Min mage redo för Veckans brott

 
Idag var jag tillsammans med delar av familjen och åt julbord på IKEA. Bland annat åt jag rökt korv, små runda kroppkakor och ägghalvor med skaldjurscrème. Jag blev väldigt mätt och efteråt kändes det som om magen hade växt i omfång. Man skulle nästan kunna säga att magen inte längre får plats i skjortan. 
 
Som en hyllning till IKEAs goda julbord tog jag en selfie på min mage som den såg ut omedelbart efter att jag ätit klart. 
 
Nu nu ska jag sätta mig i soffan och titta på Leif GW Persson i Veckans brott. Han har också en fin mage. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Ikea, julbord, veckans brott

Låten som bekräftar segern

För ett tag sedan var jag med sonen och kollade på innebandy. Lagen som spelade var Granlo mot Pixbo. Sonen (som själv är hängiven innebandyspelare, fast på korpnivå) berättade att varje spelare i Granlo i förväg fått välja en egen favoritlåt som spelas i högtalarna om spelaren i fråga gör mål. 

Den självklara frågan som dyker upp i mitt inre är: OM jag vore innebandyspelare och OM jag gjorde mål, vilken låt skulle jag då välja?
 
Svaret på den frågan är Kött och blod med Mats Ronander. Introt på den låten skulle vara perfekt att ha som bakgrund när man med uppsträckta händer springer runt på planen och tar emot folkets jubel. 
 
Fast nu förhåller det ju sig så att jag inte är någon innebandyspelare, än mindre gör jag några mål. Så jag får väl lyssna på låten på Spotify istället. 
 
Jubla kan jag göra i hallen. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Innebandy, musik, Mats Ronander

Bäst i världen på fackeltåg

 
Idag har jag slagit världsrekord.
 

Tillsammans med sambon (och en massa andra människor) har jag gått i världens längsta fackeltåg, som dessutom var världens längsta luciatåg.

 

Luciatåget gick över den nya Sundsvallsbron som invigs nästa vecka.

 

Syftet med luciatåget var att hamna i Guinness rekordbok.

 

Målet var att slå det tre år gamla rekordet från Indonesien då 3690 personer gick i samma fackeltåg.

 

Resultatet blev långt över förväntan. 

 

Igår hade nästan 8000 personer anmält sig via nätet att de tänkte gå i fackeltåget över Sundsvallsbron. När sedan luciatåget var genomfört kunde arrangören konstatera att inte mindre än 15 000 personer hade deltagit.

 

15 000!

 

När jag gick där över bron och såg alla dessa människor som strömmade till undrade jag för mig själv hur det kommer sig att så ofantliga många valt att delta.

 

Jag tycker det är intressant att fundera över hur man kan förmå så många människor att göra samma sak samtidigt - trots flera minusgrader i luften, och trots att vi alla fick stå timmar i kö innan det blev dags att gå över bron. 

 

Själv tycker jag att det var kul att delta i denna unika happening, trots att jag blev lite frusen efteråt (det hela tog tre timmar inklusive väntetiden innan vi kom upp på bron). Antagligen var detta den enda gånget i mitt liv jag fått chansen att bli världsmästare.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Luciarekord, Sundsvall, Sundsvallsbron, fackeltåg, lucia


A boat over troubled water

För ett tag sedan besökte jag Stockholm. Vid ett tillfälle under vistelsen behövde jag ta mig mellan Djurgården och Gamla Stan. Jag kunde ha gjort det enkelt för mig och tagit en taxi men istället valde jag att ta Djurgårdsfärjan till Slussen, vilket är ett betydligt mer kostnadseffektivt färdsätt.
 
Det var sen vardagkväll men ändå rätt mycket folk som åkte med. Jag tänkte: skulle något liknande kunna funka i Sundsvall? 
 
Jag menar, det är ju ganska praktiskt det där - att använda en båt som en del i lokaltrafiken. Allra helst när vattenvägen är en genväg. Men det förutsätter ju förståss att befolkningsunderlaget är tillräckligt stort så att det lönar sig. 
 
Troligen skulle det inte löna sig i Sundsvall.  Det bor ju alldeles för få människor i staden med omnejd. 
 
Låt oss fantisera om en båtlinje mellan typ Skönsberg och Skönsmon. Eller mellan Skönsberg och inre hamnen. Skulle det funka? 
 
En lösning skulle kunna vara att bygga bostäder på Tjuvholmen. Då skulle nog en båtlinje mellan Tjuvholmen och centrala stan vara nödvändigt. Tjuvholmen är ju trots allt en ö.
 
Slutsatsen av detta är att Sundsvall behöver fler innevånare. Då skulle det också vara lönsamt med en båt i reguljärtrafik. 
 
Visst, i dagarna invigs den nya bron över Sundsvallsfjärden. Men den kanske inte i första hand är lämpad för lokaltrafik. En passagerarbåt skulle vara ett trevligt komplement till bron. Om det bodde fler människor i stan, förståss.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Sundsvall, sundsvallsbron, båttrafik, Stockholm

En bild. Ett pussel.

 
Det är torsdagkväll. Jag har just kommit hem från jobbet. Jag står i köket och ser ut genom fönstret. Funderar. Mina tankar resulterar i följande poetiska verk: 
 
En och en faller de på plats.
Pusselbitarna.
Initialt är konturerna diffusa.
Men för varje bit som finner sin plats,
i pusslet,
blir bilden skarpare.
Det jag skönjer skrämmer mig.
Hur kunde det bli så här?
 
Bilden ovan har inget med dikten att göra. Motivet på bilden är skylten med rumsnumret till vårt hotellrum när vi var i Berlin förra helgen.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Vardagslyrik, poesi, livet, Timrå, Sundsvall

Öga mot öga med Ampelmannen

 
Ytterligare iakttagelser från helgens vistelse i Berlin.
 
På många håll i Berlin ser trafikljusen ut som på bilden ovan (som jag tagit på Kurfürstendamm). Den röda gubben har armarna utsträckta som en stoppgest medan den gröna gubben befinner sig i en promenadsituation.
 
De tyska trafikljusgubbarna har också ett namn, Ampelmann, och efter Unter den Linden hittade vi en souvenirbutik helt och hållet tillägnad den röda och gröna gubben.
 
Utfomningen av Ampelmannen har sitt ursprung i det forna DDR och på Wikipedia kan man läsa att det i staden Zwickau sedan 2004 även finns en kvinnlig variant, Ampelfrau.
 
I Sverige kallas figuren på trafikljusen ibland för Herr Gårman men jag känner inte till om det finns någon souvernirbutik eller museum till hans ära. Jag vet inte heller om det på svenska trafikljus finns någon tjejvariant
 
Uppdaterad 141215:
På SVT Aktuellt berättar man att SPD (Socialdemokraterna) och De Gröna (Miljöpartiet) i den tyska staden Dortmund vill kvotera den kvinnliga varianten av Ampelmannsymbolen. Förslaget diskteras livligt i sociala medier. Vi får se hur det går.
 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Ampelmann, trafikljus, Berlin, Tyskland, resor

En mental korvupplevelse

 
Allting är mentalt.
 
Det största hindret för vår personliga utveckling är våra våra egna tankar. 
 
Så brukar det låta när diverse personliga utvecklare och experter på teambuilding är i farten. Och jag håller med helt och hållet. Dessutom påstår jag att det även är relevant när det gäller korv. I synnerhet tysk korv.
 
Under helgens tripp till Berlin hade sambon och jag återkommande diskussioner om korv. I tyska korvkiosker kan man nämligen köpa två sorters korv - vita och röda. På flera korvkiosker skyltade man dessutom med 1/2 meter wurst, dvs halvmeterlånga grillkorvar. Jag sa "vi kan väl dela på en korv, en vit. Jag har aldrig ätit vit korv."
 
"Aldrig i livet", sa sambon. "De ser vidiga ut, som långa vita jättemaskar."
 
Jag tog dock mod till mig och köpte en vit korv vilken faktiskt smakade riktigt bra. Sambon tog motvilligt en tugga och mumlade något om "konstig lös konsistens". Fast jag hävdar att de vita korvarna egentligen inte smakar något sämre än de röda, de bara ser äckliga ut. 
 
Med andra ord, att äta korv är en mental upplevelse. Synintrycket ger oss förutfattade meningar som sedan präglar våra handlingar. Bara för att en korv ser ut att vara äcklig så behöver den nödvändigtvis inte vara det.
 
Bilden tog jag hos den lokale korvgubben som stod i ett gathörn alldeles utanför vårt hotell. Visst blir man frestad att smaka på en vit, tysk, halvmeterlång, grillad korv?
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Korv, Tyskland, mat, Berlin, mentalt, tankar

Tänk om jag blivit Jägerintollerant

 
Laktosintolerans och glutenallergi har man ju hört talas om. Men Jägerintolleras - finns det?
 
Jag ställer frågan efter att sambon och jag tillbringat en långweekend i Berlin. I Berlin har vi vandrat runt på ett antal julmarknader (julmarknaden i Spandau var bäst, betydligt trevligare än Gendarmenmarkt), där vi tittat på tyska juldekorationer, ätit ett antal tyska korvar och druckit diverse tyska juldrycker. 
 
Jag kan också tillägga att det under vistelsen även slank ner en wienerschnitzel (och då snackar vi en riktig tysk wienerschnitzel, vilket är något helt annat än sådana där frysta varianter man kan köpa på Willys i Sverige) och några tyska öl, samt nåt slags fläsk i baguett som man grillade överallt på julmarknaderna. 
 
När det gäller de tyska juldrycker man kan välja på i de tyska julmarknaderna så finns det typ röd glühwein (upphettat rödvin blandat med Amaretto), vit glühwein (upphettat vitt vin blandat med exempelvis grappa) och varm choklad med Baileys. Under vår vistelse provade jag flera av de olika sorterna (det är viktigt att hålla värmen, eftersom det är ganska kallt i Berlin i december) men efter att jag till slut också provade en Jägertee hände något i min mage. 
 
Jag tänker inte här gå in på några detaljer om det som hände i min mage men jag skulle kunna säga att om terrorgruppen IS hade haft tillgång till samma sprängkraft hade de antagligen ödelagt både Syrien och Irak vid det här laget. 
 
Efter min Jägertee har min mage inte varit sig lik. Det bubblar och har sig i den även om jag bara äter lite pasta eller dricker vatten. 
 
Tänk om min Berlinvistelse utlöst Jägerintollerans hos mig. 
 
Bilden ovan. I Berlin träffade jag även på en konstig grön gubbe men det trodde sambon bara var inbillning. "Göna gubbar finns på trafikljusen", sa hon.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Julmarknad, Berlin, jul, Gendenmarkt, jägertee, glühwein

Fototriss: vitt

Den här helgen befinner jag mig tillsammans med sambon i Berlin. Här är vi på en liten weekendtripp och har under de senaste dagarna kollat in diverse julmarknader. I Berlin finns inte tillstymmelse till snö så temat vitt blev därför en utmaning. Första bilden har jag tagit på julmarknaden Gendarmenmarkt som lite överraskande besöktes av ett luciatåg från Sverige. I förgrunden en del av en vit staty mitt på marknadsområdet. 
 
Den andra bilden tog jag när jag duschade imorse. Golvet i duschen har vitt kakel.
 
När man tittar på den tredje bilden är kanske inte färgen vitt det första man tänker på. Men julgranskulorna är i alla fall vita och de är många i den här granen. Bilden tog jag idag på eftermiddagen vid Brendenburger Tor och den gigantiska granen som står där. 
 
Den här omgången av Fototriss är också en tävling med chans att vinna priser från CoolStuff. På min önskelista till tomten har jag skrivit att jag vill ha en Parrot AR Drone
 
Bildena kan även ses på Instagram.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Berlin, Fototriss, vitt, foto, julgran

Pajaspartiet klipper till - den här gången utan järnrör

Ja, vad säger man?
 
Pajaspartiet Sverigedemokraterna har slagit till med full kraft. Den här gången lämnade man järnrören hemma och istället klippte man till med beskedet att man tänker fälla regeringens budgetförslag. 
 
Skälet är en hämnd för att den socialdemokratiska regeringen inte vill ta i SDs rasistpolitik. 
 
Sverigedemokraterna talar om en en gigantisk invandring som är ett hot mot Sverige. Ett betydligt större hot mot det svenska samhället är väl istället Sverigedemokraterna, ett parti vars inskränkta budskap och främlingsfientliga politik håller på att förgifta Sverige - ett parti vars företrädare hytter med järnrör och ägnar sig åt näthat. 
 
Frågan är vad som händer nu. Bir det nyval? Tänker Alliansen bilda regering med SD? Själv kan jag inte låta bli att fundera på hur ett eventuellt nyval skulle sluta. Skulle Socialdemokraterna ta chansen (och har partiet förmågan) att förbättra valresultatet från september, eller finns det en risk att SD får ännu fler röster?
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Alliansen, Löfvén, budget, budgeten, politik, socialdemokraterna

Så börjar en bra dag

Det är tidig morgon, minusgrader ute och jag ska åka till jobbet. När jag ska sätta mig i bilen ser jag att det är is på rutorna. Det är i just den här stunden avgörandet kommer om det ska bli en bra dag eller inte. 
 
Det finns nämligen två sorters is som kan bildas på en bilruta: 
1. En tunn frostig is som är lätt att skrapa bort - bra is. 
 
2. Tjock hård svallis som i princip är omöjlig att få bort - dålig is. 
 
Den här morgonen fick jag glädjen att konfronteras med is av kategori 1 vilket innebar att jag snabbt blev klar med skrapandet och kunde komma iväg till jobbet. 
 
Det är en tunn ishinna mellan en bra och en dålig dag. 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Is, vinter, Timrå

Fototriss: skyltar

Veckans tema hos Fototriss är skyltar. Den här gången har jag fokuserat på små skyltar. Den första bilden hittade jag på vår släpvagn. 
 
Den andra skylten hittade jag på nån sorts elgrej i garaget. 
 
Tredje bilden har jag tagit på en skylt som sitter på ett elskåp vid vägen utanför vår gård. 

Jam, jam, paperjam

Jag står vid skrivaren på jobbet och väntar på att alla pappersarken i korrekturet ska komma ut. Plötsligt tar det tvärstopp i utskriften och på den lilla displayen blinkar ett meddelande att ett papper fastnat. En pedagogisk och noggrann steg-för-stegbeskrivning hur man fixar pappersstoppet dyker upp på displayen.
 
Men trots att jag öppnar alla anvisade luckor, trycker på alla små knappar jag ser, och försöker titta in i skrivarens alla konstiga öppningar så hittar jag inget papper som fastnat.
 
Jag stänger alla luckorna igen och för en sekund verkar det som om skrivaren tänker starta. Men så kommer de igen - de där små ilskna pipen som tyder på att skrivaren inte tänker fortsätta utskriften. "Ett papper har fastnat", hävdar skrivaren bestämt på displayen.
 
Upp med alla luckorna igen, bara för att återigen konstatera att det inte finns något papper som fastnat. 
 
Det är sent, jag är trött, och jag vill hem. 
 
Fan...
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Stress

Tågresa utan problem. Det är problemet.

I helgen var sambon på konferens i Västerås. Färdsättet hon valde var tåg. När hom kom hem igen på söndag kväll var hon besviken. Tågen hade nämligen hållit tidtabellen - både på ditvägen och tillbakavägen. 
 
Alla tidigare konferensresor hon gjort var tågen försenade, och när man råkar ut för sånt kan man söka och få tillbaka biljettkostnaden av SJ. Så blev det alltså inte denna gång.
 
"Nu måste jag ju betala nästa resa själv", sa sambon.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om SJ, tåg, resor, tågresor, järnväg, förseningar

Nä...

Om man skulle ta och skriva nåt på bloggen kanske?

Nä. Inte idag heller.

RSS 2.0


Tweets by @pasokvist



Evenemang och konserter


Evenemang och konserter