Semesterns sista skälvande timmar



Slutet närmar sig.

Allting har en ände, så även sommarsemestern. Idag är det min sista semesterdag och jag håller just nu på att förbereda mig mentalt för att börja jobba igen. Fyra semesterveckor är över och de har varit väldigt lyckade. Vädret har varit toppen, sovmorgnarna härligt långa och ingenting har varit förenat med några måsten. Dessutom hade jag och sambon en jättefin vecka i Kroatien.

Nu väntar elva månader av mentalt mörker och en lång väntan på nästa sommarsemester. Så känns det i alla fall just nu. Men jag vet att den känslan bara är tillfällig. Efter en dag på jobbet brukar jag vara tillbaka i alla rutiner och se fram emot diverse stimulerande projekt.

Som avslutning på semestern var vi idag ute på en kanotsafari. Vi var sex personer och vi fick en härlig heldag på den slingrande Ljustorpsån. Det var faktiskt första gången jag paddlade kanot. På bilden ovan framgår hur roligt jag tyckte det var.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

När terrorn återupprättar ordet solidaritet



Det har nu gått en vecka sedan de fasansfulla terroristdåden inträffade i Oslo. Det som hände har förföljt mig i tankarna varje dag sedan dess. Själva handlingen i sig, att kallblodigt mörda 90-talet människor, är obegriplig. Motivet till dåden är skrämmande, och debatten efteråt är i vissa stycken märklig.

Jag har funderat väldigt mycket på det som hänt.

Ikväll deltog sambon och jag i en manifestation här i Timrå med anledning av terrordåden. Temat för manifestationen var för demokrati och mot hat och gemensamma arrangörer var Svenska kyrkan och SSU. Manifestationen inleddes med ett fackeltåg och därefter en samling i kyrkan.

I kyrkan hölls flera tal, både av representanter från kyrkan och från socialdemokraterna. I alla talen återkom några viktiga nyckelord: demokrati, frihet, människovärde och solidaritet.

När jag satt där i kyrkbänken stannade ordet solidaritet kvar i mina tankar en stund extra. I detta egoismens tidevarv, när ordet solidaritet nästan blivit ett skällsord, tycker jag det känns väldigt bra att få höra det igen. Samtidigt är det fruktansvärt att det krävs en terrorhandling för att ordet ska få upprättelse.

Under veckan har det debatterats friskt vad som förmådde Anders Behring Breivik att utföra sina terrorhandlingar. Vissa inom sverigedemokraterna menar att det var "islamiseringen och massinvandringen" i samhället som triggade igång honom. Andra hävdar att det är Sverigedemokraternas själva som, med sina "framgångsrika" högerpopulistiska värderingar, bidragit till att Breivik gick över gränsen.

Själv tror jag mer på den senare teorin. Breivik nämner också Sverigedemokraterna som ett föredöme i sitt 1500 sidor långa manifest.

Vad kan vi då göra för att detta inte ska hända igen. Kan vi göra något? Vill vi över huvud taget göra något? Självklart kan vi det. Genom att visa att vi står för värderingar som demokrati, öppenhet och solidaritet kan vi visa att vi är många fler än de som står för ondskans och mörkrets krafter. Dessa har inget i ett gott samhälle att göra.

Mina tidigare blogginlägg om terrordåden finns att läsa här och här.


Aftonbladet:
Åkesson i gråzonen mellan ansvar och avståndstagande
Unga män – med lika terrormanus
Den ovillige landsfadern
Terrormanifestet

ST:
Facklorna brann för demokratin

Dagbladet:
Timråborna tågade för offren i Norge

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , ,

Läs om högerextremism i tidningen Expo

Debattens vågor går höga på nätet. Finns det ett samband mellan fredagens terrordåd i Oslo och högerextremistiska framgångar i politiken? Det är inte helt uteslutet.

Självklart tror jag inte att någon av Sverigedemokraternas företrädare har massmord på sin politiska agenda men faktum är att SDs värderingar har många likheter med de som Anders Behring Breiviks verkar ha. Tidningen Expo har publicerat en väldigt intressant artikel om detta som kan läsas här. Fler intressanta artiklar här och här.

Ikväll (torsdag) tänkte sambon och jag delta i en manifestation här i Timrå för demokrati och mot hat. Ett fackeltåg är planerat som ska gå från torget till kyrkan. I kyrkan sker sedan en samling för demokrati, frihet och människovärde.

Mina tidigare blogginlägg om terrordåden finns att läsa här och här.


Aftonbladet:
Ensam terrorist är också politisk

DN:
Håll huvudet kallt

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

När jag blev ett hot mot samhället

Det var ingen tillfällighet att Anders Behring Breivik valde regeringskansliet och Arbeiderpartiets ungdomsförbund som mål för sina terrordåd i Oslo i fredags. Han hade planerat sina dåd under många år och som högerextremist såg han just socialdemokrater som ett hinder mot det samhälle han eftersträvade.

Inför sina attentat hade han skrivit ett 1500 sidor långt "manifest" där han bland annat ville motarbeta en "islamisk kolonisering" av Norge. I sin kamp mot ett mångkulturellt samhälle och en "kulturmarxistiska elit" såg han socialdemokrater som ett hot.

Under dagen har jag funderat en hel del på vad han kan ha menat med en kulturmarxistisk elit. Jag skulle gärna vilja veta en definition av det begreppet. Själv tillhör jag ju då den sort som Anders Behring Breivik anser som ett hot mot samhället, och som han vill förgöra. Alltså socialdemokrater.

Alla människors lika värde, solidaritet och demokrati är några av de socialdemokratiska värderingar som tilltalade mig när jag bestämde mig för min politiska hemvist. Uppenbarligen är det värderingar som Anders Behring Breivik så till den milda grad hatar att han ville mörda och lemlästa oskyldiga människor.

Jag vet att det finns många fler än Anders Behring Breivik som hatar sossar, men jag är också helt övertygad om att de allra flesta av dessa inte är beredda att mörda. Oavsett politiska åsikter kan de flesta diskutera på ett civiliserat sätt.

Men hatet finns där. Här är en diskussionstråd från Flashback som får nackhåren att resa sig. Jag hittade även en artikel från Dalarnas Tidningar om en person som gjort osympatiska uttalanden på Facebook.

Det jag frågar mig nu är hur den högerextremistiska undervegetationen i vårt samhälle egentligen ser ut. Hur omfattande är den egentligen? Hur många finns det där ute som är rädda för mångfald och ett mångkulturellt samhälle?

I det senaste svenska riksdagsvalet fick Sverigedemokraterna sex procent av rösterna, ett parti med ett klart högerextremistiskt program. Jag är övertygad om att ingen av deras företrädare är beredda att mörda för sin ideologi, men jag tror helt säkert att deras värderingar kan inspirera knäppskallar att gå över gränsen. Exempelvis Anders Behring Breivik.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av följande citat som jag såg i mitt Twitterflöde idag:

"Jag är i en konstant kamp mot ondskans mörker.
Men istället för att dra mitt svärd tänder jag kärlekens ljus"

Det säger en hel del om hur jag känner just nu.


Så här bloggade jag om terrorattentaten igår.

Aftonbladet:
En fascism för vår tid
Ingen slump att han begär öppna dörrar

DN:
Han får inte styra oss

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Alla norrmän är inte terrorister

Som de allra flesta andra är jag djupt tagen av det som inträffade i Oslo i fredags. 92 människor kallblodigt mördade i en terrorattack som saknar motstycke i Norden. Jag har i mina tankar försökt förstå vad som hände där ute på ön Utøya men misslyckats. För mig är det fullständigt obegripligt hur en människa kan vara kapabel att systematiskt, kallblodigt och utan någon som helst empati mörda alla dessa människor. Människor som flydde i panik, som bad för sina liv, mördade han urskillningslöst med sina skjutvapen och sina bomber. 

I december förra året hade en liknade katastrof kunnat inträffa i Sverige. Då gjorde sig en självmordsbombare redo att sprida död och fruktan omkring sig i Stockholm. Men lyckligtvis hade han inte riktigt koll på sina bomber och det blev endast han själv som förolyckades.

Attentatsmannen i Oslo är norrman och högerextremist. Självmordsbombaren i Stockholm var muslim och islamistisk extremist.

Efter självmordsbombningen i Stockholm uppstod många diskussioner om inte detta var ett bekräftelse på att alla muslimer är presumtiva terrorister. I media påpekades därför (helt riktigt) att terrorism inte är representativ för människor med islam som tro.

Men jag har hittills inte hört någon påstå att alla norrmän är tänkbara terrorister. Inte heller har någon expert behövt uttala sig i media och förklara att så inte är fallet.

Själv hävdar jag att varken vårt norska broderfolk eller muslimer i gemen är terrorister. Det är istället hatet mellan människor som är terrorns drivkraft.

I sitt tal i Oslos domkyrka sa Norges statsminister Jens Stoltenberg: "Vi är fortfarande chockade av det som hänt oss, men vi kommer aldrig att ge upp våra värderingar. Vårt svar är mer demokrati, mer öppenhet och mer humanitet. Men aldrig naivitet".

Goda ord, tycker jag. Jag anser att vi alla har en skyldighet att bekämpa hat, våld och främlingsfientlighet i samhället. Jag vill fortsätta leva i ett samhälle byggt på just öppenhet, demokrati och alla människors lika värde. Om vi alla hjälps åt att hålla dessa värderingar högt kan vi hålla terrorns fula tryne borta.


Aftonbladet:
Hatretorikens konsekvenser
Attack mot hjärtat av socialdemokratin
”Är han nazist räknas det som en tågolycka”

DN:
Ord göder hat
Tyst minut i Norden

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Fyra mystiska kilon från ingenstans


Hemkommen från förra veckans semestertripp till Kroatien kände jag mig sund, avslappnad och brunbränd. Jag mådde helt enkelt väldigt bra. "Jag har nog gått ner några kilo i vikt, också", tänkte jag.  

Tillbaka i Timrå ställde jag mig omedelbart på vågen. Den visade att jag gått upp fyra kilo. 

Vart kom de kilona ifrån?

Visst. Under veckan i den kroatiska semesterorten Makarska blev det en hel del grillat kött på mina middagstallrikar, och jag kan väl erkänna att det även blev en och annan kroatisk öl. Man är ju trots allt på semester.

Men fyra kilo..?

Hur som helst. Jag bestämde mig raskt att de fyra kilona ska bort, och det fort. Hittills har det gått ganska bra, en titt på min viktkurva visar en nedåtgående trend under veckan. Nu kan jag återgå till mitt ursprungliga mål, nämligen att lyckas få viktkurvan att krypa ner under 90-kilosstrecket. 

Igår hade vi emellertid en liten nostalgiafton här hemma. Vi gjorde en maträtt som vi åt flera gånger under vistelsen i Kroatien. Rätten kallas Ćevapčići och kan beskrivas som avlånga kryddiga köttbullar. Här hemma grillade jag dem på vår utegrill (se bilden ovan). Jättegott!


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , ,

När hjärnan går på halvfart



Makarska i Kroatien, förra veckan.

I hotellrummet är det minst 30 grader varmt och jag sitter på sängen och dricker kolsyrat vatten. Både sambon och jag har sovit till klockan 11.00 och efter en lätt frukost gör vi oss redo att gå ner till stranden. Men den intensiva värmen gör mig matt, och jag orkar inte mycket mer än att stirra in i väggen framför mig. Det känns som om min hjärna håller på att koagulera.

"Packa ner dina badgrejor, så går vi", säger sambon.

Jag häller i mig de sista vattendropparna, går ut på balkongen och hämtar min handduk. Efter att ha gått in med handduken och packat ner den i badväskan går jag ut på balkongen igen och hämtar mina badskor. Jag packar ner dem i badväskan och är klar att gå.

"Varför tog du inte handduken och badskorna på samma gång? Är det inte lite onödigt att gå två gånger", undrar sambon.

"Intressant fråga", svarar jag.

Jag tycker nämligen att det är just detta som är själva grejen med sommaren och semestern. Att få slippa vara effektiv.

"När jag har semester, och det dessutom är 30 grader varmt, då tar jag hellre några steg extra än tänker i onödan", upplyser jag sambon och öppnar en ny PET-flaska med vatten.

Allt hade varit så mycket enklare om jag istället vore en dator. Då hade jag bara kunnat skicka ett felmeddelande via skärmen, typ "Overheated" eller "Error". Jag önskar att liknande möjligheter fanns för oss människor. Varför inte glasögon som kunde berätta om hjärnans status, som på bilden ovan.

Varför har inte någon datorutvecklare tänkt på det?


'Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tre viktiga burkar i mitt liv



Vid 53 års ålder har jag kommit till insikt om vilka instrument som förenklar vardagen. Det handlar om tre burkar, som på olika sätt är användbara i det dagliga livet. Här kommer en presentation:

Creme Fraiche (till vänster på bilden): Med en burk Creme Fraiche i kylskåpet kan man göra en god middag av vilka rester som helst. Det spelar i princip ingen roll vilka övriga ingredienser man använder. Kött, fisk och grönsaker går lika bra. Blanda bara i en burk Creme Fraiche i stekpannan så är middagen räddad.

Klorhexidinlösning (burken i mitten)Desinfektionsmedel som funkar mot de flesta hudrelaterade åkommor. Skärsår, finnar eller varbölder spelar ingen roll. Badda bara på med klorhexidin så försvinner hudproblemen i ett nafs. 

Dust off (till höger): Tryckluft på burk som kan användas till mycket. Egentligen avsett att blåsa rent i elektronikprylar med (exempelvis mobiltelefoner) men passar även utmärkt till annan rengöring. Själv har jag använt det till allt från att blåsa bort sot ur pelletspannans rökrör till att få bort damm från svåråtkomliga ställen bakom värmeelement mm.

För övrigt känns det himla fint att få dela med sig av sin visdom.


Aftonbladet:
Vi är alla delvis neandertalare

DN:
Hårdnande konkurrens mellan apoteken

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Allting har sin tid



Borta bra men hemma bäst.

Igår morse vaknade jag av Makarskas kyrkklockor som slog sju slag. Idag (söndag) vaknade jag till ljudet av grannens gräsklippare.

Sambon och jag är alltså åter hemma i Timrå.

Vår vecka i Makarska i Kroatien har varit helt igenom fantastisk, och jag känner att den fullständigt kravlösa tillvaron har gjort mig gott. Den mesta av tiden tillbringade vi på, och omkring, den tre kilometer långa strandpromenaden där mat och bad fanns inom nära räckhåll. Egentligen hade vi också tänkt att göra några utflykter, men den intensiva värmen (som höll sig mellan 30 och 40 grader) gjorde att vi slopade det.

Men allting har sin tid. Efter en vecka är man trött på den stekheta värmen och den ständiga jakten efter en skuggig fläck på den överbefolkade stranden. När en vecka har gått är man också mätt på grillad mat och ett dagligt intag av bärs. Efter att ha tillbringat en vecka med att ständigt bära omkring på en PET-flaska med vatten har jag även övergivit planerna på att bosätta mig i Kroatien (se föregående inlägg).

Istället var det jätteskönt att få sova i mina lagom svala sängkläder här hemma i Timrå. De genomsvettiga sängkläderna i Makarska saknade jag inte ett dugg.

Men sammantaget har alltså resan varit helskön och vi är helt inställda på att resa till Kroatien igen. Kanske reser vi då istället under våren eller hösten för att slippa den allra "värsta" värmen.

Bilden ovan visar Herr Turist när han befinner sig i en badsituation. Av säkerhetsskäl behöll jag dock hatten på.

För övrigt har vill jag också berätta att jag länkar till MormorMu och hennes tävling.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Reserapport från Kroatien



Min sambo och jag befinner oss just nu på en veckas semester i den lilla staden Makarska i Kroatien. Hit har vi rest på en sista minutenresa med ospecifierat hotell - och vi stormtrivs. Kroatien är ett väldigt trevligt land att turista i. Människorna här är trevliga, priserna är fördelaktiga och klimatet är jätteskönt. Hittills har det varit strålande sol och rejält varmt, och enligt prognosen kommer vädrat att så förbli under resterande tid av vår vistelse.

Det ospecifierade hotellet visade sig vara ett enkelt hotell i ett bostadsområde med bofasta innevånare. Fast egentligen kan man nog hellre kalla vårt boende för ett möblerat rum. Det har dusch, toa och en dubbelsäng, vilket räcker för oss. Det man möjligen kan sakna är luftkonditionering, men istället finns det en stor fläkt i rummet som ger lite svalka.

Egentligen hade vi tänkt att göra några utflykter till Dubrovnik och Mostar också, men de planerna har vi skippat. Jag skulle gärna besöka de städerna, de har ju både en spännande historia och intressanta miljöer, men det är helt enkelt för varmt för att ett stadsbesök ska vara givande. Det får istället bli vid nästa Kroatienbesök.

För fler Kroatienbesök blir det. Jag har redan bestämt mig för att Kroatien är mitt favoritsemesteland, och jag skulle till och med kunna tänka mig att köpa ett hus här. Visserligen finns det en risk att jag inte har råd med det, men jag skulle kanske kunna prova att söka politisk asyl här. Eller nåt... Jag skulle kunna försörja mig genom att gå runt med en kylväska på stranden och sälja öl och meloner.

Bilden ovan visar Herr och Fru Turist in action. Den är tagen i går på ön Brac dit vi åkte på en heldagsutflykt med båt.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Expressäljarna äckligast på Gatufesten



Sundsvalls Gatufest är i full gång med öl, mat och musik. På festområdet finns också ett nöjesfält där småbarnsföräldrar, barn och slush trängs i en salig blandning. Här står jag och tittar på radiobilarna och noterar att vissa av radiobilsförarna har full koll på sina fordon medan andra inte har en aning om hur de ska bete sig.

Jag ser en ung kille som inte verkar förstå att han ska vrida på ratten för att komma vidare. Istället skriker han åt de andra radiobilsförarna att flytta på sig. Jag tänker att han blir säkert säljare när han blir stor. Han har nämligen ingen koll på hur man rent intellektuellt och praktiskt löser ett problem utan försöker istället att forcera sig ur situationen.

I andra änden av festivalområdet blir jag överfallen av en expresssäljare som vill att jag ska utöka mitt utbud av TV-kanaler via Com Hem.

Eller var det Viasat?

Eller kanske det var Canaldigital? Jag minns inte. Den vattenkammade gossen tar i hand och vill erbjuda ett förmånligt avtal just för mig - just idag, men jag flyr springande från platsen.

Alltså, finns det något mer irriterande än expressäljare på Gatufesten? Egentligen borde det vara tillåtet i lag att få kräkas på dem. Men naturligtvis vill jag ju inte det. Jag är ju trots allt civiliserad. Till skillnad från expressäljare.


ST:
Tufft att sälja öronproppar
Blev mjölkvinnare
Stökigare gatufest under torsdagen
Ännu en lugn natt

Dagbladet:
Brottsligheten stiger på Gatufesten

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Hånglar politikerna i Almedalen?



I veckan pågår Politikerveckan i Almedalen. Ett evenemang som kan beskrivas som politikens motsvarighet till Hultsfredsfestivalen. Men istället för rock´roll och engångsligg ägnar sig Almedalens besökare åt helt andra saker: politik, och inget annat än politik. Frågan är om de ens kostar på sig ett litet hångel.

Själv sitter jag här hemma och följer politikerveckan vid datorn. Jag undrar: kommer årets politikervecka att bli lika rolig som ifjol när Gudrun Schymans eldade upp 100 000 kronor? 

Hittills har politikerveckan inte bjudit på så värst mycket spänning. Miljöpartiet och Moderaterna sa ungefär det de brukar säga, och i media kunde man läsa om hur Anders Borg kammade håret. Men idag, tisdag, är det Vänsterpartiets dag och då ökar den politisk temperaturen något: partiledaren Lars Ohly blir på allvar utmanad av Jonas Sjöstedt som vill bli ny partiledare.

Jag tror definitivt att det skulle vara välgörande för Vänsterpartiet med Jonas Sjöstedt som ny partiledare. Han har en sympatisk framtoning och säger själv att han vill modernisera partiet. Men Lars Ohly verkar vilja bita sig kvar vid partiledarposten och tankarna går till en annan maktgalen man: Muammar Khadaffi. Kanske Ohly och Sjöstedt på plats kan göra upp om partiledarrollen en gång för alla, på Gotländskt vis, med en tornering. Snabbt, enkelt och medialt.

Hittills mest intressant under politikerveckan är nog att den amerikanske människorättsaktivisten, politikern och baptistpastorn Jesse Jackson är på plats. Hans budskap är inte heller så nytt, men väl så viktigt att upprepas: "Det är några få som har för mycket, och håller fast vid det, och alldeles för många som har för lite. Det är dags att vi demokratiserar ekonomin." 

I dagens Sverige sällsynta, men goda ord, i mina socialdemokratiska öron.   

Att våra politiska partier under fredliga former träffas för att diskutera politik är nånting som vi inom väljarkåren kan glädjas åt. I världen finns det finns alltför många länder där en sådan sammankomst skulle vara omöjlig. När människor med olika åsikter, men på lika villkor, kan träffas för diskussion då vet vi att vårt demokratiska statsskick fungerar.

Men frågan är fortfarande om den närvarande politiker- och medialeliten gör något annat än pratar politik under Almedalsveckan. När mörkret faller över Visbys små tränga gränder, förekommer det några oheliga allianser och hångel över partigränserna?

Nej, jag tror inte det. Sådant förekommer nog bara på riktiga rockfestivaler.

Bilden ovan har jag tagit i Almedalen. Det var 2006 och vid tillfället pågick inte någon politikervecka.


Aftonbladet:
Ohly: Kritik är naturligt
Sjöstedt: Partiet måste förändras
”Uppfattas som lite för mjuk”
Blir det Ohlys sista strid?
Sjöstedt: Partiet måste förändras
"Det finns ett bäst före-datum för alla"
Hög tid att lämna över nu, Lars Ohly

DN:
”För få har för mycket”
Ohly hotas av tuff utmanare
Vänstern vill byta ut Ohly
Lars Ohly kritiserade alla


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Att starta semestern på rätt sätt



Semester.

Nu har min sommarsemester börjat. Känslan i kroppen är en kombination av ångest, glädje och försiktigt optimism. Det är nämligen en konst att ha sommarsemester. Man kan ju inte bara att gå hem från jobbet och sedan sätta igång att vara ledig i fyra veckor. Att börja sin semester är svårare än så.

Först och främst gäller det att programmera om hjärnan från jag-måste-hela-tiden-leverera-läget till tänk-att-få-kliva-upp-på-morgonen-och-inte-ha-något-som-helst-inplanerat-läget. Den omprogrammeringsprocessen kräver noggranna förberedelser och rätt utrustning. Själv gick jag igenom min omprogrammering i fredags kväll. Platsen var villaaltanen och förberedelserna var ett besök på Systembolaget. Efter några starköl och ett långt primalskrik var jag så redo att börja min semester.

Jag tycker det är jätteskönt att ha semester. Just känslan att kunna göra vad jag vill, när jag vill, och om jag vill är underbar. Så här i inledningen av semestern känner jag emellertid inte för så mycket annat än att bara hasa omkring i mina crocs (foppatofflor).

Men om en vecka kommer det att hända saker. Då ska jag och sambon resa till Kroatien. Vi hittade en sista minutenresa för några dagar sedan och vi ska bo på ett ospecificerat hotell. Det ska bli spännande. Många resor har jag tidigare gjort men denna blir min första charterresa.

Bilden ovan tog jag idag i blomrabatten utanför vår altan. Det är en liljebagge som just mumsat i sig en bit av ett liljeblad (se hålet framför baggens huvud). Liljebaggar har det gemensamt med min sambo att de båda gillar liljor, men inte riktigt på samma sätt. Min sambo gillar inte att äta liljor och är väldigt störd över perforeringarna som liljebaggarna lämnar efter sig på våra liljor.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter