Ostkväll

 
Ikväll blir det ett kort blogginlägg. Jag kan berätta att jag varit på After Work med kollegorna. Det var ostbuffé och jag åt en massa olika ostsorter och blev proppmätt. Till det drack jag en lättöl.
 
Nu är jag trött.
 
Blogg100/30
 
 

Framtiden har redan passerat


Jag minns när jag var liten, typ på 1960-talet. På den tiden pratade man ofta om hur saker och ting skulle kunna tänkas se ut i framtiden. I media kunde man läsa om mer eller mindre vilda framtidsvisioner, exempelvis om flygande bilar, bildtelefoner och semesterresor till månen.  
 
Det var också mycket snack om romanen 1984 av George Orwell. Boken handlar om ett totalitärt samhälle i framtiden och många nästan förväntade sig att det skulle bli verklighet när året i fråga infann sig. Så småningom blev det 1984 på riktigt men inget speciellt hände just det året. Boken beskriver dock en verklighet som finns på många håll i världen - både före och efter 1984. 
 
Det intressanta är att nuförtiden hör man sällan liknande framtidsdiskussioner som på 60-talet. Vad beror det på? Är alla framtidsvisioner uppfyllda eller är vi så fullt upptagna med vår samtid att vi inte har tid med några funderingar om framtiden? Har vi passerat framtidens bäst-före-datum?
 
Bilden tog jag på en konferens jag var på i Stockholm för ett tag sedan. Jag tog bilden genom nån sorts glaskruka som stod på ett ventilationsgaller. Jag har valt att kalla mitt fotoverk "framtidskonst".
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om framtiden, blogg100

Personer passande i rollen som statsminister

 
Det sägs att väljarnas förtroende för regeringen och statsminister Stefan Löfvén är lågt. Enligt Aktuellt (SVT) ikväll söndag så vill många svenskar hellre se moderatledaren Anna Kinberg Batra som statsminister.

För det första så tror jag inte det spelat någon roll vilken regering vi haft det senaste halvåret. Att leda landet under den pågående flyktingkrisen har ju inneburit ett kamakazeprojekt, oavsett vem som varit statsminister. Den extrema flyktingströmmen till Sverige har ju gjort att alla beslut varit fel beslut, oavsett vilken inriktning de haft. Moderaterna har bara haft "tur" som sluppit regera under den här tiden.
 
För det andra har jag svårt att tro att en moderatledd regering skulle innebära någon fördel för Sverige, i synnerhet inte med Kinberg Batra som statsminister. Moderaterna har ju på senare tid signalerat hårdare tag mot olika grupper i samhället och jag har svårt att tror att svenska löntagare skulle bli vinnare i ett samhälle med en politik vriden åt höger.
 
För det tredje så är det kanske möjligt att Stefan Löfvén trots allt inte är rätt man att leda Sverige. Att socialdemokraterna är rätt parti att inneha regeringsmakten, det tycker jag, men kanske behöver vi en annan partiledare. Personligen skulle jag vilja se Göran Greider som socialdemokritisk partiordförande. Han brukar vara klarsynt och tydlig i sina framträdanden på TV och han känns som som en rekorderlig socialdemokrat.
 
Eller varför inte Leif GW Persson. Han har offentligt deklarerat att han är socialdemokrat och med sin rakryggade hållning i vad som är rätt respektive fel tror jag han skulle göra sig bra som statsminister.
 
Så det så.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om göran greider, leif gw persson, blogg100, politik, socialdemokraterna

Progg eller inte progg

 
Jag är 57 år och sosse. Jag älskar musik. 
 
Men när det gäller musik förväntas man som sosse göra vissa åtaganden - eller kanske hellre: förväntades. På 1970-skulle man gilla proggmusik. 
 
Det gjorde dock inte jag. Nationalteatern var väl hyfsat ok men Hola Bandola band tyckte jag var ganska trista och Björn Afzelius soloskivor kändes bara som pekoral. På den tiden stördes jag av den progressiva musikrörelsens anti-musikaliska hållning och den alltför upplåsta självbilden många av dåtidens proggaktörer hade. 
 
På 70-talet fanns en progressiv musikrörelse även i England. Men den liknade inte på något sätt den svenska motsvarigheten. Där var gruppen Yes en av förgrundsgestalterna - en grupp som jag gillade skarpt på den tiden. 
 
Yes var progressiva rent musikaliskt. De vågade exprimentera och utveckla själva musiken. Därför tyckte jag deras musik var väldigt spännande - till skillnad från den svenska proggen som bara var tråkig.
 
Den progressiva musikrörelsen i Sverige på 70-talet var helt och hållet politisk inriktad. Definitionen på progg var alltså musik med en tydlig vänsterpolitisk, och antikommersiell, inriktning. Det konstiga var att jag på den tiden ibland också råkade träffa på moderater som gillade progg. Jag fattade aldrig riktigt varför moderater lyssnade på vänstermusik.
 
Härom dagen hade jag en diskussion med på en person som hävdade att Ulf Lundell är progg, ett påstående jag hävdar är felaktigt. Ulf Lundell har väl knappast profilerat sig med ett vänsterbudskap i sina låtar. Samma sak gäller Pugh Rogefeldt. Han tog ju tydligt avstånd från den progressiva musikrörelsen på 1970-talet och kan inte heller betraktas som progg.
 
Själv har jag på senare år omvärderat proggen något. Exempelvis Mikael Wiehes låtar håller hög klass och har ett budskap som funkar väldigt bra även idag.
 
Bilden tog jag på Mikael Wiehe när han spelade i Timrå centrum 2014.
 
 
Blogg100/27
 
Läs även andra bloggares åsikter om progg, musik, blogg100

Glad Påsk!

 
Påskafton. Samvaro med släkten klarades av under skärtorsdagen och långfredagen. Idag har lugnet åter lagt sig. Sambon och jag tog en promenad i det sköna vårvädret. Sedan mysmiddag på tu man hand och en filmupplevelse på TV. 
 
God fortsättning på påskhelgen!
 
Bilden tog jag igår på en av sambons fina påskdekorationer här hemna.
 
 
Blogg100/27
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, påsk

Bomber och granater

 
I veckan var jag ju i Göteborg. Där bodde jag på hotell en natt. På de olika våningsplanen i hotellet fanns skräpkorgar utformade som - bomber. 
 
Jag undrar varför man har skräpkorgar som ser ut som bomber. Har man ofta militärer som hotellgäster och vill med de bombutformade skräpkorgarna att de ska känna sig som hemma? 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100
 

Bort med det artificiella ljuset

 
Skärtorsdag. Ledig dag från jobbet. Har blockar bort utebelysningen från doftschersminbusken utanför huset. Ljusslingan har vi haft där sedan december. Nu är det vår. Ingen extra belysning behövs. 
 
Imorn ska jag sova länge. 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100

Tänk om Kent skulle ångra sig

 
Förra veckan meddelade den svenska popgruppen Kent att de lägger ner bandet. Men först ska se bege sig ut på en avskedsturné. 
 
Intresset för de kommande konserterna har varit jättestort och flera extrakonserier är planerade. Idag slog mig tanken. När året och avskedsturnen är över - tänk om Kent då skulle meddela att de ångrar sig. Besked om nedläggningen hade bara till syfte att skapa en hajp för att få folk att köpa biljetter till deras konserter.
 
Vilket antiklimax det skulle innebära!
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, kent, musik

Tisdag

 
Idag har jag flugit mellan Sundsvall och Göteborg. Noterar att här i Göteborg är det nästintill snöfritt på marken - till skillnad från Medelpad där det fortfarande är en hel del snö kvar. 
 
Jag flög med NextJet. Trots att planet var litet gick allt bra. Det var inte så skumpigt som det ibland kan vara i ett litet plan. Jag kom både upp i, och ner från, luften i gott skick.
 
På hotell-TVn i Mölndal ser jag extrasändingar om terrorattackerna i Bryssel. Spänningarna i Europa ökar. En känsla av krigstillstånd närmar sig. 
 
Själv föredrar jag när det råder fredstillstånd.
 
Bilden tog jag idag när planet gick in för landning på Landvetter. På bilden fångade jag en stad jag inte kan identifiera.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100

Måndag

 
Måndag. 
 
Det har varit en bra helg. Först fredag kväll. Inbromsning. Från jobbtempo till mystempo. Metoden: primalterapi ackompanjerad av Jimi Hendrix på Spotify. 
 
Sedan lördag. Återhämtning. Står i köket och tittar med tom blick ut genom fönstret. En promenad i solen. Mysmiddag med sambon. Härligt!
 
Söndag. Pånyttfödelse. Min kropp och mitt sinne är åter i ro. Jag ägnar mig åt avkopplande aktiviteter som att tvätta kläder och se på Agenda. 
 
Nu börjar en ny vecka och imorn åker jag till Göteborg. Ska på jobbmöte där. Jag sa till sambon: "jag kommer hem till påsk". Det vill säga på onsdag kväll. 
 
Bilden tog jag häromdagen på min arm i motljus. Hårstråna ser nästan ut att vara självlysande. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, måndag, timrå

IT-attacken ett stresstest

Jag läser i media om gårdagens nätattack mot flera av Sveriges största nyhetssajter (bland annat DN, SvD och Aftonbladet). Attacken var en belastningsattack som var både samordnad och omfattande. Attacken resulterade i att de berörda sajterna låg nere under flera timmar under lördagskvällen.
 
Polisen har ännu inte hittat den eller de som låg bakom attacken men på ett mystiskt Twitterkonto meddelades strax innan attacken startades att "de följande dagarna kommer attacker att riktas mot den svenska regeringen och medierna som sprider falsk propaganda".
 
Attacken är helt klart ett hot mot vårt demokratiska system som bygger på allas rätt att föra fram sina åsikter. Vår yttrandefrihet innebär också att om man inte håller med om de åsikter som förs fram har man rätt att bemöta dem - utan risk att bli utsatt för hot eller våld.
 
De som ligger bakom attacken ställer alltså inte upp på våra principer om yttrandefrihet som vi har i Sverige. Därför går de till attack för att fysiskt tysta våra fria medier.
 
Vilka krafter skulle då kunna ligga bakom en sådan här attack? Man kan börja med att titta på vilka som använder sig av samma retorik som i tweeten ovan; typ "regeringen och medierna sprider falsk propaganda".
 
Senast jag läste något liknande var på ett flygblad från nazistorganisationen Nordfront. Där skriver Nordfront bland annat att "Utländsk såväl inhemsk media som agerar folkfientligt ska kunna förbjudas".
 
Under de senaste åren har det också dykt upp flera sajter som odlar diverse konspirationsteorier, bland annat Avpixlat (som har en nära koppling till Sverigedemokraterna) som i sin beskrivning av sig själva på Avpixlats hemsida säger: "Avpixlats ambition är att till det svenska folket leverera nyheter och debatt ur synvinklar och om en verklighet som övriga medier i kartellbildning med varandra och det politiska etablissemanget undanhåller medborgarna".
 
Jag påstår inte att Sverigedemokraterna, Nordfront eller Avpixlat ligger bakom gårdagens IT-attack. Men med tanke på den retorik de använder är det onekligen en läskig känsla som infinner sig när jag tänker på vilket isberg nätattacken skulle kunna vara toppen på.
 
Men oavsett vem som ligger bakom IT-attacken fungerar den ändå som ett stresstest. Hur klarar egentligen våra stora mediaaktöreren en nätattack?
 
Det skulle också kunna handla om något helt annat: Kanske är det bara någon tonårig datahacker som sitter på sitt pojk/flickrum i förortsvillan och vill ha något snyggt dataintrång att visa upp i sitt cv. Jag menar, om man besitter en sådan kompetens att man lyckas genomföra ovan nämnda nätattack så borde man vara en åtråvärd medarbetare på ett storföretags säkerhetsavdelning.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om nätattack, stresstest, blogg100, politik, it-attacken

En timme för jordens överlevnad

 
Varför ska man uppmärksamma Eart Hour?
 
Varför ska man fira jul?
 
Här hemma firar vi båda.
 
Julfirande har ju en lång tradition bakom sig och den högtiden firar vi av bara farten (trots att det egentligen inte finns nåt vettigt skäl att göra det). Earth Hour är ett lite mer sentida påhitt som handlar om att belysa (!) klimatfrågan. Därför släcker vi alla lampor under en timme denna kväll. 
 
Människans påverkan på klimatet är en av vår tids stora frågor. Samtidigt är det viktigt att vi kan trygga vår tillgång till elenergi, både till våra hushåll och till våra industrier. Men det får inte vara till priset av jordens undergång. Därför är det viktigt att forskningen fortsätter för att hitta nya effektiva energikällor som inte påverkar jorden och klimatet negativt.
 
Bilden: under Earth Hourtimmen brukar sambon och jag släcka lamporna och mysa lite. Vi tänder levande ljus och äter typ ost och kex. 
 
 
Blogg100/19
Läs även andra bloggares åsikter om earth hour, blogg100, timrå, klimatet, klimatfrågan, miljö, politik

Tänk om Usama bin Ladin bor i Timrå

 
För ett tag sedan (det var faktiskt för ett bra tag sedan) var vi hos några vänner på surströmmingskalas. Förutom surströmming, kokt potatis och hackad rå lök hamnade också en och annan god dryck nere i våra magar. Vi sjöng, spelade gitarr och skrattade.
 
Någon gång efter tolvslaget gled samtalet in på världspolitiken. Frågan vad som egentligen hände i New York den 11 september 2001 kom upp. Var det Usama bin Ladin och al Qaida som låg bakom terroratackerna då tusentals människor dödades? Eller var det i själva verket krafter inom USA?
 
Under diskussionen kände jag att det var nödvändigt att referera till intrigen i långfilmen The long kiss godnight (med Geena Davis och Samuel L Jackson i huvudrollerna). I den filmen planerar bovarna (som har kopplingar till den amerikanska underrättelsetjänsten) att spränga hela New York för att sedan skylla attentatet på utländska terrorister. Syftet med attacken var att provocera fram ökade anslag till den amerikanska krigsmakten.
 
Innan den sista droppen med god dryck lämnade flaskan hann vi också med att avhandla vad som egentligen hände med Usama bin Ladin. Blev han dödad av USA och sedan dumpad i havet? Var inte "avrättningen" av honom bara en fejkad teaterföreställning, iscensatt av Bin Ladin själv i samarbete med USA? Detta för att kunna ge Bin Ladin en ny identitet, och därmed möjlighet att starta ett nytt liv utan att behöva vara världens mest eftersökta man. 
 
Varför skulle då USA göra något sådant? Tja, Bin Ladin och USA har ju faktiskt samarbetar förut så varför inte kunna göra det igen.
 
Frågan som återstår är vart Bin Ladin befinner sig nu. 
 
Tänk om han bor i Timrå. 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, terror, timrå, terrorism
 
 
 
 
 
 

Strindberg rockar på

 
Här, här och här har jag återgett några av August Strindbergs visdomsord på Twitter. Här kommer ytterligare några: 
 

– Jag hatar födelsedagsfester! Människor som säger fina saker dom inte menar till människor som inte förtjänar det.

 

– Man bör säga sanningen, men alla sanningar bör inte sägas.

 

– Tala är silver. Tiga är silvertejp.

 

– Det finns två sätt att få lugn: det ena att aldrig göra vad man ångrar, det andra att aldrig ångra vad man gör.

 

– Fredagar är som herpes, dom kommer alltid tillbaka.

 

– Mina mardrömmar väntar inte tills natten kommer.

 

– Även när jag är dålig är jag bra.

 

Om du inte lyckas första gången. Ge upp!

 

En positiv tanke på morgonen kan förstöra en hel dag.

 

Blogg100/17

Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, strindberg


Det var bättre förr. Fast egentligen inte.

 
Jag är 57 år och sosse. Jag minns hur det var förr, på den gamla goda tiden när man bara hade en telefon per hushåll - som satt fast med en sladd i väggen och oftast stod i hallen.
 
På den tiden beställde man telefon hos Televerket som levererades och installerades av en telemontör. När jag var barn fanns det i stort sett endast en telefonmodell att välja på. Den var svart och hade snurrskiva.
 
Jag minns den dagen familjen fick en telefon med jack. Den var grön vilket kändes oerhört modernt och nästan onödigt påkostat. Jag gick i mellanstadiet och på fullt allvar tyckte jag det kändes som om vi var familjen Crazy. Vi hade en grön telefon! Att den dessutom gick att flytta mellan olika telefonuttag i lägenheten kändes väldigt coolt! 
 
När jag så småningom flyttade hemifrån och skaffade egen telefon - så hade den knappar i stället för snurrskiva. Jag hämtade den själv på Televerket och pluggade in den i köket i min etta i Nacksta. Efter att jag väntat tre dagar på att den skulle kopplas in ringde det plötsligt i telefonen. Det var Televerket som ringde och berättade att jag nu kunde börja använda telefonen. 
 
Jag tyckte det kändes fantastiskt. En egen lägenhet med en egen knapptelefon. 
 
Då var året 1980 och det fanns inte ens i sinnevärlden att de personer jag ringde till alltid bar en telefon med sig. Om någon kompis inte svarade när jag ringde så provade jag igen lite senare. Konstigare än så var det inte. Och tro det eller ej - på nåt konstigt sätt funkade livet ändå. 
 
Vad jag förökar säga med ovanstående utdrag ut mitt livs historia är att härom dagen bestämde sambon och jag oss för att skaffa bredbandstelefoni. Vi var på Teliabutiken och signade avtalet och efter några dagar fick vi en router med posten. Alltså en ny router. Vi hade redan en router som hörde till vårt tidigare bredbandsabonnemang men som nu inte längre behövdes. 
 
Jag tror denna är vår fjärde router som passerat revy hemma hos oss under de tio år vi bott i huset. 
 
Igår tillbringade jag typ två timmar av kvällen med att koppla in våra nya bredbandsprylar (det följde med ett gäng andra dosor och apparater och kablar) så att allt skulle funka; telefonen, TVn och internet. Det enda som inte följde med var en instruktion men tack vare min datakunniga sambo och några telefonsamtal till Telias support så fick jag till slut liv i alla apparater så att jag kunde sjunka ner i soffan och se Aktuellt. 
 
Det var då jag tänkte på telemontören som den där gången kom hem till oss och skruvade fast en svart telefon med snurrskiva i hallväggen. 
 
Då var allt enkelt. Man bara svarade i telefonen. Man hade inte en massa apparater och sladdar och nätverk som skulle konfigureras. 
 
Tyvärr hade man på den tiden heller ingen HD-bild på TVn vilket vi har nu. Det känns bra.
 
Bilden: jag har faktiskt kvar den gamla telefonen med snurrskiva från föräldrahemmet. Ibland tar jag fram den och fotograferar den.
 
 
 
Blogg100/16
Läs även andra bloggares åsikter om telia, blogg100, bredbands-tv

Neil Young har minskat närvaron på Spotify

 
För övrigt är jag lite nedstämd. Anledningen är att Neil Young inte längre finns på Spotify. Jo, han finns på Spotify men bara med ett begränsat antal låtar - och bland dessa finns ingen av Neil Youngs höjdarlåtar. 
 
Tidigare har samtliga Neil Youngs samtliga låtar varit tillgängliga på Spotify men helt plötsligt försvann merparten. Gissningsvis därför att Neil Youngs skivbolag (eller han själv) tyckte att den ekonomiska ersättningen var för låg. 
 
Oavsett anledningen är det synd, tycker jag. Jag hade gjort en playlist med mina Neil Youngfavoritet (den var lång) som jag spelade när jag lagade mat (Neil Young funkar väldigt bra som matlagningsmusik). Jag saknar den. 
 
Nämnda playlist hade också varit bra att haft till hands som uppvärmning inför konserten jag ska på i början av juli. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om neil young, blogg100, musik, spotify

Gud hör bön


 
Jag har bönat och bett.
 
Jag har varit nere på mina bara knän.
 
Jag har kastat mynt i fontänen på torget i Timrå. 
 
Idag blev min önskan verklighet: Freddie Wadling blir en av deltagarna i TV4-såpan Så mycket bättre. Än så länge är namnen på två deltagare släppta; förutom Wadling kommer även Jill Jonsson att delta.
 
Under alla år som Så mycket bättre har visats har jag önskat att Freddie Wadling skulle delta. Wadling är helt klart en av Sveriges bästa sångare med en lång karriär bakom sig, och under åren har han varit delaktig i en rad olika musikkonstellationer. Själv tycker jag han var som bäst under den period han var vokalist tillsammans med Fläskkvartetten.
 
Rent fysiskt ser han numera inte ut att vara i någon toppform men rösten är det inget fel på. 2010 var jag på en konsert med Wadling på Sundsvalls Teater - en riktig höjdarkonsert. På videoklippet ovan gör Freddie Wadling en helskön tolkning av den gamla schlagern Alla har glömt. Framförandet var ett av inslagen i mellanakterna på Melodifestivalen 2010. 
 
Det ska bli spännande att få höra vilka övriga deltagare blir i årets Så mycket bättre.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om freddie wadling, så mycket bättre, blogg100, musik

Mellon förgiftar våra hjärnor

Söndag.
 
Vi går omkring här hemma och småpysslar. Jag kör några omgångar tvätt i tvättmaskinen och sambon sätter upp vårgardiner. Hon nynnar på Bada nakna - en av låtarna från gårdagens Mellofinal. Själv småsjunger jag på If I were sorry - en annan av låtarna från TV-kvällen igår.
 
"Jag hatar den där låten Bada nakna, ändå går jag och sjunger den. Jag fattar inte varför", säger sambon.
 
"Samma här", säger jag. "If I were sorry är inte heller någon bra låt, ändå biter den sig på något konstigt vis fast i hjärnan. Störande. Jag kan inte alls förstå att den vann finalen."
 
Jag föreslår sambon att vi sätter oss och intensivlyssnar på några Frank Zappa-låtar, bara för att på så sätt försöka neutralisera hjärnan.
 
"Typ Don't eat the yellow snow. Så kan vi sedan nynna på den tillsammans", säger jag.
 
"Nja, säger sambon".
 
Det är märkligt det där, vad Mellon gör med oss. Vi sitter där framför TVn, intet ont anande, och tittar på detta program. Och vad händer? Jo, när vi sedan reser oss upp från TV-sofforna har vi förvandlats till zombier som med tom blick upprepar mantrat om och om igen: För vi skall bada nakna på Sergels torg, och leva livet utan sorg. Vi skall bada nakna så alla ser...
 
För övrigt tycker jag fel låt vann. Jag kan helt enkelt inte begripa hur det kommer sig att Frans vann med If I were sorry. Själv tyckte jag Boris René var bäst med låten Put your love on me. Oscar Zia, Wiktoria och Robin Bengtsson var också bra. Och så Saraha förståss.
 
Men Frans,
han kommer inte ha en chans,
i Eurovisions-finalens glans.
 
Så det så!
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen, melfest, mello, mellon, frans, samir och viktor, wiktoria, boris rene, saraha, blogg100, musik, tv

Pyjamas? Nej tack!

 
Lördag. Sen frukost. Klockan är närmare 12 och vi sitter vid köksbordet och äter mackor med pålägg, kokta ägg samt filmjölk och flingor. Sambon bläddrar i en Cellbeskatalog.
 
"Ska jag skicka efter en pyjamas åt dig?", säger hon.
 
"Pyjamas..?", säger jag. "Finns det verkligen män som fortfarande sover i pyjamas? Jag skulle omöjligt kunna sova med kläder på. Herregud! Jag skulle antagligen inte kunna sova överhuvudtaget. Nä, jag vill inte ha någon pyjamas."
 
"Bra! Skojade bara. Jag vill inte att du ska ha nån pyjamas heller", säger sambon.
 
 
Blogg100/12
Läs även andra bloggares åsikter om postorder, blogg100, pyjamas

Frihetens timma är slagen

 
Det är fredag och stora tankar griper tag i mig.
 
Sinuskurvan. Den som går uppåt och nedåt och uppåt igen. Och sedan nedåt. Och sedan uppåt. Så håller den på i en oändlig rörelse. Precis som livet. Livet har sina ups and downs. Glädje och sorg. 
 
Och som årstiderna. Efter varje vinter kommer det en vår. Idag kändes det som om våren gjorde ett försök att utmana vintern. Solen sken och termometern visade sex plusgrader. Jag stannade till på OKQ8-macken i Kramfors och köpte en glass. Kände att jag ville fira.
 
Och som veckodagarna. Varje vecka landar alltid i en fredag men har också en måndag. Och sedan en fredag igen. Som idag. Frihet. Kött i stekpannan och potatisklyftor i fritösen. Bärs. Somnar troligen i soffan kl 21,30.
 
Livsvalitet. 
 
 
 
Blogg100/11
 
Läs även andra bloggares åsikter om fredagsmys, blogg100, livet, sinuskurva

Mardrömmen Donald Trump

 
Jag följer presidentvalskampanjen i USA. Och precis som många andra här i Sverige är det med häpnad jag noterar Donald Trumps stora väljarstöd. Bland annat har den republikanske presidentkandidaten gjort sig känd för nedsättande kommentarer om kvinnor och mexikaner - ändå är det många som stödjer honom.
 
"Stödet för Trump handlar om en protest mot makteliten i Washington", säger politiska analytiker i SVTs nyhetssändningar. 
 
Det är möjligt att det är så. Men om nu de amerikanska väljarna vill protestera mot makteliten varför då supporta en kandidat som är ännu värre än de etablerade politikerna? Donald Trump är ju en pajas! Barack Obama är inte en pajas!
 
Intressant är att Donald Trump motarbetas av sitt eget parti, republikanerna. Inte ens de vill ha honom som president. Det ska bli väldigt spännande att se vad som händer på republikanernas partikonvent (Cleveland 18-21 juli) om Donald Trump går segrande ur den republikanska sidans nomineringsrace. 
 
Själv hoppas jag att Hillary Clinton blir USAs näste president. Visserligen gillar jag det Clintons motkandidat på den demokratiska sidan, Bernie Sanders, säger men jag tror inte USA är redo för en socialdemokratisk politiker av svenskt snitt.
 
Häromkvällen såg jag Sverigedemokraterns partiledare Jimmie Åkesson stå i SVT Agenda och uttrycka sympatier för Donald Trump. Inte så oväntat, egentligen. Jimmie Åkesson som svensk statsminister känns lika horribelt som att Donald Trump skulle bli president i USA. Jag hoppas verkligen inte någon av dessa mardrömsscenarier blir verklighet. 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om donald trump, politik, blogg100

Ted Gärdestad. Respekt.

Jag är 57 år och sosse. Jag har en kluven relation till Ted Gärdestad. 
 
Jag minns Ted Gärdestad från min ungdom. På den tiden betraktade jag honom som en töntig småflicksidol som fått framgång tack vare torftiga kärlekssånger och sitt utseende. Alltså framgång på samma sätt som exempelvis dagens Justin Bieber.
 
För nån vecka sedan såg jag en dokumentär om Ted Gärdestad på SVT och greps av hans tragiska människoöde. Han mådde uppenbarligen inte bra den killen. Plågades av röster inombords och påfrestande tankar. Till slut pallade han inte längre utan gjorde det mest drastiska en människa kan göra.
 
Idag har Ted Gärdestad fått en status i musikens historieböcker värdig en hjälte. Visst, han skrev alla sina låtar själv tillsammans med sin storebror - ingen proffesionell kompositör anställd på nåt skivbolag behövde alltså förse Ted med låtar. Och när jag lyssnar på hans låtar idag inser jag att många av dessa är musikaliskt storslagna.
 
Så jag får väl ändra mig då. Ted Gärdestad var nånting mer än en simpel småflicksidol. Han var värd respekt även från en 57-årig sosse. 
 
Bilden: Trots en ganska rejäl skivsamling har jag ingen skiva med Ted Gärdestad. Istället tog jag en bild av några av de LP-skivor jag äger.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om ted gärdestad, blogg100, musik, socialdemokraterna

Det sa bara Shazam i Köpenhamn

 
Köpenhamn strax för jul. Långweekend med sambon. God mat på restauranger, promenad på Ströget och besök på Tivoli. Julmarknader. Och så shopping förståss. 
 
Bland annat gick vi in i ett antal klädbutiker.
 
I klädbutiker brukar det ofta strömma musik genom högtalarna, så även klädbutiker i Köpenhamn. Musik i klädaffärer handlar oftast om aktuella hits med diverse osnytna ungdomsartister - musik som jag varken har koll på eller vanligtvis lyssnar på. 
 
Men ibland inträffar det att det kommer nån bra låt genom högtalarna. Och då är det bra att ha appen Shazam i mobilen, med den påslagen är det bara att hålla upp mobilen i luften så dyker låtnamnet och artisten upp i displayen. 
 
Så blev faktiskt fallet upprepade gånger när jag stod och väntade på sambon när hon provade kläder i Köpenhamns klädaffärer. Bra låtar i högtalarna. Upp med Shazam. 
 
Hemma igen letade jag upp låtarna på Spotify och lyssnade. Och ja, de var faktiskt ganska bra - trots osnuten ungdomsprofil. Alltså musik som jag egentligen inte gillar. 
 
Hur ska man tolka sånt? Är det mig eller Köpenhamn det är fel på?
 
Bilden: Sambon provar kläder i en klädbutik i Köpenhamn. Jag lyssnar på musik och fotar.
 
Blogg100/8
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100

Strindberg försöker säga oss något

Som jag tidigare berättat här på bloggen (här och här) har alltså självaste August Strindberg återuppstått från de döda. Inte nog med det, han twittrar också. Se nedan ett urval av hans visdomsord på Twitter:

 

– En verklig kärlek accepterar ditt förflutna, stöttar dig i nuet och ger dig hopp om framtiden.

 

– Apropå minimilöner. Vad är ekonomi? En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete.

 

– Jag hatar kallprat. Jag vill samtala om döden, sex, smärta och varför vi finns här på jorden.

 

– Ha tålamod. Det värsta har inte hänt ännu.

 

– Det enda jag duger till är att vara ett dåligt exempel.

 

– Jag är som mitt kaffe. Svart, bitter och het.

 

– Mitt långfinger får stånd när jag tänker på dig.

 

– Du behöver inte vara galen för att vara min vän. Jag lär upp dig.

 

– Hoppas dina kläder är bekväma, ditt kaffe starkt och din måndag blir kort.

 

– Är jag en bra människan? 
– Nej!
– Försöker jag varje dag bli en bättre människa?
– I helvete heller!

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om august strindberg, litteratur, blogg100, twitter

Snart kommer glädjen till Timrå

 
Den 13 augusti i år är det dags för festivalen Folkan Waterfront i Timrå. För ett tag sedan släpptes namnet på årets dragplåster: Miriam Bryant. Kul tycker jag. Hon är en duktig sångerska med en kraftfull röst och har ett flertal bra låtar på sin reportoar.
 
Lite då och då har jag kommit på mig själv med att gå omkring och nynna på hennes låt Weak Heart. Den är bra.
 
Jag hoppas också att det blir några ytterligare bra artister på Folkan Waterfront. Det här blir fjärde året i rad som Folkan Waterfron anordnas, en festival som hittills varit väldigt trevlig. Mina förväntningar är höga.
 
Bilden tog jag vid förra årets upplaga av Folkan Waterfront. Den gången var Ola Salo huvudnumret.
 
Blogg100/6
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om folkan waterfront, söråker, timrå, sundsvall, miriam bryant

Jag är sosse. Jag äter kött.

 
Jag är 57 år och sosse. Jag tycker om att äta kött. Särskilt gillar jag revbensspjäll och älgkött. 
 
Jag har konstaterat att synen på kött har förändrats genom åren. När jag var barn sa min mamma: "Du ska äta riktigt kött! Det är nyttigt. Låt bli att äta en massa konstgjord mat som fiskpinnar och färdiglagade köttbullar. Sånt vet man inte vad det innehåller. Kött är bra för kroppen".
 
Så sa min mamma för 40 år sedan. 
 
På den tiden fanns en debatt i samhället om mat i halvfabrikat vs naturliga råvaror. Många reagerade då mot mat av sämre kvalitet, typ färdiga stekbullar med liten andel kött och stor andel tillsatt fett och vatten.
 
Den debatten hör man aldrig idag. Inte många verkar idag störda över tillgången på snabbmat, snarare tvärtom - den stressade nutidsmänniskan sätter ofta bekvämligheten och snabbhet före möjligheten att laga riktig mat från grunden. 
 
Istället handlar dagens debatt om att kött är ett hot mot klimatet. Experter på området låter oss förstå att uppfödandet av djur för köttproduktion orsakar större utsläpp av växthusgaser än transportsektorn.
 
Alltså större utsläpp än från lastbilar och flygplan mm. Så kan vi ju inte ha det.
 
Det är här det blir problematiskt för mig. Eftersom jag är sosse vill jag ju vara en god människa, vilket exempelvis innebär att jag försöker tänka på miljön. Av det skälet borde jag alltså minska mitt köttätande.
 
Men problemet är att jag gillar kött. 
 
Hur ska jag hantera mitt dilemma?
 
Bilden visar dagens middagsmat. Fläskfilé på potatisbädd tillagad av sambon.
 
Blogg100/5
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om köttproduktion, kött, köttkonsumtion, vegetarisk, blogg100

Nordfronts idéer hör hemma i papperskorgen

 
Häromdagen hittade jag ett flygblad från nazistorganisationen Nordfront i min postlåda. I flygbladet skriver de bland annat att de vill "införa en stark stat med utpräglat folkstyre. Ansvarspositioner ska tilldelas efter kompetens och statens mål blir att arbeta för folkets väl och bevarande". 
 
De skriver också att "yttrandefriheten ska vara omfattande". Men i nästa stycke skriver de: "Utländsk såväl inhemsk media som agerar folkfientligt ska kunna förbjudas".
 
Jaha..? 
 
Frågan jag ställer mig är vem som Nordfront har tänkt ska avgöra vilka som är kompetenta att inneha ansvarspositioner och vem som ska avgöra vad som är folkfientlig media?
 
Man skulle kunna avfärda Nordfront som knäppskallar i den politiska periferin. Men med tanke på att vi faktiskt har ett högerextremt parti (Sverigedemokraterna) i vår riksdag, som banat väg för fascistiska strömningar i samhället, så känner jag kalla kårar efter ryggen när jag läser Nordfronts flygblad.
 
Norsfronts idéer skrämmer mig. Deras argumentation känner vi igen från Kim Jong Un i Nordkorea och Muammar Kadaffi i Libyen. Det är ledarideal som inte på något sätt hör hemma i Sverige - tycker jag.
 
Helt uppenbart vill Nordfront avskaffa demokratin och istället införa diktatur. Jag vill inte det. Vill du?
 
Blogg100/4
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om nordfront, demokrati, diktatur, politik, blogg100

Tråkigt och otråkigt

 
Jag står i klivingarderoben och stryker skjortor. Sambon kommer in och jag säger att jag tycker det blev väldigt lyckat när vi gjorde om det forna ungdomsrummet (ett av våra numera utflugna barn bodde här) till walk-in-closet.
 
"Det är en extrem feelgoodkänsla här inne", säger jag. "Avkopplande som fan att stå här och stryka, tycker jag".
 
"Visst, rummet blev lyckat men jag förstår mig inte på dig när du påstår att det är avkopplande att stryka kläder. Jag tycker det är jättetråkigt", säger sambon.
 
"Att stryka är välgörande för själen, åtminstone i lagom stora doser", säger jag.
 
Det fanns faktiskt en tid då jag använde strykning som terapimetod (vilket jag tidigare bloggat om). Kan verkligen rekommenderas.
 
"Däremot tycker jag det är tråkigt att raka mig och att byta däck på bilen, säger jag".
 
"Jag tycker det är tråkigt att fixa frisyren varje morgon - förutom att stryka då förståss. Diska är också tråkigt", säger sambon.
 
Vad tycker du är tråkiga sysslor?
 
Blogg100/3
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100

Till Finland för en Neil Young-upplevelse

 
Om inte Neil Young kommer till Timrå så får väl Timrå komma till Neil Young. Typ.
 
Strax före jul bloggade jag om att Neil Young kommer till Dalhalla i sommar. Jag ville åka dit men sambon tvekade. Innan vi riktigt hann fundera klart blev biljetterna slutsålda. Jag blev jättebesviken.
 
Efter det har jag inte varit mig riktigt lik.
 
Jag har dragit mig undan, inte pratat lika mycket som vanligt och ofta blivit stående och stirrat ut genom vardagsrumsfönstret. Sakta har det gått upp för sambon hur viktig Neil Young är för mig.
 
"Du vill väldigt gärna gå på konsert med Neil Young, va?", sa sambon härom dagen.
 
"Typ, sa jag".
 
Och eftersom sambon är en väldigt förstående sambo så kände hon att hon ville stötta mig i denna svåra situation. 
 
"Vi skulle kunna titta på Neil Youngs turnéplan för övriga Europa", sa sambon. "Kanske finns det biljetter kvar i någon annan stad".
 
Och faktiskt. Bland Neil Youngs övriga spelplatser fanns biljetter kvar på ett flertal ställen, bland annat Belfast, London och Helsingfors. 
 
"Belfast låter spännande. Säkert bra röj med nordirländska protestanter och katoliker i samma rockpublik", sa jag.
 
"Fast jag föreslår nog ändå Helsingfors. Det är lite kortare avstånd dit", sa sambon.
 
Så nu är allt klappat och klart. Biljetter till Hartwall Arena i Helsingfors är bokade, likaså färjeturen och hotellboendet. 
 
Keep on Rockin in the free World!
 
Blogg100/2
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om neil young, musik, dalhalla, #blogg100, blogg100

En postlåda i snön gör ingen glad

 
Jag går ut till brevlådan för att hämta posten. Finner att den inte längre sitter på trästolpen som den brukar utan ligger i snön. Stolpen är avbruten. Troligen påkörd av snöröjningen.
 
Det här är andra gången det händer. Förra gången lyckade jag spika fast postlådan igen men denna gång är själva träpinnen avbruten så det går inte. Istället sätter jag fast lådan med svart vävtape.
 
Jag tänker på filmen Midvinterduell av Lars Molin som handlar om mjölkbonden som upprepade gånger får sin mjölkpall sönderkörd av plogbilen. Till slut bygger bonden en mjölkpall av armerad betong som medför en brutal överraskning för plogbilsföraren när han kör på mjölkpallen. 
 
Jag har inga planer på att bygga en postlåda av armerad betong men kan erkänna att jag blir lite irriterad över att snöröjningen ideligen måste köra på min postlåda.
 
Det här är min första postning i årets upplaga av Blogg100.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, #blogg100, snöröjning

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter