Nu kan jag äntligen andas ut



Nu har jag skickat in årets deklaration. Det var en ganska enkel procedur. Jag kopplade bara in min kortläsare i datorn, som jag fått från min bank, och efter några knapptryck var det klart. Tack vare Internet blir livet så enkelt.

Annat var det för ett par år sedan då jag nästan fick panik när jag skulle deklarera. Då bloggade jag om det. Läs det här.

Bilden ovan: Så här ser min kortläsare ut som jag skickade iväg min deklaration med. Fast egentligen vill jag kalla den för dosan.


Läs även andra bloggares åsikter om

Varför fick jag egentligen mitt namn?



För typ 53 år sedan döptes jag till Per-Anders. Frågan är varför.

Det namn man fått speglar ofta föräldrarnas ideologiska och sociala status. Med barnets namn vill föräldrarna visa vilka de är, men också vilken framtid de har tänkt att barnet ska få (vilket vi idag kan läsa om på Aftonbladet.se).

Själv undrar jag varför mina föräldrar gav mig namnet Per-Anders. Anledningen var nog inte mer dramatisk än att jag fick det i arv eftersom min pappa hette Per och min morfar hette Anders. Båda namnen var dessutom populära då jag föddes (1958).

Men fanns det ytterligare någon anledning till deras namnval? Försökte mina föräldrar säga något genom att ge mig det namn jag fick? 

Enligt Aftonbladets artikel (som grundar sig på en studie gjord av en doktorand vid Uppsala universitet) funderar många föräldrar på hur deras barns namn ska uppfattas i framtiden. Ska det bli ett "artistnamn" som passar för en internationell karriär eller blir det bara ett namn i mängden.

Enligt Wikipedia är både Per och Anders gamla nordiska namn som betyder hövding och klippa, respektive man och människa. Är det där vi hittar svaret? Hade min mamma och pappa visionen att jag en dag skulle bli en manlig ledare som likt en klippa stod stadig bland människorna?

Frågor, frågor. Alla dessa frågor. Jag tror jag lutar mig tillbaka en stund för att sjunka in lite djupare i mina existentiella funderingar.

Bilden ovan: En sjuårig Per-Anders går i första klass i Kyrkskolan, strax utanför Matfors. En framtida ledare eller bara en enkel bloggare? 


Aftonbladet
Du är vad du heter

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Dags för en ny arbetsvecka



Det är annandag påsk och klockan är snart halv tolv på kvällen. Jag har just insett att påskhelgen nu är slut och att en arbetsdag väntar i morgon. Min mentala status måste alltså ställas om från viloläge till fokus på arbetet. Under veckan väntar ett antal reportage- och fotograferingsuppdrag på diverse olika arbetsplatser inom företaget där jag jobbar. Bilden ovan är från förra veckan och visar undertecknad i full fart med kameran.


Läs även andra bloggares åsikter om

Fanns det digitalsiffror på 1950-talet?



Härom kvällen hamnade jag framför TVn och filmen "Indiana Jones och Kristalldödskallens rike". Filmens handling utspelade sig 1957 och i en scen visades ett räkneverk med digitala siffror. Jag hade egentligen inte tänkt se på TVn den kvällen men blev ändå sittande en stund i soffan och funderade. Fanns det verkligen digitalsiffror på den tiden?

För övrigt har påskhelgen hittills varit riktigt behaglig med solsken, sommarvärme och grillning på altanen. Och så har jag fyllt år. Nu har jag endast sju år kvar till 60-årsdagen. Tanken svindlar.

Under helgen har jag också varit ner på knä. Det var när jag fotade en tussilago. Jag hade makroläget inställt på kameran och lyckades komma riktigt nära (se bilden ovan). Den bilden får representera både solen och påsken som båda har den gula färgen gemensamt.

Nu är det inte så långt kvar till jul.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Nu drar jag till Blåkulla



När det är påsk snackas det mycket om påskkärringar. Däremot hör man aldrig talas om påskgubbar. Finns det såna överhuvud taget? Möjligen är jag den första påskgubben som nu ger mig av till Blåkulla. Med mig har jag erforderlig utrustning; en kvast, en kaffepanna och en svart katt. Katten smet dock, men kvasten fungerar som fortskaffningsmedel och kaffepannan vet jag inte riktigt syftet med. Kanske nåt att ha påsköl i.

Nytt för i år bland Blåkulla-accessoarerna är en iPhone, och den är naturligtvis också med. Hoppas bara det finns trådlöst nätverk där i Blåkulla.

Mer finns inte att säga just nu, utan bara: Ready to take off: nu drar jag till Blåkulla. Glad Påsk!


Aftonbladet:
Påsk i överflödets och självgodhetens land

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En hedersstund med Spotify vid strykbrädan



Jag står vid strykbrädan och stryker några av mina nytvättade skjortor. Rummet jag står i utgjorde tidigare hemvist åt ett av våra barn, ett barn som numera är vuxet och bor i en egen lägenhet. Kvar i rummet är, förutom en hög kläder och en skateboard, även en stereoanläggning. I den har jag pluggat in min iPhone för att lyssna på Spotify.

Att samtidigt lyssna på musik tycker jag är ett suveränt sätt att optimera stykupplevelsen. Rent praktiskt så underlättas det av att jag kan lyssna på musik via Spotify i mobilen.

För några dagar sedan meddelade företaget Spotify att man tänker införa begränsningar i gratisvarianten av tjänsten. Om man har gratisvarianten av Spotify kommer man att endast kunna lyssna 10 timmar varje månad och endast fem gånger på samma låt. Själv har jag redan betalvarianten av Spotify, just för att kunna lyssna via mobilen, och berörs därmed inte av förändringarna.

Många har blivit upprörda av att Spotify stryper möjligheterna i sin gratistjänst, men egentligen är väl förändringen ganska förväntad. Många aktörer på nätet agerar ju som knarklangare; först erbjuder man en attraktiv gratistjänst, och när den blivit populär (skapat ett beroende) då börjar den kosta pengar. Spotify är ju trots allt ett kommersiellt företag vars enda syfte är att tjäna pengar, inte tillhandahålla public service.


Aftonbladet:
Spotify stryper gratistjänsten

Bloggat:
Techper
Röda Malmö

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

A-lagarna ett säkert vårtecken



Tussilago, islossning och pollenallergi. Tre tecken som brukar tyda på att det är vår. Men ytterligare ett vårtecken är när A-lagarna tinar fram. Häromdagen såg jag ett gäng i parken utanför vårt jobb.

De missbrukande och vindpinade figurerna i det vi kallar A-laget är gissningsvis människor med tragiska levnadsöden i bagaget. Ingen väljer väl att frivilligt försätta sig i en tillvaro som utslagen. Men få tycker att de är ett trevligt inslag i stadsbilden, och de brukar inte vara speciellt populära när de varje sommar upprättar sitt basläger på gräsmattan utanför vårt jobb.

När de kissar i buskarna utanför vårt kontorshus så rynkar vi på näsan, och när de sitter på gräsmattan intill ån så tar vi omvägar. Men när jag häromdagen såg det skrålande och öldrickande gänget som samlats vid en parkbänk så blev jag glad. Då kände jag att det var vår.

Men jag undrar vart de håller hus på vintern. Går de i ide någonstans?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sverigedemokraterna gratulerar Sannfinländarna

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson gratulerar Sannfinländarna till ett bra valresultet. Lustigt, eftersom Sannfinländarna har svenskfientlighet som en del i sitt valprogram.

Men vilket land är egentligen det bästa? Är det... läs vidare



Aftonbladet:
SKRÄLLEN I FINLAND
Finland har vänt sig inåt

Om Sannfinländarna, SD och vilka som egentligen är bäst



Jag sitter och funderar på vilka som egentligen är det bästa folket. Är det finländarna eller är det vi svenskar?

I Sverige har vi Sverigedemokraterna som vill värna om den "svenska nationella identiteten och sammanhållningen i landet" och menar att "invandringen fört med sig sociala problem i form av utanförskap, gruppmotsättningar och kriminalitet" (citaten kommer från Sverigedemokraternas hemsida). 

I Finland finns Sannfinländarna som nu blivit ett av landets största partier, ett parti som (bland annat) gick till val på att slopa svenskundervisningen i skolan. Så olika är det alltså. I Sverige anser SD att det är vi svenskar som är de förträffliga, men i Finland blir vi av Sannfinländarna degraderade till B-klass.

Vilka är då egentligen bäst? Sverige eller Finland? Ska vi låta frågan en gång för alla avgöras i en ishockeylandskamp, eller kan vi försöka hjälpas åt att betrakta oss båda som de broderfolk vi faktiskt är? Både Sverigedemokraterna och Sannfinländarna bygger sina respektive partiprogram på storskaligt bytänk och navelskåderi. Själv tycker jag det vore trevligare med en ökad förståelse mellan världens folk, oavsett om vi kommer från Sverige, Finland eller något annat land på jorden.


Aftonbladet:
”Avskaffa svenskan”
”Vi är valets stora segrare”

Svenska YLE:
Sannfinländsk show stoppades på Viking Gabriella.

DN:
Sannfinländarna finländska valets raket

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

I stället för Fototriss 2: Hjärna



Som jag konstaterade i mitt förra inlägg så är det inte någon Fototriss den här veckan. Däremot anordnar bloggen Konst eller konstigt en spontan fotoutmaning där det gäller att visa en bild på något som liknar en hjärna. Eftersom min egen hjärna ibland känns som om den vore en gråsten så var mitt bildmotiv enkelt. I vår blomrabatt utanför huset har vi ett flertal gråstenar som dekorationer, och en av dessa fick bli mitt hjärnmotiv.

Jag tror jag ska spara den där stenen. Den kan vara bra att ha som protes nån gång.

För övrigt kan jag berätta att jag inte kunde hålla mig från att publicera ett bidrag till Fototriss, trots att den fotoutmaningen gör uppehåll den här veckan. Jag kände att jag bara ville... Se det bidraget här.

I stället för Fototriss: Triss i foto


Den här veckan blir det ingen Fototriss. Helena som står bakom Fototriss-bloggen har fött barn och har därför temporärt ställt in sin fotoutmaning. Det hindrar dock inte mig från att lämna ett bidrag, trots att det inte finns något tema. Ovanstående bild har jag tagit på en katt jag träffade för ett tag sedan.


Vid varje Fototrissutmaning tar jag fler än tre bilder och väljer sedan ut de som jag tycker funkar bäst. Ovanstående bild är en som jag sorterade bort från temat Se upp!


Bilderna ovan är en mix av ytterligare en bortsorterad bild från Se upp-temat. Bilden på vägskylten har blivit förökad via några appar i min iPhone.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Idag firar vi Record Store Day



Det fanns en tid då jag betraktade varje skivaffär som en helig kultplats. Detta var en tid då musik var lika nödvändigt för mig som syre, och då jag köpte LP-skivor och CD-skivor nästan lika ofta som jag handlade mat. Att lyssna på musik gav mig livsenergi.

Jag älskar fortfarande att lyssna på musik men nuförtiden köper jag aldrig några CD-skivor. Istället är det med datorns hjälp jag får mina musikupplevelser, och den magiska känslan av att bläddra bland skivor har för länge sedan bleknat.

Men idag är dagen då minnena väcks till liv. Idag är det nämligen Record Store Day. Det är en årlig och internationell högtidsdag där skivbutiker över hela världen (även i Sverige) "sätter fokus på den unika bredd och det djup, i både kunskap och sortiment, som finns hos alla entusiastiska skivhandlare runt om i landet. Och att fira kärleken till musiken."

Vilka är då guldkornen bland mina cirka 1000 CD- och LP-skivor (okej, jag vet att det finns många skivnördar som har betydligt fler skivor än så, men jag är ganska mallig ändå)? Jo, eftersom jag är barn av min tid så snackar vi Frank Zappa, Beatles, Pink Floyd, Yes m fl. Det är kvalitetsmusik, det!

Alla skivor jag köpte katalogiserade jag noggrant med löpnummer, inköpsdatum och ett personligt omdöme. Ett starkt minne från min skivnördperiod var när jag under flera år, med ljus och lykta, sökte efter LPn In the Court of the Crimson King med gruppen King Crimson. Jag letade i alla skivkataloger jag kom över, och i alla små skumma skivbutiker jag hittade (det fanns många sådana i bland annat Stockholm på den tiden), men ingenstans fanns skivan (vi ska komma ihåg att det fanns inget Internet på den tiden).

När jag efter flera års letande nästan hade gett upp, så hittade jag faktisk LPn till slut - på Åhléns i Karlstad, av alla ställen! Detta är ett av flera magiska skivminnen som nu väckts till liv i och med Record Store Day.

Bilden ovan: Jag har en nära relation med mina gamla skivor.


Record Store Day:
Engelsk sajt
Svensk sajt

Aftonbladet:
VINYLA VÅGEN

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

På rätt väg med stegräknaren



Imorn, fredag, är det femte dagen på vår stegtävling och hittills har jag gått ca 30 000 steg. Det låter kanske som väldigt många steg men egentligen är det inte tillräckligt. Minst 10 000 steg per dag är mitt eget personliga mål. För att få så många steg som möjligt registrerade i min stegräknare brukar jag hänga på mig den så fort jag duschat och klätt på mig på mornarna. Och med diverse morgonbestyr så hinner jag faktiskt gå ca 300 steg innan jag åker till jobbet.

Men det gäller också att gå så mycket som möjligt på jobbet, och att låta bli att ta hissen mellan våningarna. Dessutom är det nödvändigt att ta en rejäl promenad varje kväll efter jobbet. Ikväll tog jag mig i kragen och gick en 5000-stegspromenad.

Men trots att jag hittills inte gått så många steg som jag tänkt så är jag nöjd. Under den senaste veckan har jag gått ner ett par kilo i vikt, och det känns bra. Det känns som om jag är på rätt väg.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Snart är det påsk



Ute skiner vårsolen och på vår gård smälter snön för fullt. För bara ett par veckor sedan var gräsmattan täckt av ett metertjockt snölager men idag återstår endast några smutsiga, hårt frusna, snöfläckar. Jag hackar med en spade på den kompakta snön och njuter av tanken på att vintern snart är förbi.

Om dryg en vecka är det påsk. Det firar jag med en speciell påskheader längst upp på min blogg. Den trevliga kycklingen längst till höger hittade jag på nätet.

Bilden ovan har jag tagit med min Hipstamatic-app och visar ett lönnlöv som jag hittade i en av vinterns sista snöfläckar.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Stegtävling på jobbet - kanske går jag ner i vikt



I morse startade årets stegtävling på jobbet. Utrustade med varsin stegräknare ska vi promenera till Amsterdam. Kanske inte ända till Nederländernas huvudstad, men den som först promenerar lika många steg som det tar att gå till Amsterdam vinner ett pris.

I skrivande stund (kl 23,30) har jag sedan i morse gått nästan 10 000 steg. Det tycker jag är hyfsat bra. Om jag lyckas hålla den nivån på mitt dagliga promenerande så blir jag nöjd. Kanske jag till och med kommer att gå ner i vikt.

För ganska precis ett år sedan bestämde jag mig för att banta. Det har väl gått sådär. Under det här året har jag gått ner som mest tre kilo, men idag är jag uppe i nästan samma vikt som när jag började.

Att min bantning inte blivit mer framgångsrikt beror inte på något annat än mig själv. Periodvis har jag varit riktigt fokuserad på att motionera och att äta rätt kost, men mitt fokus brukar bara hålla fram till det blir fredag. Då tar fredagsmysets lockelser överhanden. 

Ett effektiv metod att gå ner i vikt är att ha ångest. I slutet av januari hade jag under några dagar en rejäl ångest och då rasade kilona. Min vikt minskade med tre kilo på två dagar. Men trots allt är jag inte säker på att ångest är en bantningsmetod att rekommendera.

Då är det trevligare med en stegtävling på jobbet.

Som vanligt kan du följa min kamp mot kilona här till höger på sidan. Det ska bli intressant att se om jag lyckas ta mig under 90-kilosstrecket under innevarande år.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Fototriss: stilleben


Temat i veckans omgång av fotoutmaningen Fototriss är stilleben. Enligt Wikipedia är stilleben "en motivkategori inom måleri och fotografi, som bara innehåller föremål. Ofta gäller det sådant som hör till hemmet".

Mina tre bidrag är således bilder på saker från vår bostad presenterade i bukettform. Överst en traditionell bukett tullpaner.


Vad mer i hemmet kan man arrangera i bukettform? En fin bukett varmkorv i en plåttillbringare, kanske?


Eller varför inte en bukett blandade kablar i en pennburk, stående på en skinnfäll?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bloggåtervinning: Besöket hos tandis

Jag hävdar bestämt att blogginlägg är återvinningsbara. Så därför vill jag nu delge mänskligheten ett inlägg jag gjorde för drygt ett år sedan. Läs om när jag var hos tandläkaren och min diskussion med henne.

Jag kom att tänka på detta när jag skrev gårdagens inlägg om godis.

Klicka här.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Skönt att få skämmas lite ibland



Härom veckan beställde jag en fotolampa från Cyberphoto. När försändelsen efter en dag dök upp med posten innehöll paketet inte bara fotolampan utan även en förpackning Twix. Spontant tänkte jag: "yes, vad gott!"

Men just som jag skulle slita bort omslaget och ta en tugga såg jag en liten märkning i ena hörnet: kcal 143. Insikten om hur många kalorier godisen innehöll gjorde att jag omedelbart bestämde mig för att avstå. Och jag blev också riktigt stolt över mig själv.

Jag uppskattar att den lilla påminnelsen om kalorimängden fanns där på godisförpackningen. Den fick mig att skämmas lite och därmed avstå från det onyttiga. 143 kalorier är ju lika många som man förbrukar under en kortare långpromenad och jag vill ju inte promenera i onödan.

Skamkänslor i preventivt syfte, typ.



Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , ,


Fototriss: seger/vinst


I veckans upplaga av fotoutmaningen Fototriss är det temat seger/vinst som gäller. Jag funderade länge på hur jag skulle tolka det, men oavsett vilken form av vinnare jag tänkte på så fanns det alltid en förlorare med i bilden. "Ska det verkligen vara så?", tänkte jag. "Måste en vinnare förutsätta en förlorare?"


Jag är ju inte speciellt intresserad av vare sig krig eller idrott, istället är jag mer intresserad av att bygga broar mellan människor. Och då kom jag på det: Kärlek. När det handlar om kärlek finns bara vinnare. Och det bästa av allt: Kärleken har inga gränser. Det spelar ingen roll vilka vi är, hur vi ser ut och vart vi kommer ifrån. Kärleken övervinner allt.


De tre ovanstående bilderna fotade jag för ett tag sedan hemma hos min sambos dotter och hennes pojkvän. Bilderna visar ett saltkar och ett pepparkar utformade som ett kramande par. Det är alltså i grunden samma foto men efter lite bildbehandlingshantering blev det tre olika kopior som fick bli min tolkning av temat. 

Låt alltid kärleken segra. Då blir vi alla vinnare.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Ladda ner lunchmaten med din iPhone



Nu har den kommit. Den mest revolutionerande iPhone-appen som hittills konstruerats. Med Magic iMeal i din iPhone kan du enkelt ladda ner mat direkt i mikrovågsugnen. Det enda du behöver göra är att ställa in en tom tallrik i mikron, välja maträtt på din app och sedan trycka på start. Inom några sekunder finns så en varm måltid på tallriken, klar att äta.

Själv tycker jag denna iPhone-app är en utmärkt lunch-lösning på jobbet. Vanligtvis brukar jag ha matlåda med mig på jobbet med appen Magic iMeal i min iPhone fixar jag lunchen på nolltid.

Hur fungerar det då? Jo, matportionerna packas och förvaras i Magic iMeals huvudlager i Örnsköldsvall och med hjälp av paranormal strålning förs maträtterna, via iPhone-appen, över till din mikrovågsugn.

Nu kan du även ladda ner Magic iMeal Pro med tio extra maträtter för endast sju kronor.


ST:
Hjälmtvång för alla fotgängare
Fotgängare kan dömas för gångfylla




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

ST:
April april din dumma sill

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter