Back from business



Så där, ja. Nu börjar jag så smått återvända från den bloggdvala jag befunnit mig i under drygt en vecka. Orsaken till min låga profil på bloggen är hårt arbete med att sätta ihop ett nytt nummer av vår personaltidning.

Bilden ovan tog jag förra helgen när jag var på ett litet krogbesök i Sundsvall. Flaskorna var en del i restaurangens dekorationer och jag kunde inte låta bli att ta en bild.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Snart är det påsk

Härom dagen hjälptes min sambo och jag åt att baxa ner kartongen med påsksaker från vinden. I den finns det diverse porslinstuppar, färgade fjädrar och pappägg. Förmodar att vårt hus inom kort kommer att ändra skepnad och lysa i limegrönt och gult vilket verkar vara påskens färger i år.

Själv har jag påskdekorerat min blogg med en speciell påskheader längst upp och en liten påskvinjett här till höger. Snyggt va?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

När Earth Hour blev svårare än väntat

Ikväll är det dags för den årliga lampsläckarstunden Earth Hour. När jag och sambon skulle fira Earth Hour för ett år sedan hade vi dukat upp diverse godsaker i vardagsrummet, men själva firandet kändes mer komplicerande än väntat. Så här bloggade jag om det då.


Aftonbladet:
Australien släcktes ner
Släck ljuset för klimatet
Earth hour en tom symbolhandling

Läs även andra bloggares åsikter om

Min hjärna tar en paus



Det har varit en intensiv vecka, denna vecka. Jobbet med vår tidning har under den senaste veckan tagit all kraft, och nu är det endast några dagar kvar tills vi ska lämna över den till tryckeriet.

Jag har varit så trött på kvällarna att jag inte ens orkat blogga, trots att jag faktiskt verkligen gillar att blogga. Men när dagarna ägnats åt att skriva en massa genomtänkta texter, då har det inte funnits så mycket kreativitet kvar till bloggandet.

Nu ska min hjärna få vila lite under helgen, så kanske den om några dagar kan leverera ytterligare några texter. Det kanske till och med hamnar några rader på bloggen.


Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

Mobiltest

dsc00032 (MMS)

Dagens blogginlägg är bara ett test. Testar att blogga via mobilen. Ska bli spännande att se om det funkar. Bilden ovan tog jag i höstas när jag försökte dra nytt elsystem på släpvagnen till bilen. Det var den bästa bilden jag hittade i mobilens minne.


Jag är pinsam



Jag känner att jag just nu är inne i en period av korta och intetsägande blogginlägg. Här kommer ett till:

Jag har just kommit till insikt om att jag är pinsam. Skälet är att jag endast har (i skrivande stund) 38 vänner på Facebook. I dagens Aftonbladet.se kan man nämligen läsa att man är pinsam om man inte har minst 50 till 60 vänner i Facebook. Visserligen är det inte längre status att ha flera hundra vänner (som det var för ett halvår sedan) men man bör alltså i alla fall ha minst 50.

Ja, ja, skit samma. Jag kan i alla fall trösta mig med att jag har ett antal vänner IRL, och det är inte fy skam det heller.

Liten ordlista:
IRL: in real life. På svenska: i verkliga livet. Alltså livet där människor träffar varandra fysiskt.

Snart kommer jag att gå in i en period av längre och djupare blogginlägg. Då blir det slut på pinsamheterna.

Bilden ovan:
I en kulvert mellan två tunnelbanstationer i Barcelona hade man dekorerat golvet med startfältet till en löparbana, där jag intog startposition. Pinsamt? Nej, men roligt.


Aftonbladet:
Ute att ha många Facebookvänner

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Snöyra i Vilhelmina

Här är jag
Där är du
Men var är vi?

Själv befinner jag mig just nu på tjänsteresa i Vilhelmina. Här råder fortfarande full vinter och bilresan hit har präglats av ett rejält snöande. Imorgon ska vi ut i skogen för att göra ett reportage till personaltidningen. Det ska bli spännande. På kartan ser platsen vi ska till ut att vara nära fjällvärlden.

För dig som ännu inte kryssat in något av alternativen i min lilla enkät om min blogg kan göra det här. Nu ska jag fortsätta att se på slutspelshochey på hotell-TVn.

Ibland känner man sig lite malplacerad



Känner att jag har ett snyggt blogginlägg på gång men orden och formuleringarna har ännu inte riktigt fallit på plats. Lägger det åt sidan så länge och publicerar i stället bilden ovan. Bilden tog jag en höstkväll för några år sedan när malen satt på vårt sovrumsfönster.

Jag har sedan frilagt malen i Photoshop och lagt på en ny bakgrund. Inte speciellt avancerat men det blev ändå ganska coolt tycker jag.


...fast egentligen skulle Thursdays ha vunnit



Borde väl egentligen inte grotta ner mig i Melodifestivalen utan ägna tankarna åt vettigare saker. Men det är en sak som jag tycker är konstig, nämligen varför inte Melodifestivalens bästa låt gick till final.

Anna Bergendahl i alla ära men jag tycket tävlingens bästa låt var Thursdays med Lovestoned. Låten var ett av bidragen i deltävlingen från Malmö, men tyvärr så kom den inte längre än så. Jag tycker den borde ha vunnit hela tävlingen.

På något viss kommer jag att tänka på sommaren när jag hör den här låten (se videoklippet ovan). Den är liksom glad och lagom skuttig.


Aftonbladet:
– We all love Salem!
Här är ditt nya liv Anna
Anna hade kopior av de förbjudna skorna
Så galen var efterfesten!


DN:
Anna Bergendahl vann med ”This is my life”

Läs även andra bloggares åsikter om
, , ,

Varför schlagerfotografer i varselvästar?



Har just sett kvällens final av Melodifestivalen och konstaterar att den bästa låten vann: This i my life med Anna Bergendahl. Hon har en skön röst som nästan har en liten irländsk klang över sig.

Nånting verkar ha hänt med Melodifestivalen de senaste åren. Borta är Bert Karlssons bedrövliga dansbandprofil och istället har Melodifestivalen blivit hela Sveriges angelägenhet med en kul blandning av olika sorters musik.

Visst, ingen av bidragen skulle väl kanske platsa in min skivsamling precis, men som lättspydd lördagsunderhållning är Melodifestivalen riktigt trevlig.

Frågan jag ställer mig efter att ha sett de flesta avsnitten av årets Melodifestivalserie är: varför har de inrusande fotograferna varselvästar på sig? Är fotograferna farliga eller funkar västarna som något sorts back-stagepass?

Visserligen har jag också varselväst på mig när jag fotograferar på mitt jobb, men det är för att synas bra i industrimiljön jag vistas i (se bilden ovan). Men jag tror knappast fotograferna på Melodifestivalen riskerar att bli överkörda av någon traktor.


Aftonbladet:
”Det är det största som har hänt mig!”
Tyck till om finalen!
Röstningsstrul - som vanligt?
Jurygruppernas älskling: Anna
Inte redo för vuxen-Darin

Expressen:
Diskutera allt om Melodifestivalen här

DN:
Triumf för ung debutant med ballad
Anna Bergendahl vann med ”This is my life”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Mera snusk i Per-Anders blogg?

Per-Anders blogg har nu funnits i drygt två och ett halvt år och jag har under den här tiden avhandlat allt från kraschade rymdskepp till fredagsmys. Men precis som Bert Karlsson så vill jag anpassa mig efter markanden, och kopierar därför hans valspråk: "Ge folk det folk vill ha!". Alltså undrar jag: skriver jag om sådant som läsarna vill läsa om?  

För att försöka få lite vägledning av läsekretsen har jag gjort nedanstående frågeformulär. Där vill jag att du kryssar i vilket ämne du helst vill läsa om på min blogg.

För de som inte vet om det så kan man också lämna kommentarer till mina inlägg. Längst ner i varje inlägg finns en länk (Kommentarer) där man kan läsa de kommentarer som lämnats till respektive inlägg. Det är alltså fritt fram för alla som vill att kommentera det jag skriver, även om ni inte håller med om mina åsikter. Jag gillar att få kommentarer.

Det ska bli spännande att få se resultatet. Om jag sedan tänker följa det är en annan sak.




Aftonbladet:
”Nätet har blivit en kanal för ilska”
”Kommentarerna är rent bajsvatten i de flesta fall”


Sömnig på jobbet? Prova gemtricket



Är du kvällsmänniska eller morgonmänniska?

Själv tillhör jag den del av mänskligheten som har lite svårt att komma i säng på kvällarna och ännu svårare att ta mig upp ur sängen på mornarna. Jag är helt enkelt en väldigt morgontrött person och måste varje vardagsmorgon uppbringa alla mina krafter för att ta mig upp ur sängen. 

Efter en dusch och en god frukost är jag dock i form, men vägen dit är ett mindre helvete.

Eftersom jag har ett arbete där jag är mycket i rörelse så hinner jag inte bli så speciellt trött på dagarna, men om jag sätter mig ner vid jobbdatorn någon eftermiddag - då är det kört. Då kommer ofta en tröttheten över mig och jag får åter uppbringa alla krafter för att hålla mig vaken. Det jag brukar göra då är att gå till fikarummet för att ta en macka och ett glas vatten.

Alternativet är att ta en tupplur (eller powernap som det heter på engelska), men att sova på jobbet, det gör man ju bara inte - om man inte tar till gemtricket förståss.

Gemtricket går ut på följande (nödvändig utrustning är en burk med gem och en kudde):

Om du blir sömnig på jobbet och känner att du behöver sova en stund så placerar du helt enkelt kudden under ditt skrivbord och häller ut alla gemen på golvet intill. Sedan lägger du dig med huvudet på kudden, samt ena handen på gemhögen och tar en powernap i den positionen.

Om sedan chefen skulle råka komma in i rummet så behöver du bara krafsa lite i gemhögen och säga. "Oj, jag råkade välta ut hela gemburken på golvet och det är ett jädrans jobb att plocka upp dem igen."

Jag vill betona att jag själv aldrig tillämpat gemtricket, därtill är min moral alldeles för hög.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Jämställdhet handlar visserligen inte om gardiner, men...



...jag måste ändå konstatera att när det gäller just gardiner så känner jag och min sambo inte riktigt samma engagemang.

Innan hon och jag flyttade ihop så var jag ungkarl i en lång rad av år. Och under alla de åren hade jag samma gardiner i vardagsrummet. Jag gillade faktiskt de gardinerna och tyckte de var väldigt fina. Så när vi för fem år sedan bestämde oss för att flytta ihop i en ny gemensam bostad så ville jag ta med mig mina favoritgardiner från vardagsrummet.

Visserligen hade de hunnit bli rejält urblekta och själva gardintyget var så utmattat så det nästan föll samman när man vidrörde det. Och... ja, det var väl egentligen då som jag insåg att gardinerna inte skulle med till nya bostaden utan hörde hemma i soporna. 

Men som sagt, jämställdhet handlar väl egentligen inte om vem som byter gardiner hemma (sambon byter gardiner typ fyra gånger per år) eller vem som sotar pelletspannan (vilket tillhör mina självpåtagna arbetsuppgifter). Jämställdhet handlar om mäns och kvinnors lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Det handlar också om att kön inte skall vara ett omotiverat hinder för personlig utveckling.

Jämställdhet är en självklarhet, tycker jag, och man kan aldrig få för mycket jämställdhet. Jag menar, det är kanske svårt att alla gånger uppnå hundraprocentig jämställdhet, men man bör i alla fall ha som mål att de båda könen ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Både i samhället och i hemmet.

I dag är det internationella kvinnodagen och på Aftonbladets webfråga har 60 procent av männen svarat ja på frågan "Är Sverige tillräckligt jämställt?", medan 60 procent av kvinnorna svarat nej. 

Jämfört med många andra länder i världen har Sverige kommit väldigt långt i jämställdhetsarbetet, men det finns mycket kvar att göra här hemma också. Framför allt när det gäller attityder, både bland män och kvinnor.
 
Bilden ovan visar de nya fina vårgardinerna som min sambo satte upp förra veckan. Det ska visst vara grönt i år.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Aftonbladet:
Jämställdheten splittrar könen
Utvecklingen går i rätt riktning – med myrsteg
De har modet att förbättra
Kvinnodagen har spelat ut sin roll
Ett starkt stöd för kvotering
Krisen får inte göra att vi glömmer kvinnorna
Sahlin: Därför har vi så starkt stöd bland kvinnor
Att tala är att göra

DN:
”I förlossningen är vi kvinnor en och samma kropp”

Jag har skottat taket - och lever fortfarande



Jag har gått länge nu och blängt på det där taket. Alltså, taket på vårt hus som är fullt med snö. Under de senaste veckorna har sambon med jämna mellanrum lite försynt meddelat mig följande:

"Har du sett att nästan alla grannar på gatan har skottat sina hustak. De har nog gjort det för att inte riskera att taket rasar in av snötyngden".

Jag har förstått piken. Vårt hustak borde nog också skottas, och det är jag som borde göra det.

Just därför har jag under flera veckors tid gått och blängt på hustaket. Därför att jag vill egentligen inte skotta det.

Jag är höjdrätt. Och så är det fruktansvärt jobbigt.

Idag är det lördag, och dessutom är värdet vackert och temperaturen är behaglig. "Det här är ett tecken", tänkte jag när jag klev upp, och bestämde mig för att nu ska taket skottas. Efter frukost ska det ske.

Men så läser jag i Sundsvalls Tidning (medan jag äter frukost) att flera män omkommit när de skottat snö på sina hustak, och jag tänker: är detta slutet? Är det idag jag ska möta döden, på mitt eget hustak?

Nåväl, nu är klockan snart 20.00 och jag har skottat delar av vårt hustak. Och jag är riktigt stolt. Risken för att taket ska rasa in har minskat och jag är dessutom fortfarande vid liv.


Aftonbladet:
Därför behöver män leka med andra män

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Vardagsfunderingar om livet



Idag besökte jag en av företagets arbetsplatser för att intervjua några anställda till en artikel i personaltidningen. På väg ut igen passerade jag en whiteboard i foajén där någon skrivit ett tänkvärt visdomsord:

"Livet är som en kontorsstol, det gäller att ha rätt inställning!"

Är det egentligen så enkelt? Kan man uppnå lycka i livet endast med hjälp av sina tankar?

Nån som har någon intressant fundering i sammanhanget?


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Ännu ingen vår i sikte



I dagens Aftonbladet påstår man att våren är här. Men när jag tittar ut genom fönstret ser jag inget annat än snö och åter snö. Jag tittar närmare på kartan i Aftonbladets artikel och ser att påståendet endast gäller södra Sverige. Känner mig faktiskt lite avundsjuk.

Här i Timrå är det alltså fortfarande full vinter, och snöhögarna är på sina håll gigantiska. Vid vissa vägkorsningar är också snövallarna så höga att det nästan är omöjligt att se om det kommer någon bil på vägen man ska köra ut på.

Men ibland händer det faktiskt att snöröjningen ger sig ut på vägarna för att ta bort snövallar som tagit för mycket plats på vägbanan. Bilden ovan tog jag sent en kväll för ett par veckor sedan när man med hjälp av en stor snöslunga fraktade bort snö från Köpmangatan i Timrå.

Nu hoppas jag att även vi i norra Sverige snart får ta del av plusgrader och barmark.

PS. Snöslungor har blivit en storsäljare på Blocket denna vinter.


Aftonbladet:
Nu är våren i Sverige!
Snöslungan en riktig snabbsäljare på Blocket

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Spåkulan i Facebook inget att lita på



Idag har jag provat Spåkulan, en av alla mer eller mindre tramsiga applikationer som man kan hitta på Facebook. Jag blev dock lite besviken på svaret som jag tyckte var kort och intetsägande: "Du borde gå ut lite mer i dagsljus. Positiva tankar föds i solskenet."

För att försöka hitta ett sammanhang så tryckte jag fram ytterligare ett antal svar från Spåkulan. Och det känns faktiskt som den försöker säga något till mig, om än lite motsägelsefullt. Här är Spåkulans alla svar, kompletterade med mina motfrågor:

Spåkulan säger: Du verkar ha lite för många småutgifter så att plånboken tunnas ut. Sluta tröstshoppa.
Per-Anders analys: Vaddå tröstshoppa..? Det är klart att plånboken tunnas ut när det kostar 1000 kronor att laga ett hål hos tandis! 

Spåkulan säger: Gör som veckotidningarna skriver: dra ner på bröd och socker. Våren är på väg och du vill inte vara tjock!
Per-Anders analys: Fantastiskt, du vet alltså att jag är tjock? Men det är ingen nyhet att jag måste dra ner på socker och annat gott för att kunna gå ner i vikt. I alla fall bra att du inte tycker jag måste sluta med mina fredagsöl!

Spåkulan säger: Dina planer går om intet, men misströsta inte: framtiden ser ljus ut, särskilt ekonomin.
Per-Anders analys: Nähä..? Varför uppmanar du mig att dra ner på bröd och socker när du samtidigt påstår att jag inte kommer att klara det? Men det låter ju bra att ekonomin ska bli bättre.  

Spåkulan säger: Avsätt tid åt att ha lite kul utan att för den skull plågas av dåligt samvete. Du kommer att orka bättre när du är snällare mot dig själv.
Per-Anders analys: Okej..? Jag behöver alltså inte ha dåligt samvete för att jag äter fel, och kan därmed strunta i att jag är tjock? 

Spåkulan säger: Historien upprepar sig. Försök byta spår.
Per-Anders analys: Hur menar du? Ska jag försöka gå ner i vikt eller ska jag fortsätta att äta gott?

Spåkulan säger: Molnen skingras och du ser klart igen.
Per-Anders analys: Jaha..? Ska jag vänta på något sorts tecken, eller så? Kanske en vit duva som kommer med instruktioner på en papperslapp?

Spåkulan säger: Du går en härlig tid till mötes. Hela du kommer att uppfyllas av vår innan snön har försvunnit från marken.
Per-Anders analys: Nä, nä! försök inte byta samtalsämne här nu. Prata klartext!

Spåkulan säger: Smycka din bostad med blommor och frigör dig från negativa tankar.
Per-Anders analys: Jaså, du är maskopi med min sambo! Jag såg att hon satte upp blommiga gardiner i vardagsrummet härom dagen.

Spåkulan säger: Vid nästa familjesammankomst får du en överraskning.
Per-Anders analys: Va..! Är det barnbarn på gång?

Spåkulan säger: Du är också en stjärna fastän inga strålkastare lyser på dig just nu. Du lyser av egen kraft.
Per-Anders analys: Smickrare där! Fast jag har ju noterat att det börjar bli rätt många besökare på bloggen.

Spåkulan säger: Det är skönt att bara få vara. Du behöver ladda batterierna. Stanna hemma under helgen och tänk ut en ny look till våren. Det är roligt att se framåt.
Per-Anders analys: Ja, det behöver du verkligen inte be mig om. Jag älskar både fredags- och lördagsmys (söndagsmys med för den delen) i hemmets sköna vrå.

Spåkulan säger: Alla dina idéer verkar röra sig i samma riktning mot ett nytt intressantare liv. Gör något annorlunda t.ex. Bjud dina vänner på cider/champagnefrukost och be dem klä sig i morgonrock. Det kan inte misslyckas! 
Per-Anders analys: Now you're talking. Det skulle verkligen vara en intressant upplevelse. Fast vem vill trampa omkring i djupsnö endast iklädd morgonrock?

Nja, Spåkulan är nog inget för mig. Den enda spåkula egentligen jag litar på är nog SMHI.


Aftonbladet:
Elak Facebookmask vill kapa din identitet

DN:
Skyll inte skrytet på Facebook
Därför skryter vi mer på Facebook

Catia Hultquist: Semestersvensken skryter
Utmanare tar upp kampen med Facebook

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Exotisk djurupplevelse i Västerbotten



Jag befinner mig just nu i Umeå efter en dag i den Västerbottniska vildmarken. Tillsammans med min kollega är jag här för att göra en kortare reportageresa för vår personaltidning. Dagen har vi till stora delar ägnat åt bilkörning, och förutom massor av snö, och hala vägar, finns det även gott om renar på och omkring vägarna i Västerbotten.

Jag vet att det även finns en och annan ren i mitt eget hemlandskap, Medelpad, men det är väldigt sällan jag lyckas träffa på någon. Däremot träffade vi på flera renar under dagens biltur kring Vindeln, nordväst om Umeå.

För mig är renar ett vackert, och exotiskt djur, som till storleken är mycket mindre än vad man kan tro. På ett ställe stod en mindre hjord mitt på vägen, och djuren verkade inte bry sig speciellt mycket om att det kom bilar.

Jag stannade min bil och klev ur för att fotografera, och trots att jag gick ganska nära tittade renarna endast lite förstrött på mig.

Däremot tittade de passerande bilisterna (förmodligen lokalbefolkning) mer på mig än på renarna. För dem som bor här är renar antagligen inget exotiskt och bilisterna tyckte säkert jag var lite konstig som stod där på vägen och fotograferade.

Bilderna i detta blogginlägg har jag tagit under dagens biltur i Västerbotten. Det gäller att vara väldigt uppmärksam när man kör bil här. När som helst kan en ren dyka upp på vägen. Bilderna nedan går att förstora om man klickar på dem.

  
 


Motorvärmarkabel på drift



Spårlöst borta.

Under ungefär hela vintern har jag letat efter motorvärmarkabeln till min bil. Jag har ett svagt minne av att jag förra vintern lånade ut den till någon av våra ungdomar, och jag har ett ännu svagare minne av att jag fick tillbaka den. Men där upphör minnesbilderna. Jag kan inte för mitt liv komma på vart jag lagt den.

Jag har letat överallt - i garaget, i källaren, i datarummet och till och med i sovrummet. Men ingenstans någon motorvärmarsladd.

Riktigt frustrerad var jag förra veckan när det var -25 grader ute och bilen var helt genomfrusen. När temperaturen når sådana avgrundsdjup, då behöver man verkligen en motorvärmarsladd. Och än en gång gav jag mig iväg ut på skallgång - i garaget, i källaren och i datarummet. Denna gång skippade jag dock sovrummet och letade i pannrummet istället.

Men fortfarande ingen motorvärmarkabel.

Jag tänkte för mig själv: ska jag verkligen behöva åka till Biltema och köpa en ny sladd, trots att jag vet att jag redan äger en.

Nåväl. Sedan några dagar tillbaka är kylan inte längre lika dramatisk, och i stället visar termometern endast några få minusgrader. Jag står och tittar ut genom fönstret och försöker hitta något som skulle kunna tyda på vår när plötsligt sambon kommer in efter en biltur.

"Jag har hittat din motorvärmarkabel", säger hon.

"Va.. Vart då?", säger jag.

"I bilen", svarar hon.

Hoppsan! Först blir jag lite skamsen efter denna insikt, men så blir jag arg. På vad vet jag inte riktigt. Men här har jag varje morgon satt mig i en djupfryst bil i tron att motorvärmarkabeln varit försvunnen. Och nu när den äntligen är tillbaka närmar sig temperaturen noll.

Nu vill jag ha revansch! Ge mig 25 minusgrader så jag får användning av min motorvärmarkabel.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter