JR Ewing gjorde mig förbannad

Larry Hagman, skådespelaren bakom karaktären JR Ewing i TV-serien Dallas, är död. Det är bara att beklaga att en medmänniska lämnat jordelivet och mina tankar går till hans närmaste.
 
Under 1980-talet var Dallas en av världen mest populära TV-såpor och mina tankar går också till alla de medmänniskor som envisades med att följa serien. Jag undrar varför den egentligen var så populär.
 
Själv ville jag inte se Dallas därför att JR Ewing bara gjorde mig förbannad. Läs här varför.
 
 
Aftonbladet:
 
DN:
 
SVD:
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Dallas, JR Ewing, Larry Hagman

Terapi vid strykbrädan

Det är söndagskväll och jag står i vårt strykrum och stryker skjortor. Jag gillar att stryka kläder. Det är avslappnande och jag brukar passa på att stryka några skjortor när jag ibland känner mig spänd och ångestfylld. Det har till och med hänt att jag vaknat mitt i natten och känt att både kroppen och hjärnan varit i uppror, men efter att jag klivit upp och strukit två skjortor har jag kunnat lägga mig igen för att åter sova gott.
 
Någon kanske undrar varför jag ibland känner mig spänd, ångestfylld och smått hysterisk. Det undrar jag också. Men det handlar naturligtvis om att stressfaktorerna i livet emellanåt brötar ihop sig, vilket gör att spänningsnivån i kroppen ökar. Det är då det gäller att försöka hitta metoder att slappna av så att man kan må bra igen.
 
Själv brukar jag djupandas med magen, ta en promenad eller bara sitta en stund och titta ut genom fönstret.
 
Eller helt enkelt bara stryka en skjorta.
 
Aftonbladet:
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om strykjärn, kläder, hushållsarbete, utmattningsdepression, panik, ångest

Christer Sjögren värre än en rotfyllning?

Julen närmar sig hitåt. Och med den Christer Sjögren.
 
Det är en lördag i november och vi sitter vid frukostbordet och läser var sin del av Sundsvalls Tidning. Sambon läser högt ur en annons om en kommande julkonsert med Christer Sjögren och Lotta Engberg: "Succéparet från Melodifestivalen bjuder på musikalisk värme i årets julkonsert".
 
Jag känner ett sting av obehag.
 
Undrar egentligen vad som skulle vara värst. Att behöva genomlida en julkonsert med Christer Sjögren eller genomgå en rotfyllning. Antagligen det förstnämnda. En rotfyllning gör säkert mera ont men är å andra sidan över på kortare tid. En julkonsert med Christer Sjögren tar antagligen flera timmar. 
 
Jag har med andra ord väldigt svårt för julsånger som framförs i dansbandsversioner. Känslan jag får i kroppen är densamma som om trögt flytande sirap skulle rinna över mitt hår och ner i öronen. Blä...
 
Idag läser jag i Aftonbladet att det är "Storkris för julshowerna" och att konkurrensen är hård mellan olika arrangörer av julkonserter. På vissa håll reas biljetterna ut och vissa turnéer har till och med fått ställas in. Emellertid säljer biljetterna till Christer Sjögren väldigt bra.
 
Kanske är trots allt en rotfyllning värre än Christer Sjögren.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om julkonsert, julshow, christer sjögren, Lotta Engberg, jul, julmusik, trivselterror

Fototriss: Linjer

Temat hos Fototriss denna vecka är Linjer. Med kameran i högsta hugg gav jag mig idag ut på jakt och hittade faktiskt några schysta (stavas det så? Jag har för mig det egentligen stavas justa) linjer. Ovan strängarna på elbasen som bildar coola linjer.
 
Förra helgen var jag på besök i Stockholm. På en trappa nånstans i city satt en duva och trappstegen bakom henne (eller är det en han-duva?) bildar ett gäng linjer.
 
Linjer. Vad är det egentligen? Har det bara betydelsen raka och böjda streckformationer eller finns det även en djupare innebörd? Jag tänker att det finns ju även busslinjer, exempelvis linje 609 mellan Sundsvall och Timrå (eller vart nu den där linjer i slutänden tar vägen). Tavlan på bilden ovan har jag tagit på Skogsvägen i Timrå. Man kan också konstatera att textraderna med destinationerna bildar linjer.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, linjer, Timrå, Sundsvall, duva, elbas

SD-politikern som ertappades med SD-åsikter

En av personerna i Sverigedemokraternas partitopp, Erik Almqvist, ertappas på film med att kasta ur sig rasistiska och sexistiska uttalanden. När filmen når offentlighetens ljus tvingas han bort från sina politiska uppdrag av SDs partiordförande Jimmie Åkesson.
 
Att ett toppnamn i ett svenskt riksdagsparti beter sig på ett sådan sätt är naturligtvis skandalöst och oacceptabelt. Självklart är det helt riktigt att han lämnar politiken.
 
Trots att Jimmie Åkesson tidigare i höst deklarerat nolltolerans mot rasism och extremism har SD svårt att dölja partiets rätta ansikte. Erik Almqvists uppträdande på filmen är bara ytterligare ett bevis på att rasistiska värderingar tillhör grundbulten i Sverigedemokraternas ideologi.
 
Nyligen fick SD nya rekordsiffror i en opinionsundersökning, jag tror det var någonstans vid 11 procent. Frågan är om ovanstående historia kommer att innebära en kris för SD. Kommer de personer som i opinionsundersökningarna sagt sig sympatisera med SD nu att bli besvikna på att ett av partiets toppnamn visar sig ligga inne med osympatiska värderingar?
 
Knappast. Risken finns att SD istället får nya toppnoteringar i opinionsundersökningarna eftersom det är just de rasistiska värderingarna som många väljare verkar vara attraherade av. Tyvärr. Därför är det viktigare än någonsin att de övriga partierna, inte minst socialdemokraterna, verkligen tar debatten om ideologi, värderingar och solidaritet.
 
Och det är bråttom - det är bara drygt två år kvar till valet.
 
Uppdaterad 15 november: I ovanstående nämnda film syns även fler SD-politiker när de ger sig på olika personer både fysiskt och verbalt. Dessutom plockar de upp var sitt järnrör som de fiftar hotfullt med. Vilka oerhörda pajaser! Detta har idag fått till följd att ytterligare en person ur DSs partistyrelse, Kent Ekeroth, lämnar sina politiska uppdrag. 
 
Bloggat:
 
Expressen:
 
Aftonbladet:
 
SVD:
 
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, politik, SD, Jimmie Åkesson, Erik Almqvist