Tänk att få heta Per-Anders von Koenigsegg



Christian von Koenigsegg.

Smaka på det namnet. Christian von Koenigsegg.

Det har varit mycket prat om Christian von Koenigsegg på sista tiden. Han la ju ett bud på hela Saabdivisionen men drog sig ur i sista stund. Det är lite svårt att gissa om han egentligen var intresserad av att köpa Saab, eller om det bara var ett sätt att få vara i rampljuset ett tag. Kanske var det hans plan redan från början att dra sig ur affären precis innan han skulle skriva på.

Men på nåt vis är jag fascinerad av Christian von Koenigsegg, och i synnerhet hans namn. Den senaste veckan har jag flera gånger kommit på mig själv med att gå omkring och säga hans namn tyst för mig själv. "Christian von Koenigsegg".

Hur kommer det sig egentligen att man heter von Koenigsegg i efternamn. Enligt Wikipedia tillhör han den bayerska ätten von Koenigsegg, precis som sin far, medan hans mamma kommer från Övertorneå. Christian von Koenigsegg har en fru också. Hon har det stilfulla namnet Halldóra von Koenigsegg.

Som en hyllning till Christian von Koenigsegg skulle jag här vilja exponera mig i en likadan frisyr som honom (bilden ovan). Egentligen skulle jag även vilja ha hans efternamn, men det får jag nog inte. Jag får väl hålla till godo med mitt eget. Det är ganska pampigt det också.


Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

Andra bullar på bloggen



Vad gör man när blogglusten sinar? Jo, man låter bli att blogga. I alla fall jag.

Den stora fördelen med att blogga är att man får skriva vad man vill, när man vill och hur man vill. Det finns inga krav på att man måste leverera, utan man får skriva endast för att det är roligt. Så känns bloggandet för mig.

Under de senaste dagarna har min blogglust dippat något, vilket beror på att jag varit trött och helt enkelt inte kommit på vad jag ska blogga om. Och när jag känner så då låter jag bli.

Men snart återkommer nog blogglusten igen och då börjar det åter rassla i tangentbordet.

Nu ska jag sätta mig och titta på elden i öppna spisen.

Bilden ovan: Så länge jag inte kommer på något vettigt att skriva om så kan ni titta på min sambos bullbak i långpannan, före och efter bullarnas besök i ungnen. Jag kan berätta att de var väldigt goda.

200 människolik på världsturne, kanske jag en av dem?



I ett tidigare inlägg berättade jag att jag 2001 tillbringade en vecka på språkkurs i Berlin. Förutom svettiga tyskalektioner (grammatiken är ju ohygglig) och utställningar om muren så besökte jag även en väldigt spektakulär utställning kallad Körperwelten (på svenska: Kroppsvärlden).

Utställningen bestod av ca 200 människolik som konserverats med ett speciellt plastmaterial. Vissa lik var med stor precision uppskurna i skivor på längden, och andra uppskurna på tvären (som om de gått genom en bandsåg). Många objekt var också skinnflådda så man noga kunde studera muskulatur och inre organ.

Utställningen ägde rum i en nedlagd järnvägsstation där de flesta av liken var placerade i olika "levande" situationer, typ spelande schack eller dansade.

I morse (klockan tio) när jag vaknade gick jag som vanligt på toa, men på väg förbi hallspegeln råkade jag slänga en blick på min nakna kropp och kom då plötsligt att tänka på den bisarra utställningen i Tyskland 2001. Tillbaka i sängen (på lördagar och söndagar sover vi jättelänge på mornarna) väckte jag sambon med frågan:

"Vad säger du om att jag donerar min kropp till Körperwelten? Du vet den där likutställningen jag berättat om att jag besökte i Tyskland." 

Sambon svarade yrvaket: "Va...? Nä, det tycker jag inte."

"Jamen", sa jag, "då skulle du kunna åka dit med barnbarnen och liksom hälsa på mig, trots att jag är död".

"Du är inte klok, fortsätt och sov", sa sambon och somnade om.

Det är nämligen så att Körperwelten visas fortfarande, inte bara i Tyskland utan är på ständig turné världen runt. I april 2008 hade faktiskt 25 miljoner människor sett utställningen, och under 2010 kommer utställningen att visas både i USA och Singapore. 

Mannen bakom Körperwelten är patolog och heter Günther von Hagens. Objekten i utställningen byts ut med jämna mellanrum och man skulle nästan kunna säga att liken står i kö för att få vara med. Det är massor av människor som donerat sina kroppar till utställningen, och när de så småningom dör hamnar de hos Günther och hans skalpell.

Vad jag förstått har inte Körperwelten något sorts pedagogiskt utbildningssyfte utan för Günther von Hagens handlar det om en konstutställning. De 200 liken i utställningen är alltså att betrakta som konstobjekt.

Vanvördigt? Äckligt? Oetiskt? Själv har jag väl inte riktigt bestämt mig vad jag ska tycka, men när jag gick omkring där bland de stirrande liken 2001 kändes det inte så motbjudande som jag trodde innan att det skulle vara. Men visst är utställningen bisarr, det måsta jag säga.

Jag har i alla fall bestämt mig för att inte donera min kropp till Körperwelten. Det känns viktigare att ha så roligt som möjlig med den medan jag är vid liv, vilket jag hoppas blir länge till.

Bilden ovan: Günther von Hagens (i hatt) med ett av sina utställningsobjekt i Körperwelten.

Läs mer:
Körperwelten, officiell hemsida 
Körperwelten på engelska: Body Worlds
Körperwelten, Wikipedia på tyska:
Body Worlds, Wikipedia på engelska



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Fredagsmys

Det är fredag kväll och jag sitter vid datorn. Känner att jag vill dela med mig av mitt liv till mänskligheten men finner inte orden. Det enda jag har är ett antal nyckelord som jag inte kommer på hur jag ska (eller rättare sagt, inte orkar) klä i meningar:

Fredag, pizza, öl, sambon, tunnbröd, hörnsoffan, tupplur, öppen spis, brynja, jpg, dator, mandaringlögg, jättetrött, lördag, släpvagn, innebandy.

Det får räcka så. Resten får ni fundera ut själva. 


Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

Sommarvärme skönare än novemberrusk



Utanför fönstret råder novemberrusk med dimma och regn. Men här inne vid datorn råder solsken och värme. Bilderna från vår Barcelonaresa tidigare i höst värmer och jag längtar tillbaka till kvällarna då vi satt utomhus och åt middag. Fastän klockan var halv elva på kvällen visade temperaturen 23 grader och man kunde sitta i kortbyxor vid stans uteserveringar.

Men då var det september och nu är det november. Verkligheten känns väldigt närvarande och nånstans där bortom advent ligger julen i startgroparna, beredd att gå till skoningslös attack. Men än så länge skjuter jag julhetsen framför mig och drömmer mig i stället bort till Medelhavets vågor.

Bilden ovan: Nybadad och glad i Barcelona.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Aftonbladet:
"Mörkret är lika farligt som rökning"
När är det okej att börja pynta?
”Vad hjälper mot vintertröttheten?”