Fortfarande semester

 
Vi befinner oss i slutet av juli. Här hemma befinner vi oss även i slutet av vår semester. Endast en vecka kvar. 
 
Det har varit en bra semester. Värdegudarna har varit med oss och vi har för det mesta haft jättehärligt väder; soligt och varmt.
 
Även diverse terrorister har varit med oss, eller rättare sagt - de har hållit sig borta från oss. Lyckligtvis har skådeplatserna för sommarens olika attentat varit på behörigt avstånd från de resmål som sambon och jag sökt oss till.
 
Det där är faktiskt något jag tänker på: törs man nuförtiden resa vart man vill? Vilka resmål är farliga och bör undvikas? Jag gillar inte att hamna i en situation där vi människor kryper ner i våra respektive hål och stänger locket om oss i rädsla för vad som ska hända om vi besöker något av de andra hålen. 
 
Terrorattentat (eller rädslan för terrorattentat) minskar sannolikheten att människor möts, vilket är synd eftersom människors möten är en förutsättning för utveckling och ökad kunskap.
 
Jag vill kunna fortsätta att resa utan att behöva vara rädd för att bli sprängd i luften eller överkörd av någon vettvilling bakom ratten i en lastbil.
 
För ett par veckor sedan var vi en sväng till Sopot i Polen. Vi möttes av en helt nybyggd ankomsthall i Gdansk och från den kunde vi gå direkt (under tak) till den nybyggda pendeltågsstationen och ta tåget (inkl ett byte) till Sopot. Hur smidigt som helst. 
 
I Sopot är det trångt. Jättemycket folk (inkl många svenskar), men fina restauranger med god mat och låga priser. Sopot är trevligt i största allmänhet.
 
Postningsfrekvensen på den här bloggen är för närvarande förhållandevis låg. Men den som vill se bilder och andra lägesrapporter kan kolla in min Instagramsida
 
Bilden ovan: folkfödet på huvudgatan i Sopot är enormt.
 
Bilden nedan: i den nybyggda ankomsthallen på Gdansk flygplats fanns linjer målade på golvet som pedagogiskt talade om vart man skulle gå. Smart, tycker jag.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Terror, terrorism, resor, semester, Sopot, Gdansk

Semester

 
Jag har semester. En behaglig känsla. Det känns fullständigt underbart att släppa jobbets alla plikter; att ständigt sträva efter att hinna med, att ständigt hålla hjärnan i toppform, att ständigt hantera människors viljor och känslor. 
 
Nu kan jag istället sträcka ut mig i soffan hemma i vardagsrummet, blunda och låta tankarna ohämmat virvla runt i hjärnan - utan krav på att de ska landa i någon genomtänkt analys.
 
Igår kom jag på att politikerveckan i Almedalen pågår för fullt. Vanligtvis brukar jag försöka hänga med lite i vad som händer där men i år har jag fullständigt missat detta. Orkar inte heller uppdatera mig om eventuella utspel eller mediaanalyser. Almedalsveckan handlar ju inte om något annat än mediarepresentanters, politikers, och näringslivsföreträdares skådande i varandras navlar. Det kan jag vara utan.
 
Nu väntar några veckors planlös återhämtning, lite resande och... ja, typ inte mycket mer. Det upplägget känns bara väldigt bra. 
 
Bilden tog jag ute på havet under helgens trip till Helsingfors.  
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Semester, sommar, Almedalen, politik, arbetsliv

Fototriss: väder

 
Veckans tema hos Fototriss på Instagram är väder. Jag har lagt upp tre bilder som jag alla tagit under vår weekendtripp till Helsingfors (för att gå på konsert med Neil Young. Den första dagen vi var där sprang vi rakt in i den pågående Helsinki Pride, ett evenemang som hade rejält tur med vädret. Stämningen på Senatstorget var verkligen uppsluppen och munter.
 
 
På kvällen byttes det strålande sommarvädret ut mot en intensiv regnskur och jag passade på att fota ytterligare en väderbild.
 
 
På vägen tillbaka över havet gjorde sambon några Titanic-moves på Silja Serenades övre däck. Där var det rejält blåsigt.

Grym konsertupplevelse med Neil Young

 
Jag ska direkt erkänna att jag aldrig varit på någon konsert med Bruce Springsteen. Men jag har sett glimtar med med honom på tv. Vad jag såg då var en vältränad och leende herre som glatt skuttade omkring på scenen och med spända halsmuskler brölade fram sina sångtexter. 
 
Jag har också sett några glimtar på TV från Lotta på Liseberg. Lotta Engberg ger mig samma vibbar som Bruce Springsteen. Det de levererar är trivsam familjeunderhållning anpassad för de breda folklagren. Lite som Kalle Anka på julaftonen - trygg, snäll och återkommande underhållning utan överraskningar.
 
Inget fel i det, men det är definitivt inte Rock'n'Roll.
 
Neil Young, däremot, är Rock'n'Roll. I förrgår (söndag) var jag på konsert med Neil Young, i Hartwall Arena i Helsingfors. Meningen var att vi skulle se och höra Young i Dalhalla (ikväll tisdag) men de biljetterna tog slut i ett nafs så det fick bli den finska huvudstaden istället.
 
Konserten med Neil Young var grymt bra. Allt satt perfekt; hans röst, låtarna, gitarrsolona, de tunga riffen.
 
Neil Young inledde konserten med ett akustiskt set med bara han själv och sin gitarr på scenen. Några av låtarna kompade han sig själv på piano och tramporgel.
 
Efter det akustiska partiet kom Youngs band, Promise of the Real, in på scenen. Tillsammans spelade de ett gäng låtar med lite countrytouch - alltså inte vanlig slemmig country utan country på Neil Youngvis - med nerv och inlevelse.
 
Den sista delen av den tre timmar långa konserten låg de tunga rockarkorden i fokus. Ingen kan som Neil Young plocka fram brutala gitarrsolon ur en elgitarr, och samtidigt få det att låta vackert och smärtsamt på samma gång.
 
Innan konserten undrade jag lite hur den 71-årige Neil Young skulle klara tre timmar intensiv Rock'n'Roll på scenen. Skulle hans röst hålla, skulle han fortfarande spela med inlevelse, skulle han fysiskt orka? Svaret på frågorna blev i samtliga fall ja. Neil Young och hans band levererade sina hits (alla fick naturligtvis inte plats) med en imponerande glöd. Ljudet under konserten var också bra och jag kände mig väldigt nöjd när jag lämnade arenan. 
 
Det enda lilla minustecken i protokollet var att Neil och hans band spelade varken Hey Hey, My My eller Rocking in the free world. Men kanske blir det istället kvällens konsertbesökare i Rättvik som får höra de låtarna.
 
Bilden tog jag med mobilen under konserten med Neil Young i Helsingfors. 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Neil Young, Hartwall arena, Dalhalla, Bruce Springsteen

EU-motståndet inte som förr

Image by frankieleon (License)
 
Brexit, dvs lämnasidan i Storbritanniens folkomröstning om EU, vann. 
 
Själv har jag alltid varit EU-skeptiker. I ja/nej-valet 1994 röstade jag nej och under årens lopp har jag skanderat "skyll inte på nej, jag röstade nej" när det blivit tal om byråkratiska tokigheter till följd av medlemsskapet i EU. 
 
Då för 20 år sedan var det "vänster" att vara mot EU. Det kändes logiskt att vara både EU-motståndare och emot kapitalet och byråkraterna som utgjorde den EU-vänliga sidan. 
 
Nuförtiden känns det lite annorlunda. 
 
Idag är det diverse nationalister och halvrasister som står i frontlinjen bland EU-motståndarna. SD i Sverige, Ukip i Storbritannien, Geert Wilders i Nederländerna. 
 
I det sällskapet känner jag mig definitivt inte bekväm. 
 
Det är nästan så att jag är beredd att ansluta mig till EU-anhängarna - trots att jag politiskt fortfarande hör hemma på vänsterkanten. 
 
Jag tycker det är synd att Storbritannien nu är på väg att lämna EU. Vinner Storbritannien på det? Vinner övriga Europa på det?
 
På nåt vis känns det hoppfullt när exempelvis gamla forna öststater blir medlemmar EU, vilket tyder (i alla fall borde tyda) på att de uppnått status som demokratiska och moderna länder. 
 
Fast jag kan ju också ha fel.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om EU, Brexit, politik

Resplanerna tar form

 
Snart har jag semester. Fyra veckor ska jag ha, från den första till den sista juli. 
 
Det kommer att bli en del resande, både inom- och utomlands. Redan till helgen värmer sambon och jag upp resväskorna med en liten midsommartripp till Dalarna - landskapet som i alla fall jag förknippar med just midsommar. Där ska vi bo på camping, klä oss i midsommarkransar och hänge oss åt unlimited midsommarfirande. 
 
Nästa helg åker vi till Helsingfors. Förutom några dagars turistande i största allmänhet ska vi bege oss till Hartwall Arena och en konsert med Neil Young. Den amerikanske rockikonen ska ju visserligen spela även i Sverige (Dalhalla) men biljetterna dit tog slut i ett nafs så det fick bli Helsingfors istället. Det ska bli riktigt kul.
 
I mitten av juli bär det av igen. Då ska vi åka till den polska badorten Sopot, vilket jag verkligen ser fram emot. Vi har varit där en gång tidigare och tyckte där var så trevligt att vi bestämt oss för att resa dit igen. 
 
Sedan blir det reseuppehåll ett par månader fram till oktober. Då kommer årets resehöjdpunt då vi ska bege oss till USA. Det blir min första resa utanför Europa och det känns väldigt spännande. Vi har hyrt ett hus i Florida med båtbrygga på tomten och det sägs att det finns alligatorer i vattnet intill. Det gäller alltså att ha kameran beredd ifall det kryper upp något sådant djur på gräsmattan. 
 
Bilden tog jag under en resa i Västerbotten. Även det ett trevligt resmål.
 
 
 

Nu leker livet i tvättstugan igen

 
Vår tvättmaskin har gått sönder. Det hände i förra veckan. Den var ganska gammal, typ 15 år eller nåt, så sambon och jag tog beslutet att köpa en ny. 
 
I torsdag åkte vi till VVS-butiken och beställde en ny. En Bosch. 
 
Igår kom leveransen. Idag känns det jättebra. Nu sitter jag här på en stol i tvättstugan och kollar på tvätten som tumlar runt i tvättmaskinen. 
 
Det är kul att köra tvättmaskin.
 
 

Mitt husdjur från yttre världsrymden

Veckens tema hos Fototriss på Instagram är film. Förutom stillbilder kan man ju lägga upp korta filmklipp på Instagram, vilket är utmaningen denna gång. Hittills har jag lagt upp två små filmer som jag taggat med #fototriss_film. En av dem visar jag här ovan. 
 
På filmen ger jag mig ut på en liten cykeltur åtföljd av mitt nya husdjur BB-8.
 
 

Målgång Blogg100

 
Då så. Framme vid det etthundrade inlägget i bloggutmaningen Blogg100. 
 
Om jag ska ge mig på en sammanfattning av tiden som gått sedan starten den 1 mars kan jag säga att "jodå, det har gått hyfsat bra". Jag har i stort sett lyckats posta ett inlägg om dagen med undantag av några dagar i slutet av april. Då missade jag några inlägg på grund av att jag hade väldigt mycket att göra på jobbet. Tiden räckte helt enkelt inte till. Det fick till följd att jag hamnade lite på efterkälken och kom i mål lite senare än beräknat.
 
Så vad händer nu? Tja, jag bloggar väl vidare fast kanske inte med samma regelbundenhet som de senaste månaderna. Sannolikt blir det nog lite glesare mellan inläggen ett tag framöver. 
 
Bilden har jag tagit på en av rondellerna i Timrå.
 
Blogg100/100
 

Tiden bara rusar iväg

 
Förmiddagsfika på jobbet. Vi konstaterar att det redan är mitten av juni. Om bara några veckor börjar semestern. 
 
Och man vet ju hur det brukar bli; det bara rasslar till så är semestern förbi. Så helt plötsligt är det höst och det dyker upp julreklam i postlådan och man konstaterar att det snart är jul. 
 
Fan! Att tiden måste gå så fort.
 
Vems är egentligen felet? 
 
Någon måste avgå!
 
Blogg100/99
 

Fototriss: blommor

Veckans tema hos Fototriss på Instagram är blommor. Här kommer bilder jag lagt upp på min Instagramprofil. Första bilden är en midsommarblomster.
 
Andra bilden är en ros.
 
Tredje bilden har jag tagit på liljekonvaljer.
 
Blogg100/98
 

Min konstiga näsa

 
Min näsa ackumulerar dofter. 
 
Härom dagen var några tekniker på besök på jobbet och skruvade på ventilationssystemet (tror jag). De gick in genom en järndörr från korridoren och en konstig lukt kom från utrymmet där de höll till. Min lekmannaanalys var att det luktade bränt från nån motor eller nåt.
 
Det konstiga var att jag fortsatte att känna den där lukten i näsan resten av dagen. Hela eftermiddagen på jobbet kände jag lukten, och hela kvällen hemma. 
 
Det kanske satte sig i kläderna, säger nån. Nej, jag tror inte det. Lukten satte sig i näsan. 
 
Samma sak har jag ibland upplevt när det gäller typ blommor och mat. Och whiskey. Doften sitter liksom kvar i näsan - vartän jag kommer. 
 
Är det mentalt eller har jag en magisk näsa?
 
Blogg100/97

Demonerna

 
Ibland dyker de upp från ingenstans. Demonerna från förr. Helt plötsligt står de bara där. Och då är frågan: hur ska jag hantera situationen? Ska jag fly eller stanna kvar och slåss? 
 
Jag väljer dock att stå still och hålla andan, och vänta på att demonerna sakta ska dra sig bortåt. Det gör de också. De verkar vara lika lite intresserad av mig som jag är av dem. 
 
Skönt!
 
Bilden har inte så mycket med demoner att göra. Den har jag tagit på en uppstoppad björn som står i foajén i Hotell Vilhelmina. 
 
Blogg100/96
 
 
 
 

Bilfunderingar

Idag hade jag min bil på verkstad. Man bytte ett hjullager och framrutan. Som en extra sevice för kunder som bytte ruta erbjöd verkstaden fri lånebil, vilket jag tackade ja till. Det var väldigt praktiskt för mig som använder bil väldigt mycket i jobbet. 
 
Lånebilen var en sprillans ny Volvo V60. Själv har jag en tio år gammal Volvo V70 som jag ibland leker med tanken på att byta ut mot en nyare Volvo. Därför tyckte jag det var kul att få möjlighet att köra en nyare bil idag men blev emellertid lite besviken. Det var ju samma körkänsla i den nya V60n som i min gamla V70.
 
Nu har jag definitivt bestämt mig: jag behåller min Volvo V70 från 2006.
 
Bilden har lånat från Flickr och föreställer en Volvo V60. Klicka på bilden för att se den förstorad.
 
Blogg100/95

Det blåser i träden idag

 
Ett rejält blåsväder drar fram här i trakten. Jag vaknade i natt av att vinden tog i så det knakade och brakade i huset. Idag har det blåst hela dagen. Träden viker sig så de nästan pekar rakt åt sidan.
 
Jag försökte fånga blåsvädret på bild men jag vet inte om det gick så bra. Man kan i alla fall se att flaggorna på benstationen är i stark rörelse. 
 
Blogg100/94

RSS 2.0


Tweets by @pasokvist



Evenemang och konserter


Evenemang och konserter