Politik och humor med Schyffert och Lindström

 
Var och kollade på föreställningen Ägd med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström i fredags. Gillar den skarpt. 
 
Schyfferts och Lindströms show är politisk. Den handlar om samhällsfrågor, om ekonomi och om marknaden - med andra ord om ämnen som vanligtvis kan tyckas tråkiga och torra. Men tempot under föreställningen är högt, de behåller publikens fokus hela tiden och det blir aldrig tråkigt. Under den knappt två timmar långa föreställningen skrattar jag så mycket att jag får omväxlande yrselkänningar, huvudvärk och... ja, känner bara lycka.
 
De sätter fingret på diverse tramsigheter som vi i de breda samhällslagren ägnar oss åt; allt från kapptävling i villaområdet om vem som har värsta grillen till patetiska Facebookuppdateringar. Frågan är: vad håller vi egentligen på med?
 
Deras devis är; marknadsekonomin funkar så länge alla tror på den. Men vad händer om någon börjar ifrågasätta att marknaden ensam ska få styra våra liv, vad vi gör, och vad vi köper?
 
Tänk om Schyffert och Lindström vore politiker. Vilka berikande debatter det skulle vara i Agenda. Jag menar, dessa två komiker anstränger sig för att förklara för oss vanliga människor, på ett pedagogiskt och humoristiskt sätt, hur samhället fungerar. Det gör inte politikerna som blir utfrågade i TV. De ägnar sig istället åt pajkastning och verbala tjuvnyp, för att visa sig duktiga inför respektive partiers funktionärer (samt alla wannabetyckare på Twitter).
 
Henrik Schyffert som statsminister och Fredrik Lindström som finansminister, det vore nånting det.
 
Bilden: Henrik Schyffert och Fredrik Lindström i Tonhallen i Sundsvall i fredags.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Henrik Schyffert, Fredrik Lindström, blogg100, ägd, politik, ekonomi

Om diktaturer, vapen och moral

Jag tillhör ju oss som tycker det känns bra att Sverige inte förnyade avtalet om krigsmaterielleverander till Saudiarabien. All heder åt utrikesminister Margot Wallström för hennes avståndstagande mot Saudiarabiens brott mot mänskliga rättigheter.
 
Saudiarabien är en brutal diktatur där straffet för äktenskapsbrott är halshuggning och där regimkritiker riskerar spöstraff. I Saudiarabien är politiska partier och fackföreningar förbjudna, och homosexualitet är belagt med dödsstraff. Kvinnor tillåts inte att bestämma över sina egna liv utan står under manligt förmyndarskap. Kvinnor är också förbjudna att köra bil. 
 
När regeringen stoppade krigsmaterielexporten surnade Saudiarabiens ledare till vilket fick till följd att det svenska näringslivet fick panik. Risken fanns ju att många andra affärer (som inte har med vapenexport att göra) också skulle gå om intet. Ett argument från näringslivet (och andra högerdebattörer) var: att göra affärer med diktaturer är ett sätt att påverka dem i rätt demokratisk riktning. 
 
Det tror jag inte alls på. Att göra affärer med ett land som Saudiarabien innebär bara att man bekräftar deras ickedemokratiska statsskick och accepterar att landet bryter mot de mänskliga rättigheterna.
 
Skulle det vara okej om Sverige sålde vapen till exempelvis IS? Idag tror jag de flesta svenskar skulle se det som en fullständigt horribel tanke. Men om vi tänker oss ett framtida scenario där IS får stor makt och inflytande (och mycket pengar) skulle då Sverige "ha råd" att låta bli att exportera till denna terroristorganisation?
 
Under de senaste dagarna har Saudiarabien bombat och skjutit granater mot Jemen. Är det med svenska vapen man skickar iväg död och förintelse mot oskyldiga människor i sitt grannland?
 
I dagarna har statsminister Löfvén varit på besök i Kina, vilket är ytterligare en diktatur Sverige gör affärer med. Nu har också det svenska näringslivet och regeringen, med svenske kungens hjälp, lyckats återställa de "goda relationerna" med Saudiarabien. 
 
Saudiarabien, Kina, Islamiska staten. Vart går egentligen gränsen mellan sund handel och cynisk omoral?
 
Vilket har det största värdet - demokrati eller ekonomiska rikedomar?
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, saudivapen, Saudiarabien, Kina, Löfvén, socialdemokraterna, politik

Fototriss: fåglar

För att gå iland med med veckans tema, fåglar, hos fotoutmaningen Fototriss så bestämmer jag mig att frångå en av mina principer. Principen i fråga är att alltid ta nya bilder till varje tema men denna gång väljer jag att leta fram några fågelbilder ur arkivet. Min första bild är från i somras då vi besökte Sydkoster och föreställer ett fjäderfä (tupp eller höna?) i en inhägnad på ön.
 
Den andra bilden tog jag i december, 2011 i Tallin. Vi var på julmarknad och mitt på torget stod en stor julgran där ett antal småfåglar hade sin vistelse.
 
Sista bilden tog jag för snart ett år sedan i Reykjavik. Island är kanske inte mest känt för sina fåglar (frågan är om det överhuvud taget finns några där) men helt plötsligt hittade vi dessa djur som betade intill en vägkorsning i centrala stan. Jag har inte en aning om vilken sorts fåglar detta är.
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Fototriss, fåglar

Snötyngda fjädrar

 
Våren var på väg men hejdade sig. Igår eftermiddag var det torrt på vägarna och långt gången snösmältning, imorse när jag klev ut genom dörren låg massor med snö på marken. Det är sånt som kallas aprilväder, men nu redan i mars.
 
Idag åt jag lunch på restaurang. Vanligtvis brukar jag ha med mig matlåda hemifrån på jobbet men idag blev det till att ge sig ut i snöslasket. Vi skulle tacka av en medarbetare som slutade. Vid restaurangentrén stod en kruka med påskris och gråblå fjädrar. Fjädrarna var genomblöta av slaskvädret och såg väldigt ledsna ut. Jag tog en bild med mobilen på de vattentyngda fjädrarna (bilden ovan). 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

Pölsa

 
Sambon och jag sitter i vardagsrumssoffan och surfar på varsin iPad. Sambon bestämmer sig för att inleda ett samtal. 

"Idag serverades det pölsa i skolmatsalen på skolan där jag jobbar. Inte så många av barnen tyckte det var gott", säger hon. 

"Kanske inte så oväntat. Pölsa har aldrig tillhört någon av mina favoriträtter", säger jag. "Jag minns pölsa från barndomen som något sorts nödvändig ont i tillvaron. För mig är pölsa en sunkig 1970-talsrätt. Finns det överhuvud taget någon som äter pölsa nuförtiden?

"Om pölsa är tillagat på rätt sätt tycker jag det är helt ok", säger sambon.

"När jag äter pölsa får jag en förnimmelse om att äta hjärnsubstans. Jag har visserligen aldrig ätit hjärnsubstans men jag inbillar mig att färgen och konsistensen är densamma", säger jag.
 
"Det tycker inte jag", säger sambon.
 
"Okej", säger jag.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Pölsa, blogg100

Det hände igen

Plötsligt dyker det upp, mitt under förmiddagsfikat på jobbet. Blogguppslaget. Jag tänker: det där måste jag blogga om ikväll när jag kommer hem. Men nu ikväll när jag sätter mig för att skriva, då har jag glömt vad uppslaget handlade om.
 
Jag gjorde alltså samma misstag igen - jag missade att skriva ner idén när den kom. Att jag aldrig lär mig.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

50 mil tur och retur

 
Idag har jag kört sträckan Sundsvall - Nordmaling tur och retur. Typ 50 mil blev det totalt. På sågverket jag besökte gjorde jag en intervju till en artikel i personaltidningen - på engelska. Mannen jag intervjuade var amerikan, vilka brukar vara lättare att prata engelska med än engelsmän. Jag vet inte riktigt varför jag tycker det, men amerikaner pratar mer begripligt än britter - på nåt vis.
 
När jag tittade i anteckningsboken efteråt hade jag skrivt fraser blandat både på engelska och svenska. Så kan det gå.
 
Bilden ovan tog jag på vägen hem. Jag var på väg ut från en parkeringsficka (så jag körde väldigt sakta) då jag såg de mäktiga molnen - som blev ännu mäktigare efter lite pålagd HDR-effekt i min iPad.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

Get your motor running. Head out on the highway.

Motorvägen mot Sundvalls norra infart. Bilen framför mig kör 100 kilometer i timmen. Jag kör om. 

Då ökar den framförvarande bilen farten och när vi båda är uppe i 110 (vilket är hastighetsbegränsningen) ligger vi jämsides. För att kunna fullborda omkörningen tvingas jag gasa på ytterligare och är uppe i 120 km i timmen innan jag lyckas ta mig förbi.

Visst, jag kunde ha saktat in och avbrutit omkörningen men det kändes inte så lockande eftersom flera bilar låg bakom. 

Frågan jag ställer mig är varför föraren ökade farten när jag var på väg att köra om. Hade hen medvetet lagt sig på hundra knyck bara för att vänta in första bästa bilist som kom ifatt, för att sedan "köra ikapp" när hen var på väg att bli omkörd? 
 
Jag fattar inte sånt där.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

Jordskorpan förefaller vara tunn i Timrå

 
Med våren kommer snösmältningen. Först smälter den lösa snön uppe på snöhögarna, sist smälter isen längst ner. Och varje år är man där och hackar med spaden, för att påskynda att också den tjuriga isen smälter bort.
 
Igår var jag ute på gården och hackade, men isen var hård och ville inte ge med sig. Först hackade jag med spaden - sedan med ett spett. Jag tog i allt vad jag kunde, men uppenbart drämde jag till lite för hårt. Se videoklippet ovan vad som hände.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, timrå, sundsvall, våren, vår

Fototriss: nostalgi

Jag är egentligen inte mycket för nostalgi. Den bästa tiden är nu och saker och ting kan bara bli bättre, tycker jag. Men oavsett vad jag tycker så är nostalgi temat hos Fototriss och jag har letat fram några saker som minner om en svunnen tid i mitt liv. Labyrintspelet på min första bild är typ 30 år gammalt. 
 
Nallen på min andra bild var min sons bästa vän när han var liten. Nallen har blivit lite platt av alla kramar den fått. 
 
Jag har alltid älskat musik och när jag var ung (innan CD-tiden) köpte jag många vinylskivor. Numera spelar jag aldrig vinylskivor och det är inte ofta jag spelar CD-skivor heller. Nuförtiden är det musik på datorn som gäller för hela slanten. Men jag har en skivspelare kvar som jag för bildens skull tog en närmare titt på ikväll.
 
Bilderna har jag också lagt upp på Instagram.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Fototriss, foto, nostalgi

Jag gjorde i alla fall ett försök

 
Solförmörkelsen idag. Fotoförsök.
 
För sent insåg jag att jag hade ett möte på jobbet inbokat just under den där timmen då månen skulle passera mellan solen och jorden. Genom fönstret i rummet där mötet ägde rum såg jag hur ljuset utanför gradvis blev liksom - dovare. Det liknade inte skymning, men på nåt vis blev ljuset matt. 
 
Efter en halvtimme reste jag mig och lämnade mötesrummet. Jag gick och hämtade mina kameror - min ambition var att försöka fota solförmörkelsen, trots att jag visste att det skulle bli svårt.
 
På parkeringen utanför jobbet hade en ansenlig skara människor samlats, utrustade med svetsglas, mobiler och gamla datadiskar. Jag började med att fota rakt mot solen, sedan fotade jag genom ett svetsglas som jag lånade av en man.
 
Som väntat blev resultatet inte speciellt bra. När jag tittade med blotta ögat genom svetsglaset så jag ljusskärvan från den partiellt täckta solen. Men när jag fotade genom svetsglaset blev solen på bilden endast en stor vit prick. Solens sken var oerhört stark. 
 
Bilden ovan tog jag utan filter med min Nikon D610 och bilden nedan genom svetsglaset med min mobil (där man åtminstone kan skymta solskärvan)! På Instagram har jag lagt upp en bild jag tog med min Canon Powershot G12. Jag tror säkert det blivit bättre bilder om jag hade haft mer kunskap om hur jag skulle gått tillväga.
 
Men en trots att jag inte lyckades det karaktäristiska solskärvan blev bilderna ganska coola ändå.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Solförmörkelse, Sundsvall, Timrå, blogg100

När verkligheten kom i vägen

Det blev en sån där dag igen. En sån där dag då det inte fanns nån tid att blogga. Verkligheten kom i vägen.
 
Men snart är det helg igen. Då ska verkligheten in få vara något problem.
 
Blogg100/19
 

Godnatt

Jag är med i Blogg100. Åtagandet är att skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Det här är mitt inlägg nummer 18.
 
Hittills har det gått riktigt bra. Jag har känt inspirationen flöda och varje dag förmått mig själv att skriva ett inlägg. Fast idag käns skrivandet lite trögare. Jag har ägnat kvällen åt att städa, och nu är jag trött. Just nu ligger inspirationen på noll. Godnatt!
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

Jag har ett problem

 
Det var igår, måndag.
 
Varannan tisdag är det soptämning här på gatan. Då kommer sopbilen och tömmer alla soptunnor som vi villaägare lydigt ställt ut på gatan. Sopbilen brukar komma tidigt på morgonen så därför brukar vi ställa ut soptunnan redan kvällen innan. 
 
Så igår kväll vid ca 22-tiden sa jag till sambon: "nu tar jag och ställer ut suptunnan på gatan".
 
"Ok, ta med dig soppåsen i köket också så blir soptunnan full", sa sambon.
 
Sagt och gjort. Jag tog med mig soppåsen och gick ut.
 
I morse när jag skulle åka till jobbet stod vår soptunna kvar på gården. Jag hade alltså tagit med mig soppåsen ut, lagt den i soptunnan och sedan gått in igen. Jag missade helt enkelt att ställa ut den på gatan. 
 
Nu skulle jag jag vilja säga att det är fullt naturligt att glömma saker ibland. Bara för att man gör en sak så behöver det nödvändigtvis inte följas av en annan sak. Min hjärna gillar inte riktigt att tänka i de banorna. När jag gjort en sak, då är min hjärna inställd på att "allt är klart". Då finns det inte riktigt utrymme för nånting ytterligare som jag måste tänka på. 
 
Problemet just nu är bara vad vi ska göra av soporna de närmsta två veckorna.
 
Bilden: Okej, det är ingen soptunna. Det är en annan sorts tunna. Men det är en i alla fall tunna. Den här tunnan har vi som dekoration på gräsmattan. Bilden tagen i somras.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Timrå, Sundsvall, sopor

På mitt nattduksbord

 
Mitt nattduksbord består av fyra svarta, runda, smala ben av metall samt två hyllor av frostat glas. På den övre hyllan står en klockradio, en burk med pennor, två tomma deodoranter, ett presentkort på SF-biografer samt några Euromynt. Klockradion är av en traditionell modell med gröna digitalsiffror, en snooseknapp och en ratt på sidan där man kan ställa in de olika kanalerna.
 
Bredvid klockradion står min eltandborste i laddningsaggregatet.
 
På den undre hyllan ligger två tandborstetuier (med tillhörande tandborstar), en mobilladdare, en fotoblixt, två anteckningsböcker samt en isskrapa som det står Scandic på. 
 
Ja visst ja. Glömde nämna att på den övre hyllan står även ett glas vatten samt en sänglampa.
 
Bilden ovan: på mitt nattduksbord finns också ett presentkit med en uppsättning nagelvårdsprylar jag vann på en tävling nånstans, nångång.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

RSS 2.0


Tweets by @pasokvist



Evenemang och konserter


Evenemang och konserter