Hackade bilden på mig är bara fejk

 
Idag har vi kunnat läsa i media att en hackare i USA tagit sig in i Apples iCloud och där kommit över ett antal nakenbilder på kändiskar. Bilderna ska hackaren sedan ha spridit på nätet. De drabbade kändisarna känner sig kränkta och är väldigt upprörda.
 
Jag kan nu avslöja att även jag är drabbad. Bilden ovan har under dagen cirkulerat i olika sociala medier men jag vill härmed betona att den är falsk! Bilden är ett montage! Vem som har spridit bilden har jag ingen aning om, men troligen är det någon pervers beundrare som på detta sätt försökt visualisera sina snuskiga fantasier om mig.
 
Jag betraktar det som ett kränkande övergrepp mot min integritet. 
 
Alla som tittar på bilden ovan är snuskisar!
 
 
ST:

Fototriss: på rad

Hos veckans Fototriss är temat på rad. Min första bild tog jag idag på rader med gatstenar i centrala Timrå. 
 
I Timrå står en samling valstugor på rad. Alla partierna har exakt likadana valstugor som är samlade som i en egen liten by på torget.
 
Tredje bilden har jag tagit på blixtlåset i mina jeans. Blixtlåset består bland annat av ett antal häktor på rad.
 
Den sista bilden har jag även lagt upp på Instagram.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, på rad, foto, Timrå

Kung i bollhavet

 
McDonalds. På min bricka ligger en uppsättning McFeast o Co – strips, dricka och en hamburgare med bacon. Det är mycket folk i lokalen och jag har hamnat vid ett bord nära bollhavet.

Vid bordet intill sitter två yngre kvinnor och jag noterar hur den ena upprepade gånger ropar på sin lille son som leker i bollhavet. ”Kom och ät nu, gubben. Annars blir din hamburgare kall”. Den lille sonen struntar fullständigt i sin mamma och leker obekymrat vidare med, vad jag förmodar, sina nyfunna vänner i bollhavet.

De två kvinnorna pratar vidare med varandra. De diskuterar högt och tydligt en gemensam kvinnlig bekant och hennes status i sällskapslivet. Mamman ropar återigen på sin son: ”men kom nu då, annars blir du utan mat”. Ingen reaktion från den lille gossen.

Mammans mobil ringer och hon svarar. Jag hör hur hon berättar att hon befinner sig på McDonalds och att hon väntar på att sonen ska komma och äta sin hamburgare. ”Alla de andra barnen i bollhavet kommer springande när deras föräldrar ropar. Det är bara min son som skiter i vad jag säger. Han bryr sig inte ett dugg", säger hon. Och när hon säger det anar jag nästan lite stolthet i rösten.

Jag har tänkt en hel del på den där händelsen. Den lille pojken får ingen reaktion från sin mamma när han inte bryr sig. Istället skryter hon om honom. Vilka normer kommer han att bära med sig i livet? Om han blir van att ostörd få utveckla sin egoism, hur kommer det att prägla honom som vuxen?


Visst, han blir säkert en vinnartyp men kommer också att upplevas som både odräglig och påfrestande av sin omgivning.


Och när motgångarna i livet till slut kommer (vilket de med all säkerhet gör) så kommer han att tycka att det inte finns någon annan det är så synd om som honom. 

 

 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Egoism, barnuppfostran, omtanke

Jag tror min mobil tycker om mig

 
I bland är jag ute och promenerar i motionssyfte. Jag brukar gå lite olika sträckor runt centrala Timrå, och oftast tar promenaden nånstans mellan en halvtimme och en timme. Ambitionen är att jag ska promenera typ tre gånger i veckan. Vissa veckor blir det fler (inte så ofta), andra veckor blir promenaderna färre (oftast). Men jag brukar tänka att den bästa motionen är den som blir av. 
 
När jag är ute och går brukar jag starta appen RunKeeper i min mobil. Med den kan jag se statistik över mina promenader - hur lång tid varje promenad tog, hur lång sträcka jag gått och hur många kalorier jag förbrukade. Det sista värdet är alltid kul att titta på - att man förbrukat 300 kalorier blir liksom en bekräftelse på att man är en duktig motionär. 
 
Fast härom dagen visade RunKeeper att den lever ett eget liv - och att den faktiskt bryr sig om mig. Jag hade tagit en promenad till Coop, tur och retur, och handlat en påse frukt och en brödlimpa - en promenad på totalt en dryg halvtimme. Den här gången glömde jag dock att starta RunKeeper, vilket jag blev varse när jag promenerat färdigt. Några minuter efter att jag kommit hem fick jag nämligen ovanstående meddelande på mobilen. 
 
Tydligen hade RunKeeper-appen (trots att den inte var igång) noterat att jag varit ute och rört mig, och blev uppenbarligen lite sur över att jag inte hade startat den. 
 
Visst är det fantastiskt! Bara för att min mobil tycker om mig så mycket, och inte vill att jag ska missa mina bortpromenerade kalorier, ger den mig en tillrättavisning. Är inte det kärlek?
 
Fast jag har ännu inte riktigt bestämt mig för vad jag ska tycka om RunKeepers omtanke. Med våra mobilers hjälp (som de flesta av oss bär med oss överallt) gör vi det möjligt för företag, och andra aktörer i samhället, att ständigt övervaka oss. Att jag får en påminnelse från en promenadapp att jag ska starta den är kanske inte hela världen, men möjligheterna till övervakning en smartphone ger är faktiskt lite skrämmande. 
 
Men i fortsättningen glömmer jag i alla fall inte att starta RunKeeper.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om RunKeeper, övervakning, storebror, iPhone, kärlek, motion, träning

Rösta på mig i valet

 
Snart är det val. Överallt ser vi reklam för de olika partierna - på bussar, i tidningsannonser och på trätavlor placerade i terrängen. I många fall visar affischerna en bild på en politiker samt ett citat. 
 
Citaten är ofta ganska allmängiltiga, typ "Ordning och reda i ekonomin", "Ett bra liv - hela livet" eller "Ett bättre Sverige. För alla". Om man inte sett själva affischen så är det näst intill omöjligt att gissa vilket parti som är avsändare.
 
Jag undrar hur det går till när politikerna ifråga väljer vilka citat de ska ha på sina affischer. Hittar de bara på något "bra" som de tror de flesta väljare kan ställa upp på? Eller är deras valslogan något de verkligen är beredda att jobba för?
 
OM jag var vore politiker och OM jag hade en egen personvalskampanj så skulle jag nog inte krångla till det i onödan på mina valaffischer. Jag skulle nog bara köra ett rakt och enkelt budskap: "Rösta på mig, jag ordnar resten". Det viktigaste vore ju trots allt att jag blev inröstad i maktens korridorer.
 
Fast jag skulle definitivt inte rösta på mig själv. Den saken är säker.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Val2014, svpol, politik, valet, Sundsvall, Timrå

Viktigt meddelande till alla villatjuvar

 
Var och varannan dag kommer det uppgifter om ännu ett villainbrott i området där jag bor. Det har varit väldigt många villainbrott den här sommaren och jag läste nånstans att Västernorrland är en av de värst drabbade regionerna i Sverige. Det har till och med inträffat fall där tjuvar varit i farten fastän villaägaren själv varit hemma. 
 
Fast som tur är har vi en egen insatsstyrka här i området som med kort varsel rycker ut om en tjuv är i farten. Se filmen ovan hur det kan se om en inbrottssituation uppstår. 
 
Budskapet till alla tjuvar är alltså: håll er borta från min gård, annars kanske ni får ont i baken.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Villainbrott, Timrå, Sundsvall, Västernorrland, inbrott

Dålig gatumusik låter sämre än bra gatumusik

Jag läser i media om Dough Seegers, den hemlöse countrysångaren från Nashville i USA, som blev kändis i Sverige efter att ha medverkat i TV-programmet Jills veranda. Innan Seegers slog igenom var han en fattig och utslagen gatumusikant. Men efter framträdandet i svensk TV började han tjäna pengar och fick råd att skaffa sig mat och bostad. Hans musikalitet, och en stor portion tur, blev hans räddning.
 
Osökt tänker jag på de nutida (östeuropeiska) tiggarna vi ser på gatorna i Sveriges städer. Några av dem försöker också hanka sig fram som gatumusikanter, fast utan att få till något större underhållningsvärde. För det mesta saknas passionen och glöden i deras framträdanden, och oftast blir deras musicerande bara påfrestande att höra på.
 
Men med rätt uppbackning och stöd kanske deras framträdanden skulle kunna bli lite roligare. För vissa av dem har faktiskt talang. Jag har hört fler dragspelare, och till och med en saxofonist, på Sundsvalls gator som helt klart verkar vara duktiga musiker. 
 
Så nu undrar jag: Finns det inget TV-team som kan ge sig ut på talangjakt bland dessa gatans musikanter? Kanske döljer det sig några blivande stjärnor bakom insamlingsmuggarna på stadens gator och torg.
 
När jag härom dagen, vid lunchtid, gick genom centrala Sundsvall noterade jag att inga dragspelande gatumusikanter syntes tIll. Tidigare har det varit alldeles fullt av dessa efter Storgatan. Kanske upplevdes de som störande av omgivning och har blivit bortkörda.
 
Eller så har de blivit upptäckta av någon talangscout och håller på att spela in en skiva, eller nåt...
 
Bilden ovan tog jag i Amsterdam för några år sedan. Gatumusikanten på bilden var oerhört duktig och höll en regelrätt konsert på gatan intill uteserveringen där vi satt och fikade.
 
 
Aftonbladet:
Doug Seegers ställer in sin höstturné
 
Läs även andra bloggares åsikter om Doug Seegers, tiggare, gatumusikanter, musik, politik

Fototriss: fönster

Veckans tema hos Fototriss är fönster. Min första bild visar fönstret på vårt garage. Fönstret är gjort av glasblock och för dagen utsmyckat med en pensel.
 
På den andra bilden har jag fotat ett fönster från övervåningen på vårt hus. Fönstret är trasigt och jag har tagit lös det för att åka med det till glasmästaren. 
 
Den tredje bilden visar fönstret på förardörren på min bil. För att göra bilden lite mer konstnärlig och svårtolkad så satte jag handen mot rutan när jag fotade.
 
Bilderna har jag även postat på Instagram.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, fönster, foto, Instagram

Två makalösa historier om en apa och en tupp

 
Dagens ord är apselfie
 
Härom dagen kunde vi i media ta del av den makalösa historien om en apa som snodde kameran av en fotograf och tog ett gäng selfisar. Fotografen, David Slater, befann sig vid tillfället i Indonesien för att fota makakeapor. Han hade vistats ett tag bland aporna och bekantat sig med dem, och tagit massor av bilder, men saknade fortfarande den bilden. Han ville väldigt gärna också ta en porträttbild på någon av aporna, alltså en bild på en apa fotad rakt framifrån. Den bilden hade han ännu inte lyckats ta.
 
För att göra detta möjligt monterade han kameran (inklusive kabelförsedd fjärrutlösare) på ett stativ och gick en bit bort. Aporna närmade sig kameran och fingrade nyfiken på den. Så småningom började de trycka på fjärrutlösaren och en stund senare hade aporna tagit massor av bilder av sig själva. Många av bilderna blev suddiga och oanvändbara men några blev riktiga höjdare. Allt enligt David Slaters berättelse.
 
En en av dessa bilder har sedan Wikipedia använt på sin sajt utan tillstånd av David Slater. Wikipedia menar nämligen att det endast är människor som kan äga en copyright, och eftersom bilden ifråga är tagen av en apa tycker Wikipedia att de inte behöver betala för den.
 
Som sagt en makalös historia.
 
En liknande historia utspelade sig när jag turistade på Kosteröarna tidigare i sommar. På ett ställe träffade vi på en hönsgård som jag gick fram till för att fota dess innevånare (ett gäng tuppar och höns). Plötsligt hoppade en av tupparna fram och slet kameran ur mina händer. Snabbt vände han på kameran och lyckades ta en serie bilder på sig själv. Just innan han skulle dumpa kameran på marken slet jag tillbaka den. När jag en stund senare tittade på bilderna upptäckte jag bilden ovan som tuppen tagit.
 
Ännu en makalös historia där. Eller..?
 
Sydsvenskan:
Apselfie blev rättighetstvist
 
Telegraph:
Wikipedia refuses to delete photo
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Apselfie, foto, apa, apor, hönsgård, tupp

Miss Li - politisk musik att bli glad åt

 
Glada skutt och skidåkarrörelser.
 
Igår var sambon och jag på festivalen Folkan Waterfront på Fagerviksfältet i Timrå. Huvudattraktionen på stora scenen var Miss Li som gjorde en energifylld föreställning. 
 
Jag kan väl inte påstå att jag hittills tillhört de allra ivrigaste beundrarna av Miss Li. Jag har upplevt hennes musik som lite väl klämkäck, nästan på gränsen till hysterisk. Men efter gårdagens konsert har jag reviderat min uppfattning. Miss Li bjöd på en energifylld show där hon och hennes band framförde en lång rad medryckande låtar. Helt enkelt musik att bli glad åt.
 
Hon höll också igång fysiskt på scenen och varvade sina sånginsatser med glada skutt och något som liknade skidåkarrörelser. Härligt med en artist som bjuder på sig själv.
 
Miss Li hymlar inte med vart hon står politiskt. Hon har tidigare offentlig tagit ställning för socialdemokraterna och vid flera tillfällen uppträtt i samband med partiets olika event. Hennes politiska åskådning framgick också under gårdagens konsert. Låttexter och mellansnack handlade om alla människors lika värde, att hon inte gillar den egoistiska trenden i samhället och att hon inte heller gillar SD-ledaren Jimmie Åkesson. Bra där, Miss Li!
 
För övrigt tycker jag Folkan Waterfront var ett lyckat arrangemang. Den enorma gräsmattan passar utmärkt som festivalområde, som dessutom ligger vackert alldeles vid havet.
 
När sambon och jag cyklade hem (vi bor endast några kilometer från festivalområdet) i den ljumma sommarnatten funderade jag på vilka artister jag skulle vilja se på Folkan Waterfront nästa år. Spontant kom jag att tänka på Red Hot Chili Peppers som är ett fantastiskt liveband från USA. Eller varför inte Neil Young?
 
Ovan och nedan några bilder från Miss Lis konsert på Folkan Waterfront.
 
 
 
ST:
 
Dagbladet:
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Miss Li, Folkan Waterfront, folkanwaterfront, musik, festival, Timrå, Fagerstranden

Sommaren - en sammanfattning

 
Det är första arbetsdagen efter semestern och jag sitter vid skrivbordet på jobbet. Jag stirrar på att antal komihåglappar och fattar ingenting. "20 st från H till S" har jag skrivit på en gul postitlapp. På en rosa postitlapp har jag skrivit "Torsdag" följt av ett telefonnummer.
 
Jaha..?
 
Fast jag tar det som ett positivt tecken. Att tre veckors frånvaro från jobbet inneburit att jag glömt vad jag höll på med, tyder på att jag haft en avkopplande semester. 
 
Ja, jag har haft en bra semester. Först och främst har ju vädret varit helt fantastiskt. Det har varit soligt och varmt varenda dag vilket inneburit att jag fått många vilsamma utomhustimmar på altanen. Under den här sommaren har vi också kommit till skott med flera (under ett antal år framskjutna) projekt på huset. Bland annat har vi målat ena husgaveln samt ett fönster.
 
Under semestern hann sambon och jag även med en tur till västkusten. Bland annat besökte vi Kosteröarna där det var sådär 34 grader varmt. Under ett bord på en uteservering fotade jag en katt som var helt utslagen av värmen (bilden ovan). Den låg där på rygg med tassarna utsträckta, och orkade bara kisa lite med ögonen när vi gick fram till honom. När serveringspersonalen gav honom vatten i en skål piggnade han dock till lite. 
 
Nu är det bara drygt fyra månader kvar till jul. Sedan börjar nedräkningen till nästa sommarsemester. 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Sommar, semester, Timrå

På väg mot Norge - fast utan passkontroll

 
Just nu befinner vi oss på några dagars semestervistelse på västkusten, närmare bestämt i Strömstad. Som på så många andra håll i Sverige är det jättevarmt och vi ägnar dagarna åt att bada och åka omkring i bilen (när det är 34 grader utomhus kan det faktiskt vara skönt att ge sig iväg på en halvtimmes bilfärd och få lita svalka av bilens air condition). 
 
Vi bor på en jättetrevlig (och jättestor) camping, stax utanför Strömstad, där vi hyrt en liten campingstuga. Känslan är att vi tillhör de ytterst få svenska campinggäster på stället, ty här är fullständigt belamrat av långliggande husvagnsmänniskor från Norge med både bokhyllor och platt-TV i förtälten. 
 
Att bo på en camping är en bekymmerslös och lättsam tillvaro, långt från vardagens alla måsten. Men vi har dock noterat på webbens nyhetsflöde (vi har naturligtvis våra iPads med oss) att världen står i brand - i Gaza, i Ukraina, och snart också i Norge. 
 
I Norge råder högsta terrorberedskap. Norska myndigheter har fått indikationer att terrorister planerar ett attentat i landet och alla transportvägar in i Norge står därför under största bevakning; flygplatser såväl som landsvägar. 
 
Inte långt ifrån där vi befinner oss nu (typ två mil) finns en av de hårdast trafikerade gränsövergångarna mellan Sverige och Norge, nämligen E6 vid Svinesund. Enligt uppgifter i media kollas här samtliga fordon som passerar gränsen till Norge - och alla i bilarna måste visa sina pass. 
 
För att få en lite fläkt av världspolitiken bestämde vi oss därför igår att ta en sväng till Norge. Kanske skulle jag få möjlighet att fota några k-pistbeväpnade norska gränspoliser, och med riktig tur även få bilder på några terrorister som blir gripna mitt på Svinesundsbron. 
 
Bilkön innan gränsövergången var lång och framme vid tullkontrollen var motorvägen avspärrad och samtliga fordon blev dirigerade till ett område några hundra meter bort. Inne på området fick alla fordon åka genom en stor hangarliknande byggnad full med poliser. Ingen av poliserna tog dock någon större notis om mig och sambon i vår Volvo V70, och vi fick åka rakt igenom - utan att varken behöva visa något pass eller bli kroppsvisiterad. 
 
Lite synd tycker jag. De bilderna kunde ha blivit spännande.
 
Väl inne i Norge svängde vi av till Halden, en liten stad strax innanför gränsen. Där köpte vi varsin mjukglass och åkte sedan tillbaka till vår lilla campingstuga i Strömstad. 
 
Bilden ovan tog jag i bilen på väg in i den norska polishangaren.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Norge, terrorhot, terrorister, gränskontroll

Ett hårt regn föll mitt i sommarvärmen

 
För närvarande råder det sommar. Dessutom är det solsken och varmt i luften (vilket inte är en självklarhet bara för att det är sommar). Det bästa av allt är att jag också har semester. 
 
Årets juli har faktiskt bjudit på ett helt fantastisk semesterväder med temperaturer som stundtals snuddat vid 30-gradersstrecket. Här hemma går jag bara omkring och njuter av ledighet, sommar och långa sovmornar. 
 
Fast några regnskurar har det faktiskt kommit. Några gånger också med lite åska. Härom dagen small det till riktigt ordentligt och jag fick skynda mig ut för att ta in dynorna från trädgårdsmöbeln. Åskskuren gick dock över ganska snabbt, men när allt var lugnt igen upptäckte jag att nånting hänt på gräsmattan. På videon ovan kan man se vad som hände. 
 
För övrigt råder sommarstiltje här på bloggen. Risken finns att sommarstiltjen också kommer att hålla i sig ett tag. Så länge kan man titta på de bilder bloggskribenten lägger upp på Instagram. Kolla här
 
Passar på att önska alla fans en fortsatt trevlig sommar!
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Sommar, regn, åska, semester, Timrå

Nu är skateparken körklar

 
För ett och ett halvt år sedan startade bygget av en skatepark utanför mitt jobbfönster. Nu verkar den snart vara färdig. All betong är på plats, en gräsmatta har anlagts mitt i parken, och några buskar och träd har planterats i anslutning till området. Det arbete som pågått under veckan har utförts av en grävmaskin som, vad jag förmodar, lägger sista handen (skopan) vid anläggningen.
 
Några skateboardåkare har redan börjat åka i de kuperade betongformationerna, trots att anläggningen ännu inte riktigt har öppnat. Men byggjobbarna på plats verkar inte speciellt störda över det.
 
Men frågan är: är det bra eller är det dåligt med en skateramp mitt i stan? Förfular den stadsbilden eller tillför den ett mervärde? Kommer den att bli ett tillhåll för a-lagare eller en plats där ungdomar kan samlas och ha roligt?
 
Själv tycker jag det var ett bra initiativ att bygga skateparken. Det här kommer säkert att ge liv och rörelse (i positiv bemärkelse) i området och dessutom tycker jag anläggningen blev snygg - nästan som ett konstverk.
 
Ännu så länge är den ljusgrå betongen helt fri från dekorationer men jag antar att det inte dröjer länge förrän den första grafittimålningen dyker upp. Undrar om det kommer att bli någon officiell invigning av Sundsvalls nya attraktion.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Skatepark, Sundsvall, skateboard, skateramp

Jag har också bitit en annan människa

 
Jag ska erkänna direkt att jag inte är så där överdivet intresserad av det pågående fotbolls-VM. Men jag vet i alla fall så mycket att det äger rum i Brasilien och att Sverige inte är med. Och jag har också noterat att en av spelarna, Luis Suárez i Uruguays landslag, bet en motspelare under en match mot Italien.
 
Det var tydligen inte första gången Suárez bet en motståndare under pågående fotbollsmatch. Vid två tidigare tillfällen har det inträffat, och man kan undra hur denne Suárez egentligen är funtad. Att bitas känns inte så väldigt sportsligt. "Det handlade om frustration i stridens hetta", förklarade dock Luis Suárez  i en intervju i Sports Illustrated. Okej..?
 
Men faktum är att även jag vid ett tillfälle har bitit en annan människa. Och det gjorde jag därför att jag var frustrerad och förbannad.
 
Det hela utspelade sig när jag gick i mellanstadiet och åkte skolbuss till och från skolan. Skolbussen, en minibuss, var oftast fullsatt med elever, och bland dessa fanns en kille som gick årskursen över mig. Denne gosse var, kort sagt, inte alls trevlig.
 
Killen ifråga hade nämligen tagit för vana att nypa mig i benet under resorna med skolbussen - varje tur till skolan, och varje tur från skolan. Och det var inte heller några små försynta nyp han delade med sig av - han tog i med hela handen, och han klämde till allt vad han orkade.
 
Jag hade ständigt ett gäng blåmärken på mina lår.
 
Detta pågick under delar av fjärde årskursen och under hela årskurs fem. Under årskurs sex upphörde hans tilltag helt eftersom han då börjat högstadiet och därmed gick i en annan skola (och åkte med en annan skolbuss).
 
Men när det så var dags för även mig att börja i högstadiet hamnade vi åter i samma skola - och också i samma skolbuss (fast denna gång i en större buss med fler elever).
 
Under hemresan efter min första dag på högstadiet kom Mr Bad Guy från mellanstadiet och satte sig bredvid mig. Med ett hånflin greppade han tag om mitt lår och gjorde sig redo att klämma till. Då brast det för mig. Jag blev så fruktansvärt arg, och utan att tanken hann passera något sorts klokhetsfilter i hjärnan så bet jag killen i handen - riktigt ordentligt.
 
Under stort jubel från övriga elever i bussen kastade sig min plågoande sig iväg bakåt i bussen och sedan dess hände det aldrig någon gång igen att han försökte nypa mig.
 
Översittare ska hållas kort. Fast kanske är det trots allt inte alltid nödvändigt att bitas.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om mobbing, fotbolls-vm, uefa, fotboll, brasilien

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter