När ångesten kommer krypande



November. Årets tristaste månad. Jag ligger i fosterställning i vardagsrumssoffan och känner ångesten komma krypande inom mig som en lång orm. Ute är det mörkt, regnigt och en isande kyla som bryter ner all kreativitet. Visst, jag vet att det inte är november ännu, men det känns som om det skulle vara november, och då känns det bara... usch.

Vad ska jag göra för att dämpa höstångesten? Funderar på om jag ska klä mig i halloweenförklädnad och gå runt och skrämma grannarna. Men iskylan utomhus avskräcker. Kanske jag istället skulle brista ut i ett frigörande primalterapivrål för på så sätt dämpa ångesten. Hm, en bra ide. Jag sätter mig upp i soffan och ser att sambon tänt en massa ljus runt om i huset. Alla ljusen gör mig varm inombords och jag beslutar mig för att ställa in mitt primalvrål. Istället lägger jag in ett till vedträ i öppenspisen.

Nu känns det bättre.

Bilden ovan visar ett av sambons alla fina ljus.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , ,

Jag tänker kanske gå över till vintertid på söndag



Nyss fick jag en inbjudan via Facebook om att delta i evenemanget "GLÖM INTE att Ställa om klockan!" Det handlar alltså om att vi på söndag morgon går tillbaka från sommartid till vintertid (som egentligen kallas normaltid), och ska ställa om klockan en timme. Precis som alla andra evenemangsinbjudningar på Facebook så följde det med en fråga, med tre alternativa svar: Kommer du att delta? Ja - Nej - Kanske.

Som om man hade något val.

Jag kryssade i Kanske. Fast jag tror jag ska ändra mig och gå med ändå.

Så var det frågan om det är en timme framåt eller bakåt som man ska ställa klockan. Jag har hört dem som tänker på att ställa fram trädgårdsmöblerna på våren, och därmed ställer fram klockan till sommartid. Sedan ställer de tillbaka möblerna på hösten, och ställer tillbaka klockan till vintertid.

Kanske det finns något bättre tips hur man kommer ihåg att dra klockan framåt eller bakåt?

Själv tycker jag det jobbigaste är att gå runt och ställa om husets alla klockor. Jag brukar oftast missa någon, typ i källaren eller i hallen. 

Bilden ovan tog jag på senvintern i år. Jag ser redan fram emot att få ställa om klockan till sommartid igen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

DN:
Nu nalkas mörka vintertid
Minnesknep – så ställer du klockan rätt
”Följ din mat- och sovklocka”
Så fungerar mat- och sovklockan under ett dygn

SD borde få vara med på Nobelfesten

Enligt Aftonbladet blir inte Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson inbjuden till Nobelfesten. Skälet är att Nobelstiftelsen inte tycker de kan ställa sig bakom Sverigedemokraternas främlingsfientliga ideologi. Däremot blir partiledarna för de övriga riksdagspartierna inbjudna.

Nobelstiftelser är förvisso en privat stiftelse och bestämmer ju själv vilka man vill bjuda på middag. Men om man vill fortsätta traditionen att bjuda riksdagens partiledare borde även Jimmie Åkesson ha fått en inbjudan. Sverigedemokraterna finns ju faktiskt i riksdagen på grund av demokratiska val.

Själv har jag inte någon som helst sympati för Sverigedemokraternas politik och beklagar att de kommit in i riksdagen. Men nu finns de trots allt där och bör behandlas som ett fullvärdigt riksdagsparti. Däremot är det viktigt att argumentera mot deras främlingsfientliga partiprogram så att alla (som ännu inte har det) får upp ögonen för de bedrövliga värderingar de egentligen står för. Att utestänga dem gör dem bara till offer och martyrer, vilket ökar risken att de får fler sympatisörer.

Visst är Sverigedemokraterna ett pajasparti, men vi som står för sunda värderingar måste gå före med gott exempel och visa att vi inte är som dem.


Aftonbladet:
Åkesson portas från Nobelfesten

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Göran Greider är hoppet inom socialdemokraterna



Finns det något hopp om socialdemokraterna? Som sosse så hoppas jag naturligtvis det. Men hur kommer partiet att se ut i framtiden? Kommer värderingarna att förskjutas i riktning högerut, eller blir ambitionerna att försöka återupprätta de traditionella värderingarna? Idag har Göran Greider skrivit en lysande analys i Aftonbladet, där han menar att partiet saknar idéer. Efter gårdagens rödgröna splittring bloggade jag så här.


Aftonbladet:
S är problemet – inte samarbetet
Det är ditt fel, Sahlin
(S)aknar politik

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Sossarnas organisation större problem än politiken

Igår meddelar Socialdemokraterna att man tar en paus i det rödgröna samarbetet. Skälet är det stora nederlaget i valet, och s-ledningen bedömer tydligen att det var blocksamarbetet med vänstern och miljöpartiet som s-väljarna inte gillade (och då kan man ju undra hur genomtänkt blocksamarbetet egentligen var). Det ligger säkert en hel del i att väljarna underkände det rödgröna samarbetet, men jag tror inte det är det enda skälet till socialdemokraternas dåliga valresultat.
 
Jag tror istället att sossarnas problem är det interna arbetssättet. En av partiets stora styrkor har ju alltid varit den egna organisationen, "rörelsen", men jag tror att det är just här som vi idag hittar svagheterna. Titta exempelvis på det nutida första maj-firandet: Vilka är det som går i första maj-tågen? Jo, partimedlemmar med politiska och fackliga uppdrag, personer som pliktskyldigt deltar därför att de tycker att det ingår i deras kall. Det är få som nu för tiden går i tåget därför att de vill vara en del i en folkrörelse.
 
Nu håller ju Socialdemokraterna som bäst på att utreda hur partiet ska kunna resa sig efter det förnedrande valnederlaget, och som socialdemokrat väntar jag med spänning på resultatet. Jag förväntar mig faktiskt att många fastväxta "trotjänare" lämnar sina uppdrag, och därmed ger utrymme åt nytt friskt blod i de socialdemokratiska partivenerna.

Jag anser däremot inte att det är något större fel på den Socialdemokratiska politiken, den behövs mer än nånsin. Jag hoppas alltså inte att förändringsarbetet innebär en högervridning av politiken, utan istället ett försök att återupprätta begreppet solidaritet. I dagens ego-Sverige har ordet solidaritet helt tappat sitt värde, och för att höja det ordets status måste Socialdemokraterna börja prata ideologi, värderingar och attityder.

Även insikten om att vi lever i en ny tid med nya sätt att kommunicera är viktig. Idag går det inte att "mörka" det politiska spelet på samma sätt som förr, med Internet har det blivit mycket lättare att sprida (både sann och falsk) information. Detta ställer större krav på våra politikers vilja att informera, och att informera rätt.

För många i samhället har Internet blivit ett naturligt sätt att "umgås" och många politiker tycker säkert att de har fattat det här med sociala medier. Men hittills har den socialdemokratiska närvaron i bloggar och Facebook mest haft karaktären av politiska megafoner. Jag tror istället man får mer framgång genom att använda nätet till att föra en dialog med väljarna.

Socialdemokraterna måste återigen bli en folkrörelse. Men i framtiden kanske rörelsen måste formas på andra sätt.


Aftonbladet:
Sahlin: ”Tar en paus i rödgröna samarbetet”
Vänsterpartiet fällde samarbetet
Här tar det slut
S är problemet – inte samarbetet
Det är ditt fel, Sahlin
(S)aknar politik

DN:
Afghanistanuppgörelse närmar sig
”S och MP kan bli ett hot mot de borgerliga”
Rödgrönt samarbete tar paus
”Socialdemokratin tog skada på flera sätt”
Statsvetare om rödgröna uppbrottet: Bra beslut
Ohly: Samarbetet fortsätter som planerat

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Nu är vinterdäcken på



Livet har många olika skeenden, från första skäggväxten till hoppet om sista dansen. Men många av livets skeenden kommer också regelbundet tillbaka, exempelvis årstiderna. Nyss var det sommar och nu är det snart vinter.

Igår bytte jag till vinterdäck på min bil (se bilden ovan). Och tur var väl det. Imorse var det rejält halt på vägarna, och det kändes skönt att ha däckbytet avklarat.

Så mycket mer finns det inte att säga om det.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En misslyckad bild



Bloggen Konst eller konstigt har utlyst en tävling i den mest misslyckade bilden, och bilden ovan är mitt bidrag i den tävlingen. Bilden tog jag för ett halvår sedan med min iPhone när jag ligger i sängen. Jag har precis lagt mig för natten och kan inte sluta fingra på mobilen. Bilden är tagen med iPhoneappen Hipstamatic och då kan det inte bli annat än misslyckat. Fast å andra sidan är det själva grejen. Med Hipstamaticappen tar man bilder som är misslyckade men ändå coola. Typ.

Är den inte misslyckad, så säg?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Fusk och fest på jobbet



Nu har jag återhämtat mig. Men det tog ett par dagar. 

I torsdags kväll var jag nämligen på firmafest. Det var god mat och dryck, många trevliga människor, och en stämning som var på topp. Och så var det tävlingar. Bland annat fick vi lyssna på korta snuttar av olika låtar och försöka komma på titlar och artister.

I vår grupp var vi flera som hade appen Shazam i våra iPhone-mobiler, vilket är ett utomordentligt verktyg en sådan här gång. Med Shazam behöver man bara hålla upp mobilen när en låt spelas någonstans, och efter några sekunder så meddelar appen låttitel och artist. Fråga mig inte hur det går till, men det fungerar faktiskt. Snabbt och elegant plockade vi låt efter låt, men säg den glädje som varar för evigt.

"Fusk", ropade en av deltagarna i vår grupp. "Vi ska tävla på ärligt sätt. Stäng av era mobiler".

Så kan det gå när man försöker vara kreativ.

Med dagens mobiltelefoner har man hela världens kunskap med sig i fickan, vart än man går. Allt från väderleksprognosen till återvinningsstationens öppettider finns tillgängligt, och det både till vardag och till fest.

Det var alltså en jättetrevlig fest och det är alltid kul att ibland få träffa sina kollegor under avslappnade former. Vardagarna blir så mycket roligare då.

Ovanstående bild har emellertid inget med firmafesten att göra, den tog jag idag när jag bar in ved till öppenspisen. Bilden visar ett löv infruset i en isbit som glittrade vackert i höstsolen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Utvecklingen verkar gå framåt i skolan



På middagsbordet är det framdukat ugnsstekta kycklingfiléer och ris, och till det grönsaker och currysås. Ute sänker sig mörkret och i öppenspisen sprakar den brinnande björkveden. Det är middag en vanlig vardagkväll i oktober och sambon och jag talar om hur dagen har varit.

Sambon berättar att det är kulturvecka på skolan där hon jobbar. Idag fanns en instruktör på plats som visade eleverna hur man dansar hip-hop, och igår fick man prova på att åka skateboard. Senare i veckan väntar cirkusskola och aikido. Även graffittimålning står på programmet. Jag höjer lite på ögonbrynen när jag hör att eleverna faktiskt får göra roliga saker under skolans kulturvecka (det här handlar alltså om lågstadiet).

Jag minns hur det var när jag själv gick på lågstadiet för sådär 45 år sedan. Då gick musikundervisningen ut på att man skulle sjunga Herrarna i hagen och spela menuett på pianot. Det var aldrig ens tal om att man skulle få bejaka sitt intresse för samtida popmusik. På den tiden skulle all populärkultur förnekas och istället var det vikigt att man fostrades in i finkulturen.

Vill minnas att jag senare på högstadiet hörde talas om elever som skolkade från musikundervisningen för att istället sitta hemma och spela gitarr. Då känns det som om skolan missat det här med att lägga ihop ett plus ett och få det till två. Kul att utvecklingen verkar gått framåt i skolan och att det numera är tillåtet att bejaka glädjen i kulturen.

Bilden ovan har inget med skolans kulturvecka att göra, utan den är tagen på en annan plats i Timrå.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Bara förlorare i krigets Afghanistan - fast kanske ändå inte



Jag har nyss sett på TV 4-nyheterna när den i Afghanistan omkomne svenske soldaten kom hem till Sverige. Kistan, som var täckt av en svensk flagga, bars ut ur en helikopter av sex soldater. De gick taktfast, men sakta ut ur helikoptern. På plats fanns också Sveriges försvarsminister som postumt gav den omkomne soldaten en medalj.

Sverige är i krig, och jag tycker det är fruktansvärt. Självklart har alla svenska soldater i Afghanistan själva valt att delta, och alla var nog medvetna om riskerna när de for dit. Och att Sverige deltar med soldater i ISAF-styrkan (tillsammans med ca 40 andra länder) i Afghanistan är väl på sätt och vis solidariskt. Syftet är ju att skydda det afghanska samhället mot talibanerna och al-Qaida. Och det är väl bra...

Men ett krig är ett krig där soldaterna bara är små brickor i ett cyniskt, sjukt och hänsynslöst spel. I ett krig finns bara förlorare, fast kanske ändå inte. Krigsindustrin och den illegala vapenhandeln gnuggar naturligtvis händerna åt den upptrappning som just nu pågår i Afghanistan-Pakistanregionen. Dessa aktörer är alltid de stora vinnarna i världens konflikthärdar.

Själv kan jag inte riktigt frigöra mig från den konspiratoriska tanken att krigsindustrin och den illegala vapenhandeln faktiskt har ett finger med i spelet när det gäller att skapa väpnade konflikter. Det pågår ju sådana överallt och hela tiden på jordklotet. Och när ett krig tar slut på en plats på jorden, så startar ett annat någon annanstans. Som för att hålla vapenhandeln vid liv.

"Jamen", kanske någon invänder. "Är det då inte hedervärt att Sverige (som tillsammans ca 40 andra länder) hjälper USA att tillintetgöra al-Qaida"?

Visst, men frågan är vem som är kompis med vem. Vi ska faktiskt komma ihåg att Usama bin Ladin en gång i tiden var ansluten till, och blev tränad av, självaste CIA (under afghansk-sovjetiska kriget mellan 1978 och 1992). Återigen kan jag inte frigöra mig från mina konspiratoriska tankar och undra: tänk om Usama bin Ladin fortfarande agerar på uppdrag av USA? Tänk om den pågående väpnade konflikten i Afghanistan egentligen är iscensatt av USA och Usama bin Ladin tillsammans, bara för att hålla krigsindustrin vid liv?

Rabiata konspirationsteorier? Ja, kanske. Men att krig är skit, det står jag för.


Aftonbladet:
– Kommer bli sämre innan det blir bättre
Folket: Kom hem
Det är krig – vi måste acceptera det nu
Hjälp afghanerna att klara sig själva
Säkerhetspolitiken får inte bli en cirkus

DN:
Stupade soldaten åter i Sverige
”Inga nämnbara verkningar om vi lämnar Afghanistan”
”Därför måste svensk trupp stanna i norra Afghanistan”

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Flashback är nätets stinkande sumpmark

I veckan kunde vi i media läsa om en 18-årig kille som begick självmord live på Internet. Via Internetsajten Flashback kunde man följa hans förberedelser och funderingar timmarna innan han tog sitt liv, och via hans egen webkamera kunde man till och med se honom begå själva självmordet.

Till saken hör att han blev påhejad att begå sitt självmord av flera som följde händelseförloppet på nätet.

Min spontana reaktion är naturligtvis att det är lika fruktansvärt varje gång en människa tar sitt eget liv. I detta fall är det extra fasansfullt när en ung människa ropar på hjälp (han gör ju faktiskt det), men de som följer händelseförloppet fattar det inte.

Flashback har funnits på nätet sedan 1995 och har bland annat gjort sig känd som Internetsajten där man kan lära sig tillverka allt från narkotika till sprängämnen. Här kan man också hitta diskussionstrådar där diverse knäppisar exponerar sina många gånger vidriga åsikter. Detta kallar man sedan för yttrandefrihet. Självklart är det också på Flashback man väljer att exponera sitt självmord, lika självklart som det är här man inhämtar cyniska kommentarer om detsamma.

Flashback är alltså en sajt som befinner sig i Internets stinkande bakgård, och frågan är: borde den då inte förbjudas? Nej, det tycker jag inte. Däremot ska det som ventileras där bemötas: det är inte coolt att hetsa någon att begå självmord, det är inte coolt att använda narkotika och det är inte coolt att vara rasist.

Och när någon signalerar självmordstankar, då griper man in.


Aftonbladet:
Nätet är inte bara av godo
Internet räddar också ungas liv
Internet har räddat många från självmord

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Min hjärna och jag är inte alltid överens



På väg hem från jobbet i eftermiddags svängde jag in på ICA. Jag lade ner en mjölk, en fil och en förpackning bearnaisesås (samt en rökt korv och en brödlimpa) i varukorgen, och gick till kassan för att betala.

"Det blir 85,90", sa kassörskan, och jag lämnade fram mitt kreditkort. "Vill du ha på beloppet?", frågade kassörskan.

Det var precis då som min hjärna gjorde helg. Jag hörde vad kassörskan frågade, och jag kände igen frågan, men jag kunde för mitt liv inte förstå vad hon menade. Jag riktigt kände hur min hjärna jobbade för fullt för att analysera frågan. "Vill du ha på beloppet?" Men det var fullständigt stopp i skallen.

Försiktigt provade jag att svara: "Nä..?"

Kassörskan spände ögonen i mig och frågade ännu en gång: "vill du ha på beloppet?"

Jag kände paniken komma krypande och en obehaglig känsla spreds sig genom kroppen. Vad skulle jag svara?

"Alltså, vill du ha pengar i handen?" sa kassörskan samtidigt som hon slängde en blick åt den växande kön bakom mig. "Nä...", sa jag. "jamen, då vill du väl ha på beloppet då" sa hon, och hennes svar kändes som en befrielse.

Jag skrattade ansträngt och försökte hurtigt: "förlåt, men det är fredag och min hårddisk innanför pannbenet har gjort helg".

"Ja, jag märker det", genmälde kassörskan.

Analys:
Det var faktiskt en lite läskig känsla att stå där och inte förstå en fråga som jag tidigare fått massor av gånger. Men den mänskliga hjärnan är en komplicerad maskin och efter en veckas hårt arbete kan det hända att det mänskliga moderkortet går ner i viloläge. Det var desto skönare att komma hem efter mitt traumatiska ICA-besök och steka älgkött, fritera potatisklyftor och hälla upp bearnaisesås åt sambon när hon kom hem efter jobbet.

Helgen kan börja.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I brist på borrmaskiner får det bli levande ljus



Det är torsdag kväll och i vardagsrummet har sambon dukat upp en stor mängd levande ljus på ett litet bord. I vardagsrumssoffan sitter ett gäng damer och tittar i varsin katalog. Det hela kallas ljusparty, och ikväll har sambon bjudit in till ett sådant för att saluföra väldoftande ljus med tillhörande ljusstakar.

"I den senaste katalogen är temat hösten, och det finns flera nya dofter och färger", säger sambon och skickar runt små glasburkar med doftprover från de olika ljusen. 

"Åh, den här doftar suddgummi", säger en av damerna. 

"Doften Friska löv luktar jättegott tycker jag, lite kryddig sådär", säger en av de andra damerna.

Den dämpade belysningen, alla levande ljus och det lilla altarliknande bordet gör att det hela påminner om en katolsk mässa, fast i miniformat. Jag tycker stämningen känns lite religiös, men det tycker inte sambon.  

Det här är ju alltså ett homeparty där produkterna är levande ljus med tillbehör. Jag har även hört talas om andra typer av homeparties, där man kränger allt från plastburkar till sexleksaker. Gemensamt för dem alla är att kvinnor är målgruppen.

När kommer då homeparties för män? Skulle vara kul med ett homeparty där man dricker öl och provkör borrmaskiner. Fast det får man väl bara drömma om. Det är ju mysigt med levande ljus också.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Varför inget stationshus i Timrås nya resecentrum?



Snart står Timrås nya resecentrum klart. Jag gick förbi där i helgen och det verkar bli jättefint. Snygga gångvägar i olika stenformationer ansluter till området, och det verkar bli lätt att ta sig dit från centrala Timrå.

Men jag saknar en byggnad i resecentrumet. Det skulle kännas väldigt naturligt med någon form av järnvägsstation så att man slipper stå utomhus och frysa när man väntar på tåget. Jag skulle till och med kunna tänka mig en byggnad som innehåller lite mer än bara en vänthall. Varför inte komplettera med butiker, restauranger och serviceinrättningar? När tågtrafiken och antalet resenärer så småningom ökar blir säkert flödet av människor genom resecentrumet stort.  

Jag ser fram emot när tågtrafiken på Ådalsbanan kommer igång om drygt ett år. Det ger möjlighet till smidigt resande eftersom man kan promenera från centrala Timrå till resecentrumet. Därifrån kan man sedan åka tåg direkt till Arlanda om man ska resa utomlands. Man kan ju också åka åt andra hållet och ta en sväng till Umeå, om man känner för det.

Bilden ovan på det snart färdigställda resecentrumet tog jag i söndags.


Dagbladet:
Ett nytt resecentrum växer fram i Timrå

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nu uppgraderar jag innehållet i kameraväskan


Just nu känner jag mig väldigt exalterad. Mina kinder hettar, hjärtat bultar och jag är kissnödig. Varför? Jo, därför att jag nyss har beställt en ny kamera.

Det blev en Canon PowerShot G12 som är en alldeles ny modell på marknaden. Min nuvarande kamera, en Canon PowerShot A640, har jag varit väldigt nöjd med. Den har varit en trogen vän ända sedan 2006 (tror jag), men nu är det dags för en uppgradering.

Att jag valde en Canon PowerShot G12 beror helt enkelt på att den är den just nu bästa kompakta digitalkameran på marknaden. "Och hur vet du det? Du har väl inte koll på alla kameror som finns", kanske någon frågar mig.

Nej, det har jag naturligtvis inte. Men när jag har den i min hand så blir det min fjärde Canonkamera i PowerShot-serien och jag har varit väldigt nöjd med samtliga jag har haft. Dessutom får denna kamera väldigt bra omdömen bland de experter som provat den, så det känns som ett tryggt val.

Fördelen med Canon PowerShot G12 är att den har en rad avancerade inställningsmöjligheter (för att vara en kompaktkamera), att man kan fota med den i RAW-läge och att man kan filma med den i HD-kvalitet.

Det här är handlar alltså om min privata kamera som jag använder på fritiden. Det är just därför jag vill ha en kompakt kamera som är lätt att bära med sig på resor mm. På jobbet däremot använder jag en Nikon D300s som ger mig fler möjligheter att ta mer avancerade bilder. Nackdelen med den är att jag måste bära på en hel ryggsäck med kameraprylar (flera objektiv, blixt mm).

Självklart har jag beställt min nya kamera hos Cyberphoto i Umeå. Där köper jag alla kameraprylar, både privat och till jobbet. Cyberphoto har bra priser, bra sortering och trovärdiga tester på sin hemsida. Just nu får man med en liten väska och ett 8 GB minneskort på köpet när man köper en Canon PowerShot G12 .

Nu måste jag skynda mig på toa.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tänk om Jesus hade haft Facebook



Tänk vilka möjligheter Jesus hade haft att sprida sitt budskap om han hade haft tillgång till Facebook. Men nu hade han inte Facebook utan var istället tvungen att gå till fots för att uppdatera lärjungarna om sin aktuella status.

Man kan också vända på resonemanget. Tack vare Facebook får vi alla möjlighet att vara Jesus, något som många också utnyttjar. Även jag har Facebook där jag ibland delger mänskligheten några väl valda ord, gärna tillsammans med en bild (precis som jag gör på bloggen).

Men tänk om Facebook, och alla andra sociala medier, helt plötsligt skulle försvinna. Tänk om jorden skulle drabbas av någon sorts kosmisk strålning så att Internet helt plötsligt skulle sluta fungera. Vad skulle vi göra då?

Där skulle vi då stå med vårt behov att uppdatera vår status, men utan någon tillgång till sociala medier. Själv tror jag att jag skulle sätta upp stora plakat på vägen utanför villatomten, med senaste nytt om mig själv. Förbipasserande skulle då kunna läsa: "IKVÄLL HAR VI VARIT HOS SVÄRMOR OCH FIKAT OCH SNART SKA JAG BORSTA TÄNDERNA OCH GÅ OCH LÄGGA MIG".

Nu har det även gjorts en film om Facebook, "The Social Network", som den 22 oktober har premiär på de svenska biograferna. Jag har läst lite om den i media, och den lär vara sevärd (se länkarna nedan).


Aftonbladet:
Filmen om Facebook gör er inte besvikna

Moviezine:
Första recensionen av "The Social Network"

DN
Facebookfilm fortsatt i biotopp


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , ,

John Lennon skänkte världen magi



Idag är det den 9 augusti och John Lennon skulle ha fyllt 70 år - om han fortfarande hade levat. Tyvärr fick han ju lämna jordelivet alldeles för tidigt, endast 40 år gammal, därför att en mördare kom i hans väg.

För den som inte vet det så var John Lennon en av medlemmarna i rockgruppen Beatles, och kanske den som var mest betydelsefull i gruppen. Under hela mitt liv har jag älskat musik och under samma liv har jag också betraktat Beatles musik som magisk. Redan 1963, när jag var sju år, njöt jag av de sköna harmonierna i She loves you och A hard days night (1964).

Trots att Beatles låtar de första åren var enkla, så var de ändå spännande. Men med tiden så gjorde de något som få andra popartister dittills hade lyckats med. De utvecklade sin musik, och inte bara den. Under flera år gick de i täten för hela rockmusikens utveckling. Höjdpunkten kom 1967 när de släppte LPn Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band som fortfarande av många betraktas som en milstolpe i musikhistorien.

Jag vill påstå att jag har en relation med de flesta av John Lennons och Beatles låtar. Jag minns när jag som barn såg TV-inspelningen av All you need is love och uppfylldes av Beatles kärleksbudskap. Jag minns också hur jag hänfördes av de spännande taktbytena i Happiness Is a Warm Gun från Beatles vita dubbelalbum. Raden av höjdarlåtar är oändlig och det skulle ta hela dagen att räkna upp dem alla.

Men det finns några ytterligare låtar till jag vill nämna. Många förknippar ju John Lennon med låten Imagine, och visste är den ok. Men själv tänker jag nog på Strawberry fields forever som släpptes 1967 och som i originalversionen var en oerhört spännande och nyskapande låt. Under senare år har dock samma låt getts ut i en mer avskalad version som John Lennon spelade in, som en demoversion, innan originalversionen spelades in. Och den enklare versionen är minst lika vacker.

Bland de låtar Lennon gjorde under sin solokarriär tillhör Walking class hero bland de bästa. Det är en helt akustisk och enkel låt om konsekvenserna av klassresan från arbetarklass till medelklass.

Under sina sista år var John Lennon väldigt engagerad i att sprida sitt fredsbudskap, som kan symboliseras genom låten Give Peace a Chance. Ett engagemang han blev både hyllad och hatad för.

Jag beundrade John Lennon, inte bara för hans fantastiska musik, utan även för hans mod att våga gå sin egen väg. Både när det gäller hans musikaliska utveckling och sin personliga.


DN:
Nils Hansson: Man saknar de triumfartade världsturnéerna som han aldrig hann göra

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Om manligt och kvinnligt samt små blå prickar



Idag fick jag ett mail på jobbet från en kvinnlig kollega. I mailet fanns en bild som visade en massa blåa prickar som åkte runt i något sorts avancerat processflöde. Under bilden kunde man läsa:

"Har du någonsin tänkt över hur en kvinnas hjärna fungerar? Det är enkelt att förstå om du kollar in den här bilden. Varje liten blå kula är en tanke på något som skall göras eller ett beslut som skall tas eller ett problem som skall lösas. Mannen har det mycket lättare, han har bara 2 kulor... och de sitter inte ens i hans huvud.

Sänd detta vidare till kvinnor som vill ha sig ett gott skratt och män som klarar av att se verkligheten i vitögat..."

Där fick man så man teg. Hur många gånger har man inte mött kvinnor som högljutt skanderat att "karlar inte kan gå och tugga tuggummi samtidigt." Men jag tänker på vad min terapeut sa som jag gick hos en gång i tiden (eftersom jag gått i väggen och behövde hjälp att komma upp "på banan" igen). Terapeuten, som var kvinna, sa att det bara är dumt att försöka göra flera saker samtidigt. "Det har jag slutat med för länge sedan", sa hon.

Hon menade att man istället ska ha som ambition att göra en sak i taget. Ett råd som jag har följt sedan dess. Och tack vare det rådet mår jag numera också väldigt bra. Dessutom hinner jag med allt jag har tänkt.

Jag svarade min mailande kollega att bilden bara speglar det kontrollbehov många kvinnor har. Många kvinnor skryter ju med att de kan göra många saker samtidigt. Men i praktiken handlar det om att de inte klarar av att släppa taget om sina små revir, därför att de är rädda att någon man ska klara sysslorna lika bra (eller kanske ännu bättre). 

Själv tycker jag inte livet handlar om en tävlan om vem som kan göra saker bäst, istället tycker jag det viktiga är att man hjälper varandra. Utan prestige.

Bilden ovan är endast en del av bilden jag berättar om i inlägget. Dessutom rör sig alla prickarna i orginalbilden, men jag lyckades inte överföra animationen till bloggen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Hur avgör man om någon ser skum ut?



Sedan en tid tillbaka har flera länder i Europa höjt sin beredskap mot terrorattacker. Detta på grund av uppgifter från USA att al-Qaida planerar attentat mot europeiska mål.

Även här i Sverige är terrorberedskapen höjd ett snäpp och på Utrikesdepartementets hemsida uppmanas svenska resenärer att iaktta allmän försiktighet när man vistas kring platser med mycket folk. I veckan sa UDs informationschef Cecilia Juhlin i Aktuellt att när man rör sig i Europa ska man vara vaksam på sådant som verkar skumt, och då gå därifrån eller larma polisen.

Men vem kan egentligen avgöra om en person ser skum ut eller inte? Jag ser dagligen människor i Timrå som ser skumma ut, men jag tror inte för den skull de är terrorister.

Varför planerar då al-Qaida terrorattentat i Europa, inklusive Sverige? Enligt media ska skälet vara att USA bombat terrorgrupper i Pakistan, men så mycket mer verkar ingen veta (eller vilja berätta).

Hot om terrorattacker ska tas på största allvar, men om hoten endast grundas på lösa antaganden då kan människors oro bli ett större problem. Jag är nyfiken på vad hotbilden egentligen handlar om.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


DN:
Spänt läge mellan USA och Pakistan
Extremister tros på väg till Europa

Solnedgång i Stockholm



I serien Per-Anders underbara resa genom Sverige har turen kommit till huvudstaden Stockholm. Där var jag i förra veckan och bodde en natt på hotell. 

Jag gillar Stockholm. Fast i lagom stora (eller rättare sagt, små) doser. Jag gillar pulsen, storstadskänslan och alla märkliga människor där. Men Stockholms fördelar är också dess nackdelar och ibland blir det hetsiga tempot lite för högt. Det kan faktiskt bli lite påfrestande med alla höghastighetsfotgängare som springer om en i rulltrapporna.

Det här var ju långt ifrån första gången jag besökte huvudstaden, men nytt för denna gång var att jag blev titulerad "ni". Både i hotellreceptionen och i en butik blev jag varse detta fenomen. Jättelöjligt, tycker jag. Länge leve Du-reformen!

Själva syftet med resan var naturligtvis inte att bo på hotell, utan att jag tillsammans med en kollega deltog i den årliga Språkvårdsdagen. Eftersom vi jobbar med att skriva texter kan det vara bra att få bli uppdaterad i hur språket utvecklas. Men varför är det nästan bara kvinnor som deltar i Språkvårdsdagen? Av det hundratalet personer som närvarade var vi endast en handfull män. Är kvinnor överrepresenterade bland informatörer och skribenter? Eller beror det på något annat? Hm...

En av föredragshållarna var i alla fall den norske programledaren Fredrik Skavlan. Själv har jag aldrig sett någon av hans talk-shows men många säger ju att serien är bra. Hans föredrag var i alla fall underhållande när han berättade om sig själv, sin show och hur det är att vara norrman i Sverige.

För några veckor sedan bodde jag en natt på hotell i Arjeplog, och jag slås av hur olika Sverige kan vara. I Stockholm ser man massor av människor överallt, medan man i Norrbotten kan åka 15 mil utan att ens se ett hus. Men allt har sin charm och jag trivs på båda ställena.

Men utsikten från hotellfönstret i Stockholm (se bilden ovan) var dock inte lika magnifik som den i Arjeplog.

Andra spännande platser jag besökt i Sverige, och dessutom bloggat om:
Hammerdal
Skellefteå
Arjeplog
Göteborg
Umeå
Junsele
Vilhelmina

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Äntligen nagellack i Volvos färger


Idag fick jag en av mina favorittidningar med posten. Den heter Volvo Life och skickas till alla i Sverige som äger en Volvo. I Volvo Life kan man läsa om, och se snygga bilder på, alla nya Volvomodeller på marknaden. Detta varvat med artiklar om någon fantast som äger ett gäng Volvobilar som han vårdar ömt.

I det senaste numret kan man bland annat läsa om att Volvo nu introducerar en helt ny modell: Volvo V60. Samtidigt släpper Volvo även en serie nagellacker i samma kulörer som på den nya bilmodellen. Vibrant Copper, Ember Black och Cosmic White är färgerna man kan välja bland.

Eftersom kvinnor brukar vilja matcha alla sina färger de har omkring sig (kläder, skor, gardiner mm) så måste väl detta vara drömmen för kvinnliga bilägare. Tänk att äntligen kunna matcha sina naglar med färgen på bilen.


Läs mer:
Volvo nail polish
Nagellack är ett av tillbehören till nya Volvo S60
Nagellack ett av många tillbehör till nya Volvon

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Dags för ny pelletssäsong



I morse vaknade jag av att min sambo satte sig upp i sängen. Vi hade båda fått en rejäl sovmorgon, för när jag tittade på klockan visade den sig vara halv tolv. Men jag grämer mig inte för att ha sovit bort halva dagen. Att sova fram till lunchtid på en lördag, efter en hektiskt arbetsvecka, betraktar jag som kvalitetstid. Det finns få saker som är så skönt som att få sova ut ordentligt när det är helg.

Efter frukosten åkte jag och köpte en laddning pellets. Denna sommar har vi haft rekordlåg pelletsförbrukning i vårt hus (tack vare den varma sommaren) och senast vi fyllde på pelletslagret var i april. Men nu börjar pelletsbingen att sina, och på bilden ovan är jag i full färd med att lasta pelletssäckarna ur bilen.

Nu är det lördag eftermiddag, och jag tänker ägna kvällen åt att softa. Ser fram emot att göra upp eld i öppenspisen, hälla upp en öl och bara slappna av.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , ,

E24:
Materialet som spås kunna stoppa jordens uppvärmning

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter