Tänk att få heta Per-Anders von Koenigsegg



Christian von Koenigsegg.

Smaka på det namnet. Christian von Koenigsegg.

Det har varit mycket prat om Christian von Koenigsegg på sista tiden. Han la ju ett bud på hela Saabdivisionen men drog sig ur i sista stund. Det är lite svårt att gissa om han egentligen var intresserad av att köpa Saab, eller om det bara var ett sätt att få vara i rampljuset ett tag. Kanske var det hans plan redan från början att dra sig ur affären precis innan han skulle skriva på.

Men på nåt vis är jag fascinerad av Christian von Koenigsegg, och i synnerhet hans namn. Den senaste veckan har jag flera gånger kommit på mig själv med att gå omkring och säga hans namn tyst för mig själv. "Christian von Koenigsegg".

Hur kommer det sig egentligen att man heter von Koenigsegg i efternamn. Enligt Wikipedia tillhör han den bayerska ätten von Koenigsegg, precis som sin far, medan hans mamma kommer från Övertorneå. Christian von Koenigsegg har en fru också. Hon har det stilfulla namnet Halldóra von Koenigsegg.

Som en hyllning till Christian von Koenigsegg skulle jag här vilja exponera mig i en likadan frisyr som honom (bilden ovan). Egentligen skulle jag även vilja ha hans efternamn, men det får jag nog inte. Jag får väl hålla till godo med mitt eget. Det är ganska pampigt det också.


Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

Andra bullar på bloggen



Vad gör man när blogglusten sinar? Jo, man låter bli att blogga. I alla fall jag.

Den stora fördelen med att blogga är att man får skriva vad man vill, när man vill och hur man vill. Det finns inga krav på att man måste leverera, utan man får skriva endast för att det är roligt. Så känns bloggandet för mig.

Under de senaste dagarna har min blogglust dippat något, vilket beror på att jag varit trött och helt enkelt inte kommit på vad jag ska blogga om. Och när jag känner så då låter jag bli.

Men snart återkommer nog blogglusten igen och då börjar det åter rassla i tangentbordet.

Nu ska jag sätta mig och titta på elden i öppna spisen.

Bilden ovan: Så länge jag inte kommer på något vettigt att skriva om så kan ni titta på min sambos bullbak i långpannan, före och efter bullarnas besök i ungnen. Jag kan berätta att de var väldigt goda.

200 människolik på världsturne, kanske jag en av dem?



I ett tidigare inlägg berättade jag att jag 2001 tillbringade en vecka på språkkurs i Berlin. Förutom svettiga tyskalektioner (grammatiken är ju ohygglig) och utställningar om muren så besökte jag även en väldigt spektakulär utställning kallad Körperwelten (på svenska: Kroppsvärlden).

Utställningen bestod av ca 200 människolik som konserverats med ett speciellt plastmaterial. Vissa lik var med stor precision uppskurna i skivor på längden, och andra uppskurna på tvären (som om de gått genom en bandsåg). Många objekt var också skinnflådda så man noga kunde studera muskulatur och inre organ.

Utställningen ägde rum i en nedlagd järnvägsstation där de flesta av liken var placerade i olika "levande" situationer, typ spelande schack eller dansade.

I morse (klockan tio) när jag vaknade gick jag som vanligt på toa, men på väg förbi hallspegeln råkade jag slänga en blick på min nakna kropp och kom då plötsligt att tänka på den bisarra utställningen i Tyskland 2001. Tillbaka i sängen (på lördagar och söndagar sover vi jättelänge på mornarna) väckte jag sambon med frågan:

"Vad säger du om att jag donerar min kropp till Körperwelten? Du vet den där likutställningen jag berättat om att jag besökte i Tyskland." 

Sambon svarade yrvaket: "Va...? Nä, det tycker jag inte."

"Jamen", sa jag, "då skulle du kunna åka dit med barnbarnen och liksom hälsa på mig, trots att jag är död".

"Du är inte klok, fortsätt och sov", sa sambon och somnade om.

Det är nämligen så att Körperwelten visas fortfarande, inte bara i Tyskland utan är på ständig turné världen runt. I april 2008 hade faktiskt 25 miljoner människor sett utställningen, och under 2010 kommer utställningen att visas både i USA och Singapore. 

Mannen bakom Körperwelten är patolog och heter Günther von Hagens. Objekten i utställningen byts ut med jämna mellanrum och man skulle nästan kunna säga att liken står i kö för att få vara med. Det är massor av människor som donerat sina kroppar till utställningen, och när de så småningom dör hamnar de hos Günther och hans skalpell.

Vad jag förstått har inte Körperwelten något sorts pedagogiskt utbildningssyfte utan för Günther von Hagens handlar det om en konstutställning. De 200 liken i utställningen är alltså att betrakta som konstobjekt.

Vanvördigt? Äckligt? Oetiskt? Själv har jag väl inte riktigt bestämt mig vad jag ska tycka, men när jag gick omkring där bland de stirrande liken 2001 kändes det inte så motbjudande som jag trodde innan att det skulle vara. Men visst är utställningen bisarr, det måsta jag säga.

Jag har i alla fall bestämt mig för att inte donera min kropp till Körperwelten. Det känns viktigare att ha så roligt som möjlig med den medan jag är vid liv, vilket jag hoppas blir länge till.

Bilden ovan: Günther von Hagens (i hatt) med ett av sina utställningsobjekt i Körperwelten.

Läs mer:
Körperwelten, officiell hemsida 
Körperwelten på engelska: Body Worlds
Körperwelten, Wikipedia på tyska:
Body Worlds, Wikipedia på engelska



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Fredagsmys

Det är fredag kväll och jag sitter vid datorn. Känner att jag vill dela med mig av mitt liv till mänskligheten men finner inte orden. Det enda jag har är ett antal nyckelord som jag inte kommer på hur jag ska (eller rättare sagt, inte orkar) klä i meningar:

Fredag, pizza, öl, sambon, tunnbröd, hörnsoffan, tupplur, öppen spis, brynja, jpg, dator, mandaringlögg, jättetrött, lördag, släpvagn, innebandy.

Det får räcka så. Resten får ni fundera ut själva. 


Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

Sommarvärme skönare än novemberrusk



Utanför fönstret råder novemberrusk med dimma och regn. Men här inne vid datorn råder solsken och värme. Bilderna från vår Barcelonaresa tidigare i höst värmer och jag längtar tillbaka till kvällarna då vi satt utomhus och åt middag. Fastän klockan var halv elva på kvällen visade temperaturen 23 grader och man kunde sitta i kortbyxor vid stans uteserveringar.

Men då var det september och nu är det november. Verkligheten känns väldigt närvarande och nånstans där bortom advent ligger julen i startgroparna, beredd att gå till skoningslös attack. Men än så länge skjuter jag julhetsen framför mig och drömmer mig i stället bort till Medelhavets vågor.

Bilden ovan: Nybadad och glad i Barcelona.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Aftonbladet:
"Mörkret är lika farligt som rökning"
När är det okej att börja pynta?
”Vad hjälper mot vintertröttheten?”

Rösta på bästa vädret



Det är lördag kväll och jag har just sett finalen av Körslaget. Mina favoriter var Team Ola, helt enkelt därför att de var väldigt duktiga på att sjunga. Uppenbarligen tyckte fler som jag, eftersom de flesta som ringde till programmet röstade på Olas manskör.

På tal om telefonröstningar. I snart sagt alla underhållningsprogram kan tittarna numera ringa in och rösta på sina favoriter. Förutom Körslaget är Lets Dance, Schlagerfestivalen, Idol och Dansbandskampen några av dessa program.

Men jag har faktiskt en idé hur man skulle kunna utveckla programidén med telefonomröstningar. Varför inte låta olika meteorologer presentera en varsin väderleksprognos, och sedan får vi tittare ringa och rösta på vilken vi tyckte var bäst. Vilka fantastiska föreställningar prognoserna skulle kunna bli, och vilket fantstiskt väder vi skulle kunna få.

Sedan kan idén föras vidare till nyheterna. Efter varje nyhetssändning får vi rösta på den nyhet vi gillade bäst. Tänk att få rösta på svinifluensan eller ekonomiska krisen.

Bilden ovan: Om jag skulle tävla i bästa väderprognos skulla jag nog välja att variera vädret lite. Men jag tror inte jag skulle vilja att det blir allt för kallt.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Aftonbladet:
– Det här är helt makalöst
Stefans kör satsade vågat
Date klara för final i "Dansbandskampen"
– Jag vet hur det är att förlora en förälder

Expressen:
Team Ola fick flest röster - vann "Körslaget"
Diskutera allt om "Körslaget"

Det verkar gå vägen...



När jag vaknade i morse så funderade jag en stund på om jag verkligen skulle kliva upp.

"Om jag ligger kvar här i sängen så minskar ju risken att jag ska råka ut för något oturligt idag", tänkte jag.

Enligt skrock så ökar ju risken för otur när det är fredagen den 13, och idag är ju är det ju fredag - och datumet är 13.
 
Men så insåg jag att jag måste vara på ett möte på jobbet klockan halv nio, och att övriga deltagare kanske inte skulle acceptera fredagen den 13 som giltigt skäl för mig att stanna hemma. Jag hade alltså inget annat val än att lämna den sköna sängvärmen och i stället ta mig till duschen. Och det är ju faktiskt ganska varmt och skönt, där också. 

Nu har större delen av dagen gått och hittills har det faktiskt gått riktigt bra. Inga olyckor har drabbat mig, trots att jag har kört bil både till Härnösand och Hällsjö. Tror faktiskt att jag ska klara de sista timmarna som återstår av dygnet.

Bilden ovan är tagen förra veckan på en vägkrog vid E 14 mellan Sundsvall och Östersund. Om ett björnmöte kan betecknas som tur eller otur kan väl diskuteras. Men i brist på en levande björn så får jag så länge hålla till godo med att bli fotograferat tillsammans med en uppstoppad dito.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Globen - en utmaning för höjdrädda



Snart öppnar en ny attraktion i Globen i Stockholm. Eller rättare sagt, inte inne i Globen utan utanpå. Namnet på åkattraktionen är SkyView och blir en riktig utmaning för alla höjdrädda. SkyView består nämligen av två rälsbanor som går från marken, över toppen på Globen och sedan ner på andra sidan. På de två banorna ska sedan två gondoler färdas med plats för 16 personer vardera.

Gondolerna kommer att avgå sex gånger i timmen och varje tur ska ta 20 minuter. Priset för en tur blir 120 kronor för vuxna.

SkyView kommer väl förmodligen att betraktas som Stockholms motsvarighet till London Eye. Själv är jag väldigt höjdrädd men när jag åkte med London Eye tyckte jag inte att det var så läskig. Det var bara häftigt.

Så nu ser jag fram emot en provtur med SkyView i Stockholm.

Just nu pågår bygget av SkyView för fullt, men den 5 februari nästa år går första turen. Läs mer om SkyView här.

Bilderna nedan är från 2006 när sambon och jag tog en tur med London Eye, det stora cykelhjulet intill Themsen i London. Klicka på bilderna för att se förstoringar.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Hitler, muren och Baader-Mainhof



"Allting hänger ihop - Nazityskland, Berlinmuren och Baader-Mainhofligan."

Året är 2001 och jag befinner mig i Berlin på en veckas språkkurs. Min tyskalärare (infödd tyska) och tillika guide förklarar engagerat hur de olika delarna i den tyska historien hör ihop med varandra:

"Som en följd av Nazitysklands sammanbrott 1945 bildades Öst- och Västtyskland och så småningom byggdes även Berlinmuren. I början av 1970-talet bildades terrorgruppen Baader-Mainhofligan som en reaktion på att många gamla nazisthöjdare fortfarande tillhörde samhällseliten i Tyskland", berättade hon.

Hon påstod också att när kommuniststaten Östtyskland byggdes upp rekryterades före detta nazister till höga befattningar i Östtyskland.

"Det hade ju kompetensen att administrera en diktatur", sa hon.

Berlinmuren byggdes 1961 för att förhindra folk att fly från Östtyskland till Västtyskland och idag, den 9 november 2009, är det 20 år sedan tyska medborgare rev den och det blev åter fritt att ta sig mellan Väst- och Östberlin.

När jag var i Berlin hade det alltså gått 12 år sedan muren föll och det är några av minnena som etsats sig fast extra mycket hos mig:

1. På vissa ställen i Berlin fanns delar av muren kvar som minnesmärken, och jag förvånades över att Berlinmuren inte var så hög som jag trott. Enligt uppgift var den 3,65 meter hög.

2. I centrala Berlin fanns minnesmärken över alla som dödats i sina försök att fly från Östberlin till Västberlin. Den sista sköts av Östtyska gränsvakter endast några månader innan muren föll.  

3. I riksdagshusets takkupol fanns en utställning som berörde mig mycket. Utställningen visade processen kring nazisternas maktövertagande (de fick ju faktiskt makten via fria val) och hur snabbt de sedan förändrade det tyska samhället till en diktaturstat.

4. Vi besökte även det gamla koncentrationslägret Sachsenhausen, några mil norr om Berlin. Riktigt ruggigt att ta del av det som hände där.

Syftet med mitt veckolånga besök i Berlin var alltså att lära mig lite mer tyska (vi hade en del tyskspråkiga kontakter i jobbet på den tiden). Men jag vet inte om jag lärde mig så mycket tyska under den där veckan, däremot fick jag lära mig lite mer om Tyskland, vilket var mycket intressant.

Bilden ovan, som jag tog i Berlin 2001, visar några av alla de skyltar som satts upp till minne av dem som dödats i samband med flyktförsök från Öst till Väst. Den siste som sköts under ett flyktförsök hette Chris Gueffroy. Han dödades 5 februari 1989.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

Aftonbladet:
9/11 1989: Här vänder historien
Muren föll och jag gick sönder

DN:
Chatt om Berlin och murens fall
Irena Kukutz drömde om ett reformerat DDR


Expressen:
Murens fall - firandet i gång

Flickan som lekte med elden



Ikväll har vi varit på bio och sett Flickan som lekte med elden. Filmen är den andra i Millennium-serien som bygger på böcker skrivna av Stieg Larsson. Den första filmen var Män som hatar kvinnor och den tredje heter Luftslottet som sprängdes. Den sistnämnda kommer att ha biopremiär redan i slutet av november.

Precis som Män som hatar kvinnor är Flickan som lekte med elden en både spännande och välgjord thriller. I filmen blir Lisbeth Salander (spelad av Noomi Rapace) oskyldigt anklagad för flera mord men får hjälp av journalisten Mikael Blomkvist (spelad av Michael Nyqvist) att hitta de rätta bovarna.

Jag tycker filmkaraktären Lisbeth Salander är oerhört cool. Trots att hon till sin person är liten och späd, är hon ändå fysiskt stark. Dessutom är hon smart och hård, en riktig antihjälte. Mindre smickrande är dock hennes brist på social kompetens, men det faktumet har väl sina skäl.

Jag gillar Flickan som lekte med elden och Män som hatar kvinnor därför att jag upplever filmkaraktärerna som riktiga människor av kött och blod (ok, med vissa undantag i slutscenen då). Detta till skillnad från karaktärerna i exempelvis amerikanska actionfilmer som ofta känns som plastfigurer. De båda filmerna innehåller också en hel del brutalt våld. Men det är ju våld som speglar en brutal verklighet, till skillnad mot det våld som finns i många andra filmer. Våld enbart för underhållningens skull.

Ser nu fram emot att se den tredje filmen i serien. Kan också tillägga att jag inte läst någon av Stieg Larssons böcker utan min bedömning grundas enbart av de filmer jag sett.

Jag har tidigare bloggat om Män som hatar kvinnor 


Aftonbladet:
Noomi Rapace nominerad till europeisk Oscar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Allt stannar när strömmen går

Idag hade vi ett strömavbrott på jobbet. En lastbil körde in i en bro mitt i stan och råkade trasa sönder ett gäng elkablar som gick under bron (om jag uppfattat Sundsvalls Tidnings artikel rätt). Resultatet blev att delar av Sundsvalls innerstad blev strömlös, bland annat byggnaden där jag jobbar.

Vid en sådan här händelse kan man fundera på hur beroende vi är av elektricitet. I princip allt stannar när elektriciteten försvinner, nästa oavsett vart man befinner sig. Allt från fabriker och trafikljus, till kylskåp och kassaapparater lägger av och vi kan varken producera eller bedriva handel.

Och så naturligtvis alla datorer. På vårt jobb sitter alla vid var sin dator och när elektriciteten försvinner kan plötsligt ingen längre arbeta. I en sådan situation kanske man vill passa på att ta en kopp kaffe men inte ens det går att göra. Kaffeautomaten drivs ju av el så då återstår bara att sitta och stirra ut i tomma intet.

Själv satt jag hos min chef och hade det årliga utvecklingssamtalet när strömmen gick. Eftersom vi faktiskt talade med varandra IRL (nutida förkortning för In Real Life) på var sin sida om ett bord så kunde vi faktiskt fortsätta vårt samtal. Värre hade det alltså varit om vi kommunicerat via nätet, eller dylikt, då hade strömavbrottet satt stopp för vårt samtal.

Efter en halvtimme var i alla fall skadan på bron åtgärdad och elektriciteten kom tillbaka. Med ett rassel startade alla skrivare och kopiatorer och allt blev som vanligt igen på jobbet.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kan man äta glass på vintern?



Det är tisdag kväll och jag sitter på ett hotellrum i Åsele och avnjuter en glass, närmare bestämt en Cornetto jordgubb. Att jag befinner mig på ett hotell beror på att jag och min kollega är ute på en liten reportageresa och har under dagen bilat hela vägen från Sundsvall till Vilhelmina.

Tidigare under dagen, på väg mot Vilhelmina, stannade vi till hos ICA i Åsele för att köpa var sin glass (vi hade en timme tidigare ätit lunch i Junsele och var nu sugna på lite desert). ICA-handlaren såg dock lite förvånad ut när vi frågade efter glass och berättade att glassboxen, den var undanställd för säsongen. "Det är ingen efterfrågan på glass den här tiden på året", sa han och tittade på oss som om det var Borats pungmitella vi frågat efter.

"Nähä", tänkte vi och åkte vidare norrut.

Efter fullbordat uppdrag i Vilhelmina är vi nu tillbaka i Åsele och efter incheckning besökte vi omedelbart hotellrestaurangen för lite middagsmat. Efter en stunds TV-tittande på rummet kände jag åter dessertsuget och kunde nu till min glädje konstatera att här på hotellet finns minsann en glassbox. Därför sitter jag nu här på mitt rum och smaskar på en Cornettoglass, men undrar samtidigt om det verkligen är bara jag som längtar efter glass när det är vinter.

Är glass i strut, eller på pinne, endast godis på sommaren?

Gossen på bilden står på pass i receptionen på hotellet där vi bor.


RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter