Per-Anders blogg

Jag sitter på sängkanten och tittar på ett märkligt mynt som jag hittat i min plånbok. Man kan läsa på myntet att det är en svensk enkrona, men myntets frånsida ser väldigt konstig ut. Större delen av myntets baksida är täckt av ett antal streck (se bilden nedan till höger) och jag undrar för mig själv om det i själva verket är en falsk enkrona eller en kanske en spelmarker från något kasino.  

Jag kollar på Wikipedia och inser att det faktiskt är en alldeles äkta svensk enkrona, om än lite speciell. Just denna variant av enkronan kallas Finlandsmyntet och gavs ut under 2009. Myntet gavs ut för att uppmärksamma att det var 200 år sedan Finland separerades från Sverige, och det streckade fältet på frånsidan symboliserar havet som förbindelselänk mellan de två länderna.

På myntets framsida är det i alla fall den vanliga profilbilden på kung Carl Gustaf och jag undrar varför det är just kungen som får dekorera våra enkronor med sitt ansikte. Hur skulle en enkrona se ut om i stället någon annan person fick pryda framsidan? Jag till exempel.

Sagt och gjort. Med Photoshop till hands blir alla drömmar sanna, i alla fall i datorn. Resultatet av min lilla myntdröm kan beskådas längst upp i inlägget.

Nedan är Finlandsmyntets fram- och baksida (på riksbankens hemsida kallar man det åtsida respektive frånsida).





Läs även andra bloggares åsikter om mynt, enkrona, kung, Finlandsmyntet

Ikväll talade Dolph Lundgren till svenska folket:

"När det är kallt ute då samlas vi norrlänningar runt ett levande ljus. Och om det är riktigt kallt, då tänder vi ljuset."

Så här inleddes årets melodifestivalpremiär i Örnsköldsvik. Men hur mycket norrlänning Dolph Lundgren egentligen är kan väl kanske diskuteras. Han föddes i Stockholm men växte som tonåring upp hos sina farföräldrar i Nyland i Ångermanland, knappt tio mil från Ö-vik.

Kul att han, som en av de tre programledarna, i alla fall satte Norrland på schlagerkartan.

Vilka bidrag som gick vidare till Globen och vilka som åkte ut noterade jag inte riktigt, men kvällens märkligaste bidrag måste nog har varit Road Salt med Pain of Salvation. Låten börjar väldigt bra som en powerballad, typ Scorpions, men sedan händer... ingenting.

Eftersom man ser att hela rockgruppen finns på scenen, med gitarr och trummor och allt, så väntar man liksom på att crescendot ska komma. Men det kommer inte. När låten är slut så konstaterar man att endast sångaren och keyboardkillen har framfört låten. De övriga i bandet fanns på scenen endast som någon sorts kuliss. 

I samband med omröstningen säger den kvinnliga programledaren: "Nu sitter ni väl i stugorna och grälar om vilket bidrag som var bäst ikväll". Jaså, tänker jag, och försöker komma på om över huvud taget något bidrag var bra.

Men jag hoppas i alla fall att nån gång få höra slutet på Road Salt, komplett med trummor, bas och gitarr.


Aftonbladet:
– Jag har totalt tappat greppet!
Läsarna: Fem plus Dolph!
Jenny Silver kom sist
En schlager utan schlager?
Läsarna prickade in rätt vinnare

Läs även andra bloggares åsikter om Dolph Lundgren, Norrland, Örnsköldsvik, Nyland, Ångermanland, Road Salt, Pain of Salvation, Melodifestivalen

DN:
Salem Al Fakir och Ola direkt till Globen

Idag har det åter igen vräkt ner en massa snö. Redan i morse när jag skulle åka till jobbet hade det snöat massor, och jag tänkte forsla bort en del med snölassen. Men jag fick ge upp. Temperaturen var - 2 grader och då blir snön ganska tung, därför skulle jag inte hunnit i tid till jobbet om jag fortsatt att skotta.

Det fick bli snöskottning efter jobbet i stället. Tur att vi fick ärva en snöslunga efter min sambos pappa - den kommer väl till nytta nu.

Nu är jag trött på det här. Nu vill jag inte har någon mera snö. Vår gräsmatta är ju täckt med en dryg meter snö. Det känns som om det kommer att dröja hur länge som helst innan snön smälter bort. Men det är skönt att det inte längre är så kallt. För några dagar sedan hade vi 24 grader kallt. Det är betydligt trevligare med - 2.

På bilden ovan ser vi en stilstudie när jag forcerar snödrivorna med snöslungan.


Aftonbladet:
Fint vinterväder väntas till helgen
”Vägverket struntar i säkerheten”
Det handlar om pengar - inte om luftföroreningar

Läs även andra bloggares åsikter om snö, snöoväder, Timrå, Sundsvall, snöslunga, snödrivor

Datorer är fantastiska. Så mycket lagringskapacitet på en så liten fysisk yta. Jag minns när man tyckte man att 1 GB var stor lagringskapacitet på en hårddisk, men idag finns det USB-minnen som kan lagra 256 GB och hårddiskar som rymmer 2 TB (terrabyte).

Men ibland händer det att datorerna krånglar, och vad gör man då? Jo, då ringer man någon lämplig helpdesk för att förhoppningsvis få hjälp med problemet. Många gånger beror dock problemet på att man som användare inte riktigt förstår hur man ska göra.

För länge sedan, i den fördatoriska tiden, var boken den viktigaste bäraren av information. Men hur bar man sig åt när boken krånglade och man inte kom åt all den lagrade informationen?

Kolla in den norska dokumentationen i videoklippet ovan hur det kunde gå till då den bokliga helpdesken kom på besök.


Läs även andra bloggares åsikter om helpdesk, datorer, IT, hårddisk, USB-minne, böcker

Så var det då dags igen för en politisk sammandrabbning mellan riksdagens partiledare (ikväll kl 20.00 i Agenda special, SVT 2). Själv tänker jag dock inte titta på detta spektakel, eftersom jag inte finner något som helst konstruktivt med den här typen av politiskt underhållningsvåld.

Det jag saknar i valrörelsen är en svensk motsvarighet till Barack Obama. Men tyvärr hittar jag inte en sådan politiker bland de svenska partiledare som står till buds. Skulle det vara möjligt att hitta honom eller henne i den borgerliga laguppställningen? Knappast. De ideologiska skillnaderna mellan Obama och svenska allianspolitiker är alltför stora.

Hos det rödgröna blocket då? Jag skulle önska att denne önskepartiledare var partiordförande för socialdemokraterna, men i stället är det Mona Sahlin som leder detta parti. Suck!

Varför då Barack Obama som förebild? Jo, jag tycker han är en politiker som utstrålar framtidstro och optimism. När han talar till folket pratar han om "oss", att vi ska fixa det här tillsammans. Men vilken svenska partiledare talar i de termerna? Hittills har de svenska partiledardebatterna mest haft karaktären av en personlig gladiatorspel mellan Sahlin och Reinfeldt.

När socialdemokraterna slickade såren efter 2006 års valförlust, och lite yrvaket försökte analysera vad som gick fel, så var det många som självkritiskt sa att sossarna inte drev arbetslöshetsfrågan tillräckligt tydligt. I stället "tillät" man de borgerliga att äga frågan som sedan resulterade att de vann valet.

Nu verkar socialdemokraterna ha tagit lärdom av detta och lägger full kraft på frågan om hur man minskar arbetslösheten. Arbetslösheten är naturligtvis en viktig fråga, men jag hoppas att sossarna inte fokuserar på detta så hårt att man blir fartblinda. Risken finns då att man åter igen missar andra viktiga frågor i valrörelsen.

Främlingsfientligheten, exempelvis.

Jag tycker en av de viktigare frågorna i årets valrörelse är att sossarna tar en match med Sverigedemokraterna. Tänk om valet i september skulle sluta med att SD kommer in i riksdagen. Vilket mörker.

Jag läser i dagens Aftonbladet.se att skatterna blir en stor fråga i valet. För min egen del betalar jag gärna skatt och tror att en rättvis skattepolitik (att man betalar skatt efter bärkraft) är vägen till en framgångsrik välfärdsstat.

Det är ett av många skäl till att min röst faktiskt kommer att hamna hos socialdemokraterna den 19 september. Detta trots att vi har den föga karismatiske, och snudd på arroganta, Mona Sahlin som partiledare. Jag föredrar nog ändå sossarnas politik, framför den bistra människosynen hos allianspartierna.

Aftonbladet:
Valåret 2010 – så blir det


Läs även andra bloggares åsikter om Agenda, Barack Obama, rödgröna, Mona Sahlin, socialdemokraterna, moderaterna, borgerliga, arbetslösheten, främlingsfientligheten, alliansen

Min blogg går lite på lågvarv just nu. Det beror dels på att jag är inne i en period då mitt jobb tar en hel del tid, men också på att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om. Visst händer det en del spännande saker, både ute i världen och i min egen närhet, men inget som jag känner för att kommentera. Inte än i alla fall.

Grejen är att jag ändå vill skriva något i min blogg. Och för att få någon slags inspiration så tar jag en titt i min magiska bok.

Boken heter Manligt och är skriven av Gunnel och Kjell Swärd, och är fylld av diverse visdomsord av olika slag. Egentligen tycker jag inte den är speciellt bra, men i brist på annat återger jag här ett av citaten i boken:

Pessimisterna
har oftast rätt,
men det är
optimisterna
vi har att tacka för framstegen.

Jag kan inte påstå att jag håller med om påståendet ovan. I stället för att vara pessimist tycker jag att det är mera sunt att vara optimist. Om man endast ser problemen, då hittar man heller inga lösningar (pessimist). Men om man anstränger sig för att hitta lösningar, då går det oftast bra (optimist).

Nu är jag trött. Lösningen på det är att jag går och lägger mig.

Jag fryser.

Nyss har jag kommit in i stugvärmen efter en hel dag ute i snöovädret. De senaste timmarna har jag varit ute och skottat snö på gården.

Dagen började klockan 8.00 i morse då jag och kollegan körde bil upp till Bollstabruk. Det snöade rejält och var ganska halt men resan gick bra ändå. I Bollsta gjorde vi ett antal reportage till vår personaltidning och när vi var klara med det hade det hunnit bli eftermiddag. Sedan var det bara att sätta sig i bilen igen för att åka tillbaka till Sundsvall-Timråregionen.

Väl hemma igen fick jag tillbringa några timmar med snöskottning eftersom hela vår gård snöat igen. Jag blev svettig av att skotta snö, samtidigt som jag blev kall i ansiktet. Och nu sitter jag här vid datorn och fryser.

Tror jag ska ta en dusch.

Ovanstående konstnärliga foto har jag tagit på motorvägen mellan Sundsvall och Timrå. Det gick så sakta så jag kunde fota i lugn och ro.

Jag har tidigare bloggat om vintervädret:
Tacka vet jag slaskväder
Rapport från snöyran
Med hopp om en kort och snöfri vinter


Läs även andra bloggares åsikter om snöstorm, snöoväder, snö, Bollstabruk, Sundsvall, Timrå, snöskottning

Aftonbladet:
Notan för snön – 3,5 miljarder
Sveriges första SM i snöbollskrig

Idag har jag åkt tåg mellan Sundsvall och Stockholm, tur och retur. Och vad kan man säga om det? Tja, att det är trevligt att åka tåg. Jag hade min tjänstelaptop med mig och tänkte använda restiden till lite websurfande (det finns ju Internet på tåget nu för tiden).

Problemet är ju att jag blir åksjuk när jag läser på tåget, oavsett om det är en tidning eller på dataskärmen. Därför kunde jag bara använda datorn när tåget gjorde sina (korta) stopp vid de fyra städerna mellan Stockholm och Sundsvall. Tur att jag hade laddat min mobil med ett gäng mp3-låtar som jag kunde lyssna på i hörlurarna.

För övrigt är det riktigt bekvämt att åka med X 2000-tåget. Rymliga säten och 220 volts strömuttag vid varje säte gör resan trevlig.

Och vad lyssnade jag på för MP3-låtar då? Jo, Frank Zappa och Nina Hagen.


Läs även andra bloggares åsikter om tåg, Sundsvall, Timrå, laptop, X 2000, Stockholm, Frank Zappa, Nina Hagen

Ett begrepp på stark frammarsch just nu är - fredagsmys. Alla pratar om fredagsmys - på TV, på Facebook, och bland folk i bekantskapskretsen. Fredagsmys är ordet på allas läppar. Själv har jag längtat efter att det ska bli fredag kväll ända sedan i söndags.

Här hemma har vi självklart haft fredagsmys ikväll. Och när man har fredagsmys, då äter man tacos. Vi har också ätit tacos ikväll, inklusive alla tillbehör som köttfärsmix, grönsaker, creme fraiche, taco tubs, tortillas med mera.

Och så har vi sett på Let´s Dance. Min favorit där är ju som bekant Gudrun Schyman som åter igen dansade duktigt och med glimten i ögat. Och även denna gång såg Willy Björkman ut som en dansande variant av Iprenmannen.

För övrigt verkar det som den manlige programledaren läser min blogg, eftersom han vid ett tillfälle stod på en låda för att bli längre än sin kvinnliga programledarkollega. 

Bilden ovan är från kvällen tacomiddag med diverse familjemedlemmar.


Aftonbladet:
Rabih tvingas byta danspartner
Gudrun slog sig blodig på dansgolvet
Martin & Cissi träffas igen i ”Let’s dance”
Följ "Let's dance" med Martin Gustafsson
och Stefan Jerrevång– live på aftonbladet.se!

Läs även andra bloggares åsikter om Fredagsmys, tacos, Let´s Dance, Iprenmannen, Willy Björkman, Gudrun Schyman

Eftersom min sambo och jag har lite varierande arbetstider brukar den av oss som kommer först hem från jobbet laga till middagsmaten. Oftast är det sambon som lagar mat (eftersom hon oftast slutar jobbet före mig), men härom dagen kom jag först hem och det blev min tur.

I tisdags var det en sådan dag och jag tänkte: "Hm.. vad ska jag bjuda på för spännande idag?"

Jag är av den sorten att jag tycker man ska utnyttja de rester som finns tillgängliga och gjorde därför en koll i frysen. Efter en stunds grävande stod det klart att det skulle bli fisk till middag. Jag hade nämligen hittat ett kvarts paket fiskpinnar, ett halvt paket Bitare (en sorts fiskpinnar det oxå) samt Chicky Bits. Ok, Chicky bits är inte fisk, utan kyckling, men det är panerad mat som liksom harmoniserar bra med fiskpinnar.

Frågan är bara: vad ska jag ha till?

Potatis? Nja, för jobbigt att skala potatis till fyra personer. Ris? Nja, känns jobbigt det oxå. Nej, det får bli makaroner. Det kan man ha till all mat.

Just då ringde min sambo från jobbet för att kolla att jag var hemma och på G med maten. "Jajamän", sa jag. "Det blir fiskpinnar, kyckling och makaroner"

"NEJ", kom det ur luren. "Man kan inte ha makaroner till fisk".

Det blev potatis till fisken, och hollandaisesås.

Innan jag flyttade ihop med min sambo för tre år sedan bodde jag under många år ensam med min son. På den tiden tyckte jag det inte alls var konstigt att äta pasta, varken sig till fisk eller till kött.

Till min sambos förskräckelse har också berättat om när jag för 15 år sedan klädde min då elvaårige son i orange bävernylonbyxor och turkos jacka. Jag tyckte han var jättefin (det tyckte han oxå) men har nu förstått att det var en märklig färgkombination.

Men jag tycker fortfarande att orange och ljusblått passar bra ihop. Och man kan faktiskt äta makaroner till fisk.

Detta är ett återvunnet blogginlägg som jag publicerade första gången för ett år sedan. Men omröstningen nedan från Voter.se är alldeles färsk.




Läs även andra bloggares åsikter om middag, makaroner, fiskpinnar, fisk

Klart jag är med.

Idag har jag anslutit mig till insamlingen En timme för Haiti och skänker en timmes lön till hjälporganisationen Läkare utan gränser. Den kraftiga jordbävningen på Haiti har fått oerhört katastrofala följder och flera hundra människor beräknas ha omkommit. Hjälparbetet försvåras också, bland annat därför att stora delar av infrastrukturen är förstörd. Dessutom råder det brist på dricksvatten och sjukvårdsutrustning, med mera. 

Jag tycker det är självklart att hjälpa medmänniskor som har det svårt. Den här gången handlar det om medmänniskorna på Haiti, men lika självklart är det att hjälpa medmänniskorna här hemma.

Idag presenterade den rödgröna oppositionen sitt förslag till ny sjukvårdsförsäkring om de vinner valet i september. Jag har inte läst förslaget i detalj men de lovar att komma med något som i alla fall är bättre än det "utsorteringssystem" som den nuvarande regeringen har infört.

Jag tänker inte fördjupa mig så mycket i förslaget i sig, däremot reaktionerna på det. I kommentarerna till DNs och Aftonbladets artiklar om det rödgröna förslaget skriver folk om "sossemaffian" och "nu vill S knarka ner folk i bidragsberoende igen." Underförstått att människor som tar emot bidrag bara är lata och vill inte jobba.

Jag anser att vi ska ha en allmän fungerande sjukvårdsförsäkring som är till för att hjälpa människor, inte för att stjälpa. Människor som är sjuka behöver vård, inte en stämpel att man är kasserad. Ett bra sjukvårdssystem är också tillgängligt för alla, oavsett vilka ekonomiska tillgångar man har.

Ta en titt på omröstningen från Voter.se nedan. Där ställer man frågan om man föredrar högre skatter eller stramare försäkringsregler. I anslutning till frågan finns också en text med frågan: Vad väljer du? Flera i arbete och mindre skatter eller flera hemma och höjda skatter?

Åter igen denna attityd att lägre skatter ska tvinga lata sjukskrivna att börja jobba.

Själv är jag istället mer tilltalad av ett synsätt där människor hjälper varandra. Trots att jag inte ligger inne med några rikedomar så avstår jag gärna lite av det lilla jag har för att hjälpa de som har det sämre. Det kan såväl handla om ett frivilligt bidrag till hemlösa i Haiti som en skatteinbetalning till vårt eget sjukvårdssystem.

Vem vet, kanske det nån gång råkar inträffa att jag själv ligger där hjälplös. Då hoppas jag att det finns någon som hjälper mig.



Aftonbladet:
Vi ställer upp – gör det du med!
Reinfeldt kritisk till de rödgrönas förslag
Så ska sjuka bli friska – med de rödgröna
… Och så här är det att vara sjuk – med Alliansen

DN:
TCO: ”Större hänsyn måste tas till individen”
Ingen chans för sjuka
”Så blir sjukförsäkringen om vi vinner valet i höst”
Husmark Pehrsson: ”Beklagligt”
Inte lätt att skänka rätt

Läs även andra bloggares åsikter om Haiti, läkare utan gränser, jordbävning, alliansen, rödgröna, socialdemokraterna, sjukförsäkring, bidrag

Vart är vi egentligen på väg?

När min son var liten (typ 20 - 25 år sedan) pratade alla om hur skadligt det var att titta mycket på TV. I mitten av 1980-talet började fler och fler få kabel-TV och därmed ett stort utbud av utländska TV-kanaler. Både barn och vuxna började därmed titta mer på TV, och vi blev sittande timme efter timme framför dumburken (som var ett ord som många kallade TVn på den tiden).

För mycket TV-tittande betraktades av många som något osunt, som det var viktigt att försöka minska. Själv minns jag att jag försökte hitta på alternativa aktiviteter åt min son för att locka bort honom från TVn.

"Du kan få fyrkantiga ögon om du tittar för mycket på TV", sa jag. "Bygg lite Lego vetja."

Men när han sedan gick och lade sig för natten så var det min tur att bli sittande framför TVn. Hela kvällarna.

Hur ser det då ut idag? Själv har jag nästan helt slutat att titta på TV. Numera sitter jag istället framför datorn hela kvällarna. Precis som dagens ungdomar gör. Och jag tänker: det här kan inte vara bra, jag måste nog försöka bryta mitt datorberoende. Kanske börja titta på TV igen.

Visserligen är både TVn och dataskärmen fyrkantig men på något sätt känns det sundare att titta på TV. Det gjorde man förr så det måste nog vara bra, tänker jag. Därför anstränger jag mig numer att försöka titta lite mer på TV, åtminstone en halvtimme varje kväll.

Och den senaste veckan tycker jag att jag varit riktigt duktig. Förra vecka såg jag på TV flera gånger, och om några minuter ska jag sjunka ner i TV-soffan igen för att titta på ännu ett avsnitt av Johan Falk - Vapenbröder.

Vad konstigt det blivit. Det som var osunt för 20 år sedan känns sunt idag. Hm..

I sammanhanget kan jag avslöja att vi fortfarande har en tjock-TV här hemma. Jo, det är faktiskt sant. Att titta på tjock-TV har ju numera nästan få ett kultvärde. Så vem vet, snart kanske man hamnar på museum - tillsammans med sin tjock-TV.

Läs även andra bloggares åsikter om television, TV, tjock-TV

Aftonbladet:
Hon gräver guld inatt
Damon borde få en Globe för Mandela-dramat

Klockan är 20.00, fredag kväll, och sambon placerar strykbrädan mitt på vardagsrumsgolvet. Hon tänker stryka, samtidigt som hon ska se på TV. Själv sätter jag mig i soffan med ett anteckningsblock. Nu är vi båda beredda att se på Let´s Dance.

"Du måste nog vara den enda som för anteckningar till Let´s Dance", säger sambon.

Visst, tänker jag. Men jag måste ju komma ihåg vad jag ska skriva i bloggen.

Här kommer några av höjdpunkterna ur anteckningsblocket:

Först och främst noterar jag att den kvinnliga programledaren är längre än den manliga. Sånt känns konstigt, tycker jag. I parrelationer känns det naturligare när mannen är lite längre än kvinnan.

För en massa år sedan var jag ihop med en tjej som var längre än mig. Varje gång vi skulle pussas fick jag stå på tårna. Sånt känns konstigt tycker jag. Min nuvarande sambo är några centimeter kortare än mig, vilket känns betydligt bättre.

Redan efter det första Let´s Dance-parets uppvisning är det reklampaus. Jag skriker högt i vredesmod när jag för hundrade gången (känns det som) tvingas se SPPs reklamfilm med mannen, iklädd munkjacka och kavaj, som tjatar om absolut och relativ pension. Jag håller för öronen och blundar i 30 sekunder.

Precis som förra veckan dansar Peter Wahlbeck med spikrak hållning. Man kan nästan tro att han glömt klädhängaren kvar i sin trikå. Läste förresten en intervju med Peter Wahlbeck tidigare i veckan där han berättade att han de senaste åren förändrats. Från att tidigare haft "ett patos, ett kall och en politisk åsikt", har han numera gett upp och tycker istället att det är ok att delta i flamsiga lekprogram.

"Allt kommer att gå åt helvete. Det är lika bra att dansa och spela med i det onda spelet", säger han i intervjun.

Lite på samma sätt känner jag. Tidigare föraktade jag program typ Let´s Dance men nu sitter jag själv där i brynja och långkallingar, med en folköl i handen, och suger i mig det kommersiella TV-bolagets opium för folket. Jag frågar mig själv: har jag också gett upp?

Jag läser vidare i mina anteckningar att Willy Björkman liknar Ipren-mannen. Fast med lite längre näsa.

Och så Gudrun Schyman då. Hon dansade riktigt bra ikväll och fick bra betyg av juryn. Jag undrar för mig själv om Mona Sahlin eller Maud Olofsson skulle kunna dansa med samma självdistans som Gudrun gör. Antagligen inte. Gudrun är cool, tycker jag.

Nu är Let´s Dance slut för denna gång och jag går ner i källaren för att titta till pelletspannan.


Aftonbladet:
Rött kort till Vickan – lämnar ’Let's dance’
Gudrun Schymans räddning – en penna
Marcus Birro sängliggande hela veckan i kräksjukan
Reneé hjälper maken i smyg

Läs även andra bloggares åsikter om Let´s Dance, Gudrun Schyman, Peter Wahlbeck, Willy Björkman, pellets

För tre år sedan beslutade Google att vissa ord inte skulle bli sökbara i den kinesiska varianten av Google. Åtgärden var den kinesiska regimens krav för att Google över huvud taget skulle kunna få etablera sig där. Bland annat fick man inga träffar om man googlade på "Taiwans självständighet" eller "massakern på Himmelska fridens torg 1989".

Naturligtvis fick Google kritik för detta i västvärlden och beskylldes helt riktigt för att krypa för den kinesiska diktaturregimen.

Igår meddelade dock Google att man övervägde att lämna Kina. Skälet är att Google blivit utsatt för en cyberattack där huvudmålen var att komma åt Gmail-konton som används av kinesiska människorättsaktivister. Google vill också ta bort sökningscensuren i Kina vilket den kinesiska regeringen antagligen inte går med på.

Kina är ju en av de starkast växande ekonomierna i världen och många västerländska företag står på kö för att få etablera sig där. Men Kina är ju faktiskt också en diktatur. Så antagligen måste företagen acceptera en begränsad yttrandefrihet i Kina, eller så avstå från alla goda affärer i landet.

Med den bakgrunden tycker jag Google visar stort mod och klokhet.

Bilden ovan är en kinesisk Googellogga som blev censurerad av den kinesiska regimen (enlig uppgifter här). Bilden nedan är den kinesiska Googleloggan idag.



På Voter.se kan man också svara på frågan om Google har rätt att ta politisk ställning. Klart de har. I det här fallet handlar det ju om att Google vågar stå upp mot en diktaturregim. Frågan är hur många andra företag som vågar göra likadant.



Bloggat om Google och Kina:
Om världen
Nikke index

Läs även andra bloggares åsikter om Google, kina