Körslaget roligare än Dansbandskampen



Det är lördag kväll, klockan närmar sig 20.00 och sambon ropar från vardagsrummet:

- Vi har ett svårt beslut som vi måste ta ikväll. Ska vi se Körslaget eller Dansbandskampen på TVn?

Själv sitter jag vid datorn och hade egentligen sett fram emot att sitta kvar där resten av kvällen men säger:

- Bestäm du!

Lyckligtvis väljer hon Körslaget för egentligen föredrar jag spralliga körsångare framför megatöntiga dansbandspellejönzar. Så på slaget åtta satt vi bänkade framför TVn för att se fyra hurtiga körer samtidigt som vi mumsade i oss bullar, glass och Zingo.

Klart bäst i kvällens Körslaget var utan tvekan Olas manskör. De är riktigt duktiga på att sjunga och vågar dessutom bjuda på sig själva. Kul att de fick fortsätta i tävlingen. Däremot var det jättesynd att Amy Diamond och hennes kör åkte ut.

Amy är trots sin ringa ålder väldigt professionell och kan i framtiden bli riktigt stor inom underhållningsbranschen. Här kan man jämföra med Carola Häggkvist som vid motsvarande ålder varken utstrålade professionalism eller glädje på samma sätt som Amy.

Under reklampauserna i Körslaget slog vi över till Dansbandskampen och fick bland annat se pojkdansbandet Per Gunnarz,  och jag undrar: Är Dansbandskampen verkligen på riktigt eller är det någon sorts parodi? Kan man verkligen ta ett gäng tonåringar som kallar sig Per Gunnarz på allvar? Eller föresten - kan man över huvud taget ta något av banden i Dansbandskampen på allvar? Dansbandskampen är verkligen ett pinsamt dåligt program.

Puh... Skönt att vara tillbaka vid datorn igen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Aftonbladet:
Black Ingvars skyddas av livvakter
Amy åkte ut ur Körslaget

Expressen:
Amy Diamonds kör fick lämna "Körslaget"
Diskutera allt om "Körslaget"

Göteborgare är också människor, fast gladare

Texten uppdaterad 00:52, 091031

Sitter i taxin som ska ta mig från Bromma flygplats till Nacka. Där ska jag den här dagen delta i en endagskurs om bildbehandling. Men GPS-navigatorn i taxin vill inte riktigt kännas vid den gatuadress jag vill åka till utan chauffören plockar fram ytterligare en GPS ur handskfacket. Med hjälp av den hittar han i alla fall en intilliggande adress som han siktar in sig på.

Taxichauffören och jag börjar prata om den moderna tekniken med navigatorer och datorer, och vi konstaterar båda hur livet numera präglas av datortekniken. Både när det gäller unga och gamla. Han berättar att han använder Facebook för att hålla kontakt med sina familj hemma i Tunisien och jag berättar att jag och min sambo brukar meddela våra ungdomar på övervåningen via msn när maten är klar. Chaffisen och jag skrattar. "Ja hur det har blivit", säger jag.


Plötsligt frågar han:
- Vart i Sverige kommer du ifrån då? Är du från Göteborg?

- Nej, svarar jag. Jag är från Timrå, strax norr om Sundsvall.

Chauffören ser frågande ut.

- Norrland, förtydligar jag.

- Ah, Norrland. Där är det kallt, va.

- Visst, men varför trodde du att jag är från Göteborg? undrar jag.

- Jamen, göteborgare brukar ju oftast vara pratsamma och trevliga. Och eftersom du verkar vara positiv och pratsam så trodde jag du var göteborgare. Men kanske norrlänningar också är pratsamma?

- Nej, för fan, säger jag. Vi är kända för att vara tystlåtna.

Och så pratar vi en stund om hur olika folk är från olika delar av Sverige. Glada göteborgare, fåordiga norrlänningar och så stockholmarna då. Ja hur beskriver man dem egentligen?

Till slut är vi framme vid rätt gatuadress som visar sig ligga alldeles intill Sickla Köpkvarter. Jag betalar och kliver ur taxin.

- Tack för en trevlig pratstund, säger chauffören. Det är alltid lika trevlig med positiva kunder.

I hissen upp till kurslokalerna tänker jag på Sverigedemokraterna och deras påståenden att andra kulturer har ett dåligt inflytande över Sverige. Men vad är egentligen problemet? Själv trivs jag bäst när jag får lära mig mer om andra kulturer, och på det viset känna mig berikad.

Kan bara konstatera att den invandrade taxichauffören egentligen verkade vara som folk är mest, och med liknande funderingar som alla andra. Jag har svårt att se hur hans närvaro i landet skulle vara ett problem.

Främlingsfientlighet behöver ju heller inte bara handla om olikheter mellan olika länder. Den finns även inom Sverige. Jag minns min mamma som berättade om när hon som ung flyttade från Värmland till Norrland och i sin nya hemort betraktades som något slags ufo. Detta bara för att hon hade en annan dialekt.

Oavsett om det handlar om inrikes eller utrikes rasism så tror jag det till stor del handlar om människors ovilja att lyfta blicken från sin egen navel. Om vi ska kunna utvecklas måste vi kunna ta emot intryck utifrån och inte bara gräva ner oss i vårt eget lilla hål.

Visst finns det bad guys både bland svenskar och ickesvenskar, men jag tror nog att de allra flesta är good guys, oavsett om man kommer från Göteborg, Stockholm, Värmland eller Tunisien. 

Man kan till och med vara trevlig om man kommer från Timrå.


Skrivet i samband med Mymlans bloggtema i Bloggväldsbloggen om invandrare och främlingsfientlighet.



Mina tidigare blogginlägg om främlingsfientlighet och Sverigedemokraterna:
Är inavel Sverigedemokraternas problemlösning
Sverigedemokraterna på hugget
Sverige vackrare utan SD
Upprop mot rasism

Aftonbladet:
Olofsson vilse i fablernas värld

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Utomjordisk upplevelse i Timrå

Jag läser på Aftonbladet.se om alla de fantastiska historier som sprids i media. Jag kan nu avslöja att tidigare i år fick jag och min familj vara med om en fullständigt osannolik upplevelse. Vi fick nämligen vara med om ett unikt möte med en utomjording. Jag bloggade om detta möte tidigt i våras men konstigt nog fick det inte något genomslag i media. Läs den fantastiska historien här.





Läs även andra bloggares åsikter om
,

Tänk om jag var lika känd som Michael Jackson



Vi sitter på restaurangbåten m/s Medvind som denna söndag valt turen genom Alnösundet. Vårt sällskap består av 12 personer i åldrar från fem till 75 år och medan personalen dukar fram räkor, kycklingspett och en massa andra godsaker i buffen småpratar vi lite runt bordet. Samtalet kommer in på Michael Jackson.

En av de äldre i sällskapet konstaterar att den där Michael Jackson var väldigt berömd och vi övriga nickar instämmande. Jag tänker för mig själv att berömd, är nog det minsta man kan säga. Karlen var ju närmast helgonförklarad av många och en av popvärldens största profiler.

Medan jag ser Alnöbron glida förbi utanför fönstret börjar jag funderar jag lite på det här med berömmelse. Tänk om jag var lika känd och berömd som Michael Jackson. Hur skulle medpassagerarna då reagera om jag plötsligt klev ombord på restaurangbåten m/s Medvind i Sundsvall för att äta skärgårdsbuffé och ta en tur runt Alnön? Skulle de sätta potatisgratängen i halsen eller skulle samtliga med gallskrik rusa fram för att få min autograf, eller skulle folk börja slåss med mina livvakter för att försöka slita av mig någon guldknapp som souvenir?  

Vi rundar Alnöns norra udde och m/s Medvind börjar segla tillbaka mot inre hamnen i Sundsvall. Maten smakar bra och det är dags för desserten.

Med största sannolikhet skulle nog aldrig Michael Jackson ha valt att tillbringa en söndag ombord på en restaurangbåt i Sundsvall. Hans kändisskap skulle nog gjort det svårt, men det främsta skälet vore nog maten.  Michael Jacksons matvanor var ju omvittnat dåliga och bestod tydligen till största delen av mediciner.

Nu har Michael Jackson lämnat jordelivet och profithajarna försöker suga ut det sista ur hans kända namn. Läser på dagens Aftonbladet.se om den nya CDn This is it som enligt artikeln inte är värdig artisten Michael Jackson. Själv har inte hört skivan men gläds över att slippa vara världsberömd. Det räcker gott och väl med att bli igenkänd av någon kollega eller granne när man är på Clas Ohlson.

Och att i lugn och ro kunna ta en tur med m/s Medvind runt Alnön.

Bilden ovan tog jag ombord på m/s Medvind den där söndagen i slutet av augusti när vi seglade i Alnösundet.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tänk om svininfluensan muterar mig till Gollum



Uppenbarligen sprids rykten att vaccinet mot svininfluensan både kan orsaka förlamning och är skapat i laboratorium. Själv har jag hört att det finns risk att viruset kan mutera.

Jag läser på Livsmedelssäkerhetsverket Eviras sajt bland annat följande: "Om ett svin samtidigt smittas av influensavirus från människan eller olika djurarter, kan nya influensaviruskombinationer uppkomma." Tänk om jag skulle bli smittad av en gris med muterad svininfluensa. Och när jag sedan återvänder till jobbet efter att ha legat hemma i två veckors svininfluensa kanske jag har muterat till... ja, vad vet jag? 

Kanske gör jag entré på jobbet som Gollum eller Harry Potter eller varför inte Robert Aschberg.

För övrigt konstaterar jag att det är många bud kring svininfluensan. I somras var det värsta mediestormen där svininfluensan beskrevs som jordens undergång. Samtidigt trodde inte många av de människor jag pratade med att svininfluensan var särskilt farlig, bara de fick tillgång till handsprit.

Under hösten berättade så media att svininfluensan troligen inte skulle få så stor omfattning som man tidigare trott. Samtidigt kom vaccinet, och det blev jätterusning till sprutorna. Helt plötsligt ville minsann alla vaccinera sig.

Själv vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Ska jag vaccinera mig och bli kvicksilverförgiftad? Eller ska jag låta bli att vaccinera mig och riskera att uppleva flera veckors lidande med hög feber och permanenta leverskador.

Ska jag tro på pöbeln eller på experterna?

Hur man än vänder sig har man ändan bak...


Aftonbladet:
Experten om myterna kring vaccineringen
Rädsla föder konspirationsteorier
VACCINKRIS
Avråder gravida ta influensavaccin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,