Jag lovar att inte röka under hela 2011



I ICAs TV-reklam kan vi se hur karaktären Stig avger nyårslöftet att sluta röka. Han uppmanar även de tittare som röker att sluta från och med 2011. Självklart hänger jag på:

Jag, Per-Anders, lovar härmed att inte röka ett enda bloss under hela 2011!

Det är väl kanske bäst att nämna att jag inte heller röker sedan tidigare. I själva verket har jag faktiskt aldrig ens provat att röka någon gång i hela mitt liv. Så mitt löfte att låta bli tobak under nästa år blir nog ganska lätt att hålla.

Men jag måste erkänna att det stör mig lite att när rökare som lägger av med sitt nikotinmissbruk ofta hyllas som hjältar. Vi som aldrig börjat röka, vi får aldrig någon cred för det. Vi ickerökare har ju faktiskt lyckats stå emot ett livslångt grupptryck, och aldrig bejakat tobakens lockelser.

Fast för mig har det aldrig varit speciellt svårt att stå emot rökning. Jag minns när jag var åtta år och vi var ett gäng småkillar som satt uppe på ett berg för att smygröka. Vi satt bredvid varandra på en rad och han som satt längst ut på ena änden tände en cigarett, tog ett bloss och lämnade sedan över den till nästa gosse. Då tog han ett bloss och skickade cigaretten vidare. Samtliga pojkar hostade och kräktes, och när det sedan var min tur (jag satt längst ut på andra änden) så hade jag ingen som helst lust att prova att röka. Mina kompisars reaktioner var inget som lockade mig.

Jag tycker ICAs uppmaning till svenska folket att sluta röka är bra men om man vill visa någon trovärdighet så är det ju rimligt att man också slutar att sälja tobak i ICA-butikerna. På det viset kan ICA bidra till minskat mänskligt lidande, minskade sjukvårdskostnader och bättre hälsa hos svenska folket.

Gott Nytt År!


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

Aftonbladet:
”Ica borde sluta sälja cigaretter”

GP:
Så håller du nyårslöftet

Hjälp! Min son har sökt till Big Brother



Inför den kommande omgången av dokusåpan Big Brother har inte mindre än 7000 personer skickat in ansökningar om att få vara med. En av dessa är min egen (28-årige) son. "Herregud, pojke! Varför vill du medverka i en sådan tramsserie?", utbrast jag när han härom dagen berättade om sina planer. "Big Brother är ju förnedrings-TV!"
 
"Tja, för mig skulle det vara en kul och annorlunda grej. En rolig erfarenhet helt enkelt", svarade sonen obekymrat.
 
Det finns ju ett antal olika dokusåpor som kan beskådas på TV, och förutom Big Brother heter de bland annat Robinsson, Bonde söker fru och Paradise Hotel. Programidén är densamma. Man placerar ett antal personer i ett givet sammanhang för att sedan låta dessa utveckla olika intriger, där sex ofta är nyckelordet. Tittarna kan sedan gotta sig åt dessa intriger, och då inte bara i samband med att programmen visas på TV. Ofta analyseras även såpaintrigerna i media, som om de hade samma nyhetsvärde som politik, naturkatastrofer eller självmordsbombare.  

Själv undrar jag vilka behov dokusåporna på TV egentligen tillfredsställer. Är det svenska folkets behov av att smygtitta på sex? Eller är den verkliga verkligheten så påfrestande att folket istället behöver en fejkad reality som terapi?
 
När jag ventilerar mina ovanstående synpunkter för min son säger han bara: "Jag tror det är ganska smart att vara med på TV. Det kan vara ett bra sätt att göra reklam för sig själv. Om man varit med i Big Brother så tror jag chanserna ökar att bli erbjuden ett alternativt jobb". 

Det ska onekligen bli spännande att se om sonen kommer med i Big Brother.

Bilden ovan: De mest spännande scenerna i Big Brother är filmade med mörkerkamera. Här är jag fångad en mörk sommarnatt när jag grillar korv på altanen.


Aftonbladet:
Bonden: Jag är inte kall
Snusket ska minska i nya Big brother

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Jag flydde in till ICAs grilldisk



Det är julaftonens förmiddag
och jag sitter i min bil på ICA Maxis parkering. Ute är det 23 grader kallt och jag gruvar mig för att kliva ur. Skälet till att jag befinner mig här är att jag tänker köpa färdiggrillade revbensspjäll, men den rådande polarkylan gör att jag nästan börjar ångra mig. 

Alltså. Min sambo är fullständigt storartad när det gäller matlagning och till årets julbord har hon lagat de mest fantastiska rätter; hemgjorda köttbullar av älgkött, egenhändigt tillagad tjärknöl och ugnsstekt lax med fetaost och örtkryddor. Med mera, med mera.

Mitt bidrag till julbordet brukar däremot vara av det lite mer blygsamma slaget. Det är nämligen jag som fixar de grillade revbensspjällen, och dessa köper jag varje julaftons förmiddag färdiggrillade på ICA Maxi.

Jag fäller upp jackhuvan, kliver ur bilen och rusar in i butiken. Där går jag raka vägen till grilldisken och kan till min glädje konstatera att de grillade revbensspjällen inte är slutsålda. Intill grilldisken är det varmt och skönt och jag står länge och väljer vilka bitar jag ska ta. Jag lutar mig längre in i disken och låter den varma luften omfamna mig ordentligt. "Här skulle jag vilja vara kvar hela julen", tänker jag.

Med min överkropp lutad in i grilldisken tar upp min mobil och ringer sambon. "Ska jag ta en bit på 500 gram eller en på 700 gram?", frågar jag. "Bestäm du", svarar sambon. Jag bestämmer mig för att ta båda bitarna men när jag tar ett steg bakåt så börjar jag omedelbart frysa och lutar mig in i grilldisken igen. Här blir jag stående en bra stund tills jag märker att personalen börjar titta lite konstigt på mig. Jag tar ett djupt andetag och går till kassan och betalar revbensspjällen. Nu vet jag vart jag ska gå nästa gång kylan känns alltför påfrestande.

Bilden ovan har inget med vare sig kyla eller ICA Maxi att göra. Däremot har den lite att göra med julen. Bilden tog jag för en vecka sedan i en av Sundsvalls restauranger och visar en av restaurangens juldekorationer.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Aftonbladet:
Dietisten: Så kommer du tillbaka efter julfrossan
Nu slutar snön att falla

Min navel is the thing



Det bästa med julhelgen är juldagen och annandagen. Visst är julaftonen trevlig med god mat, trevliga släktingar och roliga julklappar. Men bäst är ändå dagarna efter julaftonen. Då är det lugnt och skönt, huset är nystädat och man behöver inte tänka på vad man ska göra till middag. Det är bara att öppna kylskåpsdörren och försöka äta upp alla matrester från julaftonen.

Just i denna stund är det annandagens kväll och jag njuter för fullt av stillheten. Jag får göra precis det jag vill (dvs ingenting) och större delen av kvällen har jag ägnat åt att elda upp julklappspapper i öppenspisen. Nyss fick jag dock för mig att starta datorn och fick där se att Beate i bloggen Konst eller konstigt anordnat ett fototävling. "Titta ner" är temat och i min iPhone hittade jag det ultimata tävlingsbidraget: en bild på min navel.

Det är nämligen min navel jag ser när jag tittar neråt. Och om det skulle vara så att jag ville titta på något ännu längre ner på kroppen så är det ändå naveln jag ser, ty efter julhelgen har magen blivit en så dominerande kroppsdel att den skymmer allt annat (ska dock erkänna att magen dominerat kroppshyddan redan före julhelgen, men det är en annan historia).

Bilden ovan är alltså mitt bidrag till Beates fototävling.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

En liten julhälsning



På väg hem från jobbet idag stannade jag till vid Birsta City och handlade ett gäng julklappar, och imorgon ska jag vara ledig från jobbet för att fixa lite här hemma. Min sambo ska också vara ledig, och morgondagens sysslor har vi delat upp efter våra respektive kompetensområden. Med andra ord, jag städar och hon lagar mat. 

På fredag är det julafton och då kommer diverse familjemedlemmar och släktingar på besök. Traditionellt julfirande så det förslår.

Till julen hör också en julhälsning, och en sådan delar jag med mig av här ovan. God Jul!


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

70 år sedan Frank Zappa föddes



Vad tänker du när du hör ordet Zappa? Tänker du på att sitta vid TVn och planlöst hoppa mellan olika TV-kanaler eller tänker du på en av rockhistoriens största profiler. Jag tänker på det senare, med andra ord så tänker jag på Frank Zappa. Och skälet till att jag tänker på honom just nu är att han idag skulle ha fyllt 70 år.

Efter en dag fylld av snöskottning och julhandel (förutom att jag också jobbat förståss) så orkar jag just nu inte utveckla mina tankar så mycket om Frank Zappa, mer än att han tillhör mina absoluta favoriter bland historiens rocklegender. Zappas musik var väldigt speciell, ofta lite invecklad och kanske också svår, men alltid med humor och mycket musikalitet. Kort sagt, Frank Zappa gjorde oerhört skön musik.

Hans texter var många gånger både provokativa och samhällskritiska. Även utanför scenen debbaterade han, och vid ett tillfälle talade han till och med i USAs senat. 

Frank Zappa var väldigt produktiv och han gjorde nära 60 skivor, och om någon undrar så är mina favoriter Over-Nite Sensation, Apostrophe (') och One Size Fits All.

Frank Zappa lämnade jordelivet 1993 i prostatacancer, vilket naturligtvis var synd. Han lär ha sagt att ville försöka bli USAs president så det skulle onekligen ha varit varit intressant att se hur hans karriär utvecklats om han fått leva vidare, både när det gäller musik och politik.

Som kuriosa kan jag nämna att jag en gång varit i Litauens huvudstad Vilnius och där beskådat en byst av Frank Zappa. Detta går att läsa om här.

Tidigare har jag bloggat om John Lennon, som även han tillhör mina favoriter inom rockmusiken. Lennon och Zappa var faktiskt årsbarn, ett faktum som jag inte insett förrän på senare tid.


Läs även andra bloggares åsikter om


SVD:
Zappas verk håller forskarna sysselsatta

Det blev en julgran klädd i nätstrumpa



Idag var sambon och jag i shoppingområdet Birsta för att köpa oss en julgran. Julgranar säljer man lite varstans i Birsta och efter att ha åkt runt bland de olika försäljningsställena hamnade vi till slut vid ett inhägnat område strax intill IKEA-varuhuset. Där hittade vi en julgran som verkade ganska okej, och efter att ha lagt upp 159 kronor på den snöiga disken blev julgranen vår.

Jag kan ju egentligen tänka mig att en plastgran men sambon vill ha en riktig gran och då blir det så. Dessutom vill hon att den ska vara "fin", dvs ha en rak stam och ett jämt fördelat grenverk.

Årets julgran är, enligt sambon, inte helt perfekt men den fick följa med oss hem ändå. Det var kallt och snön vräkte ner, och jag hade inte alls någon lust att stå och frysa bara för att de symmetriska linjerna på de saluförda julgranarna måste kollas.

Nu är vi hemma igen och vår nyinköpta julgran står i badrummet för att snön ska få rinna av. Om ett par dagar står den i vardagsrummet, iklädd glitter och kulor, för att förgylla vår julefrid. 

Bilden ovan: Så här ser årets julgran ut iklädd nätstrumpa. Notera också hur frusen jag ser ut. "Ta på dig en mössa och knäpp jackan", kanske någon säger. "Visst, men va fan... Det finns ju faktiskt plastgranar", säger jag då.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Sundsvall - Kälarne i drivsnö



Idag har jag tillsammans med en kollega varit ute på en biltur på 22 mil. Sundsvall - Kälarne tur och retur. Det rådde lätt snöstorm hela vägen men det var inget problem. Utomhustemperaturen var minus 1 grad och det gillar jag. Jag föredrar helt klart snöstorm och mildväder framför 20 grader kallt och solsken. När det är en minusgrad kan man åtminstone andas. Och jag kör ju en Volvo, och då brukar inte vädrets makter vara något problem. Snarare ser jag snöstorm som en förutsättning för stimulerande bilkörning.

Skälet till dagens bilresa var ett jobbärende. Enda problemet var bara att bensinen höll på att ta slut och bensinstationstätheten på sträckan Sundsvall - Kälarne är inte så stor, om man säger så.

Men det gick bra. Vi lyckades ta oss till Statoil i Granlo utan att få bensinstop (bilden ovan).

Nu sitter jag i hemmets lugna vrå med ett glas N'lce Chouffe (belgiskt julöl). Ute viner snöyran i knutarna men här inne värmer brasan i öppenspisen skönt. Det bästa med vintern är trots allt när man får vara inomhus.


Aftonbladet:
Här är vägarna du ska undvika i jul
Kallaste vintern på över hundra år
Läs chatten med Robert Collin om trafikläget

DN:
Kallaste förvintern på 150 år skapar problem
Kort julhelg ökar olycksrisken
Trångt på tåg och flyg i jultrafiken
Inga lugnande besked till prövade resenärer



Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , ,

Per-Anders blogg goes utlandet



Jag har lagt in en översättningsfunktion på min blogg. Du kan se den härintill (Google Translate). Med den kan man översätta min blogg till valfritt språk. Norska, engelska, tjeckiska eller något av de övriga drygt 30 språk det finns att välja på.

Jag testade att översätta gårdagens blogginlägg (det om julbordet på IKEA) till engelska och det stämde hyfsat bra. Men det blev en del konstigheter. Bland annat hade jag en mening som började "Kön var lång och med varsin..." men översatt till engelska blev det "Gender was long and each...". Undrar vad eventuella engelskspråkiga läsare tror om oss svenskar när de läser den texten. 

Till och med kommentarerna blir översatta med Googles översättningsverktyg. Kanske dags för en internationell lansering snart...


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Julbord till lågpris på IKEA



Den här julen kan man inte bara köpa möbler och julpynt på IKEA, man kan även äta julbord. Alltså ett riktigt julbord med bland annat prinskorv, revbensspjäll och vörtbröd. Vi var där idag och kunde konstatera att vi inte var ensamma. Kön var lång och med varsin tallrik stod där barnfamiljer, ungdomar och pensionärer och väntade på att få plocka till sig av godsakerna.

Medan vi åt diskuterade vi hur det kunde komma sig att IKEAs julbord inte kostar mer än 79 kronor. Det var ju faktiskt både färdigmonterat och gott. Vi gissade att julbordet i sig kanske inte går med vinst men att det däremot kan locka många besökare till varuhuset. Och har man väl kommit in i varuhuset, då är det säkert många som också passar på att handla. Så i långa loppet är lågpris-julbordet säkert lönsamt för IKEA.

När vi betalade i kassan konstaterade jag att man även kunde köpa starköl till julmaten. Själv valde jag istället en flaska Kullabygdens Äpple-jordgubbsmust. Eftersom jag aldrig smakat denna dryck så blev valet en chansning men kunde konstatera att det var riktigt gott.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Less på kylan



Det är kallt ute. Ingen nyhet kanske, men nu är jag less. Less på kylan. Idag var det minus 20 grader ute och det kändes nästan som om jag skulle få andningsstillestånd när jag var utomhus på lunchen. Till helgen har YR lovat att det ska bli mildare utomhustemperatur och prognosen säger även att det ska bli mera snö. För mig är det helt okey om det snöar, bara temperaturen stiger.

Bilden ovan visar Sundsvall en iskall decembereftermiddag, fotad från Norra Berget.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Självmordsbombaren i Stockholm

Helgens självmordsattentat i Stockholm är ingenting annat en fruktansvärd händelse. Turligt nog var det ingen fler än attentatsmannen själv som dog, men om han befunnit sig på någon annan plats i Stockholm hade resultatet kunnat bli ett stort antal dödade och skadade. Tänk om han exempelvis stått på Centralstationen eller inne på Åhléns, eller någon annanstans med många människor samlade...

Attentatsmannen hade tydligen utmärkt sig för sina extrema muslimska åsikter, så uppenbarligen handlar motivet om religiös fanatism. Men är han därmed representativ för alla muslimer i Sverige? Visar denna händelse att alla muslimer är terrorister och potentiella självmordsbombare? Nej, naturligtvis inte. Jag tror de flesta muslimer är som de flesta av oss övriga: sunt tänkande människor.

De flesta sunt tänkande människor har ju också blivit väldigt bestörta av attentatet i vår huvudstad, men inte alla. Faktum är att vissa sverigedemokrater nästan verkar lite nöjda med det som hände. Bland annat skrev SD-ordförande Jimmie Åkessons sekreterare Alexandra Brunell på Twitter: "Är det nu man får säga "vad var det jag sa"? #äntligen". Flera av SDs riksdagsmän har också yttryckt sig på liknande sätt. Skrämmande, tycker jag.

Min önskan är att vi alla kunde hjälpas åt att visa vår avsky mot våld och hat i samhället, oavsett om det handlar om självmordsbombningar eller främlingsfientlighet. Ingen vinner på ett sådant här attentat, och ingen vinner på att vi får ett samhälle med ökad oro och rädsla - med hat och konflikter som följd. Ett sånt samhälle vill jag definitivt inte ha.


DN:
Sju bombexperter från FBI till Sverige


Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

Lite förnyelse av bloggdesignen



Under helgen har jag roat mig med att ändra på bloggdesignen lite. Jag är inte riktigt klar än, men efter några små justeringar så tror jag det kommer att bli som jag vill ha det. Bilden ovan tog jag för en månad sedan i Piteå. Det är en dekoration från ett av stadens varuhus.

I morn ska jag fortsätta att skruva lite på bloggens utseende.

När kisslukten slår till



Det luktar kattpiss över stora delar av Sverige. Först Kumla och Stockholm, sedan Hälsingland och nu Sundsvall. Men var kommer lukten ifrån? I DN kan man läsa att lukten kommer från Sakabs förbränningsanläggning i Kumla. Men jag tycker det låter lite konstigt om lukten skulle ha färdats ända från Kumla till Stockholm (20 mil). Ännu konstigare är det om lukten skulle ha tagit sig ända till Sundsvall (45 mil).

SMHI säger att det i princip är omöjligt att dofter från Kumla skulle ta sig till Sundsvall eftersom vindarna just nu blåser åt andra hållet. Däremot säger SMHI att det råder inversion, ett fenomen som uppstår när det är kallt. Varmluften bildar då ett osynligt lock som gör att luftutsläpp och avgaser stannar i marknivån.

Men om samma doft av katturin återkommer på flera ställen i Sverige, då måste det ju innebära att det finns liknande luktkällor på flera håll i landet. Hm, mystiskt...

Själv kände jag kisslukten redan igår kväll då jag åkte hem från jobbet i Sundsvall. Det luktade faktiskt katturin men eftersom jag kände lukten på flera håll i stan så drog jag slutsatsen att det måste vara nåt annat. Fast jag snuddade faktiskt vid tanken att en katt smugit sig in i min bil...

Men vad som egentligen orsakat lukten kan Talking Tom avslöja på videosnutten ovan.


DN:
Obehaglig lukt över Stockholm

Hela Hälsingland:
Kissdoften beror på kylan och  inversion

ST:
Skarp "kisslukt" över Sundsvall
SMHI: Stanken kan förvärras av kylan
Sörmland drabbades av obehaglig lukt


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

30 år sedan John Lennon mördades



Idag är det 30 år sedan John Lennon mördades. Han sköts till döds av en knäppis utanför sitt hem i New York, och på bara några sekunder hade en av rockhistoriens största låtskrivare ryckts bort för evigt. Själv hörde jag nyheten på radion när jag satt i bilen på väg till jobbet. Mordet på John Lennon blev det givna samtalsämnet på jobbet den dagen.

När John Lennon mördades kändes det som om en statsman gick ur tiden. På TV såg jag hur enorma skaror människor samlades utanför Lennons hem, och här hemma i Sverige minns jag hur mitt favoritradioprogram på den tiden, Eldorado, för en kväll helt ändrade sitt programinnehåll. I avsnittet som sändes dagen efter mordet spelade man enbart Lennonlåtar.

John Lennon gjorde en lång rad oförglömliga låtar, men han blev också uppmärksammad för att han vågade stå upp för sitt fredsbudskap. Kanske är det en naiv utopi att tro på en värd i fred, men John Lennon gjorde det och jag beundrar honom för det. 

På Aftonbladet.se kan man rösta på vilken Lennon låt man tycker är bäst. I skrivande stund leder Imagine men jag skulle vilja puffa för Working class hero och Mother, två låtar med gripande och engagerade texter.

Tidigare ikväll såg jag en dokumentär om Mark Chapman, mannen som mördade John Lennon. I programmet fick vi veta att Chapman har en narcissistisk personlighetsstörning och inte kan känna någon empati. Bilden ovan togs samma dag som John Lennon mördades. Fotografen var Annie Leibovitz och bilden blev sedan omslagsbild till tidningen Rolling Stone.

För fyra månader sedan skulle John Lennon ha fyllt 70 år och då bloggade jag så här.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Västerbottens folkblad:
Tänd ett ljus för Lennon

När pelletspannan stannar blir det kallt



I morse när vi vaknade hade vår pelletspanna stannat. Det var endast 15 grader varmt i huset och lätt huttrande gick jag ner i källaren för att starta om pannan. Det är inte helt ovanligt att vår värmeproducerande vän i källaren får för sig att stanna, men oftast brukar det räcka med att jag rör om i pelletsbingen och startar om pannan så är den igång igen.

Men i morse hade pannan ingen lust att starta utan envisades med att om och om igen tända den lilla röda lampan som signalerar att något är fel. Jag konstaterade att tändelementet var trasigt och måste bytas ut, men något sådant i reserv hade vi inte här hemma. Som tur är kan man starta pannan ändå, fast på ett lite mer primitivt sätt. Man häller bara en skvätt tändvätska i brännaren för att sedan tända pelletsen med en tändsticka. Och det var i just det momentet jag kände att jag ville ta en bild. Snabbt sprang jag efter kameran och resultatet blev bilden ovan.

På lunchrasten köpte jag ett nytt tändelement som jag nu monterat i pelletsbrännaren. Därmed är vår pelletspanna åter på gott humör.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En musikupplevelse i Matfors



Två mil väster om Sundsvall hittar man bruksorten Matfors. Där växte jag upp och där avverkade jag låg- mellan- och högstadiet. Mitt nöjesliv bestod i att lyssna på mina dåtida popidoler (Beatles) samt att köra moppe. När jag blev 18 tog jag körkort och kunde i min Volvo 142 både köra raggarsvängen mellan Dannes kiosk och Folkets hus och lyssna på pop samtidigt. Sånt kallas utveckling.

En av mina starkaste minnen från Matfors var den automatiska obemannade varmkorvautomaten vid Texacomacken. Man stoppade in 5 kronor (tror jag det var) i ett myntinkast och ut kom en varmkorv (jo, den var faktiskt varm) i en plasttub, ett plastförpackat korvbröd och två portionsförpackningar senap och ketchup. Sedan var det bara att montera ihop komponenterna och avnjuta måltiden. Så kul var det i Matfors.

När jag var typ 19 år lämnade jag föräldrahemmet och flyttade till en egen lägenhet i Sundsvall. Sedan dess har besöken i Matfors varit ganska sällsynta, men igår var jag för en kväll tillbaka i min ungdoms hjulspår. Anledningen var evenemanget Memory Lane och platsen var Folkets Hus.

Kvällen inleddes i biosalongen där ett antal av ortens musiker bjöd på en rockkonsert. Temat var låtar från 60- 70- och 80-talen och vi fick höra allt från Beatles till Creedence Clearwater Revival. Flertalet av musikanterna var ärrade popgossar typ 50 + (alltså i min egen ålder), men med sig på scenen hade de även några yngre förmågor, typ 20 +. Alla på scenen gjorde en fantastisk konsert och framförde grymma 2000-talsversioner av de gamla örhängena (jag gillar skarpt när gamla poplåtar typ Kinkslåten "You Really Got Me" framförs med fläskiga 2000-talselgitarrer).

Ett extra plus dock till de duktiga ungdomarna på scenen som bidrog till att det hela fick en "modern" touch.

I evenemangsbiljetterna ingick det även en god middag på övervåningen i Folkets Hus, där det så småningom även bjöds på karaoke. Själv blev jag så uppfylld av den fantastiska musikupplevelsen så jag klev faktiskt upp och sjöng en karaokelåt (Snälla snälla). När sambon och jag så i den minus 20-gradiga vinternatten begav oss åter till Timrå hade jag ett brett leende på läpparna. Jag hade haft en fantastiskt trevlig kväll i Matfors.

Bilden ovan: Tyvärr hade jag bara tillgång till min urusla mobilkamera under kvällen men bilden ger kanske ändå en känsla av rocköset på Matfors Folkets Hus.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Meddelande från Tomten



Så här några veckor före jul är Tomten ute på en provrunda för att känna lite på vintervädret. Han stannar till i Timrå för att ge en kort lägesrapport.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skitprat på hög och låg nivå



Kanske jag borde gå igenom mina utgående mail i min e-postlåda. Tänk om jag har e-post liggande som innehåller nedlåtande omdömen om människor i min omgivning. Och om det nu skulle finnas dokument med komprometterande innehåll i min dator, kanske Julian Assange slår till och publicerar alltihop på Wikileaks. Då skulle jag tvingas stå där med skammens rodnad på kinderna.  

Fast jag tror ju inte att mina eventuella tarvligheter är kvalificerade att hamna på Wikileaks. Där handlar det istället om hemligstämplad information på hög diplomatisk nivå, utväxlad regeringar emellan. Men hemligheterna som avslöjas på Wikileaks verkar ändå ha karaktären av skvaller och skitprat, trots att de som står bakom hemligheterna ofta är högt aktade personer på viktiga positioner.  

Utrikesminister Carl Bildt sa i TV härom dagen att det är viktigt att diplomater får möjlighet att ha förtroliga samtal med varandra utan att innehållet läcker ut, med andra ord tyst diplomati. Och visst kan det vara så. Men jag tycker ändå det finns ett värde i att makthavarnas sandlådebeteende ibland synas, och att de vidrigheter som äger rum i samband med krigshandlingar blir blottlagda.   

Människan verkar vara ständigt beredd till konflikter, oavsett om det är på jobbet, i släkten eller länder emellan. Krigen utövas dock ofta i skydd av anonymitet, exempelvis hemligstämplade diplomatiska dokument. Många verkar ha svårt att stå för det de gör.   

Landsföräderi och spionage är ju bland de värsta brott man kan begå, det har vi fått lära oss ända från skolan. Men jag kan inte riktigt få ihop vad Julian Assange är ute efter. Är han en spion eller är han en engagerad sanningssägare? Det är ju förvisso inte han som läckt all hemlig information, han har ju bara bidragit till att sprida den.

Men för min egen del är jag egentligen inte så orolig för eventuella avslöjanden. Jag sätter aldrig något på pränt som jag inte kan stå för i alla sammanhang. Det gäller e-post, min blogg eller det jag skriver på Facebook. När informationen en gång är satt på pränt finns det alltid en risk att den sprids, även om ambitionen är att den ska vara hemlig. Det borde både diplomater och privatpersoner tänka på. 


Aftonbladet:
Världens mest jagade man fruktar för sitt liv
Julian Assange fortsatt efterlyst
Moderaterna: Vi älskar USA
Tolgfors: Inget uppseendeväckande

DN:
HD: Beslut om att häkta Assange står fast
Svenskt fel hindrar Assangegripande

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Äntligen sängdags!



Jag tillhör inte den skara av mänskligheten som brukar kallas morgonmänniskor. Som icke-morgonmänniska är det oerhört slitsamt att kliva upp på morgonen och jag måste ta till all min mentala styrka för att ta mig upp ur sängen. Och när jag sitter där på sängkanten och inser att det inte finns någon återvändo, då börjar jag genast längta till kvällen då jag får gå och lägga mig igen.

Drivkraften i mitt liv är alltså att det ska bli kväll och jag får gå och lägga mig.

Fast riktigt så farligt är det inte. Efter en dusch och lite frukost blir jag pigg, och kan raskt skutta iväg till jobbet.

Men nu är det i alla fall dags. Nu har kvällen kommit och jag får äntligen gå och lägga mig igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter