Traditioner är till för att brytas

Jag hade intentionen att delta i bloggutmaningen Blogg 24 och skriva ett blogginlägg om dagen mellan 1 och 24 december. Jag misslyckades. Min mentala energi räckte inte till och jag gav upp några dagar innan julaftonen.  
 
Nu har det hunnit bli nyårsafton och jag sitter och tänker på det firande som kommer att äga rum ikväll. I media och på Facebook läser jag upprörda kommentarer från människor som inte gillar fyrverkerier. "Hundar blir rädda och det kostar för mycket pengar" är några av argumenten mot nyårsfyrverkerierna.
 
Kanske är det så. Själv har jag ingen hund och det var väldigt många år sedan jag köpte några fyrverkerier senast. Jag brukar istället gå ut på gräsmattan under tolvslaget och titta på fyrverkerier som andra skjuter upp.
 
Däremot finns det en annan nyårstradition som jag definitivt har tröttnat på. Nämligen den att visa sketchen "Grevinnan och betjänten" på TV varje nyårsaftonskväll. Jag läser på Wikipedia att det inte bara är i Sverige som sketchen visas. Varje nyårsafton visas den i en rad länder, i och utanför Europa.
 
I Sverige visades sketchen första gången 1969 och sedan 1976 har den visats varje nyårsafton (med undantag av 2004 då visningen ställdes in pga tsunamikatastrofen i Indiska oceanen).
 
Det finns två versioner av sketchen inspelade, där samma skådespelare deltar. Den ena spelades in i Tyskland 1963 och den andra i Schweiz. Den vi får se i svensk TV är den schweiziska versionen. 
 
Fast nu får det vara nog, tycker jag. Den berusade betjänten har alltså stapplat omkring i våra TV-rutor 40 år i rad nu - likaså den dementa grevinnan (som enligt Wikipedia inte är en grevinna) Miss Sophie som inte förstår att hennes middagsgäster är döda. 
 
Det är verkligen dags att den traditionen bryts nu. Mitt förslag är att SVT de närmaste 40 åren visar sketcher med Ulvesson och Herngren (se videoklippet ovan) istället.
 
Gott Nytt År!
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om ulvesson, herngren, nyår, grevinnan och betjänten, traditioner, nostalgi, media

Terrorn kommer närmare

Jag ser på TV-nyheterna om attentatet i Berlin. En långtradare körde in i en julmarknad. Minst 12 döda och massor av skadade människor.
 
Enligt vad jag kan tolka av TV-bilderna handlar det om julmarknaden i ena änden av gatan Kurfürstendamm i västra Berlin. Inte långt därifrån fanns hotellet där jag och sambon bodde när vi besökte Berlin i december 2014.
 
Just den julmarknaden minns jag som riktigt mysig med försäljning av allt från julpynt och godis till gluhwein. Det känns läskigt att tänka att just där vi promenerade runt bland stånden inträffade ett (förmodat) terrorbrott två år senare.
 
Det som inträffade igår var fruktansvärt för de som drabbades på platsen, men är också ett slag det demokratiska och öppna samhället. Det känns som om terrorna kommer närmare och närmare - numera också på gator jag själv gått på.
 
En olustig känsla infinner sig.
 
Bilden tog jag på julmarknaden i Berlin där en långtradare mejade ner ett stort antal människor igår.
 
Blogg24-20
 

Att inte utmana sina illusioner

 
Bilden ovan tog min sambo på mig när vi var i Umeå förra helgen. I ett köpcenter i staden fanns denna apparat, en  snäll-o-meter. Om man lade handen emot displayen och väntade några sekunder så fick man ett utlåtande, i procent, på skärmen hur snäll man är.
 
Under några sekunder lekte jag med tanken på att prova. Men jag lät bli. Snäll-o-metern var ju avsedd för barn (handmallen på displayen var i tydlig barnstorlek). Det skulle bara ha sett fånigt ut om en 58-årig man stod på knä och försökte lägga handen mot en 10-tumsskärm på en konstig apparat med en kö av femåringar bakom sig.
 
Dessutom kanske snäll-o-meterna skulle ha påstått att jag inte är så snäll som jag tror. Det hade nog varit det värsta.
 
Blogg24-19

Viktminskningsbonus

Jag bloggade häromdagen om fördelar med att vara sjuk och nämnde då att om man har tur kan man få slippa jobbets luciatåg. Igår kom jag till insikt om ytterligare en fördel: viktminskning. Under förra veckan gick jag nämligen ner flera kilo.  
 
Skälet till viktminskningen är naturligtvis att jag under min sjukdomsvecka inte åt så mycket; att ligga däckad med influensaliknande symptomer främjar inte direkt matlusten. Det jag åt under de här dagarna handlar i stort sett om en tallrik filmjölk och några mackor varje dag. 
 
Naturligtvis känns det bra att jag gått ner i vikt eftersom jag tycker jag väger för mycket. Frågan är nu hur jag ska hålla den här vikten - ska jag fortsätta att endast äta lite filmjölk om dagarna? 
 
Blogg24-18

En hashtag i plåt

 
Under det senaste året har jag besökt kyrkor vid tre tillfällen - på en konfirmation, ett bröllop och nu senast då jag klättrade upp (inne) i ett kyrktorn för att fotografera en fabrik som ligger i närheten av kyrkan. 
 
Den gången jag var på konfirmationen blev jag sittande och funderade lite på psalmtavlan, alltså den där tavlan längst fram i kyrkor där man med nummer anger vilka psalmer som ska sjungas. 
 
Det jag funderade på var om inte tavlan skulle kunna inrymma mer information, exempelvis en hashtag. Jag menar, om det kanske är ett bröllop som äger rum så får brudparet välja en egen hashtag som gästerna sedan kan använda när de typ Instagrammar om bröllopet. Tänk en hashtag i små plåtbokstäver, typ #brollop2016, nedanför siffrorna med psalmverser.
 
Motsvarande skulle kunna användas vid både begravningar och konfirmationsgudstjänster. Tro mig, för eller senare blir denna framtidsvision verklighet.  
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Hashtag, sociala medier, internet, religion