Ostkväll

 
Ikväll blir det ett kort blogginlägg. Jag kan berätta att jag varit på After Work med kollegorna. Det var ostbuffé och jag åt en massa olika ostsorter och blev proppmätt. Till det drack jag en lättöl.
 
Nu är jag trött.
 
Blogg100/30
 
 

Framtiden har redan passerat


Jag minns när jag var liten, typ på 1960-talet. På den tiden pratade man ofta om hur saker och ting skulle kunna tänkas se ut i framtiden. I media kunde man läsa om mer eller mindre vilda framtidsvisioner, exempelvis om flygande bilar, bildtelefoner och semesterresor till månen.  
 
Det var också mycket snack om romanen 1984 av George Orwell. Boken handlar om ett totalitärt samhälle i framtiden och många nästan förväntade sig att det skulle bli verklighet när året i fråga infann sig. Så småningom blev det 1984 på riktigt men inget speciellt hände just det året. Boken beskriver dock en verklighet som finns på många håll i världen - både före och efter 1984. 
 
Det intressanta är att nuförtiden hör man sällan liknande framtidsdiskussioner som på 60-talet. Vad beror det på? Är alla framtidsvisioner uppfyllda eller är vi så fullt upptagna med vår samtid att vi inte har tid med några funderingar om framtiden? Har vi passerat framtidens bäst-före-datum?
 
Bilden tog jag på en konferens jag var på i Stockholm för ett tag sedan. Jag tog bilden genom nån sorts glaskruka som stod på ett ventilationsgaller. Jag har valt att kalla mitt fotoverk "framtidskonst".
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om framtiden, blogg100

Personer passande i rollen som statsminister

 
Det sägs att väljarnas förtroende för regeringen och statsminister Stefan Löfvén är lågt. Enligt Aktuellt (SVT) ikväll söndag så vill många svenskar hellre se moderatledaren Anna Kinberg Batra som statsminister.

För det första så tror jag inte det spelat någon roll vilken regering vi haft det senaste halvåret. Att leda landet under den pågående flyktingkrisen har ju inneburit ett kamakazeprojekt, oavsett vem som varit statsminister. Den extrema flyktingströmmen till Sverige har ju gjort att alla beslut varit fel beslut, oavsett vilken inriktning de haft. Moderaterna har bara haft "tur" som sluppit regera under den här tiden.
 
För det andra har jag svårt att tro att en moderatledd regering skulle innebära någon fördel för Sverige, i synnerhet inte med Kinberg Batra som statsminister. Moderaterna har ju på senare tid signalerat hårdare tag mot olika grupper i samhället och jag har svårt att tror att svenska löntagare skulle bli vinnare i ett samhälle med en politik vriden åt höger.
 
För det tredje så är det kanske möjligt att Stefan Löfvén trots allt inte är rätt man att leda Sverige. Att socialdemokraterna är rätt parti att inneha regeringsmakten, det tycker jag, men kanske behöver vi en annan partiledare. Personligen skulle jag vilja se Göran Greider som socialdemokritisk partiordförande. Han brukar vara klarsynt och tydlig i sina framträdanden på TV och han känns som som en rekorderlig socialdemokrat.
 
Eller varför inte Leif GW Persson. Han har offentligt deklarerat att han är socialdemokrat och med sin rakryggade hållning i vad som är rätt respektive fel tror jag han skulle göra sig bra som statsminister.
 
Så det så.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om göran greider, leif gw persson, blogg100, politik, socialdemokraterna

Progg eller inte progg

 
Jag är 57 år och sosse. Jag älskar musik. 
 
Men när det gäller musik förväntas man som sosse göra vissa åtaganden - eller kanske hellre: förväntades. På 1970-skulle man gilla proggmusik. 
 
Det gjorde dock inte jag. Nationalteatern var väl hyfsat ok men Hola Bandola band tyckte jag var ganska trista och Björn Afzelius soloskivor kändes bara som pekoral. På den tiden stördes jag av den progressiva musikrörelsens anti-musikaliska hållning och den alltför upplåsta självbilden många av dåtidens proggaktörer hade. 
 
På 70-talet fanns en progressiv musikrörelse även i England. Men den liknade inte på något sätt den svenska motsvarigheten. Där var gruppen Yes en av förgrundsgestalterna - en grupp som jag gillade skarpt på den tiden. 
 
Yes var progressiva rent musikaliskt. De vågade exprimentera och utveckla själva musiken. Därför tyckte jag deras musik var väldigt spännande - till skillnad från den svenska proggen som bara var tråkig.
 
Den progressiva musikrörelsen i Sverige på 70-talet var helt och hållet politisk inriktad. Definitionen på progg var alltså musik med en tydlig vänsterpolitisk, och antikommersiell, inriktning. Det konstiga var att jag på den tiden ibland också råkade träffa på moderater som gillade progg. Jag fattade aldrig riktigt varför moderater lyssnade på vänstermusik.
 
Härom dagen hade jag en diskussion med på en person som hävdade att Ulf Lundell är progg, ett påstående jag hävdar är felaktigt. Ulf Lundell har väl knappast profilerat sig med ett vänsterbudskap i sina låtar. Samma sak gäller Pugh Rogefeldt. Han tog ju tydligt avstånd från den progressiva musikrörelsen på 1970-talet och kan inte heller betraktas som progg.
 
Själv har jag på senare år omvärderat proggen något. Exempelvis Mikael Wiehes låtar håller hög klass och har ett budskap som funkar väldigt bra även idag.
 
Bilden tog jag på Mikael Wiehe när han spelade i Timrå centrum 2014.
 
 
Blogg100/27
 
Läs även andra bloggares åsikter om progg, musik, blogg100

Glad Påsk!

 
Påskafton. Samvaro med släkten klarades av under skärtorsdagen och långfredagen. Idag har lugnet åter lagt sig. Sambon och jag tog en promenad i det sköna vårvädret. Sedan mysmiddag på tu man hand och en filmupplevelse på TV. 
 
God fortsättning på påskhelgen!
 
Bilden tog jag igår på en av sambons fina påskdekorationer här hemna.
 
 
Blogg100/27
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, påsk