Tänk att få bli kränkt av tysk skvallerpress



I förra veckan läste jag i flera tidningar att tyska skvallertidningar fått betala 3,5 miljoner kronor för deras kränkande artiklar om prinsessan Madelene. 3,5 miljoner! För de pengarna kan de få kränka mig också. Jag skulle kunna stå ut med rätt mycket skit i media om jag bara fick 3,5 miljoner kronor.

Visserligen fick inte prinsessan Madelene behålla en enda krona av de 3,5 miljonerna utan de skänktes omedelbart bort till välgörande ändamål. Det tycker jag var ädelt gjort, och även jag skulle nog ha skänkt bort åtminstone en del av pengarna. Men en miljon eller två skulle jag nog behålla själv.

Så kom igen nu. Kränk mig! Förnedra mig! Gör vad ni vill, är det bara tillräckligt grovt så stämmer jag er. Som hjälp på traven publicerar jag ovanstående bild. Den är tagen i smyg när jag råkade befinna mig på en plats där jag inte trodde några kameror fanns. Vilket skvaller skulle man kunna fabricera utifrån en sådan bild?


Expressen:
Prinsessan Madeleine får miljoner i skadestånd

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

När folket reser sig sitter diktaturerna löst



I somras var vi på semester i staden Gdansk i Polen. Vi badade, åt glass och besökte en polisstation samt förundrades över hur trevligt man kan ha det som turist i Polen. Men som besökare i Gdansk kan man inte undgå stadens dramatiska historia. Här utspelades första världskrigets första slag (på halvön Westerplatte) och i Gdansk bildades även fackföreningen Solidaritet.

Under vårt besök i Gdansk besökte vi bland annat Solidaritetsmuseet och utställningen som visade hur det gick till när Solidaritet bildades. Det var varvsarbetarna som helt enkelt ledsnade på sina vidriga levnadsvillkor och lyckades starta ett massivt folkligt uppror mot diktaturen i Polen. Ett uppror som sedan blev en del i hela det kommunistiska östblocket kollaps.

Det är den polska Solidaritetsrörelsens kamp jag tänker på när jag ser på TV om det som nu händer i Nordafrika. Först Tunisien där folket ledsnade på den korrupta regimen och nu Egypten där befolkning i omfattande gatudemonstrationer visar sitt missnöje mot regeringen. När folket reser sig och gör gemensam sak, då sitter oftast diktaturregimerna löst.

Frågan är nu vilka ytterligare länder som följer efter i det Nordafrikanska upproret. Man kan också ställa sig frågan om USA tänker ingripa (finns det någon olja i området?). Kommer detta att inspirera till folkligt uppror även utanför arabvärlden? Jag tänker exempelvis på Vitryssland som fortfarande är en kommunistdiktatur av samma modell som det forna Sovjetunionen. 

Bilderna i detta blogginlägg har jag tagit vid minnesplatsen i anslutning Gdanskvarvets entré. Bilden ovan visar texten på ett minnesmärke på platsen (min översättning, vet inte om den är helt korrekt): 

"Minnesmärke över de fallna varvsarbetarna 1970.
En symbol för evig åminnelse av de mördade offren.
En varning till härskare att inga sociala konflikter i vårt land kan lösas med våld."

Den sista raden gillar jag bäst. Hoppas de egyptiska ledarna tänker på den idag.





Aftonbladet:
Polisen har öppnat eld mot egyptiska demonstranter
Resebolagen fortsätter flyga till Egypten
Vänligt land – där batongerna viner
Egyptierna har fått nog

DN:
Armén varnar demonstranterna i Kairo
Egyptens regering avgår
Mubaraks löften dämpar inte vreden
"Så ska aktivisterna vinna över Mubarak"

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Förverkliga visionerna med handlingskraft



Här kommer ett citat som jag gillar:

”Visioner utan åtgärder är bara drömmar.
Åtgärder utan visioner är bara tidsfördriv.
Men visioner i kombination med åtgärder kan förändra världen!”

Joel A Barker, framtidsforskare.

Om man tror tillräckligt på sina mål, då brukar man också kunna uppfylla dem. Men det krävs mod, planering och goda idéer.

Bilden ovan har inte så mycket med ovanstående citat att göra. Den är tagen i shoppingcentrat Birsta City och visar en dekoration utanför en av butikerna.


 

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Veckans look-alike: Tobias Billström och Bart Simpson



Igår kväll såg jag på Agenda på SVT 2. Ett av inslagen handlade om Tobias Billström, migrationsminister i Alliansregeringen. När jag såg hans ansikte i rutan slog det mig plötsligt: Himmel! Han är ju jättelik seriefiguren Bart Simpson.



Visst, den ene är en levande person och den andre en tecknad figur, men tanken svindlar när man inser att Tobias Billström mycket väl skulle kunnat ha stått som förlaga när Matt Groening skapade Bart. Titta på bilderna här intill. De två har samma blick, samma min, och en varsin hög panna som verkar stöpt i samma form. Längst upp på deras huvuden sitter en hårtofs vilket inte utesluter att de båda herrarna möjligen går hos samma frisör.

 
Det som skiljer de två är dialekten, men de är lika coola när de framträder på TV.


SvD:
Bildt slår ifrån sig om Irakläcka

Aftonbladet:
Bildt slår ifrån sig om Irakläcka

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kärleksfulla bilder med min iPhone



Den inbyggda kameran i min iPhone 3 är egentligen ingen höjdare. Den har låg upplösning, ingen blixt och svårt att få någon riktig skärpa. Däremot finns det ett antal kamera-appar som inte gör kameran bättre, men ändå tar till vara de möjligheter som trots allt finns. Tidigare har jag publicerat bilder tagna med Hipstamatic-appen (exempelvis här, här och här).

Förutom Hipstamatic-appen har jag även Camera Plus Pro och Pro HDR i min iPhone. Camera Plus Pro är en ganska "normal" kamera-app men med hyfsat omfattande justeringsmöjligheter. Med den kan man faktiskt justera bland annat ljus och kontrast sedan man tagit bilden.

Bilden ovan har jag tagit med Pro HDR som gör att man får ett ganska stort dynamiskt omfång i bilden, vilket innebär att man kan få med både skuggor och högdagrar i samma bild. Bilden föreställer två ljushållare för värmeljus (min sambos) och efter att jag tagit bilden öppnade jag den i Camera Plus Pro och lade till två av de 27 tillgängliga filtren, Grunge och Heat Signature.

Okej, min beskrivning ovan är kanske lite nördig men vad jag försöker säga är att man med lite fantasi faktiskt kan göra intressanta bilder, även om man endast har tillgång till den undermåliga kameran i iPhone.

Nedan är originalbilden och ovan resultatet sedan jag utsatt den för lite digital misshandel i de olika iPhone-apparna.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Tryggast med en herre i toppen?

Österberg eller Nuder? Måste säga att jag är lite förvånad att det är just dessa två herrar som fajtas om att ta över Socialdemokraternas ordförandeklubba. En framtida svensk politisk arena som domineras av Reinfeldt och Österberg/Nuder för tankarna tillbaka 30 år i tiden. Är det dessa s-herrar som ska personifiera motpolen till moderaterna och återupprätta solidaritet och folkrörelseidealen i ett modernt Sverige 2011?

Läs mera om Socialdemokraternas återhämtningsförsök i mitt föregående inlägg.



Aftonbladet:
Han öppnar för ett ja
Han säger nej, nej, nej...
Att säga ja nu är att gambla bort sina
Vem tycker du ska bli ny S-ledare?

Focus:
Att undvika schack-matt

DN:
Österberg och Palm heta kandidater

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Varför drar ishockey mer publik än sossarna?



Just nu söker socialdemokraterna med ljus och lykta efter en ny partiledare. Ska det bli en tuff feminist, en trygg fackföreningskämpe eller en nytänkande stureplansosse? Och vem det än blir, kommer han/hon att kunna leda socialdemokraterna till att åter bli det statsbärande partiet i Sverige?  

För ett tag sedan satt jag på läktaren i E-on arena och såg Timrå IK förlora i ishockey mot HV 71. Inte så muntert slutresultat kanske, men att befinna sig ett par timmar på Timrås hemmaarena är definitivt en inspirerande upplevelse. Att tillsammans med tusentals andra, med hejaramsor och jubel, stötta hemmalagets kamp är en fantastisk kollektiv upplevelse.

Medan jag satt där på läktaren funderade jag lite på det här med mänskligt flockbeteende. Vad är egentligen drivkraften när många människor samlas och kämpar tillsammans? Handlar det om kampen för överlevnad? Handlar det om en tro på att många tillsammans kan uppnå något som är svårt att uppnå var och en för sig?

Efter valet i höstas har socialdemokraternas hejaklack minskat betydligt, i samma takt som moderaternas har ökat. Det borde vara tvärt om. Socialdemokraternas grundtes är ju den kollektiva kraften medan moderaterna hyllar individualismen. Frågan är alltså hur Socialdemokraterna ska bära sig åt för att åter få folkets hejaklack på sin sida?

Själv tror jag Socialdemokraterna måste hitta tillbaka till folkrörelsetanken igen. Partiet måste försöka lista ut koden som kan få massorna att åter samlas kring begrepp som solidaritet och ideologi. Samma kod som får folket att samlas i tusenden för att visa hemmalaget solidaritet i ishockeyarenan.

Jag hoppas att den nya partiledaren blir en bra hejaklacksledare.


Aftonbladet:
S väljer Nuder – om han säger ja
Det finns säkert många skäl till att han säger nej

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Jag är 76 procent lycklig



Härom dagen var jag på OKQ8-macken i Timrå och tvättade bilen i automattvätten. När jag satt där med tvättborstarna vispande på bilrutorna tänkte jag på det här med livet. "Är jag egentligen lycklig?", tänkte jag.

På SVT 2 har en ny serie börjat som heter Jakten på lyckan. Programledaren Hanna Hellquist ska i ett antal avsnitt prova olika sätt att bli lycklig, bland annat med hjälp av pengar och andlig femkamp. Jag missade första avsnittet (som gick igår tisdag), men på programmets hemsida kan man göra ett digitalt lyckotest. Jag gjorde testet och resultatet får man väl betrakta som ganska positivt: jag är 76 procent lycklig.

Men vad är då egentligen lycka? Ja, för mig handlar det om att må bra, både psykiskt och fysiskt. I praktiken innebär det att jag försöker vara i harmoni med mina medmänniskor och att jag försöker undvika att skada mig fysiskt. Men det finns även många enskilda
situationer då jag känner mig lycklig. Här kommer exempel på några:

När jag vaknar på morgonen och inser att jag sovit gott hela natten. Det är nämligen inte självklart att jag får göra det.

När det är fredag kväll och jag får slå mig ner intill öppenspisen med en öl. Det finns få saker som är så avkopplande som fredagsmys.

När jag är på reportageresa och stannar till vid Lenas vägkrog i Nordmaling (bilden ovan) och inser att det är tunnpannkakor,  tacolasagne OCH potatisbullar med fläsk i lunchbuffén. Det kallar jag lunchbuffé från paradiset.

När jag lyckats gå ner några hg i vikt trots att jag ätit både tacolasagne OCH potatisbullar med fläsk till lunch (återkommer om mitt viktminskningsprojet i senare inlägg).

När jag kramar om min sambo.

Här kan du göra SVTs lyckotest.



Expressen:
Det går säkert inte hem hos alla

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Existerar fortfarande The Eagles?



Idag kom beskedet att den amerikanska rockgruppen The Eagles kommer till Sundsvall. I mitten av juni ska de ge en konsert i Norrporten Arena och min spontana reaktion efter beskedet är: existerar verkligen det bandet fortfarande?
 
Uppenbarligen gör de ju det, men jag måste erkänna att beskedet om att just The Eagles ska utgöra dragplåster under den stora konsertfesten känns lite som ett antiklimax. Visst, evenemanget kommer säkert att bli en stor happening och även jag kommer säkert att gå dit. Och det kommer säkert att stå fler intressanta artister på scenen eftersom evenemanget varar i flera dagar.

Men The Eagles är kanske inte bandet man drömmer om att uppleva utomhus en ljum sommarkväll. Med sin smetiga countryrock tror jag hellre jag vill uppleva The Eagles som dansband på Bergeforsparken. Deras låt "Love Will Keep Us Alive" är ganska mysig att dansa tryckare till.

Personligen hade jag hellre sett att AC/DC eller Neil Young varit dragplåster i Norrporten Arena. The Eagles gör mig bara sömnig.

Bilden ovan är från förra årets konsertfest i Norrporten Arena då bland annat Roxette spelade.


ST:
Konsertfest i Sundsvall igen - The Eagles ett hett tips
The Eagles är klara

Dagbladet:
Tjacka: Det största jag hittills gjort

Allehanda:
The Eagles till Sundsvall

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ove Sundberg - kanske mitt mansideal



I går, söndag, tillbringade jag för ovanlighetens skull nästan en hel kväll i TV-soffan. Jag inledde klockan 20.00 med Solsidan på TV 4, följt av Aktuellt och Agenda på SVT 2. Efter Agenda gick jag tillbaka till TV 4 och såg Nyheterna. När jag reste mig upp igen från soffan hade klockan hunnit bli 22,20 och jag insåg jag att jag tittat på TV i mer än två timmar i sträck.
 
Så mycket TV-tittande under en kväll är ganska ovanligt för mig eftersom jag oftast blir sittande framför datorn.
 
Jag ska erkänna att det är på gränsen att jag inte fixar att titta på Solsidan. Serien är oerhört välgjord och situationskomiken träffsäker men ibland blir det så pinsamt att jag nästan måste kliva upp från TV-soffan. Samtidigt kan jag inte låta bli att skratta hysteriskt åt den övertaggade Fredrik (Johan Rheborg) och den extremt pinsamme Ove (Henrik Dorsin).
 
Solsidan är en modern form av Åsa-Nisse, men också en rå drift med statusjakten i den småborgerliga svenska villaidyllen.
 
Själv är jag inne på mitt femte år som villaägare, vilket ska jämföras med de tidigare 48 åren som lägenhetsboende. Mitt liv har alltså övergått från ett torftigt liv i förorten till ett rikt och stimulerande liv på solsi... f´låt, i villaområdet. Nu är alltså även jag av samma sort som dem i Solsidan, så frågan är vilken av karaktärerna i serien som bäst överensstämmer med min egen profil. Fredrik, Alex eller Ove?
 
Är jag en Fredrik? Nej det hoppas jag verkligen inte. Statusjagande uppblåst pajas är en identitet jag definitivt inte vill ha.

Är jag då en Alex? Tja, kanske. Alex är väl den som är mest "vanlig" i serien. Lite fumlig och snäll men som alltid försöker göra sitt bästa.

Fast är jag egentligen inte en Ove då? Nja, fast det skulle säkert vara roligt. Ove sticker ju ut från villaägarmängden, och med honom som förebild får man ju bete sig som man själv vill. Och det vill ju jag.
 
Jag måste nog försöka se nästa avsnitt också.

Aftonbladet:
Braksuccé
för nya ”Solsidan”
Solsidan såldes – för en spottstyver
Vi är alla på väg att bli moderater

Expressen:
"Solsidan"-gänget om problemen med Dorsins Ove
"Solsidan"-premiären sågs av 2,5 miljoner

Läs även andra bloggares åsikter om


Låt inte SD upprepa historien

För snart tio år sedan var jag en vecka i Berlin för att lära mig tyska. Mina arbetsuppgifter vid den tiden krävde att jag hade kunskaper i tyska språket eftersom vi under en period producerade en tyskspråkig upplaga av vår personaltidning. Min lärare under veckan i Berlin var en medelålders dam som kämpade hårt för att få mig komma underfund med tysk meningsbyggnad och att prata lika kraftfullt som (hon ansåg att) tyskar gör.

Min tyskalärare var också samhällsengagerad och deklarerade tydligt sina obefintliga sympatier för såväl kommunister som nazister (hon hade vuxit upp med båda sorterna nära inpå sig). Eftersom även jag är samhällsengagerad lät jag mig villigt guidas runt av henne på alla möjliga intressanta platser, allt från koncentrationslägret Sachsenhausen till lämningar efter Berlinmuren.

Bland annat besökte vi riksdagshuset i Berlin där vi tittade på en historisk utställning om Nazityskland. Jag minns särskilt en bild tagen innan nazisternas (nationalsocialisternas) maktövertagande 1933 som visade hur de nazistiska riksdagsmännen visade sitt förakt mot de andra partierna genom att demonstrativt vända dem ryggen i parlamentet. Min vecka i Berlin blev väldigt intressant och lärorik, och på kuppen lärde jag mig faktiskt även en del tyska (tyska språket är ju rejält svårt).

Vad som hände när nazisterna så småningom fick makten i Tyskland vet väl de flesta, men det är osökt det där fotot från tyska riksdagshuset jag tänker på när jag ser på situationen i det svenska riksdagshuset 2011. I veckan såg jag TV-programmet 100 dagar på SVT 1 om Sverigedemokraterna och i helgen har jag även läst Aftonbladets granskning av nykomlingarna i riksdagen och den inre ledningen av partiet.

För mig är det ganska lätt att ta kraftigt avstånd från Sverigedemokraterna. Man behöver ju bara läsa deras hemsida, eller besöka riksdagsmannen Kent Ekeroths blogg, så inser man att deras politik är både ogenomtänkt och minst sagt osympatisk. Och när jag ser SD-riksdagsmännen ilskna tåga ut ur Storkyrkan i Stockholm (sedan biskopen talat om alla människors lika värde) då kommer vibbarna från 1930-talets Tyskland.

Att Sverigedemokraternas politik är främlingsfientlig och snudd på rasistisk är ju ingen nyhet. Men frågan är hur deras agenda ser ut på längre sikt. Vi får verkligen hoppas att Sverige inte går samma utveckling till mötes som Tyskland under 1930-talet, då nazisterna förändrade (förstörde) ett helt land på bara några år.

För säkerhet skull, håll SD långt borta från maktens korridorer - innan det är för sent.

Aftonbladet:
Så fick SD mina grannars röster
De fyras gäng

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Peter Andersson:
En välkommen granskning

Jonas Sjöstedt kan bli svår utmaning för s.

I Vänsterpartiet pågår just nu en maktkamp om partiledarposten. Inför Vänsterpartiets förestående kongress vägrar Lars Ohly släppa taget, trots att hans förtroende blir allt mer försvagat. Ny favorit som partiledare verkar istället bli Jonas Sjöstedt och i gårdagens Aktuellt berättade han att han vill modernisera vänstern. Bland annat sa han att Vänsterpartiet hittills varit allt för ivrigt att kritisera motståndarna, och allt för dåliga på att säga vad man själva vill. Det vill han nu ändra på.

Jonas Sjöstedt har en sympatisk framtoning och jag tycker han är precis den partiledare som socialdemokraterna skulle behöva. Men nu tillhör han ju Vänsterpartiet och skulle det nu bli så att han tar över partiledarrollen kan konsekvenserna bli besvärliga för Socialdemokraterna. Om sossarnas politik förskjuts år höger finns nog risk att många s-väljare istället väljer Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt.


Aftonbladet:
Vakna, vänstern, det är 2010–tal!

DN:
Jonas Sjöstedt öppen för partiledarrollen
Crofts: "En strid mellan partiets olika falanger"

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jag vill pryda den nya 200-kronorssedeln



Just nu pågår diskussionerna om hur Sveriges nya 200-kronorssedel ska se ut. Många tycker att Astrid Lindgen ska pryda sedeln, men jag är inte så säker på att jag håller med. Varför inte istället Björn Ranelid? Eller Peter Englund? De är ju också författare.

Fast egentligen tycker jag att det är undertecknad som kunde få pryda den nya sedeln. Jag är visserligen inte författare men väl bloggare, och det är väl en sorts författare det också.

Faktum är att jag gjort ett förslag på hur den kommande sedeln skulle kunna se ut. Med mitt ansikte på framsidan (se bilden ovan). Tänk att få betala med den papperspengen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tillfällig stiltje på bloggen



Postningstätheten på den här bloggen är för närvarande låg. Skälet är trötthet och bristande inspiration hos skribenten. Under min julledighet från jobbet gick min hjärna ner i något slags lågaktivitetsläge, ett läge den verkar ha lite svårt att återhämta sig ifrån när jag nu börjat jobba igen. Förhoppningsvis kommer bloggenergin tillbaka när hjärnan och kroppen åter vant sig vid den vardagliga dygnsrytmen.

Så länge visar jag en bild på en växt jag mötte härom dagen. Den hade två påklistrade ögon på sig. Råmaxat!

En smart form att göra fina isstjärnor i



För drygt en månad sedan berättade jag här på bloggen om några av gratisprylarna som jag fick från e-handelssajten Cool Stuff. Nu har jag testat ytterligare en av varorna, nämligen en form man kan göra isstjärnor i. Formen är 15 cm hög och 15 cm bred, och man fyller den helt enkelt med vatten och ställer in den i frysen. Efter ca 12 timmar tar man ut den igen, och efter att den fått stå i rumstemperatur i en halvtimme (samt tre minuter i varmvatten) så glider en tjusig isstjärna elegant ut ur formen.

Här hemma har vi nu gjort åtta isstjärnor som, tack vare alla minusgrader ute, vi haft på lager på altanen. Inne i varje lykta har vi ett värmeljus och på bilderna kan vi se hur några av dem tar sig ut intill vårt hus.





Mina tidigare blogginlägg om prylar från Cool Stuff.
Tur man inte är politiker (helikopetr)
iPhonevantar
Brev till Tomten

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Stora frågor väntar på svar under 2011



En kort titt i backspegeln: För ett år sedan bloggade jag om förra årsskiftet och mina funderingar om 2010 som vi då hade framför oss. Bland annat undrade jag om finanskrisen skulle bestå, vart vi skulle åka på sommarsemester och på valet. Svaren på frågorna blev ju i tur och ordning nej, Gdansk och usch. Blogginlägget i sin helhet går att läsa här.

Men nu har vi alltså ett nytt år framför oss och ett antal stora frågor väntar på svar. Här kommer mina funderingar inför 2011:

Kommer jag att bli gift under 2011? Min sambo och jag har ju varit ihop bortåt tio år nu och dessutom bott ihop i fem år. Under 2010 var både förlovning och giftermål uppe på dagordningen men vi kom liksom inte till skott. Kanske blir det under 2011 som det händer. Jag har tidigare bloggat om detta

Kommer vi att skaffa en platt-TV under 2011? Vi tillhör ju det utdöende släkte som fortfarande inte har någon platt-TV hemma utan envisas med att titta på Aktuellt (jag) och Let´s Dance (min sambo) på en tjock-TV. Men den sociala pressen utifrån är hård. Kommer vi att falla till föga under 2011?

Kommer socialdemokraterna att överleva 2011? Som jag tidigare deklarerat i min blogg är jag ju socialdemokrat och som sådan känner man sig ju numera smått utrotningshotad (om man får tro opinionsundersökningarna). Kommer partiet att fortsätta existera överhuvud taget? Socialdemokraterna verkar ju ha lagt locket på och vem som ska efterträda Mona Sahlin som partiordförande är en öppen fråga. Det ska bli riktigt intressant att ta del av beskedet om vilken hennes efterträdare blir.  

Kommer jag att gå ner i vikt under 2011? Den känsligaste frågan av dem alla. I april 2010 deklarerade jag att jag hade för avsikt att gå ner i vikt minst sex kilo. Den första månaden gick jag faktiskt ner ett par kilo men sedan tog det stopp, och idag väger jag nästan lika mycket som i april. Frustrerande! Men det är enbart mitt eget fel. Jag har tappat fokus och det måste jag hitta igen. Jag fortsätter dock att redovisa min viktkurva här på bloggen.

För övrigt hoppas jag att sommaren 2011 blir varm och solig och att jag får många sköna dagar på vår altan.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , ,

Välkommen till ett nytt skrivvänligt år



Vi har nu kommit två dagar in på det nya året och 2010 har blivit historia. Istället får vi nu skriva 2011, vilket också är den stora fördelen med det nya året. Jag tycker nämligen att 2011 känns lättare att skriva än 2010.

Jag kan inte riktigt förklara varför men under fjolåret blev det ofta fel när jag skulle skriva 2010 för hand på ett papper. Av någon anledning skrev jag reflexmässigt ettan före den första nollan och resultatet blev 2100. Kanske var problemet att årtalets två nollor inte kom efter varandra, vilket gjorde att min hjärna blev lite förvirrad.

Årtalet 2011 känns betydligt trevligare att skriva. Här kommer siffrorna i prydlig ordning med de två ettorna tillsammans efter nollan. Först en tvåa, sedan en nolla och därefter två ettor efter varandra. Det borde jag nog klara.


Aftonbladet:
Bilderna som satte avtryck
Så kommer 2011 bli

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter