Blogg100 för det fria ordet

Bloggt 100 är på G igen.

 

Det är nu sjätte året i rad bloggutmaningen Blogg 100 genomförs. 100 blogginlägg på 100 dagar med början den 1 mars. Det innebär alltså att om man fullföljer utmaningen har det hunnit bli juni när det sista inlägget postas. Tanken svindlar. Sommaren är alltså bara 100 blogginlägg bort.

 

Själv har jag varit med tre gånger (eller är det fyra, jag minns inte). En av gångerna har jag lyckats ta mig i mål (eller var det två).

 

Grundaren av Blogg 100, Fredrik Wass, skriver på sin blogg att årets tema blir en manifestation för det fria ordet. Detta med tanke på bland annat Donald Trumps misstänkliggörande av oberoende media som han envisas med att kalla för "fake media".

 

Ett bra initiativ av Fredrik Wass, tycker jag. Själv är jag väldigt bekymrad av den svartmålning av Sverige som Trump, tillsammans med det högerextrema amerikanska mediebolaget Fox News, ägnar sig åt. Svartmålning som bygger på rena lögner. Ännu mer bekymrad blir jag när Sverigedemokraterna här hemma hänger på och "bekräftar" den negativa bilden av Sverige. 

 

Jag känner mig inspirerad av årets upplägg av Blogg 100. Tillsammans ska vi bilda en motkraft mot näthatare, extremister, sverigedemokrater och en ondsint amerikans president som försöker ta ifrån oss det goda svenska samhället som bygger på demokrati, solidaritet och yttrandefrihet. 

 

Gå in på Fredrik Wass blogginlägg där du kan anmäla dig till Blogg 100. Blogg 100 finns också på Facebook. Gå in på Facebook och sök på Blogg100.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, media, fakemedia, politik, Donald Trump, SD, Sverigedemokraterna, yttrandefrihet, demokrati

En hashtag i plåt

 
Under det senaste året har jag besökt kyrkor vid tre tillfällen - på en konfirmation, ett bröllop och nu senast då jag klättrade upp (inne) i ett kyrktorn för att fotografera en fabrik som ligger i närheten av kyrkan. 
 
Den gången jag var på konfirmationen blev jag sittande och funderade lite på psalmtavlan, alltså den där tavlan längst fram i kyrkor där man med nummer anger vilka psalmer som ska sjungas. 
 
Det jag funderade på var om inte tavlan skulle kunna inrymma mer information, exempelvis en hashtag. Jag menar, om det kanske är ett bröllop som äger rum så får brudparet välja en egen hashtag som gästerna sedan kan använda när de typ Instagrammar om bröllopet. Tänk en hashtag i små plåtbokstäver, typ #brollop2016, nedanför siffrorna med psalmverser.
 
Motsvarande skulle kunna användas vid både begravningar och konfirmationsgudstjänster. Tro mig, för eller senare blir denna framtidsvision verklighet.  
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Hashtag, sociala medier, internet, religion

Källkritik is the word

Igår kväll.
 
Ryggläge i sängen och zappande mellan olika appar i min iPad. Plötsligt plingar det till och jag får ett meddelande från en Facebookvän som varnar för ett farligt virus kallat Dansa av påven. I meddelandet uppmanas jag att vidarebefordra det till så många jag kan. Efter några sekunder kommer ett exakt likadant meddelande från ytterligare en FB-vän.
 
Jag går in på mitt Facebookflöde och ser en hel drös inlägg där samma meddelande utgör innehållet. I mitt inre ringer ett antal varningsklockor och jag googlar på "dansa av påven". Inte en endaste träff får jag men när jag gör samma sökning på FB så blir träffarna desto fler.
 
De flesta FB-träffarna är på folk som gjort egna postningar av meddelandet men bland träffarna hittar jag också ett inlägg från något som kallas Bluffakuten. Det är en sida på Facebook som specialiserat sig på att avslöja fejkade nyheter på internet. 
 
Där läser jag att meddelandet faktiskt är en bluff och har sitt ursprung i USA redan i april 2015. Då hette viruset Dance of the Pope och man kan direkt konstatera att den som gjort översättningen till svenska inte riktigt har den språkliga kollen. 
 
Bluffakuten konstaterar också att inga källor nämns i "varningsmeddelandet" vilket ytterligare sänker trovärdigheten till typ noll.
 
Men det intressanta är hur många reagerar när de ser sådana här meddelanden i sina sociala medier. Utan att göra den minsta reflektion om det stämmer eller inte så trycker man på Forwardknappen. Inte undra på att så mycket skitinformation virvlar omkring på nätet och som sedan landar i våra sociala nätverksflöden.
 
Hur ska man då kunna avgöra om ett meddelande är sant eller falskt? Det kan ju faktist vara så att ett riktigt datavirus är i farten och har tagit sikte på våra datorer och smartphones. 
 
Ja, svaret är ju ganska givet: källkritik. Vi har alla ett ansvar att kolla så att den information vi sprider på nätet stämmer, annars finns risken att den seriösa informationen till slut drunknar i en översvämning av desinformation. 
 
Information om den fejkade påvestoryn finns också på Viralgranskaren.
 
Bilden är från mitt besök i Vatikanen ifjol.
 
Blogg24-16
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Viralgranskaren, Bluffakuten, dansa av påven, Facebook, internet, källkritik, källgranskning, källkontroll

Halvvägs Blogg100

 
Den 1 mars startade bloggutmaningen Blogg100. 100 blogginlägg på 100 dagar. Idag har jag kommit halvvägs.
 
Hur har det gått då? Jo, tack hyfsat bra. Jag har hittills lyckats skriva ett blogginlägg varje dag, även om det för någon vecka sedan gick väldigt trögt. Under en period då hade jag väldigt mycket att stå i på jobbet vilket medförde att skrivlusten inte var särskilt stor när jag kom hem på kvällarna. Några av inläggen under de dagarna blev kanske lite torftiga.  
 
Nu är det bara resten kvar. Den 8 juni är jag i mål (om jag räknat rätt). Jag är helt inställd på att klara utmaningen.
 
Blogg100/50 

USB i mänsklighetens tjänst

 
Under historiens gång har mänskligheten brottats med en rad svåra frågor. Typ, hur botar man cancer? Finns det liv på mars? Och framför allt, varför går det inte att ansluta ett USB-minne till en iPad eller en iPhone?
 
Det senare har stört mig väldigt mycket.
 
Jag vet att man, via en adapter, kan ansluta ett SD-kort (från en digitalkamera) till en iPad/iPhone. Man kan också ansluta en digitalkamera till en iPad/iPhone via en USB-kabel. Men att ansluta ett USB-minne till en iPad/iPhone - det har hittills varit omöjligt.
 
Nu finns emellertid en lösning på problemet. 
 
För ett tag sedan köpte jag ett nytt sorts USB-minne, med ett USB-uttag i ena änden och en iPad/iPhone-anslutning i den andra änden. Med detta kan jag nu enkelt flytta bilder mellan min iPhone och PCn - i båda riktningarna. Det funkar hur bra som helst.
 
Ville bara berätta det.
 
Det finns fortfarande hopp om mänskligenheten.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om usb-minne, iPhone, iPad

Hur kul är egentligen LinkedIn på en skala?

Då och då dyker det upp inbjudningar via mail från folk som vill bli vän med mig på LinkedIn. För den som inte vet vad LinkedIn är kan jag berätta att det är ungefär som Twitter eller Facebook, fast helt inriktat på karriären i yrkeslivet.
 
På LinkedIn skriver man inte inlägg, modell Facebook, om att man exempelvis varit på restaurang och ätit sparrisomelett på rostat bröd eller lägger upp selfies när man rakar sig. På LinkedIn ägnar man sig istället åt seriösa saker som att bygga nätverk, lägga upp sitt CV eller att skryta om det mervärde man skulle kunna tillföra eventuella nya arbetsgivare. Tror jag. Jag är ju inte helt säker eftersom jag själv inte har LinkedIn. 
 
Nä, jag har alltså inte registrerat mig på LinkedIn. Tänker inte göra det heller. Jag har inget behov av att flina ikapp med en massa karriärcoachade wannabes eller nätverkande nyckelkompetenser. 
 
Däremot har jag den digitala famnen öppen på Facebook, Twitter och Instagram (och på bloggen förståss). Jag ser sociala medier bara som underhållning för stunden där man får utveckla sina tankar om vuxenhalloween eller hur man förbereder julen. Och eftersom jag också betraktar politik som underhållning passar sociala medier även utmärkt för politiska åsikter
 
Sociala medier ska vara kul, inte seriöst och tråkigt. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om LinkedIn, Facebook, Twitter, Instagram, sociala medier,

Hur påverkas egentligen klimatet av mitt mobilbyte?


Jag står bredvid min bil och tittar upp mot himlen. Där uppe ser jag tunga mörka moln hopa sig. Det känns tryggt och bra.
 
Nyss har jag fört över innehållet från min gamla iPhone till min nya. Överföringen gjorde jag smidigt via iCloud.
 
Molnet. 
 
Jag förstår nu varför den soliga oktobertorsdagen raskt förvandlades till en regntung och kall torsdag med höstkänning. Molnen på himlen är alltså fyllda med alla mina bilder och appar från min iPhoneprofil. 
 
Frågan är bara vart de tar vägen sedan. Vi ska väl inte behöva stå ut med gråväder i all evighet bara för att jag har bytt mobil?
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om iPhone, Apple, iPad, molnet, iCloud

När vi blir offer för konsumtionssamhället

 
I bilen har jag en GPS-navigator. För mig är den ett ovärderligt hjälpmedel när jag försöker hitta i trakter där jag inte varit förut. Dessutom talar den om för mig hur lång tid jag har på mig att komma fram till den plats jag är på väg till - en utmärkt funktion när jag har en tid att passa, typ 30 mil bort, i mitt arbete.
 
Bra är också att man några gånger per år kan koppla in navigatorn till datorn och på så sätt ladda ner uppgraderingar av kartorna. På det viset hittar navigatorn även på nybyggda vägar och gator.
 
Men nu är tydligen det roliga slut. När jag härom dagen anslöt navigatorn till datorn fanns det ingen ny uppgradering att ladda ner. Ska jag tolka det som att just denna modell, i tillverkarens ögon, nu är för gammal och att man slutat förnya kartorna?
 
Jag köpte navigatorn 2008. Alltså för sex år sedan. Och den fungerar fortfarande perfekt. Men måste jag alltså nu köpa en ny navigator för att kunna hitta om jag hamnar på en nybyggd väg?
 
Att tekniska prylar blir för gamla, medan de fortfarande fungerar, är ett fenomen som blir vanligare och vanligare. På återvinningsstationen här i kommunen ligger det mängder av fungerande tjockTV-apparater som folk slängt när de köpt en ny platt-TV. Jag tycker det känns som ett enormt slöseri.
 
För en tid sedan fick jag ett meddelande i min dator att Microsoft slutat supporta operativsystemet XP (som jag har i min väl fungerande, nio år gamla, dator). I meddelandet stod det att jag borde köpa en ny dator med operativsystemet Windows 8.
 
Jag har en bekant som uppgraderade till Windows 8 och numera inte kan använda sin fotoskanner. Den funkade bara på Windows XP (samt på tidigare operativsystem) men efter uppgraderingen finns inga nya drivrutiner att ladda ner.
 
Förr köpte man nya saker när de gamla var utslitna. Idag måste vi slänga fullt fungerande prylar bara för att tillverkarna med en knapptryckning gjort dem odugliga.
 
Konsumtionssamhället firar hela tiden nya triumfer.
 
Bilden ovan visar en av fläktarna i min PC. Visst, fläkten är lite dammig men datorn funkar bra. Synd bara att tillverkaren upphört med sin support.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Teknik, utveckling, Timrå

Varför kan inte Internet ge mig rätt grillväder?

 
Är egentligen Internet så avancerat som det sägs? Visst, jag kan hålla med om att det hänt en del sedan 1969 då den amerikanska militären skapade ARPANET, föregångaren till Internet. Och visst, naturligtvis är det praktiskt att kunna skypa med vänner på andra sidan jordklotet, boka flygbiljetter via sin iPad eller chatta med sin politiker om gatubelysning som slocknat. 
 
Men jag tycker ändå utvecklingen går för sakta. Jag undrar: när kan vi beställa rätt väderlek via Internet?
 
Alltså, så här är det: På lördag tänkte vi grilla. Och då vore det väldigt trevligt om det kunde få vara lite varmt och soligt ute - och att man dessutom kunde lita på att det skulle bli så.
 
Vi vet att mänskliga hjärnor faktiskt fört oss till månen, uppfunnit antibiotika och konstruerat bakmaskinen. Därmed vet vi också att den mänskliga hjärnan är kapabel att uträtta stordåd. Men det vore väl inte för mycket begärt om dessa hjärnor även kunde konstruera en iPadapp som jag kunde beställa lite solsken med.
 
Jag är ju faktiskt villaägare. Och jag vill grilla.
 
Bilden ovan tog jag i somras (eller om det var sommaren före) när jag grillade järnet på vår villatomt.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Grilla, grillning, villaägare, sommar, väder, vädret

I djupwebben kan ingen höra dig skrika


Härom dagen hörde jag ett ord som jag inte hört förut. Djupwebben.
 
Jag frågade sambon (universitetsutbildad inom datanätverk) men hon visste inte vad det var. På jobbet visste de inte heller, men en kollega googlade på ordet och hittade följande förklaring:
 
djupwebben - (deep web) - den del av webben som sökmotorerna inte hittar. Djupwebben består av sidor som genereras från databaser, sidor som inte är åtkomliga via länkar, bild och ljud samt, för vissa sökmotorer, pdf-filer. Webbsidor som är lösenordsspärrade räknas däremot inte till djupwebben. 
 
Det beräknas att djupwebben är hundra gånger större än den sökbara webben. Mycket företagsinformation och myndighetsinformation hör till djupwebben, liksom ofta tidningarnas textarkiv. Sidorna i djupwebben är åtkomliga för den som vet exakt var de finns, men inte för vanliga sökmotorer som går från länk till länk. Specialiserade sökmotorer är ofta bättre på att hitta material i djupwebben än vad de vanliga generella sökmotorerna är.
 
När jag läser ovanstående går tankarna till nån gammal Indiana Jonesfilm där Harrison Ford irrar omkring i avlägsna mystiska djungelområden. 
 
"...djupwebben är hundra gånger större än den sökbara webben".
 
Det låter onekligen hissnande. Låt säga att man är ute och nöjessurfar på den vanliga trygga webben, typ till Aftonbladet, Fototriss eller Youtube. 
 
Så får man för sig att man vill kolla in lite kändisskvaller på Flashback och plötsligt sugs man in i ett svart webbhål. Och efter en omtumlande resa genom ett långt svart långt rör inser man några sekunder senare att man hamnat i djupwebben
 
"...den del av webben som sökmotorerna inte hittar".
 
Här är man fullständigt utelämnad och hur du än skriker och bankar kan ingen hitta dig, ty i djupwebben hittar inte de vanliga sökmotorerna. 
 
Jagad av stora blodtörstiga hundar rusar man planlöst runt i panik. Finns det något hopp om man blir fast i djupwebben?
 
 
 

Jag har sett datorns innersta väsen. Där är det hett

 
Jag har haft min PC i sju år. I datorvärlden är det att jämföra med att man kör omkring i en T-Ford, men trots sin ålder har min stationära dator funkat bra. Ända fram till i somras nån gång. Då började den plötsligt slå av sig själv, vilket inträffade gång på gång, ända tills den nästan inte gick att starta.
 
"Overheated" stod det på skärmen varje gång den slog av sig vilket naturligtvis kan tolkas som att den blivit för varm.
 
Efter att ha konsulterat en av familjens yngre datorkunniga förmågor så öppnade jag sidostycket på datorburken för att ge mig på operation rengöring. För ändamålet hade jag köpt en burk tryckluft som jag blåste rent med i diverse kylflänsar och fläktar. Mycket damm var det.
 
Efter det startade datorn snällt igen, och fungerade faktiskt ganska bra, men efter ett tag började den att krångla igen. Återigen konsultation av den yngre förmågan som den här gången bytte datorns nätaggregat. Igång igen med datorn som funkade en stund men snart kom meddelandet "overheated" igen och datorn stannade. 
 
Vid den här tidpunkten hade jag nästan gett upp och började så smått vänja mig vid tanken att datorn var slut. Forewer. Vår yngre förmåga hade emellertid inte gett upp utan sa "vi ska kolla CPUn". Det är nämligen väldigt viktig (har jag lärt mig nu) att kylflänsen sitter ordentligt fast mot CPUn. Och för att värmen (en CPU blir oerhört varm, har jag också lärt mig nu) ska kunna ledas bort från CPUn så bra som möjligt måste man ha kylpasta emellan. 
 
Och för att göra en lång historia ännu längre så åkte jag till Kjell & co och köpte en pytteliten tub kylpasta för 99 kronor som den yngre förmågan applicerade mellan kylflänsen och CPUn.
 
Och nu funkar datorn hyfsat bra igen. 
 
Fast oftast använder jag ändå min iPad.
 
Bilden ovan visar min dators innersta väsen, CPUn. Ovanpå den sitterylflänsen och kylfläkten.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om CPU

Så tolkar du IT-språket

Några har kanske redan sett den (den har ju valsat runt i diverse sociala medier ett tag). Men för dig som fortfarande tillhör de oupplysta kommer här en förklarande ordlista till de kryptiska termer som IT-folk svänger sig med. Läs och lär:

Backup - ligga på mage. 
DVD - det var det. 
E-post - långsammare än både A-post och B-post. 
Fildelning - en halv liter var. 
Laptop - mössa på same. 
Modem - motsats till ödem. 
SD-kort - Idolbild på Jimmy Åkesson. 
USB - Landet som kommer efter USA. 
Bluetooth - hos den som ätit blåbär. 
Gränssnitt - Knivslagsmål i Tornedalen. 
Hemsida - gavel på huset. 
Internminne - Anekdot från Kumla. 
Megahertz - Stor biluthyrningsfirma. 
Metataggar - fiskekrokar. 
Moderkort - bild på lilla mamma. 
Plattskärm - när man suttit på kepsen.
 
Fotnot: SD-kort med idolbilder på Jimmy Åkesson används endast av sverigedemokratiska partimedlemmar. Vi övriga kör med CompactFlash.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om IT, blogg100, #blogg100

Ny spännande produkt inom området digitala livsmedel

 
Nu är den äntligen här, produkten som är en revolution inom IT - men också inom området livsmedel. Med DigiTea kan du dricka en kopp te när du vill, samtidigt som du har tillgång till de senaste tesmakerna på marknaden.

DigiTea är en helt ny uppfinning - en tepåse med inbyggd USB-anslutning.
 
Gör så här:
- Anslut DigiTea till din internetanslutna dator.
- Ladda ner din favoritsmak från DigiTeas hemsida och installera i din digitala tepåse.
- Sänk ner din DigiTea i en kopp vatten - inom några sekunder har du en varm och härlig kopp te, laddad med din favoritsmak.
 
Observera att du även kan doppa ner tepåsen i kallt vatten. Den ackumulerade energin i din DigiTea tepåse gör att vattnet raskt värms upp till önskad temperatur.

DigiTeas hemsida kan du välja mellan ett stort antal smaker, allt från Classic Earl Grey och Green Tea till Exotic Fruit och Autumn Leaves.

Skaffa även iTea, den praktiska adaptern som gör det möjligt att ansluta DigiTea till din smartphone. Med DigiTeas app kan du sedan enkelt mixa just din favoritblandning bland smakerna - direkt i tekoppen.

Inom kort introduceras även DigiTea Pro - tepåsen med Bluetoothanslutning. Den levereras med laddningsburk och tre extra bonussmaker.

Fråga efter DigiTea i din livsmedelsaffär redan idag. DigiTea - en revolution inom tedrickandet.
 
Välj mellan digitala tepåsar i tre olika utföranden: Magic Black, Soft White och Funky Wire.
 
 
 
Aftonbladet:
April april
 
SVD:
Google stänger YouTube
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, #blogg100, första april, aprilskämt, 1 april, humor, te, IT, smartphone, iPhone, Android

Falska antivirusprogram nutidens bondfångeri



Förr kallades de bondfångare, idag tar de datavirus till sin hjälp. I grunden är de dock samma simpla tjuvar som bara vill lura av oss våra pengar.   

Jag läser i Aftonbladet.se om bedragare som säljer falska datavirusprogram via telefon. På något vis känns det som om rätt många varningsklockor skulle ringa om någon ringde upp mig, pratade engelska, ville koppla upp sig på min dator samt erbjöd mig att köpa en produkt för 2400 kronor. Trots varningssignalerna finns det ändå de som går på det.

Jag fick själv "erbjudandet" om att skaffa antivirusprogrammet XP Antivirus 2012 som egentligen visade sig vara själva dataviruset. Hela datorn kraschade men tack vare min datahackande sambo fick vi till slut liv i datorn igen. Läs om det här.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Släpp fram de dolda tecknen i din iPhone



Sticker emellan med en finess jag upptäckte på min iPhone för ett tag sedan. Om man håller nere vissa av bokstavstangenterna en sekund så får man alternativa varianter på bokstaven att välja på. Håll fingret på exempelvis E-tangenten och du kan välja bland ë, è, ę, é eller ê.

Håll fingret en sekund på U-tangenten och du kan välja bland ú, û, ū, ü eller ù.

Samma finess funkar även på iPad (se bilden ovan).

De som läser detta och redan kände till ovanstående finess får ha överseende med att jag stal 20 sekunder av era liv.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Datatankning pågår



Virusdramat i min dator fortsätter. Jag lyssnade på min sambos råd och har bestämt mig för att formatera om hårddisken. Att försöka ta bort viruset med hjälp av diverse metoder och program som rekomenderas på Internet gick inte så bra. Spywareprogrammet som slagit klorna i min dator verkar vara alltför kraftfullt för att kunna övervinnas.

Lyckligtvis så kommer jag i alla fall åt de bilder jag sparat på datorn så dessa håller jag nu på att tanka över till en extern hårddisk. 90 GB har hittills tankat över. Därefter dags för formatering.

Bilden ovan,
på den externa hårddisken, har jag tagit med iPhone-appen Pro HDR samt lagt på filtret Retro i appen BeFunkyPro.



Oro när Facebook avslöjar ditt skvaller



Jag läser på Aftonbladet.se om en förmodad bugg som skapat oro bland användarna på Facebook. Enligt Aftonbladet kan buggen orsaka att privata inlägg på Facebook (som avsändaren endast avsett för några få), i själva verket varit synliga för många fler. Nu är många oroliga att deras skvaller ska avslöjas för dem de skvallrat om.

Själv är jag inte så värst orolig. Jag är väldigt noga med att aldrig sätta något på digital pränt (varken i e-post, på Facebook eller i andra sociala medier) som jag inte kan stå för i alla sammanhang. Risken finns att ”hemlig” information kan hamna i orätta händer, avsiktligt eller oavsiktligt, trots att den endast varit avsedd för någon man litar på.

För mig är Facebook en lekstuga för vuxna. Visst, även jag är med och leker i den digitala lekstugan och ibland har jag också riktigt roligt där. Roligast tycker jag det är när stimulerande diskussioner uppstår, eller när någon delar med sig av en bild som gör andra engagerade. Men det gäller att hela tiden tänka sig för. Hur man beter sig på nätet blir i praktiken en spegelbild av den man är.

Denna spegel ser inte jag som ett hot utan snarare som en möjlighet. Det är ju trots allt jag som bestämmer vad som ska synas i min egen Facebookspegel, och om jag bara tänker till lite så är möjligheterna oändliga.

Genomtänkt information är alltid smartare än ogenomtänkt skvaller.


Aftonbladet:
Privata meddelanden tycks läcka på Facebook

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Datavirus förklätt till antivirus



Fientlighet kan visa sig på olika sätt. Vissa släpper bomber från flygplan, andra baktalar sina kollegor medan de riktigt ondsinta går till attack med datavirus. 

I helgen råkade jag ut för det senare. 

Helt plötsligt dök den bara upp på skärmen - varningsrutan (bilden ovan) som påstod att min dator var smittad med datavirus. I alarmerande ordalag fick jag rådet att skyndsamt ladda ner programmet XP Antivirus 2012 för att på så sätt bli fri viruset. Fast jag kände på mig att något inte stämde. Efter konsultation med min datorhackande sambo (som gjorde ett antal sökningar på nätet) kom vi fram till att det i själva verket var XP Antivirus 2012 som var viruset - förklätt till antivirusprogram.

Nu sitter vi här och försöker få bort viruset från min dator. Men det går trögt.

Av den information vi hittat på nätet vet vi nu att XP Antivirus 2012 ett sk spywareprogram och att det placerat ett stort antal filer på hårddisken. Syftet med XP Antivirus 2012, och andra liknande spionprogram, är att samla in information (exempelvis bankontonummer) från den attackerade datorn. I praktiken handlar det alltså om ett rånförsök, fast på digital väg. 

Eftersom jag upptäckte virusattacken innan spionprogrammet helt och hållet blivit installerat kunde jag förhindra att det börja syna informationen på min dator. Men datorn har slutat fungera (på grund av alla installerade spionfiler) och i nuläget kan jag bara starta den i felsäkert läge. Med hjälp av diverse instruktioner och säkerhetsprogram på nätet försöka vi nu få bort eländet, men som sagt: det går trögt.

"Vi formaterar om hela datorn. Det går fortast", säger sambon.

Visst, själva omformateringen går nog ganska snabbt. Men allt efterarbete då? Alla program som ska ominstalleras, e-postprogram som ska konfigureras och alla bilder som backuppas (kan man säga så - backuppas?). Fast en omformatering är kanske enda utvägen ändå. Attans datavirus!



Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det heter USB-minne



Jag blir mer och mer irriterad. Min frustration har snart nått sådana höjder att jag starkt överväger att starta en Facebookgrupp. Den gruppen ska heta: "Det heter USB-minne - inte sticka".

Varför då denna frustration? Svaret finns i ett tidigare blogginlägg som går att läsa här.


Läs även andra bloggares åsikter om

iPhoneapparna förgyller livet


Det finns ljusa stunder i livet. En sådan stund är när jag får krypa upp i soffan och ladda ner uppdateringar till apparna i min iPhone. Tidigare i kväll kom det uppdateringar till två av mina appar - Instagram och TiltShiftGenerator. Fast den här gången bestod uppdateringarna bara av fixade buggar.

Roligast är när uppdateringarna innebär förbättringar eller nya funktioner. Som exempelvis uppdateringen av appen Shazam som kom för ett tag sedan. Med den uppdateringen kan man numera göra ett obegränsat antal låtsökningar, en funktion som tidigare endast fanns i pro-versionen.

När det dyker upp en liten siffra i hörnet på App Storeikonen då vet jag att jag har en högtidsstund framför mig. På bilden ovan har det alltså kommit två nya uppdateringar. 

För övrigt kan jag berätta att jag tidigare ikväll kom på hur man gör en skärmdump i iPhonen. Man håller ner hemknappen och samtidigt trycker på powerknappen. På det viset fick jag till bilden ovan.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Tidigare inlägg
RSS 2.0





Evenemang och konserter


Evenemang och konserter