Fortfarande semester

 
Vi befinner oss i slutet av juli. Här hemma befinner vi oss även i slutet av vår semester. Endast en vecka kvar. 
 
Det har varit en bra semester. Värdegudarna har varit med oss och vi har för det mesta haft jättehärligt väder; soligt och varmt.
 
Även diverse terrorister har varit med oss, eller rättare sagt - de har hållit sig borta från oss. Lyckligtvis har skådeplatserna för sommarens olika attentat varit på behörigt avstånd från de resmål som sambon och jag sökt oss till.
 
Det där är faktiskt något jag tänker på: törs man nuförtiden resa vart man vill? Vilka resmål är farliga och bör undvikas? Jag gillar inte att hamna i en situation där vi människor kryper ner i våra respektive hål och stänger locket om oss i rädsla för vad som ska hända om vi besöker något av de andra hålen. 
 
Terrorattentat (eller rädslan för terrorattentat) minskar sannolikheten att människor möts, vilket är synd eftersom människors möten är en förutsättning för utveckling och ökad kunskap.
 
Jag vill kunna fortsätta att resa utan att behöva vara rädd för att bli sprängd i luften eller överkörd av någon vettvilling bakom ratten i en lastbil.
 
För ett par veckor sedan var vi en sväng till Sopot i Polen. Vi möttes av en helt nybyggd ankomsthall i Gdansk och från den kunde vi gå direkt (under tak) till den nybyggda pendeltågsstationen och ta tåget (inkl ett byte) till Sopot. Hur smidigt som helst. 
 
I Sopot är det trångt. Jättemycket folk (inkl många svenskar), men fina restauranger med god mat och låga priser. Sopot är trevligt i största allmänhet.
 
Postningsfrekvensen på den här bloggen är för närvarande förhållandevis låg. Men den som vill se bilder och andra lägesrapporter kan kolla in min Instagramsida
 
Bilden ovan: folkfödet på huvudgatan i Sopot är enormt.
 
Bilden nedan: i den nybyggda ankomsthallen på Gdansk flygplats fanns linjer målade på golvet som pedagogiskt talade om vart man skulle gå. Smart, tycker jag.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Terror, terrorism, resor, semester, Sopot, Gdansk

Semester

 
Jag har semester. En behaglig känsla. Det känns fullständigt underbart att släppa jobbets alla plikter; att ständigt sträva efter att hinna med, att ständigt hålla hjärnan i toppform, att ständigt hantera människors viljor och känslor. 
 
Nu kan jag istället sträcka ut mig i soffan hemma i vardagsrummet, blunda och låta tankarna ohämmat virvla runt i hjärnan - utan krav på att de ska landa i någon genomtänkt analys.
 
Igår kom jag på att politikerveckan i Almedalen pågår för fullt. Vanligtvis brukar jag försöka hänga med lite i vad som händer där men i år har jag fullständigt missat detta. Orkar inte heller uppdatera mig om eventuella utspel eller mediaanalyser. Almedalsveckan handlar ju inte om något annat än mediarepresentanters, politikers, och näringslivsföreträdares skådande i varandras navlar. Det kan jag vara utan.
 
Nu väntar några veckors planlös återhämtning, lite resande och... ja, typ inte mycket mer. Det upplägget känns bara väldigt bra. 
 
Bilden tog jag ute på havet under helgens trip till Helsingfors.  
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Semester, sommar, Almedalen, politik, arbetsliv

Fototriss: väder

 
Veckans tema hos Fototriss på Instagram är väder. Jag har lagt upp tre bilder som jag alla tagit under vår weekendtripp till Helsingfors (för att gå på konsert med Neil Young. Den första dagen vi var där sprang vi rakt in i den pågående Helsinki Pride, ett evenemang som hade rejält tur med vädret. Stämningen på Senatstorget var verkligen uppsluppen och munter.
 
 
På kvällen byttes det strålande sommarvädret ut mot en intensiv regnskur och jag passade på att fota ytterligare en väderbild.
 
 
På vägen tillbaka över havet gjorde sambon några Titanic-moves på Silja Serenades övre däck. Där var det rejält blåsigt.

Grym konsertupplevelse med Neil Young

 
Jag ska direkt erkänna att jag aldrig varit på någon konsert med Bruce Springsteen. Men jag har sett glimtar med med honom på tv. Vad jag såg då var en vältränad och leende herre som glatt skuttade omkring på scenen och med spända halsmuskler brölade fram sina sångtexter. 
 
Jag har också sett några glimtar på TV från Lotta på Liseberg. Lotta Engberg ger mig samma vibbar som Bruce Springsteen. Det de levererar är trivsam familjeunderhållning anpassad för de breda folklagren. Lite som Kalle Anka på julaftonen - trygg, snäll och återkommande underhållning utan överraskningar.
 
Inget fel i det, men det är definitivt inte Rock'n'Roll.
 
Neil Young, däremot, är Rock'n'Roll. I förrgår (söndag) var jag på konsert med Neil Young, i Hartwall Arena i Helsingfors. Meningen var att vi skulle se och höra Young i Dalhalla (ikväll tisdag) men de biljetterna tog slut i ett nafs så det fick bli den finska huvudstaden istället.
 
Konserten med Neil Young var grymt bra. Allt satt perfekt; hans röst, låtarna, gitarrsolona, de tunga riffen.
 
Neil Young inledde konserten med ett akustiskt set med bara han själv och sin gitarr på scenen. Några av låtarna kompade han sig själv på piano och tramporgel.
 
Efter det akustiska partiet kom Youngs band, Promise of the Real, in på scenen. Tillsammans spelade de ett gäng låtar med lite countrytouch - alltså inte vanlig slemmig country utan country på Neil Youngvis - med nerv och inlevelse.
 
Den sista delen av den tre timmar långa konserten låg de tunga rockarkorden i fokus. Ingen kan som Neil Young plocka fram brutala gitarrsolon ur en elgitarr, och samtidigt få det att låta vackert och smärtsamt på samma gång.
 
Innan konserten undrade jag lite hur den 71-årige Neil Young skulle klara tre timmar intensiv Rock'n'Roll på scenen. Skulle hans röst hålla, skulle han fortfarande spela med inlevelse, skulle han fysiskt orka? Svaret på frågorna blev i samtliga fall ja. Neil Young och hans band levererade sina hits (alla fick naturligtvis inte plats) med en imponerande glöd. Ljudet under konserten var också bra och jag kände mig väldigt nöjd när jag lämnade arenan. 
 
Det enda lilla minustecken i protokollet var att Neil och hans band spelade varken Hey Hey, My My eller Rocking in the free world. Men kanske blir det istället kvällens konsertbesökare i Rättvik som får höra de låtarna.
 
Bilden tog jag med mobilen under konserten med Neil Young i Helsingfors. 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Neil Young, Hartwall arena, Dalhalla, Bruce Springsteen

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter