Sverigedemokraterna putsar fasaden

Det är skrämmande och obegripligt.
 
I den senaste opinionsundersökningen från DN/Ipsos får Sverigedemokraterna 8,5 procent, vilket gör dem till Sveriges tredje största parti. Jag undrar: varför har de så många sympatisörer? Har Sverigedemokraternas putsande av partifasaden gett verkan?
 
Sverigedemokraternas ledning verkar ju anstränga sig hårt att kamouflera partiets verkliga ansikte för att istället framstå som ett "vanligt" svenskt demokratiskt parti, utan rasister eller andra extremistiska knäppskallar. 2009 var den nationalistiska profilen ganska tydlig och på sin hemsida skrev Sverigedemokraterna om "hotet mot den svenska nationella identiteten" och vikten av "moralisk upprustning".
 
Idag är imagen uppdaterad och en snabb titt på hemsidan ger intrycket att partiet nästan är mänskligt:
 
"Vi önskar oss ett varmare samhälle där människor känner trygghet och visar omtanke genom att ta ansvar för varandra."
 
Vår politik syftar istället till att ena och sammanföra människor kring gemensamma grundläggande värderingar med en gemensam syn på jämställdhet, yttrandefrihet, demokrati och på vad som är rätt och fel.
 
Men om man klickar vidare på några länkar så hittar man följande:
 
"Vi vänder oss emot det multikulturella samhällsbygget då det förutsätter splittring, utanförskap och även kräver att vi i Sverige ska anpassa oss till andra kulturer. Utgångspunkten måste vara att de som invandrar till Sverige ska anpassa sig till svensk kultur och svenska värderingar. Vi står upp för en öppen svenskhet där invandrare ska kunna bli en del av det svenska samhället. Vad som är viktigt för oss är att det finns en strävan hos de som kommer till Sverige att ta till sig svenska värderingar och bli en del av det svenska samhället."

SDs budskap är alltså att det multikulturella samhället är ett hot och att invandrare ska ge upp sin kulturella särart för att istället bli "riktiga" svenskar. Jag menar istället att de mångkulturella influenserna berikar vårt samhälle. Hur ska egentligen en kultur kunna utvecklas om den inte får några influenser utifrån? Det vi idag betraktar som svensk kultur är ju egentligen en mix av influenser utifrån.
 
Härom veckan gick Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson ut och sa att han ville städa upp i partiet och att det råder nolltolerans mot rasism i SD. I helgens kommun- och landstingskonferens i Västerås sa Åkesson att många uppfattar partiets medlemmar som bittra, arga och missnöjda. Han ville därför att partiets företrädare skulle tänka på sitt sätt att vara för att bland annat locka kvinnor att rösta på dem.
 
Problemet (för SD) är väl bara att om de slänger ut alla bittra, arga och missnöjda rasister ur partiet så blir det väl inga partimedlemmar kvar. Synd i så fall för SD men bra för Sverige.

 

Aftonbladet:
SD blir vinnare på FP:s strategi 

Läs även andra bloggares åsikter om SD, Sverigedemokraterna, politik, demokrati

Det gäller att hitta hajpen

Aktuellt på SVT 2 visade härom kvällen ett inslag om ett experiment vid ett universitet i USA 2010. Experimentet gick i korthet ut på att man via två olika meddelanden (som skickades till två olika grupper människor) på Facebook uppmanade folk att rösta i kongressvalet. Det ena meddelandet innehöll praktiska fakta om valet, exempelvis om vallokaler och kandidater, och i anslutning till meddelandet fanns en knapp där man kunde bekräfta att man röstat.
 
Det andra meddelandet innehöll samma fakta men dessutom kunde man se vilka av ens Facebookvänner som redan röstat. Resultatet blev att oerhört många fler som sett det senare meddelandet gick och röstade. Bland dem som fått det första meddelandet var det lika många som röstade som inte fick något meddelande alls. 
 
Vad lär vi oss av detta? Jo, det vi redan visste. Nämligen att människan är ett flockdjur och följer helst de övriga individerna i flocken. 
 
Men experimentet visar också att det viktiga inte var vad man röstade på utan att. Drivkraften hos många är alltså att göra som alla andra.
 
Det här är en kunskap som är viktig för både politiker och näringsliv. Det är egentligen inte så viktigt vad man säljer eller vilket budskap man har. Det viktiga är att lyckas skapa en hajp som får människor att känna grupptrycket. Där finns nyckeln till framgång.
 
Bilden: Hajpat eller inte, när gruppen Kent spelade på Sundsvalls Konsertfest tidigare i år var det många människor som samlades i flock. Jag var en av dem.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om hajp, hype, flockbeteende, Facebook, politik, Kent, Sundsvall, Timrå

Varför inte nationalbloggare?

Fortsättning på gårdagens blogginlägg som handlade om låten Strövtåg i hembygden med Mando Diao. Texten till låten är skriven av Gustaf Fröding, värmländsk poet och nationalskald som var verksam i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.  
 
Jag har funderat lite på begreppet nationalskald. Exempel på andra svenska nationalskalder är Esaias Tegnér, Verner von Heidenstam, Carl Michael Bellman och Evert Taube. Med andra ord poeter som levde för väldigt länge sedan, i vissa fall flera hundra år sedan. Frågan är om det finns nationalskalder idag eller om det är ett begrepp som hör hemma i en förgången tid?
 
Kanske det skulle vara mer riktigt att vi idag utser nationalbloggare? Vilka skulle det i så fall vara? Kanske Carl Bildt eller Kissie? Eller varför inte undertecknad?
 
Tänk om någon popgrupp skulle få för sig att tonsätta mina blogginlägg om hundra år.
 
Undrar hur det skulle låta.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Nationalskald, Gustaf Fröding, Mando Diao, poesi, kultur, nationalbloggare

Obehaglig musik från Mando Diao

 
Jag blir faktiskt lite irriterad.
 
Jag har hört den där låten flera gånger nu. På radion och på TVn. Låten heter Strövtåg i Hembygden och gruppen som spelar och sjunger heter Mando Diao.
 
Grejen är att jag får, typ, olustkänslor när jag hör den där låten. Det är lite svårt att förklara, men låten och framförandet framkallar en sorts känsla av något som är gammalt och ofräscht. Och dessutom hotfullt. Som ett gammalt spöke eller nåt.
 
Kanske är det Gustaf Frödings gammelsvenska text. Kanske är det sångaren Gustaf Noréns jämrande, och på gränsen till falska sång, som gör att jag tycker låten känns obehaglig.
 
Riktigt fasansfullt blev det när jag tidigare idag ertappade mig själv med att nynna på låten. Varför gjorde jag det? Den är ju så dålig. Att jag nynnade på Strövtåg i Hembygden gör mig irriterad.
 
Men det är också något som gör att Strövtåg i Hembygden rör vid något djupt inom mig, typ minnen från min barndom. Nån sorts kombinerad känsla av trygghet och obehag. Det ska sägas att jag hade en väldigt trygg och fin barndom men det finns något mörk och obehagligt i mitt inre som väcks till liv av Strövtåg i Hembygden.
 
Usch. Nu vill jag lyssna på Audioslave så jag får känna mig lugn igen.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Mando Diao, Gustaf Fröding, Strövtåg i hembygden

Fototriss: ett motiv - på tre sätt

Veckans tema hos Fototriss är Ett motiv - på tre sätt. Motivet jag har valt att skildra på tre sätt är pellets. Efter en djupdykning i pelletsbingen kan jag presentera följande tre bilder.
 
Pellets är vackert - och ger skön värme i bostaden.
 
De två översta bilderna har jag fotat idag, men den nedersta har jag fotat vid ett tidigare tillfälle. Det är nämligen ett litet äventyr att ge sig in i själva pelletsbrännaren för att fotografera - något jag undviker i möjligaste mån. Jag har gjort det en gång och det får räcka.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, pellets, värme, foto

Mellantid som blir normaltid

 
Det är typ höst nu. Löven på träden har gulnat, det är kallt ute och minnet av den sommar som varit bleknar allt mer. Just nu känns det som om vi är inne i någon sorts mellantid - mellan sommaren och julen. En mellantid som bara känns väldigt trist. 
 
Ett tecken på att sommaren nu definitivt är förbi är övergången till vintertid - eller normaltid som det egentligen kallas.
 
Övergången till normaltid sker i år den 28 oktober. Nästa år sker övergången den 27 oktober. Ifall någon undrar när övergångarna till och från normaltid äger rum de närmaste 15 åren så finns datumen här.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om oktober, höst, vintertid, normaltid, sommartid

Fototriss: Så ser det där jag är idag

Dags igen för fotoutmaningen Fototriss. Denna vecka är temat Så här ser det ut där jag är och här hemma i Timrå ser det väldigt höstlikt ut. Följande tre bilder är ett resultat av dagens promenad med kameran som sällskap. Första bilden visar bladen på en lönn där bladskaften ser ut som små slangar.
 
En utblommad växt som jag inte vet namnet på. Men trots att växtens blommor har vissnat så är den vacker ändå, tycker jag. Allting har sin skönhet.
 
 
Utmed gångvägen finns en kort sträcka av en gammal järnvägsräls. Rälsen har legat oanvänd så länge att slipersen börjar bli en del av naturen.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Höst, Fototriss.foto, Timrå

Om Henemark, Kungen och Rybak

Igår kväll såg jag pratshowen Skavlan på TV. En av gästerna var Camilla Henemark, artist och mingelkändis, som nästa vecka ger ut sin självbiografi "Adjö det ljuva livet". I boken förväntas hon berätta om det verkligen stämmer att hon haft en romans (legat) med Sveriges kung.
 
Om det stämmer eller inte tycker jag egentligen inte är så intressant, däremot reagerar jag på hennes svar på Fredrik Skavlans fråga hur hon blev bekant med kungen.
 
I programmet berättade Camilla Henemark att när kungen anordnade privata herrmiddagar så bjöd han in diverse damer som sällskap. Och hon uppger att hon själv blev bjuden därför att kungen ville träffa vanligt folk.
 
Vilket tramsprat!
 
Camilla Henemarks roll i sammanhanget var naturligtvis att vara callgirl och jag tror inte kungen var ett dugg mer intresserad av henne än som ett sexobjekt. Det här handlar inte om något annat än överklassherrar som köper lyxprostituerade för sitt höga nöjes skull. Världen utanför slottsmurarna ser de antagligen som något störande de helst inte vill befatta sig med. 
 
Bland de övriga gästerna hos Skavlan var den norske violinistgossen Alexander Rybak. Han berättade att han under flera år varit förföljd av en stalker, dvs en person (i det här fallet en kvinna) som både dag och natt bombarderat honom med telefonpåringningar och e-post. Jag hade hoppats att han skulle berättat om den där gången när han blev galen på Lisebergsscenen och slog sönder sin fiol. Men så roligt fick jag alltså inte.
 
Bilden ovan: Glada är de i alla fall; Kungen, Henemark och Rybak.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Camilla Henemark, kungen, Alexander Rybak, Skavlan, demokrati, monarki

Fototriss: Rosa

Temat hos veckans Fototriss är Rosa, detta med anledning av Cancerfondens Rosa Bandetkampanj. Själv har jag tagit fasta på formuleringen på Fototrissidan: "Låt den röda tråden i era trissar vara rosa..." Jag har därför låtit ett rosa band gå som en röd tråd genom mina tre bilder. Överst ser vi det rosa bandet på vår husfasad.
 
På den andra bilden löper det rosa bandet genom sambons ljung som hon idag planterade i en kruka på vår gård.
 
På den sista bilden har det rosa bandet letat sig fram till stämskruvarna på min elbas (jo, jag har faktiskt en elbas hemma). Det rosa bandet har därmed kommit till sin ände.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om rosa, bröstcancer, foto, Fototriss, Rosa bandet

Skönt att få slippa vara miljardär

Jag läser i Sundsvalls Tidning om olika miljardärer som delar med sig av goda råd hur man tjänar ihop till en miljard kronor. Artikeln handlar om boken Svenska miljardärer, skriven av journalisten Birgitta Forsberg, som kommit ut i veckan. 
 
Flertalet av miljardärerna som omnämns har titlar som riskkapitalist eller finansman. De har alltså som jobb att satsa, och framför allt, att tjäna stora pengar. Det handlar alltså om personer som vikt sina liv åt att bli stenrika. 
 
Ett av råden i artikeln kommer från Torsten Jansson, grundare av New Wave Group. Han säger: "Arbeta hårt. Jag har gjort femtio resor till Kina, men varken sett kinesiska muren eller terrakottasoldater".
 
Christer Gardell, riskkapitalist, säger: "Man måste känna en väldigt stark motvilja mot att låta andra bestämma".
 
Niklas Zennström, grundare av Skype säger: "Inse att du måste jobba dygnet runt, året om med ditt företag". 
 
Efter att ha läst artikeln konstaterar jag att jag inte har några som helst anlag att bli miljardär. Jag har ingen som helst lust att jobba dygnet runt, året om, bara för att samla på mig så mycket pengar som möjligt. Och om jag någon gång kommer till Kina skulle jag faktiskt vilja besöka kinesiska muren. 
 
Jag vill att mitt liv ska präglas av andra värden än pengar och hårt arbete. God hälsa och möjligheten att lyssna på skön musik är viktigare för mig. Undrar om sådana värden finns i sinnet hos en miljardär. 
 
Bilden ovan: Joakim von Anka, seriefiguren som gett finansmannen ett ansikte.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, kapital, Svenska miljardärer, Birgitta Forsberg, livskvalitet

Okänd tingest i gräsmattan

Härom dagen hittade jag ovanstående tingest på en gräsmatta i Sundsvall. Jag föll omedelbart ner på knä och tog en bild. Frågan är bara vad den märkliga tingesten är för något.
 
Själv tycker jag det liknar en banan som är på väg att explodera men det är nog en teori som troligen inte håller. Bananer är ju inte speciellt kända för att explodera och i synnerhet inte på gräsmattor i Sundsvall.
 
Är det då en blomma? Eller är det kanske en svamp?
 
Någon som vet?
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Höst, foto

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter