Troschock på City Gross

Stod i kassakön på City Gross härom dagen och väntade på min tur att betala. Kön var lång, och för att fördriva tiden studerade jag först hyllan med tuggummin och sedan urvalet av refillkort till mobiler. Slutligen fastnade blicken på tidningshyllan intill kassan.


Expressen toppade ettan med "Mat-Tinas troschock" och på Aftonbladets förstasida citerades den dödssjuka Ingela Aagard: "Nu dör jag".


Man kan naturligtvis ställa sig frågan varför en nyhetstidning, i både ord och bild, så utförligt beskriver Tina Nordströms tanga-rumpa. Är det för att berika läsekretsen med viktig kunskap? Eller är det för att redaktionen består av snuskgubbar som upphetsade sitter och dreglar när de skriver om Tinas vilda svängar i Let´s Dance? Svaret på båda frågorna är nej.


Skälet till denna tramsjournalistik är att det är just detta som svenska folket vill läsa om. Kvällstidningarna är kommersiella produkter och vill naturligtvis sälja så många exemplar som möjligt. Och för att lyckas med det skriver man om det läsarna vill läsa om, exempelvis Mat-Tinas trosor.


Det är naturligtvis jättehemskt att en av Sveriges stora TV-profiler har cancer och uppenbarligen inte har långt kvar att leva. Men när kvällstidningen basunerar ut: Nu dör jag, är syftet inget annat än att kittla svenska folkets snaskighetsnerv.


Kassakön tar ett steg framåt och jag tittar på omslaget till en av de så kallade damtidningarna i tidningshyllan. Rubriken är: "Därför gör kungen skillnad på Jonas och Daniel". Ok...? Och vad är det som är spännande med det? Interna familjeintriger där farsan i familjen har synpunkter på döttrarnas pojkvänner. Inte speciellt ovanligt, tror jag.


Nej, vi har den massmedia vi förtjänar. Om vi inte är intresserade av annat än vad kändisarna håller på med så är det inte om just något annat som tidningarna låter oss läsa om.


I det oerhörda mediautbud vi har idag pågår en hård kamp bland alla aktörer inom TV- tidnings- och webvärlden att få mediakonsumenterna att välja just deras produkt. Och för att få så många tittare och läsare som möjligt väljer man att locka med snaskiga detaljer om kändisar, vilket vi sedan sväljer med hull och hår. 

Ett skönt alternativ i mediabruset är Fredrik Lindströms senaste serie som just nu visas på Kulturkanalen. Serien heter Vad är en människa, och där samtalar Fredrik Lindström med en ny gäst i varje program. Ofta handlar det om mänskligt beteende och psykologi. Jätteintressant tycker jag.


Fredrik Lindström lyckas på ett förträffligt sätt kombinera folkbildning och underhållning. Precis som när media är som bäst.


Jag är tvångsmässig Lost-tittare

Jag brukar egentligen inte se så mycket på TV, och definitivt inte på såpor. Står helt enkelt inte ut med att titta på tramsiga serier som exempelvis Dallas eller Rederiet.

Men några få TV-serier har jag faktiskt följt under årens lopp.

I början av 1980-talet gick serien V som handlade om utomjordingar med mänskligt utseende som landade med rymdskepp på jorden. Under seriens gång visade sig dock utomjordingarna vara ödlor och inte fullt så fridfulla som de först verkade. Jag gillade V därför att det var en oerhört spännande och välgjord serie som bjöd på många överraskande vändningar.

Och i början av 1990-talet följde jag serien Twin Peaks. En ganska märklig serie men jag gillade alla färgstarka och orginella karaktärer.

Sedan 2005 så följer jag serien Lost. Började se den av en slump och fram till dags dato har jag sett vartenda avsnitt. Lost är en oerhört välgjord och spännande serie som är väldigt annorlunda. Manusförfattarna undviker alla såpaklichéer och fokuserar istället på en spännande handling. En riktigt bra serie.

Så var det i alla fall de tre första säsongerna.

Men nu när den fjärde säsongen startat känner jag att Lost har spårat ur.  Spänningen är borta och istället liknar serien vilken såpa som helst. Handlingen bygger numera på "bad guys, good guys-konflikter" och töntiga kärleksintriger.

Helst skulle jag vilja sluta se Lost men jag kan inte. Jag har följt serien i tre år och vill hänga med den till slutet. Tidigare såg jag fram emot varje avsnitt, ja till och med längtade, men numera gruvar jag mig. Det känns jättejobbigt varje onsdagkväll när jag tänker på att jag måste stå ut med ytterligare ett tråkigt avsnitt.

Tycker att serien borde läggas ner nu så att jag kan få frid i sinnet och möjlighet att ägna mig åt något vettigare på onsdagkvällarna. Inser att jag är fast i Lost.


RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter