Lycklig när jag vaknar
Det fanns en tid för en massa år sedan då jag hade svårt att sova. Då trodde jag att det berodde på omständigheter som jag inte rådde över men idag vet jag att det berodde på min egen stressiga livssituation. Och den enda som kan påverka ens livssituation är ju en själv. I alla fall till stora delar.
Nu för tiden sover jag väldigt gott om nätterna. Så har jag också lagt ner ett mångårigt jobb att få balans i livet, vilket förutsätter en insikt om vad som är väsentligt i tillvaron. Väsentligt för mig är att må bra, vilket bland annat innebär att inte behöva stressa. Därför utsätter jag mig inte gärna för situationer som innebär stress. Det intressanta är att jag nu för tiden är mer effektiv, och får mer gjort, på jobbet. Trots, eller kanske just därför, att jag tar det lugnt och gör en sak i taget.
Men trots att jag numera har en god sömn betraktar jag det inte som någon självklarhet att man ska sova när man lägger sig på kvällen. Vissa människor behöver bara lägga huvudet på kudden så somnar de, men de förstår inte att de fått en gåva som har förmågan att sova gott. Därför känner jag stor ödmjukhet inför sömnen varje kväll jag kryper ner i sängen, och lycka varje morgon när jag vaknar och inser att jag att jag sovit hela natten.
Nu är det fredag och jag ser fram emot två dagar då jag får möjlighet att sova ut ordentligt.
God natt.