Despacito vs The Square

 
Lördag kväll och vi har ätit middag. Mikrad fläskfilé från gårdagens grillning. Friterade strips till. Sambon surfar på sin iPhone och jag surfar på min iPad.
 
Sambon: Har du sett den här roliga versionen av Despocito på YouTube. En svensk version. Den är jättekul!
 
Jag: Despacito..?
 
Sambon: Ja, du vet den där låten som varit så populär under sommaren. En riktig sommarplåga.
 
Jag: Sommarplåga..? Despacito..? Ingen låt jag kan påminna mig jag hört.
 
Sambon: Vaddå..? Herregud, den har man ju hört överallt - på radion, på varuhus, på Spotify. 
 
Sambon spelar upp den svenska versionen hon hittat på YouTube. Där heter den Dö Mosquito och handlar om en kille som är ute och fiskar. Faktiskt kul. Jag letar rätt på låten på Spotify och originalartisten visar sig vara barnstjärnan Justin Bieber. 
 
Jag: Ok. Visst. Det är möjligt att jag hört låten i högtalarna i nån butik jag varit inne i under sommaren men vem reagerar på nån simpel schlagerlåt man hör i förbifarten när man är på stan? Inte jag i alla fall. 
 
Jag igen: Alltså, det här liknar diskussionen vi hade häromdagen om filmen The Square. Fast tvärtom. Jag sa jag ville se denna omtalade film som för ett tag sedan fick Guldpalmen. Den verkar skitcool! Scenen med mannen med bar överkropp som terroriserar middagsgäster har man ju vid det här laget sett på TV hur många gånger som helst. 
 
Sambon: Ja, och den där filmen hade jag aldrig hört talas om. Jag ser sällan på TV. 
 
Jag: Fast den har varit omtalad både i tidningsmedia och på nätet. 
 
Sambon: Jag hade ändå inte hört talas om den. Men absolut! Vi kan gå på bio och se den där filmen. Inga problem. 
 
Jag lyssnar en gång till på Despacito på Spotify. Kan erkänna att låten har en medryckande melodi. Efter en titt på UltimateGuitar.com inser jag att den också är hyfsat lätt att spela på gitarr. Em, C, G, D. Om och om igen. 
 
Jag: Vafan, vi skulle väl kunna skriva en egen text till låten och sedan filma oss när vi sjunger och spelar den. Och sedan upp den på YouTube. Jag har hört att man kan bli rik på virala YouTubeklipp.
 
Sambon: Nog med idéer nu. Imorn går vi på bio.
 

Emotionell interaktion

 
Här hemma har sambon och jag tillbringat några semesterkvällar med att se omgång 3 av dansksvenska TV-serien Bron. När de tre omgångarna sändes på TV så missade vi dem, men så här nåt år efteråt bestämde vi oss för att se dem. Snacket runtomkring oss tydde ju trots allt på att serien var ganska spännande.
 
Omgång 2 såg vi tidigare i år (vi hoppade över omgång 1) och omgång 3 håller vi alltså på att beta av via nån betalkanal vi hittade. I skrivande stund har vi sett det sista av de tio avsnitten.
 
Bron är helt klart en oerhört cool serie. Välgjord och spännande. Bäst är alla märkliga karaktärer där huvudpersonen Saga är allra märkligast. Kanske just därför jag gillar henne.
 
Handlingen i serien drar iväg åt en rad olika håll. Vi får ta del av ett antal intriger, där några har att göra med seriens kriminalgåta och andra inte är lika relevanta. Men sammantaget gör detta att Bron blir väldigt spännande och väldigt intressant att följa. 
 
På nåt sätt tycker jag Bron påminner om livet IRL, särkilt på jobbet. Intrigerna löser av varandra, de märkliga karaktärerna passerar revy och man lever med den ständiga utmaningen att hantera alla uppkomna situationer. 
 
Å andra sidan är just det charmen med mänskligheten. Mångfalden. De ständiga utmaningarna. Kampen att komma vidare mot nya insikter. 
 
Bilden: Emotionell interaktion är inte karaktären Saga Norens starka sida. Detsamma gäller även många av de personer man möter i verkliga livet.
 

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter