Körslaget roligare än Dansbandskampen



Det är lördag kväll, klockan närmar sig 20.00 och sambon ropar från vardagsrummet:

- Vi har ett svårt beslut som vi måste ta ikväll. Ska vi se Körslaget eller Dansbandskampen på TVn?

Själv sitter jag vid datorn och hade egentligen sett fram emot att sitta kvar där resten av kvällen men säger:

- Bestäm du!

Lyckligtvis väljer hon Körslaget för egentligen föredrar jag spralliga körsångare framför megatöntiga dansbandspellejönzar. Så på slaget åtta satt vi bänkade framför TVn för att se fyra hurtiga körer samtidigt som vi mumsade i oss bullar, glass och Zingo.

Klart bäst i kvällens Körslaget var utan tvekan Olas manskör. De är riktigt duktiga på att sjunga och vågar dessutom bjuda på sig själva. Kul att de fick fortsätta i tävlingen. Däremot var det jättesynd att Amy Diamond och hennes kör åkte ut.

Amy är trots sin ringa ålder väldigt professionell och kan i framtiden bli riktigt stor inom underhållningsbranschen. Här kan man jämföra med Carola Häggkvist som vid motsvarande ålder varken utstrålade professionalism eller glädje på samma sätt som Amy.

Under reklampauserna i Körslaget slog vi över till Dansbandskampen och fick bland annat se pojkdansbandet Per Gunnarz,  och jag undrar: Är Dansbandskampen verkligen på riktigt eller är det någon sorts parodi? Kan man verkligen ta ett gäng tonåringar som kallar sig Per Gunnarz på allvar? Eller föresten - kan man över huvud taget ta något av banden i Dansbandskampen på allvar? Dansbandskampen är verkligen ett pinsamt dåligt program.

Puh... Skönt att vara tillbaka vid datorn igen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Aftonbladet:
Black Ingvars skyddas av livvakter
Amy åkte ut ur Körslaget

Expressen:
Amy Diamonds kör fick lämna "Körslaget"
Diskutera allt om "Körslaget"

Göteborgare är också människor, fast gladare

Texten uppdaterad 00:52, 091031

Sitter i taxin som ska ta mig från Bromma flygplats till Nacka. Där ska jag den här dagen delta i en endagskurs om bildbehandling. Men GPS-navigatorn i taxin vill inte riktigt kännas vid den gatuadress jag vill åka till utan chauffören plockar fram ytterligare en GPS ur handskfacket. Med hjälp av den hittar han i alla fall en intilliggande adress som han siktar in sig på.

Taxichauffören och jag börjar prata om den moderna tekniken med navigatorer och datorer, och vi konstaterar båda hur livet numera präglas av datortekniken. Både när det gäller unga och gamla. Han berättar att han använder Facebook för att hålla kontakt med sina familj hemma i Tunisien och jag berättar att jag och min sambo brukar meddela våra ungdomar på övervåningen via msn när maten är klar. Chaffisen och jag skrattar. "Ja hur det har blivit", säger jag.


Plötsligt frågar han:
- Vart i Sverige kommer du ifrån då? Är du från Göteborg?

- Nej, svarar jag. Jag är från Timrå, strax norr om Sundsvall.

Chauffören ser frågande ut.

- Norrland, förtydligar jag.

- Ah, Norrland. Där är det kallt, va.

- Visst, men varför trodde du att jag är från Göteborg? undrar jag.

- Jamen, göteborgare brukar ju oftast vara pratsamma och trevliga. Och eftersom du verkar vara positiv och pratsam så trodde jag du var göteborgare. Men kanske norrlänningar också är pratsamma?

- Nej, för fan, säger jag. Vi är kända för att vara tystlåtna.

Och så pratar vi en stund om hur olika folk är från olika delar av Sverige. Glada göteborgare, fåordiga norrlänningar och så stockholmarna då. Ja hur beskriver man dem egentligen?

Till slut är vi framme vid rätt gatuadress som visar sig ligga alldeles intill Sickla Köpkvarter. Jag betalar och kliver ur taxin.

- Tack för en trevlig pratstund, säger chauffören. Det är alltid lika trevlig med positiva kunder.

I hissen upp till kurslokalerna tänker jag på Sverigedemokraterna och deras påståenden att andra kulturer har ett dåligt inflytande över Sverige. Men vad är egentligen problemet? Själv trivs jag bäst när jag får lära mig mer om andra kulturer, och på det viset känna mig berikad.

Kan bara konstatera att den invandrade taxichauffören egentligen verkade vara som folk är mest, och med liknande funderingar som alla andra. Jag har svårt att se hur hans närvaro i landet skulle vara ett problem.

Främlingsfientlighet behöver ju heller inte bara handla om olikheter mellan olika länder. Den finns även inom Sverige. Jag minns min mamma som berättade om när hon som ung flyttade från Värmland till Norrland och i sin nya hemort betraktades som något slags ufo. Detta bara för att hon hade en annan dialekt.

Oavsett om det handlar om inrikes eller utrikes rasism så tror jag det till stor del handlar om människors ovilja att lyfta blicken från sin egen navel. Om vi ska kunna utvecklas måste vi kunna ta emot intryck utifrån och inte bara gräva ner oss i vårt eget lilla hål.

Visst finns det bad guys både bland svenskar och ickesvenskar, men jag tror nog att de allra flesta är good guys, oavsett om man kommer från Göteborg, Stockholm, Värmland eller Tunisien. 

Man kan till och med vara trevlig om man kommer från Timrå.


Skrivet i samband med Mymlans bloggtema i Bloggväldsbloggen om invandrare och främlingsfientlighet.



Mina tidigare blogginlägg om främlingsfientlighet och Sverigedemokraterna:
Är inavel Sverigedemokraternas problemlösning
Sverigedemokraterna på hugget
Sverige vackrare utan SD
Upprop mot rasism

Aftonbladet:
Olofsson vilse i fablernas värld

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Utomjordisk upplevelse i Timrå

Jag läser på Aftonbladet.se om alla de fantastiska historier som sprids i media. Jag kan nu avslöja att tidigare i år fick jag och min familj vara med om en fullständigt osannolik upplevelse. Vi fick nämligen vara med om ett unikt möte med en utomjording. Jag bloggade om detta möte tidigt i våras men konstigt nog fick det inte något genomslag i media. Läs den fantastiska historien här.





Läs även andra bloggares åsikter om
,

Tänk om jag var lika känd som Michael Jackson



Vi sitter på restaurangbåten m/s Medvind som denna söndag valt turen genom Alnösundet. Vårt sällskap består av 12 personer i åldrar från fem till 75 år och medan personalen dukar fram räkor, kycklingspett och en massa andra godsaker i buffen småpratar vi lite runt bordet. Samtalet kommer in på Michael Jackson.

En av de äldre i sällskapet konstaterar att den där Michael Jackson var väldigt berömd och vi övriga nickar instämmande. Jag tänker för mig själv att berömd, är nog det minsta man kan säga. Karlen var ju närmast helgonförklarad av många och en av popvärldens största profiler.

Medan jag ser Alnöbron glida förbi utanför fönstret börjar jag funderar jag lite på det här med berömmelse. Tänk om jag var lika känd och berömd som Michael Jackson. Hur skulle medpassagerarna då reagera om jag plötsligt klev ombord på restaurangbåten m/s Medvind i Sundsvall för att äta skärgårdsbuffé och ta en tur runt Alnön? Skulle de sätta potatisgratängen i halsen eller skulle samtliga med gallskrik rusa fram för att få min autograf, eller skulle folk börja slåss med mina livvakter för att försöka slita av mig någon guldknapp som souvenir?  

Vi rundar Alnöns norra udde och m/s Medvind börjar segla tillbaka mot inre hamnen i Sundsvall. Maten smakar bra och det är dags för desserten.

Med största sannolikhet skulle nog aldrig Michael Jackson ha valt att tillbringa en söndag ombord på en restaurangbåt i Sundsvall. Hans kändisskap skulle nog gjort det svårt, men det främsta skälet vore nog maten.  Michael Jacksons matvanor var ju omvittnat dåliga och bestod tydligen till största delen av mediciner.

Nu har Michael Jackson lämnat jordelivet och profithajarna försöker suga ut det sista ur hans kända namn. Läser på dagens Aftonbladet.se om den nya CDn This is it som enligt artikeln inte är värdig artisten Michael Jackson. Själv har inte hört skivan men gläds över att slippa vara världsberömd. Det räcker gott och väl med att bli igenkänd av någon kollega eller granne när man är på Clas Ohlson.

Och att i lugn och ro kunna ta en tur med m/s Medvind runt Alnön.

Bilden ovan tog jag ombord på m/s Medvind den där söndagen i slutet av augusti när vi seglade i Alnösundet.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tänk om svininfluensan muterar mig till Gollum



Uppenbarligen sprids rykten att vaccinet mot svininfluensan både kan orsaka förlamning och är skapat i laboratorium. Själv har jag hört att det finns risk att viruset kan mutera.

Jag läser på Livsmedelssäkerhetsverket Eviras sajt bland annat följande: "Om ett svin samtidigt smittas av influensavirus från människan eller olika djurarter, kan nya influensaviruskombinationer uppkomma." Tänk om jag skulle bli smittad av en gris med muterad svininfluensa. Och när jag sedan återvänder till jobbet efter att ha legat hemma i två veckors svininfluensa kanske jag har muterat till... ja, vad vet jag? 

Kanske gör jag entré på jobbet som Gollum eller Harry Potter eller varför inte Robert Aschberg.

För övrigt konstaterar jag att det är många bud kring svininfluensan. I somras var det värsta mediestormen där svininfluensan beskrevs som jordens undergång. Samtidigt trodde inte många av de människor jag pratade med att svininfluensan var särskilt farlig, bara de fick tillgång till handsprit.

Under hösten berättade så media att svininfluensan troligen inte skulle få så stor omfattning som man tidigare trott. Samtidigt kom vaccinet, och det blev jätterusning till sprutorna. Helt plötsligt ville minsann alla vaccinera sig.

Själv vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Ska jag vaccinera mig och bli kvicksilverförgiftad? Eller ska jag låta bli att vaccinera mig och riskera att uppleva flera veckors lidande med hög feber och permanenta leverskador.

Ska jag tro på pöbeln eller på experterna?

Hur man än vänder sig har man ändan bak...


Aftonbladet:
Experten om myterna kring vaccineringen
Rädsla föder konspirationsteorier
VACCINKRIS
Avråder gravida ta influensavaccin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jag vill gå över till vintertid varje morgon



Idag är det söndagen den 25 oktober och den första officiella vinterdagen. Jag gillar när vi får skruva tillbaka klockan en timme och gå över till vintertid, just därför att det är så skönt att få sova en timme extra denna morgon. I själva verket önskar jag att vi kunde gå över till vintertid varje söndag morgon. Eller ännu hellre, varje natt, så att man får sova lite till varje morgon.

Naturligtvis vet jag att det är en omöjlighet. Solens, månens och jordens kretsloppsrelation till varandra skulle nog hamna lite i otakt om vi flyttade fram morgonen en timme varje dag. Men man kan ju alltid drömma...

Kanske man skulle ta hjälp av Stålmannen (se bilden ovan) för att göra dygnet en timme längre. Han har ju visat på film hur man vrider jorden tillbaka när situationen så kräver.

Aftonbladet:
Dags att ställa om klockan igen

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Tvåmiljonersvinst på Körslaget

Det är lördag kväll och vi (sambon och jag) sitter och ser Körslaget på TV. Helt plötsligt bryts programmet för ett inslag med lottodragningen. Helt omotiverat, bara sådär. Vi ser en antal bollar med nummer som rullar åt olika håll och så berättar presentatören att högsta vinsten blir 2,1 miljoner kronor.

- Tänk om man skulle vinna 2,1 miljoner kronor, säger sambon.

- Ja, precis. Men jag tycker inte vi skulle lösa huslånet då, säger jag.

- Inte? Tänk att få slippa betala 5000 kronor i månaden resten av livet, säger sambon.

- Visst. Men jag tycker att man ska ha minst ett lån, säger jag. Då får man ju tillbaka på skatten, säger jag och tillägger:
- Med 2,1 miljoner på banken skulle vi kunna köpa en platt-TV till varje rum i huset.

- Om vi slipper amortera på huset skulle du kunna köpa en platt-TV varje månad, svarar sambon.

Vår diskussion om vad vi skulle göra med 2,1 miljoner kronor fortsätter ytterligare en stund, men när Körslaget åter drar igång inser vi att vi faktiskt inte vunnit 2,1 miljoner kronor utan får hålla till godo med käcka körsångare på TV.

Själv beklagar jag att Caroline af Ugglas åkte ur Körslaget. Hon är en kul och färgstark artist som vågar vara sig själv. Istället tycker jag Lars-Kristerstönten Stefan Nykvist borde fått lämna programmet. OK, han har glimten i ögat men hans kör imponerade inte särskilt mycket.

Bland de bästa i kväll tycker jag var Ola Svensson med sin manskör. Jag måste också erkänna att jag faktiskt är imponerad av Amy Diamond. Trots sin ringa ålder framstår hon som väldigt professionell och erfaren. Det ska bli intressant att se hur hennes fortsatta karriär utvecklas.

Fast egentligen har jag inte bestämt mig för om jag gillar Körslaget. Programmet känns lite väl överklämmigt. Får se hur länge jag står ut att följa programserien.


Aftonbladet:
Team Caroline fick lämna "Körslaget"
Nykvist fick kritik – av egna kören
Gry genomför ”Körslaget”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vad har egentligen Bamse i dunderhonungen?



Idag kan vi läsa i Aftonbladet.se om postmodernismen. Jag skulle vilja se det på följande sätt:

Varje gång Bamse äter av farmors dunderhonung blir han jättestark. Men vad innehåller farmors honung egentligen? Antagligen något slags dopingpreparat. Om Bamse varit idrottsman hade han nog blivit diskad för länge sedan.

Själv äter jag en tallrik mellanfil med flingor varje morgon. Och faktiskt är det så att om jag inte skulle få min tallrik filmjölk någon morgon så blir min dag inte riktigt vad den borde bli. Mitt sinne blir tungt och allt blir fel under resten av dagen.

Min mellanfil gör mig inte starkare fysiskt, men däremot starkare mentalt. Och om man har en mental styrka då orkar man också uträtta mera av fysisk karaktär.

Tänk om det egentligen är mellanfil i Bamses dunderhonung. Det skulle ju faktiskt förklara hans kapacitetsökning varje gång han häller i sig farmors mystiska preparat. Men frågan är om det är så gott. Honung blandat med filmjölk, typ.

Frågan är om Basmes honung är modernistisk eller postmodernistisk.


Aftonbladet:
Ingen kommer undan etiken
Tillbaka till framtiden

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det ska vara en laptop i år



Det är onsdag, klockan är sex på morgonen, och jag står i kön till säkerhetskontrollen på Midlanda flygplats norr om Sundsvall. Jag ska strax ta direktflyget till Göteborg för att där delta i ett jobbrelaterat möte.

Framme vid säkerhetskontrollen får vi samtliga gå igenom samma procedur. Man tar av sig sina ytterkläder, lägger fickornas innehåll i en plastlåda, samt promenerar igenom metalldetektorn. Själv går jag igenom samma moment som alla andra men inser att jag på en punkt faktiskt avviker från de övriga passagerarna. Jag har nämligen inte någon laptop i handbagaget.

De allra flesta i kön har alltså med sig en bärbar dator och framme vid säkerhetskontrollen får alla öppna respektive datorlock och visa för säkerhetstjänstemannen att det inte finns någon bomb i tangentbordet. Uppenbarligen ingår numera en laptop i varje resenärs standardutrustning, oavsett om man reser i jobbet eller som turist.

Det är nästan så jag känner mig lite udda när jag står där på kontrollens säkra sida och plockar ihop mina saker. Tyst frågar jag mig själv: Har jag egentligen någon trovärdighet som businessresenär när jag inte flyger med en laptop i handbagaget?

På mötet i Göteborg deltar personer från flera olika länder och allt prat är enbart på engelska. Två personer turas om att hålla föredrag och kopplar lätt in sina bärbara datorer i projektorn i taket. Ur ett hål mitt på sammanträdesbordet slingrar sig nämligen en härva av kablar upp. Där finns nätkablar, närverkskablar och kablar till projektorn.

Efter en stund inser jag att bland de 14 personerna som deltar i mötet är vi endast tre som inte tagit med en laptop. De flesta mötesdeltagarna har alltså pluggat in sina bärbara datorer men endast ett fåtal av dessa personer använder datorn till att visa någon presentation. Vad de övriga använder sina datorer till - det vet jag inte. Jag lutar mig diskret mot min bordsgranne och konstatera att hon skriver ett mail som hon raskt skickar iväg.

Hm... Måste nog skaffa mig en bärbar dator jag också. Om man vill vara på topp, bör man ha en laptop.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Sverige vackrare utan SD

Under helgen pågår Sverigedemokraternas landsmöte i Ljungbyhed i Skåne, och på Sverigedemokraternas hemsida kan man nu läsa hela det tal som partisekreteraren Björn Söder höll till mötet.

I talet är Söder väldigt tydlig med partiets syn på invandrare. Han beskriver en verklighet där invandrarna tar jobben från de svenska arbetarna och pengarna från pensionärerna. När Sverigedemokraterna beskriver det svenska samhället är alltså invandrarna problemet.

Precis som Björn Söder tycker jag också att Sverige är väldigt vackert. Men tycker inte att Sverige är på väg att bli fulare bara för att det flyttar hit invandrare. Jag tror hellre att Sverige blir ännu vackrare med ett mångkulturellt samhälle. Själv är jag stolt över att bo i ett land där grundvärderingarna bygger på öppenhet och mångfald.

Björn Söder pratar också i sitt tal om Astrid Lindgren och hennes positiva bild av "kärnfamiljen och det äldre svenska samhället i stort". Exemplen han nämner är Barnen i Bullerbyn och Emil i Lönneberga, två sagor som utspelade sig i ett Sverige som vi för länge sedan lämnat. Och frågan är om vi vill dit igen, jag är inte säker om jag vill det.

Samtidigt nämner Söder även Selma Lagerlöf och hennes positiva beskrivningar av det svenska samhället. Men Selma Lagerlöf var ju homosexuell. Jag undrar hur Sverigedemokraterna får ihop den ekvationen med tanke på partiets syn på kärnfamiljen som ideal.

Att sedan Sverigedemokraternas partisekreterare tar ord som mod, civilkurage och solidaritet i sin mun är bara patetiskt. Väldigt många invandrare i Sverige har tvingats fly från sina hemländer därför att de visat mod och civilkurage i sin kamp mot maktens förtryck. De flesta av oss svenskar är nog inte ens i närheten av en livssituation som påminner om hur det är att leva i ett land med krig och svält.

Det känns bara patetiskt när Söder talar om "Kampen mellan det goda och det onda, mot förtryck och tyranni och för frihet och kärlek."

Sverigedemokraternas taktik att piska upp en hatstämning som bygger på motsättningar mellan olika grupper i samhället, har vi sett prov på tidigare i historien. Det var precis vad Adolf Hitlers Nationalsocialistiska parti gjorde på 1930-talet, och som slutade med historiens värsta brott mot mänskligheten. Etnisk rensning av storskaliga mått, koncentrationsläger och en ockupationsmakt som slog stora delar av Europa i ruiner.

Nej, låt oss hjälpas åt att sätta stopp för de mörka krafterna i Sverigedemokraterna.


Aftonbladet:
Förenade av rädslan
– Astrid hade blivit förbannad
De skulle vinna – om det var val i dag

Expressen:
SD:s mål - att bli tredje största partiet
Stadig ledning för oppositionen
SD beskriver "Bröderna Lejonhjärta" som kampbok

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Första snön har kommit



I förrgår hade jag min första snöupplevelse denna vinter. Jag och kollegan var på reportageresa till Östavall i västra Medelpad, och det var där vi hittade vinterns första snö. Det var inte speciellt mycket snö, men det räckte i alla fall för att det skulle bli en tunn vit hinna på marken.

Brutal är insikten att den varma årstiden nu är över. Nu har vi ett halvår framför oss med kyla och snö, och därmed en högre förbrukning av pellets (vi värmer vårt hus genom att elda pellets). Till helgen tror jag nog att jag byter till vinterdäck, och passar samtidigt på att plocka fram snöredskapen vi har i garaget.

På senare år känner jag mindre glädje med vintern än när jag var yngre. Vet inte riktigt varför. Men det är jobbigt med alla kläder man måste ha på sig, och all jävla snö man måste skotta. Och framför allt kylan, den gillar jag inte.

Kanske jag skulle göra som björnen, gräva ner mig i en grop och försätta mig i fem månaders djupsömn. För att sedan vakna upp nån gång i april då värmen är på väg tillbaka igen.

Bilden ovan: Dokumentation av oktobersnön i Östavall, väster om Ånge.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Timråborna fetare än Sundsvallsborna



Idag berättar Aftonbladet.se att innevånarna i Arjeplog är fetast i Sverige. Källan är en undersökning som Sveriges Kommuner och Landsting har gjort tillsammans med Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut.

I undersökningen har man jämför innevånarna i Sveriges alla kommuner och funnit (föga överraskande) att folk i Norrlands inland har sämst hälsovanor och Danderyd har de bästa. Analysen i Aftonbladets artikel är att den samhällsklass man tillhör, och var man bor (i storstan eller på landsbygden), har betydelse för innevånarnas hälsotillstånd.

Jag har kollat närmare på undersökningen och jämfört resultaten för mina hemkommuner Timrå och Sundsvall (jag har tidigare bott i Sundsvall men bor numera i Timrå). Här finns en del intressanta siffror:

Timråborna är betydligt fetare än Sundsvallsborna. 23,8 procent av Timråborna lider av fetma medan endast 9,9 procent av Sundsvallsborna har samma åkomma. Här kan jag lägga till att alla resultat i undersökningen är graderad med en färg - grön, gul eller röd. Sundsvalls 9,9 är grönmärkt medan Timråsiffran 23,8 är rödmärkt.

Samtidigt kan man också konstatera att Timråborna har sämre matvanor än sin södra grannkommun. Endast 6,4 procent av Timråborna äter frukt och grönt minst 5 gånger per dag medan 7,1 procent av Sundsvallsborna gör det. 20,7 procent av Timråborna har också nedsatt psykiskt välbefinnande jämfört med 15,6 i Sundsvall. Både när det gäller matvanor och psykiskt hälsa hamnar Timrå på rött och Sundsvall på gult.

Däremot har Timråborna bättre alkoholvanor och tandhälsa än Sundsvallsborna. Endast 8,1 procent av Timråborna har riskabla alkoholvanor (vad det nu är) jämfört med Sundsvalls 12,1 procent. Här belönas Timrå med en grön markering och Sundsvall en gul. 80,9 procent av Timråborna tycker också att de har en god tandhälsa (grön siffra) medan endast 70,7 av Sundsvallsborna tycker det (gult).

Själv tror jag nog att jag som Timråbo lever upp till undersökningsresultatet ganska bra. Lite halvtjock, ibland lite psykiskt instabil, men duktig på att borsta tänderna och dricker inte så mycket alkohol. Detta kan man tydligt se på bilden ovan. Den är tagen av min sambo efter en just avslutat praktmiddag med mycket mat och lagom mycket alkohol.


Aftonbladet:
Folk fetast i Arjeplog

SVD:
Svenskars hälsa skiftar stort

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


En frisyr med listig knut



Jag har just kollat igenom bilderna i min kamera och hittat ett gäng bilder som jag glömt bort att jag tagit. Bilderna tog jag för några veckor sedan under hemresan från Barcelona och när jag fick se bilderna ropade jag till för mig själv: "Ja visst, ja!"

Så här är det: vi flög med Ryan Air till och från Barcelona, ett flygbolag som vi vid det här laget flugit med ett stort antal gånger (de har faktiskt för det mesta riktigt låga priser). Och varje gång har vi noterat samma sak: Samtliga flygvärdinnor hos Ryan Air har exakt lika dana hårknutar.

Min sambo och jag har pratat mycket om denna Ryan Airk-knut, och det är en rad frågor som infinner sig: Är denna hårknut obligatorisk för flygvärdinnor hos Ryan Air (ok, det finns ett fåtal flygvärdinnor hos Ryan Air som inte har denna knut men det beror på att de har för kort hår)? Har företaget någon anställd frisörska som fixar alla hårknutarna eller får var och en ordna sin hårknut själv? Och framför allt, hur får de till knuten i fråga?

Jag har förstorat bilden ovan i min dator och försökt luska ut hur håret är knutet. Men inte ens sambon, med sin kvinnliga list, har lyckas klura ut hur knuten är gjord. Till slut enas vi i alla fall om att knuten faktiskt är ett mindre konstverk.

Bilden ovan tog jag i smyg på planet hem från Barcelona (klicka på bilden nedan för att se en delförstoring). Kommer håret inifrån och ut, eller utifrån och in, genom det lilla hålet mitt i knuten? Och hårslingan som binder knuten, var kommer den ifrån?

Om någon har en teori om hur knuten är konstruerad, lämna gärna en kommentar och berätta.



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Barack Obama - the good guy
















Läste nyss i Aftonbladet.se att USAs president Barack Obama kommer att få Nobels fredspris. Kul. Men frågan är om han inte får det priset lite för tidigt. Har han egentligen hunnit uträtta något som kvalificerar honom till ett fredspris?

Jag gillar Barack Obama och tyckte det kändes bra när han vann presidentvalet för snart ett år sedan. Med sin politik ger han hopp för många amerikaner, samtidigt som han utmanar den traditionella högerpolitiken (och egoismen) i USA.

Barack Obama vill bland annat införa en allmän sjukförsäkring, liknande den vi har i Sverige. Men många i USA har protesterat mot det förslaget vilket jag tycker är häpnadsväckande. Här i Sverige tycker ju de flesta att en allmän sjukförsäkring är något alldeles självklart.

Så visst har Barack Obama goda intensioner, vilket är bra. Men frågan är hur mycket han hittills har hunnit uträtta, och ännu viktigare, hur mycket kommer han att lyckas uträtta. Han är ju faktiskt president i USA, ett land där de konservativa idealen är norm.

Barack Obama har ju heller inte gjort något som kan innebära fred i Afghanistan, trots de nästan 70 000 amerikanska soldater som finns där. Om jag vore han skulle jag nog akta mig för att hamna i ytterligare en Vietnam- eller Iraksituation.

Om jag fick önska något i de politiska sammanhangen så skulle jag önska att vi i Sverige fick en alldeles egen "Barack Obama", alltså en politiker som inger hopp och framtidstro. Men jag kan inte komma på någon svensk politiker som har samma utstrålning, varken i höger- eller vänsterleden.


Aftonbladet:
Barack Obama får fredspriset
För tidigt att ge Obama fredspriset
Barack Obama kan komma till Sverige
Jan Eliasson: "Ett erkännande av en politiker som går en egen väg".
”Så jävla dumt””Så jävla dumt

DN:
Obama känner ödmjukhet inför priset
Gratulationer - och tvivel efter Obamas fredspris
Fredspriset till Barack Obama

Expressen:
Svenska Freds:Det är skamligt
Barack Obama får Nobels fredspris 2009

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Upprop mot rasism

Bloggen Tonårsmorsa har startat ett upprop mot rasism och uppmanar andra bloggar att föra uppropet vidare. Självklar är jag också med. Jag tycker faktiskt att kampen mot rasism och främlingsfientlighet är bland de viktigaste samhällsfrågorna just nu, och frågan blir än viktigare ju närmare nästa års val vi kommer.

Tonårsmorsan har även lagt upp ett par videoklipp från YouTube som kan vara intressanta i sammanhanget. Själv tänker jag skriva ytterligare blogginlägg om rasism och främlingsfientlighet, och vikten av att vi hjälps åt att skapa ett samhälle byggt på tolerans och medmänsklighet.

I sammanhanget är det också viktigt att nämna Sverigedemokraterna, ett parti som bubblar inför det kommande riksdagsvalet. Sverigedemokraterna har ju ett partiprogram med starka inslag av intolerans mot diverse grupper i samhället (gå in på deras hemsida och läs partiprogrammet), och i alla fall jag tycker inte de bör ha något inflytande i vare sig riksdagen eller Sveriges kommuner.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , ,

Släpp fram de goda ideerna

"Kraften hos en idé kan mätas genom graden av motstånd den möter."

Citatet kommer från insidan pärmen på en liten anteckningsbok som jag fick på en konferens förra veckan. Anteckningsblocket låg tillsammans med konferensdokumentationen i en papperskasse som samtliga deltagare fick.

Vem som citeras framgår inte, men jag har tänkt mycket på citatet ifråga. 

När får man egentligen en idé, och varför? Jo, oftast när man kommit på en lösning på ett problem eller hur man kan förbättra någonting.

När möter en idé motstånd? Jo, när idén ifrågasätter gamla förlegade strukturer som ger makt åt dem som äger strukturerna.

Jag vet själv hur det känns att få idéer avfärdade som ogenomförbara och korkade. När sedan samma idé förts fram av de som "borde" ha fått den (de som har makten), då har idén blivit verklighet.

Idag har jag bättre självkänsla och kraft att stå på mig när mina idéer möter motstånd. Jag föredrar att slåss för det jag tror på än att av taktiska skäl krypa för dem som har makten.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Grymma ord på jobbet

Det är i fikarummet på jobbet som de stora tankarna föds. Likt scouterna som samlas kring lägerelden för att berätta om dagens upplevelser, samlas vi också i våra fikarum för att dela med oss av våra funderingar.

Härom dagen pratade vi om ordet grym under förmiddagsfikat på jobbet. En av kollegorna konstaterade att många yngre använder ordet för att beskriva något häftigt i positiv bemärkelse, trots att ordet egentligen beskriver ondska och brutalitet. Förr kunde man exempelvis säga "Det var oerhörda grymheter som utspelades under andra världskriget", medan man idag kanske säger "Vilket grymt mål Zlatan gjorde i matchen igår".

Samma sak är det med ordet röja. Traditionellt handlar ju röjning om grovstädning eller att snygga till i skogen, men numera används ordet också för att beskriva vilt festande. Typ: "Vilket röj det var på diskot i lördags!"  

Sitter i pannrummet i vårt hus och funderar på ordens betydelse. Eftersom jag jobbar inom skogsbranschen pratar vi ibland om gallring och avverkning, ord som beskriver när man fäller träd i skogen. Men varför inte ge orden ytterligare betydelser, betydelser som speglar 2000-talet? Typ "Jag har blivit kär i min GK (gallringskompis), vad ska jag göra?" eller varför inte: "Nu har jag laddat ner den senaste avverkningen till min dator!"

Oj, nu är klockan över 12 på natten igen. Känner att jag är trött. Måste gå och lägga mig.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , ,

Mina stekpannor ger mig status



Idag kan man läsa i Aftonbladets Wendelabilaga att hög status och lycka går hand i hand. Hm... är det så? De flesta människor vill väl bli bekräftade på ett eller annat sätt, vilket naturligtvis är helt ok, men så finns det ju dem som dessutom vill ha högre status än andra. Och är beredda att gå långt för att komma dit. 

Jag kan väl tillstå att jag ibland blir trött på såna människor och deras ständiga jakt på status. Allra tröttast blir jag på dem som söker status bara genom sin attityd, sina lögner och sitt skryt.

Sån är naturligtvis inte jag. Istället känner jag mig ganska trygg i mig själv eftersom jag vet att jag har mina stekpannor.

Stekpannor, kanske någon frågar sig?

När jag flyttade ihop med min sambo för snart fyra är sedan var det nämligen mina två gjutjärnspannor som jag allra först bar in i vår nya gemensamma villa. Och omedelbart fick de en hedersplats i vårt kastrullskåp.

Jag tycker att en stekpanna ska vara tung för att på det viset signalera manlighet och kraftfullhet. Själv är jag ganska stolt över mina pannor som väger 2,8 respektive 3 kilo.

Lite förvånad blev jag när min sambo inte riktigt var beredd att dela min kärlek till mina stekpannor. Hon pratade i stället om värdet av att en stekpanna ska väga så lite som möjligt så att den lätt kan lyftas av spisen när maten är färdig.

Status och lycka? Egentligen kanske mina stekpannor inte ger mig så mycket status, men de gör mig definitivt lycklig.


Aftonbladet:
Här är listan som gör dig lycklig
Jag slutade bry mig – och fick hög status

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Allt är möjligt om man inte förstår bättre



Påståendet i rubriken kommer från en kille som heter Jesper Larsson som var en av föreläsarna på Språkvårdsdagen, ett seminarium som jag och min kollega var på i veckan. Skrivande och kommunikation utgör ju en stor del av vår vardag på jobbet, och det var nu för tredje året i rad vi deltog i evenemanget.

Årets Språkvårdsdag ägde rum på Berns Salonger i Stockholm och moderator var ingen mindre än Stina Dabrowski. Bland föreläsarna fanns diplomaten Jan Eliasson som bland annat berättade om sina möten med Saddam Hussein och hur viktigt det är att behärska kommunikationens konst när man har fredsförhandlingar med en galen diktator.

Det kändes faktiskt lite coolt att vara på Berns Salonger, ett etablissemang som i alla fall jag förknippar med tjusiga galor på TV. Lunchen åt vi i Stora Salongen ackompanjerad av en orkester som spelade kubansk musik. Tyvärr missade jag namnet på gruppen men musiken var jättehärlig.

Så var det då det här med Jesper Larsson, som innan seminariet var en för mig okänd person. Men hans föreläsning var fantastisk och bland annat berättade han om Pecha Kucha, en ny form av PowerPoint-presentation som han livligt förespråkar. Pecha Kucha går ut på att varje presentation ska bestå av 20 bilder som vardera visas 20 sekunder. På det viset vet man exakt hur lång varje presentation är, och risken för långtråkighet blir minimal.

Jesper Larsson berättade också om en musikfestival som han arrangerat, utan vare sig pengar eller erfarenhet. Han lyckades i alla fall genomföra festivalen med gott resultat därför att han inte såg hindren utan bara möjligheterna. Den inställningen gillar jag. Allt är möjligt om man inte förstår bättre.

Bilden ovan är ett bildbevis på att jag faktiskt varit på Berns Salonger i Stockholm. Bilden nedan visar den kubanska orkestern som jag tyvärr missade namnet på.


Läs även andra bloggares åsikter om Jesper Larsson, Språkvårdsdagen, Stina Dabrowski, Berns Salonger, Jan Eliasson, PowerPoint


RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter