbet. Det lilla barnet hade en napp i munnen och såg väldigt nöjd ut med det. Det var som om nappen gav barnet en känsla av välbefinnande och trygghet, och att ingenting omkring skulle kunna vara ett hot. Barnet hade en blick som var nästan lite kaxig och som signalerade: "jag är fullständigt oåtkomlig."
 
Jag tänkte: Det där ser ju väldans mysigt ut. Men varför är det bara barn som får använda napp? Kan inte även vi vuxna få göra det? På jobbet till exempel. 
 
Låt säga att att man sitter vid sitt skrivbord på jobbet. I datorn är mailboxen full med jobbframkallande mail, på skärmen trängs postitlapparna med arbetsuppgifter man borde gjort förra veckan (men inte hunnit med) och just  som man tycker sig hittat nån form av plan hur man ska hantera den kaotiska situationen kommer en kollega in i rummet med ett "panikjobb" som skulle varit klart "igår".
 
Det är då man lugnt tar tag i sin vuxennapp, stoppar den i munnen och med snabba korta sugrörelser tittar kollegan tomt i ögonen. En känsla av inre frid sprider sig i kroppen och kollegan vänder i dörren och går ut. 
 
Konstigare än så skulle det inte behöva vara för att lyckas höja sin mentala styrka.
 
 
Blogg100/48

Stora tankar på väg att tänkas

 
Påskdagens kväll, framåt midnatt.
 
Jag sitter och skriver på ett blogginlägg där jag delar med mig av några existentiella funderingar. Jag tror jag har kommit på hur den vuxna delen av mänskligheten skulle kunna leva ett mer harmoniskt liv och möta motgångar med en högre mental styrka.
 
Texten är nästan klar, utom den sista avslutande delen där jag knyter ihop min teori med en analys. Tyvärr lyckas jag inte landa inlägget på ett snyggt sätt så jag beslutar mig för att pausa här. Jag gör ett nytt landningsförsök en annan dag. Postar det här inlägget istället.
 
Bilden har jag tagit genom öppningen i en Karjala ölburk. Sedan har jag kört bilden genom ett antal filter i appen Snapseed. Resultatet känns nästan övernaturligt.
 
Blogg100/47

Aprilväder

 
Påskafton.
 
Igår krattade jag löv på gräsmattan. Idag snöar det. Aprilväder kallas det visst. 
 
Dagen har jag tillbringat med att städa huset grundligt. Imorn ska vi ha påskmiddag här hemma. Alla kidsen med respektive kommer, samt diverse övriga plussläktingar. 
 
Just nu sitter sambon och funderar över vilken mat hon ska laga imorgon. "Gör vad du vill", sa jag. "Huvudsaken det blir ägghalvor".
 
Blogg100/46
 
 

Långfredagen vs Internet

 
Långfredag.
 
Jag minns långfredagarna i min barndom. På den tiden skulle långfredagar vara en stillhetens dag. I stort sett inga butiker var öppna, nöjesetablissemang som bio och dansställen var stängda, och man skulle inte utföra onödigt arbete. I mitt barndomshem lät mina föräldrar bli att exempelvis kratta löv under långfredagen.
 
Idag är det fullt ös på det mesta under långfredagen. Nöjesliv, Let´s Dance på TV, köpcentra - allt är öppet och tillgängligt. 
 
Själv var jag ute och krattade löv idag. 
 
Men vad skulle hända om vi återgick till de långfredagsrutiner som de såg ut för 40 år sedan? Hur skulle den högeffektiva nutidsmänniskan reagera om hen inte kunde åka och handla, gå på gym eller se på TV? Antagligen skulle hen implodera av frustration. 
 
Fast det skulle antagligen inte bli så stor skillnad. Det går ju inte att stänga ner Internet och det är ju där vi alla lever våra liv nuförtiden, oavsett hur världen ser ut utanför husväggen.
 
Bilden har jag lånat från nätet.
 
Blogg100/45
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, påsk, långfredag

Godis är (inte) gott

Rent generellt gillar jag inte godis.
 
Ibland har det hänt att jag råkat passera den gigantiska godishyllan på Coop (vilken jag i och för sig alltid tvingas till eftersom den är placerad alldeles intill kassan) och noterat alla dessa olikfärgade kemikaliegodisar. Jag undrar vad det är i dem. Det kan väl knappast vara något som smakar gott med tanke på hur de ser ut. Gissar att det mest handlar om kemikalier och socker. 
 
Idag var jag och handlade på Willys i Birsta. Plockade ner mjölk och fil och middagsmat i korgen. På väg till kassan slog det mig att det är påsk och att det därmed finns risk att det kommer barn och ringer på hemma för att tigga godis. Jag tänkte: bäst jag köper hem en påse med godiskarameller. 
 
Fler kunder i butiken verkade ha slagits av samma tanke. Det var nämligen fullt med folk som trängdes runt den extra påskstora godishyllan för att fylla sina papperspåsar med färgglada sockerbomber. Själv lade jag några få karameller i botten på en påse. Det får räcka. Det brukar ju ändå bli massor över hemma varje år och ett antal veckor efter påsk slutar det alltid med att vi kastar skiten. 
 
Nu får vi se om det dyker upp några barn som vill tigga åt sig några godisar. Jag tänker i alla fall inte äta upp dem (godisarna alltså).
 
Blogg100/44
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, godis, påsk

Trött

 
Så är den här arbetsveckan slut. Det blev en kortare arbetsvecka än vanligt, tack vare den stundande påskhelgen. Jag är trött. Bara tanken på att jag har några extra lediga dagar framför mig gjorde att alla energi rann ur kroppen och jag blev jättetrött när jag kom hem från jobbet tidigare ikväll.
 
Nu ska jag ägna påskhelgen åt att bara vila och återhämta mig. Jag ska helt släppa alla tankar på jobbet. Bara sitta på en stol och stirra in i väggen.
 
Kanske går jag ut en sväng under helgen och krattar löv.
 
Blogg100/43

Att vara lösningsinriktad

 
Jag visste att det nån gång skulle hända.
 
Jag var i Birsta tidigare idag och handlade. Köpte bland annat en förpackning toalettpapper. Trodde jag. När jag kom hem och öppnade förpackningen visade det sig att jag köpt en förpackning hushållspapper. 
 
Vad gör man en sån gång? Att åka tillbaka med den öppnade förpackningen känns inte som någon bra idé, just med tanke på att jag öppnat den. Dessutom behövde jag toalettpapper just då. 
 
Så jag gjorde det enda rätta. Jag tog med mig en hushållrulle och gick ner i källaren och sågade den mitt itu. Med en järnsåg.
 
Om jag ska vara ärlig har jag varit med om detta tidigare. För en väldans massa år sedan. Då sågade jag isär hushållsrullen med en såg avsedd att såga i trä med. Det är inget jag rekommenderar. De grova sågtänderna gjorde att papperet i rullen slets sönder och resulterade i en trasig rulle.
 
En järnsåg är betydligt bättre.
 
Blogg100/42
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Birsta, shopping, problemlösning

Bekämpa terrorn, bejaka öppenheten

 
Jag ser på TV om manifestationen på Sergels torg idag, mot terror och för kärlek. Tiotusentals människor deltog. Det känns bra att se så många människor reagera på terrorattentatet i fredags genom att gå samman och göra en kraftfull markering mot hatet. Det känns bra att reaktionen inte är rop på mera hat.
 
Mycket talar för att attentatsmannen sympatiserar med IS, en fruktansvärd terrororganisation med värderingar och metoder som är avskyvärda. Attentatet följde samma mönster som tidigare attentat i Europa. Det är nu ännu viktigare än nånsin att vi visar att vi inte accepterar terror och hat som ett naturligt inslag i samhället.
 
Själv vill jag även i fortsättningen leva i ett Sverige som präglas av demokrati, öppenhet och omtanke. Där vill jag inte ha vare sig IS eller SD.
 
Blogg100/40
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Drottninggatan, terror, terrorism, öppenhet, Sergels torg, Stockholm

Mera extremism stoppar inte extremisterna

 
Igår gästade Henrik Schyffert Sundsvall med sin standupföreställning Var inte rädda. Jag hade tänkt gå men hann inte med att köpa biljetter. De såldes slut i ett nafs. Det var synd. Jag hade gärna velat se föreställningen.
 
I en intervju innan hans turné startade förklarade Schyffert att rädsla är ett sätt att hålla folk tillbaka, att försöka få makt över folk. Han menade i intervjun att det är många som tjänar på att folk är rädda. Förr hotade kyrkan med djävulen för att skrämma folk, idag är det extremistiska organisationer som sprider rädsla. 
 
Grejen är att Schyfferts föreställning igår sammanföll tidsmässigt med det fruktansvärda attentatet i Stockholm. På Instagram skriver han att hans första reaktion vara att ställa in sin föreställning men konstaterar också att det är just det terroristerna vill - att göra oss rädda, och att inskränka vår frihet. Läs hans Instagraminlägg här. Det är tänkvärt.
 
Vad lär vi oss då av det inträffade terrordådet i Stockholm? Visar detta att Sverigedemokraterna har rätt i sin främlingsfientliga politik? Borde vi stänga Sveriges gränser för människor som flyr från krig?
 
Nej, naturligtvis inte! En röst på SD i nästa val är bara en röst på mera extremism och mera fundamentalism. Vi ska ha klart för oss att SD är ett extremistiskt parti som i grunden har samma synsätt som IS. Båda organisationerna eftersträvar ökad slutenhet mot omgivningen, och för att nå dit använder båda organisationerna hat och rädsla som metoder.
 
Det är rädslan i sig vi ska vara mest rädda för. För att motverkar det behöver vi ökad öppenhet och tolerans - och mindre extremism. 
 
Blogg100/38
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, terror, terrorism, Drottninggatan, openstockholm, extremism

Attacken i Stockholm

 
Fredag eftermiddag. En efter en droppar folk iväg från jobbet, hem mot fredagsmyset och mot en avkopplande helg. 
 
Kollegan kommer in på mitt arbetsrum och frågar om jag hört vad som hänt. Ett terrordåd i Stockholm. En lastbil har kört ihjäl flera människor och kraschade sedan in i entrén till Åhléns. 
 
Hela tunnelbanan och Stockholm C är avstängda. 
 
Min första tanke var "herregud, där var ju jag i förrgår". Jag gick på Klarabergsgatan, jag befann mig på Centralstationen. 
 
I skrivande stund vet man inte vem som utförde attentatet, eller varför det utfördes. Oavsett motivet är det bara fruktansvärt. 
 
Jag fortsätter följa utvecklingen.
 
Blogg100/38

Tidigare inlägg
RSS 2.0





Evenemang och konserter


Evenemang och konserter