Olof Palme. Hatad av några, beundrad av många.

 
Idag är det 30 år sedan Olof Palme mördades. Det var en extrem händelse i dåtidens Sverige, ofattbar och fruktansvärd. Det var ju inte bara ett mord på Sveriges statsminister - många upplevde det också som en attack mot hela Sverige. 
 
För mig stod Olof Palme för det goda Sverige. Han stod för ett samhällssystem där man brydde sig om varandra och där alla människor var lika mycket värda. Och framför allt, samhället var uppbygg kring tanken att det var rätt att bry sig om varandra. Så känns det inte riktigt idag, tycker jag.
 
Men det fanns också dem som hatade Olof Palme. Riktigt varför har jag aldrig förstått. Kanske upplevdes han som klassförädare (han föddes och växte upp i en överklassfamilj), kanske fanns det människor i vårt land som provocerades av en statsminister som brydde sig om de svaga i samhället.
 
På den tiden höll jag alltså Olof Palme väldigt högt, men trots det måsta jag ändå fråga mig själv: skulle jag gilla dåtidens Olof Palme om han var statsminister idag? Jag är inte helt säker på svaret.
 
Geijeraffären var ingen hit i Palmes karriär, och hans tendenser att använda fulingmetoder för att dölja sanningen kanske inte skulle ha funkat så bra i dagens mediasamhälle.
 
Hur som helst. Helt klart har samhället förändrats under de 30 år som gått sedan mordet inträffade. Då sågs palmehatarna som en udda minoritet bestående av ondsinta knäppisar. Idag har hatets företrädare blivit många fler tack vare möjligheterna nätet ger dem att sprida sin stinkande propaganda. Näthatarna har blivit inflytelserika "opinionsbildare".  
 
Vem mördade då Olof Palme. Själv har jag naturligtvis ingen aning. Själva mordhistorien med efterföljande utredning liknar mest en TV-såpa. Frågan är om vi nånsin kommer att få reda på vem/vilka som låg bakom mordet. 
 
Jag hoppas bara att vi nån gång ska få tillbaka lite av det samhälle Olof Palme stod för, där honnörsorden var solidaritet, demokrati och allas lika värde - och där hatets företrädare åter är en liten skara knäppisar i periferin.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, olof palme, solidaritet

Gratis är gott. Även små portioner.

 
Lokala livsmedelsbutiken, fredag eftermiddag. Jag är på plats för att snabbhandla några varor inför fredagkvällen. 
 
Mitt i butiken finns flera provsmakningsstationer placerade. Den första bjuder på en miniportion nystekt biff med potatisgratäng. Jag tar en portion och det var gott.
 
På nästa provsmakningsstation erbjuds yoghurt/kvarg med müsli. Även där tar jag för mig med tyvärr var det ingen höjdare. 
 
När det erbjuds provsmakning i livsmedelsbutiker brukar jag glatt ta för mig. Jag har träffat människor som inte vill provsmaka för då känner de sig tvungen att köpa produkten ifråga. 
 
Så tänker inte jag. All gratismat ska bejakas, även om det inte är något man tänker köpa.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om provsmakning, livsmedel

Blogg100

 
Starten på Blogg100 närmar sig. På tisdag är det dags. På Bisonblogg kan man läsa mer om bloggutmaningen, och där kan man också anmäla sig. 
 
Det finns även två Facebookgrupper relaterade till Blogg100. De heter #Blogg100 och #blogg100 inläggen. Via den sistnämnda kan man länka sina inlägg så att de exponeras för andra bloggare som deltar i utmaningen.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, #blogg100

Omvärlden på tryggt avstånd

 
Sambon och jag sitter i vardagsrumssoffan. Vi surfar på varsin iPad. 
 
"Har du läst om inbrottstjuven som fastnade i skorstenen och dog när husägaren tände en brasa i öppenspisen? Vilken förfärlig historia", säger sambon. 
 
"Nej, det har jag missat. Var det i Sverige", undrar jag.
 
"Nej, det var i USA", säger sambon.
 
"Tänkte väl det", säger jag.
 
När man konfronteras med en makaber eller osannolik nyhet, då brukar min spontana reaktion vara: "det där kan väl inte ha hänt i Sverige?" Jag förväntar sig helt enkelt inte att nåt sånt ska hända här hemma. Och det gör det oftast inte heller. För det mesta inträffar de allra konstigaste sakerna i USA. 
 
Eller i Tyskland. Exempelvis storyn om kvinnan som hade åtta döda spädbarn i frysen. 
 
Fast ibland inträffar det faktiskt egendomligheter på närmare håll. Som exempelvis den 38-årige läkare som kidnappade, drogade och förgrep sig en kvinna som han höll fången i ett hus som han byggt speciellt för ändamålet.
 
"Vilken fruktansvärd historia", sa sambon när hon läste om det i Aftonbladet.
 
"Det där var väl inte i Sverige?," undrade jag. 
 
"Jodå, det var faktiskt i Sverige", sa sambon.
 
"Vart i Sverige?, undrade jag.
 
"Tja, nånstans i södra Sverige", sa sambon. 
 
"Då så", sa jag.
 
Södra Sverige känns ändå på något vis som på tryggt avstånd, nästan som utomlands. 
 
Skönt att konstatera att den stora världen fortfarande är långt borta. 
 
Bilden: Här i Norrland händer inga konstigheter, bara vanliga saker. Härom dagen skottade jag snö, exempelvis. Det medförde ingen dramatik alls.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om norrland
 

Är bildning möjlig utan böcker?

 
Ett mått på en människas intellektuella nivå brukar vara hur ofta hon läser böcker. Det stämmer säkert. Själv läser jag dock sällan böcker men jag tycker definitivt att det är sunt att läsa, och jag tvivlar inte en sekund på att det gynnar intellektet. 
 
Ändå stöter jag ibland på människor som förefaller ganska obildade, trots att de hävdar att de ofta läser böcker. 
 
Även om jag själv inte läser så många böcker strävar jag ändå efter att söka bildning. Jag är nyfiken och vetgirig i största allmänhet, och jag gillar att få ny kunskap - om allt mellan himmel och jord. 
 
Så frågan är: Vad är då egentligen bildning?
 
För att möjligen få ett svar på den frågan satte jag mig ner i soffan för att se Liv och Horace i Europa på SVT2. Det var första avsnittet i serien där vi ska få följa akademiledamoten Horace Engdahl och serieskaparen Liv Strömquist på en bildningsresa genom Europa. Bland annat ställer de frågan om bildning är på utdöende.
 
Jag vet inte om jag blev så mycket klokare av att se programmet men det väckte ändå några tankar. 
 
Jag tror att bildning handlar om en förmåga att kunna se sammanhangen. Det handlar också om att sträva efter att öka sin kunskap. För att lyckas med det tror jag det är väsentligt att lyssna, se och utbyta synpunkter med sina medmänniskor. 
 
Kanske också att läsa böcker. 
 
Bilden: Jag äger faktiskt ett antal böcker. Flera av dem har jag också läst. 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om bildning, akademin, litteratur, liv och horace i europa, timrå, sundsvall