Demokratin segrade till slut

 
Jag är 60 år och sosse.
 
Det är fredag och jag konstaterar att Sverige nu fått en regering drygt fyra månader efter valet. Så lång tid tog det alltså för riksdagspartierna att landa valresultatet i en regeringsbildning. Om inte den landningen hade gått vägen hade vi tvingats till ett extraval.
 
Jag tänker så här: vi har haft ett demokratisk val som genererade ett valresultat. Utifrån det resultatet har faktiskt riksdagspartierna ett ansvar att leverera en regering. 
 
Om vi tvingats till det extraval hade det faktiskt varit ett nederlag för demokratin.
 
Jag ska erkänna att jag inte gör vågen över den överenskommelse som möjliggjort den regering vi nu fått; nämligen att Stefan Löfven i sin roll som statsminister tvingas förverkliga borgerlig politik. Det känns surt. Men det är ändå en regering som bygger på demokrati och samförstånd, och därmed ansvarstagande. 
 
Och framför allt: vi har nu en politisk situation i Sverige där Sverigedemokraterna inte får något inflytande. Det är viktigt.
 
Under de kommande åren har nu den S-ledda regeringen (och samarbetspartierna) ett ansvar att fatta sådana beslut att ingen väljare frestas att rösta på SD. Det är också viktigt. Med andra ord: föra en politik som visar att solidaritet, demokrati och medmänsklighet är mer hållbart än extremism och rasism.
 

2019 igång

 
Nyårsdagen 2019.
 
Ännu ett år av livet har passerat och jag konstaterar att jag fortfarande är vid liv. Det glädjer mig. I och för sig finns inget som pekar på att motsatsen skulle inträffa men det känns ändå skönt att jag tillhör den privilegierade skara människor som får vara frisk och ha hälsan.
 
Det som präglat mitt 2018 är livet på jobbet. Mina analyser av det lämpar sig nog inte för pränt just här men jag kan säga att det många gånger varit jobbigt. Väldigt jobbigt. Jag upphör aldrig att förvånas över människors beteenden.
 
Året började annars snörikt. I februari/mars nånting hade vi rekordmycket snö här på villatomten. Sedan inom loppet av några veckor smälte all snö bort och en rekordvarm sommar tog vid. I juli åkte vi på medelhavssemester (Albanien) men insåg att det under den veckan var varmare hemma i Timrå.
 
Vilka är då mina förväntningar inför 2019? Naturligtvis att den mentala arbetsmiljön på jobbet ska förbättras samt att jag och mina närstående ska få fortsätta att må bra. När det gäller resmål så har vi funderat lite på Gardasjön och kanske Makedonien. Vi få se vart vi hamnar. 
 
God fortsättning på nya året!