Blogg100 för det fria ordet

Bloggt 100 är på G igen.

 

Det är nu sjätte året i rad bloggutmaningen Blogg 100 genomförs. 100 blogginlägg på 100 dagar med början den 1 mars. Det innebär alltså att om man fullföljer utmaningen har det hunnit bli juni när det sista inlägget postas. Tanken svindlar. Sommaren är alltså bara 100 blogginlägg bort.

 

Själv har jag varit med tre gånger (eller är det fyra, jag minns inte). En av gångerna har jag lyckats ta mig i mål (eller var det två).

 

Grundaren av Blogg 100, Fredrik Wass, skriver på sin blogg att årets tema blir en manifestation för det fria ordet. Detta med tanke på bland annat Donald Trumps misstänkliggörande av oberoende media som han envisas med att kalla för "fake media".

 

Ett bra initiativ av Fredrik Wass, tycker jag. Själv är jag väldigt bekymrad av den svartmålning av Sverige som Trump, tillsammans med det högerextrema amerikanska mediebolaget Fox News, ägnar sig åt. Svartmålning som bygger på rena lögner. Ännu mer bekymrad blir jag när Sverigedemokraterna här hemma hänger på och "bekräftar" den negativa bilden av Sverige. 

 

Jag känner mig inspirerad av årets upplägg av Blogg 100. Tillsammans ska vi bilda en motkraft mot näthatare, extremister, sverigedemokrater och en ondsint amerikans president som försöker ta ifrån oss det goda svenska samhället som bygger på demokrati, solidaritet och yttrandefrihet. 

 

Gå in på Fredrik Wass blogginlägg där du kan anmäla dig till Blogg 100. Blogg 100 finns också på Facebook. Gå in på Facebook och sök på Blogg100.

 

 

En hashtag i plåt

 
Under det senaste året har jag besökt kyrkor vid tre tillfällen - på en konfirmation, ett bröllop och nu senast då jag klättrade upp (inne) i ett kyrktorn för att fotografera en fabrik som ligger i närheten av kyrkan. 
 
Den gången jag var på konfirmationen blev jag sittande och funderade lite på psalmtavlan, alltså den där tavlan längst fram i kyrkor där man med nummer anger vilka psalmer som ska sjungas. 
 
Det jag funderade på var om inte tavlan skulle kunna inrymma mer information, exempelvis en hashtag. Jag menar, om det kanske är ett bröllop som äger rum så får brudparet välja en egen hashtag som gästerna sedan kan använda när de typ Instagrammar om bröllopet. Tänk en hashtag i små plåtbokstäver, typ #brollop2016, nedanför siffrorna med psalmverser.
 
Motsvarande skulle kunna användas vid både begravningar och konfirmationsgudstjänster. Tro mig, för eller senare blir denna framtidsvision verklighet.  
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Hashtag, sociala medier, internet, religion

Källkritik is the word

Igår kväll.
 
Ryggläge i sängen och zappande mellan olika appar i min iPad. Plötsligt plingar det till och jag får ett meddelande från en Facebookvän som varnar för ett farligt virus kallat Dansa av påven. I meddelandet uppmanas jag att vidarebefordra det till så många jag kan. Efter några sekunder kommer ett exakt likadant meddelande från ytterligare en FB-vän.
 
Jag går in på mitt Facebookflöde och ser en hel drös inlägg där samma meddelande utgör innehållet. I mitt inre ringer ett antal varningsklockor och jag googlar på "dansa av påven". Inte en endaste träff får jag men när jag gör samma sökning på FB så blir träffarna desto fler.
 
De flesta FB-träffarna är på folk som gjort egna postningar av meddelandet men bland träffarna hittar jag också ett inlägg från något som kallas Bluffakuten. Det är en sida på Facebook som specialiserat sig på att avslöja fejkade nyheter på internet. 
 
Där läser jag att meddelandet faktiskt är en bluff och har sitt ursprung i USA redan i april 2015. Då hette viruset Dance of the Pope och man kan direkt konstatera att den som gjort översättningen till svenska inte riktigt har den språkliga kollen. 
 
Bluffakuten konstaterar också att inga källor nämns i "varningsmeddelandet" vilket ytterligare sänker trovärdigheten till typ noll.
 
Men det intressanta är hur många reagerar när de ser sådana här meddelanden i sina sociala medier. Utan att göra den minsta reflektion om det stämmer eller inte så trycker man på Forwardknappen. Inte undra på att så mycket skitinformation virvlar omkring på nätet och som sedan landar i våra sociala nätverksflöden.
 
Hur ska man då kunna avgöra om ett meddelande är sant eller falskt? Det kan ju faktist vara så att ett riktigt datavirus är i farten och har tagit sikte på våra datorer och smartphones. 
 
Ja, svaret är ju ganska givet: källkritik. Vi har alla ett ansvar att kolla så att den information vi sprider på nätet stämmer, annars finns risken att den seriösa informationen till slut drunknar i en översvämning av desinformation. 
 
Information om den fejkade påvestoryn finns också på Viralgranskaren.
 
Bilden är från mitt besök i Vatikanen ifjol.
 
Blogg24-16
 
 

Halvvägs Blogg100

 
Den 1 mars startade bloggutmaningen Blogg100. 100 blogginlägg på 100 dagar. Idag har jag kommit halvvägs.
 
Hur har det gått då? Jo, tack hyfsat bra. Jag har hittills lyckats skriva ett blogginlägg varje dag, även om det för någon vecka sedan gick väldigt trögt. Under en period då hade jag väldigt mycket att stå i på jobbet vilket medförde att skrivlusten inte var särskilt stor när jag kom hem på kvällarna. Några av inläggen under de dagarna blev kanske lite torftiga.  
 
Nu är det bara resten kvar. Den 8 juni är jag i mål (om jag räknat rätt). Jag är helt inställd på att klara utmaningen.
 
Blogg100/50 

USB i mänsklighetens tjänst

 
Under historiens gång har mänskligheten brottats med en rad svåra frågor. Typ, hur botar man cancer? Finns det liv på mars? Och framför allt, varför går det inte att ansluta ett USB-minne till en iPad eller en iPhone?
 
Det senare har stört mig väldigt mycket.
 
Jag vet att man, via en adapter, kan ansluta ett SD-kort (från en digitalkamera) till en iPad/iPhone. Man kan också ansluta en digitalkamera till en iPad/iPhone via en USB-kabel. Men att ansluta ett USB-minne till en iPad/iPhone - det har hittills varit omöjligt.
 
Nu finns emellertid en lösning på problemet. 
 
För ett tag sedan köpte jag ett nytt sorts USB-minne, med ett USB-uttag i ena änden och en iPad/iPhone-anslutning i den andra änden. Med detta kan jag nu enkelt flytta bilder mellan min iPhone och PCn - i båda riktningarna. Det funkar hur bra som helst.
 
Ville bara berätta det.
 
Det finns fortfarande hopp om mänskligenheten.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om usb-minne, iPhone, iPad