Funktionen jag saknar i min bil

 
Jag ser TV-reklamen om Toyotas nya bilmodell som bromsar av sig själv om den kommer för nära framförvarande bil. Jag tror även Volvo har en liknande funktion i sina nyare modeller.
 
Moderna bilar har också en funktion som gör att de fickparkerar automatiskt utan att man behöver röra ratten. Dessutom finns funktioner där man kan öppna bakluckan, och till och med starta bilen, med fjärrkontrollen.
 
Nu väntar jag bara på att någon biltillverkare introducerar en funktion som gör att man med fjärrkontrollen kan köra bilen kortare sträckor - trots att man inte sitter i den. Det var just den funktionen jag önskade mig tidigare idag när sambon och jag var i Birsta och handlade. När vi handlat färdigt och gick ut ur köpcentrat spöregnade det. Då hade det varit jättetrevligt om det funnits en knapp på fjärrkontrollen som gjort att bilen backat ut från parkeringsfickan och kört fram till oss vid varuhusentrén.
 
Fast nu finns det ju ingen sån funktion på min bil och vi tvingades bli blöta på väg till bilen. 
 
Den tekniska utvecklingen går för sakta. 
 
Blogg100/89
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om forskning, utveckling, blogg100

Fototriss: kyrkligt

Veckans tema hos Fototriss är Kyrkligt. Den här gången kommer mina bilder genomgående från arkivet. Den första bilden visar Nidarosdomen i Trondheim. 
 
Min andra bild tog jag för ett par år sedan i Timrå kyrka under en manifestation mot rasism.
 
Den tredje bilden får bli en vinterbild som jag tog i Røros för ett par år sedan under invigningen av Røros marknad.
 
Blogg 100/88
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, fototriss

Godnatt

Många av mina bästa blogginlägg har jag skrivit precis när jag lagt mig för att sova. Det är betydligt mer än en gång det inträffat att just när jag lagt mig i sängen slår inspirationen till. Plötsligt bara finns ett färdigformulerat inlägg klart i hjärnan - det enda jag behöver göra är att skriva ner det. 

Det här ett exempel på ett sådant inlägg när orden faller på plats, egentligen utan  att jag behöver tänka (jag ligger alltså just nu i sängen och skriver i mobilen).

Vad beror det då på att det just är under sen kvällstid man bloggar som bäst? Antagligen för att man under den tidpunkten är avslappnad och inte känner press att man måste prestera. 

Allt man vill är att sova - vilket jag ska göra nu. Godnatt!



Blogg100 på upploppet

Blogg100 går in på upploppet. Det här är mitt inlägg nummer 86. Alltså bara 14 inlägg kvar till målgång. 
 
Hittills har det gått hyfsat bra, med undantag av de senaste dagarna då jag har falerat och missat några postningar. 
 
Jag tycker trots allt att jag hittills gjort ett bra jobb. 
 
Rock on!
 
Blogg100/86

Poesin ligger latent

Ibland händer det att jag brister jag ut i poesi. Det händer inte så ofta, men när det händer så händer det ganska plötsligt. För det mesta är jag inte förberedd utan helt plötsligt finns den bara där - dikten. Då gäller det att jag har någon form av anteckningsmöjligheter i närheten, typ ett anteckningsblock eller mobilen (oftast blir det mobilen för den har jag i princip alltid i närheten).
 
Just nu är inte ett sådant tillfälle. Poesicentrat i min hjärna är för tillfället inaktivt och produktionen av dikter ligger för tillfället nere. Istället vill jag hänvisa till min poesilänk här på bloggen. Där har jag samlat mina verk jag hittills åstadkommit. 
 
Men håll utkik. Rätt som det är kommer min samling dikter att fyllas på med ytterligare en poetisk yttring.
 

Jag har inga fördomar om Opel

 
I Opels TV-reklam är budskapet att vi ska utmana våra fördomar om Opel. Själv har jag inga fördomar mot Opel - jag vet att det är en trist och gubbig småbil som inte har det minsta coolhetsfaktor.
 
När jag var liten fanns det en ramsa som vi barn skanderade när vi lekte:
 
Köp en Opel, var belåten,
se på Sverige genom plåten.
 
Opel kommer att få svårt att jobba bort sin negativa stämpel. Frågan är om en reklamkampanj i tv är lösningen på den utmaningen.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om opel, blogg100, reklam, varumärke, sundsvall, timrå

Serbien näst bäst i Eurovisionfinalen

 
Lördagkväll. Sambon och jag ser på Eurovisionfestival på tv. Vi diskuterar om fjolårsvinnaren Conchita Wurst är en hon eller en han. Med tanke på att han egentligen heter Thomas Neuwirth så borde han vara en han. Men i sitt artistalias Conchita Wurst kallar han sig själv för en hon. 
 
Jag tänker på Conchitas svenska motsvarighet Lars-Åke Wilhelmsson med sin karaktär Babsan. Är han en hon? Eller en han? Eller kanske en hen? Fast det spelar nog inte så stor roll - egentligen.
 
För övrigt tycker jag att rätt låt vann i årets Eurovisionfinal. Heroes är en bra låt och Måns Zelmerlöw är en bra sångare. Men det fanns faktiskt några ytterligare bidrag som jag tycker stack ut på ett positivt sätt. 
 
Serbiens bidrag Beaty never lies med kraftfulla sångerskan Bojana Stamenov var ett sådant exempel. Vilken kvinna, vilken röst, vilken show! Belgiens bidrag var också bra; en cool och annorlunda låt. Lettlands bidrag var också coolt. 
 
Nästa år ska då alltså Sverige anordna Eurovisionfinalen. Jag undrar vart. Gissar nånstans i Stockholm. Där är det ju arenatätt så det förslår.
 
Bilden ovan har jag lånat från nätet och den visar Bojana Stamenov.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Bojana Stamenov, blogg100, måns zelmerlöw, heroes, conchita wurst, eurovision, escse

Fototiss: dubbel

Här kommer mina tre bilder på temat dubbel. På den första bilden har jag fotat mina dubbla ögon.
 
Ute på gården hittade jag dubbla blommor i häggen.
 
På vår altan hänger en stickpropp med dubbla spröt.
 

En verklighet sannare än Facebook?

Enligt Stockholms handelskammare kollar 40 procent av svenska arbetsgivare upp sina jobbsökande på Facebook. Det gör de antagligen därför att de vill veta "allt" om de arbetssökande, inte bara det de arbetssökande berättar om i sina ansökningshandlingar.
 
Det är ju på Facebook vi avslöjar vilka vi egentligen är, vad vi tycker och vad vi står för. 
 
Grejen är att många inte verkar inse det. 
 
Låt säga att du flyttar till en ny bostad eller börjar jobba på en ny arbetsplats. Då kan du nästan räkna med att dina nya grannar, respektive nya kollegor, kollar upp dig på Facebook. Antagligen gör du samma sak om du är på väg att få en ny bekantskap.
 
Och utifrån hur du profilerar dig på din Facebookprofil blir du bedömd (här kan man naturligtvis ha olika uppfattningar om vad som är smart, respektive inte smart, men om jag skulle få en blivande kollega som publicerar bilder på sig själv när hen ollar, lajkar diverse SD-sidor och skriver inlägg med enbart versaler skulle i alla fall jag uppleva varningssignaler).
 
Å andra sidan finns dem som tror de är smarta men egentligen bara är skrytsamma och patetiska, vilket klippet från Solsidan illustrerar.  
 
Sedan finns det personer som inte har Facebook över huvud taget. Vad ska man tro om dem?
 
Finns man på riktigt om man inte finns på Facebook?
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, facebook, sociala medier
 

Mobilanpassad

Nu har jag mobilanpassat bloggen. Det innebär (om det funkar förståss) att när man kollar på bloggen i en smartphone så läggs inläggen upp i en rad så att de blir enklare att läsa. Med mobilanpassad blogg ska (enligt Blogg.se) sidan också ladda upp snabbare.
 
Om man vill kommentera i bloggen i mobilen ser det lite annorlunda ut än det brukar göra. Börja med att skriva ditt namn i rutan där det (av någon anledning) står "Anonym":

Tryck sedan på länksymbolen och skriv i din bloggadress (om du vill):

Slutligen; skriv själva kommentaren i den nedre rutan. Tryck sedan på den gröna pilen för att skicka iväg:
 
OBS! Om man kollar på bloggen i en vanlig dator eller en surfplatta så ser det ut som vanligt. Kommentarsfunktionen är också likadan som tidigare. Förändringen gäller alltså bara när man kollar i en smartphone.
 
Tyvärr så kan man inte välja mellan mobilläge eller datorläge (tror jag) om man besöker bloggen med en smartphone.
 
Jag får se hur det här funkar. Om det inte funkar bra så tar jag bort mobilanpassningen från bloggen.
 
 

Fötterna på jorden

Jag tänker på uttrycket att stå med båda fötterna på jorden. Vad innebär det egentligen? Är det en bra egenskap?
 
En person som står med båda fötterna på jorden skulle jag vilja beskriva som pålitlig, realistisk och ärlig. Emellertid är inte en sådan person cyniskt utan hellre godhjärtad. En beskrivning av mig själv helt enkelt.
 
För övrigt har jag släppt idén med att byta design på bloggen. Ingen av PRO-mall (vilket innebär att de ska vara lite med avancerade) hos Blogg.se tilltalar mig fullt ut. De är fula och saknar de funktioner jag vill ha.
 
Däremot kan man göra bloggen mobilanpassad utan att man har en PRO-mall. Det steget ska jag ta inom de närmsta dagarna trots att kommentarsfunktionen ser lite konstig ut i mobilen. Jag återkommer och förklarar lite närmare hur man gör - det är enklare än man tror.
 
 

Testing, testing

Bloggen är för närvarande inne i depå för översyn. Jag har tänkt att byta design och fastnade igår för en av PRO-varianterna hos Blogg.se - men idag är jag inte lika säker. Jag testar vidare.

Det är inte bara...

Jag funderar på att byta till en ny layout på bloggen, till en som är mobilanpassad. Blogg.se har några olika att välja mellan och en av dem tycker jag verkar intressant.
 
Men det är inte bara...
 
Innan jag tar steget vill jag vara säker på att resultatet blir bra och under kvällen har jag testat den aktuella layouten för att se om den beter sig som jag vill. Jag tänker nämligen inte använda den rakt av som den är utan jag har varit tvungen att pilla lite i html-koderna för att jag ska bli nöjd.
 
Nu ska jag sova på saken och i morgon kväll kanske jag bestämmer mig för att ta steget.
 
 

Fototriss: svartvitt

Den här veckan är det svartvitt som gäller hos Fototriss. Samtliga mina tre bilder har jag tagit på olika detaljer på samma objekt; gräsklipparen. Den är just nu en högaktuell snackis här hemma eftersom gräset är högt och gräsklipparen vägrar att starta. 
 
När jag är färdig med mitt Fototrissande ska jag gå ut och försöka få igång den. Om den inte startar tänker jag skrika åt den och sparka på den.
 
Om inte det hjälper tänker jag prova att byta tändstiftet. Det var ju faktiskt tio år sedan jag bytte det senast. Kanske det har betydelse i sammanhangen.
 
Bilderna har jag också lagt upp på Instagram.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om fototriss, blogg100, foto, svartvitt, gräsklippare

Tack vare mina lyckopiller mår jag bra

 
Idag skriver författaren Karin Holmlund i tidningen ETC om antidepresiva läkemedel och riskerna med att bli beroende av dessa. Hon menar att okunskapen om antidepressiva läkemedel är stor hos sjukvården och att läkemedelindustrin förnekar de problem som finns. 
 
Själv har jag ätit ssri-medicin (Cipralex) i mer än tio år (jag påbörjade medicineringen i samband med utmattningsdepression) och har under den tiden inte haft några som helst biverkningar. Tvärtom så anser jag att det (bland annat) är tack vare min medicinering som jag idag mår bra och kan leva ett normalt liv. Det är ju trots allt det som är det viktigaste - att må bra.
 
Tilläggas bör att det inte bara är tack vare min medicinering jag mår bra. En stor betydelse hade också den KBT-behandling jag fick. De läkare jag hade att göra med poängterade att det var just kombinationen av terapi och medicinering som gav bäst effekt, vilket jag kan intyga.
 
Med jämna mellanrum kommer larmrapporter i media om riskerna med antidepresiva mediciner. Om man en gång börjat ska det tydligen vara väldigt svårt att sluta. Det pratas om ett livslångt beroende.
 
Jag är väl medveten om att det förhåller sig på det viset. Om man vill sluta med medicineringen måste nedtrappningen göras väldigt långsamt för att förhindra att man mår dåligt. Men själv är jag är helt inställd på att medicinera resten av mitt liv. Så länge jag inte har några biverkningar, och så länge medicinen gör att jag mår bra, då är det helt okej för mig.
 
Sedan kan man ju diskutera varför den psykiska ohälsan i vårt samhälle ökar. Det är av stor vikt att vi pratar om detta och söker skälen till att fler och fler mår dåligt. Men det är just nu en annan diskussion. 
 
Vissa kallar antidepressiva mediciner föraktfullt för lyckopiller. Det är felaktigt och tyder verkligen på stor okunskap.
 
Själv är jag just nu bara glad att jag får må bra, vilket jag delvis har min medicin att tacka för.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om psykisk ohälsa, cipralex, blogg100, depression, antidepressiv medicinering
 
 

Här kommer det

 
Jag missade gårdagens Blogg100-inlägg. Det kommer här istället. 
 
Jag skyller på vädret. Ena stunden skiner en strålande sol, nästa minut spöregnar det. Samtidigt båset det stormvindar. Vem orkar blogga då?
 
Blogg100/74
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100

Tankar innan natten

Det hände igår kväll. Jag hade just gått och lagt mig då den kom över mig. Dikten. Raskt skrev jag ner den i anteckningsappen i mobilen. Här kommer den:
 
Batteriet,
i mobilen,
visar bara tre procent.
nu står hoppet,
till kabeln in i väggen,
som ger kraft till en ny dag.
 
Blogg100/73
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, poesi, poem, dikter, sundsvall, timrå

Fascinerande vägarbeten på gång

 
Sundsvallsbron. Vägsträckan mellan trafikplatsen vid norra brofästet och centrala Sundsvall.
 
Den sträckan har två filer i vardera riktningen men efter att nya Sundsvallsbron öppnades har man smalnat av den till endast ett körfält åt varsitt håll. Troligen är det en åtgärd för att uppmuntra (tvinga) bilisterna att åka över bron, vilket många låter bli på grund av broavgiften på nio kronor.
 
Detta innebär att en hel väg, två filer, har "blivit över", och inte används. Jag åker här varje dag och har undrat om det är en permanent lösning eller om den överblivna vägytan ska användas till något.
 
När jag åkte här idag noterade jag att det var fullt med aktiviteter i anslutning till trafikplatsen. I lokaltidningen har jag läst att man där ska plantera växter och träd samt anlägga grönytor. Men jag såg också att man påbörjat någon sorts vägarbeten på ovan nämnda vägsträcka. Maskiner av olika slag flyttade på betongavspärrningar och bilade hål i asfalten. Det ska bli spännande att följa arbete och se vad det utmynnar i.
 
Vägarbeten är alltid lika fascinerande. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, sundsvallsbron, sundsvall

När kommer värmen?

Söndagkväll. 10 maj.
 
Jag kollar YR-appen för att se hur vädret ska bli kommande vecka. Lite regn och lite sol blir det, men värmen. Var är värmen? Det är ju för fasen snart mitten av maj och hittills har temperaturen inte orkat ta sig längre upp än typ 15 grader. Som mest. För det mesta håller den sig nånstans mellan 5 och 10 plusgrader. Det är för lite.
 
Jag vill ha värme!

Fototriss: moln

Veckans tema hos Fototriss är moln. Min första molnbilder har jag tagit i riktning söderut.
 
Den andra bilden har jag tagit i riktning österut.
 
Den tredje och sista bilden har jag också tagit i riktning österut, fast något lite mer norrut. Om man säger så.
 
Bilderna har jag också lagt upp på Instagram.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, fototriss, moln, foto, timrå

Mona Lisas leende är inte gåtfullt

 
Mera konst i Rom.
 
Överallt i Rom kunde man se jalusier på husfasaderna efter gatunivån. Jag fick aldrig nån klarhet om de döljde portar eller skyltfönster. Bilden ovan tog jag på ett sådant jalusi som var dekorerat med en kopia av Leonardo da Vincis tavla Mona Lisa. Det sägs att Mona Lisa har ett gåtfullt leende men jag tycker inte hon ler alls. Snarare tycker jag hon ser lite irriterad ut. 
 
 

En puss på kinden och sedan adjö

 
Italiens huvudstad Rom. Långfredagen 2015. 
 
Sambon och jag står vid en busshållplats efter Via del Teatro Marcello. Flera bussar har stannat vid hållplatsen och chaufförerna har klivit ut. Det verkar vara skiftbyte. De som är på väg hem har tagit på sig sina jackor, greppat tag i sina väskor och står på trottoaren och snackar med sina kollegor som ska gå på eftermiddagskiftet. Samtliga är män.
 
När de efter en stund skiljs åt pussar de varandra på kinderna och går åt varsitt håll. 
 
Jag ler för mig själv när jag tänker på hur det skulle se på en svensk arbetsplats. Typ skiftbyte på Navet (som är namnet på busstationen) i Sundsvall. Svenska busschaufförer som står och snackar en stund innan de går hem. "Nej, nu måste jag hem." En kindpuss. "Hej då."
 
Eller skiftbyte på fabriken. Kindpuss i kontrollrummet. "Hej då. Sov gott!"
 
När får vi se de bilderna på Facebook? 
 
Bilden ovan tog jag samma dag som nämndes ovan fast på en annan gata i Rom.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, italien, timrå, sundsvall

Finns det ett samband mellan Rom och Skellefteå?

 
Offentlig konst.
 
I Italiens huvudstad Rom är begreppet offentlig utsmyckning taget till en egen nivå. Hela stan, med alla sina magnifika byggnader, är ju som ett enda gigantiskt konstverk. Colosseum, Fontana di Trevi - ja, exemplen är många.
 
I närheten av det antika templet Pantheon såg vi denna utsmyckning (bilden ovan och längst ner) när vi var där i påskas. När jag såg den kom jag omedelbart att tänka på den svenska staden Skellefteå. Där finns nämligen en liknande offentlig dekoration mitt på stadens torg (bilden nedan). Konstverket i Skellefteå heter Lyftet men vad motsvarigheten i Rom kallas har jag ingen aning om. Jag hittade inga fakta om den vare sig på nätet eller i någon turistbroschyr.
 
Bilden på Skellefteås torg tog jag idag när jag stannade till för en lunchpaus på min väg söderut.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om skellefteå, rom, italien, norrland, blogg100, resor

Ett inlägg om psykisk ohälsa

 
För drygt tio år sedan var jag under mer än ett år långtidssjukskriven för utmattningsdepression. De första tre månaderna av sjukskrivningsperioden mådde jag så dåligt att jag inte klarade av mycket mer än att ligga i sängen. Men tack vare bra stöd från företagshälsovården, med bland annat KBT-behandling, mår jag idag bra och är helt återställd från mina besvär. 
 
Men det var ett väldigt jobbigt år och nog den värsta upplevelse jag haft i livet.
 
Vad har jag då lärt mig av ovanstående? Jo, att ingenting är viktigare än livet och hälsan. Jag har också insett att man faktiskt kan göra många val i livet, och man har många fler möjligheter att välja bort stress än man kanske tror. Men tyvärr ser många människor stress som en statusmarkör vilket jag tycker är idiotiskt.
 
Absolut viktigaste för mig idag är att må bra. Det innebär bland annat att jag försöker umgås med människor som ger mig positiv energi och undviker människor som är energitjuvar. 
 
Visst, man slipper inte undan stress helt och hållet. Vissa stressituationer råder man inte över och det har jag accepterat. Huvudsaken är dock att jag får möjlighet till återhämtning. Vad som upplevs avkopplande är olika från person till person, men för mig kan det exempelvis vara att lyssna på skön musik.
 
För att öka förståelsen och kunskap om psykisk ohälsa har riksförbundet Hjärnkoll just nu en kampanj kallad #5min5maj. Syftet är att få oss att våga prata om psykisk ohälsa, i levande livet och i sociala medier. Psykisk ohälsa är fortfarande ett tabubelagt ämne för många, trots att tre av fyra har egen erfarenhet av det (enligt Hjärnkoll).  
 
På Hjärnkolls kampanjsida uppmanas vi att dela med oss av våra fem bästa tips på temat "psykisk hälsa eller ohälsa". Här kommer några från mig:
 
Fem tips för att må bra:
- strunta i prestige och statusjakt. Man måste inte hela tiden överträffa andra. 
- att röra på sig fysiskt är bra för både kroppen och psyket. Själv försöker jag promenera en halvtimme varje dag.
- var inte rädd för att göra bort dig. Om det skulle hända, gå bara vidare. Låt det bli en rolig anekdot. 
- Våga var lite galen och gör det du själv tycker är kul, inte vad du tror att andra förväntar sig. 
- se till att få stunder till återhämtning och eftertanke. Att njuta av musik kan vara helande för själen. 
 
Fem låtar som skänker frid i mitt sinne:
Love and war - Neil Young. En lugn och skön låt som griper tag i mitt inre.
Nightporter - David Sylvian. Ytterligare en lugn låt som har en renande effekt på själen.
Maggies Farm - Rage Against the Machine. När jag lyssnar på den här låten känner jag hur min kropp dräneras på ångest och inre plågor. Efteråt känner jag mig skönt trött och lugn. 
Listen to your heart - DHT. En extremt lugn, långsam och avskalad version av Roxettes hitlåt. Störtskön!
 
Fyra platser som får mig att må bra.
- Skälsjön i norra Medelpad. 
- Makarska i södra Kroatien. 
- Altanen på vårt hus i Timrå. 
- I famnen på sambon.
 
Fler som bloggar om detta:
Erikas tankar om saker: Idag ska vi prata om psykisk ohälsa
Det onda goda: Hur mår du egentligen?
Diggjo: MINA FEM BÄSTA MÅ-BRA-TIPS
Annarkia: Psykisk ohälsa och om att hitta vägen ut.
 
Läs även andra bloggares åsikter om hjärnkoll, blogg100, psykisk ohälsa, #5min5maj, 5min5maj
 

Ordning och reda. Debatt på söndag.

 
På söndag den 10 maj är det dags för partiledardebatt på TV (SVT2 kl 20,00). Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska se den. Jag menar, hur givande kommer den att vara - egentligen?
 
Partiledardebatter på TV tenderar att mer och mer bli uppvisningar i verbal fajting, där målgruppen är respektive partiers funtionärer och diverse wannabetyckare på Twitter. "Vanliga" tittare, som inte är så insatta och inte hänger med i alla sifferexerciser, har inte så mycket att hämta i debattspektaklet.
 
Är det demokrati? 
 
Samtidigt som de etablerade partiernas ledare ägnar sig åt pajkastning smyger sig mörkrets företrädare, Sverigedemokraterna, uppåt i opinionssiffrorna. Med tillräckligt mycket inflytande skulle SD, med sitt främlingsfientliga och destruktiva partiprogram, kunna försätta Sverige i ett katastroftillstånd. Det är en hotbild som måste tas på allvar.
 
För att tydliggöra vad SD egentligen står för måste de etablerade partierna föra begripliga debatter, inte ägna sig åt debattekniskt underhållningsvåld.
 
Agendaredaktionen har i alla fall gjort en riktigt häftig trailer inför söndagens debatt. Kolla in den i klippet ovan. Antagligen kommer trailern att bli mer underhållande än själva partiledardebatten.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om pldebatt, partiledardebatt, politik

Så tänder man grillen på ett säkert sätt

 
Ville bara berätta att jag gjort en liten film. Om hur man grillar. Eller snarare; om hur man tänder grillen. 
 
Tändstickor eller braständare eller en sån där elektrisk grej som man stoppar ner i grillkolen tycker jag är överskattat. Jag använder en lite mer kraftfull metod, om man säger så.
 
Kolla på videoklippet ovan så förstår du vad jag menar.
 
Blogg100/64
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, grilla, grillning, timrå, sundsvall

Fototriss: så här ser det ut där jag är

Så här ser det ut där jag är. Idag har det varit lite gråkallt och mulet. Inget mysväder alls. Krokusen på gräsmattan hade ingen vidare lust att öppna kronbladen så jag fick gå väldigt nära för att kunna fota innanmätet i blomman.
 
Vår vildvuxna häck har producerad någon sorts gröna saker längst ut på grenarna. Är det sånt som kallas skott? Här gick jag också väldigt nära och fick en närbild på grönsakerna. 
 
En klassiker bland villaägare så här års är att kratta gräsmattan. Idag krattade jag ungeför en meter på gräsmattan, för fotots skull. Kanske krattar jag hela gräsmattan imorgon. Eller nästa helg.
 
Veckans Fototriss är också en tävling där deltagarna kan vinna priser från CoolStuff.
 
Bilderna har jag också lagt upp på Instagram.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, fototriss, foto

Jag har sett Stefan Löfvén förklädd till Napoleon

 
 
Första maj. Arbetarrörelsens egen dag. Dagen då arbetarna ger sig ut på gatorna för att demonstrera mot överhetens förtryck. 
 
Jag brukar också vara med och demonstrera på första maj, fast inte denna gång. En del saker av praktisk karaktär kom ivägen. Lite synd, faktiskt. Här i Sundsvall var det ingen mindre än självaste statsministern, Stefan Löfvén, som gick i tåget och som dessutom höll första majtalet. Det hade varit trevligt att fått varit på plats på Stora Torget och hört socialdemokraternas ledare dela med sig av sina visioner.
 
Fast det känns lite som om jag redan träffat honom. Bilden ovan är från resan till Rom för en månad sedan, då vi bland annat besökte ett vaxkabinett med kopior av diverse kända personer. På bilden poserar jag med Napoleon, kejsare i Frankrike i början av 1800-talet. 
 
Fast jag är inte så säker på att vaxkopian är speciellt porträttlik Napoleon. Jag tycker den mer liknar Stefan Löfvén. Eller hur? Kolla på ansiktet och avgör själv!
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, politik, första maj, socialdemokraterna, stefan löfvén, sundsvall

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter