Scener från ett broderskap

 
Det här inlägget har tagit ett drygt halvår att skriva.
 
I julas sändes serien Den fjärde mannen på SVT. Serien bygger på en bok av Leif GW Persson och handlingen kretsar kring ambassaddramat 1975 då terrorister ockuperade västtyska ambassaden i Stockholm.
 
I slutscenen sitter två män på en parkbänk och den ene berättar om en händelse från sin barndom. Berättelsen handlar om hur han hetsade sin bror att skjuta en fågel med ett luftgevär men brodern tvekade. När så brodern efter mycket tjat till slut gav vika och sköt en fågel fick denne en utskällning och blev bestraffad av fadern. Brodern som tjatade vägrade att erkänna någon skuld inför fadern och slapp bestraffning helt och hållet. 
 
Frågeställningen efter berättelsen var ungefär: är man samma människa som vuxen jämfört med när man var ung? Ska man som vuxen behöva ta ansvar för nåt som man gjorde som barn (med tanke på brodern som tjatade)? 
 
Själv har jag ingen bror utan får istället diskutera saken med mig själv. Jag försätter mig i ett temporärt tillstånd av multipla personligheter vilket resulterar i nedanstående diskussion (och ovanstående bild på mig själv). Helt klart är att jag inte håller med mig själv om mina åsikter.
 
P-A 1: "Jag påstår att de personliga dragen hänger med hela livet. Pojken som hetsade sin bror att skjuta fågeln, och sedan inte kunde stå för det - jag tror sannolikheten är stor att han skulle kunna göra liknande saker som vuxen."
 
P-A 2: "Nja, jag håller nog inte med. De flesta har väl nån gång handlat i ungdomligt oförstånd och gjort sådant de absolut inte skulle göra som vuxen. Man präglas väl också av den omgivning man vistas i och de normer som finns där."
 
P-A 1: "Visst, men det är inte så kul att tvingas leva ett helt liv anklagad för något man inte gjort sig skyldig till. Det finns dem som blivit massmördare för mindre."
 
P-A 2: "Fast det handlar också om att kunna förlåta. Ingen ska behöva känna sig dömd hela livet för något man gjorde som barn."
 
P-A 1: "Visst, men att kunna förlåta förutsätter faktiskt att den andra parten först ber om förlåtelse."
 
P-A 3: "Jag föreslår att vi tillsammans tittar på serien Morgans mission som börjar på måndag (5 oktober, SVT 1, kl 20,00). Serien handlar om skådespelaren Morgan Alling som startar en mission mot mobbing vid en högstadieskola i Ystad."
 
P-A 1: "Okej, det kan vi göra. Men jag skulle vilja tillägga att inte heller brodern som sköt är utan skuld. Det var ju trots allt han som dödade fågeln. Var och en måste kunna ta ansvar för sina egna handlingar."
 
P-A 2: "Jag gillar underrubriken på Morgans mission: det finns inga onda barn - bara onda mönster".
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om hämnd, mobbing, förlåtelse, ondska
 

Tiden går. Det är tisdag.


Det är tisdag. Jag fryser.
 
Jag känner att jag vill dela med mig av en liten dikt jag skrivit. 
 
Hösten,
sveper över oss. 
Regnet,
blöter ner oss. 
Tiden, 
kommer till oss.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om poesi, dikter, höst

Så vems är egentligen felet?

 
För ett par veckor sedan var 30 000 människor ute på gatorna i Helsingfors och demonstrerade mot den finska regeringens sparpaket. I sparpaketet ville regeringen bland annat sänka sjukersättningen, genomföra en allmän sänkning av lönerna med fem procent, samt ta bort semesterdagar för de offentliganställda. 
 
Skälet till den finska regeringens sparplaner var landets dåliga ekonomi. Frågan är då varför Finlands ekonomi inte är bra. 
 
Om det hade varit i Sverige hade många antagligen lagt skulden på invandrarna. Grejen är ju bara att i Finland tar man inte emot så många invandrare. Man brukar ju till och med skryta med att man endast tar emot ett fåtal flyktingar per år, långt många färre än Sverige. 
 
Så vilka ska man då skylla på. Svenskarna? Det svenskfientliga partiet Sannfinnländarna fick ju många röster i förra valet tack vara (eller på grund av) sin svenskfientlighet så det kanske är svenskarna i Finland som är de skyldiga i sammanhanget?
 
Eller..?
 
Det verkar vara viktigt att det alltid finns nån att hata och som vi kan skylla allt elände på. I Sverige är det många som skyller allt elände på muslimer, i Finland skyller man på svenskar.
 
I Nordamerika skyller man på indianer.
 
Härom dagen såg jag att jag kört över en skruv, som nu satt fast ett av däcken. Så länge skruven sitter där är allt frid och fröjd men skulle skruven lossna då blir det genast punktering. 
 
Så frågan är nu: vem ska jag skylla på?
 
Bilden tog jag härom dagen när jag var ute i skogen i ett jobbärende. Fotoobjektet är nån sorts mossa på marken.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om flyktingar, muslimer, svenskar, invandrare, rasism

Fotottriss: siffror

Siffror. Det är temat hos veckans Fototriss. Första bilden har jag tagit på äggklockan i köket som är utformad som en apelsin.
 
Dena andra bilden har jag tagit på värmereglaget i min bil.
 
Tredje bilden har jag tagit på en el- eller pumpstation (eller vad det kan vara) i närheten av där jag bor.
 
Bilderna har jag också lagt upp på Instagram.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om foto, fototriss, siffror

Att stå på huvudet och läsa annonser

 
Det här med företagsannonser i dagstidningar. Jag har märkt på sistone att vissa annonsörer väljer att ha sin annons upp och ner när den publiseras i tidningen. Antagligen för att de tror att läsaren ska bli nyfiken och vända på tidningen för att läsa annonsen. 
 
Men tänk om alla annonsörer skulle göra likadant. Då skulle ju ingen sticka ut. 
 
Då blev man ju tvungen att läsa hela tidningen upp och ner. 
 
Frågan är om det är fler eller färre som läser en annons när den är upp och ner. Vad tror du?
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om annonser, media, timrå, sundsvall

Så löser vi (en del av) flyktingkrisen

 
Vi ser det dagligen på TV. Enorma flyktingströmmar som är i rörelse genom Europa. Människor som flyr från krig, död och misär. Frågan är hur vi ska hjälpa dem på bästa sätt. 
 
Härom dagen läste jag om ett intressant förslag i sammanhanget. Det kom från den belgiske EU-parlamentarikern Philippe Lamberts (Gröna partiet) som förslog att flyktingarna kunde få flytta in i EU-byggnaden i Strasbourg - den står ju tom 300 dagar om året.
 
Det förhåller sig nämligen så att EU har flera säten. Förutom sekretariatet i Luxemburg sammanträder parlamentet både i belgiska Bryssel (300 dagar om året) och i franska Strasbourg (50 dagar). Dessa två städer har alltså var sin fullt utrustad parlamentsbyggnad. Beräkningar har visat att detta kostar unionsmedborgarna upp emot 200 euro per år (administration och extra transporter) vilket ju är ett helt makalöst slöseri, tycker jag.
 
Varför har då EU två parlamentsbyggnader i två olika städer? Det logiska vore ju bara en byggnad. Svaret är att Frankrike har en tjurig regering som envisas med att en av parlamentsbyggnaderna måste finnas i Frankrike och därför har det blivit på det viset. 
 

I parlamentsbyggnaden i Strasbourg finns 750 kontor, alla uppvärmda, alla med egen dusch, men som står tomma 300 dagar om året. Varför inte hålla samtliga möten i Bryssel så kan människor på flykt få bo i Strasbourg?

 

Bilden har jag lånat från Europaparlamentets hemsida och visar parlamentsbyggnaden i Strasbourg.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om eu, eouropa, flyktingkrisen, flyktingar, politik, samhälle, flyktingström

Fototriss: uppåt

Idag känns det inte speciellt uppåt, i alla fall inte för min del. Jag är jätteförkyld så denna lördag får bli en dag i stillhetens tecken. Men ett bidrag till Fototriss ska jag väl i alla fall få till, tycker jag. Första bilden tog jag på mig själv, med fotoriktningen uppåt, när jag är på väg att göra i ordning frukost.
 
Ute på gräsmattan hittade jag några blommor som jag inte vet vad det är för sort (de ser ut som en blandning av tussilago och maskrosor). Jag lade ner mobilen i gräset under blomman och fotade. Fick på det viset blomman på bild i uppåtperspektiv.
 
Sista bilden samma sak, fast i diskmaskinen. Den här gången lade jag kameran riktad uppåt, i botten på diskmaskinen, och lyste med en ficklampa från sidan mot disken.
 
Bilderna har jag också lagt upp på Instagram.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om fototriss, uppåt, foto

Trenden som är på väg tillbaka

 
Jag minns i min barndom, typ 1960- och 70-talen då man kunde se liftare efter vägarna. Många människor, särskilt ungdomar, liftade ofta på den tiden. Ett billigt också lättsamt sätt att resa.
 
Jag minns till och med en ung mamma i grannskapet som gick ut och ställde sig på vägen utanför sin bostad och tillsammans med sin lilla dotter liftade till vänner 50 mil söderut i Sverige. 
 
Men nån gång under senare delen av 1990-talet hände nåt. Liftarna försvann från vägarna. Jag vet att jag ibland undrat varför, men dragit slutsatsen att folk tagit sitt förnuft till fånga. Själv har jag aldrig nånsin (peppar peppar) liftat, varken på 1970-talet eller senare. Osäkerhetsfaktorn att sätta sig i en bil med vilt främmande människor tycker jag helt enkelt är för stor.
 
Men i år verkar nånting ha hänt. Liftarna är tillbaka på vägarna. Så många liftare jag sett efter vägarna denna sommar har jag inte sett på 20 år. Jag undrar varför. 
 
De flesta av årets liftare har varit yngre män och flera av dem har hållit upp en handtextad skylt med "UMEÅ" på. Hur ska man tolka det? Är det nån forskningsstudie som pågår i den västerbottniska universitetsstaden eller är det bara modiga studenter som vill resa ekonomiskt? Eller är det trenden som är på väg att vända?
 
Skulle du kunna tänka dig att stå efter vägen och lifta?
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om liftare

Fototriss: stillhet

 
Stillhet. En läge i livet som många av oss inte direkt känner överflöd av. Jobbet, fritiden - det mesta går i turbofart. Men ibland händer det att vi får lov att avsätta lite tid för stillhet - exempelvis för att gå på begravning. 
 
I förra veckan vara jag på begravning - igen. Det var andra gången i år och vid båda dessa var nyckelordet cancer.
 
Cancer verkar vara en sjukdom som ständigt lurar bakom hörnet. Jag skulle kunna räkna upp namnen på ett antal personer som under de senaste åren drabbats - både i min egen omgivning och i kändisvärldens mediabevakning.
 
Personen som begravdes i förra veckan kände jag knappt, däremot var hon en nära vännina till min sambo.
 
Men som vid alla begravningar påminns man om livets skörhet och när jag satt där i kyrkbänken kom många tankar. Jag berördes djupt av de anhörigas sorg och förtvivlan över att ha mist en av sina närmaste, men också hur de stöttade varandra i den svåra stund de befann sig i. 
 
Tankarna kom osökt till de gigantiska flyktingströmmarna som just nu äger rum i Europa. Jag tänkte på hur det kan vara möjligt att en regering bombar, lemlästar och mördar sin egen befolkning - på det sätt Assad-regimen i Syrien gör. På samma sätt undrar jag hur bödlarna i IS är skapta som mördar medmänniskor på ett sätt som liknar löpande-bandprincipen.
 
För dessa mördare verkar inte ett människoliv inte vara mycket värt.
 
På TV ser jag glimtar från den helvetiska situationen i Syrien och tänker att det är väl självklart att folk flyr därifrån. Jag förstår verkligen inte hur Syriens president Bashar al-Assad kan stå och se på när halva hans befolkning flyr från sitt hemland, bortjagad av landets egen armé. Hur kan hatet vara en så starkare drivkraft än att bry sig?
 
Så till mina tre bidrag till veckans Fototriss: Bilden ovan tog jag idag i Paradislunden, en liten park alldeles intill Timrå kyrka. Paradislunden är designad både som en utomhusvariant av ett kyrkorum men också som plats för en spontan stund i stillhet.
 
För mig är eld ett bra hjälpmedel att känna stillhet. Det kan vara en eld i öppenspisen eller kanske ett levande ljus som på bilden.
 
En utmärkt plats för stillhet är vår hörnsoffa i vardagsrummet. Där kopplar jag gärna av en stund, vilket inte sällan medför en liten tupplur. 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om timrå, paradislunden, cancer, stillhet, eftertanke, syrien, flyktingar, jagdelar

Att ha sju dvärgar boende i trädgården

 
Trädgårdsdekorationer all in. 
 
När sambon och jag var i Kroatien tidigare i sommar promenerade vi vid ett tillfälle förbi en villatomt där husägaren tagit begreppet trädgårdsdekorationer till en ny nivå. På den lilla steninhängda gräsplätten fanns förutom blommor och ett träd även en liten damm, olika sorters belysning, ett dekorationsrådjur samt sist men inte minst: Snövit och samtliga sju dvärgar. 
 
Ett kul initiativ även om jag kan tycka att det var lite väl maxat. Självklart stannade jag till och tog en bild.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om kroatien, trädgårdsdekorationer, trädgårdstomtar, trädgårdstomte, resor

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter