Poesin ligger latent

Ibland händer det att jag brister jag ut i poesi. Det händer inte så ofta, men när det händer så händer det ganska plötsligt. För det mesta är jag inte förberedd utan helt plötsligt finns den bara där - dikten. Då gäller det att jag har någon form av anteckningsmöjligheter i närheten, typ ett anteckningsblock eller mobilen (oftast blir det mobilen för den har jag i princip alltid i närheten).
 
Just nu är inte ett sådant tillfälle. Poesicentrat i min hjärna är för tillfället inaktivt och produktionen av dikter ligger för tillfället nere. Istället vill jag hänvisa till min poesilänk här på bloggen. Där har jag samlat mina verk jag hittills åstadkommit. 
 
Men håll utkik. Rätt som det är kommer min samling dikter att fyllas på med ytterligare en poetisk yttring.
 

Jag har inga fördomar om Opel

 
I Opels TV-reklam är budskapet att vi ska utmana våra fördomar om Opel. Själv har jag inga fördomar mot Opel - jag vet att det är en trist och gubbig småbil som inte har det minsta coolhetsfaktor.
 
När jag var liten fanns det en ramsa som vi barn skanderade när vi lekte:
 
Köp en Opel, var belåten,
se på Sverige genom plåten.
 
Opel kommer att få svårt att jobba bort sin negativa stämpel. Frågan är om en reklamkampanj i tv är lösningen på den utmaningen.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om opel, blogg100, reklam, varumärke, sundsvall, timrå

Serbien näst bäst i Eurovisionfinalen

 
Lördagkväll. Sambon och jag ser på Eurovisionfestival på tv. Vi diskuterar om fjolårsvinnaren Conchita Wurst är en hon eller en han. Med tanke på att han egentligen heter Thomas Neuwirth så borde han vara en han. Men i sitt artistalias Conchita Wurst kallar han sig själv för en hon. 
 
Jag tänker på Conchitas svenska motsvarighet Lars-Åke Wilhelmsson med sin karaktär Babsan. Är han en hon? Eller en han? Eller kanske en hen? Fast det spelar nog inte så stor roll - egentligen.
 
För övrigt tycker jag att rätt låt vann i årets Eurovisionfinal. Heroes är en bra låt och Måns Zelmerlöw är en bra sångare. Men det fanns faktiskt några ytterligare bidrag som jag tycker stack ut på ett positivt sätt. 
 
Serbiens bidrag Beaty never lies med kraftfulla sångerskan Bojana Stamenov var ett sådant exempel. Vilken kvinna, vilken röst, vilken show! Belgiens bidrag var också bra; en cool och annorlunda låt. Lettlands bidrag var också coolt. 
 
Nästa år ska då alltså Sverige anordna Eurovisionfinalen. Jag undrar vart. Gissar nånstans i Stockholm. Där är det ju arenatätt så det förslår.
 
Bilden ovan har jag lånat från nätet och den visar Bojana Stamenov.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Bojana Stamenov, blogg100, måns zelmerlöw, heroes, conchita wurst, eurovision, escse

Fototiss: dubbel

Här kommer mina tre bilder på temat dubbel. På den första bilden har jag fotat mina dubbla ögon.
 
Ute på gården hittade jag dubbla blommor i häggen.
 
På vår altan hänger en stickpropp med dubbla spröt.
 

En verklighet sannare än Facebook?

Enligt Stockholms handelskammare kollar 40 procent av svenska arbetsgivare upp sina jobbsökande på Facebook. Det gör de antagligen därför att de vill veta "allt" om de arbetssökande, inte bara det de arbetssökande berättar om i sina ansökningshandlingar.
 
Det är ju på Facebook vi avslöjar vilka vi egentligen är, vad vi tycker och vad vi står för. 
 
Grejen är att många inte verkar inse det. 
 
Låt säga att du flyttar till en ny bostad eller börjar jobba på en ny arbetsplats. Då kan du nästan räkna med att dina nya grannar, respektive nya kollegor, kollar upp dig på Facebook. Antagligen gör du samma sak om du är på väg att få en ny bekantskap.
 
Och utifrån hur du profilerar dig på din Facebookprofil blir du bedömd (här kan man naturligtvis ha olika uppfattningar om vad som är smart, respektive inte smart, men om jag skulle få en blivande kollega som publicerar bilder på sig själv när hen ollar, lajkar diverse SD-sidor och skriver inlägg med enbart versaler skulle i alla fall jag uppleva varningssignaler).
 
Å andra sidan finns dem som tror de är smarta men egentligen bara är skrytsamma och patetiska, vilket klippet från Solsidan illustrerar.  
 
Sedan finns det personer som inte har Facebook över huvud taget. Vad ska man tro om dem?
 
Finns man på riktigt om man inte finns på Facebook?
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, facebook, sociala medier
 

Mobilanpassad

Nu har jag mobilanpassat bloggen. Det innebär (om det funkar förståss) att när man kollar på bloggen i en smartphone så läggs inläggen upp i en rad så att de blir enklare att läsa. Med mobilanpassad blogg ska (enligt Blogg.se) sidan också ladda upp snabbare.
 
Om man vill kommentera i bloggen i mobilen ser det lite annorlunda ut än det brukar göra. Börja med att skriva ditt namn i rutan där det (av någon anledning) står "Anonym":

Tryck sedan på länksymbolen och skriv i din bloggadress (om du vill):

Slutligen; skriv själva kommentaren i den nedre rutan. Tryck sedan på den gröna pilen för att skicka iväg:
 
OBS! Om man kollar på bloggen i en vanlig dator eller en surfplatta så ser det ut som vanligt. Kommentarsfunktionen är också likadan som tidigare. Förändringen gäller alltså bara när man kollar i en smartphone.
 
Tyvärr så kan man inte välja mellan mobilläge eller datorläge (tror jag) om man besöker bloggen med en smartphone.
 
Jag får se hur det här funkar. Om det inte funkar bra så tar jag bort mobilanpassningen från bloggen.
 
 

Fötterna på jorden

Jag tänker på uttrycket att stå med båda fötterna på jorden. Vad innebär det egentligen? Är det en bra egenskap?
 
En person som står med båda fötterna på jorden skulle jag vilja beskriva som pålitlig, realistisk och ärlig. Emellertid är inte en sådan person cyniskt utan hellre godhjärtad. En beskrivning av mig själv helt enkelt.
 
För övrigt har jag släppt idén med att byta design på bloggen. Ingen av PRO-mall (vilket innebär att de ska vara lite med avancerade) hos Blogg.se tilltalar mig fullt ut. De är fula och saknar de funktioner jag vill ha.
 
Däremot kan man göra bloggen mobilanpassad utan att man har en PRO-mall. Det steget ska jag ta inom de närmsta dagarna trots att kommentarsfunktionen ser lite konstig ut i mobilen. Jag återkommer och förklarar lite närmare hur man gör - det är enklare än man tror.
 
 

Testing, testing

Bloggen är för närvarande inne i depå för översyn. Jag har tänkt att byta design och fastnade igår för en av PRO-varianterna hos Blogg.se - men idag är jag inte lika säker. Jag testar vidare.

Det är inte bara...

Jag funderar på att byta till en ny layout på bloggen, till en som är mobilanpassad. Blogg.se har några olika att välja mellan och en av dem tycker jag verkar intressant.
 
Men det är inte bara...
 
Innan jag tar steget vill jag vara säker på att resultatet blir bra och under kvällen har jag testat den aktuella layouten för att se om den beter sig som jag vill. Jag tänker nämligen inte använda den rakt av som den är utan jag har varit tvungen att pilla lite i html-koderna för att jag ska bli nöjd.
 
Nu ska jag sova på saken och i morgon kväll kanske jag bestämmer mig för att ta steget.
 
 

Fototriss: svartvitt

Den här veckan är det svartvitt som gäller hos Fototriss. Samtliga mina tre bilder har jag tagit på olika detaljer på samma objekt; gräsklipparen. Den är just nu en högaktuell snackis här hemma eftersom gräset är högt och gräsklipparen vägrar att starta. 
 
När jag är färdig med mitt Fototrissande ska jag gå ut och försöka få igång den. Om den inte startar tänker jag skrika åt den och sparka på den.
 
Om inte det hjälper tänker jag prova att byta tändstiftet. Det var ju faktiskt tio år sedan jag bytte det senast. Kanske det har betydelse i sammanhangen.
 
Bilderna har jag också lagt upp på Instagram.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om fototriss, blogg100, foto, svartvitt, gräsklippare

Tack vare mina lyckopiller mår jag bra

 
Idag skriver författaren Karin Holmlund i tidningen ETC om antidepresiva läkemedel och riskerna med att bli beroende av dessa. Hon menar att okunskapen om antidepressiva läkemedel är stor hos sjukvården och att läkemedelindustrin förnekar de problem som finns. 
 
Själv har jag ätit ssri-medicin (Cipralex) i mer än tio år (jag påbörjade medicineringen i samband med utmattningsdepression) och har under den tiden inte haft några som helst biverkningar. Tvärtom så anser jag att det (bland annat) är tack vare min medicinering som jag idag mår bra och kan leva ett normalt liv. Det är ju trots allt det som är det viktigaste - att må bra.
 
Tilläggas bör att det inte bara är tack vare min medicinering jag mår bra. En stor betydelse hade också den KBT-behandling jag fick. De läkare jag hade att göra med poängterade att det var just kombinationen av terapi och medicinering som gav bäst effekt, vilket jag kan intyga.
 
Med jämna mellanrum kommer larmrapporter i media om riskerna med antidepresiva mediciner. Om man en gång börjat ska det tydligen vara väldigt svårt att sluta. Det pratas om ett livslångt beroende.
 
Jag är väl medveten om att det förhåller sig på det viset. Om man vill sluta med medicineringen måste nedtrappningen göras väldigt långsamt för att förhindra att man mår dåligt. Men själv är jag är helt inställd på att medicinera resten av mitt liv. Så länge jag inte har några biverkningar, och så länge medicinen gör att jag mår bra, då är det helt okej för mig.
 
Sedan kan man ju diskutera varför den psykiska ohälsan i vårt samhälle ökar. Det är av stor vikt att vi pratar om detta och söker skälen till att fler och fler mår dåligt. Men det är just nu en annan diskussion. 
 
Vissa kallar antidepressiva mediciner föraktfullt för lyckopiller. Det är felaktigt och tyder verkligen på stor okunskap.
 
Själv är jag just nu bara glad att jag får må bra, vilket jag delvis har min medicin att tacka för.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om psykisk ohälsa, cipralex, blogg100, depression, antidepressiv medicinering
 
 

Här kommer det

 
Jag missade gårdagens Blogg100-inlägg. Det kommer här istället. 
 
Jag skyller på vädret. Ena stunden skiner en strålande sol, nästa minut spöregnar det. Samtidigt båset det stormvindar. Vem orkar blogga då?
 
Blogg100/74
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100

Tankar innan natten

Det hände igår kväll. Jag hade just gått och lagt mig då den kom över mig. Dikten. Raskt skrev jag ner den i anteckningsappen i mobilen. Här kommer den:
 
Batteriet,
i mobilen,
visar bara tre procent.
nu står hoppet,
till kabeln in i väggen,
som ger kraft till en ny dag.
 
Blogg100/73
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, poesi, poem, dikter, sundsvall, timrå

Fascinerande vägarbeten på gång

 
Sundsvallsbron. Vägsträckan mellan trafikplatsen vid norra brofästet och centrala Sundsvall.
 
Den sträckan har två filer i vardera riktningen men efter att nya Sundsvallsbron öppnades har man smalnat av den till endast ett körfält åt varsitt håll. Troligen är det en åtgärd för att uppmuntra (tvinga) bilisterna att åka över bron, vilket många låter bli på grund av broavgiften på nio kronor.
 
Detta innebär att en hel väg, två filer, har "blivit över", och inte används. Jag åker här varje dag och har undrat om det är en permanent lösning eller om den överblivna vägytan ska användas till något.
 
När jag åkte här idag noterade jag att det var fullt med aktiviteter i anslutning till trafikplatsen. I lokaltidningen har jag läst att man där ska plantera växter och träd samt anlägga grönytor. Men jag såg också att man påbörjat någon sorts vägarbeten på ovan nämnda vägsträcka. Maskiner av olika slag flyttade på betongavspärrningar och bilade hål i asfalten. Det ska bli spännande att följa arbete och se vad det utmynnar i.
 
Vägarbeten är alltid lika fascinerande. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, sundsvallsbron, sundsvall

När kommer värmen?

Söndagkväll. 10 maj.
 
Jag kollar YR-appen för att se hur vädret ska bli kommande vecka. Lite regn och lite sol blir det, men värmen. Var är värmen? Det är ju för fasen snart mitten av maj och hittills har temperaturen inte orkat ta sig längre upp än typ 15 grader. Som mest. För det mesta håller den sig nånstans mellan 5 och 10 plusgrader. Det är för lite.
 
Jag vill ha värme!

RSS 2.0


Tweets by @pasokvist



Evenemang och konserter


Evenemang och konserter