Jag lovar att inte röka under hela 2011



I ICAs TV-reklam kan vi se hur karaktären Stig avger nyårslöftet att sluta röka. Han uppmanar även de tittare som röker att sluta från och med 2011. Självklart hänger jag på:

Jag, Per-Anders, lovar härmed att inte röka ett enda bloss under hela 2011!

Det är väl kanske bäst att nämna att jag inte heller röker sedan tidigare. I själva verket har jag faktiskt aldrig ens provat att röka någon gång i hela mitt liv. Så mitt löfte att låta bli tobak under nästa år blir nog ganska lätt att hålla.

Men jag måste erkänna att det stör mig lite att när rökare som lägger av med sitt nikotinmissbruk ofta hyllas som hjältar. Vi som aldrig börjat röka, vi får aldrig någon cred för det. Vi ickerökare har ju faktiskt lyckats stå emot ett livslångt grupptryck, och aldrig bejakat tobakens lockelser.

Fast för mig har det aldrig varit speciellt svårt att stå emot rökning. Jag minns när jag var åtta år och vi var ett gäng småkillar som satt uppe på ett berg för att smygröka. Vi satt bredvid varandra på en rad och han som satt längst ut på ena änden tände en cigarett, tog ett bloss och lämnade sedan över den till nästa gosse. Då tog han ett bloss och skickade cigaretten vidare. Samtliga pojkar hostade och kräktes, och när det sedan var min tur (jag satt längst ut på andra änden) så hade jag ingen som helst lust att prova att röka. Mina kompisars reaktioner var inget som lockade mig.

Jag tycker ICAs uppmaning till svenska folket att sluta röka är bra men om man vill visa någon trovärdighet så är det ju rimligt att man också slutar att sälja tobak i ICA-butikerna. På det viset kan ICA bidra till minskat mänskligt lidande, minskade sjukvårdskostnader och bättre hälsa hos svenska folket.

Gott Nytt År!


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

Aftonbladet:
”Ica borde sluta sälja cigaretter”

GP:
Så håller du nyårslöftet

Hjälp! Min son har sökt till Big Brother



Inför den kommande omgången av dokusåpan Big Brother har inte mindre än 7000 personer skickat in ansökningar om att få vara med. En av dessa är min egen (28-årige) son. "Herregud, pojke! Varför vill du medverka i en sådan tramsserie?", utbrast jag när han härom dagen berättade om sina planer. "Big Brother är ju förnedrings-TV!"
 
"Tja, för mig skulle det vara en kul och annorlunda grej. En rolig erfarenhet helt enkelt", svarade sonen obekymrat.
 
Det finns ju ett antal olika dokusåpor som kan beskådas på TV, och förutom Big Brother heter de bland annat Robinsson, Bonde söker fru och Paradise Hotel. Programidén är densamma. Man placerar ett antal personer i ett givet sammanhang för att sedan låta dessa utveckla olika intriger, där sex ofta är nyckelordet. Tittarna kan sedan gotta sig åt dessa intriger, och då inte bara i samband med att programmen visas på TV. Ofta analyseras även såpaintrigerna i media, som om de hade samma nyhetsvärde som politik, naturkatastrofer eller självmordsbombare.  

Själv undrar jag vilka behov dokusåporna på TV egentligen tillfredsställer. Är det svenska folkets behov av att smygtitta på sex? Eller är den verkliga verkligheten så påfrestande att folket istället behöver en fejkad reality som terapi?
 
När jag ventilerar mina ovanstående synpunkter för min son säger han bara: "Jag tror det är ganska smart att vara med på TV. Det kan vara ett bra sätt att göra reklam för sig själv. Om man varit med i Big Brother så tror jag chanserna ökar att bli erbjuden ett alternativt jobb". 

Det ska onekligen bli spännande att se om sonen kommer med i Big Brother.

Bilden ovan: De mest spännande scenerna i Big Brother är filmade med mörkerkamera. Här är jag fångad en mörk sommarnatt när jag grillar korv på altanen.


Aftonbladet:
Bonden: Jag är inte kall
Snusket ska minska i nya Big brother

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Jag flydde in till ICAs grilldisk



Det är julaftonens förmiddag
och jag sitter i min bil på ICA Maxis parkering. Ute är det 23 grader kallt och jag gruvar mig för att kliva ur. Skälet till att jag befinner mig här är att jag tänker köpa färdiggrillade revbensspjäll, men den rådande polarkylan gör att jag nästan börjar ångra mig. 

Alltså. Min sambo är fullständigt storartad när det gäller matlagning och till årets julbord har hon lagat de mest fantastiska rätter; hemgjorda köttbullar av älgkött, egenhändigt tillagad tjärknöl och ugnsstekt lax med fetaost och örtkryddor. Med mera, med mera.

Mitt bidrag till julbordet brukar däremot vara av det lite mer blygsamma slaget. Det är nämligen jag som fixar de grillade revbensspjällen, och dessa köper jag varje julaftons förmiddag färdiggrillade på ICA Maxi.

Jag fäller upp jackhuvan, kliver ur bilen och rusar in i butiken. Där går jag raka vägen till grilldisken och kan till min glädje konstatera att de grillade revbensspjällen inte är slutsålda. Intill grilldisken är det varmt och skönt och jag står länge och väljer vilka bitar jag ska ta. Jag lutar mig längre in i disken och låter den varma luften omfamna mig ordentligt. "Här skulle jag vilja vara kvar hela julen", tänker jag.

Med min överkropp lutad in i grilldisken tar upp min mobil och ringer sambon. "Ska jag ta en bit på 500 gram eller en på 700 gram?", frågar jag. "Bestäm du", svarar sambon. Jag bestämmer mig för att ta båda bitarna men när jag tar ett steg bakåt så börjar jag omedelbart frysa och lutar mig in i grilldisken igen. Här blir jag stående en bra stund tills jag märker att personalen börjar titta lite konstigt på mig. Jag tar ett djupt andetag och går till kassan och betalar revbensspjällen. Nu vet jag vart jag ska gå nästa gång kylan känns alltför påfrestande.

Bilden ovan har inget med vare sig kyla eller ICA Maxi att göra. Däremot har den lite att göra med julen. Bilden tog jag för en vecka sedan i en av Sundsvalls restauranger och visar en av restaurangens juldekorationer.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Aftonbladet:
Dietisten: Så kommer du tillbaka efter julfrossan
Nu slutar snön att falla

Min navel is the thing



Det bästa med julhelgen är juldagen och annandagen. Visst är julaftonen trevlig med god mat, trevliga släktingar och roliga julklappar. Men bäst är ändå dagarna efter julaftonen. Då är det lugnt och skönt, huset är nystädat och man behöver inte tänka på vad man ska göra till middag. Det är bara att öppna kylskåpsdörren och försöka äta upp alla matrester från julaftonen.

Just i denna stund är det annandagens kväll och jag njuter för fullt av stillheten. Jag får göra precis det jag vill (dvs ingenting) och större delen av kvällen har jag ägnat åt att elda upp julklappspapper i öppenspisen. Nyss fick jag dock för mig att starta datorn och fick där se att Beate i bloggen Konst eller konstigt anordnat ett fototävling. "Titta ner" är temat och i min iPhone hittade jag det ultimata tävlingsbidraget: en bild på min navel.

Det är nämligen min navel jag ser när jag tittar neråt. Och om det skulle vara så att jag ville titta på något ännu längre ner på kroppen så är det ändå naveln jag ser, ty efter julhelgen har magen blivit en så dominerande kroppsdel att den skymmer allt annat (ska dock erkänna att magen dominerat kroppshyddan redan före julhelgen, men det är en annan historia).

Bilden ovan är alltså mitt bidrag till Beates fototävling.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

En liten julhälsning



På väg hem från jobbet idag stannade jag till vid Birsta City och handlade ett gäng julklappar, och imorgon ska jag vara ledig från jobbet för att fixa lite här hemma. Min sambo ska också vara ledig, och morgondagens sysslor har vi delat upp efter våra respektive kompetensområden. Med andra ord, jag städar och hon lagar mat. 

På fredag är det julafton och då kommer diverse familjemedlemmar och släktingar på besök. Traditionellt julfirande så det förslår.

Till julen hör också en julhälsning, och en sådan delar jag med mig av här ovan. God Jul!


Läs även andra bloggares åsikter om , ,