Woke up this morning...



I morse vaknade jag klockan 06,45 av att klockradion startade. Då hade jag sovit i ett kör ända från att jag la mig klockan 23,30. Sånt stör mig. Jag vill egentligen vakna en gång vid så där 04,30 och konstatera att jag inte behöver kliva upp än på ett par timmar för att lugnt kunna somna om igen.

Men jag ska inte klaga. Att få sova gott en hel natt är en gåva man ska vara rädd om. För mig har det inte alltid varit så. Läs om det här.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kristen högerpopulism om skilsmässor

Idag skriver KDs partiordförande Göran Hägglund i en debattartikel i Aftonbladet att fler måste få hjälp hos de kommunala äktenskapsrådgivarna att rädda sina relationer. Han skriver också om "feministiska författare som skriver böcker om skilsmässan som chict livsstilspolitiskt projekt."

Underförstått: Hägglund menar att folk rusar iväg och skiljer sig alltför lättvindigt utan att tänka över om det var ett rätt beslut. Jag tror han har fel.

Istället tror jag de allra flesta skilsmässor och separationer föregås av mycket vånda och beslutsångest. De flesta som tar initiativ till en skilsmässa är nog medvetna om de känslor man river upp, både hos sig själv och hos de människor man har omkring sig.

Men vad är alternativet? Ska man lägga ner all sin kraft på att hålla ihop en död relation bara för att upprätthålla en snygg fasad? Göran Hägglund skriver om barn som kommer i kläm vid separationer. Jag undrar vad som skadar ett barn mest. Är det att upprätthålla en konfliktfylld familjerelation för fasadens skull eller att slippa ständiga bråk genom att föräldrarna separerar. Jag tror barnen i slutänden mår bättre av att leva med två skilda föräldrar som mår bra på var sitt håll än att leva i en falsk och förljugen familjelycka.

Att KD ser kärnfamiljen som ett ideal är ingen hemlighet. Men jag menar att kärnfamiljen med mamma, pappa och barn är bara en variant på familjebildning. En familj kan också bestå av samkönade äktenskap, ensamstående föräldrar med barn eller personer i olika generationer som bor tillsammans. Alla typer av familjer är lika mycket värda. 

Naturligtvis ska samhället erbjuda familjerådgivning, precis som Hägglund påpekar, både för de som vill försöka lappa ihop sitt förhållande och för de som vill ha hjälp att göra separationen så smidig som möjligt.

Men när Göran Hägglund menar att skilsmässor bara är någon sorts feministtrend blottlägger han bara sin kristna högerpopulism.

En lycklig skilsmässa är alltid bättre en en förljugen och ångestfylld "familjelycka".


 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Första tussilagon



Det är som att börja andas luft igen.

Våren är på väg och nästan all snö är borta från vår gräsmatta. Jag känner att livet börjar återvända igen. Snart kan man börja gå ut utan ytterkläder och kanske till och med sitta en stund på altanen.

I lördags, på väg hem från Dalarna, såg vi efter vägen årets första tussilago. Just dessa tussilagoblommor var kanske inte de allra första att sticka upp ur jorden, men de var i alla fall de första som jag såg. Självklart stannade jag och fotograferade.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Fototriss: Utsikt


Veckans tema hos fotoutmaningen Fototriss är Utsikt. Ordet utsikt kan ju har flera betydelser. På bilden ovan har jag fått med två. Dels visar bilden den typ av utsikt jag haft under större delen av dagen, det vill säga utsikten genom framrutan på bilen. Idag har vi nämligen åkt hem till Timrå efter några vintersportiga dagar i Sälen.

Under resan funderade jag på om det fanns några utsikter att jag skulle hinna hem innan klockan 17. Då stängde nämligen MediaMarkt i Birsta där jag tänkte köpa ett exemplar av Nya iPad. Min GPS-navigator på bilden visade att vi skulle komma hem klockan halv fem, men efter ett uppehåll för mat drog tiden iväg och jag hann inte fram förrän elektronikvaruhuset hade stängt. Det får bli ett ny försök i morgon.


På ett ställe efter vägen, strax söder om Orsa, stannade jag och fotade denna vackra utsikt.


Som jag berättade i mitt föregående blogginlägg så förlovade vi oss, sambon och jag, i veckan. Det tog drygt tio år innan vi kom till skott. Frågan är vilka utsikter som finns att vi gifter oss innan ytterligare tio år har gått.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Nyförlovade i fjällen

Jag befinner mig just nu i Sälen i Dalarna. Med mig har jag sambon, min son, sambons tre barn och en uppsättning pojk- och flickvänner som våra respektive barn berikat vår familj med.

Totalt är vi nio personer i stugan vi hyrt.

Under veckan har vi åkt skidor, ätit gott (både hemlagat i stugan och på restaurang) och njutit av det härliga vädret. En tur till Trysil i Norge har det också blivit.

 

Dessutom så har sambon och jag förlovat oss. Det tog drygt tio år att komma till skott men nu är det gjort.

 

Och det känns väldigt bra.

 

Bilden ovan har jag tagit idag nedanför Hundfjället. Solen sken från en klarblå himmel och där var massor av skidturister som njöt av det varma vädret.


Oskyldigt mördad av staten



Jag har tidigare bloggat (här och här) om Vladislav Kavaliou och Dmitri Konovalov, två unga killar i Vitryssland som i november dömdes till döden för terroristbrott. De dömdes för att ha sprängt bomben i huvudstaden Minsk tunnelbana i april ifjol då 15 människor dödades.

Rättegången som föregick deras dödsdomar var uppenbarligen mycket bristfällig. Den enda bevisningen mot de båda var deras erkännanden vid förhör med den vitryska underrättelsetjänsten KGB. Erkännandena tog sedan Konovalov och Kovalev tillbaka eftersom de hävdade att de blev torterade för att erkänna. Mycket talar också för att de faktiskt blev torterade eftersom de efter förhören fördes akut till sjukhus med inre blödningar. Förutom deras "erkännanden" finns inga övriga konkreta bevis för deras skuld.

I dag läser jag på nätet att den ena av dem, Vladislav Kavaliou, nu blivit avrättad. Detta är fruktansvärt. Med stor sannolikhet var han oskyldig, men hellre än att han skulle få en rättvis och genomarbetad rättegång valde diktaturregimen i Vitryssland att ge honom en kula i huvudet.

Dessutom visar regimen inte den minska gnutta medkänsla mot Vladislav Kavalious anhöriga. Kavalious mamma fick beskedet att hennes son blivit avrättad i ett brev. Hon fick alltså inte möjlighet att träffa honom innan avrättningen, ingen möjlighet att ta farväl.

Vitryssland brukar kallas Europas sista diktatur. Landet styrs med järnhand av presidenten Alexandr Lukasjenko som bland annat har trakasserier av oppositionen, styrning av media, samt riggade val, som specialitet. Rent geografiskt ligger inte Vitryssland så värst långt från Sverige. En snabb titt på kartan visar att flygavståndet till huvudstaden Minsk är ungefär detsamma som till den tyska huvudstaden Berlin (typ ett par timmar från Stockholm). Så nära på knutarna har vi alltså en klockren diktatur som godtyckligt avrättar sina medborgare. 


Info Belarus:
Kavaliou executed in Belarus

My Newsdesk:
Solidarity action in Stockholm for freedom of speech in Belarus

DN:
Vitryss ska ha avrättats för tunnelbanebomb
Lukasjenko vägrar dödsdömda nåd

Aftonbladet:
Vitryss avrättad för tunnelbanebomb
Lukasjenko vägrar dödsdömda nåd

ST:
Vitryss avrättad för tunnelbanebomb

YLE:
Vitryssland avrättade metrobombare

Rysslands röst:
Vitryssland: två anklagade för explosionen i Minsks tunnelbana arkebuserade

Bloggat:
Tommys funderingar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Fototriss: Underifrån


Veckans tema i Fototriss är Underifrån. Bilden ovan har jag tagit underifrån en tall.


Och den här bilden är tagen underifrån en björk.


Den tredje bilden har jag tagit i vår hall - underifrån ytterkläderna som hänger där.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Fredagsmys med köttfärsfyllda paprikor



Fredagar.

Okej, det är inget nytt att fredagar är den stora favoritdagen för många. Sista arbetsdagen i veckan, tacos och en välförtjänt vila är för många svenskar synonymt med just fredagar. Men för mig handlar fredagar om någonting mer. För mig är fredagar en religion.

Här hemma är det oftast jag som lagar middag på fredagarna. I klartext: Jag har ett stående önskemål att det är just jag som ska få stå för middagsmaten på fredagarna. Det är helt enkelt så att jag älskar att laga mat på fredagar. För mig är det en underbar känsla att helt få ta köket i besittning, öppna en öl, starta någon lämplig Spotifylista och laga en god middag.

Det ska sägas på en gång att jag inte är någon mästerkock. Men jag gör så gott jag kan. Och oftast blir det ätbart, och inte sällan riktigt gott. Jag brukar inte ge mig på någon avancerad matlagning, utan det blir mat som bara är... ja, fredagsmys.

Ibland händer det att jag lagar någon rätt jag inte provat förut. Som exempelvis ikväll. Det blev paprikor fyllda med köttfärs och ost. Receptet hittade jag på nätet och det blev riktigt gott. Inte bara jag tyckte det. Även övriga familjen lät sig väl smaka.

Självklart fotade jag också mästerverket (se ovan).

Här kommer receptet:
Ingredienser (två personer):
3 stora paprikor
300 g köttfärs
½ lök
1 vitlöksklyfta
1 påse tacokryddmix
1 msk tomatpuré
2 dl creme fraiche
3 msk majs
1 dl riven eller smulad ost
Paprikapulver

           
Gör så här:
Stek hackad lök, köttfärs och hackad eller pressad vitlök i matfett i en stekpanna. Tillsätt efter ett tag tacokryddmixen. När köttfärsen är klar, tillsätt creme fraiche och tomatpuré. Rör om och låt puttra.

Dela under tiden paprikorna i halvor. Ta bort kärnorna men låt stjälkarna sitta kvar på varje halva. Koka upp vatten i en kastrull och koka paprikahalvorna i ungefär fem minuter – de ska precis börja bli mjuka.

Sprid ut paprikahalvorna i en ugnseldfast form på lite bakplåtspapper. Blanda i majs i köttfärsblandningen och sleva den sedan i paprikahalvorna. Strö riven ost över de fyllda paprikorna och strö lite paprikapulver på toppen.

Sätt in i ugnen 15-20 minuter i 200 grader.

Servera med ciabatta, sallad och couscous.



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

De böjda trädens väg



Idag var jag ute på ett litet jobbuppdrag inåt Medelpads inland. På flera ställen utmed vägen noterade jag att de smalaste träden var böjda med trädtopparna fastfrusna i snön. Det såg faktiskt lite konstigt ut. Jag undrar hur det kommer sig att träden hamnat i den situationen.

Undrar vad som händer när snön smälter. Kommer träden då att lossna från fångenskapen och med en snärt resa upp sig igen? Bäst att passa sig då så man inte kommer i vägen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Den överblivna älgen



Det är inte lätt när man blir över. Se bara på älgen ovan. Se på hans blick. Det är en blick som bara kan komma från en överbliven älg. Egentligen är hela bilden överbliven. Den blev över när jag gjorde helgens Fototriss. Jag tog ett antal olika bilder på temat fokus och valde till slut ut tre av dem. Bilden på prydnadsälgen i en kartong med packningschips blev över. Den bilden kom med nu istället.

Men inte ser älgen mindre överbliven ut för det.


Läs även andra bloggares åsikter om

När folket går samman och väljer rätt låt



Det finns tillfällen då man i högre grad än annars gläds över att bo i Sverige. Ett exempel är när Melodifestivalen äger rum.

Jag har just tittat på Melodifestivalfinalen på TV. Fascineras av konceptet där man bussar ihop Sveriges alla befolkningsgrupper mot varandra. Dagisbarn mot vänsterintellektuella. Hårdrockare mot dansbandsälskare. Alla har en åsikt om artisterna i Melodifestivalen och alla verkar älska att hata de artister man inte tycker borde få delta.

Kvällens TV-sändning av Melodifestivalen lockade två miljoner TV-tittare. Snacka om engagemang. Två miljoner människor som sitter hemma i vardagsrumssofforna och träter med varandra om det var rätt eller fel låt som vann. Vilka konflikter kan inte det skapa?

Antagligen inga långtgående.

Det är just det som är bra med Sverige. Här behöver vi inte gå ut på gatorna och kräva omval för att någon har fifflat med röstsiffrorna. Vi behöver inte heller gå ut och slåss för demokratin med livet som insats. Här hemma behöver vi inte ens kliva upp ur TV-sofforna för att visa vårt missnöje. Istället kan vi luta oss lugnt tillbaka och Twittra att vi retat upp oss på Björn Ranelids solbränna, Sean Banans näspetande eller Christer Sjögrens sirapsleende.

Fast vem vet. Med tanke på artisten Dannys reaktion efter att ha kommit tvåa (han blev uppenbarligen väldigt sur) så kanske han drar igång ett folkligt uppror med kravet på en ny omröstning utan fusk. Kanske Sergels Torg fylls med folk som upprört kräver Christer Björkmans avgång.

Själv tycker jag dock rätt låt vann. Loreen och hennes låt har en internationell touch som kommer att ha stora chanser att lyckas i Eurovision Song Contest i Azerbajdzjan den 22, 24 och 26 maj.

Ett förtydligande dock: Jag tycker Loreens låt blev rätt vinnare men inte bästa låten. Den framfördes av Thorsten Flinck, men det är en annan historia.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Fototriss: I fokus


Veckans tema i fotoutmaningen Fototriss är I fokus. Själv tycker jag det är mycket som står i fokus. Tiden, till exempel. I bilden ovan har jag försökt fånga känslan när tiden hela tiden står i fokus - vad än man har för sig.


Ibland känns fokuseringen på tiden så brutal att man bara vill ta skydd någonstans - exempelvis i närmsta skyddsrum. Skylten på bilden ovan (som för övrigt är den enda arkivbild bland mina tre bidrag) hittade jag härom sistens i Kalmar.


För att kunna hitta rätt fokus är ögat ett viktigt redskap. Bilden ovan tog jag ikväll på mitt eget öga och lyckades hitta bra skärpa i pupillen. Samtliga tre bilder har jag kört genom iPhoneappen Dynamic Light och filtret Motion. 


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Heja Thorsten Flinck



Hela veckan har jag gått omkring och nynnat på Jag reser mig igen, Thorsten Flincks bidrag till Melodifestivalen. Jag tycker låten är riktigt bra och ju mer jag lyssnar på den, desto bättre blir den.

Jag har också lagt in Jag reser mig igen i min playlist på Spotify där det för övrigt finns två versioner av låten.

Men Thorsten Flinck och hans låt väcker starka känslor. Några rynkar på näsan, andra jublar. Jag har inte följt hans karriär så noga men har förstått att han har ett rykte om sig att leva ett struligt liv. Det handlar också texten i Jag reser mig igen om. Att vara nere för räkning, men att också lyckas resa igen. Och sånt är väl bra? Att komma på fötter igen efter att ha varit uträknad.

Se nedan texten till Jag reser mig igen, skriven av Ted Ström och Thomas G:son. Intressant i sammanhanget är också att en av medlemmarna i Revolutionsorkesten är Kenny Håkansson, bland annat känd som Beno Zeno i Gruppen Dag Vag.

På bilden ovan gratuleras Flinck av en av Sean Banan till segern i förra veckans Andra chansen.

Läs och begrunda:

I det förflutnas skugga, där är alla minnen grå.
Men jag trevar efter sanningen som kan läka alla sår.
När stunden tar en tugga till av den tid som rullar på.
Vill jag gå längs denna scenkant när den elfte timmen slår. 

För jag reser mig igen, ja jag reser mig igen.
När jag ser in i dina svarta ögon då ser jag mig i dig.
En som reser sig igen, ah jag reser mig igen.
Du lyser upp min svärta med ditt ljus.

När löpsedlarna flaxar vilt, och mitt liv fläks ut för er.
När olyckskorpar kraxar är mitt svar en upplyst scen.
Och det är för dig som jag gör min entré.

För jag reser mig igen, ah jag reser mig igen.
När jag ser in i dina svarta ögon då ser jag mig i dig.

Så nu vandrar jag hem genom strömmarnas stad.
Genom bilder av svärta och ljus.
Livet är drama och kärlek och hat.
Men i gryningen börjar vårt nu.

För jag reser mig igen, ah jag reser mig igen.
När jag ser in i dina svarta ögon ser jag mig i dig.
Ah jag reser mig igen, ah jag reser mig igen.
När jag ser in i dina svarta ögon då ser jag mig i dig.
En som reser sig igen, ah jag reser mig igen.
Du lyser upp min svärta med ditt ljus.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Ingen risk att jag knarkar ihjäl mig



Lunchrast på jobbet. I lunchrummet (som på vårt jobb är riktigt stort) tränar en sångkör bestående av en grupp medarbetare på arbetsplatsen. De sjunger "Ain´t No Mountain High Enough" och det svänger rejält.

Själv står jag vid hyllan med mikrovågsugnar och väntar på att min matlåda med köttbullar och makaroner ska bli varm. Kollegan vid mikrovågsugnen intill säger: "Så vackert de sjunger. Tänk om man kunde sjunga så där bra."

"Ja, tänk om man var så där duktig att sjunga", säger jag och ler mot kollegan.

Fast tyst för mig själv tänker jag att jag nog egentligen är ganska glad över att jag inte kan sjunga. För om jag kunde sjunga kanske också risken varit stor att jag blivit berömd, och berömmelse i artistvälden slutar ju ofta med att man knarkar ihjäl sig. Och hur kul att det?

Se bara hur det gick för Whitney Houston, Jimi Hendrix eller Janis Joplin. De blev alla berömda tack vare den musikaliska gåvan, men den blev också deras död. I alla fall indirekt.

Däremot tycker jag det är trevligt att lyssna på andra som sjunger, exempelvis friskvårdskören på jobbet. Levande musikunderhållning under lunchen är aldrig fel.

Apropå musik: Vad händer om man parar ett datortangentbord med en synth? Tja, vad det kallas för vet jag inte men resultatet kan beskådas på bilden ovan. Leksakssynthen hittade jag i källaren och tangentbordet skriver jag på just nu.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

ICA-Stigs förflutna som proggare

Härom dagen kom jag till insikt om att Hans "ICA-Stig" Mosesson har ett förflutet som medlem i den svenska proggruppen Nationalteatern. Blev faktiskt lite chockad av den kunskapen och ville först inte tro på det. Men efter lite letande på nätet så hittade jag faktiskt bevis. Videosnutten ovan är från början av 1970-talet och visar en ung ICA-Stig som sjunger låten "Lägg av".

Själv har jag lite svårt för ICAs TV-reklam med ICA-Stig & co. Jag tycker den är töntig. Såpopera i butiksmiljö med extrapriser som visas i förbifarten. Hur kul är egentligen det?

Okej, jag vet att jag är ensam om att tycka det. Var och varannan man pratar med verkar ju tycka att ICA-reklamen är god underhållning och väntar med spänning på nästa "avsnitt".

Nä, tacka vet jag Agenda söndagskvällarna. Det är TV-mys, det.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Stalin tillbaka i Putins skepnad?



Igår var det presidentval i Ryssland och Vladimir Putin utropade sig själv som segrare. På TV ser jag hur han tackar folket för att de "röstat ja till ett starkt Ryssland", samtidigt som media rapporterar om valfusk. Frågan är om man kan betrakta Ryssland som en demokrati.

Jag tänker på min t-shirt jag köpte i Estlands huvudstad Tallinn för några månader sedan.

Sambon och jag var på weekendkryssning och i vår shoppingiver hamnade vi på den aningen märkliga Sadama Market i Tallinns
hamnkvarter. Sadama Market är en inomhusmarknad med oändliga rader av små bås där man kan köpa allt från damkläder och stickade vantar till knivar dekorerade med motorcykelkedjor.

I ett av båsen hittade jag en t-shirt med en bild på Josef Stalin. På bilden har Stalin solglasögon på sig med texten CSM 101 skriven i rött. Under bilden står texten "I´ll be back".

Jag frågar mannen bakom disken på engelska vad som menas med CSM 101. Mannen kan inte engelska utan får bara fram "Number... Terminator..." Jag fattar ingenting utan ler och går därifrån.

Lyckligtvis har jag min iPhone med mig, med vars hjälp jag googlar på CSM 101. CSM 101 visar sig vara det speciella modellnummer som roboten Terminator (i den amerikanska actionfilmen med samma namn) tillhör. Då förstår jag. Det som jag först trodde var någon sorts hyllning till Stalin är i själva verket ett hån mot den forne Sovjetdiktatorn. Budskapet är alltså att Stalin, likt Terminator, var en mördarmaskin.

Jag går tillbaka till disken och köper tröjan. Mannen bakom disken ler stort och säger: "Josef Stalin is Terminator". Jag betalar 20 Euro och när jag går ropar mannen efter mig med ett bullrande skratt: "I´ll be back!".

Att Josef Stalin var en bad guy av stora mått råder nog ingen tvekan om, och jag tror säkert att Vladimir Putin har en bra bit kvar innan han platsar i Stalins terrordivision. Men på något vis känns utvecklingen under Putins tid vid makten som ett steg tillbaka mot forna tiders Sovjetsamhälle. Försvårande av oppositionens politiska arbete och mord på oliktänkande är tecken på detta.

Om den utvecklingen får fortsätta riskerar Josef Stalins t-shirtlöfte att i framtiden bli allvar, fast då i någon annan presidents skepnad:

"I´ll be back!"


Aftonbladet:
Putin blir president

DN:
Kravallpolis slog till i Moskva
99,76 procent till Putin i Tjetjenien
Tusentals rapporter om valfusk


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Fototriss: Prickigt


Veckans tema hos fotoutmaningen Fototriss är Prickigt. Bilden ovan visar några prickar som hör hemma på en fälg till ett bilhjul. Prickarna är egentligen hålen till hjulbultarna.


Bilden ovan visar prickarna som jag fick på min resväska när jag flög sist. Jag kan inte riktigt förstå hur det gick till när smutsprickarna hamnade på min väska, kanske var det fullt i lastrummet och väskan fick åka på någon av vingarna istället.


Min sista bild denna gång visar en av min sambos alla ljuslyktor. Prickarna finns på lyktglaset och ljuset kommer från ett värmeljus samt från en liten LED-lampa jag håller i handen.



Läs även andra bloggares åsikter om ,

Blanda inte choklad och inlagd sill



För en stund sedan blev jag helt plötsligt sugen på något gott. Letade i kylskåpet och hittade en bit mörk blockchoklad som troligen legat där rätt länge. Biten såg blöt ut. Vet inte om det var kondens från kylskåpet eller någon annan vätska som runnit över chokladbiten men jag bröt loss en bit som jag åt upp.

Chokladbiten smakade salt. Kanske var det spad från en burk med inlagd sill som runnit över eller möjligen vätskan från en förpackning pizzasallad. Vad vet jag. Men nu mår jag illa. Choklad och saltlag från inlagd sill är ingen bra kombination. Bra att veta ifall någon tänkte prova.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter