Snällpop med Stiftelsen på Birsta City

Nu har även jag fått lite koll på popgruppen alla talar om: Stiftelsen. Den lilla kollen fick jag idag då de spelade två låtar live på köpcentrat Birsta City i Sundsvall.
 
Stiftelsen består av fyra grabbar från Ljungaverk, varav sångaren Robert Pettersson sedan tidigare är känd från Ångebandet Takida. Stiftelsen är hans musikaliska sidoprojekt. 
 
Innan jag begav mig till Birsta City lyssnade jag på några av deras låtar på Spotify. Jag hade ju inte hört dem förut och ville ju liksom vara lite mentalt förberedd. 
 
Hur blir då mitt omdöme om Stiftelsen? Tja, man skulle kunna säga att Stiftelsens musik låter som en snällvariant av den musik som Takida spelar - och med tanke på att Takidas musik låter som en sorts snällvariant av hårdrock så blir det alltså väldigt snällt. Med andra ord: snäll, och ganska tam, trivselpop.
 
Uppenbarligen var det väldigt många fler än jag som också var nyfikna på Stiftelsen. Både framför scenen och ute på parkeringen var det rejält trångt med publik respektive bilar.
 
 
Sundsvalls Tidning:
TV: Se Stiftelsen spela
Plattan med årets skämmigaste låt
 
Aftonbladet:
Föraktade - men de äger Sverige
 
Läs även andra bloggares åsikter om Stiftelsen, Sundsvall, Timrå, Birsta city, Ljungaverk, musik, trivselterror, Takida
 
 
 

Stoppa datorn - jag vill gå hem!

Igår var jag på konferens med deltagare från hela Europa. Vid lunchen satt jag mitt emot en man från Tyskland och vi pratade om stress, överfulla inboxar och hur dåligt man kan må om man jobbar för mycket. Han berättade att det finns företag i Tyskland som under vissa tider under dygnet stänger ner sina e-postservrar - enbart för att få de anställda att sluta jobba.
 
"Företagen slår igen servrarna exempelvis klockan 19 och startar dem igen klockan 7 på morgonen", sa han.
 
"Smart", sa jag.
 
Idag, vid lunchtid, tänkte jag åter på det han berättade. Tänk att man med en så enkel åtgärd, som att slå av en strömbrytare på en server, kan stoppa ett helt företags verksamhet. Visst, jag vet att det egentligen krävs lite mer än så, men att tvinga hem de anställda genom att göra deras datorer oanvändbara kanske vore något även för svenska företag.
 
Fast då tycker jag man kunde slå av dem klockan 14 istället. Särskilt på fredagar.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Stress, e-post, utmattning

När vissa tycker de har mer bråttom än andra

Motorvägen mellan Timrå och Sundsvall. Jag är på väg till jobbet. Vägarbete. Bilkö.
 
Bilkön är flera kilometer lång och den kryper framåt i en hastighet av 20 kilometer i timmen. En lokalbuss kör om hela kön och klämmer in sig strax innan avsnittet där vägarbetet pågår. Helt ok tycker jag. Bussen har en tidtabell att passa. 
 
Men så börjar ett antal privatbilister att köra om och det blir som en propp längst fram i kön. Bilkön stannar helt. 
 
Visst. Jag förstår naturligtvis att de omkörande bilisterna har bråttom, men det har vi nog allihop som sitter här och krypkör på ettans växel. Att några bilister försöker pressa sig förbi bilkön gör bara att köandet tar ännu längre tid för oss andra. 
 
Morr...
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Vägarbete, asfalt, Sundsvall, Timrå, motorväg, bilkö, egoister

Per-Anders blogg fyller fem år

 
Den här bloggen har faktiskt funnits i fem år. Närmare bestämt fem år och två månader. Det var i juli 2007 som jag skrev jag mitt första blogginlägg och fram till dags dato har antalet blogginlägg hunnit bli 830. 
 
För att fira detta lilla jubileum gör jag en liten intervju med mig själv. 
 
Per-Anders: Gratulerar till ditt bloggjubileum.
 
Per-Anders: Tack.
 
Per-Anders: Hur känns det?
 
Per-Anders: Ja, vad säger man? Tiden går fort. När jag tänker på det faktum att jag om ytterligare fem år är 59 år så känner jag lätt panik. Vart ska det här egentligen sluta? Ålderdomen närmar sig med stormsteg.
 
Per-Anders: Hur menar du?
 
Per-Anders: Jamen vafan. Jag vet att ålderdomen och döden lurar nånstans därborta i horisonten och för varje år kommer slutet allt närmare.
 
Per-Anders: Fast nu var det ju inte döden vi skulle prata om utan istället din blogg. Hur kom det sig egentligen att du började blogga för drygt fem år sedan?
 
Per-Anders: Det fanns väl egentligen flera skäl. Dels kände jag att jag skulle vilja prova det, på den tiden relativt, nya sociala mediet. Dels såg jag bloggandet som en chans till skrivträning utanför jobbet. Jag skriver ju väldigt mycket i mitt arbete.
 
Per-Anders: Skrivträning..?
 
Per-Anders: Okej. Så här är det. I min blogg får jag ha en helt egen värld där bara jag bestämmer vad jag ska skriva. Här kan jag andas. Till min blogg flyr jag när kreativiteten pockar på och jag inte får utlopp för den någon annanstans.
 
Per-Anders: Jaha. Du har hittills skrivit 830 inlägg vilket i snitt blir ett inlägg varannan dag. Något speciellt inlägg du är extra nöjd med?
 
Per-Anders: Det finns faktiskt några inlägg jag tycker blev riktigt bra. Bland annat hade jag ett aprilskämt 2009 som blev lite kul. Storyn om den försvunna motorvärmarkabeln blev också bra. Sedan måste jag också få säga att det känns bra att jag några gånger lyckats reta upp Sverigedemokrater med mina blogginlägg. Jag minns särskilt ett inlägg där jag fick igång en rejäl diskussion i kommentarsfältet med en (för mig okänd) person. Det var kul.
 
Per-Anders: Hur tänker du då fira ditt jubileum?
 
Per-Anders: Inte på något sätt alls. Möjligen med en bild på en tårtbit.
 
Per-Anders: Om man följer din blogg kan man konstatera att uppdateringsfrekvensen den senaste tiden varit lite gles. Tycker du fortfarande att det är kul att blogga?
 
Per-Anders: Jodå, det är fortfarande kul. Men grejen är att det bara är kul när jag själv har lust. Och under de senaste månaderna har jag känt mig lite trött och sliten, och därför varit tvungen att använda min energi till andra saker. 
 
Per-Anders: Framtiden då? Kommer Per-Anders blogg att finnas kvar om ytterligare fem år.
 
Per-Anders: Bra fråga. Frågan är väl om bloggmediet i sig kommer att finnas kvar då. Utvecklingen inom sociala medier går ju jättefort framåt och kanske ser det sociala medielandskapet ut på ett helt annat sätt om fem år.
 
Per-Anders: Okej. Ber att få tacka för pratstunden.
 
Per-Anders: Tack själv.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg, sociala medier, döden

En häst från Instagram

Testar en ny funktion hos Blogg.se där man enkelt kan publicera sina Instagrambilder på bloggen. Bilden ovan är min senaste bild på Instagram och visar en häst. Jag har tagit den alldeles själv. Bilden alltså.
 
 
 

En ovanligt rolig reklamfilm

Jag kan utan vidare omsvep säga att jag inte gillar reklam på TV. Det är väldigt irriterande när jag sitter och ser en film, eller något annat TV-program, och det blir avbrott för reklam. De allra flesta reklamfilmer är ju också oerhört fåniga. Och när samma fåniga reklaminslag återkommer gång på gång blir TV-tittandet på gränsen till påfrestande.
 
Kanske egentligen därför jag inte ser så mycket på TV. 
 
Fast ingen regel utan undantag. Ovanstående videoklipp hittade jag härom dagen av en slump på YouTube. Det är en reklamfilm för det australiensiska ölmärket Carlton Draught, och den är faktiskt riktigt rolig.
 
Filmen heter Carlton Draught Beer Chase och handlar om ett gäng bankrånare som tänker fira sitt framgångsrika rån med att ta en öl på puben. Problemet är bara att det även befinner sig ett stort gäng poliser på puben och när rånarna upptäcker det så flyr de ut på gatan, fortfarande med sina öl i händerna.
 
Och det är nu jakten börjar. Först springer rånarna - med, ha ha ha ha, varsin öl i händerna, och efter kommer poliserna - som även de, ha ha ha ha, springer med varsin öl. Ha ha ha. Och inte en droppe öl spiller de. Filmen är så rolig, ha ha ha, och själv skrattar jag, ha ha ha, så jag nästan, ha ha ha, inte kan skriva. Ha ha ha ha.
 
Fast jag ska inte avslöja för mycket av filmen. Se den vetja!
 
Ha ha ha ha...
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om reklam, TV, öl, Carlton

Fototriss: Himmel

Veckans tema hos Fototriss är Himmel. Bilden ovan tog jag igår på Gustav Adolfs kyrka i Sundsvall med HDR-appen i min iPhone.
 

Bilden ovan tog jag i slutet av juli i i Ravnkloa i Trondheim. Även här har jag använt HDR-effekt fär att dramatisera det hela lite. Statyn heter Den siste viking och är gjord av Nils Aas.
 
Den sista bilden har jag tagit på ett gäng vindkraftverk strax söder om Höga Kustenbron i Ångermanland. Och ja... även här har jag boostat bilden med HDR-effekt.
 
Mer information om HDR-tekniken finns att läsa om här.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Fototriss, himmel, hdr, foto

En kort rapport om läget

Så där ja. 
 
Uppdateringen på den här bloggen har under den senaste tiden varit lite bristfällig. Men det har haft sina skäl. Det har varit mycket på jobbet och på mina lediga stunder har sociala medier kommit ganska långt ner på göra-listan. Jag har varit alldeles för trött för det. 
 
Men nu är ytterligare ett nummer av personaltidningen lämnat till tryck, och det känns bra. Det känns skönt att kunna lägga korrbuntar och komihåglappar åt sidan och bara andas ut. Åtminstone ett tag. Snart börjar jobbet med ett nytt nummer. 
 
För övrigt gräddade jag pannkakor till middag idag. När jag skulle blanda till smeten insåg jag att äggen hade fryst i kylskåpet. Efter att jag tagit bort skalet såg äggen ut som isglassar (bilden ovan). Isglassar med äggsmak, typ.
 
Men äggen funkade ändå att göra pannkakssmet av. Efter en stunds hårdkörning med elvispen så blev smeten lika bra som om det vore smet gjord av ofrysta ägg. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om ägg, matlagning, pannkakor, sociala medier, isglass

Varför inte flytta till Timrå?

Jag ser på Agenda att rikspolitikerna i allt högre grad fokuserar på Stockholmsrelaterade frågor. Detta för att attrahera Stockholmsväljarna (eftersom de är typ två miljoner så är de viktiga i riksdagsvalet). Stora frågor för stockholmarna är tydligen trängsel i trafiken och bostadssituationen. Med andra ord: för många människor och bilar på en för liten geografisk yta. 
 
Och där infinner sig också den stora frågan. Varför envisas en massa människor att flytta till (alternativt stanna kvar i) trängseln i Stockholm? Varför inte istället flytta till någon plats där trängseln inte är så stor och bilarna inte är så många?
 
Till Timrå till exempel. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, Timrå, politik, Moderaterna, Socialdemokraterna, trängselskatt, trafik

Därför blått ljus på toan

 
I slutet av juni besökte jag Kulturmagasinet i Sundsvall. Jag var där för att kolla in en utställning om graffiti samt lyssna på ett lokalt band som spelade nån sorts rap-reggae. Det lät coolt men problemet var att jag vid tillfället var oerhört förkyld och orkade inte stanna kvar hela konserten. Innan jag lämnade platsen passade jag på att gå på toaletten.
 
När jag klev in genom dörren på Kulturmagasinets toalett studsade jag nästan till. Inne i toalokalen flödade blått UV-ljus som fungerade som belysning. Jag kan säga att man skyndar sig att göra det man ska därinne. Att vistas i en lokal vars enda ljuskälla är ultraviolett ljus är inte roligt.
 
Ute ur toan fick jag veta att UV-ljuset finns för att inte narkomaner ska kunna injicera på toan. UV-ljuset gör nämligen att man inte kan se sina blodådror.
 
Det hade jag faktiskt aldrig kunnat räkna ut själv.
 
Jag gillar när mitt liv berikas med ny kunskap och erfarenhet.
 
Bilden: Självklart tog jag upp mobilen och förevigade mig själv i det blå UV-ljuset på Kulturmagasinets toalett.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Kulturmagasinet, Sundsvall, narkotika, droger, UV-ljus

Sommarminne från en båttur

Jag sitter och tittar igenom bilderna på minneskortet i min kamera. Bilden ovan tog jag i mitten av juli då vi fick hänga med några vänner på en båttur. Vi stannade till på en liten ö strax söder om Alnön där vi fikade och solade (alltså, vissa i sällskapet solade medan jag gick omkring och letade roliga saker att fotografera. Att sola är inte riktigt min grej, det verkar oerhört tråkigt).
 
Bilden ovan tog jag på en liten spindel som promenerade omkring på vår kylväska. Att fota småkryp är kul, tycker jag. Vid en närmare titt ser den här spindeln ut att vara ganska hårig. Ett riktigt snyggt exemplar.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om foto, spindel, spindlar, Sundsvall, Timrå, Alnö, småkryp

Finskt öl från Gävle

Vissa åker till Tyskland för att köpa billig öl. Själv åker jag till Gävle för att köpa aningen dyrare öl.
 
Så här är det: Den enda möjligheten att få tag på det finska ölet Karhu i Sverige har tidigare varit på vissa restauranger eller som beställningsvara på Systembolaget. Men sedan en tid tillbaka finns det faktiskt i Systembolagets butikssortiment.
 
Det gläder mig eftersom jag tycker Karhu är ett väldigt välsmakande öl.
 
Problemet är att Karhu endast finns i lager hos vissa Systembolagsbutiker i Sverige. Tyvärr finns det inte i lager hos någon Systembutik nära mig utan den närmsta är i Gävle.
 
Lyckligtvis hade jag för ett par veckor sedan ärende söderut och då passade jag på att stanna till i Gävle och inhandla ett gäng Karhuflarror.
 
Så är det med det.
 
I media kan man läsa om det fantastiska forskningsresultatet att vi dricker öl olika fort beroende på formen på glaset. Är glaset rakt tar vi längre tid på oss att dricka ur, men om ölglaset är kurvigt dricker vi fortare. Kan det verkligen stämma? Själv tror jag att smaken på ölet och hur törstig man är i högre grad avgör hur snabbt man dricker.
 
Bilden ovan visar mina fyra återstående Karhuflaskor. Snart dags för en ny tur till Gävle.
 
Mina tidigare blogginlägg om bärs:
Drick rätt öl...
Det bästa man kan säga om Norrland Guld är...
Jag har upplevt den finska urkraften
 
Aftonbladet:
Kurviga glas gör dig fullare än raka
 
DN:
Ölglasets form påverkar hur snabbt du dricker
 
Läs även andra bloggares åsikter om Karhu, öl, bärs, aklohol, Finland, Gävle, Systembolaget, ölglas

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter