Snömannen bor i Timrå. Och han är förbannad.

 
Som villaägare förväntas man ta ansvar. Det innebär bland annat att man ställer ut soptunnan på gatan och vänder den åt rätt håll så att sopbilen inte får några problem att tömma den. Man förväntas också skotta bort snön framför postlådan så att brevbäraren och tidningsbudet lätt kommer åt att lägga i post och tidningar.
 
Jag gör allt det där. Men trots att jag gör allt rätt så dyker ändå snömannen upp och försöker tillrättavisa mig. Jag måste helt enkelt bli ännu bättre på att skotta snö.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Timrå, snömannen, iceman, snöskottning, video

Fototriss: kontraster

Veckans tema hos Fototriss är kontraster. Begreppet kontraster kan ha många olika innebörder, allt från beskrivning av olika levnadsvanor till färger som är väldigt olika. Själv associerar jag ordet kontraster främst till kontrastverktyget i Photoshop. Bra att ha när man vill ge lite extra tryck i bilderna. I mina tre bilder har har jag skruvat upp kontrasten ganska mycket, nästan på gränsen till att det ska bli för mycket. Inte så att det ska bli för extremt.
 
Bilderna tog jag för ett tag sedan när vi var och fikade hos några vänner. Den översta visar hembakta cocoskakor och den andra bilden visar en skål med bland annat glass och granatäpple.
 
På den sista bilden har jag fotat chokladrutor, som var riktigt smarriga.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Kontraster, bakverk, mat, foto, Fototriss

Nåt kanske händer när snön smälter

 
Jag har tidigare berättat här på bloggen om bygget av en skateramp utanför mitt jobbfönster. Det är snart ett år sedan bygget påbörjades och under året som gått har bygget pågått endast periodvis. Ibland har det dykt upp en grävmaskin som har grävt lite och sedan försvunnit. Sedan har inget hänt på flera veckor. 
 
Under den här vintern verkar arbetet ligga nere helt och hållet. Det ska bli intressant att se vad som händer när det blir vår och snön smälter. Kommer arbetet att återupptas då? När beräknas skaterampen bli färdig?
 
Bilden ovan tog jag idag på den blivande skaterampen som just nu är klädd i vinterskrud.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Skateramp, skateboardramp, Sundsvall, vinter

När speldjävulen tar nätet till hjälp

 
När jag var liten brukade min mamma ibland berätta om hur det var när hon själv var barn. Under 1920-talet var hon i förskoleåldern och hon berättade om olika familjetragedier som utspelade sig till följd av kortspel om pengar. Ofta handlade hennes berättelser om familjefäder i fattiga familjer som spelade bort hela sin lön (som inte var speciellt stor) vilket fick till följd att familjen blev utan mat.
 
I den familj min mamma själv växte upp i spelades det aldrig om pengar men hon såg på nära håll vilka familjekatstrofer flera av hennes vänner tvingades genomlida, just på grund av att familjefäderna spelade bort allt de hade. Detta upprörde min mor och jag tror det var ett minne hon bar med sig resten av livet.
 
I mitten av 1930-talet startades Tipstjänst för att försöka stävja den omfattande illegala spelverksamhet som då kommit att bli ett samhällsproblem i Sverige. Kanske fick det också till följd att spelmissbruket minskade.
 
Fast nu är vi där igen. Cyniska aktörer på den "fria" marknaden försöker slå mynt av svagsinta medmänniskors spelbegär med lockelser om guld och gröna skogar.
 
Jag undrar vad min lilla mamma (som lämnade jordelivet för åtta år sedan) skulle säga om hon såg dagens TV-reklam för diverse spelformer, typ nätpoker mm. Flashigt utformade reklamklipp (från Pokerstars, Unibet, Bet365 m fl) som försöker locka oss att spela bort våra surt förvärvade pengar.
 
Jag tror hon skulle reagera med bestörning och säga "usch!"
 
För så reagerar i alla fall jag.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Poker, spel, speldjävulen, cynism

Sen promenad genom Sliema

 
Det var i somras på Malta. Vi promenerade en sen kväll genom stadsbebyggelsen i Sliema. Jag stannade till då och då och fotograferade. Det var ganska mörkt ute och eftersom jag inte hade något stativ med mig (för det har man naturligtvis inte när man går på restaurang på en semesterort) var det lite trixigt att hitta stabila ytor att ställa kameran på (det blir ganska lång slutartid när det är mörkt ute och enda belysningen är små försynta gatlysen).
 
Bilden ovan är en av dem jag tog under promenaden. I min iPad har jag sedan kört bilden genom HDR-filtret och fick därmed fram strukturen på husfasaden. Det blev nästan lite spöklikt. Men coolt. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Sliema, Malta, HDR, foto

Slutet närmar sig. Nån gång.

 
Härom dagen såg jag ett inslag på Aktuellt om huvudskador. I inslaget fick vi reda på att personer som överlever kraftigt våld mot huvudet löper tre gånger högre risk att dö i förtid - ofta genom självmord eller nya allvarliga skador. Det gäller alltså att vara rädd om huvudet, såväl sitt eget som andras huvuden.
 
Men det som fick mig att reagera mest på inslaget var det här med att dö i förtid. I inslaget berättade man nämligen vart den gränsen går. Att dö i förtid definierades som att man avlider innan man fyllt 56 år.
 
Till saken hör att jag fyller 56 om tre månader och det här triggar onekligen igång min dödsångest. Betyder detta att slutet är nära nu? Innebär det att datumstämpeln på min embarmliga varelse nu är på väg att överskridas och jag därmed är på väg in i döåldern? 
 
Att dö i förtid känns per definition ganska onaturligt men om man dör efter 56 års ålder, då förtiden är över, är det då plötsligt helt okej att dö? Trots att man har tio år kvar att arbeta.
 
Nä, härmed bestämmer jag att den mänskliga förtiden pågår ända till 80 år. Med möjlighet till särskild omprövning och förlängning!
 
Studien som Aktuellt refererade till i inslaget ovan hade gjorts av Karolinska institutet. Läs med om den här.
 
Bilden ovan: det gäller att vara rädd om huvudet så att man inte dör i förtid. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Döden, förtid, livet, dödsångest, huvudskador

Jag har sett André Pops från andra sidan fönstret

 
Jag ska vara ärlig och säga det direkt. Jag har ingen som helst koll på skidsport.
 
Jag har varken koll eller intresse av vad kända skidåkare heter eller vad dessa framgångsrika idrottsmän- och kvinnor presterar. Och för ett par veckor sedan hade jag heller inte en aning om att ett svenskt mästerskap i skidåkning skulle genomföras i Umeå under den vecka som just har varit. 
 
Trots det hamnade jag idag mitt i målområdet på Gammlia Idrottscentrum i Umeå där Skid-SM avgjordes. Där fotograferade jag delar av Sveriges skidelit när de stod på prispallen och fick ta emot utmärkelser för fantastiska prestationer i skidspåret. Så kan det gå.
 
Skälet till att jag att jag fick stagepass till området kring prispallen var att företaget jag jobbar åt sponsrade tillställningen och därmed också hade representanter på plats som var prisutdelare. Sånt måste fotodokumenteras och då brukar jag komma in i bilden.
 
Helt plötsligt insåg jag att bara några meter från där jag stod fanns byggnaden där TV-programmet Vinterstudion sänds ifrån. Innanför de stora panoramafönsten på studion (som utifrån ser ut som ett stort indiantält) kunde jag se programledaren André Pops när han intervjuade en person som satt i besökssoffan. Jag tog en bild som kan beskådas här ovan. 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om André Pops, SM-veckan, Skid-SM, Umeå

Vilrum eller rum för rester

 
Å jobbets vägnar bilade jag häromdagen mellan Umeå och Sundsvall. I Örnsköldsvik stannade jag till på Burger King för att låna toaletten. Men vid toalettavdelningen intill restaurangentrén blev jag förvirrad. Ingen av dörrarna tycktes leda till någon toalett utan istället fanns där dörrar till tre vilrum - ett för herrar, ett för damer och ett för handikappade. Det stod nämligen "Restroom" på samtliga dörrar.
 
Bakom dörrarna visade det sig dock finnas helt vanliga toaletter och jag undrar: varför väljer Burger King att kalla sina toaletter för vilrum? Mitt primära syfte med toabesöket var ju inte att vila.
 
Handlar det om att Burger King försöker implementera nån sorts amerikaniserad prydhet på sina restauranger (i USA kallas tydligen toaletterna för Restroom)? 
 
Eller är det ett rest-rum avsett för matrester som man inte orkat äta upp? 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Burger King, prydhet, dubbelmoral, amerikanisering

Vilken tur att alla inte är som jag

 
För övrigt är min syn på golf ungefär densamma som på homosexualitet. Jag respekterar dem som utövar det och betraktar dem som lika mycket värda som andra människor. Men själv känner jag ingen som helst dragning åt vare sig det ena eller det andra. 
 
Detsamma gäller älgjakt. 
 
Jag tycker älgkött är gott men har ingen som helst längtan efter att skjuta en älg själv. Tur det finns människor som inte är som jag. Annars skulle jag aldrig få möjlighet att äta älgkött. 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Golf, älgjakt, gay, homosexualitet, Barbie, Ken, jämlikhet

No questions asked

 
Störst i Sverige på fakturaköp. Vi snackar inte, vi betalar.
 
I TV-reklamen från Euro Finans ironiserar man över banktjänstemannen som vill se en finansieringsplan från företaget som vill låna pengar. Detta till skillnad från Euro Finans vars slogan är: Vi snackar inte - vi betalar. 
 
Vad säger Euro Finans slogan egentligen om deras kunder? Handlar det om företag som, just därför att de inte har några hållbara finansieringsplaner, har dåligt med pengar - och därför i desperation säljer sina fakturor till Euro Finans. Eller kanske det är just det som är finansieringsplanen? No questions asked.
 
Nånstans är en hund begraven.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Pengar

Kanske man skulle prova att knarka lite

 
Angående debatten i Agenda den 19 januari om cannabis. Så här bloggade jag 12 januari:
 
Jag har alltid trott att narkotika är farligt, och att det är av den anledningen som det är förbjudet. Därför har det aldrig ens funnits i sinnevärlden hos mig att prova narkotika, just av det skälet att det är farligt, beroendeframkallande och att man blir knäpp i huvudet av det. Fast uppenbarligen har jag fel där - i alla fall om man får tro Sofia Mirjamsdotter, ledarskribent i Sundsvalls Tidning.
 
I lördagens ledare i Sundsvalls Tidning skriver Mirjamsdotter om cannabis. I krönikan menar hon att cannabis inte är dödligt utan istället kan vara bra för hälsan. Hon vill också ha en "nyanserad diskussion om narkotika i allmänhet och cannabis i synnerhet". Hon påstår också att cannabis är omöjligt att överdosera
 
Det är inte utan viss förvåning jag läser Sofia Mirjamsdotters krönika. Hur kan en person som gjort sig känd som en seriös profil inom sociala medier, och numera även ledarskribent, ha sådana åsikter? Jag får inte riktigt ihop det här.
 
Betyder det här att allt det vi lärt oss, från småskolan och uppåt, (dvs att knark, exempelvis haschrökning, är farligt) inte stämmer? 
 
Själv har jag aldrig provat någon form av narkotika, jag tror jag inte ens jag någon gång sett det med egna ögon. Fast nu kanske det är dags. Tänk om jag skulle prova att röka på lite. Bara för att känna hur det känns. Kanske vidgas mina sinnen och jag ser på världen med nya ögon. Vem vet.
 
Eller förresten. Nej,jag låter nog bli. Jag fortsätter nog att hålla mig till filmjölk. 
 
 
SVD:
De som vill legaliasera bör se helvetet först
 
Läs även andra bloggares åsikter om cannabis, narkotika, knark, filmjölk

Led Zeppelin smäckert inramad i vardagsrummet

 
Tiderna förändras och kanske jag med dem. Det fanns en tid då jag betraktade en fet stereoanläggning, långa kabelhärvor  på golvet och en väl exponerad skivsamling som en viktig, och vacker, del i inredningen. Det var inte utan viss stolthet som jag, under ungkarlstiden, förvarade mina 1000 LP- och CD-skivor väl synliga bredvid stereoanläggningen i vardagsrummet.
 
Det var tider det. Men idag gäller inte de normerna längre. Nuförtiden ska det vara smäckert och inbyggt, och en eventuell musikanläggning i vardagsrummet får inte vara mer visuell än Spotifylistorna på iPadskärmen. 
 
Vad jag försöker säga är att vi har köpt en ny mediabänk (det heter så nuförtiden, inte stereobänk eller TV-bänk) och jag tycker det blev jättesnyggt - trots att man inte kan se vare sig CD-skivor eller förstärkare (CD-skivorna står numera i ett angränsande rum och förstärkaren står inne i mediabänken).
 
Jag har dock dragit fram en kabel från förstärkaren så att jag lätt kan ansluta min iPad och spela låtar från Spotify i stereohögtalarna.
 
Apropå Spotify så kan numera två av mina gamla favoritartister avlyssnas där, Frank Zappa och Led Zeppelin. De artisterna fanns tidigare inte tillgängliga på Spotify på grund av diverse oenigheter med skivbolagen (tror jag). 
 
För övrigt såg jag en nyinspelad konsert (okej - ganska nyinspelad då, den var från 2007) med Led Zeppelin på TV i nyårshelgen. Konserten var grymt bra och en uppvisning i hur riktig hårdrock ska låta.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Led Zeppelin, Zappa, musik, Spotify, hårdrock

Ingen snö - bara vatten

Ja, vad säger man om vädret? Det är januari och nästan ingen snö alls. Bara plusgrader, ishalka och vatten överallt. På vår gård är det så blött att det bildats stora vattenpölar på gräsmattan. Härom dagen kom det till och med en rejäl skvätt smältvatten farande över tomten. På filmen ovan kan man se när jag fick kasta mig undan vattenmassorna.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Regn, väder, ishalka, vinter, 2014, väderlek

Klart vi ska värna om public service

Idag hittade jag en intressant debattartikel i Aftonbladet (skriven av Robin Zachari och Johannes Carlsson från Alliansfritt Sverige) om public service. Debattartikeln handlar om den moderate riksdagsmannen Lars Beckman som menar att public service har en dold agenda som går ut på att avsätta Alliansregeringen. 
 
Som vanlig medborgare och mediekonsument har jag stort förtroende för SVT och SR, just därför att de är public serviceföretag och därmed också opartiska. En garanti för detta är ju också det faktum att de svenska public serviceföretagen har styrelsemedlemmar från i stort sett alla politiska partier.
 
Jag tycker vi ska vara rädda om de public servicemedier vi har i Sverige. Public service borgar för kvalitet och opartiskhet, och trots det stora utbudet av TV-kanaler som idag finns så ser jag ändå för det mesta på SVT 1 och SVT 2 (okej, ibland också på TV 4). Det är väldigt sällan jag hittar något intressant bland allt strams i tablåerna hos exempelvis TV 3 och  TV 5.
 
Frågan är om inte Lars Beckman ogillar public service just därför att det är opartiskt. Kanske han i själva verket störs av att SVT och SR inte är en propagandakanal åt och moderaterna och Alliansen. 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Alliansfritt, Lars Beckman, moderaterna, politik, media.public service, SVT, SR, demokrati

RSS 2.0




Evenemang och konserter


Evenemang och konserter