Vem vill ha Tomas Ledins svettiga handuk?
Konsertfesten lördag. Fortfarande uppfylld av fredagens höjdarkonsert med Bryan Adams funderar jag på om någon av kvällens begivenheter kan bli intressant.
Melissa Horn? Nja... Sambon och jag skippar henne till förmån för ett restaurangbesök med några grannar.
Badjävlar? Standupkomik på en fotbollsarena inför tusentals människor, funkar verkligen det? Ja, det funkade. Badjävlar blev en positiv överraskning och Henrik Schyffert var fullständigt grym på scenen. Han hade läst på ordentligt om Sundsvall med omnejd och jag skrattade så jag nästan fick yrselkänningar när han skämtade om ormar på Norra Berget och Indalsbor i storstan (eller var det Lidenbor?).
Melissa Horn? Nja... Sambon och jag skippar henne till förmån för ett restaurangbesök med några grannar.
Badjävlar? Standupkomik på en fotbollsarena inför tusentals människor, funkar verkligen det? Ja, det funkade. Badjävlar blev en positiv överraskning och Henrik Schyffert var fullständigt grym på scenen. Han hade läst på ordentligt om Sundsvall med omnejd och jag skrattade så jag nästan fick yrselkänningar när han skämtade om ormar på Norra Berget och Indalsbor i storstan (eller var det Lidenbor?).
Johan Rheborg var också bra och jag skrattade gott åt både hans elaka skämt om kungen och om den svenska sjukvården. Björn Gustavsson och Peter Apelgren var däremot inte lika bra och när de stod på scenen skrattade jag nästan inte alls.
Tomas Ledin? Vad kan man ha för förväntningar på Tomas Ledin? Uppenbarligen var de stora hos väldigt många bland besökarna på Norrporten Arena. Det kändes på något vis i luften att Tomas Ledin för många besökare var kvällens förväntade höjdpunkt. Och visst, under hela konserten gav han järnet ordentligt och levererade svensk trivselpop med dunder och brak. Och den sprakande ljusshowen gick heller in den av för hackor.
Själv har jag egentligen ingenting emot Tomas Ledin men känner mig heller inte speciellt exalterad över hans musik. Många av hans låtar bygger på, typ: na na, na na na... och så några nattennn... lite här och där. Jag har börjat tröttna på det där. Bäst under konserten var dock när Tomas Ledin stod ensam på scenen med sin akustiska gitarr (samt några små syntljud i bakgrunden) och framförde Blå blå känslor samt Mikael Wiehes hyllningslåt till Björn Afzelius Den jag kunde va. Då glänste Ledin ordentligt, tycker jag.
Själv har jag egentligen ingenting emot Tomas Ledin men känner mig heller inte speciellt exalterad över hans musik. Många av hans låtar bygger på, typ: na na, na na na... och så några nattennn... lite här och där. Jag har börjat tröttna på det där. Bäst under konserten var dock när Tomas Ledin stod ensam på scenen med sin akustiska gitarr (samt några små syntljud i bakgrunden) och framförde Blå blå känslor samt Mikael Wiehes hyllningslåt till Björn Afzelius Den jag kunde va. Då glänste Ledin ordentligt, tycker jag.
Men jag har funderat en del på det där med Tomas Ledins handduk. När Tomas Ledin kom ut på scenen igen för att köra sitt extranummer hade han en handduk med sig som han torkade svetten ut ansiktet med. Många artister brukar avsluta sina konserter med att slänga ut trumpinnar och plektrum till publiken men Tomas Ledin, han slängde ut sin svettiga handduk. Jag undrar: Är det verkligen någon som vill ha Tomas Ledins handduk som han torkat svett med? Och vad gör man i så fall med den? Hänger upp den i tvättstugan som en någon slags illaluktande trofé?
Totalt sett tycker jag att helgens Konsertfesten i Sundsvall har varit ett jättetrevligt arrangemang. Jag betalar hellre pengar för att gå på Konsertfesten än på Gatufesten. Bättre artister, större ytor och inte lika rörigt är faktorerna till Konsertfestens fördel. Jag är redan nyfiken på vilka nästa års artister blir.
ST:
Läs även andra bloggares åsikter om Konsertfesten, Sundsvall, Bryan Adams, Tomas Ledin, Badjävlar, Henrik Schyffert, Johan Rheborg, Björn Gustavsson, Peter Apelgren, Norrporten Arena, Melissa Horn, Gatufesten