Kunde Leif GW lika gärna blivit kriminell?

 
Vid något tillfälle hörde jag någon säga att de hårdaste killarna blir antingen bovar eller poliser. 
 
Ikväll har jag sett första delen av dokumentären (SVT 1) om Leif GW Persson, kriminolog, författare och TV-kändis. I programmet berättade Leif GW bland annat att han under sin uppväxt planerade att giftmörda sin mamma samt att han förfalskade hennes namnteckning på handlingar som han behövde i skolan. Han berättade också att han köpte smuggelsprit av utländska lastbilschaufförer som han sedan sålde vidare till krogar i Stockholm. 
 
Leif GW var onekligen en bad boy som ung men fick längre fram i livet en framgångsrik karriär som företrädare för lagens goda sida (dock inte som polis utan som kriminolog). Det känns som om det närmast var en slump på vilken sida om lagen han skulle komma att leva sitt liv. Om han istället valt brottets bana i livet, kan man förmoda att han blivit lika känd och framgångsrik.
 
Jag gillar Leif GW Persson och hans rättframma analyser i TV-serien Veckans brott. Men dokumentären om honom visar att han verkar ha sina sidor som person. 
 
Själv är jag rätt nöjd över att aldrig tillhört kategorin hårda killar. För mig har valet alltid varit självklart: rätt sida om lagen.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om leif gw persson, veckans brott, kriminalitet

Rättelse

 
Internet är fantastiskt.
 
Strax före jul postade jag ett blogginlägg med en bild på en frukt jag fotat på ICA. Jag trodde då att det var en stjärnfrukt jag fotat eftersom det stod så på en liten skylt alldeles intill. Men när sambon såg bilden sa hon "det där är ingen stjärnfrukt. Stjärnfrukt ser inte alls ut på det där viset."
 
Jag postade bilden även på Instagram och frågade om någon visste vad det var. Ganska snabbt fick jag en kommentar med beskedet att frukten ifråga kallas kiwano. Ytterligare en kommentator berättade att "Also known as an African cucumber. Native of Namibia. The seeds grow really well! (At least they did for me) There's a youtube video from a German gardener who grew these.
 
Så nu vet jag det.

God Jul!

 
Julafton. Julmat, städa huset, julklappar, julpynt, släktingar, glögg. 
 
Idag är det den 24 december och jag har gått i mål i bloggutmaningen #blogg24. Ute ligger snön kvar på marken. Nu tillbaka till julstöket.
 
God Jul!
 
Bilden tog jag på en av Köpenhamns julmarknader när vi var där för ett par veckor sedan.
 
 

Snödekorationen levererad inför julen

 
Dan för dopparedan. Den senaste tiden har inte ett snökorn synts till, bara smältvatten och is. Frågan många ställt sig är: ska vi inte få nån snö till jul? Men så igår kväll hände det - det började snöa. Och imorse när jag klev upp sken solen på snön som fanns på marken och i träden. Det var hur vackert som helst (se bilden ovan jag tog genom sovrumsfönstret i morse).
 
Hoppas den här snön ligger kvar som dekoration över jul. Sedan kan den få smälta bort om den vill. Minusgrader ute gör bara att pelletsförbrukningen ökar i värmepannan här hemma.

Ett känt namn underlättar

 
När blir man nån att räkna med?
 
På YouTube såg jag ett videoklipp med den världeberömda rockgruppen U2 när de ställde sig i New Yorks tunnelbana för att spela några av sina låtar. Grejen var att de hade maskerat sig och utgav sig för att vara ett gäng okända gatumusikanter. Ingen kände igen Bono och hans polare och i stort sett samtliga resenärer passerade utan att ta någon större notis om de musicerande männen.
 
Med på upptåget var också den amerikanske talkshowprogramledaren Jimmy Fallon, och på hans signal demaskerade sig gruppmedlemmarna och visade sina egentliga identiteter.
 
När tunnelbaneresenärerna plötsligt insåg att självaste U2 stod mitt bland dem blev intresset ett helt annat. Folk stannade till, sjöng med i låtarna och tog selfisar tillsammans med U2-medlemmarna. 
 
Vad lär vi oss då av det här? Jo, att det har betydelse vem man är. Om man har ett känt namn blir man intressant av just det skälet. Och om man inte är känd blir uppförsbacken längre för att få den uppskattning man förtjänar, även om man är minst lika duktig som någon kändis. 
 
Jag vill betona att jag gillar U2. Jag tycker också att de är coola när de bjuder på sig själva genom att ställa sig och lira rock i tunnelbanan. Troligen har de också en gång i tiden varit okända och spelat inför små publikskaror.