Så blev jag markägare i Skottland

 
Jag tänkte bara berätta att jag är stolt ägare av ett stycke mark i Skottland. Ja, det är faktiskt sant. Marken ligger på ön Islay i nordvästra Skottland. 
 
Det är visserligen inte ett speciellt stort markområde, i själva verket är det ganska litet - närmare bestämt en kvadratfot. Men det är i alla fall en bit mark - och den är min.
 
Markområdet blev mitt i samband med att jag fick en flaska whiskey i present när jag fyllde år för ett par månader sedan. Whiskeyn var en Laphroaig, och om man äger en sådan (och registrerar sig på destilleriets hemsida) så blir man ägare av en kvadratfot på företagets ägor.   
 
Jag är egentligen inte så intresserad av whiskey. Tycker det smakar för d******t. Undantaget är dock Laphroaig som jag tycker är riktigt god. Jag gillar den rökiga smaken av tjära. 
 
Jag har tänkt att jag någon gång ska bege mig till Islay för att besöka min mark. Då ska jag stå där på min kvadratfot och känna den friska skotska luften svepa genom mitt hår. Eller nåt.
 
Bilden ovan kommer från Laphroaigs hemsida där min kvadratfot mark är markerad.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om laphroaig, whiskey, skottland, semester, sommar

Fototriss: så här ser det ut där jag är

Idag anordnades folkfesten Lögdödagen inte långt från där jag bor. Mycket folk i farten, marknadsstånd och naturligtvis kolbullar. Hur gott som helst.
 
På marknaden kunde man köpa allt från egentillverkade yxor till inlagda kantareller. Sambon köpte en påse rökt sik vilket låg i lådan bredvid den jag fotade på bilden ovan. Tyvärr glömde jag vad den rökta fisksorten på bilden heter. 
 
Årets Lögdödagen blev väldigt välbesökt. Undrar hur många som lämnade frivillig parkeringsavgift.
 
Bildena är mitt bidrag till Fototrisstemat så här ser det ut där jag är.
 
Bilderna har jag också lagt upp på Instagram.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Lögdödagen, fototriss, foto, folkfest, timrå

Snigelnördar på Instagram

 
Temat hos Fototriss i lördags var Ätbart. Jag bidrog med en bild på en snigel (plus två ytterligare bilder). Som vanligt lade jag också upp bilderna på Instagram och taggade snigelbilden med #snail.
 
En stund senare fick bilden en gillamarkering av en Instagramanvändare som kallar sig @snail_friends_. När jag tittade närmare på @snail_friends_ profil framgick tydligt att det handlade om en riktig snigelfantast. Samtliga bilder (i skrivande stund 155 st) som Snail Friends lagt upp hade sniglar som motiv.
 
Dessutom verkar vederbörande sitta och kolla snigelrelaterade taggar för att titta på andra användares snigelbilder. 
 
Hängivna människor är fantastiska. Jag beundrar dem verkligen. Jag kan också hålla med om att sniglar är söta. Men själv skulle jag ha svårt att förmå mig att ägna en hel Instagramprofil åt sniglar - eller för den delen något annat specialintresse. 
 
Det ligger inte för mig att nörda ner mig inom ett specifikt område. Jag gillar hellre att ha lagom mycket kunskap inom flera områden.
 
Jag tänker hellre brett än smalt. 
 
Bilden ovan är en sidotagning från fotandet i lördags.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om sniglar, foto, Instagram, nördar

Huvudvärk måste få ta sin tid

 
Tid.
 
Häromkvällen tittade jag på på TV, jag såg Morden i Sandhamn (TV4), en svensk deckare i skärgårdsmiljö där huvudkaraktären var en polis som ideligen tappade fokus på det han höll på med och som hamnade i en tramsig kärleksintring med en gammal barndomskamrat. Nästan tre timmar lång programtid - och en lika lång gäspning, tycker jag.
 
Och eftersom filmen sändes på TV4 var det reklamavbrott typ fyra gånger varje timme. När filmen var slut var hjärnans köpinstinkt helt inriktad på Always mensskydd, Peugeots senaste bilmodell, och barnrösten som sjunger "flygresor punkt SE".
 
I reklamavbrotten visades också ett klipp om Alvedon Novum, huvudvärkstabletten som verkar dubbelt så snabbt som vanlig Alvedon - på 15 istället för på 30 minuter.
 
Vi lever i effektivitetens tidevarv. Inte ens huvudvärk får ta för lång tid. Skulle vi råka få huvudvärk ska vi äta turbomedicin så att vi så snabbt som möjligt kommer på benen igen. Och kan fortsätta springa i ekorrhjulet. 
 
Visst, det är naturligtvis inte kul att ha ont i huvudet och det är klart att det är bra om huvudvärken går över snabbt. Men huvudvärk kan ju vara ett tecken på att man behöver typ dricka vatten och vila. Och då kanske man behöver minst 30 minuter så att kroppen kan varva ner och återhämta sig.
 
Sånt måste få ta sin tid.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om huvudvärk, hälsa, alvedon, timrå, sundsvall

Trots besvikelsen är det bara att gå vidare

 
Midsommaraftonens kväll. Vi har grillat, ätit och druckit gott, och suttit ute i solen (ja, det har faktiskt varit både solig och varmt denna dag). Nu sitter vi i TV-soffan och kollar på den sista halvtimmen av en två timmar lång konsert med Tomas Ledin. 
 
Två timmar programtid.
 
Jag tänker på "konserten" häromkvällen med Rickfors, Ronander och Hylander. En komprimerad halvtimme där låtarna var nerkortade och söndertrasade som fick till följd att allt blev bara skräp. De tre ärrade rockrävarna har många bra låtar på reportoaren som jag gärna sett och hört mer av.
 
Men så är det. TV-bolagen gör det lätt för sig. Folkhemsidolen Ledin prioriteras medan Rickfors, Ronander och Hylander hamnar på undantag. 
 
I sammanhanget kan jag nämna att jag fick svar från SVT när jag klagade på att Rickfors och grabbarna fick för lite programtid. "Programmet finns att se på SVT Play. Det är den version vi har att sända".
 
Jaha..? Inte riktigt det svar jag hade hoppats på.
 
Men så ser det ut. Jag antar att det bara är att bita ihop och gå vidare.
 
 

Fototriss: ätbart

Ätbart. Brännässlor är ätbara. Det verkar snigeln på bilden ha konstaterat. Om man tittar noga på nässelbladet ser man bitmärken efter snigelns framfart. 
 
Granskott är ju i ropet nuförtiden. På prinsbröllopet nyligen serverades granskott som ingrediens i en av de kungliga maträtterna. Skotten på bilden sitter på en importerad gran av nåt slag. Granen ifråga såg inte riktigt ut som granar i Norrland brukar göra.
 
Maskrosor ska visst gå att äta - både blomman stjälken och bladen. Fast jag föredrar nog ändå att bara titta på dem. De är ju så vackra.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om fototriss, foto

Ifjol julgran. Idag midsommarstång.

 
Härom dagen berättade jag om stammen till vår julgran som stått kvar på gården sedan i julas. Idag kom den till användning som del i helgens midsommarfirande. Den fick bli stommen till midsommarstången. 
 
Jag band helt enkelt fast en pinne tvärs över stammen, klippte ner en bit av häcken (som fick bli lövbeklädnaden) samt toppade med lite sommarblomster som dekoration. 
 
Det blev riktigt snyggt om jag får säga det själv.
 
Glad Midommar önskar jag alla!
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om midsommar, timrå, sundsvall, midsommarstång

Vilket väder vi har!

 
Det har varit underligt väder på sistone. Väderomslag minst fem gånger i timmen. Först strålande solsken som efter några minuter förbyts till störtregn, strax solsken igen som återigen övergår till regn. Så håller det på.
 
Bilden ovan tog jag på väg hem från jobbet. I backspegeln skiner solen från en (nästan) blå himmel och framför mig väntar ett djupgrått regnmoln. Under de tre minuterna jag körde under molnet störtregnade det och när jag kom ut på andra sidan sken solen igen. 
 
Hoppas det dyker upp några solglimutar på midsommarafton.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om midsommar, sundsvall, timrå, vädret, sommar

Det måste gå till sig

 
Det är precis som med en gräddtårta. Den måste gå till sig (med betoning på till; gå till sig).
 
Att säga att något går till sig brukar ju handla om att beskriva något som inte är optimalt från början, utan det blir helt perfekt efter ett tag - ungefär som en mognadsprocess. 
 
Exempelvis som en gräddtårta. Jag minns min pappa som tyckte att en hemgjord gräddtårta alltid var godast dagen efter att den var gjord. Han gillade det där skinaktiga, lite hårda skiktet som bildades längst upp på grädden när tårtan var en dag gammal. Han brukade säga att då hade tårtan gått till sig.
 
Jag håller med honom. En gräddtårta är godast när den fått gå till sig.
 
Detsamma gäller min sambos frisyr. Tydligen. För en vecka sedan var sambon hos frissan och kom hem med en ny frisyr. Framför hallspegeln suckade hon och sa att "nja, den här gången blev jag inte riktigt nöjd". 
 
Men när hon härom dagen tittade sig i spegeln kvittrade hon förtjust: "fast idag är håret riktigt snyggt". 
 
Min logiska slutsats är alltså att hennes frisyr nu gått till sig.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om tårta, frisyr, timrå, sundsvall

Det är fanimej skandal!

 
Idag har jag klagat hos SVT.
 
Förr fanns "Klagomuren" dit man kunde ringa för att klaga på dåliga TV-program. Kanske det fortfarande går att ringa in sina klagomål, det vet jag inte, men på SVTs hemsida hittade jag i alla fall ett webbformulär där jag lämnade mina synpunkter. 
 
Föremålet för mina klagomål var konserten med Mikael Rickfors, Mats Ronander och Dan Hylander som sändes på SVT 1 igår kväll.
 
Fast frågan är om man egentligen kan kalla det för konsert. Programtiden var endast en halvtimme lång och dessutom var låtarna som framfördes nerkortade till ett minimum. Programmet blev därför jättetöntigt. 
 
Man kan verkligen undra varför SVT sänder en sådan undermålig produktion. Här hade jag sett fram emot en högtidsstund med de gamla rockrävarna och ett gäng låtar ur deras musikskatt. Men vad fick jag? Jo, en tramsproduktion med söndertrasade låtar och en alldeles för kort programtid. Ett hån mot artisterna och ett hån mot tittarna. 
 
Jag tänker på gårdagens TV-sändning från prinsbröllopet. En hel dags TV-tid ägnat åt något så fullständigt meningslöst! Samtidigt fick Rickfors, Ronander och Hylander endast en halvtimme. De kunde åtminstone fått en timme till så vi fått höra låtarna i sin helhet. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om rickfors ronander hylander, kultur, musik, rock, svt
 
 
 

Förlegat statsskick som fascinerar

Hellre republik än monarki i Sverige?
 
Tja, det statsskick vi har idag är i grunden odemokratiskt och jag tycker naturligtvis att det är fel att vi har en statschef som tillsätts via arv och inte genom fria val. Så svaret borde väl rimligtvis vara ja på frågan.
 
Men jag kan å andra sidan stå ut med vår svenska monarki eftersom kungen i praktiken inte har någon makt. Han är tack och lov bara en galjonsfigur (emellertid för oss skattebetalare en kostsam sådan). Lyckligtvis styrs Sverige av folkvalda politiker i regering och riksdag.
 
Däremot reagerar jag starkt på den oproportionerligt stora uppmärksamhet som kungliga bröllop får i media. Visst, jag vet varför det är så; skälet är att väldigt många i vårt land vill se detta spektakel. Och precis som när det gäller stora idrottsevenemang (som också får oerhört mycket mediautrymme) så gäller tydligen Bert Karlssons gamla devis: ge folk vad folk vill ha
 
Och då är väl allt bra då?
 
Ja kanske. Men jag har ändå väldigt svårt att förstå hur något så uråldrigt och förlegat som det det svenska kungahuset kan väcka sådan fascination hos så många. Varför detta okritiska fjäskande för överheten? Varför detta intresse för detaljer om kungafolkets medaljer och diadem?
 
I sin krönika i dagens Aftonbladet skriver Jan Guillou bra om ovanstående. Titeln är Vid kungliga bröllop råder intellektuellt undantagstillstånd.
 
Bilden är en gratisbild som jag hämtat från Kungahusets hemsida.
 
Blogg100/100
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om prinsbröllop, demokrati, republik, monarki, Carl Philip, sofia, kungahuset

Fototriss: något nytt

Veckans tema hos Fototriss är något nytt. I veckan köpte jag nya däck till min bil. Jag passade också på att låta göra en hjulinställning så att däcken inte ska slitas sönder i onödan.
 
Igår köpte sambon nya ljus till ljusstaken som står på golvet i vardagsrummet. Ljusen har den trendiga färgen turkos.
 
Idag fick gräsklipparen ny bensin. Sedan var det bara att ge järnet på gräsmattan.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, fototriss, foto

Jag har glömt det jag glömde


Glömskans dag idag. 
 
Imorse, på väg mot duschen, ringde det på dörren. Klockan var strax efter 7 och innan jag hunnit få på mig kläderna ringde det en gång till på dörren, följd av en hård knackning. Jag tänkte, att vem det än är som står därute så verkar vederbörande väldigt angelägen att få komma in. Vem i hela friden kan det vara. Tankarna snurrade i skallen. Har det inträffat en olycka? Nån som behöver hjälp?
 
Ytterligare en gång bultade det på dörren innan jag hann öppna. Utanför stod två sotare. 
 
Ja, just ja. Så var det. Idag var det ju sotning. Det hade jag ju glömt. Vilken tur jag inte hunnit in i duschen! 
 
Vilken tur nån var hemma överhuvud taget!
 
På väg till jobbet ringde mobilen. "Är du på väg? Vi sitter här och väntar på dig!", sa rösten i telefonen. 
 
Ja, just ja. Så var det. Jag skulle ju vara med på det där mötet. Men av någon anledning hade jag missat att skriva in det i mobilkalendern (vilket jag faktisk väldigt sällan missar).
 
Fan. 
 
På väg från mötet (som ägde rum på en av företagets arbetsplatser där jag själv inte jobbar) stötte jag ihop med en person som påminde mig om att hämta mitt fotostativ som jag glömde sist jag var där.
 
Ja, just ja. Så var det. Jag visste ju att jag glömt stativet just där men jag hade glömt att jag skulle hämta det. 
 
Och så var det ytterligare en sak jag glömde under denna glömskans dag. Fast just nu kommer jag inte ihåg vad det var. Lika bra det. Den här dagen vill jag nog helst glömma. 
 
Jag tror min hjärna längtar efter semester. Bara några veckor kvar tills semestern börjar. Såvida jag inte glömmer bort den förståss. 
 
Blogg100/98
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, glömska, Sundsvall, Timrå

Studenterna invaderar

Försökte köra bil genom Sundsvall idag. Det tog tid. På flera håll hade polisen spärrat av gator och jag (och alla andra bilister) fick lov att snirkla mig fram på smågator för att komma dit jag skulle. Överallt var det långa bilköer som stod stilla.
 
Varför hade då polisen spärrat av halva stan? Var det bombhot nånstans? Hade nån giftig gas läckt ut från nån underjordisk gasledning? Nej, det vara värre än så. Stan var invaderad av studenter. Horder av rosenkindade, uppklädda studenter - samt deras föräldrar, småsyskon och alla andra upptänkliga släktingar som fullständigt korkade igen stan.
 
Och så dessa tutande lastbilar med studenter på flaken som kör runt, runt! Ska det vara nödvändigt?
 
Trevlighetsterror!
 
Jag får nån slags obehaglig känsla i kroppen när jag ser studenter. Vet inte riktigt varför. Kanske är det nåt trauma från min ungdom då jag själv tog studenten. Vad vet jag? 
 
Blogg100/97

Min konst är också konst

 
Vem bestämmer vad som är konst? 
 
I julas hade vi en julgran. Och när julen var över slängde vi ut julgranen på gården. För att det rent praktiskt skulle gå lättare att få ut granen ur huset klippte jag bort grenarna från granen med en sekatör. Resultatet blev alltså en granstam i en julgransfot stående i snön på vår gård.
 
Jag tyckte den var fin och lät den stå kvar i snön som en dekoration (jag tog också en bild av den som jag hade med i ett bidrag till Fototriss). 
 
Faktum är att vår grenlösa gran stått kvar på samma plats ända tills idag. Då fick sambon nog.
 
"Se till att ta bort den där granen nu. Det ser förörfärligt ut med en granstam i en julgransfot på gräsmattan", sa hon.
 
"Ja men, det är ju konst", sa jag. "Vissa har kopparfärgade rådjur på sina gräsmattor. Vi har en granstam i en julgransfot". 
 
"Du, det är pinsamt att ha en granstam i en julgransfot på gräsmattan. Ta bort den. Nu!", sa sambon.
 
"Okej då", sa jag.
 
Fast jag är säker på att om det varit Antoni Gaudí eller Pablo Picasso som placerat en stympad julgran på en gräsmatta, och kallat den en installation, då hade ingen krävt att den skulle tas bort. 
 
Blogg100/96
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, konst, timrå, sundsvall
 

RSS 2.0


Tweets by @pasokvist



Evenemang och konserter


Evenemang och konserter