Fredag kväll i Umeå

 
Det här med att fota maten när man är på restaurang anses ju som lite töntigt, men va fan gör man när man är i Umeå och har satt sig till bords på Pipes of Scotland och beställt in ribs och strips. Och en öl från det lokala bryggeriet (som jag inte nu kommer ihåg vad det hette).
 
Då vill man fotografera maten. 
 
För övrigt är det här en jättetrevlig restaurang. Mycket folk, härlig stämning och ett band do som sitter runt ett bord och spelar irländsk folkmusik. 
 
Varför befinner jag mig då i Umeå? Jo, sambon och jag är här på mysweekend. Imorgon tänker vi besöka gitarrmuseet och kanske shoppa lite. 
 
Men framför allt ska vi njuta av en god hotellfrukost. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Pipes of Scotland, blogg24, semester, resor, Umeå

Amerikansk mat är fett ensidig


Jag tänkte jag skulle dela med mig av några minnen från resan till Florida i början av oktober. Det här minnet handlar om amerikansk mat. 
 
Amerikansk mat förefaller ganska ensidig. Man kan gå in i princip vilken restaurang som helst så domineras menyn av hamburgare, ribs och friterad potatis (inte helt olik svenska restaurangmenyer men i Sverige finns det i alla fall ytterligare rätter att välja bland, exempelvis pasta eller fisk - sånt hittar man väldigt sällan i USA).
 
En av restaurangerna vi besökte hette Fords Garage vilken hade, naturligtvis, hamburgare som specialitet. Inredningen var inspirerad av verkstadsmiljö och kul detalj var servettringarna som utgjordes av slangklämmor. 
 
Även själva hamburgarna var snyggt designade med en reliefstämpel på brödet. 
 
På toan var handfaten designade som bildäck. 
 
Skälet till namnet på restaurangen var att biltillverkaren Henry Ford hade sitt sommarboende i den del av västra Florida där vi var.
 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Resor, Florida, USA, mat, hamburgare, blogg24

Det bästa som finns är att lägga sig och sova

 
Det är kväll och jag har lagt mig. Bredvid mig ligger sambon. Hon sover. 
 
Det är mörkt. Jag hör olika ljud; en bil som kör förbi utanför fönstret, det susar i vattenrören till elementen, dova ljud från fabriken några kilometer bort. 
 
Fast här i sängen känner jag mig trygg. Här är jag på säkert avstånd från verkligheten. 
 
I sängens trygga famn kan jag i lugn och ro ägna mig åt eftertanke och analys av vad som hänt under dagen. 
 
Och där precis somnade jag.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg24, sömn, vila, återhämtning, eftertanke

En sista cig

 
Bilden ovan tog jag i nåt flygplan jag flög med under året. Framför mig i sätet satt en skylt med instruktioner hur man skulle bära sig åt ifall planet måste nödlanda i vattnet; vart nödutgångarna är, att inte ta med bagaget.
 
Det intressanta var att det också fanns en instruktion till rökare att de inte skulle ta en cig ifall planet störtar. 
 
Jag kan tänka mig konversationen bland flygplanssätena om nödsituationen skulle uppstå:
 
Hon: "Älskning, hjälp! Planet har störtat i havet! Vad ska vi göra? Vart är nödutgångarna? Vi måste ut!"
 
Han: "Vänta, jag ska bara ta en cig först."
 
Jag drar mig till minnes att jag sett nån film nån gång där den dödsdömde står framför exekutionspatrullen och blir erbjuden en sista cigarett. En sista njutning innan döden. 
 
Det kanske är nåt sånt det handlar om. Planet har störtat i vattnet och visserligen överlevde vi men man vet aldrig - vi kanske drunknar eller dör på nåt annat sätt. Och då är det lika bra att ta en sista cig. 
 
Men å andra sidan; om jag skulle sitta i ett flygplan och störta i havet - då skulle jag nog försöka ta en bild och lägga upp på Instagram. Därefter skulle jag försöka ta mig ut ur planet.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Rökning, resor, flygplan, nödläge

Endast vid död och bröllop ger vi cred

 
Tiden går. Det är redan december. Jag tänker tillbaka på sommaren. 
 
En av de upplevelser jag hade under sommaren var att närvara vid ett bröllop. Det var trevligt. Både brudgummen och hans brud svarade planenligt ja och den efterföljande festen bjöd på en god stämning. Släktingar och vänner höll tal där samtliga bedyrade hur fantastiska bruden och brudgummen är. 
 
Och det stämmer naturligtvis också - de två är jättesympatatiska människor. 
 
Men när jag satt där och lyssnade på alla talen så kom jag att tänka på hur det kan låta på en begravning. Nämligen likadant. När det är begravning hålls det också tal, där talarna öser lovord över den avlidne. Det är alltså vid just dessa två evenemang som vi tenderar att ge varandra rikligt med cred. Bröllop och begravningar. Nästan aldrig annars.
 
Vi måsta alltså antingen gifta oss eller dö för att vi ska få höra nån säga ett gott ord om oss. Varför kan vi inte göra det oftare i vardagen? Varför inte ställa sig upp i samband med att man äter middag med familjen och hålla ett tal till någon av familjemedlemmarna? Eller på jobbet? På förmiddagsfikat, kanske. 
 
Nåt att tänka på.
 
Bilden tog jag i somras i Polen. Bröllopscermonin ägde rum till allmän beskådan på en hotellterass mitt i Sopot. Detta var dock inte det bröllop jag nämner ovan. Det ägde rum på hemmaplan. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Bröllop, begravning, cred, beröm, blogg24

Öppna upp!

 
Tidigare, fram till för ungefär ett år sedan, brukade jag ibland skriva små dikter och lägga upp här bloggen. Det var alltså ganska länge sedan jag senast brast ut i poesi men igår kom inspirationen över mig vilket resulterade i nedanstående lilla poem. 
 
Öppna upp för ljuset,
och den gränslösa kompetensen.
Öppna upp för himlen,
och den oändliga målbilden.
Öppna upp för livet,
och det svindlande mervärdet.
Öppna upp för kärleken,
och den vidsträckta potentialen.
 
Vad vill jag då säga med detta poetiska verk? Ja, typ att öppenhet är bättra än slutenhet. Och att tramsiga businessord är underskattade i poetiska sammanhang.
 
Mer dikter finns att läsa under rubriken Poesi till vänster på sidan.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg24, poesi, kultur

Jag gjorde det mest förbjudna

 
Klockan 9,30 varje morgon fikar vi tillsammans på jobbet. Varje veckodag har sin egen brödsort. På exempelvis onsdagar är det tekakor och på fredagar är det frallor. 
 
På torsdagar är det mitt favvobröd - sirapslimpa (tror jag det kallas för).
 
Vissa dagar finns emellertid flera brödsorter att välja på (då det blivit bröd kvar från dagen innan). En gång (en fredag) tog jag en fralla men såg i samma stund att det även fanns limpa kvar från gårdagen, så jag lade ifrån mig frallan och skulle just till att skära upp en limpskiva istället. 
 
"Du måste äta upp det bröd du har tagit", tillrättavisade mig en kollega. "Du kan inte ta i ett bröd och sedan lägga tillbaka det".
 
"Oj! Visst. Förlåt", sa jag. Men när kollegan tittade bort så skar jag ändå upp en limpskiva och lät frallan ligga kvar i brödkorgen.
 
Ja, jag vet. Jag är en stygg pojke. Men limpmackor är så goda. 
 
Bilden har jag tagit på en måndag. Långt ifrån det godaste brödet under veckan.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg24, förbjudet, utomparlamentariskt, arbetsliv

Skrämseljournalistik lågt av media

 
Jag tycker svensk dags- och kvällspress i stort sett gör ett bra jobb. Visserligen ägnar de sig lite för mycket åt kändisjournalistik och omotiverad uppmärksamhet av kungahuset, men de granskar också makten (typ näringsliv och politiker) på ett ofta föredömligt och trovärdigt sätt. 
 
Men ibland trampar media, främst kvällstidningar, rakt ner i klaveret vilket gör mig rejält irriterad. 
 
Det handlar om rubriksättning på löpsedlar. 
 
Se exemplen jag fotat här intill. 
 
Vad är meningen med den typen av löpsedlar?
 
Vi står inför det faktum att många människor runt om i Sverige mår psykiskt dåligt. De är oroliga och mentalt sköra. Vad de inte behöver är att tvingas bli skrämda av korkade löpsedlar. Jag tycker det är väldigt lågt när kvällstidningar jagar upplagesiffror med skrämseljournalistik.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Media, politik, samhälle, blogg24, journalistik

Att vara närvarande på riktigt

 
Jag får ett meddelande på Messenger från min son. "Är du här?", frågar han. 
 
Han bor några kilometer från mig och jag undrar varför han skriver så. Jag kan inte komma på att jag lovat att hälsa på honom just idag. Eller har jag det? Kanske jag lovat, och glömt, att åka till honom och så undrar han om jag kommit än. 
 
Jag svarar honom "vadå här? Jag är hemma i Timrå."
 
Han skriver igen: "Du fattar inte. När jag frågar om du är här så menar jag här på Messenger."
 
Språkförbistring. Att få frågan vart man befinner sig behöver alltså inte betyda att någon vill veta på vilken fysisk plats man befinner sig. Det kan alltså betyda att någon vill veta vart på Internet man är. Om man är på Facebook eller på Twitter eller på nån chat.
 
Jag borde ha svarat att jag har gömt sig i djupwebben (Dark web) eller i nåt moln eller nåt.
 
Själv sitter jag just nu i soffan. Vår fysiska soffa hemma i vardagsrummet. Där finns jag på riktigt. Ifall nån undrar.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg24, virtuell, virtuellt, internet, web, språkförbistring

Jultecken

 
Julen närmar sig. Det finns flera tecken på det. Julgardiner dyker upp i fönstren här hemma, julprylar till försäljning i affärerna, julreklam i postlådan. 
 
Idag dök ytterligare ett jultecken upp. Blogg 24.
 
Blogg 24 funkar som typ julkalendern. En nedräkning från 1 december fram till julafton. Fast istället för att öppna luckor skriven man blogginlägg. 
 
För en stund sedan läste jag att Blogg 24 kör igång även i år, och jag har bestämt mig för att hänga på. Jag har inte bloggat regelbundet sedan i somras vilket beror på att jag inte haft lust. Men nu fick jag plötsligt lust igen. 
 
Hoppas lusten håller i sig 24 dagar till.
 
Vill du veta mer om Blogg24? Sök på Blogg 24 på Facebook. 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg24, blogg, jul

Neil Young tillbaka på Spotify

 
Av en slump upptäckte jag det: Neil Young är tillbaka på Spotify. Sedan ett antal månader tillbaka, kanske är det ett år (kanske flera år, min tidsuppfattning är lite bristfällig) så har nästan alla Neil Younglåtar varit borta från Spotify. Endast ett litet urval låtar har funnits där, vilka var endast mindre intressanta låtar. 
 
Men nu är alltså alla låtarna tillbaka. Och helt plötsligt fick min playlist med Neil Youngfavoriter nytt liv igen. Jag blev jätteglad. Tryckte genast igång Rocking in the free world och sedan Hey Hey, My My
 
Bilden är från Neil Youngkonceroten tidigare i år.
 
 

Just nu: fredagsmys

 
Fredag. Nästan mitten av november. Ute har det snöat och det är full vinter. 
 
Just nu pågår fredagsmyset för fullt här hemma; bärs i glaset, Led Zeppelin i högtalarna och en eld i öppenspisen. 
 
Idag har jag kört bil till Nordmaling, tur och retur. Jobbresa. Min nya bil går bra. Den är pigg och man sitter bekvämt i den.
 
I källaren står vår nya luft/vatten-värmeanläggning. Montörer var här och kopplade in den idag. Pelletspannan är bortforslad och ett minne blott. Ska bli spännande att få bekanta sig med vår nya energilösning.
 
Bilden tog jag för ett par veckor sedan inför halloweenfirandet. Men det blev inte av att jag använde den då. Dödskallen köpte jag för en dollar i USA. Den kan vara bra att ha.
 

Han visste att domedagen var nära

 
Vaknar av sambons klockradio som startar. Klockan är 06,30.
 
Morgonrutinen är oftast densamma här hemma. Sambon kliver upp och duschar före mig, vilket jag tycker är skönt. Då får jag dra mig en stund extra. 
 
Fast den här morgonen väljer jag att inte vända mig och somna om. Istället sträcker jag mig efter mobilen och surfar in på Aftonbladets hemsida. Jag vill veta vem som vunnit amerikanska presidentvalet. Jag läser att det troligen blir Donald Trump.
 
Jag drar täcket överhuvudet och tänker: herregud! Hur ska detta gå?
 
En timme senare sitter jag i bilen på väg till jobbet. 
 
I bilen lyssnar jag på Sveriges Radios valvaka i P1. Nånstans I höjd med avvfarten mot Skönsberg kom det definitiva beskedet. Donald Trump blir faktiskt USAs näste president.
 
Den svergidedemokratiske riksdagsmannen Mikael Jansson blir intervjuad. Han tycker resultatet är positivt.
 
"Trump har varit väldigt konkret i valrörelsen, medan Hillary mest har kommit med floskler", säger Jansson.
 
"Va..?", säger jag högt för mig själv. Hur kan man påstå att Trump varit konkret när han mest har profilerat sig med rasistiska och kvinnofientliga uttalanden? Hur kan en sådan person bli president i ett demokratiskt västland?
 
Okej. "Vallöftet" att bygga en mur mot Mexiko är förvisso konkret, men är det realistiskt? Vettigt är det definitivt inte. 
 
Bilden tog jag i Tampa, Florida för några veckor sedan. En man stod i en gatukorsning och skanderade att undergången är nära. Kanske hade han på känn att Donald Trump skulle vinna presidentvalet.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Donald Trump, ampol, presidentval, USA, Amerika, politik, undergång, Hillary Clinton

Trumpskyltarna bådar inte gott

 
Förra veckan var jag med familjen i USA. I Florida. Vi hade en fantastisk semestervecka med bad, skönt klimat och häftiga utflykter.
 
Vi hade hyrt ett hus i Cape Coral på Floridas västkust. Cape Coral är ett gigantiskt villaområde som anlagts i ett utdikat före detta sumpområde. Det är alltså ett villaområde, inklusive en massa kanaler, med hundratusentals innevånare. 
 
Gatuvyerna såg precis som man sett på amerikanska filmer. Villauppfart, postlåda i plast.
 
Vi hade hyrt en bil som vi åkte omkring med. Lite här och där såg vi skyltar som folk satt upp på sina villagräsmattor. "Trump Pence", stod det på dem. Det handlar alltså om amerikaner som visar sin sympati för den republikanske presidentkandidaten Donald Trump och hans vicepresidentkandidat Mike Pence.
 
Jag såg ingen skylt med sympatier för Hillary Clinton (sambon berättar att hon faktiskt såg en en sådan skylt). Men vi såg ett antal Trump-skyltar. Det bådar inte gott. 
 
Jag menar, Donald Trump förefaller vara en knäppis på riktigt. I sitt senaste utspel påstår han att presidentvalet är riggat och att han inte tänker erkänna valresultatet om Clinton vinner. Det har inneburit att hans sympatisörer förbereder sig med vapen för att "skydda" demokratin. Herregud - tur att jag hann lämna USA innan valdagen den 8 november. 
 
Vad händer med USA, och världen, om Donald Trump skulle bli president? En maktgalen cowboy som endast har sina personliga intressen i siktet. Som stödtrupp har han ett antal miljoner minst lika korkade amerikaner.
 
Bilden ovan tog jag på en villatomt i närheten av huset vi hyrde.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Hillary Clinton, Donald Trump, presidentval, politik, USA

Alive and well in Florida

 
Jodå.
 
Vi kom iväg till Florida. Nu är vi här. Vårt flyg blev inte inställt så vi tänkte: ok då åker vi. 
 
När vi tio timmar senare landade i Miami var det vindstilla och 30 grader varmt. Jag frågade killen bakom disken hos Budget där vi hämtade ut hyrbilen jag bokat, men han sa: "the hurricane? No, it's gone now".
 
Så det var alltså fantastiskt lyckat att vi inte ställde in vår resa. Här i Florida är det fullständigt underbart och huset vi hyrt är helt otroligt (egen pool på baksidan huset), vädret är hur skönt som helst och människorna här är jättetrevliga. 
 
Idag ska vi leta upp en strand som vi blivit rekommenderad. Men först frukost på altanen.
 
Bilden: första natten bodde vi på motell, typ ett sånt som man sett på TV.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Florida, Matthew, orkan, semester, resor, resa

RSS 2.0


Tweets by @pasokvist



Evenemang och konserter


Evenemang och konserter