PG ger mig hopp

 
Jag läser i media att förre Volvochefen PG Gyllenhammar blivit pappa. Han är 81 år. 
 
Okej, jag ska inte lägga mig i andra människors privatliv men jag kan inte låta bli att undra varför man väljer att sätta barn till världen när man är 81 år. 
 
Jag tänker på det nyfödda barnet. När barnet ifråga är sju år och ska börja skolan är pappa PG 88 år. Tänk föräldramötena. Där sitter ett gäng föräldrar i 25 - 35-årsåldern, och så PG - om han är kapabel att gå på ett föräldramöte vid 88 års ålder. 
 
Jag tänker på barnet när det är 14 år. Tonårstid, på väg in i vuxenlivet, revolt. Det före detta barnet, nu tonåring, är ute med gänget och kommer inte hem på natten som avtalat - en orossituation som många tonårsföräldrar varit med om. Vad gör PG, 95 då? Tar en sväng med bilen på stan och kollar läget? 
 
Troligen inte. Om han överhuvudtaget lever vid den åldern är han antagligen glad om han kan gå mellan köket och vardagsrummet. 
 
Visst, barnets mamma är betydligt yngre än PG och kan säkert göra en insats för tonåringen. Men vilken resurs som förälder är man vid 95 års ålder? 
 
Samtidigt kan jag inte neka till att jag är lite imponerad av PG Gyllenhammar. Han är uppenbarligen kapabel att, vid 80 års ålder, genomföra den fysiska handling som krävs för att hans kvinna ska bli gravid. Sånt ger en 58-årig man (jag) med åldersnoja hopp om framtiden. Det är alltså inte osannolikt att jag kan skänka min kvinna njutning åtminstone 20 år till. Den insikten gör mig lycklig. 
 
Tack PG.
 
 
Blogg100/60
 
Läs även andra bloggares åsikter om pg gyllenhammar, graviditet, barn, blogg100

Ingen anledning till oro. Läget är under kontroll.

 
Så hände det då till slut. För första gången i årets upplaga av Blogg100 missade jag att posta ett inlägg. Det hände igår. Timrå-Umeå tur och retur under samma dag satte sina spår i blogglusten. Jag kom hem sent igår kväll och var trött som bara den. Jag tänkte "nä, nu går jag och lägger mig". Och det gjorde jag - utan att något blogginlägg blev skrivet.
 
Men jag har inte gett upp. Här kommer gårdagens inlägg. Ytterligare ett inlägg är på gång under kvällen. Snart är jag i fas igen.
 
Bilden tog jag när jag åkte genom Ö-vik på vägen hem igår kväll.
 
Blogg100/59

Förnedrad

Häromdagen såg jag en bild på Facebook som jag laddade ner. Teckningen är gjord av Berglins, tecknarparet med  de knivskarpa analyserna av samtiden. 
 
Och visst blir man lite sur på vädret. Här trodde man det var vår på gång och så kom det världens snöoväder tidigare i veckan. Imorgon ska jag köra bil till Umeå och jag hoppas vädrets makter inte tänker förnedra mig med något snöfall. Jag har ju faktiskt sommardäcken på och jag vill inte riskera att köra i diket. 
 
Vad gör regeringen åt saken?
 
Blogg100/58

Människa eller dator bästa bilföraren?

 
Jag läser i media om självkörande bilar. Flera stora biltillverkare gör tester med bilar som kör av sig själva och snart kommer vi tydligen att få se såna på vägarna. 
 
Det handlar alltså om bilar som "känner av" omgivningen på vägen och själva kan navigera utan mänsklig inblandning. Som passagerare i en sådan bil behöver man alltså bara luta sig bekvämt tillbaka och bara åka med. 
 
Men är det bra, det? Jag menar, själva grejen med bilåkande är ju körupplevelsen. Att känna accelerationen när man gasar, att bromsa, svänga och att växla. Att vara ett med bilen. Att ha kontroll.
 
Sedan undrar jag hur det skulle kännas att konfronteras med andra bilar i trafiken som inte framförs av människor - utan av datorer. Kan man verkligen lita på en dator bakom ratten?
 
Motivet till att utveckla självkörande bilar är bland annat trafiksäkerheten. Bilar som körs av datorer har tydligen mindre benägenhet att krocka. Frågan är bara hur det skulle kännas att åka 110 km/h på motorvägen i en bil framförd av en dator. Jag är inte helt säker på att jag då skulle känna mig trygg.
 
Bilden: min bil trivs bäst när jag sitter bakom ratten.
 
Blogg100/57

Jag är jag

 
Jag. 
 
Ibland drar mina tankar iväg med mig. Okontrollerat. Tankarna utmanar mig och tvingar mig till existensiella konstateranden: jag finns i min kropp. 
 
När jag tittar ut ur mitt huvud, genom mina ögon, är det från det perspektiv jag iakttar omvärlden. Jag här inne i mig - och alla andra på utsidan. 
 
De där tankarna återkommer lite då och då. Jag är jag, och alla andra är alla andra. Typ. Bara att försöka acceptera. 
 
Blogg100/56

En åsna lite i hatten

 
Sambon och jag var på mässa idag. Leva & bo, hette den. Mycket inredning och hudvård, och sånt. Kanske inte en så jättespänannde mässa men på ett ställe i mässområdet kunde man i alla fall köpa kolbullar med lingonsylt. Det är alltid gott.
 
Utanför entren var det ponnyridning för barn. Förutom minponnys kunde barnen även rida på små miniåsnor. De var verkligen små, men jättefina. Jag kände att jag ville fota och de små åsnorna posade snällt. Julius och Mattis, hette de (jag frågade en av funktionärerna). De hade hattar på sig med hål för öronen. På bilden ovan ser vi Mattis. 
 
Blogg100/55

Fototriss: fönster

 
Temat hos Fototriss på Instagram denna vecka är fönster. Jag har hittills lagt upp en bild på Instagram på temat. Bilden tog jag för nån månad sedan i Göteborg när jag besökte företagets kontor där.
 
Jag lade mobilen på golvet, ställde in på två sekunders fördröjning och lutade mig över mobilen. Jag blev alldeles svart men taket på innergården blev snyggt.
 
Kanske lägger jag ut fler bilder på Instagram på temat.
 
Blogg100/54
 
 

Artisten Prince är död

 
Det är lite konstigt. Av någon anledning har jag de senaste veckorna gått och nynnat på Princelåten Kiss. Jag har försökt spela den på gitarr men den är svår - alltså ackorden är lätta, A, D och E - men själva anslaget är väldigt knepigt att få till. 
 
Men det är helt klart en cool låt. 
 
Så igår kväll läste jag i media att Prince har dött. Han hade tydligen influensa men jag vet inte om det var till följd av den som han dog. Prince tillhörde inte någon av mina favoritartister, många av hans låtar tycker jag är riktigt träliga. Men han har gjort några riktigt bra låtar: typ Kiss, Rasberry Baret, You got the look, Purple Rain, When doves cry. 
 
Prince var årsbarn med mig, vi var båda födda 1958. Han är den senaste i raden av gamla rockhjältar som under den senaste tiden lämnat jordelivet. Tidigare i år gick David Bowie och Glen Fray bort.
 
Jag tänker på medlemmarna i Rolling Stones. Trots att de ser lite skrynkliga ut verkar de vara i god form. De verkar inte ha några planer att dö. Är det slumpen som avgör om man drar nitlotten eller inte?
 
Skönt att jag i alla fall inte har influensa.
 
Blogg100/53
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om prince, blogg100, musik

Du gamle måne

 
Igår lyckades jag fota månen. Det är inte helt lätt att fota månen så att bilden blir bra. När det är mörkt ute så blir månen som en ljus prick och det går inte att utskilja några detaljer. 
 
Bilden tog jag medan det var hyfsat ljust ute, på det viset lyckades jag fota så att månen inte blev utfrätt. 
 
Blogg100/52

En hund med dropp

Några bekanta meddelar på Facebook att deras hund ligger inlagd på djursjukhus. Hunden har tydligen en magåkomma, är uttorkad, och ligger med dropp. 
 
Då undrar jag: hur får man en hund att ligga still med dropp?
 
Är hunden så sjuk att den inte förmår protestera mot att ha en nål i tassen eller ligger den fastspänd så att den inte ska fly? Jag menar, en hund fattar väl inte att den fått dropp för sitt eget bästa. Rimligtvis borde den väl känna sig ytterst obekväm med att vara ansluten med en slang till en droppflaska med tillhörande droppställning. 
 
Eller så är hunden så väluppfostrad att det räckte med att säga "sitt" så sitter den lydigt där med med nålen i tassen.
 
Kanske handlar det om en digital lösning. Har utvecklingen kommit så långt att droppflaskan är ansluten till vovven trådlöst (eller slanglöst) med droppet överfört via Wi-Fi?
 
Bilden har jag lånat från www.petcartoongifts.com.
 
 

Halvvägs Blogg100

 
Den 1 mars startade bloggutmaningen Blogg100. 100 blogginlägg på 100 dagar. Idag har jag kommit halvvägs.
 
Hur har det gått då? Jo, tack hyfsat bra. Jag har hittills lyckats skriva ett blogginlägg varje dag, även om det för någon vecka sedan gick väldigt trögt. Under en period då hade jag väldigt mycket att stå i på jobbet vilket medförde att skrivlusten inte var särskilt stor när jag kom hem på kvällarna. Några av inläggen under de dagarna blev kanske lite torftiga.  
 
Nu är det bara resten kvar. Den 8 juni är jag i mål (om jag räknat rätt). Jag är helt inställd på att klara utmaningen.
 
Blogg100/50 

Allt har sin tid, kanske även EU

Känner du dig som en europé?
 
Frågan ställd i samband med att SVT tar pulsen på EU och Europa. Temat har fått en egen hashtag, #delateuropa, och tydligen ska det bli flera programinslag om ämnet under veckan. 
 
Det handlar om att stödet för EU minskar både i Sverige och i flera andra länder. Inom vissa EU-länder finns till och med en stark opinion för att gå ur EU. 
 
Europa befinner sig just nu i en gigantisk flyktingkatastrof där miljontals människor flyr från ett krigshärjat Syrien. Inte så många länder verkar vilja ta emot dem men någonstans måste de ju ta vägen. Det allra bästa vore naturligtvis att det blev fred i Syrien och att de kunde återvända dit, men nu är det inte så. Istället sätts EU-samarbetet på hårda prov.
 
Uppenbarligen är inte samhörigheten bland EUs medlemsstater tillräckligt stark för att kunna hantera människor i nöd. Kanske inte så konstigt, egentligen. EUs grundtanke var väl att tjäna pengar, inte att hjälpa nödställda människor.
 
I folkomröstningen 1994, då vi svenskar skulle bestämma om vi skulle gå med i EU eller inte, röstade jag nej. Skälet till det var att jag inte ville ha en europeisk överstatlig "regering" som skulle bestämma över oss svenskar.
 
Men jag röstade inte nej därför att ogillar människorna som bor i Europas olika länder.
Jag röstade inte nej för att jag ogillar deras religioner eller deras kulturer. 
Jag röstade inte nej därför att jag var nationalist, vilket jag inte var (och inte är nu heller för den delen).
 
Jag har alltså varit EU-skeptiker men numera har jag på nåt vis vant mig vid att vara EU-medborgare. EU har blivit som ett normaltillstånd. Jag gillar att resa och besöka andra länder i Europa. Jag gillar att försöka kommunicera med människor som inte alla gånger förstår vare sig engelska eller svenska (de två språk jag kan). Jag gillar att lära mig mer om olika kulturer och vanor i de länder och städer där jag hamnar. 
 
Vad är då mitt svar på den inledande frågan? Jo, svaret är ja. Men jag känner mig inte bara som en europé, jag känner mig även som en svensk men också som en världsmedborgare. 
 
Vad kommer då att hända med EU? Tja, vem vet. Vi befinner oss i en omvälvande tid med många aktörer i fokus, allt från IS till diverse nationalistiska partier i Europa. Frågan är om EU fortfarande är vägvisaren in i framtiden.
 
Blogg100/49
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, eu, #delateuropa, delateuropa, europa
 
 
 
 
 

Söndagsmys



Jag har sagt det förut och jag säger det igen: söndagar är mysiga dagar. 
 
Söndagar är dagar då man kan göra precis som man vill, och vill man inte göra något - då gör man inte heller något. I alla fall inte jag. 
 
Fast idag var sambon och jag ute och cyklade. Nästan en mil blev det. Vi konstaterade att under de här tio åren vi bott tillsammans har vi inte spenderat särskilt många stunder på cykel. I alla fall inte samtidigt. Vår gemensamma cykeltur var trevlig. Den kommer helt klarat att följas av flera.
 
Söndagar brukar jag ofta använda till att köra några maskiner tvätt i tvättstugan. Så ock idag. 
 
Det bästa med söndagar är dock SVT Agenda som börjar kl 21,15. Jag gillar Agenda. Visst, debatterna kan ibland vara påfrestande där debbatörerna uppvisningsgrälar för sina respektive supportrar men att se programmet är ett bra sätt att hålla sig uppdaterad om vad som händer i samhället. 
 
Bilden tog jag idag under vår cykeltur utmed Fagerstranden. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om fagerstranden, blogg100, timrå, söndag

Nätcasino? Nej tack!

 
Ibland får jag reklam för olika nätcasinon via sms. Fattar inte varför. Jag har aldrig ens varit i närheten av att spela på nåt nätcasino. Tycker det är trams. 
 
På sms-meddelandena får jag "erbjudanden" att sätta in 300 kronor i casinot för att sedan få spela för 1000 kronor. Dessutom får man 25 freepins.
 
Vad fan är freepins? 
 
Jag har tidigare bloggat om mina personliga skäl till varför vad jag håller mig långt borta från både nätpoker och nätcasinon. Skulle gärna vilja att dessa nätfenomen håller sig väldigt långt borta från min mobil.
 
Blogg100/47
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, nätcasino, närpoker, casino

Här tog det stopp



Den här bilden tog jag tidigare idag på gatan där jag bor. Bilen på bilden har stått där i diket i ett antal veckor, sedan typ påskhelgen tror jag. Sambon har både mailat och ringt polisen men fått till svar att hon ska meddela kommunen. Det är tydligen kommunens ansvar att forsla bort övergivna bilar. Polisen don't do övergivna bilar, sa personen som sambon pratade med hos polisen.
 
Nähä..?
 
Det är lite då och då jag noterat bilar övergivna på konstiga platser som har ett plåvitt plastband märkt "polisen" fastsatt i backspegeln. Som en markering att polisen varit där och kollat läget. Gör inte polisen sånt längre?
 
Jag kollade upp bilnumret på nätet där det stod att bilen är avställd. Däremot stod inget angivet att den är stulen.
 
Övergivna bilar brukar ha en tendens att efter ett tag bli föremål för skadegörelse. Sönderslagna rutor och bortmonterade däck, typ. Gissar att det bara är en tidsfråga innan nåt sånt inträffar på bilen i diket på bilden.
 
Blogg100/46
 
 
 

RSS 2.0


Tweets by @pasokvist



Evenemang och konserter


Evenemang och konserter