200 människolik på världsturne, kanske jag en av dem?
I ett tidigare inlägg berättade jag att jag 2001 tillbringade en vecka på språkkurs i Berlin. Förutom svettiga tyskalektioner (grammatiken är ju ohygglig) och utställningar om muren så besökte jag även en väldigt spektakulär utställning kallad Körperwelten (på svenska: Kroppsvärlden).
Utställningen bestod av ca 200 människolik som konserverats med ett speciellt plastmaterial. Vissa lik var med stor precision uppskurna i skivor på längden, och andra uppskurna på tvären (som om de gått genom en bandsåg). Många objekt var också skinnflådda så man noga kunde studera muskulatur och inre organ.
Utställningen ägde rum i en nedlagd järnvägsstation där de flesta av liken var placerade i olika "levande" situationer, typ spelande schack eller dansade.
I morse (klockan tio) när jag vaknade gick jag som vanligt på toa, men på väg förbi hallspegeln råkade jag slänga en blick på min nakna kropp och kom då plötsligt att tänka på den bisarra utställningen i Tyskland 2001. Tillbaka i sängen (på lördagar och söndagar sover vi jättelänge på mornarna) väckte jag sambon med frågan:
"Vad säger du om att jag donerar min kropp till Körperwelten? Du vet den där likutställningen jag berättat om att jag besökte i Tyskland."
Sambon svarade yrvaket: "Va...? Nä, det tycker jag inte."
"Jamen", sa jag, "då skulle du kunna åka dit med barnbarnen och liksom hälsa på mig, trots att jag är död".
"Du är inte klok, fortsätt och sov", sa sambon och somnade om.
Det är nämligen så att Körperwelten visas fortfarande, inte bara i Tyskland utan är på ständig turné världen runt. I april 2008 hade faktiskt 25 miljoner människor sett utställningen, och under 2010 kommer utställningen att visas både i USA och Singapore.
Mannen bakom Körperwelten är patolog och heter Günther von Hagens. Objekten i utställningen byts ut med jämna mellanrum och man skulle nästan kunna säga att liken står i kö för att få vara med. Det är massor av människor som donerat sina kroppar till utställningen, och när de så småningom dör hamnar de hos Günther och hans skalpell.
Vad jag förstått har inte Körperwelten något sorts pedagogiskt utbildningssyfte utan för Günther von Hagens handlar det om en konstutställning. De 200 liken i utställningen är alltså att betrakta som konstobjekt.
Vanvördigt? Äckligt? Oetiskt? Själv har jag väl inte riktigt bestämt mig vad jag ska tycka, men när jag gick omkring där bland de stirrande liken 2001 kändes det inte så motbjudande som jag trodde innan att det skulle vara. Men visst är utställningen bisarr, det måsta jag säga.
Jag har i alla fall bestämt mig för att inte donera min kropp till Körperwelten. Det känns viktigare att ha så roligt som möjlig med den medan jag är vid liv, vilket jag hoppas blir länge till.
Bilden ovan: Günther von Hagens (i hatt) med ett av sina utställningsobjekt i Körperwelten.
Läs mer:
Körperwelten, officiell hemsida
Körperwelten på engelska: Body Worlds
Körperwelten, Wikipedia på tyska:
Body Worlds, Wikipedia på engelska
Läs även andra bloggares åsikter om Berlin, Körperwelten, Tyskland, utställningen, donation, Body Worlds
Fredagsmys
Det är fredag kväll och jag sitter vid datorn. Känner att jag vill dela med mig av mitt liv till mänskligheten men finner inte orden. Det enda jag har är ett antal nyckelord som jag inte kommer på hur jag ska (eller rättare sagt, inte orkar) klä i meningar:
Fredag, pizza, öl, sambon, tunnbröd, hörnsoffan, tupplur, öppen spis, brynja, jpg, dator, mandaringlögg, jättetrött, lördag, släpvagn, innebandy.
Det får räcka så. Resten får ni fundera ut själva.
Läs även andra bloggares åsikter om fredag, fredagsmys, jättetrött
Sommarvärme skönare än novemberrusk
Utanför fönstret råder novemberrusk med dimma och regn. Men här inne vid datorn råder solsken och värme. Bilderna från vår Barcelonaresa tidigare i höst värmer och jag längtar tillbaka till kvällarna då vi satt utomhus och åt middag. Fastän klockan var halv elva på kvällen visade temperaturen 23 grader och man kunde sitta i kortbyxor vid stans uteserveringar.
Men då var det september och nu är det november. Verkligheten känns väldigt närvarande och nånstans där bortom advent ligger julen i startgroparna, beredd att gå till skoningslös attack. Men än så länge skjuter jag julhetsen framför mig och drömmer mig i stället bort till Medelhavets vågor.
Bilden ovan: Nybadad och glad i Barcelona.
Läs även andra bloggares åsikter om Barcelona, november, regn, ruskväder, Timrå, Sundsvall, september, julhets
Aftonbladet:
"Mörkret är lika farligt som rökning"
När är det okej att börja pynta?
”Vad hjälper mot vintertröttheten?”
Rösta på bästa vädret
Det är lördag kväll och jag har just sett finalen av Körslaget. Mina favoriter var Team Ola, helt enkelt därför att de var väldigt duktiga på att sjunga. Uppenbarligen tyckte fler som jag, eftersom de flesta som ringde till programmet röstade på Olas manskör.
På tal om telefonröstningar. I snart sagt alla underhållningsprogram kan tittarna numera ringa in och rösta på sina favoriter. Förutom Körslaget är Lets Dance, Schlagerfestivalen, Idol och Dansbandskampen några av dessa program.
Men jag har faktiskt en idé hur man skulle kunna utveckla programidén med telefonomröstningar. Varför inte låta olika meteorologer presentera en varsin väderleksprognos, och sedan får vi tittare ringa och rösta på vilken vi tyckte var bäst. Vilka fantastiska föreställningar prognoserna skulle kunna bli, och vilket fantstiskt väder vi skulle kunna få.
Sedan kan idén föras vidare till nyheterna. Efter varje nyhetssändning får vi rösta på den nyhet vi gillade bäst. Tänk att få rösta på svinifluensan eller ekonomiska krisen.
Bilden ovan: Om jag skulle tävla i bästa väderprognos skulla jag nog välja att variera vädret lite. Men jag tror inte jag skulle vilja att det blir allt för kallt.
Läs även andra bloggares åsikter om Körslaget, Lets Dance, Schlagerfestivalen, Melodifestivalen, Idol, Dansbandskampen, körsång, telefonomröstningar, meteorologer, väderleksprognos, vädret
Aftonbladet:
– Det här är helt makalöst
Stefans kör satsade vågat
Date klara för final i "Dansbandskampen"
– Jag vet hur det är att förlora en förälder
Expressen:
Team Ola fick flest röster - vann "Körslaget"
Diskutera allt om "Körslaget"
Det verkar gå vägen...
När jag vaknade i morse så funderade jag en stund på om jag verkligen skulle kliva upp.
"Om jag ligger kvar här i sängen så minskar ju risken att jag ska råka ut för något oturligt idag", tänkte jag.
Enligt skrock så ökar ju risken för otur när det är fredagen den 13, och idag är ju är det ju fredag - och datumet är 13.
Nu har större delen av dagen gått och hittills har det faktiskt gått riktigt bra. Inga olyckor har drabbat mig, trots att jag har kört bil både till Härnösand och Hällsjö. Tror faktiskt att jag ska klara de sista timmarna som återstår av dygnet.
Bilden ovan är tagen förra veckan på en vägkrog vid E 14 mellan Sundsvall och Östersund. Om ett björnmöte kan betecknas som tur eller otur kan väl diskuteras. Men i brist på en levande björn så får jag så länge hålla till godo med att bli fotograferat tillsammans med en uppstoppad dito.
Läs även andra bloggares åsikter om skrock, fredag 13, Härnösand, Timrå, Sundsvall, otur
Globen - en utmaning för höjdrädda
Snart öppnar en ny attraktion i Globen i Stockholm. Eller rättare sagt, inte inne i Globen utan utanpå. Namnet på åkattraktionen är SkyView och blir en riktig utmaning för alla höjdrädda. SkyView består nämligen av två rälsbanor som går från marken, över toppen på Globen och sedan ner på andra sidan. På de två banorna ska sedan två gondoler färdas med plats för 16 personer vardera.
Gondolerna kommer att avgå sex gånger i timmen och varje tur ska ta 20 minuter. Priset för en tur blir 120 kronor för vuxna.
SkyView kommer väl förmodligen att betraktas som Stockholms motsvarighet till London Eye. Själv är jag väldigt höjdrädd men när jag åkte med London Eye tyckte jag inte att det var så läskig. Det var bara häftigt.
Så nu ser jag fram emot en provtur med SkyView i Stockholm.
Just nu pågår bygget av SkyView för fullt, men den 5 februari nästa år går första turen. Läs mer om SkyView här.
Bilderna nedan är från 2006 när sambon och jag tog en tur med London Eye, det stora cykelhjulet intill Themsen i London. Klicka på bilderna för att se förstoringar.
Läs även andra bloggares åsikter om Globen, Ericsson Globe, Globe Arena, Stockholm, London Eye
Hitler, muren och Baader-Mainhof
"Allting hänger ihop - Nazityskland, Berlinmuren och Baader-Mainhofligan."
Året är 2001 och jag befinner mig i Berlin på en veckas språkkurs. Min tyskalärare (infödd tyska) och tillika guide förklarar engagerat hur de olika delarna i den tyska historien hör ihop med varandra:
"Som en följd av Nazitysklands sammanbrott 1945 bildades Öst- och Västtyskland och så småningom byggdes även Berlinmuren. I början av 1970-talet bildades terrorgruppen Baader-Mainhofligan som en reaktion på att många gamla nazisthöjdare fortfarande tillhörde samhällseliten i Tyskland", berättade hon.
Hon påstod också att när kommuniststaten Östtyskland byggdes upp rekryterades före detta nazister till höga befattningar i Östtyskland.
"Det hade ju kompetensen att administrera en diktatur", sa hon.
Berlinmuren byggdes 1961 för att förhindra folk att fly från Östtyskland till Västtyskland och idag, den 9 november 2009, är det 20 år sedan tyska medborgare rev den och det blev åter fritt att ta sig mellan Väst- och Östberlin.
När jag var i Berlin hade det alltså gått 12 år sedan muren föll och det är några av minnena som etsats sig fast extra mycket hos mig:
1. På vissa ställen i Berlin fanns delar av muren kvar som minnesmärken, och jag förvånades över att Berlinmuren inte var så hög som jag trott. Enligt uppgift var den 3,65 meter hög.
2. I centrala Berlin fanns minnesmärken över alla som dödats i sina försök att fly från Östberlin till Västberlin. Den sista sköts av Östtyska gränsvakter endast några månader innan muren föll.
3. I riksdagshusets takkupol fanns en utställning som berörde mig mycket. Utställningen visade processen kring nazisternas maktövertagande (de fick ju faktiskt makten via fria val) och hur snabbt de sedan förändrade det tyska samhället till en diktaturstat.
4. Vi besökte även det gamla koncentrationslägret Sachsenhausen, några mil norr om Berlin. Riktigt ruggigt att ta del av det som hände där.
Syftet med mitt veckolånga besök i Berlin var alltså att lära mig lite mer tyska (vi hade en del tyskspråkiga kontakter i jobbet på den tiden). Men jag vet inte om jag lärde mig så mycket tyska under den där veckan, däremot fick jag lära mig lite mer om Tyskland, vilket var mycket intressant.
Bilden ovan, som jag tog i Berlin 2001, visar några av alla de skyltar som satts upp till minne av dem som dödats i samband med flyktförsök från Öst till Väst. Den siste som sköts under ett flyktförsök hette Chris Gueffroy. Han dödades 5 februari 1989.
Läs även andra bloggares åsikter om Tyskland, Hitler, nazister, Berlinmuren, Berlin, Baader-Mainhofligan
Aftonbladet:
9/11 1989: Här vänder historien
Muren föll och jag gick sönder
DN:
Chatt om Berlin och murens fall
Irena Kukutz drömde om ett reformerat DDR
Expressen:
Murens fall - firandet i gång
Flickan som lekte med elden
Ikväll har vi varit på bio och sett Flickan som lekte med elden. Filmen är den andra i Millennium-serien som bygger på böcker skrivna av Stieg Larsson. Den första filmen var Män som hatar kvinnor och den tredje heter Luftslottet som sprängdes. Den sistnämnda kommer att ha biopremiär redan i slutet av november.
Precis som Män som hatar kvinnor är Flickan som lekte med elden en både spännande och välgjord thriller. I filmen blir Lisbeth Salander (spelad av Noomi Rapace) oskyldigt anklagad för flera mord men får hjälp av journalisten Mikael Blomkvist (spelad av Michael Nyqvist) att hitta de rätta bovarna.
Jag tycker filmkaraktären Lisbeth Salander är oerhört cool. Trots att hon till sin person är liten och späd, är hon ändå fysiskt stark. Dessutom är hon smart och hård, en riktig antihjälte. Mindre smickrande är dock hennes brist på social kompetens, men det faktumet har väl sina skäl.
Jag gillar Flickan som lekte med elden och Män som hatar kvinnor därför att jag upplever filmkaraktärerna som riktiga människor av kött och blod (ok, med vissa undantag i slutscenen då). Detta till skillnad från karaktärerna i exempelvis amerikanska actionfilmer som ofta känns som plastfigurer. De båda filmerna innehåller också en hel del brutalt våld. Men det är ju våld som speglar en brutal verklighet, till skillnad mot det våld som finns i många andra filmer. Våld enbart för underhållningens skull.
Ser nu fram emot att se den tredje filmen i serien. Kan också tillägga att jag inte läst någon av Stieg Larssons böcker utan min bedömning grundas enbart av de filmer jag sett.
Jag har tidigare bloggat om Män som hatar kvinnor
Aftonbladet:
Noomi Rapace nominerad till europeisk Oscar
Läs även andra bloggares åsikter om Stieg Larsson, Lisbeth Salander, Mikael Blomkvist, Noomi Rapace, Michael Nyqvist, Flickan som lekte med elden, Män som hatar kvinnor, Millenniumtriologin
Allt stannar när strömmen går
Vid en sådan här händelse kan man fundera på hur beroende vi är av elektricitet. I princip allt stannar när elektriciteten försvinner, nästa oavsett vart man befinner sig. Allt från fabriker och trafikljus, till kylskåp och kassaapparater lägger av och vi kan varken producera eller bedriva handel.
Och så naturligtvis alla datorer. På vårt jobb sitter alla vid var sin dator och när elektriciteten försvinner kan plötsligt ingen längre arbeta. I en sådan situation kanske man vill passa på att ta en kopp kaffe men inte ens det går att göra. Kaffeautomaten drivs ju av el så då återstår bara att sitta och stirra ut i tomma intet.
Själv satt jag hos min chef och hade det årliga utvecklingssamtalet när strömmen gick. Eftersom vi faktiskt talade med varandra IRL (nutida förkortning för In Real Life) på var sin sida om ett bord så kunde vi faktiskt fortsätta vårt samtal. Värre hade det alltså varit om vi kommunicerat via nätet, eller dylikt, då hade strömavbrottet satt stopp för vårt samtal.
Efter en halvtimme var i alla fall skadan på bron åtgärdad och elektriciteten kom tillbaka. Med ett rassel startade alla skrivare och kopiatorer och allt blev som vanligt igen på jobbet.
Läs även andra bloggares åsikter om elektricitet, Sundsvall, strömlös
Kan man äta glass på vintern?
Det är tisdag kväll och jag sitter på ett hotellrum i Åsele och avnjuter en glass, närmare bestämt en Cornetto jordgubb. Att jag befinner mig på ett hotell beror på att jag och min kollega är ute på en liten reportageresa och har under dagen bilat hela vägen från Sundsvall till Vilhelmina.
Tidigare under dagen, på väg mot Vilhelmina, stannade vi till hos ICA i Åsele för att köpa var sin glass (vi hade en timme tidigare ätit lunch i Junsele och var nu sugna på lite desert). ICA-handlaren såg dock lite förvånad ut när vi frågade efter glass och berättade att glassboxen, den var undanställd för säsongen. "Det är ingen efterfrågan på glass den här tiden på året", sa han och tittade på oss som om det var Borats pungmitella vi frågat efter.
"Nähä", tänkte vi och åkte vidare norrut.
Efter fullbordat uppdrag i Vilhelmina är vi nu tillbaka i Åsele och efter incheckning besökte vi omedelbart hotellrestaurangen för lite middagsmat. Efter en stunds TV-tittande på rummet kände jag åter dessertsuget och kunde nu till min glädje konstatera att här på hotellet finns minsann en glassbox. Därför sitter jag nu här på mitt rum och smaskar på en Cornettoglass, men undrar samtidigt om det verkligen är bara jag som längtar efter glass när det är vinter.
Är glass i strut, eller på pinne, endast godis på sommaren?
Gossen på bilden står på pass i receptionen på hotellet där vi bor.
Körslaget roligare än Dansbandskampen
Det är lördag kväll, klockan närmar sig 20.00 och sambon ropar från vardagsrummet:
- Vi har ett svårt beslut som vi måste ta ikväll. Ska vi se Körslaget eller Dansbandskampen på TVn?
Själv sitter jag vid datorn och hade egentligen sett fram emot att sitta kvar där resten av kvällen men säger:
- Bestäm du!
Lyckligtvis väljer hon Körslaget för egentligen föredrar jag spralliga körsångare framför megatöntiga dansbandspellejönzar. Så på slaget åtta satt vi bänkade framför TVn för att se fyra hurtiga körer samtidigt som vi mumsade i oss bullar, glass och Zingo.
Klart bäst i kvällens Körslaget var utan tvekan Olas manskör. De är riktigt duktiga på att sjunga och vågar dessutom bjuda på sig själva. Kul att de fick fortsätta i tävlingen. Däremot var det jättesynd att Amy Diamond och hennes kör åkte ut.
Amy är trots sin ringa ålder väldigt professionell och kan i framtiden bli riktigt stor inom underhållningsbranschen. Här kan man jämföra med Carola Häggkvist som vid motsvarande ålder varken utstrålade professionalism eller glädje på samma sätt som Amy.
Under reklampauserna i Körslaget slog vi över till Dansbandskampen och fick bland annat se pojkdansbandet Per Gunnarz, och jag undrar: Är Dansbandskampen verkligen på riktigt eller är det någon sorts parodi? Kan man verkligen ta ett gäng tonåringar som kallar sig Per Gunnarz på allvar? Eller föresten - kan man över huvud taget ta något av banden i Dansbandskampen på allvar? Dansbandskampen är verkligen ett pinsamt dåligt program.
Puh... Skönt att vara tillbaka vid datorn igen.
Läs även andra bloggares åsikter om Körslaget, Dansbandskampen, Amy Diamond, Ola Svensson, Carola Häggkvist, Per Gunnarz
Aftonbladet:
Black Ingvars skyddas av livvakter
Amy åkte ut ur Körslaget
Expressen:
Amy Diamonds kör fick lämna "Körslaget"
Diskutera allt om "Körslaget"
Göteborgare är också människor, fast gladare
Texten uppdaterad 00:52, 091031
Sitter i taxin som ska ta mig från Bromma flygplats till Nacka. Där ska jag den här dagen delta i en endagskurs om bildbehandling. Men GPS-navigatorn i taxin vill inte riktigt kännas vid den gatuadress jag vill åka till utan chauffören plockar fram ytterligare en GPS ur handskfacket. Med hjälp av den hittar han i alla fall en intilliggande adress som han siktar in sig på.
Taxichauffören och jag börjar prata om den moderna tekniken med navigatorer och datorer, och vi konstaterar båda hur livet numera präglas av datortekniken. Både när det gäller unga och gamla. Han berättar att han använder Facebook för att hålla kontakt med sina familj hemma i Tunisien och jag berättar att jag och min sambo brukar meddela våra ungdomar på övervåningen via msn när maten är klar. Chaffisen och jag skrattar. "Ja hur det har blivit", säger jag.
Plötsligt frågar han:
- Vart i Sverige kommer du ifrån då? Är du från Göteborg?
- Nej, svarar jag. Jag är från Timrå, strax norr om Sundsvall.
Chauffören ser frågande ut.
- Norrland, förtydligar jag.
- Ah, Norrland. Där är det kallt, va.
- Visst, men varför trodde du att jag är från Göteborg? undrar jag.
- Jamen, göteborgare brukar ju oftast vara pratsamma och trevliga. Och eftersom du verkar vara positiv och pratsam så trodde jag du var göteborgare. Men kanske norrlänningar också är pratsamma?
- Nej, för fan, säger jag. Vi är kända för att vara tystlåtna.
Och så pratar vi en stund om hur olika folk är från olika delar av Sverige. Glada göteborgare, fåordiga norrlänningar och så stockholmarna då. Ja hur beskriver man dem egentligen?
Till slut är vi framme vid rätt gatuadress som visar sig ligga alldeles intill Sickla Köpkvarter. Jag betalar och kliver ur taxin.
- Tack för en trevlig pratstund, säger chauffören. Det är alltid lika trevlig med positiva kunder.
I hissen upp till kurslokalerna tänker jag på Sverigedemokraterna och deras påståenden att andra kulturer har ett dåligt inflytande över Sverige. Men vad är egentligen problemet? Själv trivs jag bäst när jag får lära mig mer om andra kulturer, och på det viset känna mig berikad.
Kan bara konstatera att den invandrade taxichauffören egentligen verkade vara som folk är mest, och med liknande funderingar som alla andra. Jag har svårt att se hur hans närvaro i landet skulle vara ett problem.
Främlingsfientlighet behöver ju heller inte bara handla om olikheter mellan olika länder. Den finns även inom Sverige. Jag minns min mamma som berättade om när hon som ung flyttade från Värmland till Norrland och i sin nya hemort betraktades som något slags ufo. Detta bara för att hon hade en annan dialekt.
Oavsett om det handlar om inrikes eller utrikes rasism så tror jag det till stor del handlar om människors ovilja att lyfta blicken från sin egen navel. Om vi ska kunna utvecklas måste vi kunna ta emot intryck utifrån och inte bara gräva ner oss i vårt eget lilla hål.
Visst finns det bad guys både bland svenskar och ickesvenskar, men jag tror nog att de allra flesta är good guys, oavsett om man kommer från Göteborg, Stockholm, Värmland eller Tunisien.
Man kan till och med vara trevlig om man kommer från Timrå.
Skrivet i samband med Mymlans bloggtema i Bloggväldsbloggen om invandrare och främlingsfientlighet.
Mina tidigare blogginlägg om främlingsfientlighet och Sverigedemokraterna:
Är inavel Sverigedemokraternas problemlösning
Sverigedemokraterna på hugget
Sverige vackrare utan SD
Upprop mot rasism
Aftonbladet:
Olofsson vilse i fablernas värld
Utomjordisk upplevelse i Timrå
Jag läser på Aftonbladet.se om alla de fantastiska historier som sprids i media. Jag kan nu avslöja att tidigare i år fick jag och min familj vara med om en fullständigt osannolik upplevelse. Vi fick nämligen vara med om ett unikt möte med en utomjording. Jag bloggade om detta möte tidigt i våras men konstigt nog fick det inte något genomslag i media. Läs den fantastiska historien här.
Läs även andra bloggares åsikter om Timrå, utomjordingar
Tänk om jag var lika känd som Michael Jackson
Vi sitter på restaurangbåten m/s Medvind som denna söndag valt turen genom Alnösundet. Vårt sällskap består av 12 personer i åldrar från fem till 75 år och medan personalen dukar fram räkor, kycklingspett och en massa andra godsaker i buffen småpratar vi lite runt bordet. Samtalet kommer in på Michael Jackson.
En av de äldre i sällskapet konstaterar att den där Michael Jackson var väldigt berömd och vi övriga nickar instämmande. Jag tänker för mig själv att berömd, är nog det minsta man kan säga. Karlen var ju närmast helgonförklarad av många och en av popvärldens största profiler.
Medan jag ser Alnöbron glida förbi utanför fönstret börjar jag funderar jag lite på det här med berömmelse. Tänk om jag var lika känd och berömd som Michael Jackson. Hur skulle medpassagerarna då reagera om jag plötsligt klev ombord på restaurangbåten m/s Medvind i Sundsvall för att äta skärgårdsbuffé och ta en tur runt Alnön? Skulle de sätta potatisgratängen i halsen eller skulle samtliga med gallskrik rusa fram för att få min autograf, eller skulle folk börja slåss med mina livvakter för att försöka slita av mig någon guldknapp som souvenir?
Vi rundar Alnöns norra udde och m/s Medvind börjar segla tillbaka mot inre hamnen i Sundsvall. Maten smakar bra och det är dags för desserten.
Med största sannolikhet skulle nog aldrig Michael Jackson ha valt att tillbringa en söndag ombord på en restaurangbåt i Sundsvall. Hans kändisskap skulle nog gjort det svårt, men det främsta skälet vore nog maten. Michael Jacksons matvanor var ju omvittnat dåliga och bestod tydligen till största delen av mediciner.
Nu har Michael Jackson lämnat jordelivet och profithajarna försöker suga ut det sista ur hans kända namn. Läser på dagens Aftonbladet.se om den nya CDn This is it som enligt artikeln inte är värdig artisten Michael Jackson. Själv har inte hört skivan men gläds över att slippa vara världsberömd. Det räcker gott och väl med att bli igenkänd av någon kollega eller granne när man är på Clas Ohlson.
Och att i lugn och ro kunna ta en tur med m/s Medvind runt Alnön.
Bilden ovan tog jag ombord på m/s Medvind den där söndagen i slutet av augusti när vi seglade i Alnösundet.
Läs även andra bloggares åsikter om Michael Jackson, m/s Medvind, Alnösundet, Alnön, Sundsvall, This is it
Tänk om svininfluensan muterar mig till Gollum
Uppenbarligen sprids rykten att vaccinet mot svininfluensan både kan orsaka förlamning och är skapat i laboratorium. Själv har jag hört att det finns risk att viruset kan mutera.
Jag läser på Livsmedelssäkerhetsverket Eviras sajt bland annat följande: "Om ett svin samtidigt smittas av influensavirus från människan eller olika djurarter, kan nya influensaviruskombinationer uppkomma." Tänk om jag skulle bli smittad av en gris med muterad svininfluensa. Och när jag sedan återvänder till jobbet efter att ha legat hemma i två veckors svininfluensa kanske jag har muterat till... ja, vad vet jag?
Kanske gör jag entré på jobbet som Gollum eller Harry Potter eller varför inte Robert Aschberg.
För övrigt konstaterar jag att det är många bud kring svininfluensan. I somras var det värsta mediestormen där svininfluensan beskrevs som jordens undergång. Samtidigt trodde inte många av de människor jag pratade med att svininfluensan var särskilt farlig, bara de fick tillgång till handsprit.
Under hösten berättade så media att svininfluensan troligen inte skulle få så stor omfattning som man tidigare trott. Samtidigt kom vaccinet, och det blev jätterusning till sprutorna. Helt plötsligt ville minsann alla vaccinera sig.
Själv vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Ska jag vaccinera mig och bli kvicksilverförgiftad? Eller ska jag låta bli att vaccinera mig och riskera att uppleva flera veckors lidande med hög feber och permanenta leverskador.
Ska jag tro på pöbeln eller på experterna?
Hur man än vänder sig har man ändan bak...
Aftonbladet:
Experten om myterna kring vaccineringen
Rädsla föder konspirationsteorier
VACCINKRIS
Avråder gravida ta influensavaccin
